Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskogarna inom Jämtlands län

1922-01-27 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:56, Med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskogarna inom Jämtlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till förordning

med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskogarna

inom Jämtlands län; given Stockholms slott den 27

januari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet in för Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 • januari

1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BRANTING, statsråden

Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman, Linders,

ScHLYTER, ÖRKE.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Vid anmälan den 6 maj 1921 av riksdagens skrivelse den 9 april

1921, nr 115, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj t angående fondering av Me från skyddsskogarna i Jämtlands län

inflytande skogsvärdsavgifterna beslöt Kungl. Maj:t att i ärendet inhämta

yttranden av domänstyrelsen samt länsstyrelsen i Jämtlands Jän. Sedan

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 47 höft. (Nr 56.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

dessa myndigheter numera inkommit med sålunda infordrade utlåtanden,

anhåller jag att, efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet,

ånyo få anmäla ärendet.

Ifrågavarande skrivelse berör ett ämne, som även tidigare varit

föremål för framställningar till Kungl. Maj:t och som härrör från följande

förhållanden.

Då allmänna skogsvårdsbestämmelser 1903 infördes för de enskilda

skogarna i landet, uppdelades dessa bestämmelser på två lagar, lagen

angående vård av enskildes skogar (Sv. förf. saml. nr 79 s. 1) och

lagen angående skyddsskogar (Sv. förf. saml. nr 79 s. 7), och ställdes

de under den ena och den andra av dessa lagar hänförliga skogarna

under olika myndigheter. 1 den förra lagen stadgades nämligen, att

uppsikten över dess efterlevnad skulle tillkomma särskilda organ, benämnda

skogsvårdsstyrelser, en inom varje landstingsområde, där lagen

ägde tillämpning; enligt skyddsskogslagen åter, vars grundbestämmelse

blev, att annan avverkning än till husbehov finge äga rum endast efter

utsyning, skulle sådan utsyning verkställas av skogsstatens tjänstemän.

I relation härtill utsädes ock i 14 § av lagen angående vård av enskildes

skogar, att denna lag ej skulle äga tillämpning i avseende å skyddsskogar.

Enligt den samtidigt utfärdade förordningen angående skogsvårdsavgifter

(Sv. förf. saml. nr 79 s. 15) skulle emellertid sådana avgifter

utgöras även från skyddsskogarna, och häruti har icke någon

ändring blivit gjord genom de senare författningarna i samma ämne,

av vilka den nu gällande är av den 11 oktober 1912 (Sv. förf. saml.

nr 275). De inflytande ekogsvårdsavgifterna ingå, enligt vissa regler,

bland de medel, som stå under skogsvårdsstyrelsernas förvaltning och

av vilka dessa hava att lämna bidrag och understöd till skogsvårdsåtgärder

in. in.

Under den första tiden av sin verksamhet förfor skogsvårdsstyrelsen

inom Jämtlands läns landstingsområde, där den vida övervägande delen

av. landets skyddsskogar är till finnandes, på det sätt, att styrelsen,

oavsett nyss återgivna bestämmelser om olika myndigheters befattning

med skyddsskogarna och övriga enskilda skogar, lämnade hjälp och

bidrag för kulturer och förbättringar jämväl å skyddsskogarna. Men

under 1914 tillkännagav styrelsen, att den fått sin uppmärksamhet

fästad på, att skyddsskogarna vore ställda uteslutande under skogsstatens

tillsyn och att åt skogsvårdsstyrelserna och hos dem anställda

tjänstemän och tillsyningsmän icke uppdragits någon som helst

befattning med dessa skogar, samt att fördenskull styrelsen ansåge sig

dädanefter böra undvika att biträda med upprättande av planer till nya

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 56.

företag å skyddsskogsområdet eller bevilja anslag till utförande av sådana.

Då emellertid styrelsen ansåge rättvist och billigt, att ägare av skogar

inom skyddsskogsområdet i likhet med övriga enskilda skogsägare inom

landstingsområdet erhölle bidrag av skogsvårdsmedel till sin skogsvård,

ingick styrelsen — i skrivelse den 23 september 1915 — till Kungl!

