Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förbud mot utsläppande av bagge å samfälld betesmark

1922-02-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:57, Med förslag till lag om förbud mot utsläppande av bagge å samfälld betesmark

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 57.

1

Nr 57.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förbud mot utsläppande av bagge å samfälld betesmark;

given Stockholms slott den 3 februari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om förbud mot utsläppande

av bagge å samfälld betesmark.

GUSTAF,

A. Åkerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 48 käft. (Nr 57.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts Proposition Nr 57.

Förslag

till

LAG

om förbud mot utsläppande av bagge å samfälld betesmark.

Härigenom förordnas, att bestämmelserna i lagen den 20 juni 1918

(nr 399) om förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark

skola äga tillämpning jämväl i fråga om bagge, som är över fyra

månader.

Denna lag skall träda i kraft den 1 augusti 1922.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kutigl. Maj.is Proposition Nr 57.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 3 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BRANTING, statsråden Lindqvist,

Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

departementschefen statsrådet Åkerman:

»Uti eu den 15 februari 1921 dagtecknad underdånig skrivelse har FramstäUsvenska

fåravelsföreningen hemställt om vidtagande av lagstiftningsåtgärder sv™sfa fdr_

i syfte att i viss utsträckning möjliggöra förbud mot utsläppande av bagge avelsförå

samfälld betesmark. Vid skrivelsen har föreningen fogat förslag till lag emnseni

ämnet, vilket förslag nära ansluter sig till lagen den 20 juni 1918 om

förbud mot utsläppande av tjur eller hingst å samfälld betesmark.»

Efter att hava redogjort för innehållet av nämnda lag fortsätter föredraganden:

»De i berörda lag givna regler hava dock icke i allo kommit

till tillämpning i förslaget. Ett enligt 1918 års lag meddelat förordnande

innefattar undantagslöst förbud att å samfälld betesmark utsläppa djur,

vilket uppnått i lagen angiven ålder, med mindre alla, som äga rätt till

bete därstädes, sådant'' medgiva. Enligt omförmälda förslag kan däremot

förordnande av motsvarande art ej avse bagge, som är riksstambokförd

eller eljest för avel godkänd av person eller nämnd, som vederbörande

hushållningssällskap förordnat att i sådant hänseende verkställa erforderlig

besiktning. Å andra sidan kan enligt förslaget ett meddelat förbud icke

genom vederbörande betesrättsägares överenskommelse försättas ur tillämpning.

Till stöd för ifrågavarande framställning hava av föreningen anförts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Hörda myndigheter.

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 57.

skäl av enahanda slag som de, vilka legat till grund för lagen den 20

juni 1918. I skrivelsen påpekas, hurusom gem ensamhetsbeten för får

förekomma i ej obetydlig utsträckning inom större delen av riket och

visat sig vara till fördel för såväl skogsvård och jordbruk som fårskötseln,

men att beträffande aveln dessa beten för närvarande ej ställa sig lika

gynnsamma, enär intet hinder finnes att å de samfällda betesmarkerna utsläppa

baggar utan någon som helst gallring och härav följer ej mindre att

olämpliga individer kunna komma att i lika stor utsträckning som lämpliga

tjäna såsom avelsdjur än även att tacklammen bliva betäckta redan underförstå

levnadsåret och därigenom hämmas i sin utveckling. Föreningen

erinrar vidare att i Norge utsläppande av bagge å gemensamhetsbete förbjudits

genom en under 1919 utfärdad lag, från vilket förbud dispens

kan meddelas endast av konungen. Beträffande ovan angivna skiljaktigheter

i förhållande till 1918 års lag förklarar föreningen, att inflytande

från betesrättsägarnas sida å tillämpningen av ett meddelat förordnande

om förbud mot utsläppande av bagge å samfälld betesmark synes vara obehövligt

och rent av skadligt, varemot enligt föreningens åsikt möjlighet bör

beredas att å sådant bete insläppa bagge, som i föreskriven ordning befunnits

lämplig såsom avelsdjur.

På grund av remisser hava underdåniga utlåtanden över den av föreningen

gjorda framställningen avgivits av Ivungl. Maj:ts samtliga befallningshavande,

vilka tillika överlämnat yttranden av vederbörande hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, ävensom av lantbruksstyrelsen.

