Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskogarna inom Jämtlands län
1922-01-27 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:56, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskogarna inom Jämtlands län
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
1
Nr 56.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till förordning
med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskogarna
inom Jämtlands län; given Stockholms slott den 27
januari 1922.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Sven Linders.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet in för Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 • januari
1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena BRANTING, statsråden
Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders,
ScHLYTER, ÖRKE.
Departementschefen, statsrådet Linders anför:
Vid anmälan den 6 maj 1921 av riksdagens skrivelse den 9 april
1921, nr 115, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj t angående fondering av Me från skyddsskogarna i Jämtlands län
inflytande skogsvärdsavgifterna beslöt Kungl. Maj:t att i ärendet inhämta
yttranden av domänstyrelsen samt länsstyrelsen i Jämtlands Jän. Sedan
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 47 höft. (Nr 56.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
dessa myndigheter numera inkommit med sålunda infordrade utlåtanden,
anhåller jag att, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet,
ånyo få anmäla ärendet.
Ifrågavarande skrivelse berör ett ämne, som även tidigare varit
föremål för framställningar till Kungl. Maj:t och som härrör från följande
förhållanden.
Då allmänna skogsvårdsbestämmelser 1903 infördes för de enskilda
skogarna i landet, uppdelades dessa bestämmelser på två lagar, lagen
angående vård av enskildes skogar (Sv. förf. saml. nr 79 s. 1) och
lagen angående skyddsskogar (Sv. förf. saml. nr 79 s. 7), och ställdes
de under den ena och den andra av dessa lagar hänförliga skogarna
under olika myndigheter. 1 den förra lagen stadgades nämligen, att
uppsikten över dess efterlevnad skulle tillkomma särskilda organ, benämnda
skogsvårdsstyrelser, en inom varje landstingsområde, där lagen
ägde tillämpning; enligt skyddsskogslagen åter, vars grundbestämmelse
blev, att annan avverkning än till husbehov finge äga rum endast efter
utsyning, skulle sådan utsyning verkställas av skogsstatens tjänstemän.
I relation härtill utsädes ock i 14 § av lagen angående vård av enskildes
skogar, att denna lag ej skulle äga tillämpning i avseende å skyddsskogar.
Enligt den samtidigt utfärdade förordningen angående skogsvårdsavgifter
(Sv. förf. saml. nr 79 s. 15) skulle emellertid sådana avgifter
utgöras även från skyddsskogarna, och häruti har icke någon
ändring blivit gjord genom de senare författningarna i samma ämne,
av vilka den nu gällande är av den 11 oktober 1912 (Sv. förf. saml.
nr 275). De inflytande ekogsvårdsavgifterna ingå, enligt vissa regler,
bland de medel, som stå under skogsvårdsstyrelsernas förvaltning och
av vilka dessa hava att lämna bidrag och understöd till skogsvårdsåtgärder
in. in.
Under den första tiden av sin verksamhet förfor skogsvårdsstyrelsen
inom Jämtlands läns landstingsområde, där den vida övervägande delen
av. landets skyddsskogar är till finnandes, på det sätt, att styrelsen,
oavsett nyss återgivna bestämmelser om olika myndigheters befattning
med skyddsskogarna och övriga enskilda skogar, lämnade hjälp och
bidrag för kulturer och förbättringar jämväl å skyddsskogarna. Men
under 1914 tillkännagav styrelsen, att den fått sin uppmärksamhet
fästad på, att skyddsskogarna vore ställda uteslutande under skogsstatens
tillsyn och att åt skogsvårdsstyrelserna och hos dem anställda
tjänstemän och tillsyningsmän icke uppdragits någon som helst
befattning med dessa skogar, samt att fördenskull styrelsen ansåge sig
dädanefter böra undvika att biträda med upprättande av planer till nya
3
Kungl. Maj.ts proposition Nr 56.
företag å skyddsskogsområdet eller bevilja anslag till utförande av sådana.
Då emellertid styrelsen ansåge rättvist och billigt, att ägare av skogar
inom skyddsskogsområdet i likhet med övriga enskilda skogsägare inom
landstingsområdet erhölle bidrag av skogsvårdsmedel till sin skogsvård,
ingick styrelsen — i skrivelse den 23 september 1915 — till Kungl!
