Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare kapitalökning för egnahemslånefonden

1922-05-05 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:258, Angående ytterligare kapitalökning för egnahemslånefonden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

1

Nr 258.

Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående ytterligare kapitalökning

för egnahemslånefonden; given Stockholms slott den 5

maj 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 5 maj 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BRANTING, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför.

I Kungl. Maj:ts proposition, nr 2, till innevarande års riksdag

med förslag till tilläggsstat för 1922 har Kungl. Maj:t under utgifter

för kapitalökning, bil. 3, ifrågasatt viss ökad utlåning under 1922 från

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 224 käft. (Nr 258.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

egnahemslånefonden. Kungl. Maj:t har sålunda föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att_ Kungl. Maj:t finge under 1922, utöver förut medgiven

utlåning av intill 12,000,000 kronor, disponera ett ytterligare

belopp av intill 1,000,000 kronor såsom lån från egnahemslånefonden

för bostadslägenheter, dels och såsom kapitalökning för samma fond å

tilläggsstat för 1922 anvisa ett reservationsanslag av 2,200,000 kronor.

Vid den redogörelse för ärendet, som återfinnes i 1922 års statsverksproposition,

utgifter för kapitalökning, bil. 2, punkt 2, erinrade jag

om att efterfrågan på lån för 1922 från egnahemslånefonden varit synnerligen

stor. Vid lånefördelningen för 1922 hade sålunda ansökningsbeloppen

överstigit de till förfogande stående lånemedlen med 5,375,000

kronor beträffande bostadslån och med 1,479,000 kronor i fråga om

lån för jordbrukslägenheter. Ytterligare ansökningar eller i allt fall

förfrågningar om möjligheter att .erhålla lån kunde vara att förvänta

under årets lopp. Den sålunda rådande stora efterfrågan å egnahemslån,

bostadsbristen, svårigheterna för uppbringande av kredit på den

enskilda lånemarknaden, önskvärdheten att genom egnahemsbildning bidraga

till arbetslöshetens minskande samt de nedgående byggnadskostnaderna

talade för en tillfällig ökning av utlåningen för bostadsändamål

under 1922. Med hänsyn närmast till den statsfinansiella situationen

begränsades förslaget att omfatta en ökning med 1,000,000 kronor för

bostadsändamål.

Under den tid, som förflutit sedan ovan nämnda förslag framlades,

har behovet av åtgärder i syfte att främja egnahemsbildningen framträtt

allt starkäre.

Bland de arbetslösa industriarbetarna har på skilda håll en kraftig

önskan gjort sig gällande att komma i besittning av mindre jordbruk.

Åtskilliga framställningar i denna riktning hava under senaste tid inkommit

till jordbruksdepartementet. Förutom den framställning från

arbetslösa i Eskilstuna, som jag den 13 april 1922 anmälde för Kungl.

Maj:t, hava framställningar om statens hjälp för bildande av småbruk

och upplåtelse av kolonat åt arbetslösa inkommit även från andra håll

såsom från arbetslösa inom Norbergs socken av Västmanlands län, vid

Kort fors i Örebro län, i Lottefors i Gävleborgs län, i Västerås och i

Huddinge m. fl. Det intresse, som härvid ådagalagts av de arbetslösa

att genom produktivt arbete på jordbrukets område få sysselsättning

och utkomst, synes mig vara värt särskild uppmärksamhet från statens

sida. Jag har därför funnit det angeläget att undersöka olika möjligheter

för ett tillmötesgående av dessa krav från de arbetslösa, och detta

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

så mycket mer som kraven härvidlag sammanfalla med det samhälleliga

intresset att genom brytande av ny mark öka antalet av dem, som av

jorden få sin bärgning.

I detta sammanhang vill jag erinra om det arbete, som utförts

av de den 10 juni 1912 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan

om upplåtelse av kronojord till egna hem (kronolägenhetskommissionen).

