Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda personer

1922-01-20 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:31, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

1

Nr 31.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående pension å

allmänna indragning sstaten åt vissa i lantförsvarets tjänst

anställda personer; given Stockholms slott den 20 januari

1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—10:o hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Olsson, Sandler, Hansson, Åkerman.

Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa

Kungl. Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående beredande

av''pension åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda personer

samt anför därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 24 höft. (Nr Hl.) 6i 22 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

[I-]

Ang.

pension åt

säd elmakeriarbetaren

K.

L. Holmgren.

l:o.

/

Uti en den 20 januari 1921 dagtecknad skrift har försvarsverkens

civila personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande

av pension åt sadelmakeriarbetaren vid arméns sadelmakeriverkstad å

Fredrikshov Karl Ludvig Holmgren. Sedermera har Holmgren i eu till

Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit att komma i åtnjutande av en årlig

pension å 1,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Holmgren är född den 18

november 1859; att han varit anställd såsom sadelmakeriarbetare vid

Stockholms tygstation från och med den 1 november 1883 till den 9

december 1890 samt vid arméns sadelmakeriverkstad å Fredrikshov från

och med den 3 april 1895, vilken senare anställning han fortfarande

innehar; att han under åren 1916—1920 av arméns intendenturförråd i

Stockholm uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, i medeltal

uppgått till omkring 2,350 kronor för år; att han lider av sockersjuka,

på grund varav hans arbetsförmåga är i avsevärd grad nedsatt; ävensom

att han under sin tjänstgöring vid tygstationen visat sig äga stor

arbetsskicklighet och iakttagit ett särdeles gott uppförande samt under

sin anställning vid sadelmakeriverkstaden å Fredrikshov på ett plikttroget

och skickligt sätt utfört honom anförtrodda arbeten samt i övrigt

alltid uppträtt på ett hedrande sätt.

I den 8 mars 1921 avgivet utlåtande i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement anfört, att departementet i betraktande av

Holmgrens långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne

det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han, efter

erhållet avsked från sin anställning vid sadelmakeriverkstaden, komme

i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående

levnad. Beträffande storleken av dylikt understöd syntes det departementet,

att detsamma borde bestämmas till det av Holmgren begärda

beloppet eller 1,200 kronor för år. På grund härav hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Holmgren

finge från och med månaden näst efter den, under vilken han erhölle

avsked från sin anställning vid sadelmakeriverkstaden, under sin återstående

livstid å allmänna indrasmingsstaten uppbära en årlig: pension

av 1,200 kronor.

Statskontoret, som den 18 mars 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att goda skäl syntes föreligga att bereda Holmgren någon

pension av statsmedel, när han vid framskriden ålder och efter lång
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31. 3

varig, väl vitsordad tjänstgöring i statens tjänst nödgades lämna sin

anställning. Beträffande pensionsbeloppet finge statskontoret erinra, att

pension åt arbetare och arbetsförman icke plägade avpassas efter åtnjuten

avlöning, vars storlek vore beroende av växlande konjunkturer

på arbetsmarknaden. För uttjänt tygarbetare med minst 30 års tjänstetid

hade pensionsbeloppet i regel bestämts till 600 eller högst 700

kronor, och pension åt förman hade i regel bestämts till 1,000 kronor.

Vid sådant förhållande och då, såvitt statskontoret kunde finna, anledning

saknades att i förevarande fall avvika från vad som sålunda hittills

vunnit tillämpning, hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva, att Holmgren finge från och med månaden

näst efter den, under vilken avgång från anställningen ägde rum, under

sin återstående livstid åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 700 kronor för år räknat.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då jag i fråga om pensionsbeloppets

storlek ansluter mig till statskontorets förslag, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sadelmakeriarbetaren vid arméns sadelmakeriverkstad

å Fredrikshov Karl Ludvig Holmgren må

från och med månaden näst efter den, under vilken

han entledigas från sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 700 kronor.

2:o.

Uti en den 30 december 1920 dagtecknad skrift har försvarsverkens

civila personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande

av pension åt skrädderiarbetaren vid Kalmar regemente Gustaf Adolf

Edh. Vidare har Edh hos Kungl. Maj:t gjort ansökning i enahanda syfte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Edh är född den 20 juni

1850; att han tjänat vid Kalmar regemente såsom soldat från och med

den 22 mars 1871 till och med den 4 april 1901 eller sammanlagt omkring

30 år, efter vilken tid han erhållit avsked med det vitsord, att

han under tjänstetiden »sig utmärkt väl skickat»; att han blivit anställd

såsom skräddare vid nämnda regemente år 1904, vilken anställning han

allt sedan dess innehaft med undantag av åren 1907—1912, då han

haft ständigt arbete i sitt hem med tillverkning enligt anbud av nya

[2.]

