Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor
1922-04-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:247, Angående upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
15
Nr 247.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av
kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor; given Stockholms
slott den 21 april 1922.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
C. E. Svensson.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 21 april 1922.
Närvarande:
Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, åkerman, Schlyter, Örne.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, följande:
»Under en följd av år har riksdagen, i regel för ett år i sänder,
medgivit, att Kungl. Maj:t skulle äga åt svenska medborgare, i den ordning
Kungl. Maj:t bestämde, under en tid för varje gång av högst tjugu år mot
Kungl. Maj.ts
beslut den 23
januari 1922
och närmaste
anledningen
till detsamma.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
årlig avgift och under villkor i övrigt, som det skulle tillkomma Kungl.
Maj:t att fastställa, upplåta begagnandet av kronan tillhörande jordägarandelar
i gruvor, med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse, att
vid upplåtelsetidens utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest
sådan^ifrågakomme. Dylikt medgivande har av 1921 års riksdag enligt
skrivelse nr 109 lämnats för tiden intill den 1 juli 1922.
Min avsikt hade varit att på ett långt tidigare stadium än vad
nu är fallet hos Kungl. Maj:t göra framställning om äskande hos riksdagen
av ett medgivande, motsvarande det av föregående årens riksdagar
lämnade. Att jag emellertid först nu anmäler detta ärende beror
på vissa mellankommande omständigheter, för vilka jag här skall i korthet
redogöra.
Med avseende å förfarandet vid och villkoren för utarrendering av
kronans jordägarandel i gruva gäller för närvarande kungörelsen den
20 oktober 1899 om begagnande av kronans jordägarandel i gruva.
Denna kungörelse avser emellertid endast den första utarrenderingen
eller med andra ord endast jordägarandelar i nyinmutade fyndigheter.
Däremot saknas föreskrifter, huru det skall förfaras i de fall, då arrendetiden
utgår för jordägarandel, som varit iitarrenderad jämlikt bestämmelserna
i nämnda kungörelse.
Sistnämnda spörsmål har nu blivit aktuellt, i det nämligen arrendetiden
med 1921 års slut utgått beträffande kronans jordägarandelar i
fem olika, inom Norrbottens län belägna gruvfält. Då det kunde förväntas,
att i samband med slutförandet av det pågående arbetet med
revision av gällande gruvlagstiftning mera definitiva anordningar komme
att trälfas i avseende å dispositionen av kronan tillhöriga jordägarandelar,
har jag för egen del ansett lämpligast, att sådana anstalter
träffades, att förfoganderätten över jordägarandelarna icke för alltför långtid
framåt bundes. I enlighet med denna av mig hysta uppfattning har
också Kungl. Maj:t den 31 december 1921 på min föredragning bemyndigat
länsstyrelsen i Norrbottens län att beträffande jordägarandelarna i
tre av ovan omförmälda fem gruvfält söka med de förutvarande arrendatorerna
träffa avtal om förnyad utarrendering på en tid av allenast
fem år. Sedan länsstyrelsen emellertid anmält, att arrendatorerna icke
vore villiga att på de erbjudna villkoren förnya arrendena, har tillsvidare
någon ytterligare åtgärd beträffande dessa jordägarandelar icke vidtagits.
I avseende å jordägarandelarna i övriga två av omförmälda fem gruvfält,
nämligen Koskullskulle och Tuolluvaara, hava genom handelsdepar
-
17
Kungl. Maj.ts proposition Nr 247.
tementets försorg förhandlingar förts med de förutvarande arreudatorerna
om förlängning av arrendena. Förhandlingarna beträffande jordägarandelarna
i Koskullskulle gruvfält hava lett till avtal om förlängning
av arrendet på fem år. Däremot pågå alltjämt förhandlingarna om
förlängning av arrendet av jordägarandelarna i Tuolluvaara gruvfält.