Maj:t med hemställan om .vidtagande av sådan förklaring, tillägg eller
ändring i författningarna angående den enskilda skogsvården, att skogsvårdsstvrelse
måtte vara oförhindrad att antingen efter av vederbörande
skogsstatstjänsteman på grund av verkställda undersökningar upprättade
planer eller efter sådana, utförda av skogs vårdsstyrelsens tjänstemän, vilka''
vunne styrelsens godkännande, lämna anslag av skogsvårdsmedel till
utförande av nödiga kulturåtgärder å skyddsskogsområde.
Det samma år församlade landstinget i länet gjorde det uttalande
att, sedan plan eller förslag upprättats å skogskulturarbete, som efter
prövning av skogsvårds styrelsen kunde godkännas, bidrag borde lämnas
på vanligt sätt i mån av tillgängliga skogsvårdsavgift^- utan undantaginom
hela landstingsområdet, varefter landstinget i skrivelse den 23
oktober 1915 hos Kungl. Maj:t hemställde om vidtagande av de åtgärder,
som kunde finnas lämpliga och nödiga för ett tillfredsställande ordnande
av denna angelägenhet. I denna hemställan instämde hushållningssällskapets
förvaltningsutskott.''
Jämsides med dessa framställningar fördes frågan även fram från
skogsägarhåll. Med anledning av skogsvårdsstyrelsens avslag å ansökningar
om anslag för skogsdikning, vilka inkommit från ägare av
skyddsskogar inom Frostvikens kommun, hänvände sig kommunen i
skrivelse den 31 maj 1915 till Kung!. Maj:t för erhållande av rättelse
i sådan mån, att kommunen måtte bliva jämställd med andra kommuner
för erhållande av anslag från skogsvårdsfonder eller ock att de skogsvårdsavgifter,
som inbetaltes från skyddsskogarna, måtte avsättas som
särskild fond endast för dessas räkning, eller slutligen, där detta ej
kunde bifallas, att skyddsskogarna måtte befrias från skogsvård savgifters
erläggande. Samtidigt sökte Ströms trä varu aktiebolag, såsom ägare
av skyddsskogar inom Ströms och Frostvikens socknar, vinna rättelse
i det berörda avseendet genom framställning i ämnet till riksdagens
justitieombudsman. Denne förklarade, att enär han hade att utöva tillsyn
allenast över statens ämbets- och tjänstemän men icke över kommunala
myndigheter eller över de för kommuner eller län för utförande
av vissa funktioner utsedda styrelser eller korporationer, klagomålen
mot skogsvårdsstyrelseu oj kunde av honom till prövning upptagas;
men då det i naken föreliggande spörsmålet uppenbarligen vore av prin
-
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
cipiell vikt för skogsväsendet i vissa län, ansåg sig justitieombudsmannen
höra göra ett uttalande i frågan till Kungl. Maj:t för det avseende,
detsamma kunde finnas förtjäna.
Av Kungl. Maj:t infordrades yttranden i ämnet från jägmästaren
i Frostvikens revir, överjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt, domänstyrelsen
och länsstyrelsen i Jämtlands län, vilka samtliga hävdade
en mot skogsvårdsstyrelsens förändrade ståndpunkt motsatt uppfattning
rörande styrelsens befogenhet med avseende på skyddsskogarna. Frågan
överlämnades därefter 1 ill den då sittande skogslagstiftningskommittén,
vilken i sitt betänkande, dagtecknat den 9 december 1918, efter eu
noggrann utredning fann det otvivelaktigt, att skogsvårdsstyrelsens uppfattning,
att den enligt gällande bestämmelser saknade befogenhet att
befatta sig med skyddsskogar, vore den riktiga. Tillika uttalade emellertid
kommittén, att det förhållande, att skyddsskogarna för närvarande
icke kunde få del av de understödsmedel, till vilka de själva lämnat
bidrag, borde avhjälpas, icke blott ur synpunkten av större rättvisa,
utan även och icke mindre på den grund, att dessa skogar vore
i ett särskilt behov av vårdande och kultiverande åtgärder. Sättet att
avhjälpa det rådande missförhållandet blev för kommittén lätt funnet,
till följd av kommitténs förslag att överföra skyddsskogarna från skogsstatens
till skogsvårdsstyrelsens befogenhetssfär; samtidigt innebar nämligen
förslaget, att de skogar, som stode under styrelsens tillsyn, också
skulle vara berättigade till bidrag från skogsvårds kassan och därigenom
bleve alltså den ifrågavarande konflikten löst av sig själv.
