Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för vissa kompanichefer vid Bohusläns regemente från dem ddömd ersättningsskyldighet

1922-01-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:26, Angående befrielse för vissa kompanichefer vid Bohusläns regemente från dem ddömd ersättningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 26.

1

Nr 26.

Kungl. Mnj-.ts proposition till riksdagen angående befrielse

för vissa kompanichefer vid Bohusläns regemente från

dem ddömd ersättningsskyldighet; given Stockholms slott

den 23 januari 1,922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag ur protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Thorsson, Olsson, Nothin, Hansson, Åkerman, Linders,

Schlyter, Örke.

Departementschefen, .statsrådet Hansson anför:

Enligt 13 § i arméns intendenturmaterielreglemente den 11 oktober

1907 (Svensk författningssamling nr 105) är kompanichef ansvarig för

vården och redovisningen av den till koprpaniet utlämnade intendenturmaterielen.

Enligt 24 § i samma reglemente skall, därest utlämnad intendenturmateriel

gått förlorad, vederbörande befälhavare omedelbart anställa

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 20 höft. (Nr 26.) m 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 26.

undersökning därom och sedermera, beroende av regementschefens bestämmande,

ytterligare undersökning äga rum vid krigsrätt, som har att

avgöra, huruvida ersättningsskyldighet för förlusten kan åläggas någon

enskild.

Vid vissa kompanier av Bohusläns regemente bortköra under repetitionsövningen

år 1918 (10/9—n/io) ett större antal till begagnande av

värnpliktiga utlämnade intendenturpersedlar. 1 anledning därav företogs

undersökning vid regementets krigsrätt, varvid krigsfiskalen yrkade åläggande

för kompanicheferna (kaptenerna C. A. Rehnberg, S. Hallberg, Y. Björck,

H. A. R. Schmidt och T. B. Evers) att ersätta persedelförlusterna. Det

framkom vid undersökningen, att personal vid regementet i stor utsträckning

varit permittera^ till hemorten (s. k. skördepermission) iförd

munderingspersedlar samt att vid regementet uppstått eu svårartad

epidemi av den s. k. spanska sjukan, som nödvändiggjort att till sjuksalar

använda förläggningslokaler för kompanierna. Kompanicheferna

framhöllo, att till följd av hopade sjukdomsfall bland befäl och underbefäl

och av de hastiga sjukdomsfallen bland manskapet föranledd

sammanblandning å kompanisalarna av sjuka från skilda kompanier

persedelkontrollen i fråga om såväl skördepermittenter som insjuknade

så gott som omöjliggjorts.

Till belysande av förhållandena må anföras följande i krigsrättens

protokoll intagna anmälan till regementschefen av samtliga kompanichefer

vid regementet, dagtecknad den 23 september 1918:

»På grund av vid regementet nu rådande omkastade förhållanden till följe

spanska sjukan, få vi kompanichefer på nedanstående skäl härmed vördsamt anmäla,

att vi _ se oss ur stånd att på stadgat sätt svara för persedelvården vid

våra kompanier.

1) Då i kompanierna förlagts sjuka tillhörande olika kompanier har ingen

kontroll kunnat utövas över ut- och inpasserande av kompanivakten.

2) Då skördepermittenterna av praktiska skäl ej kunnat fullt avrustas, haren

stor del av deras persedlar måst förvaras på kompanierna, delvis inlåsta i

permittenternas skåp, delvis (såsom gevär och packningar) förvarade i korridorerna.

Sängutredningen för första omgången skördepermittenter har ävenledes i en hel

del fall måst kvarlämnas i resp. permittenters sängar.

3) Sedermera vid logementens apterande till sjukrum och den därmed täta

omflyttningen av kasernutredningen har en omblandning av persedlarne icke

kunnat undvikas. Särskilt beträffande filtar har omblandningen blivit stor, dels

till följd av ovanstående omständigheter, dels till följd av regementsexpeditionens

order, att var och en av de sjuka skulle till sjukrummet medföra tvenne

filtar och sjukrummet i många fall icke tillhört kompaniets lokaler.

4) Genom kompaniets sålunda på en mångfald olika platser splittrade förläggning

har vid utspisningen av de sjuka servismaterielen måst skingras åt

olika håll, varvid kontroll av densamma icke varit möjlig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 26.