Spörsmålet huru det skall förfaras i sådana fall, då arrendetiden
utgår för redan utarrenderad jordägarandel, har givetvis icke vunnit
någon generell lösning genom ovannämnda åtgärder i fråga om jordägarandelarna
i omförmälda fem gruvfält. Förutom att hittills avtal
om förlängning av arrendet endast träffats i ett av ifrågavarande fall,
skulle, i den mån arrendetiden för andra kronan tillhöriga jordägarandelar
utginge, för varje gång fråga på nytt uppstå, huru man borde
förfara i de särskilda fallen.
Nu nämnda omständighet har varit den närmaste auledningen till
att frågan om sättet för begagnande av kronans jordägarandel upptagits
inför Kungl. Maj:t den 23 januari 1922 av då tjänstgörande chefen för
handelsdepartementet, vilken därvid, efter att hava erinrat om ovanberörda
förhållanden, vidare i huvudsak anfört: Innan framställning till
riksdagen avlätes om förnyande av förutnämnda bemyndigande för
Kungl. Maj:t att utarrendera kronans jordägarandelar i gruva, borde det
tagas i övervägande, huru ett sådant bemyndigande, därest det av riksdagen
lämnades, lämpligen borde av Kungl. Maj:t utnyttjas. Av kär
förut antydda skäl kunde det ifrågasättas, huruvida det icke vore lämpligt
att även i avseende å jordägarandelar i nyinmutade fyndigheter
förkorta den i kungörelsen angivna maximitiden för utarrenderingen.
Härjämte ville det synas, som om vissa bestämmelser i 1899 års kungörelse
borde kunna givas en tydligare och för kronan mera betryggande
avfattning. Det borde vidare tagas i övervägande, huruvida
generella bestämmelser kunde och borde utfärdas för de fall, då arrendetiden
för redan utarrenderade jordägarandelar utginge, och i så fall vilket
innehåll och vilken avfattning, som borde givås åt dem.
Då tjänstgörande departementschefen med hänsyn till de viktiga
och svårlösta problem, varom här vore fråga, ansåg angeläget, att de
sakkunniga för utarbetande av förslag till ny gruvlagstiftning bereddes
tillfälle att i desamma uttala sin mening, beslöt Kungl. Maj:t
samma den 23 januari 1922, på departementschefens hemställan, att
uppdraga åt nämnda sakkunniga att skyndsamt till Kungl. Maj:t inkomma
med utlåtande och förslag, huru, i avbidan på slutförandet
av det pågående arbetet med revision av gällande gruvlagstiftning
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 smil. 214 käft. (Nr 246—247.) 3
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
och de förändrade bestämmelser rörande dispositionen av kronans jordägarandelar
i gruvor, som därav kunde komma att föranledas, utnyttjandet
av dylika jordägarandelar lämpligast borde interimistiskt ordnas.
Med hänsyn till detta beslut har jag ansett mig, innan framställning
avlätes till riksdagen om förnyande av det utav föregående års
riksdagar Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet, böra avvakta det från
gruvlagstiftningssakkunniga infordrade utlåtandet.
Qruviagstift- Det bär emellertid visat sig, att utarbetandet av utlåtandet på
ZigåTbctän- gruud av ämnets invecklade beskaffenhet krävt mera tid än från början
kanden i mars beräknats, i det att gruvlagstiftningssakkunniga först den 31 mars 1922
däröverhav.e kunnat till Kungl. Maj:t ingiva betänkande i ämnet. Detta betänkande
givna yttran- utmynnar i ett förslag till förordning om förvaltning av kronans jorddena.
ägarandelar i gruva, vilken förordning är avsedd att utfärdas i administrativ
ordning och som förutsätter, att merberörda till den 1 juli 1922
lämnade bemyndigande förnyas av riksdagen.
Såsom av chefen för justitiedepartementet redan denna dag anmälts,
hava de sakkunniga före avlämnande av nyssnämnda betänkande till
honom ingivit ett den 13 mars 1922 dagtecknat betänkande, däri de
sakkunniga anfört, att de vid behandling av förevarande spörsmål
kommit till det resultat, att lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda
bestämmelser angående rätten till inmutning inom vissa län borde
ersättas av en ny lag, gällande för fyndigheter å odisponerad kronojord
inom hela landet och innehållande ändrade bestämmelser även i
flera andra avseenden; och hava de sakkunniga vid sistnämnda betänkande
fogat förslag till de nya lagbestämmelser på ifrågavarande område,
som enligt de sakkunnigas mening borde genomföras.
