Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks för säkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m

1922-02-03 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:53, Med förslag till förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks för säkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 53.

1

Nr 53.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående uppbörd av avgifter för försäkringar

i riks för säkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete m. m.; given Stockholms slott den

3 februari 1922.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt

förordning om ändrad lydelse av §§ 4, 8 och 12 i förordningen den

11 juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot

skada till följd av olycksfall.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist.

bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 44 käft. (Nr 53.)

103 22 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds Proposition Nr 53.

Förslag''

till

Förordning

angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas som följer:

§ I
Avgifter

för försäkring i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete skola med de i § 2 stadgade undantaguppbäras

i samband med den allmänna kronouppbörden.

§ 2-

Omfattar försäkring, som i § 1 sägs, arbetare i rörelse, företag eller

annan verksamhet, vari minst fem arbetare användas, skola avgifterna för

den försäkring, där ej Konungen annorlunda iorordnar, uttagas genom

•postförskott, dock att, om avgiftsbelopp överstiger 5.000 kronor eller riksförsäkringsanstalten

eljest med hänsyn till särskilda förhållanden anser

sådant påkallat, avgifterna skola erläggas genom insändande till riksförsäkringsanstalten

av postremissväxel eller check eller på annat sätt, som

riksförsäkringsanstalten finner lämpligt föreskriva.

I fråga om försäkring av mindre omfattning än i första stycket sägs

må, på ansökan av arbetsgivare eller där omständigheterna eljest därtill

föranleda, riksförsäkringsanstalten föreskriva, att avgifterna skola uppbäras

på sätt i nämnda stycke stadgas.

§ 3.

Mom. 1. Riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till

överståthållarämbetet iore den 15 juni, men eljest till vederbörande

magistrat eller häradsskrivare före juli månads utgång, insända särskilt

för varje uppbördsdistrikt upprättad förteckning över de till distriktet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is Proposition Nr 53. 3

hörande arbetsgivare, av vilka avgift för försäkring skall erläggas i

samband med kronouppbörden. Denna förteckning bör angiva

1) den avgiftspliktiges namn och bostad samt yrke, rörelse eller tjänst;

2) de huvudsakliga grunder, efter vilka försäkringsavgift blivit

honom påförd, såsom antalet hos den avgiftspliktige anställda arbetare,

för vilka avgiften beräknats, den farlighetsklass, till vilken försäkringen

hänförts, tillämpa^ premiesats eller dylikt;

3) försäkringsavgiftens belopp, däri inbegripen tilläggsavgift enligt

16 § första stycket i lagen om försäkring för olycksfull i arbete;

4) tillägg på grund av tidigare för lågt debiterad avgift; samt

5) avdrag på grund av förut erlagd betalning eller nedsaltning i

förut erlagd avgift.

Atom. 2. Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola de i

mom. 1 omförmälda förteckningarna, i vad de angå varje särskild kommun

på landet, före den 1 oktober av häradsskrivaren, vid bot av 3 kronor

för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas

ordförande, som har att under viss bestämd och vederbörligen kungjord

tid, ej understigande fjorton dagar, på lämpligt och därvid även tillkännagivet

ställe hålla förteckningarna de avgiftspliktiga tillhanda. Förteckningarna

böra därefter senast inom oktober månads utgång av ordföranden

återsändas till'' häradsskrivaren, som har att före november månads

utgång överlämna desamma till riksförsäkringxanstalten.

1 stad skola förteckningarna särskilt för varje uppbördsdistrikt i

enahanda ordning, i Stockholm genom överståthållarämbetets och i övriga

städer genom magistratens försorg, hållas de avgiftspliktiga tillhanda

och därefter före november månads utgång till riksförsäkringsanstalten återställas.

Almn. 3. Efter avslutandet av den allmänna kronouppbörden och

sedan därvid influtna avgifter blivit hos länsstyrelsen bokförda, skall länsstyrelsen

låta till riksförsäkringsanstalten utanordna dels vad i vederbörlig

ordning influtit, dels ock vad som åtgår för att fylla det belopp,

som enligt riksförsäkringsanstaltens i mom. 1 omförmälda förteckningar

skall i sin helhet tillkomma anstalten.

Alom. 4. 1 fråga om sådana avgifter för försäkringar, som indrivas

i samband med kronouppbörden, skall gällande uppbördsreglemente i

tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 4.

Af om. 1. Uppbörd av avgifter, som skola erläggas på sätt i § 2

sägs, äger rum ä tider, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.