Ang. pension

åt sicrädderiarbetaren

G. A. Edh.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

[2.] beklädnadspersedlar för regementets räkning; att han under åren 1904—

1906 samt under tiden november 1914—april 1919 tjänstgjort som förman

vid regementets skrädderiverkstad; att han under åren 1916—1920 av

regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått

till omkring 1,235 kronor för år; att han åtnjuter underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa med 200 kronor årligen; att han under den tid,

han arbetat för regementets räkning, fullgjort sina åligganden med

skicklighet och flit; att han lider av åderförkalkning och hjärtsjukdom

samt åderbråck; samt att han på grund härav och till följd av

börjande ålderdomssvaghet är oförmögen att utföra något nämnvärt

arbete i sitt yrke och äger mycket ringa förmåga att genom arbete

bidraga till sitt uppehälle.

Chefen för andra arméfördelningen har tillstyrkt den av Edh gjorda

ansökningen.

Arméförvaltningens intendentsdepartement har uti den 11 mars 1921

avgivet utlåtande i ärendet anfört, att departementet i betraktande av

Edhs långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han, efter erhållet

avsked från sin anställning vid regementet, komme i åtnjutande av något

understöd från statens sida för sin återstående levnad. Beträffande storleken

av dylikt understöd syntes det departementet, som om den beräkningsgrund,

vilken Kungl. Maj:t och riksdagen i allmänhet följt vid

beviljandet av dylika pensioner, nämligen desammas bestämmande till

omkring två tredjedelar av de årsinkomster, dyrtidstillägg frånräknade,

vederbörande befattningshavare under senare delen av sin anställningstid

av staten uppburit, även i här föreliggande fall borde vinna tillämpning,

och att sålunda pensionen borde, med inräknande av det underhåll, Edh

uppbure från Vadstena krigsmanshuskassa, bestämmas till 800 kronor

för år. På grund härav hemställde intendentsdepartementet, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Edh finge från och med

månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig "pension till så stort belopp, att pensionen

jämte honom tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

uppginge till sammanlagt 800 kronor.

I utlåtande den 18 mars 1921 har statskontoret — under åberopande

av sitt utlåtande samma dag angående pension åt sadelmakeriarbetaren

K. L. Holmgren (se föregående punkt) — anfört, att statskontoret, med

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

hänsyn därtill, att Edil under en stor del av den tid, han arbetat å [2.]

Kalmar regementes skrädderiverkstad, tjänstgjort såsom förman å verkstaden,

ansåge skäl föreligga att bereda honom det pensionsbelopp av

700 kronor, som högst plägade tilldelas uttjänt tygarbetare. Statskontoret

hemställde därför, att Kungl. Maj:t'' måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Edil finge från och med månaden näst efter den, vari avgång

från befattningen komme att äga rum, under sin återstående livstid

åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att

detsamma jämte honom tillkommande underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

uppginge till sammanlagt 700 kronor för år räknat.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då det av statskontoret

föreslagna pensionsbeloppet, 700 kronor, synes väl avvägt, får

jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Kalmar regemente Gustaf

Adolf Edh må från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigas från sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension till så stort

belopp, att pensionen jämte vad av honom åtnjutes

från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt

700 kronor.

3:o. [3.]

Uti en den 20 januari 1921 dagtecknad skrift har försvarsverkens Ang. pension

civila personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande arbtfarenj''1

av pension åt skrädderiarbetaren vid Hallands regemente Johan Alfred Blomgren. ’

Blomgren. Vidare har chefen föv Hallands regemente i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 18 februari 1921 gjort framställning i enahanda syfte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Blomgren är född den

6 juni. 1848; att han varit anställd i kronans tjänst i nedanstående

befattningar under angivna tider samt med följande vitsord, nämligen,

vid Göta artilleriregemente såsom sjukvårdsartillerist under 15 år intill

den 16 april 1883, då han erhöll avsked från nämnda regemente med

vitsord, att han sig »troget och val» förhållit, vid »Skansen Kronan» i

Göteborg såsom vaktare från och med den 17 april 1883 till och med

den 31 mars 1898, vid dåvarande Andra Göta artilleriregemente såsom

skräddare från och med den 1 april 1898 till den 15 december 1900,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 31.