3

Den omständigheten ;itt i en hel del fall plutonchefer, kompaniadjutant och

de flesta av underbefälet varit eller äro sjuka har ytterligare omöjliggjort varje

försök från kompanichefens sida att bringa reda i förhållandena.»

*

Från regementschefen ingavs till krigsrätten följande intyg, daterat

den 1 april 1919:

»Härmed får jag, med instämmande uti vad flertalet bataljons- och korn-*

panichefer i särskilda skrivelser framhållit, intyga, att det även är min bestämda

uppfattning, att förhållandena under regementsövningarna 1918 på grund av då

pågående influensaepidemi voro sådana, att det blev hart när omöjligt för de

kompanichefer, vilkas kompanier mest träffats av sjukdomen, att på sätt gällande

författningar föreskriva omhänderhava vården av till kompaniets manskap utlämnade

persedlar, varigenom helt naturligt förlust å bortkomna persedlar ej

kunnat undvikas. På grund härav anser jag skäligt, att kronan får vidkännas

dessa förluster.»

Krigsrätten (de militära ledamöterna) ogillade de mot kompanicheferna

framställda ersättningsanspråken med hänsyn till omständigheterna

i målen och innehållet i regementschefens intyg.

Skiljaktig härifrån var den civile ledamoten (auditören), som ansåg

tillräckliga omständigheter icke förebragta, på grund varav kompanicheferna

skulle kunna fritagas från skyldighet att ersätta de förlorade

persedlarna, samt i överensstämmelse därmed dömde dem att utgiva

vissa belopp.

Krigsfiskalen anförde besvär i samtliga målen.

Krig shovrätten meddelade utslag den 10 oktober 1919 i målen mot

Hallberg, Björck, Schmidt och Evers samt den 15 i samma månad i

målet mot Rehnberg. Genom utslagen, om vilka krigshovrättens ledamöter

dock ej vore ense, blev ersättningsskyldighet ådömd alla de nämnda

kompanicheferna, med belopp, som nedan angivas.

Mot krigshovrättens utslag fick jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken

talan ej fullföljas.

Utslagen beträffande Rehnberg, Hallberg, Björck och Schmidt äro av lika

innehåll. Krigshovrätten konstaterade i dessa utslag, att av de förlorade persedlarna

en del utlämnats till s. k. skördepermittenter under det att åtérstoden av

persedlarna varit utlämnade till värnpliktiga, som under mötet angripits av utbruten

epidemisk sjukdom. I fråga om de till skördepermittenterna utlämnade

persedlarna fann krigshovrätten kompanicheferna icke hava ådagalagt sådana omständigheter,

som lagligen kunde för dem föranleda till befrielse från skyldighet

att ersätta nämnda persedlar. Fastmera läge dem i avsende å vården och uppsikten

över dessa persedlar till last dels att vid permittenternas »avrustning»

före hemresan icke hava på betryggande sätt låtif taga vård om de av dem kvar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 26.

lämnade persedlar, dels att vid inlämnandet av de av dem till hemorten medförda

persedlar icke hava tillsett att samtliga till dem utlämnade persedlar inlevererats

och att, där ej så skett, göra sig underkunniga om vad därutinnan

brustit, dels ock att hava underlåtit att, sedan brist upptäckts, omedelbart därom

anställa föreskriven undersökning för utrönande av förlustens uppkomst. Även

om kompanicheferna i följd av nämnda epidemi och därav föranledda svåra förhållanden

i avseende å persedelvården finge anses varit hindrade att hålla vederbörlig

uppsikt över de till insjuknat manskap utlämnade persedlar, hade de

likväl genom sin berörda försummelse beträffande skördepermitterades persedlar

själva föranlett att de blivit ur stånd att angiva, vilka av de förkomna persedlarna

varit utlämnade till insjuknat manskap. Vid sådant förhållande måste de

anses hava brustit i sin redovisningsskyldighet jämväl i fråga om sistnämnda

persedlar. På grund härav förpliktades en var av dem att till kronan utgiva

ersättning för samtliga de vid hans kompani förlorade persedlarnas värde med:

Kelmberg 527 kronor 98 öre, Hallberg 886 kronor 12 öre, Björck 1,038 kronor 31

öre och Schmidt 531 kronor 92 öre.