Mom. 2. Po s t förs k o t tsförs änd el s e, som i § 2 avses, skall innehålla

eller utgöras av ett av riksförsäh ingsanstalten utfärdat kvitto å den försäkringsavgift,

som skall av vederbörande arbetsgivare erläggas.

Senast fjorton dagar, innan sådan postförskottsförsändelse av riksförsäkringsanstalten

avlämnas för postbehandling, skall anstalten till den avgiftspliktiqe

med allmänna posten översända en rörande honom upprättad

skriftlig uppgift, innehållande upplysning ej mindre i de uti § 3 mom. 1.

angivna hänseenden än även om tid och sätt för betalningens fullgörande

och, där betalningen skall erläggas halvårsvis på sätt i § 5 sägs,

det belopp, som skall vid vardera uppbörden erläggas, om vad den

avgiftspliktige jämlikt § 6 har att iakttaga samt om påföljden av försummad

inbetalning.

Mom. 3. Skall inbetalningen ske genom postremissväxel eller check eller

på annat sätt, som riksför säkring sanstalten funnit lämpligt föreskriva, skall

sådan skriftlig uppgift, som i mom. 2 säqs, i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas till den avgiftspliktige, som har att sist inom

fjorton dagar, efter det uppgiften kommit honom tillhanda, till riksförsäkring

sansi alten på av anstalten föreskrivet sätt inbetala beloppet.

Mom. 4. Genom postförskott till postverket influtna försäkringsavgifter

skola genom postverkets försorg ofördröjligen insättas å riksförsäkringsanstaltens

giroräkning med riksbanken.

Mom. 5. Efter varje uppbörd uppgör riksförsäkring samt alten särskilt

för varje län förteckning öve)'' de avgifter, vilka icke blivit i föreskriven

ordning erlag da,* samt överlämnar dessa förteckningar till vederbörande länsstyrelse,

som har att låta till riksförsäkring sanstalten utanordna avgifternas

belopp samt verkställa indrivning av avgifterna i föreskriven ordning.

Mom. 6. Arbetsgivare, som underlåtit att inom för varje fall föreskriven

tid inbetala det avgiftsbelopp, som då förfallit till betalning, skall

erlägga böter med tre procent av den förfallna avgiftens belopp, vilka

böter skola i sammanhang med avgiften indrivas i den ordning, som

om resterande kronoutskylder är stadgat.

Av böterna skall en tredjedel, dock ej mer än 100 kronor, tillfalla,

för det fall att avgiften påförts till betalning i Stockholms stad och

där indrivits, stadens kassa, men i övriga fall den, som verkställt indrivningen.

Återstoden av bötesbeloppet skall tillfalla statsverket.

§ 5‘

Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och

uppgår densamma till 1,000 kronor eller mera, må riks försäkringsår) stalten

på ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges med hälften

under första och återstoden under andra halvåret.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.

§ 6.

Förmenar arbetsgivare, • att i förteckning, som i § 3 mom. 1 sägs,

eller i uppgift eller kvitto, som omförmäles i § 4 mom. 2 och 3, avgift

blivit honom obebörigen eller oriktigt påförd, äge han för erhållande

av rättelse göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter

det avgiften senast bort hava erlagts.

§ 7‘ .

Beträffande avgift för frivillig försäkring må riksförsäkringsanstalten

bestämma, att densamma skall uppbäras i samband med kronouppbörden

eller på, sätt i § 2 sägs, skolande för sådant fall med avseende å uppbörd

av dylikt avgift i tillämpliga delar gälla vad ovan är föreskrivet.

§ 8.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för bestämmande av tid och sätt för avgifternas

erläggande, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom förordningen upphäves förordningen den 14 juni 1917 angående

uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Förslag

till

Förordning

om Undrad lydelse av §§ 4, 8 och 12 i förordningen den 11 juni 1918

angående eu särskild för fiskare avsedd försäkring mot

skada till följd av olycksfall.

Härigenom förordnas, att §§ 4, 8 och 12 i förordningen den 11

juni 1918 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada

till följd av olycksfall skola erhålla följande ändrade lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 53.

§ 4.