[3.] under vilken tid han arbetat med gott vitsord, vid Vendes artilleriregemente

såsom skräddare från och med den 1 mars 1901 till den 1 september

1903, vid Göta artilleriregemente såsom skräddare från och med

den 3 september 1903 till och med den 23 februari 1907 samt vid

Hallands regemente såsom skräddare från den 25 februari 1907, vilken

befattning han ännu innehar, med vitsord att han ådagalagt duglighet och.

flit samt iakttagit ett hedrande uppförande; att han under åren 1916—

1920 från Hallands regemente uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

i medeltal uppgått till omkring 980 kronor för år; att han

icke åtnjuter underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa; att han är

meddellös; samt att han på grund av ålder och blodåderförkalkning är

oförmögen att genom eget arbete sig försörja.

I den 1 mars 1921 avgivet utlåtande i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement anfört, att departementet i betraktande av Blomgrens

långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det vara med

rättvisa och billighet överensstämmande, att han efter erhållet avsked

komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående

levnad. Beträffande storleken av dylikt understöd syntes det

departementet, som om den beräkningsgrund, vilken Kungl. Maj:t och

riksdagen i allmänhet följt vid beviljandet av dylika pensioner, nämligen

desammas bestämmande till omkring två tredjedelar av de årsinkomster,

dyrtidstillägg frånräknade, vederbörande befattningshavare under senare

delen av sin anställningstid av staten uppburit, även i här föreliggande

fall borde vinna tillämpning, om ock med någon förhöjning av pensionsbeloppet

med hänsjm till Blomgrens långvariga verksamhet i statens

tjänst, och att pensionen sålunda borde bestämmas till 700 kronor för

år. På grund härav hemställde intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva, att Blomgren finge från och med

månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 700 kronor.

Statskontoret, som den 17 mars 1921 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att ehuru pension åt uttjänt tygarbetare i regel icke satts till

högre belopp än 600 kronor, statskontoret likväl ansåge sig med hänsyn

till Blomgrens ovanligt långa tjänstetid icke böra göra någon erinran

mot förslaget att bereda honom pension å 700 kronor årligen. Statskontoret

hemställde därför, att framställning i ärendet måtte föreläggas

riksdagen i överensstämmelse med vad arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagit.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

Under åberopande av vad sålunda förekommit, får jag hemställa,

att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Hallands regemente

Johan Alfred Blomgren må från och med månaden

näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 700 kronor.

4:o.

Uti en den 20 januari 1921 dagtecknad skrift har försvarsverkens

civila personals förbund hos Kung], Maj:t gjort ansökning om beredande

av pension åt skomakeriarbetaren vid Skånska husarregementets

intendenturverkstäder Janne Nilsson. Vidare har chefen för Skånska

husarregementet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 februari 1921 gjort

framställning i enahanda syfte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nilsson är född den 2

december 1855; att han från den 1 oktober 1894 till den 1 oktober

1897 varit anställd som skomakeriarbetare vid Kronprinsens husarregemente;

att han från och med sistnämnda dag varit anställd vid Skånska

husarregementet dels såsom'' föreståndare för regementets skomakeriverkstad

intill den 1 januari 1920 och dels därefter såsom skomakeriarbetare,

vilken befattning han ännu innehar; att han under åren 1916—1920

vid sistnämnda regemente uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstiHägg,

i medeltal uppgått till omkring 1,690 kronor för år; att han

lider av magkatarr och till följd härav samt även på grund av sin ålder

ej kan deltaga i tyngre arbete; samt att han under sin tjänstgöring vid

Kronprinsens husarregemente på ett omsorgsfullt och skickligt sätt fullgjort

sina åligganden samt i allo fört en hedrande vandel och under

sin anställningstid vid Skånska husarregementet visat sig ordentlig och

skötsam samt fört en hedrande vandel.

I den 1 mars 1921 avgivet utlåtande i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement anfört, att departementet med hänsyn till

Nilssons långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han, efter erhållet

avsked, komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för

sin återstående levnad. Beträffande storleken av dylikt understöd syntes

‘ [3.]

[4-]

Ang. pension

åt skomakeriarbetaren

J. Nilsson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

[4.]

