Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande i vissa fall av återbetalning sskyldigheten av till indelt manskap vid armén oriktigt utbetald krigstidshjälp

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:4, Angående efterskänkande i vissa fall av återbetalning sskyldigheten av till indelt manskap vid armén oriktigt utbetald krigstidshjälp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj.ts Proposition Nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående efterskänkande

i vissa fall av återbetalning sskyldigheten av till

indelt manskap vid armén oriktigt utbetald krigstidshjälp;

given Stockholms slott den 16 december 1921.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 16 december 1921.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

Enligt kungörelserna den 8 juli 1916 angående krigstidshjälp under

år 1916 åt befattningshavare i statens tjänst samt den 29 maj 1917

angående krigstidstillägg och krigstidshjälp under år 1917 åt befattningshavare

i statens tjänst (Svensk författningssamling år 1916 nr 269

och år 1917 nr 224) skulle krigstidshjälp utgå till vissa befattningsBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 4 käft. (Nr 4.) 185s 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

havare, vilka enligt taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt under

aret icke haft att erlägga skatt för högre än visst i de respektive kungörelserna

närmare angivet belopp.

De av dessa befattningshavare, vilka sålunda kunde komma i åtnjutande

av krigstidshjälp, voro, med vissa inskränkningar varom här

ej är fråga, enligt kungörelsernas ordalydelse:

dels befattningshavare i statens tjänst, vilka den 1 januari 1916

(respektive den 1 januari 1917) innehade ordinarie anställning,

dels de i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare,

arméns och marinens manskap inbegripet, som den 1 januari 1916 (respektive

den 1 januari 1917) innehade och omedelbart dessförinnan under

minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft stadigvarande

anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke understigande

vad som för den ordinarie personalen vid samma eller jämförlig institution

vore såsom minimum i allmänhet stadgat.

I 1917 års kungörelse återfinnes nämnda bestämmelse i § 8. I

samma kungörelses § 16 stadgas, att med befattningshavare i statens

tjänst likställes i avseende å rätt till krigstidshjälp indelt manskap vid

krigsmakten. Enligt vad som framgår av den till 1917 års riksdag

avlåtna. propositionen i ämnet (prop. nr 129) föranleddes nämnda stadgande

i § 16 därav, att vid tillämpning av kungörelsen den 8 juli 1916

yppats tvekan, huruvida indelt manskap vore att hänföra till befattningshavare

i statens tjänst.

Enligt uttrycklig bestämmelse i båda kungörelserna är emellertid

arméns och marinens manskap inbegripet i kategorien icke-ordinarie

befattningshavare. Till dylikt manskap, vartill, såsom nyss nämnts,

även det indelta manskapet vore att räkna, skulle alltså utgå krigstidshjälp

allenast i de fall, då manskapet varit inkallat till tjänstgöring å

sådana tider, att de närmare betingelser kunde anses fyllda, som i kungörelserna

föreskrivits för icke-ordinarie befattningshavare. I anledning

härav hava ett flertal framställningar av indelt manskap om utbekommande

av krigstidshjälp avslagits (se regeringsrättens årsbok år 1917

not. L nr 90, 100, 101, 140, 141, 172, 173, 232—235 samt år 1918

not. L. nr 39, 50, Öl, 79).

Vid åtskilliga kassaförvaltningar vid arméns truppförband har emellertid

en missuppfattning gjort sig gällande rörande innebörden av omförmälda

bestämmelser, och krigstidshjälp sålunda utbetalats även till

indelt manskap, som icke varit inkallat till tjänstgöring i nyss nämnd

utsträckning. Så har fallet varit vid Karlskrona grenadjärregemente.

Upplands infanteriregemente, Kronobergs och Hallands regementen, Jämt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 4.

