Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920 om kommunal progressivskatt för .aren J.921—1924

1922-01-27 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:42, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920 om kommunal progressivskatt för .aren J.921—1924

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maf.ts proposition Nr 42.

1

Nr 42.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november

1920 om kommunal progressivskatt för .aren J.921—1924; given

Stockholms slott den 27 januari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

iinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av

4 § i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om kommunal

progressivskatt för åren 1921—1924.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 34 käft. (Nr 42.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920

(nr 761) om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924.

Härigenom förordnas, att 4 § i förordningen den 19 november

1920 om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 skall hava

följande ändrade lydelse:

4 §-

Skattskyldig uppföres till kommunandel av progressivskatten i den

eller de kommuner, där han under nästföregående år åtnjutit inkomst av

beskaffenhet att kunna där taxeras till bevillning, och till utjämningsandel

i den kommun, där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har skattskyldig inom olika kommuner åtnjutit inkomst av beskaffenhet

att kunna taxeras till bevillning i samma kommuner, skall å

honom belöpande kommunandel av progressivvskatten fördelas mellan

kommunerna i förhållande till storleken av hans inom varje kommun till

bevillning uppskattade, till jämna hundratal kronor reducerade inkomst,

beträffande inkomst av fast egendom, rörelse eller yrke utan sådant

avdrag, som jämlikt bevillningsförordningen 11 § 2 mom. l:o) a) och

2 mom. 2:o) a) är medgivet för genom fastighetsbeviilning beskattat

belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och

fem för hundra av taxeringsvärdet för annan fastighet.

Har skattskyldig icke inom någon kommun åtnjutit inkomst av

beskaffenhet att kunna taxeras till bevillning, upptages---icke

uppgår till 200 kronor.

Därest vid — — — belopp understigande 50 kronor, uppföres

— — — vid sistnämnda kommun.

Med kommuner — — — kommunal progressivskatt.''

(Se vidare — — — anvisningen.)

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt å densamma meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Kr 42.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders,

SCHLYTER, ÖRNE.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anlör:

Enligt bestämmelserna i 4 § av förordningen den 19 november

1920 (nr 761) om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 skall

kommunandel av progressivskatten, som icke uppgår till 50 kronor,

odelad gå till den kommun, där den skattskyldige taxeras till inkomstoch

förmögenhetsskatt. Likaledes skall, därest vid fördelning av progressivskatt

annan kommun än den, där den skattskyldige taxeras till

inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle tillföras belopp unoerstigande

20 kronor, jämväl sådant lägre belopp odelat gå till sistberörda kommun.

1 en den 10 november 1921 dagtecknad, till finansdepartementet

inkommen skrivelse har 1921 års kommunalskattekommitté anfört i

huvudsak följande:

»För att erhålla upplysning om'' huru de i år tillämpade skatteförfattningarna

fungerat har 1921 års kommunalskattekommitté infordrat yttranden härom från

landskamrerarna i riket ävensom från kamreraren i överståthållarämbetet för uppbördsärenden

i Stockholm. ...

I flera av dessa yttranden har framhållits, hurusom taxeringsmyndigheternas

arbetsbörda betydligt ökats, vartill i icke ringa mån bidragit det tidsödande och

besvärliga arbetet med progressivskattens fördelning. För att giva en uppfattning

om sistberörda arbetes omfattning har en av landskamrerarna exempelvis uppgivit,

att fördelningen beträffande en skattskyldig, vilken bedrivit rörelse i åttio kommuner,

i taxeringsnämnden förorsakat „ arbete för två personer under femton timmar. Då

nu alla lios taxeringsnämnderna verkställda uträkningar för avgivande av förslag

till fördelning av progressivskatten i regel måste omräknas hos prövningsnämnden,

hade denna nämnds redan förut stora arbetsbörda härigenom ytterligare ökats. Så

till exempel hade dessa uträkningar i Malmöhus län uteslutande sysselsatt två.personer

under en halv månad och en person under ytterligare en månad. Vidare

komme omräkningar av progressivskattens fördelning att hos kammarrätten och

regeringsrätten föranledas av dessa myndigheters beslut i fråga om ändringar i

Framställning

från

kommunalskattekommittén.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 42.

Avgivna

yttranden.

underlaget för progressivskattefördelningen. Då progressivskattefördelningen således

komme att i det hela förorsaka arbete av betydande omfattning, hava flera landskamrerare

ifrågasatt, huruvida denna fördelning kunde anses äga betydelse för

kommunernas ekonomi i en grad, som motsvarade arbetets besvärlighet och omfattning.

»

Efter att därefter hava redogjort för innehållet av de av mig nyss

omnämnda bestämmelserna fortsätter kommittén:

»Kommittén håller före, att redan genom en höjning av nyssnämnda båda

minimibfelopp en icke så obetydlig arbetsbesparing skulle vinnas. De från landskamrerarna

inkomna yttrandena innehålla visserligen icke tillräckliga upplysningar

för åstadkommande av utredning om den arbetsbesparing, som på sådant sätt skulle

vinnas, men vissa slutsatser kunna dock dragas av upplysningarna från landskamreraren

i Malmöhus län. I detta län hade sammanlagda kommunandelsbeloppet utgjort

768,176 kronor 41 öre att betalas av 259 skattskyldiga. Efter verkställd

fördelning hade på andra kommuner än dem, där de skattskyldiga taxerats till

inkomst- och förmögenhetsskatt, belöpt 313,252 kronor 47 öre, vilket belopp fördelat

sig på 515 kommuner. Utav dessa hade 146 stycken bekommit lägre belopp

än 50 kronor och 342 stycken lägre belopp än 200 kronor. Från kamreraren hos

överståthållarämbetet har yttrande icke ännu inkommit, men under hand har kommittén

inhämtat, att fördelning av progressivskatt i Stockholm verkställts beträffande

420 skattskyldiga, utav vilka 57 haft att erlägga kommunandel till belopp understigande

200 kronor. Vid fördelningen hade icke mindre än 332 kommuner erhållit

belopp understigande 50 kronor.