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 31.

det departementet, som om den beräkningsgrund, vilken Kungl. Maj:t

och riksdagen i allmänhet följt vid beviljandet av dylika pensioner,

nämligen desammas bestämmande till omkring två tredjedelar av de årsinkomster,

dyrtidstillägg frånräknade, vederbörande befattningshavare

under senare delen av sin anställningstid av staten uppburit, även i här

föreliggande fall borde vinna tillämpning, och att pensionen sålunda

borde bestämmas till 1,100 kronor för år. På grund härav hemställde

intendentsdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Nilsson finge från och med månaden näst efter den, under

vilken han erhölle avsked från sin anställning vid regementet, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,100 kronor.

Statskontoret, som den 17 mars 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att statskontoret icke hade annat att erinra mot det av

arméförvaltningens intendentsdepartement i ärendet framlagda förslag än

att det föreslagna pensionsbeloppet syntes väl högt. För ålderstigen

tygarbetare, som under en tid av minst 30 år varit i statens tjänst,

plägade pensionsbeloppet bestämmas till 600 kronor. Då emellertid

Nilsson, som visserligen arbetat för statens räkning endast något mer än

26 år, under större delen av denna tid varit föreståndare för regementsverkstad,

finge statskontoret, med erinran att pensioner under

senare år beviljats sådana verkstadsföreståndare till belopp av 1,000

kronor (1919 skomakaremästaren A. Holmberg, riksdagens skrivelse nr

10 A/1919, punkt 42, och 1920 förre verkmästaren S. J. Blomgren, riksdagens

skrivelse nr 299/1920, punkt 15) såsom sin mening framhålla, att

pensionsbeloppet för Nilsson icke borde sättas högre än 1,000 kronor

utan snarare, med hänsyn till hans jämförelsevis mindre långvariga tjänstetid,

bestämmas något lägre, förslagsvis till 900 kronor för år räknat.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag

i fråga om pensionsbeloppets storlek biträder statskontorets ståndpunkt,

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Skånska husarregementets

intendenturverkstäder Janne Nilsson må från

och med månaden näst efter den, under vilken han

entledigas från sin anställning vid regementet, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära eD årlig pension av 900 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

9

5:o.

I skrivelse till arméförvaltningens intendentsdepartement den 15

juni 1921 har chefen för arméns intendentur förråd i Stockholm hemställt,

att departementet måtte utverka pension åt gesällen vid nämnda intendenturförråds

bageriavdelning Carl Edvard Granqvist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Granqvist är född den

18 mars 1851; att han sedan den 5 januari 1900 utan avbrott varit

anställd såsom gesäll vid kronobageriet i Stockholm, vilken anställning

han^ ännu innehar; att han under åren 1916—1920 vid intendenturförradet

uppburit eu avlöning, som, frånsett krigstids- och dyrtidstillägg,

uppgått till i medeltal omkring 1,950 kronor för år; att han lider av

förkalkning av blodkärlen och på grund härav är oförmögen till regelbundet

arbete eller att med arbete försörja sig; att han till följd av hög

ålder och minskad arbetsförmåga hos förrådschefen gjort framställning

om avsked med pension; samt att han under sin anställning vid intendenturförrådet

med punktlighet och nit utfört sina åligganden och städse

varit nykter, ärlig och pålitlig.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 september 1921

anfört, att departementet i betraktande av Granqvists långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att Granqvist, efter erhållet avsked från sin

anställning vid intendenturförrådet, komme i åtnjutande av något understöd

från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av

dylikt understöd hade departementet vid avgivande av förslag till understöd

. av här ifrågavarande slag hittills i allmänhet utgått därifrån, att

pensionen borde bestämmas till omkring två tredjedelar av de ordinarie

årsinkomster — dyrtidstillägg sålunda frånräknade — vederbörande

befattningshavare under senare delen av sin anställningstid av staten

uppburit. Med hänsyn emellertid till att högre pension än 600 kronor

hittills icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som intoge förmans

ställning, ansåge departementet sig i föreliggande fall icke kunna föreslå,

att pensionsbeloppet sattes högre än till 600 kronor för år. På grund

av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Granqvist finge

trån och med månaden näst efter deD, då han erhölle avsked från sin

anställning vid intendenturförrådet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 24 höft. (Nr 31.) 6i 22 2

[5.]

Ang. pension

åt gesällen

C. E.

Granqvist.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

[5.] Statskontoret, som den 12 oktober 1921 yttrat sig i ärendet, har

framhållit, att goda skäl förelåge att bereda Granqvist någon pension

av statsmedel, då han efter nära 22 års väl vitsordat arbete i statens

tjänst numera till följd av sjuklighet icke längre kunde fullgöra sina

åligganden samt för framtiden vore oförmögen att med arbete försörja

sig. Det föreslagna beloppet, 600 kronor, motsvarade vad som numera

plägade beviljas uttjänt tygarbetare med långvarig tjänstgöring. Granqvists

tjänstgöring hade visserligen icke uppgått till mer än nära 22 år,

men med hänsyn till storleken av den avlöning, Granqvist under senare

år uppburit, funne statskontoret det skäligt, att honom tillerkändes en

årlig pension av 600 kronor.