lands fältjägarregemente, Södra skånska infanteriregementet, Liviegementets

dragoner samt Skånska husarregementet. Mot nämnda utbetalningar,

vilka med undantag av något enstaka fall skett med stöd a/c

kungörelsen den 29 maj 1917, hava anmärkningar framställts av arméförvaltningens

revision, som därvid med åberopande av nämnda kungörelse

anfört, att enligt § 8 i kungörelsen befattningshavare i statens tjänst

vore i avseende å rätt till krigstidshjälp uppdelade i ordinarie och lckeordinarie

samt till icke-ordinarie räknades arméns och marinens manskap,

att till följd därav sådant manskap, indelt manskap däri inbegripet, för

att jämlikt bestämmelserna i nämnda paragraf komma i åtnjutande av

krigstidshjälp, måste hava den 1 januari 1917 och omedelbart dessförinnan

under minst ett år vid en och samma statsinstitution innehaft

stadigvarande anställning med en daglig arbetstid, i medeltal icke

understigande vad som för den ordinarie personalen vid samma eller

jämförlig institution vore såsom minimum i allmänhet, stadgat, samt att,

då det indelta manskap, till vilket anmärkta utbetalningarna skett, icke

innehaft dylik anställning, återbetalning av den utbetalda krigstidshjalpen

yrkades. Denna revisionens uppfattning gillades såväl av arméförvaltningens

civila departement, vilket ålade vederbörande regementsmtendenter

att återbetala anmärkta belopp med regressrätt .mot det indelta

manskapet, som även, sedan besvär anförts, utan meningsskiljaktighet

av både kammarrätten och regeringsrätten. . _

I sammanhang med besvärens fullföljande i regeringsrätten anhöll o

vederbörande regementsintendenter, att, därest besvären skulle ogillas

Kungl. Maj:t måtte låta vid de gjorda utbetalningarna bero. Till stod

härför åberopade de, bland annat, svårigheten i. många fall att av de

indelta utkräva ifrågavarande ersättningsbelopp, vilka till beloppen vaxla

mellan 50 och 350 kronor. Med anledning av nåd ansökningarna hemställde

regeringsrätten, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan åtgärd, att

vid de gjorda utbetalningarna finge bero. Härmed torde hava asyttats,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avl.åta proposition i ämnet. Ansökningarna

blevo emellertid av Kungl. Maj:t lämnade utan bifall.

Redan då de första av ifrågavarande ansökningsärenden i slutet av ar

1919 och början av år 1920 föredrogos inför Kungl. Maj:t, togs under

övervägande, huruvida av billighetshänsyn mot det indelta manskap, som

kunde komma att hårt drabbas av skyldigheten att återbetala uppburna

belopp, proposition till riksdagen borde avlåtas om efterskänkande av

de utdömda beloppen helt eller delvis. Under hand inhämtades, att

enligt vad vid nämnda tid var känt, dylika utbetalningar vid armén, agt

rum till ett sammanlagt belopp av omkring 160,000 kronor, men ic e

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4.

förekommit vid marinen, samt att åtskilliga av de indelta soldater, vilka

ori tigt uppburit krigstidshjälp, befunne sig i jämförelsevis göda ekonomiska.

förhållanden. Med hänsyn bland annat till, att en allsidig utredning

i ärendet icke dessförinnan kunde medhinnas, fick frågan om proposition

i ärendet till 1920 års riksdag förfalla.

^ Sedan det Bistå till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta ärendet av

ifrågavarande beskaffenhet avgjorts, inkom i december 1920 till Kungl.

Maj.t från regementsintendenten vid Livregementets dragoner, som utbetalat

krigstidshjälp till 47 indelta dragoner vid detta regemente med

tillhopa 9,480 kronor, en av vederbörande militära myndigheter tillstyrkt

framstå Ilning, däri regementsintendenten till en början meddelade, att

han tillskrivit en var av dessa dragoner med begäran om återställande

aJ vad fom felaktigt bekommits i krigstidshjälp samt därefter, då endast

ett täta! återbetala^ de oriktigt uppburna beloppen, genom respektive

lansstyrelser anhållit, att vederbörande måtte anmanas att betala. Resultatet

av dessa åtgärder kan i korthet angivas så, att 33 av manskapet

aterbetaiat ett sammanlagt belopp av 6,230 kronor, att beträffande 4

Iran vederbörande länsstyrelse ingått meddelande, att de vägrat återbetala

de dem avfordrade beloppen, tillhopa 1,050 kronor, varefter, då de

läde utmätningsbara tillgångar, de av regementsintendenten instämts

ill vederbörlig domstol, samt att i fråga om återstående 10 dragoner

genom ^ vederbörande landsfiskaler upplysning vunnits, att de saknade

utmatnmgsbara tillgångar eller befunne sig i dåliga ekonomiska omständigheter.