Samtliga i ärendet hörda myndigheter och korporationer hava biträtt

eller lämnat utan erinran framställningen om vidtagande av lagstiftningsåtgärder

i det av fåravelsföreningen avsedda syfte med undantag allenast

av länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens län, hushållningssällskapets

i förstnämnda län förvaltningsutskott samt förvaltningsutskottet

hos Älvsborgs läns södra hushållningssällskap. Förvaltningsutskottet hos

Kopparbergs läns hushållningssällskap, med vilket Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länet instämt, har ansett den gjorda framställningen för

närvarande icke böra till någon åtgärd föranleda, enär, såvitt anginge

förhållandena inom största delen av länet samt jämväl hela Norrland, de

av fåravelsföreningen ifrågasatta förbudsbestäm melserna enligt befallningshavandens

och förvaltningsutskottets mening skulle på grund av lokala

förhållanden icke blott bliva utan gagn för fåraveln utan även medföra

en direkt tillbakagång av densamma. Älvsborgs läns södra hushållnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kung1. May.ts Proposition Nr 57.

sällskaps förvaltningsutskott bär, under förmälan att utredning saknades

rörande de olägenheter, vilka för ett stort antal fårägare skulle uppkomma

i följd av den ifrågasatta lagstiftningen, avstyrkt bifall till fåravelsföreningens

framställning. Länsstyrelsen i Norrbottens län har förklarat sig på grund

av bristande sakkunskap icke kunnat yttra sig i frågan.

Vissa av de myndigheter och korporationer, vilka ställt sig välvilliga

till föreningens framställning, hava emellertid framfört erinringar beträffande

det av föreningen utarbetade lagförslaget. Så anser exempelvis länsstyrelsen

i Malmöhus län andra bestämmelser beträffande utsläppande av bagge

å samfälld betesmark icke böra införas än som jämlikt ovan omförmälda

lag den 20 juni 1918 stadgats angående utsläppande av tjur eller hingst

å dylik mark. Länsstyrelsen i Hallands län påpekar, att genom de av

föreningen i dess förslag upptagna föreskrifter det visserligen bleve sörjt

för att bagge, som utsläpptes å samfälld betesmark, vore lämplig till avel,

men att däremot någon säkerhet icke erhölles för att ej hondjur å den

gemensamma betesmarken bleve betäckta vid för tidig ålder eller vid olämplig

tidpunkt. Ej heller vunnes garanti mot olämpliga rasblandningar. Länsstyrelsen

i Gävleborgs län ger uttryck åt samma uppfattning som kommit

till synes i det av länsstyrelsen i Malmöhus län avgivna utlåtandet.

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava förvaltningsutskotten

hos hushållningssällskapen i Malmöhus, Gävleborgs och Norrbottens län

yttrat sig i nyss angivna riktning samt följaktligen ansett en blivande

lagstiftning i ämnet böra ansluta sig till de i 1918 års lag upptagna

bestämmelser. Samma ståndpunkt intager lantbruksstyrelsen. Förvaltningsutskottet

hos hushållningssällskapet i Norrbottens län anser emellertid stadgande

om viss åldersgräns — enligt föreningens förslag kan förbud ej

avse bagge, som ej överskridit fyra månaders ålder — icke böra införas, då

genom en dylik bestämmelse garantien mot för tidig betäckning av tacklamm

och ungtackor enligt förvaltningsutskottets mening äventyrades.

Gottlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför, att, då

på Gottland fårens betäckningstid nästan undantagslöst inträffar under

hösten, förordnande, varom i det av fåravelsföreningen utarbetade förslaget

förmäles, beträffande Gottland borde omfatta allenast tiden från och med

den 15 september till årets slut och har utskottet, i och för att möjliggöra

dylik begränsning av förordnandet, föreslagit viss jämkning i 1 § uti det

av föreningen utarbetade förslaget. Yad förvaltningsutskottet anfört biträdes

av länsstyrelsen.

I språkligt hänseende har emot förslaget invänts, att ett däri före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 57.

kommande uttryck »okastrerad bagge» innebure eu oegentlighet. Kastrerat

handjur av får benämndes enligt vanligt språkbruk icke bagge utan

hammel.

För vart och ett av åren 1918—1922 har riksdagen till fåravelns

befrämjande anvisat ett reservationsanslag av 35,000 kronor och har detta

anslag använts till huvudsaklig del i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen

den 31 december 1917 angående statsanslag till åtgärder för fåravelns

befrämjande (n:r 943).

I anledning av beräknad reservation å anslaget har Kungl. Maj:t icke

till 1922 års riksdag gjort framställning om något anslag för här ifrågavarande

ändamål.