Maj:t med hemställan om .vidtagande av sådan förklaring, tillägg eller

ändring i författningarna angående den enskilda skogsvården, att skogsvårdsstvrelse

måtte vara oförhindrad att antingen efter av vederbörande

skogsstatstjänsteman på grund av verkställda undersökningar upprättade

planer eller efter sådana, utförda av skogs vårdsstyrelsens tjänstemän, vilka''

vunne styrelsens godkännande, lämna anslag av skogsvårdsmedel till

utförande av nödiga kulturåtgärder å skyddsskogsområde.

Det samma år församlade landstinget i länet gjorde det uttalande

att, sedan plan eller förslag upprättats å skogskulturarbete, som efter

prövning av skogsvårds styrelsen kunde godkännas, bidrag borde lämnas

på vanligt sätt i mån av tillgängliga skogsvårdsavgift^- utan undantaginom

hela landstingsområdet, varefter landstinget i skrivelse den 23

oktober 1915 hos Kungl. Maj:t hemställde om vidtagande av de åtgärder,

som kunde finnas lämpliga och nödiga för ett tillfredsställande ordnande

av denna angelägenhet. I denna hemställan instämde hushållningssällskapets

förvaltningsutskott.''

Jämsides med dessa framställningar fördes frågan även fram från

skogsägarhåll. Med anledning av skogsvårdsstyrelsens avslag å ansökningar

om anslag för skogsdikning, vilka inkommit från ägare av

skyddsskogar inom Frostvikens kommun, hänvände sig kommunen i

skrivelse den 31 maj 1915 till Kung!. Maj:t för erhållande av rättelse

i sådan mån, att kommunen måtte bliva jämställd med andra kommuner

för erhållande av anslag från skogsvårdsfonder eller ock att de skogsvårdsavgifter,

som inbetaltes från skyddsskogarna, måtte avsättas som

särskild fond endast för dessas räkning, eller slutligen, där detta ej

kunde bifallas, att skyddsskogarna måtte befrias från skogsvård savgifters

erläggande. Samtidigt sökte Ströms trä varu aktiebolag, såsom ägare

av skyddsskogar inom Ströms och Frostvikens socknar, vinna rättelse

i det berörda avseendet genom framställning i ämnet till riksdagens

justitieombudsman. Denne förklarade, att enär han hade att utöva tillsyn

allenast över statens ämbets- och tjänstemän men icke över kommunala

myndigheter eller över de för kommuner eller län för utförande

av vissa funktioner utsedda styrelser eller korporationer, klagomålen

mot skogsvårdsstyrelseu oj kunde av honom till prövning upptagas;

men då det i naken föreliggande spörsmålet uppenbarligen vore av prin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

cipiell vikt för skogsväsendet i vissa län, ansåg sig justitieombudsmannen

höra göra ett uttalande i frågan till Kungl. Maj:t för det avseende,

detsamma kunde finnas förtjäna.

Av Kungl. Maj:t infordrades yttranden i ämnet från jägmästaren

i Frostvikens revir, överjägmästaren i mellersta Norrlands distrikt, domänstyrelsen

och länsstyrelsen i Jämtlands län, vilka samtliga hävdade

en mot skogsvårdsstyrelsens förändrade ståndpunkt motsatt uppfattning

rörande styrelsens befogenhet med avseende på skyddsskogarna. Frågan

överlämnades därefter 1 ill den då sittande skogslagstiftningskommittén,

vilken i sitt betänkande, dagtecknat den 9 december 1918, efter eu

noggrann utredning fann det otvivelaktigt, att skogsvårdsstyrelsens uppfattning,

att den enligt gällande bestämmelser saknade befogenhet att

befatta sig med skyddsskogar, vore den riktiga. Tillika uttalade emellertid

kommittén, att det förhållande, att skyddsskogarna för närvarande

icke kunde få del av de understödsmedel, till vilka de själva lämnat

bidrag, borde avhjälpas, icke blott ur synpunkten av större rättvisa,

utan även och icke mindre på den grund, att dessa skogar vore

i ett särskilt behov av vårdande och kultiverande åtgärder. Sättet att

avhjälpa det rådande missförhållandet blev för kommittén lätt funnet,

till följd av kommitténs förslag att överföra skyddsskogarna från skogsstatens

till skogsvårdsstyrelsens befogenhetssfär; samtidigt innebar nämligen

förslaget, att de skogar, som stode under styrelsens tillsyn, också

skulle vara berättigade till bidrag från skogsvårds kassan och därigenom

bleve alltså den ifrågavarande konflikten löst av sig själv.