Under åberopande av vad sålunda förekommit, får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att gesällen vid arméns intendenturförråds i Stockholm

bageriavdelning Carl Edvard Granqvist må från

och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

från sin anställning vid intendenturförrådet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

[6.]

Ang. pension

åt parkstäderskan

Hilda

Bröderman.

6:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 september 1921 har chefen för

krigsskolan hemställt om utverkande av pension åt parkstäderskan vid

skolan Hilda Bröderman.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hilda Bröderman, som är

född den 2 oktober 1846, varit i krigsskolans tjänst sedan den 15 april

1901; att Brödermans arbetstid utgjort högst 240 arbetsdagar per år;

att hon från krigsskolan, med inräknande av dyrtidstillägg, i avlöning

uppburit under år 1920 1,572 kronor och under år 1921 t. o. m. den

10 oktober 1,117 kronor; att hon med största nit, trohet och punktlighet

fullgjort sina åligganden och alltid iakttagit ett hedrande uppförande;

samt att hon på grund av ålder och nedsatta krafter är urståndsatt att

bidraga till sitt uppehälle och befinner sig i torftiga omständigheter.

Arméförvaltningens civila departement har den 21 oktober 1921 avgivit

utlåtande i ärendet och därvid erinrat, att riksdagen i åtskilliga

fall beviljat pension åt betjäningspersonalen vid krigsskolan, såsom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kimgl. Maj. ts Proposition Nr 31.

11

exempelvis 1919 års riksdag åt baderskan Kristina Vilhelmina Jonsén

(riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 49) och 1921 års riksdag åt mässjungfrun

Selma Charlotta Forsberg (riksdagens skrivelse nr 322, punkt

10 g). Med hänsyn härtill och till Brödermans av chefen för krigsskolan

väl vitsordade, långa tjänstetid syntes det departementet vara

med billighet och rättvisa överensstämmande, att pension bereddes henne

efter avskedstagandet. Vidkommande pensionsbeloppets storlek erinrade

departementet om, att pension till ovannämnda Jonsén och Forsberg

bestämts till 450 kronor för år. Då emellertid Brödermans tjänstgöring

omfattat allenast högst 240 arbetsdagar om året, syntes pension till

henne böra bestämmas till ett något lägre belopp, förslagsvis 400 kronor

om året. Departementet hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att Bröderman finge från och med månaden näst efter

den, varunder hon erhölle entledigande från sin anställning vid krigsskolan,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

eu årlig pension av 400 kronor.

Statskontoret, som den 4 november 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har därvid anfört följande.

Vad anginge av arméförvaltningens civila departement omnämnda

baderskan Jonsén och mässjungfrun Forsberg, vilka tillerkänts understöd

till belopp av 450 kronor årligen, finge statskontoret erinra, att de varit

anställda hos ^krigsskolan, Jonsén under mer än 22 år och Forsberg mer

än 37 år. Åven beträffande parkstäderskan Hilda Bröderman syntes

det statskontoret skäligt, att ett årligt understöd av statsmedel bereddes

henne, då hon efter att hava varit anställd ''i krigsskolans tjänst mer

än 20 år på gnmd av hög ålder och sjukdom vore urståndsatt att

bidraga till sitt uppehälle. I betraktande av att Bröderman redan vid

sin anställning vid krigsskolan uppnått en ålder av 54 år och att

hennes anställning endast omfattat 20 år, varvid hon tjänstgjort under

högst 240 dagar om året, ansåge statskontoret emellertid, att henne icke

borde tillerkännas högre pension än 350 kronor. I detta sammanhang

finge statskontoret framhålla, att därest i anledning av en utav 1921

års riksdag begärd utredning en höjning av de lägre pensionsbeloppen

komme att äga rum, en dylik förhöjning syntes komma även Bröderman

tillgodo.

Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit och då jag

i fråga om pensionsbeloppets storlek biträder statskontorets ståndpunkt,

får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

[6.] att parkstäderskan vid krigsskolan Hilda Bröderman

må från ock med månaden näst efter den, under vilken

hon entledigas från sin anställning vid krigsskolan,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 350 kronor.

[7.] 7:o.