Försäkring meddelas i allmänhet för en tid av ett år och den årliga

försäkringsavgiften utgör

10 kronor, om den årliga arbetsförtjänsten är bestämd till 1,200 kronor,

8 » - » » » ® y> » » 900 » ,

6 » » » » » » » » 600 d

Efter riksförsäkringsanstaltens prövning för varje särskilt fall kan

försäkring för den, som endast under viss del av året bedriver fiskeyrket,

medgivas jämväl för kortare tid än ett år, dock för minst ett

halvt år. Vid sådan försäkring utgår avgiften med det lägre belopp,

som svarar mot den kortare tid försäkringen avser.

§ 8-

Tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringen bestämmas

av riksförsäkringsanstalten.

Försäkringsavgifter och statsbidrag skola ingå till en fond, som

förvaltas enligt grunder, vilka bestämmas av Konungen.

De förvaltningskostnader, som föranledas av denna försäkring, bestridas

av statsmedel.

§ 12-

De närmare föreskrifter, som, utöver vad ovan stadgats, må erfordras

med avseende å denna försäkring, utlärdas gemensamt av riksförsäkringsanstalten

och generalpoststyrelsen eller ensamt av riksförsäkringsanstalten

i den ordning, som stadgas i gällande instruktion för

anstalten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk förtattningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.

7

Utdrag ur protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3

februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Lindqvist anför:

i Kungl. Maj:ts proposition till 1921 års riksdag nr 263 framlades

förslag, innefattande bl. a., att riksförsäkringsanstalten skulle med ingången

av år 1922 själv övertaga samtliga de bestyr, som av postsparbanken

utfördes för anstaltens räkning, samt att postsparbankens försäkringsavdelning

skulle indragas med utgången av år 1921. Förslaget

lämnades av riksdagen utan anmärkning, och den ifrågavarande organisationsändringen

har med ingången av år 1922 trätt i tillämpning. Av

densamma påkallas vidtagande av två särskilda författningsändringar,

vilka för sitt genomförande kräva riksdagens medverkan. Jag anhåller

nu att få till behandling upptaga frågan om dessa båda författningsändringar,

vilka avse, den ena bestämmelserna angående uppbörd av

avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete och den andra förordningen angående

en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av

olycksfall.

I sammanhang med frågan om de av förenämnda omorganisation

föranledda ändringarna i de ifrågavarande författningsbestämmelserna

torde böra till prövning upptagas några av riksförsäkringsanstalten framställda,

av omorganisationen icke direkt föranledda förslag till ändringar

i samma bestämmelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung}. Maj:ts ''Proposition Nr 53.

I. Förändrade bestämmelser angående uppbörd ar avgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete.

Enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

skall för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten erläggas dels en

efter försäkringstekniska grunder beräknad, för betäckande av försäkringsrisken

erforderlig avgift och dels, såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna

för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet,

en till fem procent av nämnda avgift bestämd tilläggsavgift. Beträffande

dessa avgifter är bland annat stadgat, att därest desamma icke

på föreskrivet sätt erlagts, de skola förskjutas av statsverket och indrivas

i den ordning, som för indrivande av resterande kronoutsk}7lder är stadgad,

samt att avgifter av förstnämnda slag, försäkringsavgifterna, skola

ingå till en särskild tond. Däremot äro angående tid och sätt för erläggande

av avgifterna för försäkringar i riksförsäkringsanstalten föreskrifter

icke meddelade i lagen, utan är allenast stadgat, att därom

skall bestämmas av Konung och riksdag.

I överensstämmelse härmed framlade Kungl. Maj:t för 1917 års

riksdag genom proposition nr 328 förslag till förordning angående uppbörd

av ifrågavarande slag av avgifter. Förslaget bifölls av riksdagen,

varefter förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

utfärdades den 14 juni 1917 (Sv. förf.-saml. nr 413). I denna förordning

hava sedermera i enahanda ordning vidtagits ändringar den 20

juni 1918 (Sv. förf.-saml. nr 473) och den 16 april 1920 (Sv. förf.-saml.

nr 161).

Enligt 1917 års förordning skall uppbörden av avgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten jämlikt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

omhänderhavas av postsparbanken i de fall, då dylik försäkring

omfattar arbetare i rörelse, företag eller annan verksamhet, vari minst

fem arbetare eller drivkraft om minst tre effektiva hästkrafter användas,

dock att bestämmelse om annat sätt för uppbörden må meddelas av

Konungen. Med stöd av den sålunda Kungl. Maj:t tillerkända befogenheten

har Kungl. Maj:t genom brev till riksförsäkringsanstalten den 22

december 1921 (Sv. förf.-saml. nr 788). förordnat, att där försäkring av

ifrågavarande slag är av den omfattning nyss nämnts, avgifterna för

försäkringen skola från och med 1922 års ingång, tills vidare och intill

dess annorledes förordnas, av riksförsäkringsanstalten uttagas genom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts Proposition Nr 53.

postförskott eller, i vissa fall, på visst annat närmare angivet eller av

riksförsäkringsanstalten föreskrivet sätt.