Den 18 augusti 1920 ingåvo aktiebolaget Tegefors verk och fem

andra bolag till Kungl. Maj:t en skrivelse i ämnet. Häri uttalades till en

början, att det vore tvivelaktigt, om den av skogslagstiftningskommittén

föreslagna vägen till lösning av frågan vore den rätta, och att det under

alla förhållanden torde dröja några år, innan kommitténs förslag kunde

framläggas till slutgiltig behandling. Bolagen hemställde, att Kungl.

Maj:t ville, under riksdagens medverkan, göra sådant tillägg'' till eller

ändring av lagen angående vård av enskildes skogar, att någon tvekan

icke kunde råda om skyddsskogsägarnas rätt till andel av utbetalda skogsvårdsavgifter

eller, om sådan lagändring icke ansåges erforderlig, endera

förklara skogsvårdsst.yrelsen oförhindrad att utbetala skogsvårdsmedel

till skyddsskogarna i fråga, efter av vederbörande skogsstatstjänstemän

upprättade planer, eller, om detta ej läte sig göra, förordna det samtliga

från och med 1920 års ingång från skyddsskogarna utdebiterade

skogsvårdsmedel skulle fonderas för att av skogsvårdsstyrelsen förvaltas

samt av densamma sedermera redovisas till den myndighet, som, sedan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Kungl. Maj:t och riksdagen fattat beslut i do frågor, skogs]agstiftningskommittén

framfört i sitt betänkande, kunde komma att handhava förvaltningen

av skyddsskogsområdet.

över denna framställning hava yttranden i tillstyrkande riktningavgivits

av vederbörande skogsstatstjänstemän och domänstyrelsen, därvid

styrelsen betonat skyddsskogarnas stora behov av bidrag till skogsvårdens

främjande icke blott till avdikning av vattensjuka marker utan

även till direkta kulturarbeten.

Slutligen väcktes förra året inom riksdagen motion om framställning

hos Kungl. Maj:t, att de från skyddsskogarna i Jämtlands län inflytande

skogsvårdsavgifterna måtte, intill dess frågan om skyddsskogarnas

ställning till skogsvårdsstyrelse och skogsstat kunde bliva av

riksdag och regering definitivt avgjord, avsättas till en särskild fond

att av skogsvård sstyrelsen förvaltas för att sedan komma skyddsskogarna

inom nämnda län till godo. I motionen (nr 182 A. K.) uttalades bland

annat, att sedan skyddsskogsägarna — genom 1903 års lag berövade självbestämmanderätten

över sina skogar — till att börja med ställt sig avvisande

mot alla påtryckningar om utförande av mark förbättringsåtgärd er

eller kulturer, men ett energiskt arbete från skogsstatspersonalen och en

mer allmän förståelse föj: skogarnas behov av vård och skötsel så småningom

skapat lyckligare förhållanden i detta avseende, allt detta arbete nu

vore tillspillogivet och ett allmänt missnöje bland skyddsskogsägarna

och ett slappnat intresse blivit en följd av anslagsfrågans nuvarande

läge. Det kunde därför med fog påstås, att skogsvårdsstyrelsens åtgärd

medfört de mest ödesdigra konsekvenser och rent av riktat eu dödsstöt

mot dessa ömtåliga skogar, enär icke blott en del béstånd tillfälligt försämrats

utan säkerligen ock skogsmark förlorats för alltid genom fjällgränsens

nedgående, som kunnat hindras genom i tid vidtagna åtgärder.

Ett snabbt ingripande i denna fråga vore därför av nöden.

I anledning av denna motion har riksdagen, i sin av mig nu ånyo

anmälda skrivelse, anfört, att riksdagen höllo före, att frågan i vad den

rörde skyddsskogarna i allmänhet borde slutligt prövas i samband med

det förslag till ny skogslagstiftning, som Kungl. Magt på grundvalen

av skogslagstiftningskommitténs utredning torde komma att för riksdagen

framlägga, men att riksdagen, utan att taga ställning till det i

motionen i sådant avseende framställda förslaget, anhölle, att Kungl.

