Sök i Ratio Lex

Angående pension å allmänna indragning sstaten åt förre daglönaren A. I. R. Hallström

1922-01-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:37, Angående pension å allmänna indragning sstaten åt förre daglönaren A. I. R. Hallström

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 37.

1

Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pension å

allmänna indragning sstaten åt förre daglönaren A. I. R.

Hallström; given Stockholms slott den 27 januari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27

januari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Enligt kungörelsen den 25 november 1910 (Svensk författningssamling

nr 130, sid. 6), angående pensionering av de vid marinen anställda

förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare, erfordras för

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 29 käft. (Nr 37.) 153 22 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 37.

rätt att komma i åtnjutande av pension enligt kungörelsen dels en tjänstetid

av minst 25 år och dels att antingen hava uppnått 65 levnadsår eller

efter uppnådda 60 levnadsår befinnas vara på grund av försvagat hälsotillståud

eller nedsatta krafter mindre tjänlig till arbete vid marinen eller

ock efter uppnådd levnadsålder av 55 år befinnas av behörigen styrkt

sjukdom vara för framtiden oförmögen till utförande av arbete därstädes.

Genom kungörelse den 24 augusti 1920 (Svensk författningssamling

nr 645) har pensionsförbättring beretts daglönare, som tillträtt pension

efter ingången av år 1918; och utgör enligt berörda kungörelse pensionsbeloppet

vid eu tjänstetid av 25 år, för förman och sjukvaktare 600

kronor samt för annan daglönare 500 kronor, vartill kommer förhöjning

av nämnda pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjäustår därutöver.

Pensionsbeloppet må dock högst uppgå till, för förman och

sjukvaktare 900 kronor samt för annan daglönare 800 kronor.

I skrivelse till marinförvaltningen den 11 april 1920 har varvschefen

vid flottans station i Karlskrona, med förmälan att förre daglönaren

vid varvet August Isidor Reinhold Hallström gjort framställning om ersättning

för en i tjänsten den 13 februari 1903 ådragen skada, hemställt,

att dylik ersättning måtte beredas Hallström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hallström, som är född

den 28 december 1878, antagits till daglönare den 4 juli 1893; att han

den 13 februari 1903 under arbete å flottans varv i Karlskrona ådragit

sig skada å högra ögat och att han på grund därav förlorat synen

å nämnda öga; att han lider av sjukdom (fallandesot) samt på grund

härav erhållit avsked den 29 februari 1920 efter en tjänstetid av 26 år

7 månader; samt att han under tjänstetiden icke undergått någon bestraffning.

Marinförvaltningen har med skrivelse den 28 juli 1921 överlämnat

i ärendet infordrade yttranden från direktionen över flottans pensionskassa

av den 21 maj 1921 samt riksförsäkringsanstalten av den 21

juli 1921.

Direktionen över flottans pensionskassa har i sitt berörda yttrande

meddelat, att Hallström författningsenligt icke vore berättigad till pension

eller understöd genom kassan.

I sitt förenämnda yttrande har riksförsäkringsanstalten anfört, att

omförmälda skada ansåges hava för Hallström medfört nedsättning i

arbetsförmågan, motsvarande 20 procent av normal arbetsförmåga, men

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 37.

att Hallström ej lagligen kunde göra anspråk på olycksfallslivränta, då

framställning därom ej gjorts på sätt och inom tid, som föreskreves i

§ 13 av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd

av olycksfall i arbete. Med stöd av i ärendet förekommande omständigheter

ansåge riksförsäkringsanstalten emellertid, att, därest pension ej

kunde beredas Hallström, honom likväl av billighetsskäl måtte tilldelas

någon livränta på grund av den honom i arbetet övergångna skadan.

Beträffande storleken av denna livränta erinrade anstalten därom, att

med tillämpning av 4 § 2 mom. i nyssnämnda lag skulle vid en nedsättning

av arbetsförmågan med 20 procent av normal arbetsförmåga

livränta utgå med ett årligt belopp av 60 kronor, räknat från och med

sextioförsta dagen efter olycksfallet eller från den senare tidpunkt, då

olycksfallet medfört för framtiden bestående förlust eller minskning av

arbetsförmågan. Således skulle, därest anspråk i laga ordning framställts,

livränta med ett belopp av 60 kronor för år hava utgivits till

Hallström senast från och med den 23 april 1903, vilken dag ögat

enligt. då avgivet, läkarintyg var fullständigt blint. Hallström hade

visserligen ända till den 29 februari 1920 uppburit avlöning för arbete

hos flottans varv i Karlskrona med belopp, överstigande livräntan, men

syntes denna omständighet enligt 8 "§ i omförmälda lag ej hava uteslutit

honom från rätten att i allt fall uppbära livränta.