Över de sålunda ingivna betänkandena jämte författningsförslag
hava yttranden avgivits av kommerskollegium, chefen för Sveriges geologiska
undersökning,- bergmästarna, brukssocietetens fullmäktige i järnkontoret
med flera.
Jag skall icke nu närmare ingå på vare sig de sakkunnigas förslag
eller de däröver avgivna yttrandena, i vilka vitt skilda meningar i
ämnet gjort sig gällande, utan vill nu endast något beröra ett av de
avhandlade spörsmålen.
De sakkunniga hava föreslagit, att förvaltningen av kronans jordägarandelar
tillsvidare skulle uppdragas åt den under år 1917 tillsatta
kommissionen för undersökning och tillgodogörande av vissa mineralfyndigheter
å kronojord, varjämte enligt de sakkunnigas förslag vissa
19
Kungl. Mai:ta proposition Nr 247.
uppgilter med avseende å förvaltningen skulle tillkomma vederbörande
länsstyrelser och kommerskollegium.
Kommerskollegium, som i övrigt i huvudsak anslutit sig till de sakkunnigas
mening, har emellertid föreslagit, att förvaltningen av kronans
jordägarandelar i fyndigheter, som av enskilda inmutats å kronojord,
uppdroges åt kommerskollegium, varigenom förenkling i arbetet och
besparing i kostnaderna skulle vinnas.
Då jag finner nyssnämnda, av kommerskollegium framförda tanke
värd synnerligt beaktande, anser jag densamma böra närmare undersökas,
innan jag tager slutlig ställning till det av de sakkunniga framlagda
förslaget till förordning om förvaltning av kronans jordägarandel
i gruva. Det torde därför till en början vara lämpligast, att kommerskollegium
erhåller i uppdrag att utarbeta förslag till de förändringar i
det av de sakkunniga framlagda förslaget, som föranledas av den ifrågasatta
ändringen beträffande förvaltningsorganet eller som eljest enligt
kollegii mening höra genomföras. Vid fullgörande av detta uppdrag
torde, för vinnande av enhetlighet i förvaltningen av kronans gruvegendom,
jämväl böra tagas under övervägande, huruvida icke dels den
verksamhet, som nu utövas av 1917 års mineralfyndighetskommission,
må kunna övertagas av kommerskollegium, dels ock de förvaltningsuppgifter,
som angå annan kronans gruvegendom än jordägarandelarna,
närmast då de för kronans räkning å såväl krono- som enskild jord
verkställda inmutningarna, må kunna sammanföras hos kollegium.
Enär förslag från kommerskollegium i nyssberörda avseenden givetvis
icke kunna föreligga å sådan tid, att desamma kunna upptagas till
prövning i samband med framläggande av proposition i nu föreliggande
fråga för innevarande års riksdag, torde genomförandet av de ifrågasatta
förändringarna i gällande författningar på förevarande område
böra få anstå till ett följande år.
Jag torde vid ett senare tillfälle få upptaga spörsmålet, huru, i
avvaktan på genomförandet av nyssberörda förändringar i lagstiftningen,
bör förfaras i fråga om sådana kronan tillhöriga jordägarandelar, för
vilka arrendetiden redan utlöpt eller med 1922 års slut utgår.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att för tiden intill den 1
juli 1923 medgiva,
att Kungl. Maj:t må äga åt svenska medborgare, i den ordning •
Kungl. Maj:t bestämmer, mot årlig avgift och under de villkor i övrigt,
20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 247.
Kungl. Maj:t fastställer, under en tid för varje gång av högst tjugu
år upplåta begagnandet av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor,
med rätt därjämte för den, som erhållit upplåtelse, att vid upplåtelsetidens
utgång äga företräde till förnyad upplåtelse, därest sådan i frågakommer.
»
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall och förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Elin Rydeberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:245 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående upplåtelse av kronan tillitande jordägarandelar i gruvor. a1 i texten
- JoU 1922:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående.upplåtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor. s. 11 i texten