Maj:t ville, i avvaktan på den slutliga prövningen av det väntade skogslags

förslaget, beträffande skyddsskogarna i riket taga i övervägande,

huruvida icke provisoriska åtgärder för avhjälpande av de i motionen

framhållna olägenheterna kunde anses erforderliga och lämpliga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 56.

I häröver infordrat yttrande har domänstyrelsen hemställt om föreskrift,

att de skogsvårdsavgifter, som hädanefter inflöte för virke, avverkat

inom skyddsskogsområdet i Jämtlands län, skulle tillsvidare omhändertagas

och förvaltas av länsstyrelsen intill dess nya lagbestämmelser

för skyddsskogarna kunde bliva i vederbörlig ordning utfärdade.

Tillika har domänstyrelsen framhållit, att det torde finnas fall, då

fastighet inom nämnda län vore belägen till dels inom och till dels

utom skyddsskogsområdet och att därför föreskrift syntes böra lämnas

därom, att vid avgivande av deklaration enligt lagen om skogsaccis och

om virkestaxering den 11 oktober 1912 (Sv. förf. sand. nr 274) skilda

uppgifter skulle länmas för virke, som vore avverkat inom skyddsskogsområdet,

och för sådant, som avverkats från fastigheten i övrigt.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län, som jämväl yttrat sig över

riksdagens skrivelse, har därvid anfört, bland annat, följande:

Redan i sill framställning den 28 september 1915 hade skogsvårdsstyrelsen

framhållit, att inom skyddsskogsområdet funnes betydande områden, där kulturåtgärder

kunde med utsikt till framgång företagas och att styrelsen ansåge det

överensstämmande med billighet och rättvisa att skogsägarna inom skyddsskogsområdet

komme i åtnjutande av förmåner, motsvarande dem, som andra enskilda

skogsägare erhölle till sin skogsvård. Denna uppfattning hade styrelsen icke funnit

anledning frångå, men det oaktat nödgades styrelsen såsom sin åsikt framhålla, att

den ifrågasatta fonderingen av de från skyddsskogarna inflytande skogsvårdsavgifterna

varken vore erforderlig eller lämplig, emedan frågan om nämnda avgifters

användning vore beroende av utformningen av bestämmelserna i den väntade nya

lagstiftningen och därför borde lösas i samband med denna lagstiftning. I motionen

hade framhållits, hurusom skogsvårdsstyrelsens åtgärd att icke lämna bidrag till

skogsvårdsarbeten å skyddsskogsområdet medfört • de mest ödesdigra konsekvenser,

rent av riktat en dödsstöt mot de ömtåliga skyddsskogarna, och att de år som gått,

sedan understödet till skogsvårdsändamål å dessa skogar indragits, kunde utan överdrift

benämnas skyddsskogarnas tillbakagångsperiod. För påvisande av överdriften,

för att icke säga ovederhäftigheten, i dessa påståenden ville skogsvårdsstyrelsen

anföra, att direkta anslag beviljats endast för dikningsföretag, avseende att förhindra

försumpning av skogsmark eller förbättra vattensjuk sådan mark. Huru förvånansvärt

ringa skyddsskogsägamas intresse varit för denna markförbättringsåtgärd, som dock

vore en bland de viktigaste inom landstingsområdet, belystes därav att, då under

åren 1905—1912, under vilken tid anslag beviljats till skogsägare inom hela landstingsområdet,

till dikningsföretag utgått sammanlagt för- 1,229 företag 460,725

kronor 79 öre, därav utgått till skyddsskogsområdet för 128 företag endast 30,518

kronor, motsvarande 6.6 procent. Att döma av motionärernas överdrivna skildringar

skulle man kunna få den uppfattningen, att övriga skogsvårdande åtgärder till någon

väsentlig del bekostats av skogsvårdsmedel. Så vore dock icke förhållandet. Till

frivilliga skogskulturer både lämnats fri ledning av styrelsens personal samt fritt

frö och plantor: för lämnande av anvisningar rörande avverkning, upprättande av

avverkningsplaner och utsyningar hade lämnats fritt sakkunnigt biträde två dagar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56. , 7