Den 18 augusti 1920 ingåvo aktiebolaget Tegefors verk och fem
andra bolag till Kungl. Maj:t en skrivelse i ämnet. Häri uttalades till en
början, att det vore tvivelaktigt, om den av skogslagstiftningskommittén
föreslagna vägen till lösning av frågan vore den rätta, och att det under
alla förhållanden torde dröja några år, innan kommitténs förslag kunde
framläggas till slutgiltig behandling. Bolagen hemställde, att Kungl.
Maj:t ville, under riksdagens medverkan, göra sådant tillägg'' till eller
ändring av lagen angående vård av enskildes skogar, att någon tvekan
icke kunde råda om skyddsskogsägarnas rätt till andel av utbetalda skogsvårdsavgifter
eller, om sådan lagändring icke ansåges erforderlig, endera
förklara skogsvårdsst.yrelsen oförhindrad att utbetala skogsvårdsmedel
till skyddsskogarna i fråga, efter av vederbörande skogsstatstjänstemän
upprättade planer, eller, om detta ej läte sig göra, förordna det samtliga
från och med 1920 års ingång från skyddsskogarna utdebiterade
skogsvårdsmedel skulle fonderas för att av skogsvårdsstyrelsen förvaltas
samt av densamma sedermera redovisas till den myndighet, som, sedan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
Kungl. Maj:t och riksdagen fattat beslut i do frågor, skogs]agstiftningskommittén
framfört i sitt betänkande, kunde komma att handhava förvaltningen
av skyddsskogsområdet.
över denna framställning hava yttranden i tillstyrkande riktningavgivits
av vederbörande skogsstatstjänstemän och domänstyrelsen, därvid
styrelsen betonat skyddsskogarnas stora behov av bidrag till skogsvårdens
främjande icke blott till avdikning av vattensjuka marker utan
även till direkta kulturarbeten.
Slutligen väcktes förra året inom riksdagen motion om framställning
hos Kungl. Maj:t, att de från skyddsskogarna i Jämtlands län inflytande
skogsvårdsavgifterna måtte, intill dess frågan om skyddsskogarnas
ställning till skogsvårdsstyrelse och skogsstat kunde bliva av
riksdag och regering definitivt avgjord, avsättas till en särskild fond
att av skogsvård sstyrelsen förvaltas för att sedan komma skyddsskogarna
inom nämnda län till godo. I motionen (nr 182 A. K.) uttalades bland
annat, att sedan skyddsskogsägarna — genom 1903 års lag berövade självbestämmanderätten
över sina skogar — till att börja med ställt sig avvisande
mot alla påtryckningar om utförande av mark förbättringsåtgärd er
eller kulturer, men ett energiskt arbete från skogsstatspersonalen och en
mer allmän förståelse föj: skogarnas behov av vård och skötsel så småningom
skapat lyckligare förhållanden i detta avseende, allt detta arbete nu
vore tillspillogivet och ett allmänt missnöje bland skyddsskogsägarna
och ett slappnat intresse blivit en följd av anslagsfrågans nuvarande
läge. Det kunde därför med fog påstås, att skogsvårdsstyrelsens åtgärd
medfört de mest ödesdigra konsekvenser och rent av riktat eu dödsstöt
mot dessa ömtåliga skogar, enär icke blott en del béstånd tillfälligt försämrats
utan säkerligen ock skogsmark förlorats för alltid genom fjällgränsens
nedgående, som kunnat hindras genom i tid vidtagna åtgärder.
Ett snabbt ingripande i denna fråga vore därför av nöden.
I anledning av denna motion har riksdagen, i sin av mig nu ånyo
anmälda skrivelse, anfört, att riksdagen höllo före, att frågan i vad den
rörde skyddsskogarna i allmänhet borde slutligt prövas i samband med
det förslag till ny skogslagstiftning, som Kungl. Magt på grundvalen
av skogslagstiftningskommitténs utredning torde komma att för riksdagen
framlägga, men att riksdagen, utan att taga ställning till det i
motionen i sådant avseende framställda förslaget, anhölle, att Kungl.