Den viktigaste förutsättningen för att ett ordnat avelsarbete med ett

visst djurslag över huvud taget skall kunna bedrivas, är givetvis, att ett

lämpligt urval av de handjur, som skola användas i aveln, kan ske. Planlös

parning, som inom vårt lands fåravel är så vanlig, kan ej bidraga till att

föra avelsarbetet framåt. Kommer härtill att, vilket ofta är fallet, halvvuxna

får, utan hänsyn till besläktning, vid betesgången paras med varandra,

blir en given följd att djurmaterialet försämras. De svagt utvecklade

lantrasfår, som förekomma på så många orter inom landet, bära tydligt

vittnesbörd härom. På de platser i landet, där gemensamma fårbeten förekomma,

har även olämpligheten av nu rådande förhållanden i fråga om

fåraveln allmänt insetts, och fåravelsföreningens framställning är ett utslag

av denna insikt. För att fårskötsel i större omfattning skall löna sig

fordras tillgång till vidsträckta betesmarker, och äro de byar, socknar och

härad gemensamt tillhöriga utmarkerna vanligen lämpade till anordnande

av gemensamhetsbeten för får. Sådana beten böra fullt utnyttjas. Detta

skulle avsevärt befrämjas genom vidtagande från det allmännas sida av

åtgärder för fåravelns rationella befrämjande. Enklast och effektivast är

då en lämplig lagstiftning i ämnet, varigenom de för fåravelns höjande

intresserade jordbrukarna inom ett visst område erhålla erforderligt stöd i

sitt arbete. Staten bör naturligtvis söka undanröja hinder, som yppa sig

för ernående av gynnsamma resultat av ett arbete, vartill statsanslag lämnats.

Mot det av fåravelsföreningen upprättade lagförslaget kan invändas,

att ett sådant förbud som det i förslaget avsedda komme att alltför mycket

ingripa i den enskildes rätt att för sina baggar begagna den betesmark,

däri han äger del, på samma gång som det icke skyddar mot för tidiga

betäckningar, något som är vida farligare för avelsarbetet än begagnandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 57.

av icke riksstamboksförda eller eljest icke godkända handjur. Mot förstnämnda

synpunkt bör naturligtvis vägas övriga delägares i samfälligheten

berättigade intresse att icke mot sin vilja få sina hondjur betäckta av underhaltiga

eller i övrigt ur rassynpunkt olämpliga individer. I fråga om

utsläppande å samfälld betesmark av tjur eller hingst har genom förberörda

lag den 20 juni 1918 givits Kungl. Maj:t befogenhet att efter framställning

av vederbörande hushållningssällskap och landsting förordna att utsläppande

pa sådan mark av tjur eller hingst över viss ålder icke må äga

rum med mindre alla, som äga rätt till bete därstädes, det medgiva. Enär

det beträffande utsläppande av bagge å samfälld betesmark råder samma

förhållande som beträffande utsläppande av tjur eller hingst, anser jag i

likhet med flera av de myndigheter, som i ärendet avgivit yttrande, att

samma bestämmelser, som gälla om tjur och hingst, även böra gälla i fråga

om bagge. Sålunda bör förbudet gälla alla baggar över viss ålder, och

har jag intet att erinra mot att denna ålder sättes till föreslagna fyra månader.

Att helt utelämna varje åldersbestämmelse, på sätt Norrbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott föreslagit, torde vara att gå för långt.

Att begränsa förbudet att omfatta endast baggar, som varken äro riksstambokförda

eller eljest för avel godkända, lärer återigen icke vara tillrådligt,

då därigenom med lagstiftningen icke vinnes det mål, som åsyftats. Vidare

anser jag, att ett förbud av nu ifrågasatt slag icke bör ifrågakomma i

andra delar av riket än sådana, inom vilka ett verkligt behov därav gör

sig gällande. I de landsändar, där gemensamma beten antingen icke finnas

eller också icke användas av handjuren, vilka där i stället hållas å enskild

mark, är naturligtvis förbud överflödigt. De av länsstyrelsen i Kopparbergs

län och förvaltningsutskottet hos hushållningssällskapet i samma län framförda

erinringar böra enligt min mening tydligen icke utgöra hinder mot

en lagstiftning av sådan beskaffenhet, som här är i fråga. Ej heller vad

Alvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott i ämnet anfört

synes mig härutinnan vara av betydelse.

Vad angår den av Gottlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

gjorda erinran, för vilken här ovan redogjorts, vill jag påpeka att,

därest den ifrågasatta lagstiftningen i ämnet gives samma innehåll som

1918 års lag, det icke möter något hinder för vederbörande delägare

att för viss eller vissa delar av året genom inbördes överenskommelse sätta

ett meddelat förbud mot bagges utsläppande å samfälld betesmark ur tillämpning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl Maj-is Proposition Nr 57.

Vidkommande härefter frågan om den form, i vilken den ifrågasatta

lagstiftningen bör framträda, synas mig de erforderliga föreskrifterna lämpligen

böra meddelas genom ett förordnande, att bestämmelserna i 1918

års lag skola äga tillämpning jämväl i fråga om bagge, som är över fyra

månader.

De nya föreskrifterna torde lämpligen, därest de upphöjas till lag,

kunna träda i kraft den 1 augusti innevarande år.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande inom justitiedepartementet

utarbetade lagförslag samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom

proposition föreslå riksdagen att antaga samma förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

N. C er vin.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:59 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot utsläppande av bagge å samfälld betesmark. a1 i texten
  2. JoU 1922:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud mot utsläppande av bagge å samfälld betesmark. a1 i texten