för varje hemman, där sådant begärts. Frånsage man anslagen för torrläggningsföretag,

för vilka skogsägarna inom skyddsskogsområdet visat så ringa intresse,

och det fria biträdet för anvisningar m. m., vilket ju icke komme i fråga beträffande

skyddsskogama på grund av den kostnadsfria utsyningen, skulle återstå endast den

fria ledningen samt fritt frö och plantor vid frivilliga kulturer, varav ägare av

skyddsskogar icke kommit i åtnjutande. Avsaknaden av denna förmån kunde omöjligt

hava haft de olycksdigra påföljder motionärerna framhållit, då det kunde starkt

ifrågasättas, huruvida skogskulturer med sådd eller plantering kunde ifrågakomma

å de egentliga skyddsskogama. Man borde icke utan vidare utgå ifrån, att kulturoch

markberedningsåtgärder där kunde utföras utan att det med skyddsskogslagen

avsedda ändamål äventyrades, eller att dylika åtgärder vore ekonomiskt möjliga.

Innan sådana åtgärder i större omfattning vidtoges, vore det välbetänkt att avvakta

resultatet av skogsförsöksanstaltens kulturförsök å det egentliga skyddsskogsområdet.

De skogsområden inom skyddsskogsgränsen, vilka styrelsen ansåge icke bort hänföras

till skyddsskogar, syntes styrelsen kunna behandlas på samma sätt som andra

enskilda skogar, därest sådan lagändring ägde rum, att skogsägarna inom skyddsskogsområdet,

som erhölle utsyning grundad på hans åtagande att vidtaga skogsvårdsåtgärder,

förpliktades att utföra desamma. För detta ändamål ''och för de

skogsvårdsåtgärder, som i övrigt kunde ifrågakomma, vore fundering av skogs - vårdsavgifter icke erforderlig. Den ifrågasatta fonderingen skulle kunna hava rent

skadliga påföljder, i det de unga män, som vanligen verkställde utsyningarna ä

skyddsskogsområdet, med kännedom om fondens tillvaro läte förleda sig att verkställa

utsyningar i större utsträckning än som vore förenligt med skogens återväxt

och framtida bestånd. Det kunde redan nu iakttagas, att nödig varsamhet vid utsyningarna

mångenstädes icke iakttagits, och till och med att återväxten genom

för hård avverkning äventyrats. Därest emellertid den ifrågasatta fonderingen skulle

komma till stånd, syntes det lämpligare att uppdraga dessa medels förvaltning åt

skogsvårdsstyrelsen än åt länsstyrelsen, förnämligast därför att skogsvårdsstyrelsen

vore underkastad utgifter för skogsvårdsavgiftemas erhållande, vilka borde drabba

både den del därav, som styrelsen erhölle till sina utgifter, och den del som funderades.

Slutligen har länsstyrelsen i yttrande över riksdagsskrivelsen anfört^

att det visserligen enligt länsstyrelsens mening- vore oriktigt att

hänföra skyddsskogslagens överklagade ineffektivitet eller det mindre

tillfredsställande tillstånd, van skyddsskogama befunne sig-, uteslutande

eller ens huvudsakligen till den omständigheten att anslag ur skoo-svårdsm

edlen till dem ej lämnats, i ty att dessa missförhållanden nog

mest berodde på andra omständigheter, främst det sätt, varpå utsyningarna

varit ordnade och verkställda, samt den bristande tillsynen

över avverkningarna, men att detta ej hindrade, att ett tillgodoseende

av behovet av skogsvårds- och kulturåtgärder vore högeligen av'' nöden

vad skyddsskogama angingo. Länsstyrelsen instämde i domänstyrelsens

yttrande, med den avvikelsen att de fonderade medlen borde kvarbliva

hos skogsvårdsstyrelsen till särskild förvaltning- och redovisning och

icke överföras till länsstyrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departement schefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Då jag härefter övergår till att yttra mig över vad sålunda förekommit,

får jag till eu början framhålla, att ehuruväl riksdagens hemställan

omfattar samtliga skyddsskogar i riket, någon anledning icke

synes mig föreligga att nu taga i betraktande andra än de inom Jämtlands

län befintliga skyddsskogarna, rörande vilka den. föreliggande

frågan närmast uppkommit. Vad angår de skyddsskogar, som finnas

inom andra län, hava nämligen icke, såvitt jag har mig bekant, några

klagomål i det förevarande avseendet försports.