1 sitt betänkande den 11 november 1920 har kommissionen framlagt

förslag till lag om besittningsrätt för obegränsad tid till kronojord och

annan publik jord. Häröver hava yttranden infordrats av vederbörande

myndigheter, och det är att förvänta, att samtliga yttranden skola föréligga

inom den närmaste tiden. Det är min avsikt att därefter omedelbart

igångsätta den erforderliga överarbetningen av förslaget, på det

att förslag till lag om besittningsrätt på obegränsad tid må kunna föreläggas

nästa års riksdag. Jag har velat omnämna läget av denna fråga

av den anledning, att jag anser egnahemsbildningen å kronojord och

annan publik jord företrädesvis böra ske genom upplåtelser under form av

tryggad besittningsrätt.

Även om de nuvarande formerna för statsunderstöd till egnahemsbildning

kunna tarva ändring och komplettering och egnahemsfrågan

därvid i hela sin vidd ånyo bör tagas under utredning, anser jag vid

sådant förhållande denna fråga icke böra upptagas, förrän man sett,

till vilket resultat kronolägenhetskommissionens betänkande kan komma

att leda.

Däremot har jag ansett mig böra undersöka i vad mån det är

möjligt att i huvudsak inom ramen för hittills bedriven verksamhet för

egnahemsbildning tillmötesgå det Ovan angivna starka intresset och

behovet av att jord i ökad omfattning må under rådande tidsförhållanden

bliva tillgänglig för de mindre bemedlade.

Jag vill då först i detta -sammanhang erinra om det förslag rörande

upplåtelser i huvudsaklig överensstämmelse med norrländska kolonisationskommitténs

framlagda förslag av ytterligare högst 50 kolonat

å vissa kronoparker, som med anledning av nyss åberopade framställning

från arbetslösa i Eskilstuna framlagts i en den 13 april 1922 till

riksdagen avlåten proposition, nr 245.

Då den kolonisation, som beröres av detta förslag, begränsar sig

till kronoparker inom norra delarna av riket, har jag emellertid även låtit

verkställa en särskild utredning angående de tillfällen till eguahemsbildning,

som omedelbart kunde beredas å kronomark inom mellersta och

södra Sverige. Sedan jag den 23 mars 1922 anmodat domänstyrelsen

att skyndsamt inkomma med dylik utredning, har domänstyrelsen i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

skrivelse den 22 april 1922 framlagt resultatet av den sålunda anbefallda

undersökningen. Härav framgår i huvudsak följande.

Den 24 mars 1922 infordrade domänstyrelsen från överjägmästarna i Dalarnas

och söder därom belägna distrikt uppgifter angående odlingsmöjligheter i och för

egnahemsbildning å domänfondens skogar inom respektive distrikt dels å fastmark

och dels å myr- och mossmark. Vidare infordrade styrelsen från domänintendenterna

i Kopparbergs och sydligare län likaledes uppgifter angående odlingsmöjligheter

å kronans jordbruksdomäner å myr- och mossmark, som genom avdikning

kunde göras odlingsbara.

Sistnämnda områden äro belägna å kronoegendomar, som i sin helhet äro

utarrenderade. Domänstyrelsen framhåller, att det vid sådant förhållande för eventuella

egnahemsupplåtelser erfordrades överenskommelse i varje särskilt fall med

vederbörande arrendator om avstående från arrendet av ifrågakommande egnahemsområden.

Enligt de från domänintendenterna och överjägmästarna inkomna uppgifter

uppgår den odlingsbara marken inom angivna distrikt till cirka 1,374 hektar, därav

78 hektar förut bruten och odlad fastmark, nu i de flesta fall obrukad,

184 » obruten fastmark,

239 » förut i huvudsak avdikad myr-, moss- och kärrmark,

och 873 » odikad myr-, moss- och kärrmark.

De sålunda redovisade arealerna fördela sig på ett stort antal områden.

Allenast tre av områdena uppgå till 100 hektar, därav två i Dalarna på respektive

154 och 110 hektar och ett i Uppland å 100 hektar.