I utslaget rörande Evers konstaterade krigshovrätten, att samtliga vid hans

kompani förlorade persedlar, såvitt av utredningen framginge, varit utlämnade

till värnpliktiga, som angripits av epidemien. Beträffande vissa slag av nämnda

persedlar (skodon, skoband, kokkärl och livremmar), värderade till 214 kronor

50 öre, vilka. persedlar med hänsyn till deras beskaffenhet icke kunde antagas

hava av de insjuknade medförts vid deras inläggning å sjukrum, ansåg krigshovrätten

Evers icke hava ådagalagt sådana omständigheter, som lagligen kunde

för honom medföra befrielse från ersättningsskyldighet. Beträffande däremot

övriga från samma kompani förkomna''persedlar, vilka persedlar de insjuknade å

kompaniet kunde antagas hava medfört vid inläggningen å sjukrum, måste av

den förebragta utredningen anses framgå, att till följd av den utbrutna sjukdomens

beskaffenhet och därav föranledda särskilda fö''rhållanden för Evers uppstått

hinder att om dessa persedlar hava den uppsikt och vård, som eljest ålegat

honom, vadan skyldighet för Evers att ersätta kronan värdet av dessa persedlar

icke kunde'' åläggas honom. På grund härav förpliktades Evers att utgiva ovanberörda

belopp, 214 kronor 50 öre.

Krigshovrättens utslag i målen innehöllo de meningar, som gemensamt

omfattades, av domstolens två militära och en av dess civila ledamöter. De två

övriga civila ledamöterna voro skiljaktiga. De funno väl, att kompanicheferna

försummat att i allo iakttaga vad som varit möjligt med avseende å tillfredsställande

vård och redovisning av de till deras kompanier utlämnade persedlar.

Då emellertid i målen finge anses upplyst, att, till följd av epidemien och därav

uppkomna särskilda förhållanden, för kompanicheferna uppstått hinder att på ett

betryggande sätt handhava uppsikten över de till värnpliktiga utlämnade persedlar

och låta omhändertaga insjuknade värnpliktigas persedlar, samt det icke

kunnat utredas, i vad mån förlusterna av ifrågavarande persedlar vore att tillskriva

kompanichefernas berörda försummelse, och uppenbart vore, att förlusterna

huvudsakligen varit en följd av nyss omförmälda särskilda förhållanden, alltså

och da under dessa omständigheter skyldighet att ersätta värdet av de bortkomna

persedlarna skäligen icke kunde kompanicheferna åläggas, fastställde bemälda

ledamöter det slut krigsrättens utslag innehöllo.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 26. 5

De nämnda kompanicheferna ansökte därefter att av nåd bliva befriade

från dem ådömd ersättningsskyldighet samt åberopade i sådant

avseende omständigheterna i målen och Björck därjämte, att han den

23 september 1918 insjuknat i spanska sjukan och tillfrisknat först efter

regementsövningens slut.

Enligt ingivet läkarintyg var Björck sjukskriven under tiden 22 september

—3 november 1918.

Armé/ ur vältning ens intendentsdepartement, som den 9 november 1920

avgav utlåtande över ansökningarna, fann sig förhindrat tillstyrka bifall

till dem med hänsyn till vikten av, att arméns dyrbara intendenturmateriel

väl vårdades och att föreskriven kontroll över densamma från'' vederbörande

kompanichefers sida icke eftersattes.

Kungl. Maj:t fann genom beslut den 3 december 1920 ansökningarna

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vid 1921 års riksdag väcktes i. andra kammaren motion (nr 80), att

de om förmälda fem kompanicheferna måtte befrias från den genom krigshovrättens

utslag dem ådömda ersättningsskyldighet.

Statsutskottet (utlåtande nr 56) yttrade, att som Kungl. Maj:t funnit

kompanichefernas ansökningar icke böra föranleda utverkande av riksdagens

medgivande till befrielse från ersättningsskyldighet, finge detta

anses* innebära, att Kungl. Maj:t funnit tillräcklig anledning till efterskänkande

av kronans fordran i förevarande fall icke föreligga. Att vid

sådant förhållande riksdagen på enskild motionärs yrkande skulle medgiva

ett sådant efterskänkande, syntes utskottet icke tillrådligt. Utskottet

hemställde alltså, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Då ärendet förekom i riksdagens vederbörande kammare, uttalade

motionären den förhoppning, att chefen för försvarsdepartementet ville

upptaga frågan om efterskänkande av kronans ifrågavarande fordringar

till ny utredning. Därefter tillkännagav dåvarande chefen för försvarsdepartement,

att en av kompanicheferna två dagar tidigare till honom

ingivit en skrift, som innehölle ytterligare upplysningar i frågan, och

att han ämnade upptaga frågan till förnyad behandling, sedan myndigheterna

beretts tillfälle att yttra sig över nämnda skrift. Härpå biföll

kammaren utskottets hemställan.