Vid övervägandet av vad i ärendet förekommit fästes uppmärksamheten

främst vid den enstämmiga uppfattningen om, att de nuvarande

förhållandena i fråga om skyddsskogarna inom Jämtlands län och deras

uteslutning från bidrag ur skogsvårdskassan äro otillfredsställande ur

såväl rättmätighetens som den praktiska skogsvårdens synpunkt. Denna

uppfattning synes mig icke heller kunna jävas. De ändrade bestämmelser,

som erfordras för ett slutgiltigt ordnande av denna fråga,

anser jag emellertid, i likhet med riksdagen, böra prövas och avfattas

i samband med övriga de enskildas skogar rörande lagstiftningsfrågor,

som äro under förberedelse. Men på samma gång har vad som framhållits

angående skyddsskogarnas tillstånd och behovet av skogsvårdsåtgärder

därstädes synts mig giva vid handen, att understödjandet av

dylika åtgärder bör möjliggöras så snart ske kan. Med anledning

härav och då det befunnits, att något förslag i nyssbergrda skogslagstiftningsfrågor

på’ grund av ämnets vidlyftighet icke, såsom varit att

hoppas, kunnat framläggas vid detta års riksdag, har jag undersökt

möjligheten och lämpligheten av att, utan föregripande av blivande

lagstiftning, vidtaga provisoriska åtgärder i den förevarande frågan.

Vad som i sådant hänseende torde kunna komma i fråga är antingen

beredande av skogsvårdsbidrag åt skydd sskogarna redan nu eller

ock avsättande av skogsvårdsavgifterna från nämnda skogar till en särskild

fond för att sedermera kunna komma samma skogar till godo.

Ehuru utredningen, såsom redan nämnts, giver vid handen hurusom

det vore mest önskligt att omedelbart bereda skyddsskogarna understöd,

har man det oaktat i de avgivna framställningarna och yttrandena

efter vad det vill synas, närmast tänkt sig en fondering. Detta torde

bero dels därpå, att de från ett visst skogsområde, här skyddsskogarna,

erlagda skogsvårdsavgifterna ansetts böra i sin användning komma

samma område till godo, dels ock därpå att eu fondering ansetts innebära

något mindre och därför lättare åstadkommet än bestämmelser om omedelbart

understöd. Härvid torde särskilt tagits hänsyn till de svårigheter,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition Nr 56.

som uppkom me därav att olika myndigheter handhade utsyningarna

och skogsvårdsmedlen.

Dessa svårigheter hava bland annat framhållits av skogslagstiftningskommittén,

som därvid särskilt påpekat de fall, där understödda

skogsvårdsåtgärder skulle stå i samband med afstämpling och avverkning,

och hurusom därvid meningsskiljaktighet kunde uppstå mellan

skogsvårdsstyrelsen och utstämplingsförrättaren rörande olika åtgärders

lämplighet. På samma gång har emellertid kommittén erinrat om

det förhållandet, att före 1914 understöd och biträde av skogsvårdsstyrelsen

lämnats åt skyddsskogsägarna. Och ser man på den hemställan,

som skogsvårdsstyrelsen 1915. gjorde till Kungl. Maj:t, att

styrelsen måtte varda oförhindrad att antingen efter av vederbörande

skogsstatstjänsteman upprättade planer eller efter sådana, utförda av

styrelsens tjänstemän, vilka vunne styrelsens godkännande, lämna anslag

av skogsvårdsmedel till utförande av nödiga kulturåtgärder å

skyadsskogsområde, torde skogsvårdsstyrelsen då icke hava ansett det

vara förenat med någon större svårighet att i det angivna hänseendet

samarbeta med skogsstatstjänstemännen. Icke heller synes skogs vårdsstyrelsens

nu över riksdagens skrivelse avgivna yttrande innefatta någon

förändrad ståndpunkt härutinnan, euär det ju däri heter, att de skogsområden

inom skyddsskogsgränsen, vilka styrelsen ansåge icke hava bort

hänföras till skyddsskogar, syntes styrelsen kunna behandlas på samma sätt

som andra enskilda skogar, därest sådan lagändring ägde rum, att skogsägare

inom skyddsskogsområdet, som erhölle utsyning grundad på hans

åtagande att vidtaga skogsvårdsåtgärder, förpliktades att utföra desamma.