Utöver dessa områden äro såsom vederbörande jägmästare framhållit betydande

områden av de bästa skogsmarkerna å Ombergs och Visingsö kronoparker

samt på Gottland av beskaffenhet att kunna uppodlas.

I de angivna arealerna ingå ej en del av jägmästarna såsom odlingsbara

uppgivna områden, vilka på grund av utarrendering eller eljest icke kunna omedelbart

disponeras.

Domänstyrelsen har starkt betonat, att de nu genom jägmästarna lämnade

uppgifterna om odlingsmöjligheter för egnahemsbildning måste anses mycket

approximativa. Med hänsyn till den korta tid, som stått jägmästarna till buds,

och till den ogynnsamma årstiden hade det icke varit möjligt att företaga de närmare

undersökningar på skogarna, som varit behövliga. Det vore sålunda ingalunda

säkert, att de odlingslägenheter, som av jägmästarna nu angivits, vid en närmare

undersökning visade sig kunna exploateras, likaväl som bättre och möjligen

flera odlingsområden än nu föreslagna kunde finnas.

Därest åtgärder skulle anses böra vidtagas för upplåtande av kolonat å

kronans skogar och egendomar i mellersta och södra delarna av landet, anser styrelsen

det därför nödvändigt att med ledning i första hand av nu lämnade uppgifter

verkställa en noggrann undersökning rörande förekomsten där av odlingsbara områden,

vilken undersökning måhända lämpligen kunde uppdragas åt kolonisationskommittén.

Slutligen framhåller domänstyrelsen, att då å de flesta kronans skogar inom

dessa delar av landet redan funnes ett flertal torp och lägenheter, i vissa fall till

och med i större utsträckning än som nu vore behövligt med hänsyn till erforderlig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

5

arbetskraft för skogarna, ett flertal nya upplåtelser icke kunde med säkerhet påräkna

arbetsförtjänst från kronans skogar.

Vad därefter angår egnahemsbildningen å enskild mark har egna- .

hemsinspektören inom jordbruksdepartementet i promemoria den 18

april 1922 anfört i huvudsak följande.

Promemorian avsåge att i stora drag skissera vad som med hänsyn till nuvarande

förhållanden kunde ifrågasättas angående eventuella omedelbara åtgärder i

syfte att få till stånd kraftigare nybildning av mindre jordbruk å enskild mark.

1) För att kunna något så när tillgodose den starkt ökade efterfrågan å

statens egnahemslån, som för närvarande av skilda anledningar (ganska rikliga

utbud å jord, sänkta byggnadskostnader och jordpris, arbetslöshet, bostadsbrist,

svårigheter att på enskild väg uppbringa kredit etc.) gjorde sig gällande, torde en

väsentlig ökning i nuvarande lånemöjligheter vara av nöden. Läget vore för närvarande

sådant, att låneförmedlama måste avvisa ett högst betydande antal sökande

icke endast av bostadslån utan även av jordbrukslån. Under 1921 måste låneförmedlarna,

i brist på medel, avvisa eller till 1922 överflytta ansökningar till belopp

av i runt tal 1,700,000 kronor beträffande jordbrukslägenheter och 4,000,000 kronor

beträffande bostadslägenheter. En stor balans förefunnes alltså vid ingången av

1922. Därjämte vore att märka, att under 1922 inkommande nya ansökningar

kunde beräknas komma att vida överstiga det för året till utlåning nu disponibla

beloppet. Den ökning av lånemöjlighetema, som torde vara erforderlig för att

möta det spontana behovet och hindra uppkomsten av balans till 1923, kunde beräknas

till ungefär 6,000,000 kronor. Härav syntes hälften eller 3,000,000 kronor

böra reserveras för jordbrukslägenheter och den andra hälften för bostadslägenheter.

Då Kungl. Maj:t å tilläggsstaten för 1922 emellertid begärt att för bostadsändamål

få utlåna 1,000,000 kronor utöver förut medgiven utlåning, skulle alltså nu ifrågasättas

ytterligare 2,000,000 kronor för bostadslägenheter samt 3,000,000 kronor

för jordbrukslägenheter.