Maj:t ville, i avvaktan på den slutliga prövningen av det väntade skogslags
förslaget, beträffande skyddsskogarna i riket taga i övervägande,
huruvida icke provisoriska åtgärder för avhjälpande av de i motionen
framhållna olägenheterna kunde anses erforderliga och lämpliga.
6
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 56.
I häröver infordrat yttrande har domänstyrelsen hemställt om föreskrift,
att de skogsvårdsavgifter, som hädanefter inflöte för virke, avverkat
inom skyddsskogsområdet i Jämtlands län, skulle tillsvidare omhändertagas
och förvaltas av länsstyrelsen intill dess nya lagbestämmelser
för skyddsskogarna kunde bliva i vederbörlig ordning utfärdade.
Tillika har domänstyrelsen framhållit, att det torde finnas fall, då
fastighet inom nämnda län vore belägen till dels inom och till dels
utom skyddsskogsområdet och att därför föreskrift syntes böra lämnas
därom, att vid avgivande av deklaration enligt lagen om skogsaccis och
om virkestaxering den 11 oktober 1912 (Sv. förf. sand. nr 274) skilda
uppgifter skulle länmas för virke, som vore avverkat inom skyddsskogsområdet,
och för sådant, som avverkats från fastigheten i övrigt.
Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län, som jämväl yttrat sig över
riksdagens skrivelse, har därvid anfört, bland annat, följande:
Redan i sill framställning den 28 september 1915 hade skogsvårdsstyrelsen
framhållit, att inom skyddsskogsområdet funnes betydande områden, där kulturåtgärder
kunde med utsikt till framgång företagas och att styrelsen ansåge det
överensstämmande med billighet och rättvisa att skogsägarna inom skyddsskogsområdet
komme i åtnjutande av förmåner, motsvarande dem, som andra enskilda
skogsägare erhölle till sin skogsvård. Denna uppfattning hade styrelsen icke funnit
anledning frångå, men det oaktat nödgades styrelsen såsom sin åsikt framhålla, att
den ifrågasatta fonderingen av de från skyddsskogarna inflytande skogsvårdsavgifterna
varken vore erforderlig eller lämplig, emedan frågan om nämnda avgifters
användning vore beroende av utformningen av bestämmelserna i den väntade nya
lagstiftningen och därför borde lösas i samband med denna lagstiftning. I motionen
hade framhållits, hurusom skogsvårdsstyrelsens åtgärd att icke lämna bidrag till
skogsvårdsarbeten å skyddsskogsområdet medfört • de mest ödesdigra konsekvenser,
rent av riktat en dödsstöt mot de ömtåliga skyddsskogarna, och att de år som gått,
sedan understödet till skogsvårdsändamål å dessa skogar indragits, kunde utan överdrift
benämnas skyddsskogarnas tillbakagångsperiod. För påvisande av överdriften,
för att icke säga ovederhäftigheten, i dessa påståenden ville skogsvårdsstyrelsen
anföra, att direkta anslag beviljats endast för dikningsföretag, avseende att förhindra
försumpning av skogsmark eller förbättra vattensjuk sådan mark. Huru förvånansvärt
ringa skyddsskogsägamas intresse varit för denna markförbättringsåtgärd, som dock
vore en bland de viktigaste inom landstingsområdet, belystes därav att, då under
åren 1905—1912, under vilken tid anslag beviljats till skogsägare inom hela landstingsområdet,
till dikningsföretag utgått sammanlagt för- 1,229 företag 460,725
kronor 79 öre, därav utgått till skyddsskogsområdet för 128 företag endast 30,518
kronor, motsvarande 6.6 procent. Att döma av motionärernas överdrivna skildringar
skulle man kunna få den uppfattningen, att övriga skogsvårdande åtgärder till någon
väsentlig del bekostats av skogsvårdsmedel. Så vore dock icke förhållandet. Till
frivilliga skogskulturer både lämnats fri ledning av styrelsens personal samt fritt
frö och plantor: för lämnande av anvisningar rörande avverkning, upprättande av
avverkningsplaner och utsyningar hade lämnats fritt sakkunnigt biträde två dagar
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56. , 7
för varje hemman, där sådant begärts. Frånsage man anslagen för torrläggningsföretag,
för vilka skogsägarna inom skyddsskogsområdet visat så ringa intresse,
och det fria biträdet för anvisningar m. m., vilket ju icke komme i fråga beträffande
skyddsskogama på grund av den kostnadsfria utsyningen, skulle återstå endast den
fria ledningen samt fritt frö och plantor vid frivilliga kulturer, varav ägare av
skyddsskogar icke kommit i åtnjutande. Avsaknaden av denna förmån kunde omöjligt
hava haft de olycksdigra påföljder motionärerna framhållit, då det kunde starkt
ifrågasättas, huruvida skogskulturer med sådd eller plantering kunde ifrågakomma
å de egentliga skyddsskogama. Man borde icke utan vidare utgå ifrån, att kulturoch
markberedningsåtgärder där kunde utföras utan att det med skyddsskogslagen
avsedda ändamål äventyrades, eller att dylika åtgärder vore ekonomiskt möjliga.