Ang. pension I en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd, den 14

åtarbetaren1'' september 1921 dagtecknad skrift har förre stenarbetaren vid Borghamns

c.A.E.Pyiad. kalkstensbrott Carl August Eriksson Pylad anhållit, att departementet

måtte söka utverka en årlig pension åt honom under hans återstående

livstid.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Pylad är född den 13 april

1865; att han, som haft anställning vid Borghamns kalkstensbrott såsom

stenarbetare under en tid av 20 år 6 månader och den 1 november 1916

på grund av brottets överlämnande till domänstyrelsen entledigats från

sitt arbete därstädes, under denna tid till full belåtenhet fullgjort sina

åligganden; att han vid avskedet erhållit Patriotiska sällskapets medalj

i silver; att han lider av kronisk hjärtåkomma samt kronisk inflammation

av pulsådrorna, vilken sjukdom i så hög grad nedsätter hans arbetsförmåga,

att han numera icke kan med eget arbete försörja sig; samt att

han är i saknad av medel för sitt uppehälle.

I avgivet yttrande har fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg tillstyrkt

ansökningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

fortifikationsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 september

1921 anfört, att departementet, med anledning av vad i ärendet förekommit

och i betraktande av de ömmande omständigheter, som här förelåge,

.ansåge billigt, att Pylad genom pension bereddes någon hjälp till

livsuppehälle under sin återstående livstid. I fråga om storleken av

nämnda pension ansåge departementet, med hänsyn till de belopp, riksdagen

förut beviljat med Pylad jämställda arbetare i statens tjänst, sig

böra föreslå, att honom beviljades en pension av 300 kronor om året.

Fortifikationsdepartementet hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Pylad under

hans återstående livstid en årlig pension av 300 kronor, att utgå från

och med den 1 januari 1922.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

13

Statskontoret, som den 12 oktober 1921 avgivit utlåtande i ärendet, [7.]

har under erinran att 1918 års riksdag medgivit, att förre arbetaren vid

Borghamns kalkstensbrott W. F. Brand! Ange under sin återstående livstid

uppbära en till 400 kronor förhöjd årlig pension (riksdagens skrivelse

nr 10 A, punkt 40), tillstyrkt, att Pylad tillerkändes en pension av 400

kronor för år. .

Under åberopande av vad i ärendet förekommit och då jag i fråga

om pensionsbeloppets storlek ansluter mig till statskontorets förslag, får

jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre stenarbetaren vid Borghamns kalkstensbrott

Carl August Eriksson Pylad må från och med

den 1 januari 1922 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

400 kronor.

8:o. [8.]

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 29 sep- Ang.

tember 1921 har tygmästaren å Karlsborgs tygstation, med förmälan att tygarbetarna

tygarbetarna vid tygstationen August Svensson Runnqvist och Gustaf a. s. RunnEdvin

Dahlqvist hos honom gjort framställning om erhållande av pension,

anhållit, att departementet måtte vidtaga åtgärder för att Runnqvist och

Dahlqvist måtte komma i åtnjutande av pension till belopp, som vanligen

plägade tilldelas tygarbetare, att utgå från och med månaden näst

efter den, då de erhölle avsked som tygarbetare.

Av handlingarna i ärendet inhämtas

beträffande Runnqvist, att han är född den 26 juni 1857 och haft

anställning såsom artillerist vid Göta artilleriregemente från den 1 september

1877 till och med den 31 augusti 1881; att han under nästföljande

september månad anställts- vid Karlsborgs fästningsbyggnad, där han i

mån av arbetstillgång arbetat till och med utgången av oktober månad

1906, då han tillträtt sin nuvarande befattning såsom tygarbetare vid

tygstationen; att han har hustru och nio barn, av vilka en minderårig

dotter vistas i hemmet, samt dessutom ett minderårigt fosterbarn; samt

att han visserligen bebor egen stuga på fri grund och därtill har en

liten täppa, men därutöver är för sin och sin familjs bärgning uteslutande

hänvisad till sin arbetsförtjänst, samt

beträffande Dahlqvist, att han, som är född den 12 juni 1859, arbetat

vid Karlsborgs fästningsbyggnad dels under sommaren 1877 dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

te

Kutigl. Majds Proposition Nr 31.

ock med kortare avbrott på grund av minskad arbetstillgång från maj

månad 1881 till utgången av år 1907; att ban sedan januari månad

1908 är anställd såsom tygarbetare vid tygstationen; att lian har hustru

och nio barn, som dock alla äro vuxna; samt att han icke äger andra

tillgångar än sin arbetsförtjänst.