I skrivelse den 1 mars 1921 har riksförsäkringsanstalten inkommit

med förslag till de ändringar i 1917 års förordning, som erfordras för

genomförande av den genom propositionen till 1921 års riksdag framlagda

organisationsplanen eller eljest funnits påkallade, och har jag låtit inom

socialdepartementet, i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksförsäkringsanstalten

hemställt, utarbeta förslag till ny förordning i ämnet.

I detta förslag, som torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll, hava

de delar utmärkts med kursiv stil, vilka innefatta avvikelser från nu

gällande bestämmelser.

Jag övergår nu till en kortfattad redogörelse för de särskilda paragraferna

i det sålunda uppgjorda förslaget.

§ I
Ifrågavarande

paragraf är av alldeles samma lydelse som 1 § i den

nuvarande förordningen.

§ 2.

Enligt § 2 mom. 1 första stycket i den nuvarande förordningen i

ämnet skall, därest försäkring omfattar arbetare i rörelse, företag eller

annan verksamhet, vari minst fem arbetare eller drivkraft om minst tre

effektiva hästkrafter användas, avgifterna för försäkringen, där ej

Konungen annorlunda förordnar, uppbäras genom postsparbanken. I

fråga om annan försäkring äger, enligt vad som stadgas i andra stycket av

samma moment, riksförsäkringsanstalten, på ansökan av arbetsgivare

eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, föreskriva att avgifterna

skola uppbäras genom postsparbanken.

Enligt det genom propositionen till 1921 års riksdag nr 263 framlagda,

av riksdagen utan anmärkning lämnade förslaget skall efter indragning

av postsparbankens försäkringsavdelning den i § 2 mom. 1

första stycket om förmälda uppbörd, som avser de s. k. större arbetsgivarna,

ske genom postförskott för belopp av högst 5,000 kronor. Då

emellertid, på sätt i nämnda proposition närmare utvecklats, riksförsäkringsanstalten

ej skulle kunna belägga försändelser med postförskott för

mer än 5,000 kronor, skola, enligt det av mig nu framlagda förslaget,

som därutinnan överensstämmer med vad riksförsäkringsanstalten hemställt,

försäkringsavgifter å större belopp insändas direkt till riksförsäkringsanstalten

medelst postremissväxel eller check eller på annat sätt,

som riksförsäkringsanstalten finner lämpligt föreskriva. I samband med

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 44 käft. (Nr 53.) 103 22 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.

införande av ändringar i nu angivna hänseenden torde, i överensstämmelse

med vad riksförsäkringsanstalten föreslagit, uttrycket »drivkraft

om minst tre effektiva hästkrafter» böra utgå. Med nämnda stadgande

har åsyftats att uppdraga en gränsskillnad mellan »större» och »mindre»

arbetsgivare. Det har emellertid, enligt vad riksförsäkringsanstalten

framhållit, visat sig ogörligt för anstaltens mantalsombud att vid redovisande

av arbetsgivare i de över dem upprättade förteckningarna erhålla

någon som helst bestämd uppgift om antalet av arbetsgivaren såsom

drivkraft använda effektiva hästkrafter. '' Upplysningar av värde

angående antalet använda hästkrafter skulle endast kunna erhållas genom

korrespondens med vederbörande arbetsgivare, vilket för riksförsäkringsanstalten

skulle medföra ett ganska vidlyftigt arbete.

I § 2 mom. 2 i den nuvarande förordningen stadgas, att beträffande

försäkring, vilken omfattar arbetare i rörelse, företag eller annan

verksamhet, som börjar eller upphör under löpande år, ävensom i fråga

om annan försäkring, där särskilda skäl äro för handen, riksförsäkringsanstalten

äger föreskriva, att avgifterna för försäkringen helt eller delvis

skola erläggas utan samband med uppbörden av avgifterna i övrigt.