Innan sådana åtgärder i större omfattning vidtoges, vore det välbetänkt att avvakta
resultatet av skogsförsöksanstaltens kulturförsök å det egentliga skyddsskogsområdet.
De skogsområden inom skyddsskogsgränsen, vilka styrelsen ansåge icke bort hänföras
till skyddsskogar, syntes styrelsen kunna behandlas på samma sätt som andra
enskilda skogar, därest sådan lagändring ägde rum, att skogsägarna inom skyddsskogsområdet,
som erhölle utsyning grundad på hans åtagande att vidtaga skogsvårdsåtgärder,
förpliktades att utföra desamma. För detta ändamål ''och för de
skogsvårdsåtgärder, som i övrigt kunde ifrågakomma, vore fundering av skogs - vårdsavgifter icke erforderlig. Den ifrågasatta fonderingen skulle kunna hava rent
skadliga påföljder, i det de unga män, som vanligen verkställde utsyningarna ä
skyddsskogsområdet, med kännedom om fondens tillvaro läte förleda sig att verkställa
utsyningar i större utsträckning än som vore förenligt med skogens återväxt
och framtida bestånd. Det kunde redan nu iakttagas, att nödig varsamhet vid utsyningarna
mångenstädes icke iakttagits, och till och med att återväxten genom
för hård avverkning äventyrats. Därest emellertid den ifrågasatta fonderingen skulle
komma till stånd, syntes det lämpligare att uppdraga dessa medels förvaltning åt
skogsvårdsstyrelsen än åt länsstyrelsen, förnämligast därför att skogsvårdsstyrelsen
vore underkastad utgifter för skogsvårdsavgiftemas erhållande, vilka borde drabba
både den del därav, som styrelsen erhölle till sina utgifter, och den del som funderades.
Slutligen har länsstyrelsen i yttrande över riksdagsskrivelsen anfört^
att det visserligen enligt länsstyrelsens mening- vore oriktigt att
hänföra skyddsskogslagens överklagade ineffektivitet eller det mindre
tillfredsställande tillstånd, van skyddsskogama befunne sig-, uteslutande
eller ens huvudsakligen till den omständigheten att anslag ur skoo-svårdsm
edlen till dem ej lämnats, i ty att dessa missförhållanden nog
mest berodde på andra omständigheter, främst det sätt, varpå utsyningarna
varit ordnade och verkställda, samt den bristande tillsynen
över avverkningarna, men att detta ej hindrade, att ett tillgodoseende
av behovet av skogsvårds- och kulturåtgärder vore högeligen av'' nöden
vad skyddsskogama angingo. Länsstyrelsen instämde i domänstyrelsens
yttrande, med den avvikelsen att de fonderade medlen borde kvarbliva
hos skogsvårdsstyrelsen till särskild förvaltning- och redovisning och
icke överföras till länsstyrelsen.
8
Departement schefen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
Då jag härefter övergår till att yttra mig över vad sålunda förekommit,
får jag till eu början framhålla, att ehuruväl riksdagens hemställan
omfattar samtliga skyddsskogar i riket, någon anledning icke
synes mig föreligga att nu taga i betraktande andra än de inom Jämtlands
län befintliga skyddsskogarna, rörande vilka den. föreliggande
frågan närmast uppkommit. Vad angår de skyddsskogar, som finnas
inom andra län, hava nämligen icke, såvitt jag har mig bekant, några
klagomål i det förevarande avseendet försports.
