Sök i Ratio Lex

Angående pensioner åt vissa personer

1922-02-08 · 19 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:54, Angående pensioner åt vissa personer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 54.

1

Nr 54.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner åt vissa

personer; given Stockholms slott den 8 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbi-tiksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna l:o—8:o hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet, inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BRANTING, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Do.

I-''. d. professorn vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

Jakob Eriksson, som den 30 september 1913 uppnådde

föreskriven pensionsålder av 65 år och den 17 oktober samma år erhöll

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 45 höft. (Nr 54.) 1

TUläggspen.

lian åt f. rf.

professorn rf.

Ériksson.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

avsked med pension av 4,000 kronor, har i en till Kungl. Maj:t ingiven

skrift av den 28 december 1919 anhållit om tilläggspension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas till en början följande.

Eriksson inträdde i statens tjänst den 15 oktober 1874. i det han dä utnämndes

till docent i botanik vid Lunds universitet. Året därpå förordnades han

den 27 december till adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm samt ett år

senare, den 17 december 1876, jämväl till botanist vid lantbruksakademiens experimentalfält.

I sistnämnda egenskap var Eriksson assistent åt föreståndaren för därvarande

agrikulturkemiska försöksanstalt, hade tjänstgöring å platsen 3 månader på

sommaren samt uppbar ett arvode av 1,000 kronor per år. År 1886 upprättades

en självständig växtfysiologisk försöksanstalt därstädes och Eriksson blev

föreståndare för denna anstalt, på samma gång som han lämnade sin lärarplats.

Slutligen utnämndes Eriksson den 28 september 1906 att från och med den 1 januari

1907 vara föreståndare för avdelningen för lantbruksbotanik vid den då nyupprättade

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Enligt då gällande bestämmelser var pensionsåldern 67 levnadsår, vilket

genom beslut vid 1911 års riksdag ändrades till 65 levnadsår. Genom lönereglering,

beslutad vid 1913 års riksdag, blev pensionen, som dittills varit 4,000 kronor,

från och med 1914 höjd till 5,600 kronor. Om den ursprungliga pensionsåldern

av 67 år ej ändrats, skulle Eriksson blivit skyldig avgå först 1915 och således blivit

delaktig av det högre pensionsbeloppet. Nu inträdde däremot skyldighet för honom

att avgå redan 1913, vadan han alltså hade rätt till allenast det då gällande pensionsbeloppet

av 4,000 kronor.

Av Eriksson hos Kungl. Maj:t gjord hemställan, att få kvarstå i tjänst till

fyllda 67 år, blev, sedan styrelsen för centralanstalten avstyrkt densamma, av Kungl.

Maj:t avslagen i april 1913. Sagda styrelse anförde till motiv för sitt avstyrkande

väsentligen »att det skäl, som föranlett pensionsålderns nedsättning från 67 till 65

år, eller att arbetsenergien och ofta även arbetsförmågan vid denna ålder i regel

vore så nedsatt, att vederbörande tjänstemans ersättning med yngre, ai’betskraftigare

person för den till tjänsten hörande verksamhetens energiska bedrivande även i

avseende på centralanstaltens verksamhet syntes vara så tungt vägande, och den

förmån, som för centralanstalten vunnits genom den 1911 av Kungl. Maj:t och

riksdagen beslutade nedsättning av pensionsåldern från 67 till 65 år, vore så avgjord,

att något undantag från denna bestämmelse icke borde medgivas utan särdeles

starka grunder, såsom att icke utsikt funnes att kunna erhålla fullt kompetent

efterträdare; samt att detta sistnämnda förhållandet ej i detta fallet vore att

befara».

I motioner till 1914 års första riksdag (F. K. nr 24 och A. K. nr 77) hemställdes

om förhöjning av Erikssons pension till 5,600 kronor. Motionerna vunno

emellertid ej riksdagens bifall.

I sin nu ifrågavarande skrivelse har Eriksson hänvisat till ovan

återgivna omständigheter samt vidare åberopat en skrivelsen bilägd förteckning

över av honom efter avskedstagandet utgivna arbeten, uppta
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

3

gande 26 nummer å utgivna skrifter om tillsammans 961 trycksidor. I

anslutning härtill anför Eriksson följande.

Bland de upptagna arbetena borde fästas särskild uppmärksamhet vid avhandlingarna

om uppkomsten av potatissjukan (1916) och av spenatmöglet (1918).

Genom det förra arbetet hade en i 70 år mycket omskriven, men alljämt i dunkel

höljd, viktig fråga blivit till det väsentliga löst, och genom båda arbetena i förening

hade en av Eriksson uppställd ny teori rörande uppkomsten av flera våra mest

förstörande växtsjukdomar vunnit anslutning inom ledande fackmannakretsar utomlands

och därmed blivit tillförsäkrad en grundläggande betydelse för framtida växtpatologisk

forskning.

På grund av vad Eriksson sålunda åberopat och anfört hemställde Eriksson

det täcktes Kungl. Maj:t i samband med en eventuell omläggning av pensionerna

åt förutvarande statstjänstemän, jämväl taga Erikssons pensionsfråga i beaktande,

så att han därefter måtte komma i åtnjutande av samma pensions- och dyrtidsförmåner,

som komme att tillerkännas högskoleprofessorer, riksmuseiintendenter samt

övriga föreståndare vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Styrelsen för förenämnda centralanstalt bär den 3 februari 1920

utlåtit sig sålunda.

Styrelsen, som varit i tillfälle att noga följa den av Eriksson bedrivna

forskningsverksamheten både före och efter hans avskedstagande ifrån föreståndarbefattningen

vid centralanstalten, vitsordade den stora omfattningen samt

vikten och betydelsen av det arbete, som han såväl före som efter sitt avskedstagande

nedlagt på det för det svenska jordbruket så viktiga forskningsområde, åt

vilket han ägnat och allt fortfarande ägnade sina krafter. Såsom det framginge

av den till hans ansökan- fogade förteckningen över de av honom under åren 1918

—1919 utgivna vetenskapliga arbetena, uppginge dessa till ej mindre än 26 avhandlingar

och meddelanden, av vilka åtminstone ett par måste karaktäriseras såsom

på sitt område särskilt betydelsefulla. Såväl på grund av detta efter professor

Erikssons avskedstagande fortsatta förtjänstfulla arbete på hans förutvarande arbetsområde

som också med hänsyn till den långa tid av 39 år, som han varit i statstjänst,

och de särskilda, för honom ogynnsamma omständigheter, som varit förbundna

med hans avskedstagande och genom vilka han i pensionsavseende kommit

att bli ogynnsammare ställd än de övriga avdelningsföreståndarna vid central anstalten,

tillstyrkte styrelsen bifall till den ifrågavarande framställningen.

