Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920 om kommunal progressivskatt för .aren J.921—1924
1922-01-27 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:42, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920 om kommunal progressivskatt för .aren J.921—1924
Dokumentets text
Kungl. Maf.ts proposition Nr 42.
1
Nr 42.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november
1920 om kommunal progressivskatt för .aren J.921—1924; given
Stockholms slott den 27 januari 1922.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
iinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
4 § i förordningen den 19 november 1920 (nr 761) om kommunal
progressivskatt för åren 1921—1924.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 34 käft. (Nr 42.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920
(nr 761) om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924.
Härigenom förordnas, att 4 § i förordningen den 19 november
1920 om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 skall hava
följande ändrade lydelse:
4 §-
Skattskyldig uppföres till kommunandel av progressivskatten i den
eller de kommuner, där han under nästföregående år åtnjutit inkomst av
beskaffenhet att kunna där taxeras till bevillning, och till utjämningsandel
i den kommun, där han taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Har skattskyldig inom olika kommuner åtnjutit inkomst av beskaffenhet
att kunna taxeras till bevillning i samma kommuner, skall å
honom belöpande kommunandel av progressivvskatten fördelas mellan
kommunerna i förhållande till storleken av hans inom varje kommun till
bevillning uppskattade, till jämna hundratal kronor reducerade inkomst,
beträffande inkomst av fast egendom, rörelse eller yrke utan sådant
avdrag, som jämlikt bevillningsförordningen 11 § 2 mom. l:o) a) och
2 mom. 2:o) a) är medgivet för genom fastighetsbeviilning beskattat
belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och
fem för hundra av taxeringsvärdet för annan fastighet.
Har skattskyldig icke inom någon kommun åtnjutit inkomst av
beskaffenhet att kunna taxeras till bevillning, upptages---icke
uppgår till 200 kronor.
Därest vid — — — belopp understigande 50 kronor, uppföres
— — — vid sistnämnda kommun.
Med kommuner — — — kommunal progressivskatt.''
(Se vidare — — — anvisningen.)
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt å densamma meddelad uppgift, av trycket utkommit i Svensk författningssamling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung!. Maj:ts proposition Kr 42.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders,
SCHLYTER, ÖRNE.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anlör:
Enligt bestämmelserna i 4 § av förordningen den 19 november
1920 (nr 761) om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 skall
kommunandel av progressivskatten, som icke uppgår till 50 kronor,
odelad gå till den kommun, där den skattskyldige taxeras till inkomstoch
förmögenhetsskatt. Likaledes skall, därest vid fördelning av progressivskatt
annan kommun än den, där den skattskyldige taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle tillföras belopp unoerstigande
20 kronor, jämväl sådant lägre belopp odelat gå till sistberörda kommun.
1 en den 10 november 1921 dagtecknad, till finansdepartementet
inkommen skrivelse har 1921 års kommunalskattekommitté anfört i
huvudsak följande:
»För att erhålla upplysning om'' huru de i år tillämpade skatteförfattningarna
fungerat har 1921 års kommunalskattekommitté infordrat yttranden härom från
landskamrerarna i riket ävensom från kamreraren i överståthållarämbetet för uppbördsärenden
i Stockholm. ...
I flera av dessa yttranden har framhållits, hurusom taxeringsmyndigheternas
arbetsbörda betydligt ökats, vartill i icke ringa mån bidragit det tidsödande och
besvärliga arbetet med progressivskattens fördelning. För att giva en uppfattning
om sistberörda arbetes omfattning har en av landskamrerarna exempelvis uppgivit,
att fördelningen beträffande en skattskyldig, vilken bedrivit rörelse i åttio kommuner,
i taxeringsnämnden förorsakat „ arbete för två personer under femton timmar. Då
nu alla lios taxeringsnämnderna verkställda uträkningar för avgivande av förslag
till fördelning av progressivskatten i regel måste omräknas hos prövningsnämnden,
hade denna nämnds redan förut stora arbetsbörda härigenom ytterligare ökats. Så
till exempel hade dessa uträkningar i Malmöhus län uteslutande sysselsatt två.personer
under en halv månad och en person under ytterligare en månad. Vidare
komme omräkningar av progressivskattens fördelning att hos kammarrätten och
regeringsrätten föranledas av dessa myndigheters beslut i fråga om ändringar i
Framställning
från
kommunalskattekommittén.
4
Kungl. Maj.ts proposition Nr 42.
Avgivna
yttranden.
underlaget för progressivskattefördelningen. Då progressivskattefördelningen således
komme att i det hela förorsaka arbete av betydande omfattning, hava flera landskamrerare
ifrågasatt, huruvida denna fördelning kunde anses äga betydelse för
kommunernas ekonomi i en grad, som motsvarade arbetets besvärlighet och omfattning.
»
Efter att därefter hava redogjort för innehållet av de av mig nyss
omnämnda bestämmelserna fortsätter kommittén:
»Kommittén håller före, att redan genom en höjning av nyssnämnda båda
minimibfelopp en icke så obetydlig arbetsbesparing skulle vinnas. De från landskamrerarna
inkomna yttrandena innehålla visserligen icke tillräckliga upplysningar
för åstadkommande av utredning om den arbetsbesparing, som på sådant sätt skulle
vinnas, men vissa slutsatser kunna dock dragas av upplysningarna från landskamreraren
i Malmöhus län. I detta län hade sammanlagda kommunandelsbeloppet utgjort
768,176 kronor 41 öre att betalas av 259 skattskyldiga. Efter verkställd
fördelning hade på andra kommuner än dem, där de skattskyldiga taxerats till
inkomst- och förmögenhetsskatt, belöpt 313,252 kronor 47 öre, vilket belopp fördelat
sig på 515 kommuner. Utav dessa hade 146 stycken bekommit lägre belopp
än 50 kronor och 342 stycken lägre belopp än 200 kronor. Från kamreraren hos
överståthållarämbetet har yttrande icke ännu inkommit, men under hand har kommittén
inhämtat, att fördelning av progressivskatt i Stockholm verkställts beträffande
420 skattskyldiga, utav vilka 57 haft att erlägga kommunandel till belopp understigande
200 kronor. Vid fördelningen hade icke mindre än 332 kommuner erhållit
belopp understigande 50 kronor.