Skogsvårdsstyrelsen vänder sig sålunda varken mot tanken att styrelsen

skulle lämna bidrag till skogsvårdsåtgärder, som i anslutning till verkställda

utsyningar planlagts av utsyningsförrättareu, eller mot dennes

övervakande av att nämnda åtgärder verkligen och ordentligen utföras.

På grund av de utav mig anförda synpunkterna anser jag mig

alltså böra hemställa om sådan åtgärd i anledning av de gjorda framställningarna,

att skyddsskogarna inom Jämtlands län snarast möjligt

må kunna få tilldelning ur skogsvårdskassan för utförandet av skogsvårdsarbeten.

Därvid torde emellertid tillika böra tagas fasta på den

uti ärendet antydda uppdelningen mellan de från berörda skyddsskogar

ocli de från övriga skogar inom länet inflytande skogsvårdsavgifterna.

Ty på samma gång som därigenom deu från flera håll omfattade tanken

att bevara de från dessa skogar erlagda avgifterna för deras eget

behov vinner beaktande, står det ock i bättre överensstämmelse med ett

öppethållande av frågans slutliga lösning i den väntade lagstiftningen.

Bihnny till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 17 käft. (Nr 56.) -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

Innebörden av min hemställan är alltså, att de från skyddsskogarna i

Jämtlands län inflytande skogsvårdsavgifterna skola hållas avskilda för

sig samt efter frånräknandet av de tio procent därav, som enligt förordningen

om skogsvårdsavgift skola redovisas till statskontoret, av

skogsvårdsstyrelsen i länet förvaltas och användas för berörda skogars

räkning.

De bestämmelser, som i enlighet härmed torde erfordras, hänföra

sig dels till de stadganden i nu gällande skogsvårdsförfattningar, som

befunnits utgöra ett hinder för skogsvårdsstyrelsen att lämna skyddsskogsägarna

bidrag ur skogsvårdskassan, och dels till gällande regler

för skogsvårdsavgifternas utgörande.

Vad de förstberörda stadgandena beträffar, stå de i sådant sammanhang

med övriga bestämmelser i vederbörande författningar, att

de svårligen skulle kunna göras till föremål för särskild behandling och

ändring i det förevarande avseendet, och jag har därför låtit utarbeta

förslag till eu särskild förordning i ämnet.

Beträffande erläggandet av skogsvårdsavgifterna och deras inlevererande

till vederbörande skogsvårdsstyrelser är enligt gällande föreskrifter

det regelmässiga förloppet följande. Den avgiftspliktige avgiver

enligt fastställt formulär före den 1 april varje år skriftlig deklaration

rörande det nästföregående år avverkade virke, varför skogsvårdsavgift

skall erläggas, och tillika innehållande uppgift om skogens beteckning

och läge. Deklarationen avlämnas till vederbörande kommunalnämnds

ordförande, och kommunalnämnden taxerar det skogsvärde av

den uppgivna virkesmängden, varefter skogsvårdsavgift skall utgå.

(Iver taxeringen upprättas av ordföranden en särskild längd, kallad

skogsvårdsavgiftslängd, däri för en var upptages det skogsvärde, för

vilket han inom kommunen taxerats och den skogsvårdsavgift, som

därå belöper. Längden insändes till länsstyrelsen, som dels låter för

varje uppbörd sdistrikt upprätta sammandrag över skogsvårdsavgiftslängderna,

upptagande det för varje längd debiterade sammanlagda skogsvårdsavgiftsbeloppet,

dels ock till vederbörande debiteringsförrättare med

order om debitering översänder berörda längder med tillhörande sammandrag.

Härefter debiteras, uppbäras och redovisas skogsvårdsavgifterna

i samma ordning, som är stadgad i fråga om utskylder till kronan, och

slutligen låter länsstyrelsen av de influtna skogsvårdsavgifterna utbetala

stadgad andel, eller nittio procent, till vederbörande skogsvårdsstyrelse.