Sedan ärendet i avbidan på av Eriksson åsyftade utredningar om

ändrade pensionsbestämmelser varit vilande, har statskontoret efter remiss

däri avgivit utlåtande den 4 november 1921 och därvid anfört.

Avsikten med lagen den 22 juni 1911 (nr 51) om ändrad lydelse av 5 § i

lagen ilen 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension torde

få anses hava varit att bereda vissa tjänstemän, bland annat föreståndarna vid centralanstalten

för försöksväsende på jordbruksområdet, bättre pensionsvillkor. För

Eriksson hade det emellertid varit fördelaktigare, om före 1911 gällande pensions
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition Nr 54.

Departements
chefen.

Pension åt

f. d. domän - intendenten

0. Eriekson.

bestämmelser fortfarande tillämpats, då han kunnat dels kvarstå till uppnådda 67

år, dels ock inträda på den för centralanstalten från och med 1914 gällande staten

och således kommit i åtnjutande av pension till belopp av 5,600 kronor. Nu angivna

omständigheter syntes statskontoret hava varit starka skäl för att låta sökanden

kvarstå i tjänsten till uppnådda 67 år, i all synnerhet som hans efter avskedstagandet

såsom betydelsefullt vitsordade arbete syntes visa, att hans hälsotillstånd

icke utgjort hinder för ett kvarstående i tjänsten.

Med hänsyn till berörda förhållanden funne statskontoret det med rättvisa

överensstämmande, att sökanden tillerkändes den pension, som skulle hava tillkommit

honom, därest förut angivna lag den 22 juni -1911 icke mellankomma, eller

5,600 kronor. Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen

utverka, att sökanden från och med ingången av 1922 tillerkändes en tilläggspension

å 1,600 kronor.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig motivera ett bifall

till Erikssons framställning på sätt den av statskontoret tillstyrkts.

Av Eriksson åsyftade, numera slutförda utredning'' angående

ändrade pensionsbestämmelser torde icke vara av beskaffenhet att inverka

på avgörandet av frågan.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kung!. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att f. d. föreståndaren för centralanstaltens för

försöksväsendet på jordbruksområdets avdelning för

lantbruksbotanik, professorn Jakob Eriksson må, utöver

honom nu tillkommande årlig pension av 4,000 kronor,

från och med den 1 januari 1922 under sin återstående

livstid uppbära en årlig tilläggspension från

allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att

sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till 5,600

kronor.

2:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, av domänstyrelsen med skrivelse

den 16 december 1921 jämte yttrande av länsstyrelsen i Jönköpings

län överlämnad skrift bär före detta domänintendenten i sistnämnda län

Oskar Eriekson anhållit om en årlig pension att utgå med skäligt belopp

under hans återstående livstid från och med den 1 januari 1922.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

o

Såsom stöd för sin framställning har sökanden anfört i huvudsak

följande.

Från och med den 8 februari 1900 hade Erickson efter förordnanden av

Kungl. Maj:t bestritt domänintendentsbefattningen i Jönköpings län.

De löneförmåner, som varit förenade med Ericksons befattning, hade varit

förhållandevis blygsamma och utgjort, för år räknat, för tiden s/2 1900—31/,a 1906

2,800 kronor, för tiden ''/, 1907—ai/ls 1918 3,000 kronor samt för tiden därefter

4,000 kronor. Under åren 1919—1921 hade därjämte utgått dyrtidstillägg.

Då befattningen hösten 1921 anslagits till ansökan ledig, hade Erickson icke

kunnat anmäla sig som sökande till densamma på grund av sjukdomar, som han

till största delen ådragit sig under de resor, vilka varit förenade med den av honom

innehavda tjänsten.

Då Erickson, som nu uppnått en ålder av närmare 74 år, sålunda efter att

under nära 22 år hava uppehållit ifrågavarande befattning nödgades draga sig tillbaka

från densamma, syntes det vara med billighet förenligt, att pension beviljades honom.

Vid ansökningen har fogats dels ett av lasarettsläkaren G. Bäärnhielm

den 11 november 1921 utfärdat intyg av innehål!, att sökanden

vid av Bäärnhielm företagen undersökning befunnits lida av en kronisk

artrit i vänstra knäet samt kronisk muskelreumatism i vänstra benet,

att Erickson med sannolikhet ådragit sig dessa åkommor genom överansträngning

i "tjänsten, samt att de utgjorde ett bestämt hinder för

honom att vidare uppehålla sin tjänst, dels ock ett av pastorsämbetet

i Hults församling av Jönköpings län utfärdat åldersbetyg, utvisande

att sökanden vore född den 10 december 1847.

Länsstyrelsen tillstyrker i sitt yttrande på det livligaste den gjorda

framställningen under framhållande, att sökanden städse på ett synnerligen

förtjänstfullt och för kronan förmånligt sätt skött sin befattning,

varigenom länsstyrelsens arbete med domängöromålen avsevärt underlättats.

I sin skrivelse anför domänstyrelsen bland annat följande.

Då styrelsen nu till Kungl Maj:ts prövning överlämnade den inkomna ansökningen,

ville styrelsen i likhet med länsstyrelsen vitsorda det synnerligen förtjänstfulla

sätt, varpå Erickson alltifrån den 8 februari 1900 skött domänintendentsbefattningen

i nämnda län.

Beträffande pensionsbeloppets storlek, varom sökanden icke uttalat något

särskilt önskemål, tilläte sig styrelsen erinra, att i de fall, då pensioner förut blivit

åt domänintendenter beviljade, nämligen åt domänintendenten M. Borgström 1902,

H. J. Ljungbeck 1905 och kaptenen Magnus Fredrik Rodhe 1910, pensionsbeloppen,

oavsett storleken av det för respektive befattningar utgående arvodena, av Kungl.

Maj:t och riksdagen bestämts till 2,000 kronor.

Med hänsyn till å ena sidan den minskning i penningvärde, som sedermera

onekligen inträtt, och å andra sidan den omständighet, att sökanden icke vid sin

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements

chef en.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

avgång från tjänsten uppfyllt det villkor ifråga om tjänstetiden, som i allmänhet

erfordrades för full pensionering av civila tjänstinnehavare, funne styrelsen en pension

av 2,000 kronor även i detta fall vara väl avvägd.

Styrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att Erickson Unge från och med månaden näst efter den, varunder hans förordnande

såsom domänintendent komme att upphöra, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 2,000 kronor.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 24 december 1921 anfört

följande:

Riksdagen hade förut vid skilda tillfällen beviljat pensioner åt domänintendenter

vid deras avgång från tjänsten med 2,000 kronor årligen. Dessa tjänstemän

hade emellertid på sin tid åtnjutit arvoden med 2,500—3,000 kronor, eller sålunda

till avsevärt lägre belopp än det Erickson under de senare åren uppburit, enligt

handlingarna 4,000 kronor. Vid sådant förhållande skulle det ju kunnat ifrågasättas

att såsom pension för Erickson föreslå ett högre belopp än det, som dessa tjänstemän,

enligt vad ovan nämnts, fått sig beviljat. Av handlingarna framginge dock.

att Erickson kunde åberopa endast en jämförelsevis kort arbetstid i statens tjänst,

nämligen knappt 22 år, under det att förbemälda tjänstemän varit anställda i statens

tjänst i omkring 40 år och innehaft förordnanden såsom domänintendenter i

25—27 år. Statskontoret ansåge sig därför böra stanna vid ifrågavarande pensionsbelopp,

och sålunda instämma i den av domänstyrelsen i ärendet gjorda hemställan.

I likhet med myndigheterna muser jag, att pension bör beredas

Erickson. Vad åter angår pensionsbeloppet har visserligen Ericksons

tjänstetid varit kortare än förut pensionerade domänintendenters, men

det väsentligt högre arvode lian åtnjutit synes mig, i betraktande jämväl

av penningvärdets fåll, motivera en något högre pension och föreslår

jag i sådant avseende 2,200 kronor.

På grund härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

• att före detta domänintendenten i Jönköpings län

Oskar Erickson må från och med den 1 januari 1922

under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 2,200

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

3:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, till länsstyrelsen i Örebro län ingiven,

av lantmäteristyrelsen med skrivelse den 8 december 1921 överlämnad

ansökan har kommissionslantmätaren Bror Eberhard Svante

Ultimus Engdahl anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen göra

framställning om att han vid avsked från sin befattning såsom kommissionslantmätare

måtte komma i åtnjutande av pension till samma belopp,

som gäller för distriktslantmätare, som uppnått sista ålderstillägg, eller

4,500 kronor jämte dyrtidstillägg.

I sin ansökan har Engdahl till en början framhållit, att han, som

vore född 1849, tjänstgjort såsom lantmätare i riket under sammanlagt

43 Va år samt att han, som 1899 utnämnts till kommissionslantmätare,

vid lantmäteri väsendets omorganisation 1910, oaktat gjorda ansökningar,

icke befordrats till distriktslantmätare, utan från sistnämnda tid nödgats

tjänstgöra såsom extra lantmätare i Örebro län. Engdahl har vidare

anfört följande.

Det torde icke vara ägnat att väcka förvåning, att Engdahl vid uppnådd

pensionsålder eller ungefär vid nyåret 1915 av ekonomiska skäl icke vågade begära

avsked och som följd därav bliva hänvisad att leva uteslutande på kommissionslantmätarpensionen,

1,600 kronor, utan föredragit att kvarstå såsom extra lantmätare.

Till följd av de alltjämt stegrade levnadskostnaderna hade Engdahl, som

hade att försörja hustru och en oförsörjd dotter, sedermera än mindre kunnat finna

någon möjlighet att leva på det ifrågavarande pensionsbeloppet. Engdahl hade

sålunda nödgats kvarstå i tjänst under en tid, som nu uppginge till nära sju år över

pensionsåldern, och såge sig allt fortfarande på grund av pensionens knapphet icke

någon möjlighet att avgå. Å andra sidan torde det icke böra förtänkas honom,

att han vid 72 års ålder önskade avgå från eu tjänst, som väl i högre grad än

andra fordrade särskilt kroppslig vigör.

Länsstyrelsen, som infordrat yttrande i ärendet från överlantmätaren

i länet, har i skrivelse till lantmäteristyrelsen den 17 november 1921

framhållit, att det såväl på grund av de hell) ärtans värd a omständigheter,

som av sökanden åberopats, som även med hänsyn till vederbörande

jordägares berättigade anspråk att vid förekommande förrättningar kunna

påräkna en fullt tjänsteduglig förrättningsman, syntes i hög grad angeläget,

att sökanden genom erhållande av pension till skäligt belopp

kunde erhålla möjlighet att upphöra med sin verksamhet som lantmätare.

Lantmäteristyrelsen, som jämväl infordrat yttrande från lantmäterifiskalen,

anför i sin skrivelse huvudsakligen följande.

Tilläggspension

åt kommissionslantmätaren

B. E. 8. V.

Engdahl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunc/l. Maj:ts proposition Nr 54.

Sökanden, som vore född den 22 december 1849, hade alltså uppnått en ålder

av 72 år. Han konstituerades den 10 maj 1878 till lantmäterianskultant,'' erhöll den

6 april 1893 lantmäteristyrelsens tillstånd att såsom vice kommissionslantmätare

på eget ansvar verkställa lantmäteriförrättningar inom Skaraborgs län och utnämndes

den SO juni 1899 til! kommissionslantmätare med placering å Skaraborgsflän. Under

åren 1884—1888 både Engdahl tjänstgjort såsom extra storekifteslant.mätare i Kopparbergs

län tillsammans omkring 3 1/ä är.

Vid den i och med 1910 års ingång genomförda omorganisation av lantmäteristaten

hade Engdahl ej ifrågakommit till dis triktsian tumlare, varemot han den

31j ''december 1909 i enlighet med bestämmelsenia i 28 § i Kung!. Maj:ts instruktion

för lantmäteristyreJsen och rikets lantmätare den 22 oktober 1909 av styrelsen

förordnats till extra lantmätare i urebro län. Vid genomförandet av den från och

med ingången av år 1921 gällande organisationen kunde Engdahl, som då uppnått en

ålder av 71 år, ej ifrågakomma till erhållande av distriktslantmätartjänst, varemot

styrelsen den 23 mars 1921 i enlighet med bestämmelserna i 56 § i gällande iantmäteriinstruktion

den 23 december 1920 ställt honom til! länsstyrelsens i Örebro län

förfogande för erhållande av förordnande till lantmäteriförrättningar. EDgdahl både

hela tiden efter konstituerandet till lantmäterianskultant den 10 maj 1878 till dagen

för styrelsens utlåtande — med undantag av är 1889 — utövat lantmäteriverksamhet,

vadan han kunde räkna sig till godo en sammanlagd tjänstetid av omkring

42 ''/a tjänstår.