Detta stadgande — som sammanhänger med bestämmelsen i § 6

av den nuvarande förordningen i ämnet — åsyftar att bereda möjlighet

till uppbörd utom de ordinarie, i § 4 av samma förordning föreskrivna

uppbördsstämmorna. Då sådana uppbördsstämmor, enligt vad jag nedan

ämnar föreslå, ej vidare skulle förekomma, blir stadgandet i dess nuvarande

lydelse obehövligt, varav följer, att bestämmelserna i den nuvarande

§ 6 icke böra inflyta i en blivande ny förordning i ämnet.

Stadgandet i nuvarande § 2 mom. 2 torde emellertid lämpligen böra

ersättas med en bestämmelse av innehåll, att riksförsäkringsanstalten,

där särskilda skäl äro för handen, äger, även i det fall, att avgiftsbelopp,

som skall betalas av s. k. större arbetsgivare, ej överstiger 5,000* kronor,

föreskriva, att beloppet må erläggas på sätt ovan av mig föreslagits

beträffande försäkringsavgift, överstigande 5,000 kronor.

§ 3.

Denna paragraf i förslaget innehåller bestämmelser om erläggande

av avgifter i samband med kronouppbörden, d. v. s. avgifter, som åligga

de s. k. mindre arbetsgivarna, och motsvarar § 3 i den nuvarande förordningen

i ämnet. Bestämmelserna i denna paragraf hava i huvudsak

oförändrade influtit i förslaget, med undantag därav, att ordet »uppgift»,

som, enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, föranlett missförstånd,

utbytts mot »förteckning», att uttrycket »inom distriktet boende», som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.

11

föranlett svårigheter vid tillämpningen, ntbytts mot »till distriktet hörande»

samt att av arbetstekniska skäl en mindre ändring vidtagits i bestämmelserna

om förteckningens innehåll. Vidare hava ett par tillägg

gjorts till de nuvarande bestämmelserna i mom. 2. I detta moment stadgas,

att omförmälda uppgifter — eller »förteckningar» enligt vad ovan föreslagits

— skola av häradsskrivarna i vad de angå varje särskild kommun

å landet tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande,

som under viss tid skall hålla uppgifterna de avgittspli kriga tillhanda. Uppgifterna

skola sedan av ordföranden återsändas till käradsskrivaren.

Enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat har anstalten, då den

har behov av dessa uppgifter (förteckningar) för arbetet under det

följande året, brukat infordra dem från häradsskrivarna. Emellertid har

anstalten, då uttrycklig bestämmelse i ämnet saknas, haft svårigheter att

inom av anstalten begärd tid erhålla dessa förteckningar. På grund

härav har i förslaget ett tillägg gjorts av innehåll, att häradsskrivaren

skall före november månads utgång översända förteckningarna till riksförsäkringsanstalten.

Ett motsvarande stadgande har föreslagits beträffande

för stad upprättad förteckning av ifrågavarande slag.

I den bestämmelse, som förekommer i nuvarande förordningens § 3

mom. 3, hava allenast ett par smärre formella ändringar vidtagits.

Mom. 4 i samma paragraf har synts mig kunna oförändrat inflyta i den

nya författningen.

§ 4.

I den nuvarande § 4 meddelas bestämmelse om sättet för uppbörden

genom postparbanken. Bland annat stadgas, att uppbörd av avgifter

genom postsparbanken äger rum två gånger om året å tider, som av

riksförsäkringsanstalten och postsparbanksstyrelsen gemensamt bestämmas

och av riksförsäkringsanstalten genom kungörelser tillkännagivas.

Vardera uppbörden skall pågå under fjorton dagar och vara avslutad,

den första före utgången av april och den andra före utgången av

oktober månad.

Bestämmelsen om vissa uppbördsstämmor har — enligt vad riksförsäkringsanstalten

såsom sin erfarenhet meddelat — visat sig olämplig i

praktiken, då densamma medfört alltför stark anhopning av arbetet inom

riksförsäkringsanstalten till vissa tider av året. Att långt i förväg iordningsställa

de för värjo uppbörd erforderliga uppgifter och handlingar

har medfört stora svårigheter, enär länder tiden ofta inkomma anmälningar

om förändringar, vilka orsaka rubbningar i det redan utförda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung1. Maj.is Proposition Nr 53.

arbetet. Med anledning härav har riksförsäkringsanstalten i största utsträckning

begagnat sig av den i nuvarande § 2 mom. 2 medgivna

möjlighet-en att verkställa uppbörd även utom de ordinarie uppbördsstämmorna,

utan att någon olägenhet försports därav.