Det vore av den största vikt, att, innan man tänkte på några nya hjälpmedel

beträffande egnahemsbildningen å enskild mark och framför allt innan man

sökte stimulera egnahemsrörelsen, man först tillsåge, att nuvarande utlåningsmöjligheter

ökades, så att de arbetare, som redan planerat bildande av egna hem

och alltså i regel redan utvalt lämpligt jordområde etc., kunde få den erforderliga

hjälpen för planens förverkligande. Genom den här ovan i denna punkt ifrågasatta

ökade utlåningen torde det kunna bliva möjligt att förhindra, att ett stort antal

av dem, som planerat och ofta redan påbörjat det allra första arbetet med ett eget

hem, nu måste avvisas.

Med hänsyn till rådande arbetslöshet och intresse att genom tillkomsten av

nya, självständiga mindre jordbruk få förvärvsmöjlighetema ökade, torde emellertid

en särskild, tillfällig insats beträffande jordbruksnybildningen vara av nöden.

2) Härför krävdes emellertid, att tillräckliga möjligheter skapades att genom

egnahemslån understödja en vidgad nybildning av jordbruk från enskild mark. Utöver

de 3,000,000 kronor, som, enligt vad som ovan nämnts under 1), erfordrades

för att möta den nuvarande spontana efterfrågan å jordbrukslån, torde ytterligare

3,000,000 kronor vara av nöden. Åtminstone vore det önskvärt, att möjligheter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

funnes för Kungl. Maj:t att, i mån av behov, öka utlåningen i sålunda angiven omfattning.

Beträffande egnahemslåneverksamheten kunde alltså ifrågasättas, att Kungl.

Maj:t begärde tillstånd av riksdagen att — utöver redan medgiven maximiutlåning

jämte den å tilläggsstat för 1922 ifrågasatta höjningen med 1,000,000 kronor för

bostadslån — under 1922 och, därest medlen icke komme till användning under

sagda år, under 1923 få såsom lån ur egnahemslånefonden disponera ytterligare

sammanlagt 8,000,000 kronor, varav 6,000,000 kronor för jordbruks- och 2,000,000

kronor för bostadslägenheter. Härför torde, enligt från statskontoret erhållen uppgift,

erfordras, att egnahemslånefonden genom kapitalökning förstärktes med

6,000,000 kronor.

3) För tillkomsten även av något större och alltså mera bärkraftiga jordbruk

än dem, som nu finge belånas med egnahemslån, torde maximigränsen för

jordbrukslägenheternas värde böra höjas från 15,000 kronor till 20,000 kronor för

obebyggda och från 12,000 kronor till 17,000 kronor för bebyggda jordbrukslägenheter.

Höjningen borde kombineras med än kraftigare tillsyn över att de lägenheter,

som ifrågakomme för egnahemsbelåning, anskaffades till så billiga pris som

möjligt.

Skulle nuvarande bestämmelser för lånens storlek (d. v. s. att lånen finge

utgöra högst r’/,; och minst 1/a av värdet) bibehållas, skulle lånemaximum automatiskt

höjas från 12,500 kronor till 16,667 kronor, respektive från 10,000 kronor till 14,167

kronor. Det kunde emellertid ifrågasättas, om icke ett särskilt medgivande i varje

fall (av Kungl. Maj:t eller av egnahemsinspektören) borde lämnas för låneförmedlarna

att vidtaga höjning i lånemaximum utöver 12,500, respektive 10,000 kronor.

Om värde- och lånemaximum, på sätt nu sagts, höjdes, följde därav, att en

ny kategori jordbruk komme in under egnahemslånegivningen, vilket även motiverade

en ökning av lånemöjligheterna. Hänsyn härtill hade emellertid tagits under

2), varvid beräknats, att omkring 75 lägenheter av denna nya typ skulle ifrågakomma

för egnahemsbelåning under 1922.