Kommittén finner sig icke för närvarande böra föreslå några betydelsefullare
ändringar i den under provisorietiden gällande författningen om kommunal progressivskatt,
men kommittén har funnit angeläget, att åtgärder redan nu varda vidtagna
för att minska taxeringsmyndigheternas arbete åtminstone i sådana fall, då detta
må kunna ske utan att inverka kännbart på kommunernas ekonomi. I sådant avseende
har kommittén funnit sig böra i underdånighet föreslå Eders Kungl. Maj:t
att till nästa års riksdag avgiva proposition om sådan ändring av 4 § i förordningen
den 19 november 1920 om kommunal progressivskatt, att de där omförmälda minimibeloppen
höjas från respektive 50 och 20 kronor till respektive 200 och 50 kronor.»
Över detta kommunalskattekommitténs utlåtande hava yttranden
inhämtats från överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser samt
kammarrätten. Alla dessa myndigheter utom länsstyrelsen i Västerbottens
län hava tillstyrkt kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran. I
allmänhet har därvid framhållits den avsevärda lättnad, som ett bifall
till förslaget skulle medföra för taxeringsnämnderna och ännu mera för
prövningsnämnderna, utan att nämnvärd olägenhet skulle förorsakas vederbörande
kommuner. Flera länsstyrelser hava meddelat uppgifter angående
antalet fall, då fördelning av kommunal progressivskatt förekommit, och
betydelsen av den föreslagna ändringen. De vunna erfarenheterna peka
i allmänhet i samma riktning som de av kommittén beträffande Malmö
-
#■
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42. 5
hus län återgivna, om oek i flertalet län fördelning av progressivskatten
förekommit i vida mindre antal fall än därstädes. Ej heller länsstyrelsen
1 Västerbottens län har avstyrkt förslaget, men förklarat, att dess
genomförande för länet skulle hava endast ringa betydelse.
En inskränkning av det antal fall, då kommunandel av kommunal
progressivskatt sk all fördelas mellan flera kommuner, på det sätt, kommunalskattekommittén
föreslagit, skulle uppenbarligen medföra en ej
oväsentlig lättnad i taxeringsmyndigheternas arbete. Då å andra sidan,
enligt vad av åtskilliga myndigheter betonats, ändringen skulle jämförelsevis
obetydligt inverka på kommunernas inkomster av progressivskatten,
tillstyrker jag, att kommunalskattekommitténs förslag förelägges
riksdagen.
Då en ändring av 4 § i förordningen om kommunal progressivskatt
sålunda i alla fall bör vidtagas, torde det vara lämpligt att samtidigt
i ett annat avseende företaga en rent formell omredigering av
denna paragraf. I 4 § stadgas, bland annat, att sådan kommun, där
den skattskyldige åtnjutit inkomst, »för vilken taxering till bevillning
skall äga rum», skall få del av den kommunala progressivskattens kommunandel,
varjämte föreskrives, att kommunandelen för en skattskyldig
skall »fö''delas mellan kommunerna i förhållande till storleken av hans
inom varje kommun taxerade, till jämna hundratal kronor reducerade
bevillningspliktiga inkomst, beträffande inkomst, av fast egendom, rörelse
eller yrke utan sådant avdrag, som jämlikt bevillningsförordningen 11 §
2 mom. l:o) a) och 2 mom. 2:o) a) är medgivet för genom fastighetsbevillning
beskattat belopp av sex för hundra av taxeringsvärdet för
jordbruksfastighet och fem för hundra av taxeringsvärdet för annan
fastighet». 1 en anvisning utvecklas närmare innebörden av dessa bestämmelser.
Enligt vad som kommit till min kännedom, har man på
sina håll varit av den uppfattning, att de i berörda 4 § och anvisningen
vid densamma meddelade föreskrifter icke skulle stå i överensstämmelse
med varandra, såsom det vill synas därför, att man i termerna »taxering»
och »taxerad inkomst» velat inlägga en viss teknisk betydelse,
som icke torde hava avsetts i förordningen. Innebörden av anvisningen
synes mig vara tämligen otvetydig, och jag förordar nu endast, att åt
själva paragrafen gives en ordalydelse, som icke kan uppfattas såsom
innebärande något annat än anvisningen. Förslag i detta syfte har
upprättats inom finansdepartementet.
Ändringarna torde böra träda i kraft tillräckligt tidigt för att
kunna tillämpas vid innevarande års taxering.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 34 höft. (Nr 42.) 2
Departements
chefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 42.
Föredragande departementschefen uppläser härefter ett förslag till
förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november
1920 (nr 761)-om kommunal progressivskatt för åren 1921—1924 samt
hemställer, att Kungl. Maj:t i proposition måtte föreslå riksdagen ätt
antaga detta förslag. •
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisär.
♦>
Ur protokollet:
It. Borgström.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKER1-ÅKTIÉBOLAG, 1922.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:36 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920 om ko s. 2 i texten
- BevU 1922:3 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 § i förordningen den 19 november 1920 om kommunal progre s. 1 i texten