Till den sistnämnda kategorien hänfördes t. ex en

dragon, som hade fem minderåriga barn och ägde endast en ko och

litet husgeråd. Då regementsintendenten sålunda ansåge sig icke kunna

ate™*a nåKot /rån sistnämnda 10 mottagare av krigstidshjälp, hemställde

han, att Kungl. Maj:t av nåd ville efterskänka till dem utbetalda

belopp, utgörande 2,200 kronor. I denna hemställan förenade sig armélorvaltnmgens

civila departement.

Med anledning av sistnämnda framställning upptogs ånyo spörsmålet

om avlåtande till riksdagen av proposition i ämnet. Härvid togs

under övervägande, huruvida en hemställan till riksdagen skulle avse ett

efterskänkande av samtliga de belopp, som utdömts, eller allenast av

vad som icke kunde återvinnas medelst ett sådant förfaringssätt, som

kommit till användning beträffande de indelta vid Livregementets dragoner.

Grivetvis borde detta förfaringssätt tillämpas under så milda

former som möjligt och under hänsynstagande till det indelta manskapets

svårigheter i flera fall att på en gång återbetala beloppen. Vid

valet mellan dessa två utvägar föredrogs det senare alternativet. Mot

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 4. 5

användande av det förstnämnda — som skulle avse ett efterskänkande

av samtliga utdömda belopp — talade dels summans storlek, dels hänsynen

därtill, att en dylik åtgärd skulle kunna anses innebära en viss

orättvisa mot det indelta manskapet vid truppförband, där kassaförvaltningarna

förfarit riktigt och icke utbetalt någon dylik krigstidshjälp,

dels ock den omständigheten, att återbetalning av ifrågavarande medel

i vissa fall redan ägt rum. Mot den valda utvägen kunde visserligen

invändas, att man härigenom kunde sägas lägga i respektive landsfiskalers

hand att i första hand avgöra, vilka av det indelta manskapet som

kunde anses vara i stånd att återbetala de utgivna beloppen, men å

andra sidan stode det ju givetvis en var, som ansåge sig härutinnan

vara orättvist behandlad, öppet att genom framställning till länsstyrelsen

eller Kungl. Maj:t vinna rättelse.

1 anslutning till de synpunkter, vilka sålunda funnits böra anläggas

vid bedömande av denna fråga, anmodade dåvarande chefen för försvarsdepartementet

i skrivelse den 27 januari 1921 arméförvaltningens

civila departement att i samråd med vederbörande länsstyrelser låta verkställa

utredning beträffande återbetalning av krigstidshjälp vid andra truppförband,

där vederbörande ådömts ersättningsskyldighet härutinnan, än

Livregementets dragoner, och borde denna utredning avse att i varje

särskilt fall vinna upplysning, huruvida den indelte soldaten vore i stånd

att återbetala honom avfordrat belopp eller det medelst i vederbörlig

ordning utfärdat fattigdomsbevis eller intyg kunde styrkas, att han befunne

sig i så knappa ekonomiska villkor, att en återbetalning av det

utdömda beloppet skulle förorsaka honom synnerliga svårigheter i ekonomiskt

hänseende.

Ifrågavarande utredning har nu slutförts. Av densamma, som omfattat

under åren 1916, 1917 och 1918 felaktigt utbetald krigstidshjälp

åt indelt manskap vid Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregémente,

Upplands infanteriregemente, Kronobergs, Hallands och Värmlands

regementen, Jämtlands fältjägarregemente, Södra skånska infanteriregementet,

Livregementets dragoner (utöver förut verkställd utredning)

samt Skånska husarregementet, framgår, att sammanlagda beloppet

av vid tidpunkten för nämnda utredning ännu icke till statsverket återburen

dylik krigstidshjälp uppgår till 58,334 kronor 50 öre. Av denna

summa anses emellertid 16,453 kronor 38 öre kunna hos vederbörande

uttagas, men kronan icke hava utsikt att återbekomma återstående 41,881

kronor 12 öre.