I sistnämnda skrift, vilken ingivits av kaptenen Behnberg, begäres

förnyad prövning av förevarande fråga under framhållande av följande

omständigheter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.is Proposition Nr 26.

Under första veckan av repetitionsövningen 1918 medgavs skördepermission

för de nyinryckta värnpliktiga i stor utsträckning. Efter några dagar förbjöds

emellertid dylik permission för att, då sjukdomen utbrutit inom regementet, förhindra

smittans spridande till hemorterna. Då emellertid sjukdomen inom regementet

efter någon veckas tid utbredde sig i oroväckande grad, beslöts en hastig

och omedelbar hemförlovning av alla friska värnpliktiga. Den tid, som vid ifrågavarande

tillfälle stod till förfogande för läkarundersökning, persedelinlämning

och utspisning, utgjorde knappa fyra timmar. Att på denna korta tid medhinna

förhörs anställande med varje värnpliktig beträffande bortkomna persedlar var

icke möjligt. Genom regementsinstruktionens bestämmelser hade i detalj föreskrifter

iämnats beträffande omhänderkavandet av de insjuknades persedlar. Dagkorpralen

skulle sålunda omhändertaga persedlarna för de sjuka, vilka fingo kvarligga

på kompaniet, och dagunderofficeren för de sjuka, vilka förlädes utom kompaniet.

Emellertid insjuknade hastigt såväl dagkorpral som dagunderofficer, utan

att vid flera tillfällen de sålunda insjuknade kunde avlösas, då så gott som samtliga

underbefäl på en gång voro angripna av sjukdomen. Därtill kom, att de insjuknade

värnpliktiga i flera fall avhämtades av sjukvårdspersonalen och flyttades

från kompaniet, utan att meddelande därom lämnades. En av de ifrågakomna

kompanicheferna, kapten Björck, angreps av sjukdomen och kunde sålunda icke

själv övervaka och kontrollera persedelinlämningen. Förhållandena omöjliggjorde

sålunda att följa utfärdade bestämmelser. Genom regementschefens försorg underrättades

såväl polismyndigheten i orten som befintliga pantlåneaffärer om de

förkomna persedlarna. Det framgick nämligen att under rådande förhållanden

inbrottsstölder gjorts utan att, trots vidtagna säkerhetsåtgärder, man kunnat uppspåra

de skyldiga.

I skriften lämnade uppgifter hava vitsordats av regementschefen.

Över skriften har yttrande den 10 maj 1921 avgivits av arméförvaltningens

intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse.

Därvid har intendentsdepartementet uttalat, att med hänsyn till de

skäl, som legat till grund för krigshovrättens utslag i fråga om de olika

ersättningskraven, och då i sak inga nya omständigheter tillkommit, som

kunde föranleda ändring i den av departementet förut i ärendet intagna

ståndpunkt, kunde departementet icke tillstyrka den gjorda framställningen,

ehuru departementet behjärtade, att ömmande omständigheter i

förevarande fall förelåge.

Denna mening har biträtts av civila departementet.

Sjukvårdsstyrelsen däremot bär framhållit, att vid repetitionsövningens

början den 10 september 1918 inryckte till Bohusläns regemente 2,666

man. Redan två dagar efter inryckningen anmäldes fem fall av influensa.

Under de därpå följande veckorna vann epidemien en allvarligutbredning

bland manskapet. Under dessa insjuknade ej mindre än 822

man (fast anställda medräknade) i influensa och inträffade 19 dödsfall.