Vidare inhämtas, att såväl Runnqvist som Dahlqvist på grund av

genom sjukdom och ålder nedsatta kroppskrafter äro oförmögna att

vidare fullgöra det med deras anställningar förenade arbete och att för

framtiden med arbete försörja sig, samt att de, som erhållit Patriotiska

sällskapets medalj ävensom medaljen för nit och redlighet i rikets tjänst,

varit skötsamma och redbara arbetare, varjämte de alltid såväl i som

utom tjänsten iakttagit ett hedrande uppförande.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens

artilleridepartement i skrivelse till Kung]. Maj:t den 4 oktober 1921 anlört,

att det syntes artilleridepartementet billigt, att Runnqvist och Dahlqvist

genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle efter avskedstagandet.

Med hänsyn till bådaderas långa tjänstetid och till de belopp,

riksdagen i liknande fall beviljat med dem likställda arbetare såsom

pension, hade artilleridepartementet efter samråd med fortifikationsdepartementet

ansett ett årligt belopp av 850 kronor för vardera såsom

skäligt. Artilleridepartementet hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja envar av Runnqvist

och Dahlqvist en årlig pension av 850 kronor, att till vederbörqnde

utgå från och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från

sin arbetsan ställning vid Karlsborgs tygstation.

Statskontoret, som den 4 november 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört, att på grund av i ärendet förebragta omständigheter goda

skäl syntes föreligga för beredande av pension av statsmedel åt ifrågavarande

tygarbetare. Vad beträffade pensionsbeloppet ville statskontoret

framhålla, att högre pension än 600 kronor hittills icke plägat tilldelas

annan arbetare än den, som intagit förmans ställning. Dock hade 1920

års riksdag (riksdagens skrivelse nr 299, punkt 16) beviljat pension med

700 kronor till skomakeriarbetaren J. E. Eriksson, vilken visserligen

icke innehaft förmans ställning men under mer än 40 år arbetat för

statens räkning. Runnqvist hade varit anställd i statens tjänst under

nära 44 år, och Dahlqvist, som vid ansökningshandlingarnas ingivande

kvarstode i arbete, kunde den 31 januari 1922 tillgodoräkna sig 40

tjänstår. Med hänsyn härtill ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung1. May.ts Proposition Nr 31.

att Rnnnqvist och Dahlqvist tillerkändes pension till belopp av 700 kronor [8.]

vardera.

Enligt vad jag under hand erfarit kommer Dahlqvist, som ännu

kvarstår i tjänst, i varje -fall icke att erhålla avsked före utgången av

januari månad 1922, då han, såsom statskontoret framhållit, kan tillgodoräkna

sig 40 tj än står.

På grund av vad i ärendet förekommit och då jag i fråga om de

föreslagna pensionernas storlek biträder statskontorets ståndpunkt, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av tygarbetarna vid Karlsborgs tygstation

August Svensson Runnqvist och Gustaf Edvin

Dahlqvist må från och med månaden näst efter den,

varunder han entledigas från sin anställning vid tygstationen,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 700 kronor.

>

9:o.

[9.]

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har skrädderiarbetaren vid

Upplands artilleriregemente Jakob Stahre anhållit att vid avgång ur

tjänsten komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Stahre är född den 28

augusti 1843; att han varit anställd vid Upplands infanteriregemente

såsom skrädderiarbetare å regementets reparationsverkstad från och med

år 1893 till och med år 1898, vid Uppsala asyl å dess skrädderiverkstad

från och med oktober månad 1899 till hösten 1901 samt vid Upplands

artilleriregemente såsom skrädderi arbetare å regementets intendenturVerkstäder

från och med oktober månad 1901, vilken anställning han

fortfarande innehar; att han under åren 1916—1920 vid Upplands

artilleriregemente uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,

uppgått till i medeltal omkring 1,470 kronor för år; att han lider av

kronisk hjärt- och blodkärlssjukdom samt av kronisk luftrörskatarr och

på grund härav är helt oförmögen att längre uppehålla sin befattning

vid sistnämnda regemente; att han nu på grund av ålder och sjukdom

ämnar begära entledigande från sin tjänst vid regementet; samt att

han under sin anställning vid Upplands artilleriregemente utfört ett mycket

gott arbete samt visat ett hedrande uppträdande.