4) Ytterligare åtgärder torde vidare böra vidtagas i syfte att underlätta

förmedlingen av billig och för jordbruksnybildning lämplig jord. Visserligen funnes

för närvarande i jordlifrmedlingsfonden en disponibel behållning av i runt tal 2,400,000

kronor, men bestämmelserna för användning av medel ur denna fond vore icke för

närvarande sådana, att egnahemsnämnderna — de egentliga bärarna av den statsunderstödda

egnahemsverksamheten — kunde använda sig av fonden. Lån ur fonden

utlämnades nämligen endast till viss del (högst 4/s) av köpeskillingen för det

område, som skulle inköpas för styckning, vartill komme, att låntagaren själv måste

finansiera områdets iordningsställande, styckning och dylikt. Egnahemsnämnderna

hade i regel icke något kapital härför och torde för övrigt icke vara beredda att

på egen risk driva en affärsrörelse av ifrågavarande slag. Egnahemsinspektören

ansåge det för sin del vara uppenbart, att egnahemsnämnderna — som ju vore

halvofficiella organ, fria från enskilda intressen och som hade att svara för egnahemsbildningen

och ombestyra egnahemslånegivningen inom respektive län — vore

de lämpligaste organen även för ifrågavarande gren av egnahemsverksamheten, nämligen

att systematiskt skaffa fram lämplig och billig jord för egnahemsändamål.

Detta borde dock icke innebära hinder för en egnahemsnämnd att, där så prövades

lämpligt, i sin tur anlita någon i samverkan med egnahemsnämnden arbetande egna
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

hemsförening för ifrågavarande verksamhets praktiska utförande. Jämte det jordbi

rmedlingsfonden förstärktes med ytterligare 1,500,000 kronor — härigenom skulle

i runt tal 4,000,000 kronor kunna bliva disponibla — torde av riksdagen böra utverkas

medgivande för Kungl. Maj:t att, utan hinder av eljest gällande allmänna

bestämmelser för lån från nämnda fond, få disponera denna fonds medel på ett vida

friare sätt än nu. Kungl. Maj:t torde nämligen böra få rätt att använda jordförmedlingsfonden

för att av dess medel tillhandahålla egnahemsnämnder eller i anslutning

till dylika arbetande egnahemsföreningar erforderligt rörelsekapital för bedrivande

av verksamhet i syfte att få fram ytterligare egnahemsjord och därå skapa

nya jordbruk.

I betraktande av att redan nu ganska mycket jord utbjödes — särskilt från

egendomar, vars ägare på grund av kristidsförhållandena hade ekonomiska svårigheter

— och med hänsyn till vikten av att icke jordpriserna onödigt uppdreves

(vilket lätt nog kunde ske, om en systematisk upphandling av jord genom det allmännas

försorg komme till stånd), torde egnahemsnämnderna icke i regel böra själva

inköpa de fastigheter, som respektive egendomsägare ville sälja för styckning, utan

i första rummet medverka till anskaffande av köpare, beredande av egnahemslån åt

dessa och eventuellt biträda med styckningens tekniska genomförande, områdets

iordningsställande, lagfarts- och inteckningsfrågor etc. Men även härför erfordrades

i åtskilliga fall, att egnahemsnämnderna från staten bekomme rörelsekapital för

arbetets behöriga utförande.

I åtskilliga fall kunde det emellertid vara lämpligt, att egnahemsnämnden

själv inköpte ett styckningsområde. Sedan nämnden då upprättat plan för inköpet

(med beskrivning av området, uppgift å inköpspris etc.), för styckningen, för områdets

iordningsställande och för försäljningen samt helst även skaffat spekulanter

till lotterna och slutligen upprättat en kostnadsplan för det hela, borde Kungl. Maj:t

kunna ställa det erforderliga kapitalet till nämndens förfogande att av nämnden, mot

redovisningsskyldighet, användas för planens realiserande. Affären borde skötas av

nämnden, som hade att köpa området i eget namn men på statens risk och för

statens räkning. Staten skulle alltså taga såväl risken av eventuell förlust som eventuell

vinst. Förhållandet mellan staten och nämnden borde regleras medelst särskild

överenskommelse. Givetvis borde utförandet av arbetet ske under kontroll av egnahemsavdelningen,

som även skulle granska räkenskaperna för affären.