Under dagarna den 22— 24 september voro ännu sjukskrivna i medeltal

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 2(>. 7

657 man. Av till sjukvårdsstyrelsen avgiven redogörelse beträffande de

åtgärder, som i anledning av epidemien vidtogos vid regementet, framgå

ge bland annat, att redan under första veckan tillfälliga sjuklokaler

måste anordnas såväl i gymnastikhuset som i kasernerna, inom vilka

senare enligt cirkulärorder den 19 och 21 september »dagrum och lektionsrum

ävensom tillräckligt antal logement inom kompanierna skola

upplatas för eventuellt nya sjuka. Anmälan till regementschefen skall

äga rum omedelbart, då antalet sjuka är så stort, att de friska ej kunna

förläggas inom kompaniet». Enligt den 21 september utgiven P. M.

angående kompaniernas sjukrum skulle såsom handräckning genom kompaniernas

försorg kommenderas ett underbefäl och så många städare,

som det funnes sjukrum i kompanierna. Huru många av underbefälet, som

vid denna tid voro sjirkskrivna, därom förelåge inom sjukvårdsstyrelsen

ingå uppgifter. Kaptenen Rehnberg omnämnde emellertid i sin skrift, hurusom

dagkorpral och dagunderofficer hastigt insjuknat utan att vid flera

tillfällen kunna avlösas på grund därav, att så gott som samtliga underbefäl

på en gång voro angripna av sjukdomen. Då så härtill kommit,

att en del officerare och underofficerare, däribland även en av de

kompanichefer, som ådömts utgiva ersättning för vid denna tid bortkomna

persedlar, samtidigt voro sjuka, kunde man av här anförda uppgifter

lätt göra sig en föreställning angående tillståndet vid truppför•

bandet, när regementsorder den 23 september utfärdades, att tjänstledighet

från och med samma dag finge meddelas regementets värnpliktiga personal

huvudsakligen med undantag av dem, som varit eller vore angripna

av »spanska sjukan». Att så många värnpliktiga, som det kunde,

der lyy eket av den hotande sjiikdomen begagnade sig av sålunda lämnat

medgivande att hemresa, förefölle naturligt, och att under dessa exceptionella

förhållanden en nödig kontroll vid persedelinlämningen icke

i vanlig utsträckning kunde utövas, torde knappast böra betecknas såsom

visad vårdslöshet eller försumlighet från kompanichefernas sida ifråga

om handhavandet av persedlarnas förvaring och vård. Med stöd av vad

sålunda anförts har sjukvårdsstyrelsen för sin del tillstyrkt den gjorda

framställningen.

Av vad i ärendet förekommit torde framgå, att till följd av den

influensaepidemi, som under repetitionsövningen 1918 härjat vid Bohusläns

regemente, förhållanden uppstått, som i sådan grad försvårat möjligheten

att följa givna föreskrifter beträffande persedel vården å kompanierna,

att persedel förluster svårligen kunnat undvikas. Jag behöver blott

erinra om, att underofficerare och underbefäl, vilka skola närmast över
-

Departe
mentscheten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungd. Maj:ts Proposition Nr 26.

vaka persedelvården, i stor utsträckning folio offer för sjukdomen. Plutonchefer

voro sjuka. Åven en av de till ersättningsskyldighet dömda

kompanicheferna var sjukskriven under mer än halva tiden av regementsövningen

och fortfarande långt efter dess avslutande. Vid dessa förhållanden

synes billigheten kräva, att kronans fordringar hos ifrågavarande

kompanichefer för persedel förluster efterskänkas. Att därvid

göra skillnad på persedlar, som utlämnats till skördepermittenter och till

övriga värnpliktiga, eller på särskilda slag av persedlar synes mig desto

mindre påkallat som de förhållanden, vilka vid ifrågavarande tid på sätt

ovan framhållits till ytterlighet försvårat kompanichefernas persedelvård,

måste antagas hava medfört dylik svårighet beträffande all till begagnande

av manskapet utdelad intendenturmateriel.

De fordringsbelopp, om vilkas efterskänkande är fråga, belöpa sig

till sammanlagt 3,198 kronor 83 öre.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kaptenerna C. A. Rehnberg, S. Hallberg, Y. Björck,

H. A. R. Schmidt och T. B. Evers må befrias från dem jämlikt

krigshovrättens förutnämnda utslag den 10 respektive den

15 oktober 1919 åliggande skyldighet att till statsverket utgiva,

Rehnberg 527 kronor 98 öre, Hallberg 886 kronor 12

öre, Björck 1,038 kronor 31 öre, Schmidt 531 kronor 92 öre

och Evers 214 kronor 50 öre, samt

att omförmälda belopp må ur räkenskaperna avskrivas.

, Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnar, att ''proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet :

Sven P. Persson.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:233 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vissa kompanichefer vid Bohusläns regemente från dem ådömd ersättningssk a1 i texten
  2. SU 1922:102 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vissa kompanichefer vid Bohusläns regemente från dem ådömd ersättningsskyldighet. s. 9 i texten