Vid övervägandet av vad i ärendet förekommit fästes uppmärksamheten
främst vid den enstämmiga uppfattningen om, att de nuvarande
förhållandena i fråga om skyddsskogarna inom Jämtlands län och deras
uteslutning från bidrag ur skogsvårdskassan äro otillfredsställande ur
såväl rättmätighetens som den praktiska skogsvårdens synpunkt. Denna
uppfattning synes mig icke heller kunna jävas. De ändrade bestämmelser,
som erfordras för ett slutgiltigt ordnande av denna fråga,
anser jag emellertid, i likhet med riksdagen, böra prövas och avfattas
i samband med övriga de enskildas skogar rörande lagstiftningsfrågor,
som äro under förberedelse. Men på samma gång har vad som framhållits
angående skyddsskogarnas tillstånd och behovet av skogsvårdsåtgärder
därstädes synts mig giva vid handen, att understödjandet av
dylika åtgärder bör möjliggöras så snart ske kan. Med anledning
härav och då det befunnits, att något förslag i nyssbergrda skogslagstiftningsfrågor
på’ grund av ämnets vidlyftighet icke, såsom varit att
hoppas, kunnat framläggas vid detta års riksdag, har jag undersökt
möjligheten och lämpligheten av att, utan föregripande av blivande
lagstiftning, vidtaga provisoriska åtgärder i den förevarande frågan.
Vad som i sådant hänseende torde kunna komma i fråga är antingen
beredande av skogsvårdsbidrag åt skydd sskogarna redan nu eller
ock avsättande av skogsvårdsavgifterna från nämnda skogar till en särskild
fond för att sedermera kunna komma samma skogar till godo.
Ehuru utredningen, såsom redan nämnts, giver vid handen hurusom
det vore mest önskligt att omedelbart bereda skyddsskogarna understöd,
har man det oaktat i de avgivna framställningarna och yttrandena
efter vad det vill synas, närmast tänkt sig en fondering. Detta torde
bero dels därpå, att de från ett visst skogsområde, här skyddsskogarna,
erlagda skogsvårdsavgifterna ansetts böra i sin användning komma
samma område till godo, dels ock därpå att eu fondering ansetts innebära
något mindre och därför lättare åstadkommet än bestämmelser om omedelbart
understöd. Härvid torde särskilt tagits hänsyn till de svårigheter,
9
Kungl. Maj.ts proposition Nr 56.
som uppkom me därav att olika myndigheter handhade utsyningarna
och skogsvårdsmedlen.
Dessa svårigheter hava bland annat framhållits av skogslagstiftningskommittén,
som därvid särskilt påpekat de fall, där understödda
skogsvårdsåtgärder skulle stå i samband med afstämpling och avverkning,
och hurusom därvid meningsskiljaktighet kunde uppstå mellan
skogsvårdsstyrelsen och utstämplingsförrättaren rörande olika åtgärders
lämplighet. På samma gång har emellertid kommittén erinrat om
det förhållandet, att före 1914 understöd och biträde av skogsvårdsstyrelsen
lämnats åt skyddsskogsägarna. Och ser man på den hemställan,
som skogsvårdsstyrelsen 1915. gjorde till Kungl. Maj:t, att
styrelsen måtte varda oförhindrad att antingen efter av vederbörande
skogsstatstjänsteman upprättade planer eller efter sådana, utförda av
styrelsens tjänstemän, vilka vunne styrelsens godkännande, lämna anslag
av skogsvårdsmedel till utförande av nödiga kulturåtgärder å
skyadsskogsområde, torde skogsvårdsstyrelsen då icke hava ansett det
vara förenat med någon större svårighet att i det angivna hänseendet
samarbeta med skogsstatstjänstemännen. Icke heller synes skogs vårdsstyrelsens
nu över riksdagens skrivelse avgivna yttrande innefatta någon
förändrad ståndpunkt härutinnan, euär det ju däri heter, att de skogsområden
inom skyddsskogsgränsen, vilka styrelsen ansåge icke hava bort
hänföras till skyddsskogar, syntes styrelsen kunna behandlas på samma sätt
som andra enskilda skogar, därest sådan lagändring ägde rum, att skogsägare
inom skyddsskogsområdet, som erhölle utsyning grundad på hans
åtagande att vidtaga skogsvårdsåtgärder, förpliktades att utföra desamma.