De för sagda verksamhet erforderliga medlen skulle, som sagt, tagas ur

jordförmedlingsfonden, till vilken därefter skulle återbäras de inkomster, som egnahemsnämnderna

hade att redovisa.

5) Om det nu. med hänsyn till arbetslösheten inom industrien, gällde att

söka få ut industriarbetarna till jordbruket, vore för visso en vidgad egnahemsverksamliet

och en kraftigare jordbruksnybildning av den största betydelse. Men det

kunde med skäl ifrågasättas, om icke den naturligaste gången för denna omflyttningsrörelse

vore, att hemmasöner, lantarbetare och statare, d. v. s. personer, som

sedan eu längre tid varit bundna vid jordbruket och som alltså kunde antagas hava

särskilda förutsättningar att driva ett jordbruk, i ökad omfattning förhjälptes att

åtkomma nya jordbruk. Genom den rörelse, som bleve en följd av att ett relativt

stort antal lantarbetare o. d. finge stälvständiga jordbruk, kunde helt visst många

arbetslösa industriarbetare rycka in på de poster, lantarbetarna lämnade. Att däremot

i större omfattning placera industriarbetare — som kanske nu efter en lång

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

arbetslöshetsperiod icke alls hade medel att bidraga till hemmets bildande och som

därjämte sedan lång tid varit helt borta från allt vad jordbruksarbete hette — som

kolonister, torde knappast vara att tillråda.

Huvudsaken torde vara, att rörelse åstadkommes och nya bärkraftiga brukningsdelar

bildades med kompetenta kolonister, som kunde bliva kvar på de nya

ställena ocli där slå sig fram.

6) Enligt gällande bestämmelser för statens egnahemslånerörelse finge egnahemslån

för förvärvande av jordbrukslägenheter icke beviljas till högre belopp än

6/(i av egnahemsfastighetens värde. Egnahemsbildaren måste alltså själv kunna på

något sätt bidraga till den sista sjättedelen av fastighetens värde, ävensom till

anskaffandet av nödiga inventarier, redskap o. d.

För att än ytterligare stödja jordbruksnybildningen under nuvarande tidsförhållanden

vore det önskvärt, att egnahemslåneförmedlarna hade möjlighet att i

särskilda fall, då fråga vore om nyskapandet av jordbruk, bevilja vissa, möjligen

räntefria lån utöver egnahemslånet för inköp av kreatur eller andra inventarier,

för odlingsarbete och för att kolonisten över huvud taget snabbt skulle få sitt

jordbruk i någorlunda färdigt skick. Dessa mera »fria» egnahemslån skulle då förbehållas

dem, som genom nybyggnad och nyodling skapade helt nya jordbruk. För

den händelse att det verkligen bleve fråga om placering av arbetslösa såsom

kolonister, torde det särskilt vara av nöden, att dylika inventarielån kunde utlämnas

utöver egnahemslånet. Närmare bestämmelser för en dylik lånerörelse behövde

givetvis utarbetas. •

För 1922 vore det önskvärt, att ett belopp av exempelvis högst 500,000

kronor, som borde kunna förslå för två å tre hundra kolonister, kunde få disponeras

ur egnahemslånefonden — eller eventuellt ur en ny fond — för en dylik

friare lånerörelse utöver den egentliga egnahemslåneverksamheten.

7) Därest ett mera systematiskt arbete i syfte att bereda arbetslösa egna

hem ansåges påkallat, torde det — av skäl som ovan angivits — vidare vara ofrånkomligt,

att dessa personer utöver egnahemslånet och för utfyllandet av den sjättedel

av fastighetens värde, som icke fylldes med egnahemslånet, erhölle ytterligare

bidrag jämväl för själva fastighetens förvärvande. Detta torde kunna utgå i form

av ett s.. k. premielån. Aven härvidlag torde endast sådana låntagare böra ifrågakomma,

som genom nybyggnad och nyodling själva skapade helt nya jordbruk.