Ang. pension

åt skrädderiarbetaren

J. Stahre.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts Proposition Nr 31.

Ansökningen har tillstyrkts av chefen för Upplands artilleriregemente

samt av chefen för femte arméfördelningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 november 1921

anfört, att departementet i betraktande av Stahres långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att Stahre efter erhållet avsked från sin

anställning vid Upplands artilleriregemente komme i åtnjutande av något

understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om

storleken av dylikt understöd hade departementet vid avgivande av förslag

till understöd av här ifrågavarande slag hittills i allmänhet utgått

därifrån, att pensionen borde bestämmas till omkring två tredjedelar av

de ordinarie årsinkomster, dyrtid stillägg frånräknade, vederbörande befattningshavare

under senare delen av sin anställningstid av staten

uppburit.

Med hänsyn emellertid till att högre pension än 600 kronor hittills

icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som intoge förmans ställning,

ansåge departementet sig i föreliggande fall icke kunna föreslå,

att pensionsbeloppet sattes högre än till 600 kronor för år. På grund

av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Stahre finge från

och med månaden näst efter den, då han hölle avsked från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Statskontoret har uti den 9 januari 1922 avgivet utlåtande anfört,

att det på grund av i ärendet förebragta omständigheter syntes statskontoret

skäligt, att någon pension av statsmedel bereddes Stahre ävensom

att statskontoret icke hade något att erinra mot det av intendentsdepartementet

föreslagna pensionsbeloppet.

Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Upplands artilleriregemente

Jakob Stahre må från och med månaden näst

efter den, varunder han entledigas från sin anställning

vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600

kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts Proposition Nr 31.

17

10:o.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 december 1921 har t. f. chefen

för Fälttelegrafkåren gjort framställning om beredande av pension åt

skrädderiarbetaren vid kåren Axel Emil Lindqvist.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindqvist är född den 28

mars 1848; att han varit anställd vid Svea artilleriregemente såsom

skrädderiarbetare från och med mars månad 1886 till och med september

månad 1899, vid Svea ingenjörkår under åren 1907 och 1908 och därvid

utfört reparationsarbeten å beklädnadspersedlar för kårens räkning

samt vid Fälttelegrafkåren såsom skrädderiarbetare från den 15 augusti

1911, vilken sistnämnda anställning han fortfarande innehar; att Lindqvist

under åren 1917—1921 från Fälttelegrafkåren uppburit en avlöning,

som, frånsett dyrtid stillägg, uppgått till i medeltal omkring 950

kronor för år; att Lindqvist på grund av ålderdomssvaghet är oförmögen

att under sin återstående livstid försörja sig med arbete; att han

på grund av sin höga ålder nu är i behov av att få draga sig tillbaka

från sitt med plikttrohet och skicklighet under många år utförda arbete

för kronans räkning; samt att han är medellös.

Chefen för fjärde arméfördelningen har tillstyrkt den gjorda framställningen.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé förn ältning ens

intendentsdepartement i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1921

anfört, att departementet i betraktande av Lindqvists långa och väl vitsordade

verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, att Lindqvist efter erhållet avsked från sin

anställning vid Fälttelegrafkåren komme i åtnjutande av något understöd

från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken

av dylikt understöd ansåge departementet, att den beräkningsgrund, vilken

av Kungl. Maj:t och riksdagen i åtskilliga fall följts vid beviljande av

dylika pensioner, nämligen desammas bestämmande till omkring två

tredjedelar av de årsinkomster, dyrtidstillägg frånräknade, vederbörande

befattningshavare under senare delen av sin anställningstid av staten

uppburit, även i här föreliggande fall borde vinna tillämpning, och att

sålunda pensionen för Lindqvist borde bestämmas till 600 kronor för år.

På grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde

departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Lindqvist finge från och med månaden näst efter den, under vilken han

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 24 Käft. (Nr 31.) 6i 22 3

[10.]

Ang. pension

åt skrädderiarbetaren

A. E. Lindqvist.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 31.

erhölle avsked från sin anställning vid fälttelegrafkåren, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 600 kronor.

Statskontoret har uti den 9 januari 1922 avgivet utlåtande anfört,

att det på grund av i ärendet förebragta omständigheter syntes statskontoret

skäligt, att någon pension av statsmedel bereddes Lindqvist

ävensom att statskontoret icke hade något att erinra mot det av intendentsdepartementet

föreslagna pensionsbeloppet.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit, får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att skrädderiarbetaren vid Fälttelegrafkåren Axel

Emil Lindqvist må från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigas från sin anställning vid

kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Vad departementschefen ovan under punkterna

l:o—10:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eric Baad-Heimer.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.