Vad som erfordras för den åsyftade separationen av de från de

ifrågavarande skyddsskogarna utgående skogsvårdsavgifterna torde sålunda

vara dels föreskrifter om uttryckligt angivande rörande nämnda skogar

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

av deras skyddsskogsegenskap i såväl deklarationen som skogsvårdsavgiftslängden

och dels föreskrift för länsstyrelsen i Jämtlands län att vid

utbetalandet till skogsvårdsstyrelsen av skogsvårdsavgiftsmedlen uppgiva,

huru stor del av dessa influtit från skyddsskogarna.

Av skogsvårdsstyrelsen har i dess yttrande över riksdagens skrivelse

framhållits, att styrelsen vore underkastad utgifter för skogsvårdsavgifternas

erhållande och att dessa utgifter, om den från skyddsskogarna

härflytande delen av skogsvårdsavgifterna fonderades, borde drabba

såväl denna del som den del av avgifterna, vilken styrelsen erhölle till

sina utgifter. Eu sådan fördelning av omkostnaderna för skogsvårdsavgifternas

erhållande bör givetvis även ske med den av mig förordade

anordningen med de avgifter, som erläggas från skyddsskogarna. Någon

särskild föreskrift härom synes mig dock icke erforderlig, utan lärer av

bestämmelserna i 44 § av lagen om skogsaccis m. m. följa, att de

medel, av vilka skogsvårdsstyrelsen enligt det anförda skulle äga att

lämna understöd åt skyddsskogarna, skulle bliva de från dessa skogar

influtna skogsvårdsavgifterna efter avdrag av .därå belöpande omkostnadsandel.

För att det åsyftade understödet till skyddsskogarna så fort som

möjligt skall komma dessa till del böra föreskrifterna om angivande av

skyddsskogsegenskapen träda i tillämpning redan i fråga om de uppgifter,

som detta år skola lämnas.

Dessa föreskrifter sammanhöra emellertid med vad som är reglerat

i lagen om skogsaccis och om virkestaxering med för dess tillämpning

fastställda formulär till deklaration och skogsvårdsavgiftslängd, och då

dessa ämnen tillhöra finansdepartementets handläggning, har ärendet i

denna del varit överlämnat åt chefen för nämnda departement, vilken

lärer komma att senare i dag hemställa om utfärdande av kungörelse

med föreskrift att från och med innevarande år skall vid virkesdeklaration,

varom nyss sagts, ävensom i vederbörande skogsvårdsavgiftslängd

angivas skogens egenskap av skyddsskog.

Föreskriften för länsstyrelsen återigen har sin plats bland bestämmelserna

i kungörelsen angående uppbörd av skogsvårdsavgifter in. m.

och bör följaktligen genom en ny kungörelse införas därstädes samtidigt

med utfärdande av förordning om avskiljande av skogsvårdsavgifter från

skyddsskogar i länet.

Föredragande departementschefen uppläser härefter berörda inom

jordbruksdepartementet utarbetade, såsom bilaga vid detta protokoll

fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogs
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 56.

vårdsavgifter från skyddsskogarna inom Jämtlands län samt anför ytterligare:
I

anslutning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning med vissa bestämmelser

angående skogsvårdsavgift^ från skyddsskogarna inom Jämtlands

län.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 56. ''

13

Bilaga.

Förslag

till

Förordning

med vissa bestämmelser angående skogsvärdsavgifter från skyddssbogarna

inom Jämtlands län.

Härigenom förordnas, att den del av de till skogsvårdsstyrelsen i

Jämtlands läns landstingsområde från länsstyrelsen inflytande skogsvårdsavgifter,

vilken enligt länsstyrelsens uppgift erlagts från skyddsskogar,

skall hållas avskild från övriga under skogsvårdsstyrelsens förvaltning

stående medel samt att skogsvårdsstyrelsen skall äga att därav

lämna understöd och bidrag till kultur- och andra skogsvårdsåtgärder å

skyddsskogarna inom länet.

Bihang titt riksdagens protokoll 1U22.

1 samt.

47 käft. (Nr 56.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:92 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskog s. 1 i texten
  2. JoU 1922:21 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående skogsvårdsavgifter från skyddsskogarna inom Jämtl s. 4 i texten