Visserligen kunde det anses vara orättvist, att dylikt bidrag lämnades blott i sådana

fall, då en arbetslös industriarbetare vore sökande, men bidraget borde kunna anses

utgöra en form av det eljest utgående arbetslöshetsunderstödet. Prövningen av

frågan, huruvida och till vilket belopp dylikt premielån borde beviljas, skulle efter

vederbörlig utredning av egnahemsnämnden ankomma på jordbruksdepartementets

egnahemsavdelning. Sedan egnahemsavdelningen alltså fastställt, till vilka kolonister

bidrag skulle utgå, skulle beloppet ställas till egnahemsnämndens förfogande att av

nämnden utanordnas till kolonisten eller i övrigt disponeras i ungefär samma ordning,

som gällde i fråga om egnahemslån.

Det härför erforderliga beloppet torde kunna uppskattas till högst 2,000,000

kronor.

8) I detta sammanhang kunde omnämnas, att ordföranden i Södermanlands

läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, kaptenen Hj. Lindhé utarbetat en plan

att genom sagda egnahemsnämnd få till stånd viss kolonisation å tvänne, nu i en
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

skild ägo varande egendomar inom länet. Planens genomförande krävde emellertid,

att egnahemsnämnden genom statens försorg finge till sitt förfogande erforderligt

kapital i ungefär den ordning och under de villkor, som ovan angivits.

9) Vidare finge framhållas, att, för den händelse åtgärder i den riktning, som

ovan skisserats, ansåges lämpliga, en närmare utformning av förslagen vore erforderlig,

vilken då lämpligen kunde ske av egnahemsavdelningen, eventuellt i samråd

med några representanter för egnahemsnämnderna.

10) Ehuru förevarande promemoria egentligen avsåge frågan om egnahemsbildningen

å enskild mark, önskade egnahemsinspektören till sist betona, att ett

tjänligt medel för en vidgad egnahemsbildning överhuvud taget torde vara, att staten

själv i viss omfattning inköpte för egnahems-och jordbruksnybildning lämplig mark,

som kunde erhållas till särskilt förmånliga pris. Härför torde emellertid erfordras,

att Kungl. Maj:t finge befogenhet att disponera domänfondens tillgångar även för

inköp av sådan mark, som lämpade sig för upplåtelser till egna hem.

Vad angår frågan om upplåtelser av jord från kronodomäner Dep“^leV^nts''

i södra och mellersta delarna av riket — frånsett, upplåtelser från

arrendelediga jordbruksdomäner — visar domänstyrelsens utredning,

att de möjligheter, som här finnas för en omedelbar kolonisation, icke

äro stora. Såsom domänstyrelsen själv framhållit, är emellertid utredningen

ofullständig. Sålunda lärer, enligt vad jag från kolonisationskommittén

inhämtat, å kronopark^- i Dalarna finnas ända till omkidng

3,000 hektar odlingsbara marker, därav å Björnshyttans kronopark nära

Ludvika omkring 1,300 hektar. Av det skäl, som jag anfört i fråga

om kronolägenhetskommissionens betänkande, ävensom i betraktande av

att ett förslag till organisation för kolonisationens praktiska genomförande

först bör utarbetas på grundval av de erfarenheter, som vunnits

dels genom statens kolonisationsnämnd och dels genom jordbruksdepartementets

egnahemsavdelning, har jag dock icke funnit frågan

ligga i det skick, att något förslag nu bör föreläggas riksdagen beträffande

omedelbara upplåtelser från kronojord i mellersta och södra

delarna av riket.

Jag vill emellertid i detta sammanhang meddela, att åtgärder

igångsatts för att, efter utväljande, av för kolonisation lämpade odlingsbara

områden, fä erforderliga praktiska förarbeten, såsom dikningar,

väganläggningar och dylikt, utförda redan innevarande sommar med

anlitande av arbetslösa. Härigenom vin nes, att när kolonaten ett följande

år utläggas, kolonisterna omedelbart kunna få påbörja själva uppodlingen.