Till detta belopp bör läggas den summa av 2,200 kronor, om vars

efterskänkande regementsintendenten vid Livregementets dragoner, såsom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl Maj:ts Proposition Nr 4.

ovan anförts, gjort särskild framställning. Härtill komma ytterligare

två belopp, som likaledes avse felaktigt utbetald krigstidshjälp åt indelt

manskap. I särskild skrift har nämligen regementsintendenten vid Värmlands

regemente, som av civila departementet genom resolutioner den

2 och den 8 oktober 1918 förpliktats att till nämnda regementes kassa

inbetala tillhopa 1,300 kronor med regressrätt mot vederbörande, anmält,

att det indelta manskapet kunnat återbära 950 kronor, men att för två

soldater, vilka levde under mycket tryckta ekonomiska förhållanden och,

enligt vad av vederbörande ortsmyndigheter utfärdade intyg gåve vid

handen, saknade utmätningsbara tillgångar, återstode att inbetala tillhopa

350 kronor. I anledning härav hemställde regementsintendenten, att

det belopp, som ålåge honom att återbära till statsverket, måtte nedsättas

till 950 kronor. Denna hemställan har tillstyrkts av civila departementet.

Vidare har en t. f. regementsintendent vid Södermanlands regemente

av Kungl. Maj:t genom utslag i regeringsrätten den 4 oktober 1921

ålagts att i första hand ersätta statsverket ett belopp av 180 kronor,

utgörande till en indelt soldat vid nämnda regemente, tillika korpral

i regementet, utbetald särskild krigstidshjälp, som jämlikt § 11 mom. 2

i kungörelsen den 22 mars 1918 angående krigstidstillägg och krigstidshjälp

under år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst (Svensk

författningssamling nr 138) med nämnda belopp skulle i vissa fall utgå

till eljest till krigstidshjälp berättigad furir eller korpral ’). Bemälde

t. f. regementsintendent har hos Kungl. Maj:t anhållit att av nåd bliva

befriad från berörda ersättningsskyldighet och till stöd härför åberopat,

att den indelte soldaten, som vore änkling och hade fem oförsörjda barn,

befunne sig i ytterst små ekonomiska omständigheter. I anledning av

denna anhållan har regeringsrätten hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

vidtaga sådana åtgärder, att vid den gjorda utbetalningen finge bero.

Läggas de belopp, vilka angivits i nu nämnda tre särskilda framställningar,

tillhopa (2,200 + 350 +180=) 2,730 kronor, till förutnämnda summan

41,881 kronor 12 öre, skulle det sammanlagda beloppet av felaktigt utbetald

krigstidshjälp, som, enligt vad den sålunda verkställda utredningen

giver vid handen, kan komma i fråga att efterskänkas, uppgå till i runt

tal 44,600 kronor. Denna siffra kan emellertid icke betraktas såsom

definitiv, enär resultatet ännu icke är känt av de åtgärder, som vidtagits

för återvinnande till statsverket från sådant indelt manskap, som enligt

den verkställda utredningen syntes vara i stånd att fullgöra sin återbetalningsskyldighet.

‘) Om rätt till krigstidshjälp i allmänhet innehåller åberopade kungörelsen den 22 mars

1918 bestämmelser av enahanda art som de förut omförmälda kungörelserna den 8 juli 1916

och den 29 maj 1917.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts Proposition Nr 4.

Beträffande de utbetalningar, vilka enligt den nu verkställda eller

framdeles vunnen utredning anses icke böra återkrävas, är det att förvänta,

att vederbörande regementsintendent i sinom tid bos Kungl. Maj:t

gör framställning om efterskänkande av återbetalningsskyldigheten. Givetvis

står det den indelte soldaten fritt att själv göra framställning i

ämnet.

Då emellertid ett bifall till en sådan framställning skulle innebära

avvikelse från de av riksdagen antagna grunder för utbetalande av krigstidshjälp,

torde riksdagens medgivande därom böra inhämtas. Billighetsskäl

tala för att sådant medgivande lämnas. Jag hemställer fördenskull,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Kungl. Maj:t må, efter prövning i varje särskilt fall, efterskänka

återbetalningsskyldigheten av till indelt manskap vid armén oriktigt utbetald

krigstidshjälp i sådana fall, där det skulle vålla den indelte soldaten

synnerliga svårigheter att återbära till honom utbetald krigstidshjälp.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Lindman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:71 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av äterbetalningsskyldigheten av till indelt manskap vid a a1 i texten
  2. SU 1922:20 Utlåtande i anledning av Kling l. Maj ds proposition angående efterskänkande i vissa fall av äterbetalningsskyldigheten av till indelt manskap vid armén oriktig a1 i texten