Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen

1922-02-03 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:59, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

1

Nr 59.

Kungl. Maj.is proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen; given

Stockholms slott den 3 februari 1922.

Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.

§ 60.

1. Kär ärende skall slutligen avgöras, böra därtill hörande handlingar

uppläsas, så framt någon kammarens ledamot sådant äskar. Ej må något

mål, däri överläggning ägt rum, till slutligt avgörande företagas, förr än

kammaren på talmannens hemställan förklarat överläggningen slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall mom. 3 upptager, proposition framställas

i den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva

föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition lyda på bifall.

Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit under överläggningen

gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas.

Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett

sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera delen framställas

i enahanda ordning, som nu är föreskriven. -— Proposition skall alltid

endast med ja eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive sin uppfattning

av det svar, som lämnats, varvid skall bero, så vida ej votering begäres,

vilken då ej må vägras; en var i övrigt obetaget att låta sin särskilda

mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom ny

överläggning uppriva. — Då voteras skall, bör voteringsproposition jämte

tydlig kontraproposition genast författas, justeras och anslås, samt omröstningen

strax därefter verkställas; men ej må proposition göras, om vote
Pihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 50 käft. (Nr 59.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 59.

ring skall äga rum, ej keller någon omröstning därom tillåtas. Omröstningen

skall ske öppet ock verkställas efter namnupprop eller på annat

sätt, varom i reglementariska föreskrifter för riksdagen kestämmes. Befinnas

de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd

rösturna en ja-sedel ock en nej-sedel, kåda lika till storlek ock utseende,

tryckta ock omärkta samt var för sig slutna ock koprullade, ock

avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av kammarens

ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan.

3. Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i

32 § 2 mom. eller i tredje punkten av 52 § i denna riksdagsordning förmäles,

skall alltid avgöras genom votering. I ty fall galle angående voteringsproposition

jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs;

ock kör, sedan nämnda propositioner anslagits, omröstning genast äga rum.

Sådan omröstning skall alltid ske med tryckta ock omärkta, enkla, slutna

ock koprullade sedlar, ock kör, till undvikande av lika röstetal för ja ock

nej, i mål, där klott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning

före sedlarnas uppräkning en kland dem uttaga ock genast förseglad

avlägga. Om vid sammanräknandet av de övriga sedlarna rösterna

kefinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas ock avgöra keslutet.

Är pluralitet redan vunnen, kör den avlagda sedeln ouppkruten

genast förstöras.

§ 65.

När, i fråga om statsutgifter----gälla såsom riksdagens keslut.

Om vid sammanräkningen av de avgivna rösterna dessa kefinnas lika delade,

nedlägge andra kammarens talman i en därtill avsedd rösturna en

ja-sedel ock en nej-sedel, kåda lika till storlek ock utseende, tryckta ock

omärkta samt var för sig slutna ock koprullade, ock avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel, som en av andra kammarens ledamöter på

anmodan av talmannen upptager ur rösturnan.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar, ock iakttages därvid, att namnsedlarna,

så framt de skola kliva gällande, köra vara enkla, koprullade,

omärkta — — — lottning, när så erfordras.

GUSTAF,

A. Åkerman.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 59.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet infot*

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 3 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikesärendena Branting, statsråden Lindqvist,

Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

o

Departementschefen statsrådet Åkerman anför:

»Genom proposition den 31 januari 1919, nr 101, föreläde Kungl.

Maj:t riksdagen förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen,

avseende införande av öppen omröstning i riksdagen. Propositionen

blev av konstitutionsutskottet tillstyrkt. Utskottets hemställan bifölls

av andra kammaren men avslogs av första kammaren, i följd varav frågan

för det dåvarande hade förfallit.

Redan vid 1920 års riksdag gjordes emellertid frågan ånyo till föremål

för riksdagens prövning genom proposition, nr 157, vilken till alla

delar anslöt sig till 1919 års förslag i ämnet. Propositionen, i samband

med vilken riksdagen till behandling förehade två i ämnet väckta motioner,

tillstyrktes av konstitutionsutskottet med allenast en mindre väsentlig ändring,

till vilken jag i det följande återkommer. Andra kammaren biföll

utskottets hemställan, varemot såväl denna hemställan som Kungl. Maj:ts

proposition av första kammaren avslogos. Frågan hade sålunda ännu en

gång förfallit.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, vari departementschefen tillstyrkte

Kungl. Maj:t att avlåta 1919 års proposition, utvecklades närmare de skäl,

vilka ur såväl det allmännas som de enskilda riksdagsmännens synpunkter

gjorde det önskvärt, att öppet omröstningssätt vunne tillämpning i riksdagens

kamrar. I berörda yttrande bemöttes jämväl vissa invändningar,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ls Proposition Nr 59.