Såsom på eget ansvar arbetande lantmätare hade sökanden tjänstgjort över

28 7a år och därunder handlagt 457 förrättningar, därav 9 laga skiften, vilka förrättningar

tillsammans omfattat 6,477 hektar. Engdahl hade sålunda utövat eu

ansenlig verksamhet, vilken särskilt i avseende på noggrannhet varit väl vitsordad,

varemot densamma icke alltid inneburit bevis om skicklighet. Detta förhållande

tillika med att Engdahl redan i slutet av år 1909 uppnått eu ålder av 60 år hade

föranlett, att han vid omorganisationen 1909— 10 förvägrats befordran till distriktslantmätare.

På grund av beslut av 1885 års riksdag och jämlikt kung!, brevet den 12 juni

1885 funnes å allmänna indragningsstaten uppförda 48 pensionsrum till belopp av

1,600 kronor för varje att av Kung!. Maj:t, i den mån nämnda antal pensionsrum

därtill lämnade tillfälle, vid kommissionslantmätares avgång från lantmäteristaten

ävensom från anställning vid ekonomiska kartverket, därest sådan innehades, tilldelas

kommissionslantmätare, som uppnått 65 levnadsår och tjänat minst BO år

samt under sammanräknat 25 år vant anställd vid generallantmäterikontoret eller

ekonomiska kartverket eller såsom storskiftes- eller avvittringslantmätare, vice

kommissionslantmätare eller kommissionslantmätare och av Kung!. Maj:t prövats

under förenämnda 25 år hava varit verksam såsom lantmäteritjänsteman.

I och med genomförandet av omorganisationen av lantmäteristaten 1910 hade

distriktslantmäfare såsom åtnjutande lön å stat blivit berättigade till pension enligt

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension med

högst 3,200 kronor för år. Vid genomförandet av denna omorganisation hade

distriktslantmäfare berättigats att för ålderstillägg tillgodoräkna sig fem år av sin

tjänstetid såsom kommissionslantmätare. Genom den vid 1921 års början ikraftträdda

utökade organisationen hade pensionsbeloppet för distriktslantmäfare höjts

till högst 4,500 kronor. I sammanhang härmed förtjänade antecknas, att Kung!:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

9

Maj:t, sedan riksdagen bifallit Kung). Maj:ts till densamma den 19 mars 1920 avlåtna

proposition med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillägg för

civila befattningshavare i statens tjänst, förklarat distriktslantmätare äga att för

erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid han efter vederbörligt förordnande

till vice kommissionslantmätare, kommissionslantmätare eller extra lantmätare

tjänstgjort inom lantmäteristaten.

I egenskap av extra lantmätare ägde Engdahl ej rätt till pension, varemot

lian såsom kommissionslantmätare torde vara berättigad till sådan till belopp av

1,600 kronor.

Därest Engdahl vid ingången av 1910 befordrats till distriktslantmätare,

torde han vid avskedstagande efter utgången av 1914 hava bekommit en pension

till belopp av 2,800 kronor, och därest han såsom distriktslantmätare kvarstått i

tjänst till början av 1920, hade hans pension kommit att uppgå till 3,200 kronor.

Med hänsyn härtill samt till det förhållande att distriktslantmätares pension efter

intjänade tre ålderstillägg numera uppginge till 4,500 kronor, funne sig lantmäteristyrelsen

böra hemställa, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen göra framställning

om en tilläggspension åt Engdahl till belopp av 1,600 kronor.

Over ansökningen liar statskontoret den 27 december 1921 avgivit

infordrat utlåtande och därvid anfört följande.

Engdahl syntes statskontoret, enligt vad som framginge av handlingarna i

ärendet, hava uppfyllt villkoren för erhållande av pension jämlikt brevet den 12

juni 1885.

Emellertid torde oj kunna nekas, att den pension, 1,600 kronor, som i enlighet

härmed skulle tillkomma Engdahl, numera måste anses väl knapp, särskilt om hänsyn

toges därtill, att Engdahl allt sodan 1910 varit förordnad såsom extra lantmätare,

vilket förordnande medfört arvode av statsmedel under åren 1910—1920 och samma

skyldigheter med avseende å ålagda förrättningar, som eljest påvilade distriktslantmätare.

Vid sådant förhållande ville statskontoret för sin del ej motsätta sig att för

Engdahl utverkades pension till samma belopp, som skulle såsom pension tillkommit

honom, därest han blivit utnämnd till distriktslantmätare med ingången av 1910.

Om så varit fallet, skulle Engdahl hava ägt att, jämlikt kungörelsen angående

villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för distriktslantmätare upptagna

avlöningsförmåner den 22 oktober 1909, för ålderstillägg tillgodoräkna sig

högst fem år av den tid, som före den nya avlöningsstatens ikraftträdande förflutit

från det han tillträtt kommissionslantmätarbefattningen. Engdahl skulle alltså redan

med ingången av 1910 hava tillträtt första ålderstillägget vid distriktslantmätarlönen.

Vid uppnåendet den 22 december 1914 av stadgad avgångsålder, 65 år,

skulle alltså Engdahls lön, ålderstillägg inberäknat, hava uppgått till 2,400 kronor,

vilket belopp sålunda .skulle hava utgjort pensionsunderlag för honom. Någon

ändring i pensionsunderlagets belopp skulle ej hava åstadkommits, även om Engdahl

erhållit tillstånd att kvarstå i distriktslantmätartjänsten efter nyssnämnda tidpunkt,

då han enligt ovannämnda avlöningsbestämmelser icke ägt att efter uppnåendet av

.stadgad pensionsålder tillträda ytterligare löneförhöjning.

Därest Kungl. Maj;t i anledning av vad som blivit anfört till stöd för förevarande

framställning skulle vilja .söka hos riksdagen utverka någon tilläggspension

liiIim)tf till rikxtlfifjms protokoll 1922. I smul. 45 höft. (Nr 54.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

utöver deri, vartill Engdahl syntes vara berättigad jämlikt föreskrifterna i brevet

den 12 juni 1885, torde denna tilläggspension alltså böra begränsas till 800 kronor.