Kommittén finner sig icke för närvarande böra föreslå några betydelsefullare

ändringar i den under provisorietiden gällande författningen om kommunal progressivskatt,

men kommittén har funnit angeläget, att åtgärder redan nu varda vidtagna

för att minska taxeringsmyndigheternas arbete åtminstone i sådana fall, då detta

må kunna ske utan att inverka kännbart på kommunernas ekonomi. I sådant avseende

har kommittén funnit sig böra i underdånighet föreslå Eders Kungl. Maj:t

att till nästa års riksdag avgiva proposition om sådan ändring av 4 § i förordningen

den 19 november 1920 om kommunal progressivskatt, att de där omförmälda minimibeloppen

höjas från respektive 50 och 20 kronor till respektive 200 och 50 kronor.»

Över detta kommunalskattekommitténs utlåtande hava yttranden

inhämtats från överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser samt

kammarrätten. Alla dessa myndigheter utom länsstyrelsen i Västerbottens

län hava tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran. I

allmänhet har därvid framhållits den avsevärda lättnad, som ett bifall

till förslaget skulle medföra för taxeringsnämnderna och ännu mera för

prövningsnämnderna, utan att nämnvärd olägenhet skulle förorsakas vederbörande

kommuner. Flera länsstyrelser hava meddelat uppgifter angående

antalet fall, då fördelning av kommunal progressivskatt förekommit, och

betydelsen av den föreslagna ändringen. De vunna erfarenheterna peka

i allmänhet i samma riktning som de av kommittén beträffande Malmö
-

#■

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 42. 5

hus län återgivna, om oek i flertalet län fördelning av progressivskatten

förekommit i vida mindre antal fall än därstädes. Ej heller länsstyrelsen

1 Västerbottens län har avstyrkt förslaget, men förklarat, att dess

genomförande för länet skulle hava endast ringa betydelse.

En inskränkning av det antal fall, då kommunandel av kommunal

progressivskatt sk all fördelas mellan flera kommuner, på det sätt, kommunalskattekommittén

föreslagit, skulle uppenbarligen medföra en ej

oväsentlig lättnad i taxeringsmyndigheternas arbete. Då å andra sidan,

enligt vad av åtskilliga myndigheter betonats, ändringen skulle jämförelsevis

obetydligt inverka på kommunernas inkomster av progressivskatten,

tillstyrker jag, att kommunalskattekommitténs förslag förelägges

riksdagen.

Då en ändring av 4 § i förordningen om kommunal progressivskatt

sålunda i alla fall bör vidtagas, torde det vara lämpligt att samtidigt

i ett annat avseende företaga en rent formell omredigering av

denna paragraf. I 4 § stadgas, bland annat, att sådan kommun, där

den skattskyldige åtnjutit inkomst, »för vilken taxering till bevillning

skall äga rum», skall få del av den kommunala progressivskattens kommunandel,

varjämte föreskrives, att kommunandelen för en skattskyldig

skall »fö''delas mellan kommunerna i förhållande till storleken av hans

inom varje kommun taxerade, till jämna hundratal kronor reducerade

bevillningspliktiga inkomst, beträffande inkomst, av fast egendom, rörelse

eller yrke utan sådant avdrag, som jämlikt bevillningsförordningen 11 §

2 mom. l:o) a) och 2 mom. 2:o) a) är medgivet för genom fastighetsbevillning

beskattat belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet för

jordbruksfastighet och fem för hundra av taxeringsvärdet för annan

fastighet». 1 en anvisning utvecklas närmare innebörden av dessa bestämmelser.

Enligt vad som kommit till min kännedom, har man på

sina håll varit av den uppfattning, att de i berörda 4 § och anvisningen

vid densamma meddelade föreskrifter icke skulle stå i överensstämmelse

med varandra, såsom det vill synas därför, att man i termerna »taxering»

och »taxerad inkomst» velat inlägga en viss teknisk betydelse,

som icke torde hava avsetts i förordningen. Innebörden av anvisningen

synes mig vara tämligen otvetydig, och jag förordar nu endast, att åt

själva paragrafen gives en ordalydelse, som icke kan uppfattas såsom

innebärande något annat än anvisningen. Förslag i detta syfte har

upprättats inom finansdepartementet.

Ändringarna torde böra träda i kraft tillräckligt tidigt för att

kunna tillämpas vid innevarande års taxering.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 34 höft. (Nr 42.) 2

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett förslag till

förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november

1920 (nr 761)-om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 samt

hemställer, att Kungl. Maj:t i proposition måtte föreslå riksdagen ätt

antaga detta förslag. •

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisär.

♦>

Ur protokollet:

It. Borgström.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKER1-ÅKTIÉBOLAG, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:36 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920 om ko s. 2 i texten
  2. BevU 1922:3 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920 om kommunal progre s. 1 i texten