som vid frågans föregående behandling i riksdagen — denna fråga har

före 1919 dragits under folkrepresentationens prövning vid ej mindre än

tjugu riksdagar — framställts mot en dylik reform, och påvisades hurusom

dessa invändningar vore ogrundade eller i varje fall saknade avgörande

betydelse. Det motstånd, som vid 1919 och 1920 års riksdagar restes

mot den föreslagna reformen, föranleddes väsentligen av principiella betänkligheter,

vilka redan i motiveringen till 1919 års proposition i ämnet blivit

ingående bemötta. Det må tillåtas mig att i detta sammanhang jämväl

erinra om antalet av de röster, med vilka förevarande fråga vid nämnda

riksdagar avgjordes, av 1919 avgåvos i första kammaren 55 röster för

och 66 röster emot konstitutionsutskottets tillstyrkande hemställan. I andra

kammaren voro motsvarande silfror 118 och 59. År 1920 uppgick i första

kammaren antalet röster för den föreslagna reformen till 45, under det

motståndarna räknade 49 röster. I andra kammaren utgjorde röstantalet

respektive 85 och 53. Det väckte på sin tid — och enligt min mening

ej utan skäl — ett visst uppseende att vid denna viktiga frågas avgörande

ej större antal av kamrarnas ledamöter deltog i besluten än fallet var, särskilt

vid 1920 års riksdag. Frågans utgång vid dessa riksdagar synes

mig vid ovan omnämnda förhållanden icke böra hindra, att densamma redan

nu ånyo upptages. De skal, som lågo till grund för propositionerna till

nämnda riksdagar äga alltjämt oförminskad giltighet. Jag ber att här få

hänvisa till chefens för justitiedepartementet anförande till statsrådsprotokollet

den 31 januari 1919, då han hemställde om framläggande för riksdagen

av 1919 års proposition i förevarande ämne. Bland annat yttrade

sålunda departementschefen: »Bent principiellt sett måste den öppna omröstningen

anses vara den med riksdagsmannakallets natur mest överensstämmande.

Särskilt i vårt land, där offentlighetsgrundsatsen eljest är i

regel gällande vid de allmänna ärendenas behandling såväl utom som inom

riksdagen, måste det framstå såsom inkonsekvent och principvidrigt, att

folkrepresentantens verksamhet på denna avgörande punkt omgärdas^av sekretess.

Då riksdagens förhandlingar äro offentliga och vad som därunder

förekommer tages till protokoll, vilka äro för allmänheten tillgängliga, synes

ock själva avgörandet av föreliggande ärenden böra träffas under full

offentlighet.

Allenast genom det öppna omröstningssättet tillgodoses det allmänna

intresset av, att folket i sin helhet erhåller kännedom om, huru dess representanter

ställt sig till avgörandena i riksdagen i varje särskild fråga.

Även om man betraktar saken ur de enskilda valmännens synpunkt, bör

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

det framstå som en berättigad fordran, att de erhålla fullständig visshet

därom, på vad sätt riksdagsmännen, vilka numera allmänt väljas på grundval

av ett visst program, låta sin politiska uppfattning komma till uttryck,

när det gäller att i riksdagen fatta beslut. Sedan numera den offentliga

kandidaturens berättigande blivit allmänt erkänt i vårt land, synes den

öppna omröstningen i riksdagen böra framgå härav som eu given följd.

Anses det naturligt och riktigt, att den, som uppsättes till kandidat vid

ett riksdagsmannaval, offentligen redogör för sin ståndpunkt i allmänt politiskt

hänseende och beträffande särskilda aktuella spörsmål, bör det ock

vara självfallet, att den valde vid besluten inom riksdagen öppet ådagalägger,

huru han i själva verket utför de grundsatser, vilka lian inför valmännen

förklarat sig vilja följa.

Det kan vara anledning anmärka, att det proportionella valsättet,

varigenom de olika partigrupperna tillerkänts eu deras numerär inom valmanskåren

motsvarande representation, starkare än förut framhävt valmännens

och de skilda partiernas intresse av att med tillhjälp av omröstningens

öppenhet följa de valdes riksdagsmannagärning. Man kan med skäl fråga

sig, huruvida det kan anses konsekvent att genom själva valsättet söka

åstadkomma en så rättvis fördelning! som1 möjligt i de olika partiernas

representation och samtidigt bibehålla den hemliga omröstningsmetoden, till

följd varav valmännen kunna komma att gång efter annan omvälja en representant,

som de icke skulle hava valt, därest de känt det sätt, varpå

han utövat sin rösträtt som riksdagsman. Icke utan fog kan därför det

öppna omröstningssättet betecknas såsom ytterligare påkallat av systemet

med proportionella val.