Statskontoret ville emellertid ifrågasätta om icke — i anledning av den höga

ålder Engdahl redan uppnått — såsom villkor för rätten att tillträda ifrågavarande

tilläggspension borde föreskrivas, att Engdahl skulle före den 15 juni 1922 ingiva

ansökning om avsked, och torde vid sådant förhållande pensionen kunna beviljas

att, vid avsked senast med utgången av juni månad 1922, utgå från och med den

1 därpå följande juli.

Departements- [ likhet med myndigheterna finner jag omständigheterna i före
chefen.

varancie fap tala för, att understöd av statsmedel beredes sökanden utöver

vad som han är berättigad till med tillämpning av bestämmelserna

i ovanberörda brev den 12 juni 1885 eller 1,600 kronor. På skäl, som

statskontoret anfört, synes mig tilläggspensionen åt sökanden böra begränsas

till 800 kronor. Likaledes finner jag skäl föreligga att för åtnjutande

av tilläggspensionen föreskriva villkor i av statskontoret ifrågasatta

avseende. Dock synes Engdahl böra beredas något längre rådrum

för ingivande av avskedsansökan; lämpligen torde därmed kunna anstå

till den 1 augusti innevarande år.

1 ''enlighet härmed hemställer jag därför, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att, därest kommissionslantmätaren Bror Eberhard

Svante Ultimus Engdahl före den 1 augusti 1922 ingiver

ansökning om avsked från innehavande befattning

inom lantmäteristaten från senast sagda dag,

Engdahl må från och med avskedet under sin återstående

livstid, utöver honom såsom kommissionslantmätare

tillkommande pension, uppbära en årlig tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till sådant

belopp att sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till

2,400 kronor för år.

4:o.

14.] I skrivelse den 9 juni 1921 har styrelsen för lantbruks- och mejeri
Pension

åt inetitutet vid Alnarp hemställt, att pension måtte beredas snickaren Magnus

Magfustjö- Sjöström till ett belopp av 700 kronor att utgå från och med 1922.

''Ström. Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört följande.

Under en tid av 35 år, därav från 1894 eller under 27 år i ett sammanhang,

hade snickaren Magnus Sjöström, vilken hösten 1921 inginge i sitt

sextionde år, visserligen icke med fast anställning, men den tid, då han icke av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj ds proposition Nr 54.

sjukdom eller på annat sätt varit hindrad, mot daglön haft sin regelbundna utkomst

såsom snickare vid Alnarps institut, mejeri och trädgård. Han hade därvid med

nit och intresse utfört sitt arbete och städse fört en hedrande vandel. Då han nu

av sjukdom blivit, om ej fullständigt oförmögen, dock i hög grad förhindrad att

utföra sin hittillsvarande syssla såsom snickare och varken han själv eller institutet

ägde några för hans hjälp disponibla medel, hade styrelsen ansett det vara sin plikt

att framhålla det behj ärtans värda uti att Sjöström, som arbetat så länge och redbart

vid statens verk, måtte beredas en någorlunda bekymmerfri ålderdom i form

av statspension. Under de senare 10 åren hade Sjöström i medeltal på sin daglön

vid institutet förtjänat något över 1,000 kronor årligen, och funne styrelsen det

vara skäligt, att % härav eller 700 kronor beviljades honom uti årlig statspension.

Sjöström är född den 11 maj 1861. Enligt ett den 25 januari 1921

utfärdat lälcarbetyg är lian på grund av sjukdom, om icke helt oförmögen

till arbete, dock i hög grad förhindrad att utföra sina vanliga

sysslor.

Lantbruksstvrelsen har i utlåtande den 31 augusti 1921 anfört, att

Sjöström, enligt vad styrelsen inhämtat, under ifrågavarande tid i stort

sett haft sin hela inkomst av sitt arbete vid Alnarp, ehuru han ej där

haft fäst anställning eller bott å platsen. Styrelsen funne starka skäl

föreligga för att tillstyrka, att pension av allmänna medel bereddes

honom, samt åberopade såsom stöd härför riksdagens .1917 fattade

beslut med anledning av Kungl. Majtts framställning om pension åt

trädgårdsarbetaren vid Alnarp G. V. Hartman (prop. nr 287). Denne, som

ej heller haft fast anställning vid institutet, men under 28 år arbetat

därstädes mot en daglön av högst 2 kronor 50 öre, hade vid en ålder

av 69 år tillerkänts en årlig pension av 400 kronor. Om man för

utmätande av pensionens belopp gjorde en jämförelse med Hartman,

borde det förhållande, att Sjöström nu vore yngre än Hartman vant vid

erhållande av sin pension, uppvägas av att Sjöström på grund av sitt

mera kvalificerade arbete såsom snickare åtnjutit högre dagspenning än

Hartman. Lantbruksstyrelsen ansåge därför, att pensionen borde, liksom

för Hartman, bestämmas till 400 kronor årligen, att med anledning av

Sjöströms sjuklighet utgå redan från och med 1922.

. Åven statskontoret har enligt utlåtande den 10 september 1921

ansett skäl föreligga till beredande av någon pension av statsmedel åt

Sjöström. Beträffande pensionsbeloppet syntes det statskontoret, som

om högre belopp än det av lantbruksstyrelsen tillstyrkta, således 400

kronor, icke skulle kunna ifrågakomma, enär pensionsförmånen med inberäknande

av nu utgående dyrtidstillägg skulle för Sjöström belöpa sig

till något över 900 kronor för år räknat och alltså icke mycket understiga

vad lian i medeltal för år under senaste tioårsperiod förtjänat på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Departements
chefen.

Pension åt

färre kartografen

N. A.

AMbergsänla.

arbete för statens räkning. Till förekommande av att Sjöström samtidigt

skulle få uppbära daglön och pension, ansåge statskontoret, att

pension ej borde utgå^för tid, innan Sjöström lämnat sin anställning vid

Alnarp.

I likhet med myndigheterna anser jag, att Sjöström bör beredas

pension att utgå från och med 1922. Beträffande pensionsbeloppet instämmer

jag med statskontoret och lantbruksstyrelsen samt hemställer

därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att snickaren Magnus Sjöström må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning

vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp,

dock tidigast från och med den 1 januari 1922, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension av 400 kronor.

5:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av chefen för rikets allmänna kartverk

med tillstyrkande utlåtande den 21 september 1921 överlämnad

skrift har avlidne förre kartografen Nils Axel Ahlbergs änka Emma

Ahlberg, född Köhler, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder

för beredande åt henne av en årlig pension till samma belopp,

som tilldelats änkan efter kartografen A. Äskenbeck eller 816 kronor

årligen, oberäknat dyrtidstillägg.

Till stöd för sin anhållan har änkan Ahlberg anfört, att hennes

man, som under nära 40 år varit i statens tjänst, vid sin den 13 juli

1921 timade död ej efterlämnat någon förmögenhet, samt att hon, enär

hennes krafter genom sjukdom betydligt avtagit, ej såge sig i stånd

att vid snart uppnådd 68 års ålder kunna genom eget arbete försörja

sig.

Vid ansökningen har fogats dels ett av pastorsämbetet i Täbv

församling i Stockholms län den 4 september 1921 för änkan Ahlberg

utfärdat åldersbetyg, utvisande att hon vore född den 22 september

1853 och befunne sig i medellösa omständigheter, dels ett av legitimerade

läkaren Fritz Svensson den 9 september 1921 utgivet intyg, att

änkan Ahlberg till följd av åderbråck å vänstra benet och kronisk

reumatism vore för framtiden oförmögen till förvärvsarbete dels ock

ett av arbetschefen vid rikets allmänna kartverks ekonomiska avdelning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr <54.

18

den 12 september 1921 utfärdat, av chefen för kartverket bestyrkt

intyg, utvisande att kartografen Ahlberg, vilken var född den 7 april

1840, den f1 oktober 1864 antagits till extra kartograf, den 23 mars

1867 förordnats att vara kartograf samt kvarstått i sin- tjänst till den

1 juli 1904, då han av riksdagen beviljats en årlig pension av 2,000

kronor.

* * a Efter remiss har statskontoret den 26 oktober 1921 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid överlämnat ett av bouppteckningsförrättaren

i boet efter mannen Ahlberg utfärdat intyg varav framgår, att behållningen

i boet utgjorde 1,766 kronor 45 öre.

I sitt utlåtande har statskontoret anfört i huvudsak följande.

Vad beträffade den av sökanden omnämnda änkan efter kartografen A.

Askenbeck, finge statskontoret meddela, att denna änka från civilstatens änke- och

pupillkassa, i vilken hennes avlidne man varit delägare, åtnjöte pension med 680

kronor jämtelftilläggspension med 136 kronor. Statskontoret finge erinra, att riksdagen

vid flera tillfällen tillerkänt pension åt änkor efter kartografer. Sålunda

hade av 1909 års riksdag beviljats pension till kartografen E. A. Wimans änka

till belopp av 400 kronor och av 1913 års riksdag till kartografen D. A. Fernblads

änka ävenledes med 400 kronor.

Statskontoret ansåge, att det med hänsyn till det långvariga, väl vitsordade

arbete, som sökandens man nedlagt i statens tjänst ävensom till sökandens höga

ålder, sjuklighet och oförmåga till förvärvsarbete torde vara skäligt, att någon

pension av statsmedel bereddes sökanden.

Beträffande pensionsbeloppets storlek finge statskontoret erinra därom, att

vid tiden för beviljande av pensioner åt sistnämnda två änkor hade pension till i

civilstatens änke- och pupillkassa delaktiga befattningshavares änkor utgått med

en femtedel av befattningshavares pension. Numera uppbure änkor en fjärdedel

av det vederbörande befattningshavare tillkommande pensionsbelopp. Då sökandens

man av 1904 års riksdag tillerkänts pension till ett belopp av 2,000 kronor, ville

statskontoret därför tillstyrka, att sökanden bereddes pension av statsmedel med

500 kronor årligen.

Jag instämmer med statskontoret och hemställer därför, att Kungl. UepwrUmentsMaj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne förre kartografen Nils Axel Ahlbergs

änka Emma Ahlberg, född Köhler, må från och med

den 1 augusti 1921, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, åtnjuta årlig pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 500 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

[6.]

Pension åt

lantmäterianskultanten

C. F. Grafströms

linka.

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

(ko.

Med skrivelse den 27 oktober 1921 har lantmäteristyrelsen överlämnat

en till styrelsen ställd skrift, däri avlidne lantmäteriauskultanten

Carl Fredrik Grafströms änka Soda Kristina Grafström anhållit, att,

enär hon vore i absolut avsaknad av existensmedel, styrelsen måtte

åt henne utverka pension eller annat understöd. Tillika har överlämnats

dels ett av pastorsämbetet i Skellefteå stads församling för änkan

Grafström den 13 september 1921 utfärdad betyg för pensionstagare,

utvisande, att hon vore född den 13 oktober 1859, dels ett av legitimerade

läkaren Viktor Nyström den 12 september 1921 utgivet intyg,

att änkan Grafström lede av åderförkalkning i förening med betydlig

nedsättning av hörselförmågan å båda öronen samt att hennes arbetsfömåga

till följd av detta hennes lidande vore i mycket hög grad nedsatt,

dels utdrag av Skellefteå tingslags häradsrätts protokoll i konkursärenden

den 1 november 1920 och domboken den 30 i samma månad,

utvisande, att lantmäteriauskultanten Grafströms dödsbo avträtts till

urarvakonkurs, som till följd av bristande tillgångar för konkursens

behandling avskrivits, dels ock ett av distriktslantmätaren G. A. Snellman

avgivet intyg, att änkan Grafström saknade tillgångar och befunne

sig i ytterst små omständigheter samt vore i synnerligen stort hehov

av ekonomiskt understöd.

Lantmäteristyrelsen har i sin skrivelse anfört huvudsakligen följande.

Mannen Grafström. soin var född den 5 december 1850, hade konstituerats till

lantmäteriauskultant den 2 maj 1877. Sedan lian därefter varit anställd såsom medhjälpare

i tjänsten hos lantmätare, hade han den 13 april 1886 erhållit lantmäteristyrelsens

tillstånd att i egenskap av vice kommissionslantmätare på eget ansvar

verkställa lantmäteriförrättningar med placering tills vidare i^ Västerbottens län,

vilket tillstånd emellertid pa grund av utav Grafström begångna fel och försummelser

i tjänsten av styrelsen återtagits den 5 juni 1895. Grafström hade härefter

från och med den *16 september 1898 till och med 1919 års utgång med

undantag av år 1903 tjänstgjort såsom medhjälpare i tjänsten hos lantmätare i

Västerbottens län, under vilken tid han 4 månader 16 dagar uppehållit distriktslantmätartjänst.