Vidare anser jag det böra tagas i övervägande, om ej till nästa

riksdag bör göras framställning om tillhandahållande av medel för

Kungl. Maj:t till inköp för statens räkning av för eguahemsupplåtelser

tjänlig jord, som kan erhållas till förmånliga priser. För närvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 224 höft. (Nr 258.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 258.

kan nämligen Kungl. Magt ej utan riksdagens medgivande använda

den för markinköp avsedda del av domänfonden till inköp av annan

mark än den, som åtminstone till huvudsaklig del är skogbärande eller

till skogsbörd tjänlig.

De omedelbara ytterligare åtgärder, som nu kunna ifrågasättas

för en vidgad egnahems- och kolonisationsverksamhet, måste därför

inskränka sig till ökning av möjligheterna att erhålla lån för egnahemsbildning.

Att härvid på sätt egnahemsinspektören ifrågasatt nu göra

några ändringar i gällande villkor synes mig icke kunna ifrågakomma.

Jag anser därför, att de ytterligare statsåtgärder, som redan denna vår

kunna ifrågasättas för att tillmötesgå de ökade kraven på hjälp att

erhålla jord, böra inskränkas till ett vidgande av möjligheterna att

erhålla lån ur egnahemslånefonden till jordbrukslägenheter. Av egnahemsinspektörens

förberörda promemoria framgår, att han beräknar att

för mötande av föreliggande behov av jordbrukslån för 1922 och för

förhindrande av balans till 1923 skulle erfordras, att ytterligare 3,000,000

kronor finge disponeras såsom lån för jordbrukslägenheter för 1922,

och jag vill för min del förorda en ökad utlåning av denna omfattning.

Det härför erforderliga kapitalökningsbeloppet åt egnahemslånefonden

torde emellertid icke behöva uppgå till samma belopp. Med

anledning av en av Kungl. Maj:t den 3 mars 1922 beslutad omläggning

av sättet för överföringen av överskott å statens utlåningsfonder till

statsregleringen, varigenom kassabokföringsprincipen kommit till tilllämpning,

har nämligen det belopp, som enligt tidigare beräkningar

skolat för 1921 överföras från egnahemslånefonden till statsmedlen, undergått

en reducering med ungefär 2,000,000 kronor. Fondens disponibla

tillgångar för 1922 bliva på grund härav ökade med 2,000,000 kronor

i förhållande till vad som vid avlåtandet av förslaget å tilläggsstaten

för 1922 om kapitalökning till egnahemslånefonden beräknades. För

den nu ifrågasatta ytterligare utlåningen av 3,000,000 kronor från egnahemslånefonden

finnes alltså — under förutsättning, att riksdagen bifaller

ovan nämnda förslag å tilläggsstaten för 1922 — ungefär 2,000,000

kronor tillgängliga i fonden, vadan den erforderliga ytterligare kapitalökningen

kan begränsas till 1,000,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och av 54 § i riksdagsordningen

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva, att Kungl Maj:t må under 1922, utöver förut medgiven

utlåning av intill 12,000,000 kronor och utöver den av Kungl.

Maj:t i propositionen angående tilläggsstat för 1922 föreslagna ytterligare

utlåningen med 1,000,000 kronor för bostadslägenheter, disponera ett

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 258.

ytterligare belopp av intill 3,000,000 kronor såsom lån från egnahemslånefonden

för jordbrukslägenheter,

dels ock såsom kapitalökning för samma fond, utöver tidigare av

Kungl. Maj it för ändamålet äskat anslag å 2,200,000 kronor, å tillag g sstat

för 1922 såsom reservationsanslag anvisa ytterligare 1,000,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. De Geer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:202 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts dels i statsverkspropositionen, dels i proposition nr 2 om tilläggsstat för år 1922, dels ock i proposition a1 i texten
  2. JoU 1922:10b Utlåtande angående reglering av utgifterna för kapitalökning å tilläggsstat till riksstaten för år 1922 i vad rör jordbruksärenden. s. 10 i texten