Skogsvårdsstyrelsen vänder sig sålunda varken mot tanken att styrelsen
skulle lämna bidrag till skogsvårdsåtgärder, som i anslutning till verkställda
utsyningar planlagts av utsyningsförrättareu, eller mot dennes
övervakande av att nämnda åtgärder verkligen och ordentligen utföras.
På grund av de utav mig anförda synpunkterna anser jag mig
alltså böra hemställa om sådan åtgärd i anledning av de gjorda framställningarna,
att skyddsskogarna inom Jämtlands län snarast möjligt
må kunna få tilldelning ur skogsvårdskassan för utförandet av skogsvårdsarbeten.
Därvid torde emellertid tillika böra tagas fasta på den
uti ärendet antydda uppdelningen mellan de från berörda skyddsskogar
ocli de från övriga skogar inom länet inflytande skogsvårdsavgifterna.
Ty på samma gång som därigenom deu från flera håll omfattade tanken
att bevara de från dessa skogar erlagda avgifterna för deras eget
behov vinner beaktande, står det ock i bättre överensstämmelse med ett
öppethållande av frågans slutliga lösning i den väntade lagstiftningen.
Bihnny till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 17 käft. (Nr 56.) -
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
Innebörden av min hemställan är alltså, att de från skyddsskogarna i
Jämtlands län inflytande skogsvårdsavgifterna skola hållas avskilda för
sig samt efter frånräknandet av de tio procent därav, som enligt förordningen
om skogsvårdsavgift skola redovisas till statskontoret, av
skogsvårdsstyrelsen i länet förvaltas och användas för berörda skogars
räkning.
De bestämmelser, som i enlighet härmed torde erfordras, hänföra
sig dels till de stadganden i nu gällande skogsvårdsförfattningar, som
befunnits utgöra ett hinder för skogsvårdsstyrelsen att lämna skyddsskogsägarna
bidrag ur skogsvårdskassan, och dels till gällande regler
för skogsvårdsavgifternas utgörande.
Vad de förstberörda stadgandena beträffar, stå de i sådant sammanhang
med övriga bestämmelser i vederbörande författningar, att
de svårligen skulle kunna göras till föremål för särskild behandling och
ändring i det förevarande avseendet, och jag har därför låtit utarbeta
förslag till eu särskild förordning i ämnet.
Beträffande erläggandet av skogsvårdsavgifterna och deras inlevererande
till vederbörande skogsvårdsstyrelser är enligt gällande föreskrifter
det regelmässiga förloppet följande. Den avgiftspliktige avgiver
enligt fastställt formulär före den 1 april varje år skriftlig deklaration
rörande det nästföregående år avverkade virke, varför skogsvårdsavgift
skall erläggas, och tillika innehållande uppgift om skogens beteckning
och läge. Deklarationen avlämnas till vederbörande kommunalnämnds
ordförande, och kommunalnämnden taxerar det skogsvärde av
den uppgivna virkesmängden, varefter skogsvårdsavgift skall utgå.
(Iver taxeringen upprättas av ordföranden en särskild längd, kallad
skogsvårdsavgiftslängd, däri för en var upptages det skogsvärde, för
vilket han inom kommunen taxerats och den skogsvårdsavgift, som
därå belöper. Längden insändes till länsstyrelsen, som dels låter för
varje uppbörd sdistrikt upprätta sammandrag över skogsvårdsavgiftslängderna,
upptagande det för varje längd debiterade sammanlagda skogsvårdsavgiftsbeloppet,
dels ock till vederbörande debiteringsförrättare med
order om debitering översänder berörda längder med tillhörande sammandrag.
Härefter debiteras, uppbäras och redovisas skogsvårdsavgifterna
i samma ordning, som är stadgad i fråga om utskylder till kronan, och
slutligen låter länsstyrelsen av de influtna skogsvårdsavgifterna utbetala
stadgad andel, eller nittio procent, till vederbörande skogsvårdsstyrelse.