Grafström hade vid sin den 14 april 1920 timade död ägt att tillgodoräkna

sig en total effektiv tjänstetid av 38 r’/lä år.

Såsom på eget ansvar arbetande lantmätare hade Grafström handlagt 29

förrättningar, därav 17 laga skiften, vilka förrättningar tillsammans omfattat 25,695

hektar. Han hade sålunda utövat en ansenlig verksamhet, vilken frånsett tiden

närmast före lantmäteristyrelsens beslut den 5 juni 1895 varit väl vitsordad. Hans

förhållande i tjänsten hade för övrigt på det hela taget varit utan anmärkning.

Enär Grafström icke varit ordinarie tjänsteman inom lantmäteristaten, hade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts proposition Nr 54. 15

lian ej varit delägare i civilstatens pensionsinrättning, vadan hans änka sålunda ej

ägde uppbära pension från civilstatens änke- och pupillkassa.

Slutligen funne sig styrelsen böra meddela, att bristande kännedom hos

änkan Grafström om möjligheten att av riksdagen utverka understöd till henne och

om den tid, inom vilken ansökning om dylikt understöd borde göras, föranlett, att

framställning i ämnet ej gjorts på sådan tid, att densamma kunnat bliva föremål

för pröving av 1921 års riksdag.

I anledning av vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att åt änkan Grafström

måtte utverkas ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten till

belopp av 600 kronor att utgå från och med den 1 maj 1920.

Skulle detta ej låta sig göra, ville styrelsen hemställa, att Kung! Maj:t

täcktes för änkan Grafström utverka dels en gratifikation av 1,000 kronor och dels

ett årligt understöd av 600 kronor från och med den 1 januari 1922 att utgå från

allmänna indragningsstaten.

Efter remiss har statskontoret den 4 november 1921 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid anfört i huvudsak följande.

Statskontoret tinge erinra, att riksdagen vid flera tillfällen tillerkänt pension

åt änkor efter lantmäteriauskultanter. Sålunda hade pension beviljats av 1919

års riksdag till auskultanten E. G. Wennerströms änka med 500 kronor och av

1920 års riksdag till auskultanten S. V. E. Holmstedts änka ävenledes med 500

kronor. Auskultanterna Wennerström och Holmstedt hade med gott vitsord fullgjort

arbete i statens tjänst under 9 respektive 10 år, men hade på grund av

deras tidigt inträffade frånfälle ej kunnat bliva delägare i civilstatens änke- och

pupillkassa.

Med hänsyn till att sökandens man vid sin död kunnat tillgodoräkna sig

över 88 tjänstår, syntes det statskontoret skäligt, att något understöd av statsmedel

bereddes sökanden, då hon nu vid hög ålder saknade tillgångar och hennes

arbetsförmåga vore i mycket hög grad nedsatt. Det av lantmäteristyrelsen föreslagna

pensionsbeloppet, 600 kronor, syntes statskontoret dock vara väl högt och

med hänsyn till föreliggande omständigheter böra begränsas till 450 kronor.

Det syntes statskontoret vidare icke lämpligt att, såsom lantmäteristyrelsen

föreslagit, låta pensionen utgå för så lång tid tillbaka som från och med den 1 maj

1920. Statskontoret ville föreslå, att pension i detta fall måtte utgå från och med

månaden näst efter den, då ansökningen ingavs till vederbörande myndighet eller

således från och med oktober 1921. Vidare saknades enligt statskontorets mening

anledning att tilldela sökanden särskild gratifikation.

I likhet med myndigheterna anser jag omständigheterna i förevarande

fall tala för, att understöd av statsmedel beredes änkan Grafström.

I fråga om pensionens belopp finner jag detsamma böra sättas

till samma belopp, som tidigare beviljats änkor efter lantmäteriauskultanter

eller 500 kronor. Om pensionen, såsom jag finner lämpligast,

beviljas att utgå från och med den 1 januari 1922, synes mig änkan

Grafström böra tilldelas en gratifikation å 800 kronor.

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

[7.]

Pension åt

vaktmästaren

vid centralanstalten

för

jordbruksförsök

E. J.

kullbergs

änka.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Angående dylik gratifikation att utgå från nionde huvudtitelns ordinarie

anslag till extra utgifter skall jag senare i dag göra framställning.

.lag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen med
giva,

att avlidne lantmäteriauskultanten (Jarl Fredrik

Grafströms änka Sofia Kristina^Grafström må från och

med den 1 januari 1922 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till

belopp av 500 kronor.

7:o.

Med skrivelse den 21 november 1921 liar styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet överlämnat avskrift

av en till styrelsen ställd skrift, däri föreståndaren för centralanstaltens

entomologiska avdelning, professorn Alb. Tullgren anhållit, att styrelsen

måtte undersöka möjligheterna för beredande av pension åt avlidne

vaktmästaren vid avdelningen E. J. Sällbergs änka Ingrid Lisa Sällberg.

Sedermera har styrelsen för anstalten låtit ingiva dels ett av

vederbörande roteman utfärdat intyg angående änkan Sällberg dels ock

ett för henne utfärdat läkarintyg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Sällberg vid

sin den 17 oktober 1911 timade död innehaft anställning såsom vaktmästare

cirka 11 år vid statens entomologiska anstalt och därefter, sedan

denna anstalt uppgått i centralanstalten, cirka 4 år vid denna anstalts

entomologiska avdelning, att änkan Sällberg, som är född den 7 april

1867, hittills nödtorftigt försörjt sig genom att hushålla för en tjänsteman

vid centralanstalten, att emellertid hennes hälsa nu är på grund

av sjukdom i betydande grad nedsatt, ävensom att hon saknar egna

medel samt underhåll och vård av annan.

Styrelsen för centralanstalten, som låtit änkan Sällberg bebo ett

mindre vindsrum i en anstalten tillhörig byggnad, nu upplåten till

rättaren vid jordbruksavdelningen samt tre vaktmästarfamiljer, har hemställt,

att änkan Sällberg måtte, så länge hon levde, tillerkännas ett

årligt understöd av 300 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 10 januari 1922 med erinran

att 1921 års riksdag beviljat en pension från allmänna indragningsstaten

å 300 kronor åt jordbruksarbetaren vid anstalten J. A. Olssons änka,

och med särskilt ''framhållande att enligt handlingarna bifogat läkarbetvg

änkan Sällbergs arbetsförmåga vore i betydande grad nedsatt,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att änkan

Sällberg måtte från och med den 1 januari 1922 under sin återstående

-livstid, så länge hon förbleve änka, åtnjuta årlig pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 300 kronor.