Då nu uppbörden i allmänhet skall ske genom postförskott, anser

jag, i likhet med riksförsäkringsanstalten, att ingen anledning förefinnes

att bibehålla de särskilda uppbördsstämmorna. Det torde därför böra

stadgas, att uppbörd av avgifter, som skola erläggas på sätt i § 2 sägs,

skall äga rum å tider, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas.

Beträffande postförskottsförsändelses beskaffenhet synes böra föreskrivas,

att sådan försändelse skall innehålla eller utgöras av ett av

riksförsäkringsanstalten utfärdat kvitto å den försäkringsavgift, som skall

av vederbörande arbetsgivare erläggas. I nära motsvarighet till vad nu

gäller bör vidare stadgas, att riksförsäkringsanstalten skall senast fjorton

dagar, innan postförskottsförsändelse av riksförsäkringsanstalten avlämnas

för postbehandling, till den avgiftspliktige med allmänna posten

översända en rörande honom upprättad skriftlig uppgift, innehållande

samma upplysningar, som äro föreskrivna i nuvarande § 4 mom. 2.

I avseende å det fall, att inbetalning sker genom postremissväxel

eller check eller på annat sätt, som riksförsäkringsanstalten finner lämpligt

föreskriva, lärer vidare den bestämmelsen böra meddelas, att sådan

skriftlig uppgift, som nyss nämnts, skall i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas till den avgiftspliktige, som har att sist

inom fjorton dagar, efter det uppgiften kommit honom tillhanda, till

riksförsäkringsanstalten på av anstalten föreskrivet sätt inbetala beloppet.

Vad beträffar de medel, som inflyta genom postförskott, torde desamma

lämpligen böra av postverket insättas å riksförsäkringsanstaltens

giroräkning med riksbanken.

1 mom. 3 av den nuvarande § 4 stadgas, bland annat, att riksförsäkringsanstalten

skall över resterande avgifter uppgöra en förteckning,

vilken för avgifternas förskjutande ingives till statskontoret.

På grund härav tillkommer det statskontoret icke allenast att insätta

beloppet av resterande avgifter å riksförsäkringsanstaltens giroräkning

utan även att anmoda vederbörande länsstyrelse att verkställa indrivning

av de resterande avgifterna. Genom detta förfaringssätt orsakas givetvis

en viss omgång i fråga om avgifternas indrivande. Och olägenheten

härav ökas i hög grad genom att, enligt vad riksförsäkringsanstalten framhållit,

det ej sällan förekommer, att, sedan anstalten överlämnat ifrågavarande

förteckning till statskontoret för vederbörlig åtgärd, anstalten

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 53.

13

erhåller kännedom om att vissa å förteckningen upptagna arbetsgivare

frivilligt erlagt avgifterna eller att avgifter ej bort påföras dem. Riksförsäkringsanstalten

har då att hos statskontoret anhålla om återkallande

av indrivningsåtgärden, varom statskontoret i sin tur underrättar vederbörande

länsstyrelse.

Att såsom nu sker anlita statskontorets förmedling vid förskjutande

och indrivning av de försäkringsavgifter, varom nu är fråga, är såsom ovan

närmare utvecklats, uppenbarligen mindre ändamålsenligt. Beträffande

dessa resterande avgifter torde — i likhet med vad förhållandet är med

de försäkringsavgifter, som skola erläggas av de s. k. mindre arbetsgivarna

— frågan kunna inskränkas till ett direkt mellanhavande mellan

riksförsäkringsanstalten, å ena, och länsstyrelserna, å andra sidan. I

överensstämmelse härmed har ock ifrågavarande angelägenhet ordnats i

§ 4 mom 5 i det nu framlagda förslaget.

§ 4 mom. 6 i förslaget motsvarar § 4 mom. 4 i gällande förordning

med vissa formella ändringar, av vilka en föranletts därav, att befattningen

som tredje stadsfogde i Stockholm numera indragits och denne

förut åliggande uppgifter överlämnats åt annan tjänsteman.

§ 5.

Denna paragraf i förslaget överensstämmer med § 5 i gällande, förordning,

allenast med en mindre ändring i anledning därav, att de särskilda

uppbördsstämmorna, enligt vad jag i det föregående föreslagit,

bortfalla.

§§ 6 och 7.

§§ 6 och 7 i förslaget äro av samma lydelse som §§ 8 och 9 i

den nuvarande förordningen allenast med vissa formella ändringar, föranledda

av de ovan av. mig förordade bestämmelserna. Stadgandena i

nuvarande §§ 6 och 7 böra, om nyssnämnda bestämmelser godtagas,

icke inflyta i en blivande ny förordning i ämnet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 53.