Med hänsyn till det obetydliga belopp, vartill den årliga livräntan

i förevarande fall skulle uppgå, och då Hallström syntes vara i stort

behov , av understöd, borde enligt riksförsäkringsanstaltens mening några

preskriptionsbestämmelser ej tillämpas i förevarande fall.

Riksförsäkringsanstalten hölle före att, därest pension ej kunde beredas

Hallström, honom måtte av billighetsskäl på grund av den honom

i arbetet övergångna skadan tilldelas en årlig livränta av 60 kronor, att

utgå från och med den 23 april 1903 på sätt och under villkor, som

angåves i förberörda lag den 5 juli 1901.

Marinförvaltningen har i sin ovanberörda skrivelse den 28 juli 1921

meddelat, att ämbetsverket, då Hallström, enligt vad ovan nämnts, icke

vore berättigad till vare sig pension eller olycksfallsersättning, tagit

under övervägande, huruvida icke Hallström borde i annan ordning beredas

understöd av staten för sin återstående livstid. Härför talade

enligt ämbetsverkets åsikt såväl Hallströms långa, utan bestraffning

förlupna tjänstetid vid flottan och hans nuvarande betryckta läge som

ock den omständigheten, att han i statens tjänst blivit skadad av olycksfall,

utan att han i anledning härav erhållit ersättning''.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 37.

Enligt kungörelsen den 24 augusti 1920 angående pensionsförbättring

åt vid marinen anställda daglönare utgjorde pensionen för daglönare vid

en tjänstetid av 26 år 520 kronor. Hallström både emellertid, såsom

av det ovanstående framginge, icke uppnått för pensions tillgodonjutande

stadgad levnadsålder av minst 55 år. Marinförvaltningen ville för sin

del hemställa, att Kungl. Majtt måtte föreslå riksdagen medgiva, att

Hallström finge, räknat från och med den 1 mars 1920, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension,

som med hänsyn därtill, att Hallström nu bort hava i över 18 år uppburit

livränta, icke syntes böra understiga 620 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 23 augusti 1921 meddelat, att

ämbetsverket ansåge sig i första hand böra instämma i vad riksförsäkringsanstalten

i ärendet anfört och hemställt, nämligen om framställning

till riksdagen om livränta å 60 kronor årligen, räknat från den 23 april

1903, såsom ersättning till Hallström för i statens tjänst liden förlust

av synförmågan på ena ögat. Ett på sådant sätt bestämt understöd

finge emellertid anses synnerligen knappt med hänsyn till Hallströms

av sjuklighet alstrade oförmåga att på mera väsentligt sätt bidraga till

sitt livsuppehälle. Därför kunde ifrågasättas, huruvida icke, med avseende

dels på Hallströms långvariga, utan bestraffning fullgjorda tjänstgöring

vid flottan dels ock på övriga ömmande omständigheter, billigheten

skulle bjuda att hos riksdagen göra framställning om ett något

högre understöd från allmänna indragningsstaten åt Hallström i stället

för en på sätt ovan nämnts beräknad livränta. Därest Kungl. Maj:t

skulle finna skäl vidtaga dylik åtgärd, syntes emellertid det av marinförvaltningen

föreslagna understödsbeloppet, 620 kronor, allt för högt

tilltaget. Statskontoret ville för sin del hemställa, att ett årligt understöd

av 300 kronor måtte beredas Hallström, att utgå från tidpunkten

för entledigandet från flottan eller den 1 mars 1920.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Hallström icke

uppnått den för erhållande av pension stadgade levnadsåldern och är han

icke heller berättigad till ersättning i anledning av den skada, han under

arbete i statens tjänst ådragit sig. I likhet med de hörda myndigheterna

anser jag emellertid rättvisa och billighet kräva, att genom statens försorg

något understöd beredes honom, sedan han numera på grund av

sjukdom erhållit avsked. Understödet synes mig lämpligen böra utgå i

form av årlig pension från allmänna indragningsstaten. Vad beträffar

pensionens storlek synes mig denna böra bestämmas till enahanda

belopp, som med hänsyn till Hallströms tjänstetid, 26 år, skulle till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 37.

5

kommit honom, därest han vid avskedet uppnått föreskriven levnadsålder;

och tillåter jag mig hänvisa till, att härigenom samma grunder

för beräknande av pensionsbelopp vid avgång från tjänst på grund av

sjukdom skulle vinna tillämpning, som för civila tjänstinnehavare godtagits

i 7 § av lagen den 11 oktober 1907 angående dessa tjänstinuehavares

rätt till pension. Sålunda beräknat skulle pensionsbeloppet för

Hallström utgöra 520 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att förre daglönaren vid flottans varv i Karlskrona August Isidor

Reinhold Hallström må från och med den 1 mars 1920 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 520 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 29 höft. (Nr 37.)

153 22 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1922:21 Utlåtande rörande nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar angående elfte huvudtiteln. A. Civila pensioiisväsendet. l:o) I en till riksdagen avlåten s. 12 i texten