Vad som erfordras för den åsyftade separationen av de från de
ifrågavarande skyddsskogarna utgående skogsvårdsavgifterna torde sålunda
vara dels föreskrifter om uttryckligt angivande rörande nämnda skogar
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
av deras skyddsskogsegenskap i såväl deklarationen som skogsvårdsavgiftslängden
och dels föreskrift för länsstyrelsen i Jämtlands län att vid
utbetalandet till skogsvårdsstyrelsen av skogsvårdsavgiftsmedlen uppgiva,
huru stor del av dessa influtit från skyddsskogarna.
Av skogsvårdsstyrelsen har i dess yttrande över riksdagens skrivelse
framhållits, att styrelsen vore underkastad utgifter för skogsvårdsavgifternas
erhållande och att dessa utgifter, om den från skyddsskogarna
härflytande delen av skogsvårdsavgifterna fonderades, borde drabba
såväl denna del som den del av avgifterna, vilken styrelsen erhölle till
sina utgifter. Eu sådan fördelning av omkostnaderna för skogsvårdsavgifternas
erhållande bör givetvis även ske med den av mig förordade
anordningen med de avgifter, som erläggas från skyddsskogarna. Någon
särskild föreskrift härom synes mig dock icke erforderlig, utan lärer av
bestämmelserna i 44 § av lagen om skogsaccis m. m. följa, att de
medel, av vilka skogsvårdsstyrelsen enligt det anförda skulle äga att
lämna understöd åt skyddsskogarna, skulle bliva de från dessa skogar
influtna skogsvårdsavgifterna efter avdrag av .därå belöpande omkostnadsandel.
För att det åsyftade understödet till skyddsskogarna så fort som
möjligt skall komma dessa till del böra föreskrifterna om angivande av
skyddsskogsegenskapen träda i tillämpning redan i fråga om de uppgifter,
som detta år skola lämnas.
Dessa föreskrifter sammanhöra emellertid med vad som är reglerat
i lagen om skogsaccis och om virkestaxering med för dess tillämpning
fastställda formulär till deklaration och skogsvårdsavgiftslängd, och då
dessa ämnen tillhöra finansdepartementets handläggning, har ärendet i
denna del varit överlämnat åt chefen för nämnda departement, vilken
lärer komma att senare i dag hemställa om utfärdande av kungörelse
med föreskrift att från och med innevarande år skall vid virkesdeklaration,
varom nyss sagts, ävensom i vederbörande skogsvårdsavgiftslängd
angivas skogens egenskap av skyddsskog.
Föreskriften för länsstyrelsen återigen har sin plats bland bestämmelserna
i kungörelsen angående uppbörd av skogsvårdsavgifter in. m.
och bör följaktligen genom en ny kungörelse införas därstädes samtidigt
med utfärdande av förordning om avskiljande av skogsvårdsavgifter från
skyddsskogar i länet.
Föredragande departementschefen uppläser härefter berörda inom
jordbruksdepartementet utarbetade, såsom bilaga vid detta protokoll
fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogs
-
12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.
vårdsavgifter från skyddsskogarna inom Jämtlands län samt anför ytterligare:
I
anslutning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser
angående skogsvårdsavgift^ från skyddsskogarna inom Jämtlands
län.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 56. ''
13
Bilaga.
Förslag
till
Förordning
med vissa bestämmelser angående skogsvärdsavgifter från skyddssbogarna
inom Jämtlands län.
Härigenom förordnas, att den del av de till skogsvårdsstyrelsen i
Jämtlands läns landstingsområde från länsstyrelsen inflytande skogsvårdsavgifter,
vilken enligt länsstyrelsens uppgift erlagts från skyddsskogar,
skall hållas avskild från övriga under skogsvårdsstyrelsens förvaltning
stående medel samt att skogsvårdsstyrelsen skall äga att därav
lämna understöd och bidrag till kultur- och andra skogsvårdsåtgärder å
skyddsskogarna inom länet.
Bihang titt riksdagens protokoll 1U22.
1 samt.
47 käft. (Nr 56.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1922:92 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskog s. 1 i texten
- JoU 1922:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskogarna inom Jämtl s. 4 i texten