I likhet med myndigheterna anser jag, att omständigheterna i

förevarande fall tala för beredande av pension åt änkan Sällberg till

föreslaget belopp.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att vaktmästaren vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet E. J. Sällbergs änka

Ingrid Lisa Sällberg må från och med den 1 januari

1922 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta årlig pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av

300 kronor.

8:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, av lantbruksstyrelsen med utlåtande

den 25 april 1921 överlämnad ansökan har förre tillsyningsmannen vid

fiskodlingsanstalten i Finspång Nils Johnssons änka Johanna Johnsson,

född Olsson, anhållit att från och med den 1 december 1920 bliva tillerkänd

pension efter sin man, som avlidit den 14 november 1920. Till

stöd för denna ansökning har sökanden anfört, att hon, som vore 65

år gammal, befunne sig i små ekonomiska omständigheter samt hade

att försörja en 24-årig dotter, vilken på grund av sjukdom vore oförmögen

till arbete och därför tillerkänts pension jämlikt lagen om allmän

pensionsförsäkring.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande. Mannen

Johnsson var anställd såsom tillsyningsman vid förenämnda fiskodlingsanstalt

i 18 år, till dess densamma 1914 nedlades. Av samma

års senare riksdag tillerkändes Johnsson en årlig pension av 600 kronor.

Han efterlämnade vid sin död, förutom änkan, som är född den 3 mars

1856, fem barn samtliga myndiga. Behållningen i boet uppgick till

7,412 kronor 76 öre.

Dottern Bengta Karolina, som är född den 3 januari 1896, åtnjuter

pension jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring med belopp,

som från och med den 1 januari 1921 utgör 140 kronor 40 öre om

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 45 käft. (Nr 54.) 3

Departementschef

en.

[8-]

Pension åt

föi re tillsyningsman

nen vid

fiskodlingsanstalten

i Finspång

Nils Johnssons

änka.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

året. Komministern i Risinge församling, där änkan Johnsson är bosatt,

har på given anledning meddelat, att Bengta Karolina på grund av

sviter efter den s. k. spanska sjukan är invalid och fullständigt oförmögen

till arbete, samt att makarnas barn samfällt med god vilja skulle

kunna lämna modern ett ekonomiskt understöd, som kunde vara till god

hjälp för hennes uppehälle, ehuru ej till full försörjning, då levnadskostnaderna

på orten vore sjmnerligen höga.

I sitt förenämnda utlåtande har lantbruksstyrelsen förklarat, att

änkan Johnsson syntes böra komma i åtnjutande av ett årligt understöd

från allmänna indragningsstaten, varjämte det enligt styrelsens förmenande

vore billigt, att jämväl dottern Bengta Karolina bereddes ett

årligt understöd. Under erinran att 1918 års riksdag-i enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag beviljat understöd åt vaktmästaren vid Ultuna

lantbruksinstitut L. F. Nybergs änka och minderåriga barn till belopp

av 250 kronor för änkan och 50 kronor för vart barn, har lantbruksstyrelsen

hemställt om beredande av årliga understöd från allmänna

indragningsstaten från och med den 1 december 1920 med 250 kronor årligen

till änkan Johnsson, så länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd,

samt 50 kronor årligen till dottern Bengta Karolina, så länge hon av

sjukdom vore oförmögen att försörja sig och lörbleve ogift.

Efter remiss har statskontoret den 7 maj 1921 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid anfört.

Det kunde ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl kunde anses föreligga för

att bereda änkan Johnsson någon pension, då hennes man icke varit anställd i

statens tjänst mer än 18 år och hon hade fem vuxna barn, vilka syntes vara friska

och arbetsföra och alltså borde kunna lämna modern erforderliga bidrag till hennes

livsuppehälle.

Därest det emellertid skulle befinnas skäligt att åt änkan söka bereda någon

pension av statsmedel, hade statskontoret för sin del icke något mot det föreslagna

beloppet, 250 kronor, att erinra. Vad däremot anginge dottern Bengta, som för

närvarande syntes vara på grund av sjukdom oförmögen till självförsörjning och

beträffande vilken lantbruksstyrelsen jämväl gjort framställning om pension, syntes

det emellertid, då det icke vore styrkt, att hon för all framtid vore urståndsatt att

med eget arbete försörja sig, saknas anledning att för närvarande vidtaga någon

åtgärd för beredande av pension åt henne.

Med anledning av statskontorets, anmärkning, att mannen Johnsson

varit i statstjänst allenast 18 år, vill jag framhålla, att Kungl.

Maj:t av denna anledning, i enlighet med statskontorets tillstyrkan, vid

framläggande av propositionen om pension till Johnsson föreslog, att

denna skulle sänkas från av lantbruksstyrelsen ifrågasatt belopp av 600

kronor årligen till 450 kronor årligen, men att riksdagen vid det för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

hållande, att Johnssons avgång från tjänsten föranletts av dennas indragning,

beviljade det högre beloppet.

På grund av vad i ärendet anförts, anser jag mig kunna tillstyrka

avlåtande till riksdagen av framställning om beviljande av pension åt

änkan Johnsson till av myndigheterna föreslaget belopp. Kungl. Maj:t

har på min föredragning den 21 oktober 1921 beviljat änkan Johnsson

ett understöd för 1921 med 250 kronor att utgå från nionde huvudtitelns

ordinarie anslag till extra utgifter. Pensionen skulle således

beviljas först från och med 1922.

I likhet med statskontoret finner jag det däremot saknas anledning

att för närvarande vidtaga någon å-tgärd för beredande av pension åt

dottern Bengta Karolina.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att avlidne förre tillsyningsmannen vid fiskodlingsanstalten

i Finspång Nils Johnssons änka Johanna

Johnsson, född Olsson, må från och med den 1 januari

1922 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta årlig pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 250

kronor.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen

hemställt i de under l:o — 8:o härovan antecknade ärendena.

Hans Maj:t Konungen behagar härtill lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Julius Söderhjelm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1922:29 Memorial, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande punkt 1 av bankoutskottets utlåtande nr 19 angående vissa pensioner och understöd från allmänn s. 7 i texten