II. Ändringar i förordningen den 11 juni 1018 angående en särskild

för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

Som bekant hava bestämmelser om försäkring av fiskare mot skada

till följd av olycksfall icke influtit i lagen om försäkring för olycksfall

i arbete, vilken endast omfattar arbetare i egentlig mening. Fiskarförsäkringen

regleras därför av en särskild, av Konung och riksdag antagen

förordning, utfärdad den 11 juni 1918 (Sv. förf.-saml. nr 375).

Av den år 1921 beslutade indragningen av postsparbankens försäkringsavdelning

och riksförsäkringsanstaltens övertagande av samtliga de

bestyr, som av postsparbanken utförts för anstalten, föranledas vissa

ändringar jämväl i n3rssnämnda förordning, nämligen uteslutande ur §§

8 och 12 av de delar, vilka avse postsparbankens medbestämmanderätt

i fråga om ärenden, som beröra fiskarförsäkringen. De sålunda erforderliga

ändringarna, till vilka förslag uppgjorts av riksforsäkringsanstalten,

finnas införda i ett vid detta protokoll såsom bilaga fogat förslag

i ämnet. Någon närmare motivering för dessa författningsändringar

torde icke vara erforderlig.

I detta sammanhang torde böra till behandling upptagas ett av

riksförsäkringsanstalten genom skrivelse den 3 januari 1922 väckt, med

de förut behandlade författningsändringarna icke sammanhängande, folkslag

om viss ändring i § 4 i den ifrågavarande förordningen.

Enligt den kungörelse av den 2 oktober 1908, som gällde före tillkomsten

av den nuvarande förordningen i ämnet, skulle den försäkrade

erlägga en i författningen fixerad avgift av 5 kronor 50 öre, under det

staten betalade det belopp, som eventuellt ytterligare erfordrades för

täckande av den risk, som försäkringen avsåge, bortsett från förvaltningskostnaderna.

Härvid hade den försäkrades avgift beräknats motsvara

ungefär hälften av kostnaderna, frånsett förvaltningskostnaderna,,

och statens bidrag den andra hälften. Den nu gällande förordningen är

i förevarande hänseende byggd på samma grunder. Statens bidrag till

försäkringen bär sålunda utom förvaltningskostnaderna satts till omkring

hälften av den för täckande av risken nödvändiga årliga nettopremien, vilken

beräknats till respektive 28 kronor'' 80 öre, 22 kronor 28 öre och 15

kronor 76 öre vid en antagen årlig arbetsförtjänst av respektive 1,200

kronor, 900 kronor och 600 kronor. Med. tillämpande av denna princip

har den årspremie, som försäkringstagaren själv har att erlägga, i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 53.

gällande förordning vid en antagen årlig arbetsförtjänst av respektive

1,200 kronor, 900 kronor och 600 kronor, bestämts till respektive 14

kronor 50 öre, 11 kronor 25 öre och 8 kronor. Statens bidrag för

ändamålet bestrides från ett förslagsanslag å 34,000 kronor.

1 sin ovannämnda skrivelse den 3 januari 1922 har riksförsäkringsanstalten

anfört bl. a. följande:

Under tiden 1 juli 1918—31 december 1920 hade sammanlagda

beloppet av enligt 1918 års förordning gjorda utbetalningar av engångsersättningar

samt avsättningar till livränte- och ersättningsreserver uppgått

till i runt tal 108,000 kronor. Enligt beräkningarna skulle härav

omkring 54,000 kronor täckts av försäkringsavgifterna och lika mycket

av statens bidrag. I verkligheten hade försäkringsavgifterna — om

premiereserven vid 1920 års slut, 15,600 kronor, frånräknades — uppgått

till omkring 81,000 kronor ^och det erforderliga statsbidraget till

allenast omkring 25,000 kronor. Återstående omkring 2,000 kronor hade

täckts genom överränta på fonderna. Ersättningarnas kapitalvärde hade

alltså i verkligheten för denna tid uppgått till endast

108

162

- 73 av det

beräknade värdet. Enligt den hittillsvarande erfarenheten skulle alltså

de försäkrades avgifter, med bibehållande av den av statsmakterna antagna

principen, att dessa avgifter borde motsvara ungefär hälften av de

utgående ersättningarnas värde, kunna sänkas till omkring ‘‘/a av nu

gällande försäkringsavgifter, d. v. s.

