Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för postiljonen Karl Mauritz Jonsson från skyldighet att gälda vissa skadeståndsbelopp

1922-02-03 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:55, Angående befrielse för postiljonen Karl Mauritz Jonsson från skyldighet att gälda vissa skadeståndsbelopp

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 55.

I

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för postiljonen Karl Mauritz Jonsson från skyldighet

att gälda vissa skadeståndsbelopp; given Stockholms slott

den 3 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommu nikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Anders Örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 februari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Sohlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Örne anför:

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har postiljonen Karl Mauritz

Jonsson anhållit att av nåd bliva befriad från skyldigheten att erlägga

honom jämlikt Stockholms rådhusrätts utslag den 2 november 1920

åd ömt skadestånd m. m.

Generalpoststyrelsen har den 22 juli 1921 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet och därvid anfört i huvudsak följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 46 käft. (Nr 55.)

Generalpost
styrelaen.

»63 2»

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

Statskontoret.

Jonsson hade i egenskap av chaufför å postverket tillhörig automobil den

17 december 1919 under färd till härvarande centralposthus vid korsande av

Vasagatan påkört en droskägaren E. Gf. Jansson tillhörig droskautomobil, varvid

droskautomobilens förare för undvikande av kollision svängt den av honom

förda automobilen mot trottoaren och stött emot en därstädes stående lyktstolpe.

Vid påkörningen hade såväl droskautomobilen som lyktstolpen skadats, varemot

postautomobilen icke erhållit några nämnvärda skador.

Sedan med anledning därav allmänne åklagaren vid Stockholms rådhusrätt ''

yrkat ansvar å Jonsson, hade denne genom rådhusrättens laga kraftvunna utslag

den 2 november 1920 dömts att bota 300 kronor samt förpliktats att solidariskt

med postverket utgiva i skadestånd till droskägaren Jansson 931 kronor 50

öre och till Stockholms gas- och elektricitetsverk 259 kronor 37 öre, eller tillhopa

1,190 kronor 87 öre, ävensom att ersätta droskägaren Jansson dennes rättegångskostnader

och i sådant avseende utgiva dels solidariskt med postverket,

förutom lösen av vissa protokoll, 380 kronor dels ock ensam 90 kronor eller

tillhopa 470 kronor jämte protokollslösen.

Vidare hade dels postverket förpliktats att ensamt ersätta Jansson vissa

kostnader med 9 kronor, dels ock Jonsson och droskchauffören förpliktats att

gemensamt eller vem gälda gitte ersätta statsverket tillhopa 39 kronor, som av

allmänna medel tillerkänts i målet avhörda vittnen.

Skadeståndsbeloppen och droskägarens rättegångskostnader jämte protokollslösen

uppginge till sammanlagt 1,750 kronor 37 öre, vilket belopp styrelsen hade

utanordna! till vederbörande fordringsägare.

De i huvudstaden förekommande posttransporterna måste ske med all möjlig

skyndsamhet, och då transport, såsom i förevarande fall, ägde rum å en av stadens

största trafikleder, kunde en olyckshändelse* lätt nog inträffa. Jonsson hade

visserligen icke vid ifrågavarande tillfälle iakttagit all den omsorg och aktsamhet,

som kunnat påfordras, men då han såväl före som efter den nu ifrågavarande

tilldragelsen städse ådagalagt ett nitiskt och intresserat arbete i postverkets tjänst

samt, fullgjort sina åligganden med stor punktlighet och noggrannhet, borde det

inträffade rubriceras såsom en olyckshändelse, föranledd av en ouppsåtlig ovarsamhet

från Jonssons sida. Styrelsen funne därför billighetsskäl tala för, att Jonsson

erhölle befrielse från utgivande av skadeståndet, så -mycket mera som detta

icke stode i rimligt förhållande till Jonssons ekonomiska bärkraft. Jonsson åtnjöte

nämligen från postverket en avlöning av 3,144 kronor för år jämte därå

utgående dyrtidstillägg, varför utgivandet av det nu ifrågavarande skadeståndet

skulle på ett betänkligt sätt undergräva hans ekonomi.

Under åberopande av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen,

under tillstyrkan av bifall till Jonssons framställning, hemställt, att det av

styrelsen utanordnade beloppet, 1,750 kronor 37 öre, måtte i sin helhet

få avföras ur postverkets räkenskaper.

*

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 3 augusti 1921 tillstyrkt,

att kronans fordran gent emot Jonsson eftergåves i fråga om de skadestånds-

och ersättningsbelopp, som Jonsson förpliktats att gemensamt

med postverket utgiva, eller tillhopa 1,612 kronor 87 öre, av vilken

summa det skulle ankomma på Jonsson att slutligen gälda hälften eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 55.

806 kronor 44 öre. Däremot syntes icke statskontoret tillräckliga skäl

föreligga för att kronan skulle övertaga den Jonsson ensam ådömda

betalningsskyldigheten för vissa rättegångskostnader, utgörande 90 kronor

jämte ersättning för lösen av protokoll vid tre rättegångstillfällen med 29

kronor 50 öre eller tillhopa 119 kronor 50 öre, utan syntes sistnämnda

kostnader, vilka förskotterats av postverket, böra av Jonsson ensam gäldas.''

Med stöd av vad sålunda anförts, har statskontoret hemställt, att Kung!.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva dels att Jonsson må befrias från

honom genom meranämnda utslag åliggande skyldighet att i skadestånd

och ersättning för vissa rättegångskostnader utgiva 806 kronor 44 öre,

dels ock att sistnämnda- belopp må i postverkets räkenskaper avskrivas.

I betraktande av de goda vitsord, Jonsson erhållit beträffande sin Departementstjänstgöring

vid postverket, och med hänsyn till hans jämförelsevis chefeDknappa

ekonomiska förhållanden vill jag icke motsätta mig, att Jonsson

befrias från skyldigheten att till postverket återgälda den av postverket

förskjutna, å Jonsson belöpande andel av de skadestånds- och ersättningsbelopp,

som Jonsson ålagts att gemensamt med postverket utgiva,

därvid jag givetvis utgår från att postverket självt vidkännes sin anpart

av nyssnämnda belopp. Däremot anser jag i likhet med statskontoret

tillräckliga skäl ej föreligga för att befrielsen utsträckes till att omfatta

jämväl de ersättningsbelopp, som Jonsson ålagts att ensam gälda.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva

att postiljonen Karl Mauritz Jonsson må befrias från honom •

åliggande skyldighet att till postverket återgälda å Jonsson

belöpande andel av de skadestånds- och ersättningsbelopp om

tillhopa 1,612 kronor 87 öre, som Jonsson och postverket

genom Stockholms rådhusrätts utslag den 2 november 1920

dömts att gemensamt utgiva, samt

att det belopp, från vars gäldande Jonsson sålunda befrias,

må ur postverkets räkenskaper avskrivas.

• Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

skall, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående befrielse för postiljonen Karl Mauritz Jonsson från skyldighet att gälda vissa skadest s. 4 i texten
  2. SU 1922:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående befrielse för postiljonen Karl Mauritz Jonsson från skyldighet att gälda vissa skadeständsbelopp. s. 17 i texten