9 kronor 67 öre vid eu antagen årlig arbetsförtjänst av 1,200 kronor,

7 » 50 » » » » » » » 900 » och

5 » 33 » » » » » i> » 600 *

Riksförsäkringsanstalten meddelar vidare, att antalet enligt 1918 års

förordning försäkrade fiskare utgjort, vid 1918 års slut 1,301, vid 1919

års slut 2,945 och vid 1920 års slut 2,706 samt att av sistnämnda försäkringar

berättigade 2,401 till ersättning efter en årlig arbetsförtjänst

av 1,200 kronor, 178 efter 900 kronor och 127 efter 600 kronor. Åven

under år 1921 hade antalet försäkrade något nedgått, i det detsamma

vid slutet av sistnämnda år uppgått till omkring 2,530. Riksförsäkringsanstalten

ansåge det sannolikt, att många fiskare i nu rådande depressionstider

hade svårt att komma ut med det för deras förhållanden icke

obetydliga belopp^ vartill försäkringsavgiften för dem uppginge.

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening är erfarenheten under den

tid, förordningen varit i kraft, tillräcklig för att visa, att de hittillsvarande

försäkringsavgifterna, under förutsättning att staten alltjämt bidrager

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 53.

med ungefär hälften av de utgående ersättningarnas värde, skulle kunna

något sänkas. Något större säkerhetstillägg torde nämligen ej vara erforderligt

att beräkna, då staten svarar för ersättningarnas utgående.

Anstalten anser därför, att avgifterna nu skulle kunna bestämmas till

10 kronor vid en antagen årlig arbetsförtjänst av 1,200 kronor,

8 » » » » » » » 900 » och

6 » » » » » » » 600 »

Då det emellertid icke vore omöjligt, att erfarenheten om något år

kunde giva anledning till en nj förändring av försäkringsavgifternas

storlek, kunde det enligt riksförsäkringsanstaltens mening vara lämpligt,

att Kungl. Maj:t erhölle befogenhet att för vissa perioder, t. ex. ett eller

flera år i sänder, fastställa försäkringsavgifterna för ifrågavarande försäkring

så, att de enligt försäkringstekniska grunder beräknades motsvara

ungefär halva kostnaden för de enligt försäkringen utgående ersättningarna.

Med hänsyn bland annat till vad riksförsäkringsanstalten meddelat

om den minskade anslutningen till fiskarförsäkringen synes det mig vara

av vikt att statens bidrag för understödjande av denna försäkring icke

blir mindre än från början varit avsett. Om försäkringsavgifterna, med

upprätthållande av principen, att staten skall bidraga med ungefär

hälften av kostnaderna, kuude icke obetydligt sänkas, skulle detta antagligen

för åtskilliga fiskare i viss mån underlätta bibehållandet av försäkring

av ifrågavarande slag. Staten skulle härav icke åsamkas större utgifter

för detta ändamål än som vid försäkringens inrättande avsetts.

Under antagande, att de försäkrade fiskarnes antal skulle komma att

uppgå till 3,000, skulle statens årskostnad för ändamålet utgöra högst

30,000 kronor eller något mindre än som upptagits i riksstaten för år 1922.

På grund av det anförda ansluter jag mig till riksförsäkringsanstaltens

uppfattning, att premierna böra sänkas, och synes mig sänkningen

böra ske till de belopp anstalten föreslagit. Vad angår de båda av anstalten

alternativt framställda förslagen till sänkningens genomförande

torde det vara lämpligast att, i överensstämmelse med vad för närvarande

är fallet, fixerade belopp å försäkringsavgifterna i författningen

utsättas. § 4 i bilagda förslag till ändrade bestämmelser i ämnet är avfattad

i enlighet härmed.

Båda de av mig nu framlagda författningsförslagen torde böra träda

i kraft snarast möjligt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 53.

Departementschefen uppläser härefter enligt ovan angivna grunder

avfattade förslag till dels förordning angående uppbörd av avgifter för

försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för

olycksfall i arbete och dels förordning om ändrad lydelse av §§ 4, 8

och 12 i förordningen den 11 juni 1918 angående en särskild för fiskare

avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall samt hemställer, att

förslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t

Konungen förordna, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Arvid Söderbaum.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 44 käft. (Nr 53.)

108 22 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:64 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels förordning angående upphörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkring s. 1 i texten
  2. 2LU 1922:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till dels förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkrin g sanstalten j s. 1 i texten