Men icke blott från den stora allmänhetens och de speciella väljarkårernas,

utan även från folkrepresentanternas egen synpunkt måste den

ifrågasatta ändringen av omröstningssättet framstå såsom synnerligen önskvärd.

För riksdagsmannen bör det vara av betydelse, att han kan fullgiltigt

styrka vilken ställning han intagit vid de särskilda frågornas avgörande.

För att vinna detta syfte har under det nuvarande systemet den

utvägen anlitats, särskilt i viktigare frågor, att ledamöter, som ej deltagit

i diskussionen, genom instämmande i ''någon meningsfrändes yttrande deklarerat

sin ståndpunkt. Ett sådant ändamål tillgodoses emellertid på ett

enklare och mera tillförlitligt sätt genom den öppna omröstningen. I riksdagen

har vid denna frågas behandling jämväl framhållits, hurusom tillräckligt)

skäl för reformens vidtagande kan anses föreligga redan i den

omständigheten, att eu folkrepresentant med det nuvarande röstningssättet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.

kan tänkas rösta annorlunda än man haft anledning förvänta på grund av

hans uppträdande under de röstningen föregående förhandlingarna.»

Efter att hava påpekat hurusom den öppna omröstningen givetvis

komme att i förhållande till det nuvarande systemet medföra fördelen av

en avsevärd tidsvinst, framhöll min dåvarande företrädare vidare att den

ifrågavarande reformens genomförande även torde kunna bidraga till motarbetande

av det med rätta överklagade missförhållandet att riksdagsmän,

stundom till anmärkningsvärt stort antal, förfallolöst utebleve från kamrarnas

plena. Med den öppna omröstningen syntes nämligen kontroll i

detta avseende kunna lättare och mera effektivt genomföras.

Departementschefen upptog vidare, såsom redan omnämnts, till bemötande

de invändningar, vilka tidigare gjorts mot den förslagna reformen

och kunde antagas fortfarande komma att mot densamma framställas. I

fråga härom anser jag mig emellertid kunna inskränka mig till att hänvisa

till förenämnda anförande till statsrådsprotokollet den 31 januari 1919.

Redan tidigare förhandenvarande principiella och praktiska skäl tala

enligt min mening för ett förverkligande snarast möjligt av ifrågavarande

så många gånger framförda reformkrav. Emellertid torde det tillåtas mig

att i detta sammanhang erinra om ännu en omständighet, vilken synes

mig härutinnan vara av en viss betydelse. Sedan förslag i ämnet senast

förelädes riksdagen, hava allmänna val till riksdagens andra kammare för

första gången ägt rum enligt nu gällande valrättsbestämmelser och jämväl

första kammaren’ har genom till densamma förrättade nyval erhållit en i

viss mån ändrad sammansättning. Även av detta skäl finner jag mig böra

hemställa, att frågan göres till föremål för proposition till innevarande års

lagtima riksdag.

Yad angår det sätt, varpå den öppna omröstningen bör anordnas,

synes mig ett nytt förslag i ämnet böra ansluta sig till 1920 års proposition,

dock med iakttagande av det ändringsförslag, som beträffande en viss

detalj framlades av konstitutionsutskottet vid nämnda års riksdag och om

vilket jag i detta sammanhang torde få erinra. Med anledning av en i

första kammaren av herr Wavrinsky väckt motion, nr 16, föreslog utskottet,

att rörande sättet för omröstningen skulle i § 60 mom. 2 riksdagsordningen

föreskrivas, att omröstning skulle verkställas efter namnupprop

eller på annat sätt, varom i reglementariska föreskrifter för riksdagen

bestämmes; och hade utskottet i sammanhang härmed utarbetat utkast

till ändrad lydelse av § 2 i nämnda reglementariska föreskrifter. Enligt

Kungl. Maj:ts förslag skulle omröstningen ske efter namnupprop. Med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 5.9.

den av utskottet valda formuleringen avsågs att möjliggöra, att, därest

riksdagen skulle efter vunnen erfarenhet finna ändring av omröstningssättet

behövlig, sådan ändring skulle kunna vidtagas utan den särskilda procedur,

som kräves för grundlagsändringar. Redan vid samma riksdag föreslogs

av nyssnämnde motionär, motionen nr 17, vidtagande av åtgärd för utredning

om lämpligheten att vid omröstning i riksdagen använda elektrisk

voteringsmaskin, vilket förslag emellertid icke föranledde någon riksdagens

åtgärd. Då vad konstitutionsutskottet vid 1920 års riksdag sålunda i omförmälda

hänseende föreslagit synes mig förtjänt av beaktande samt det icke lärer

vara ägnat att väcka betänkligheter att åt riksdagen överlämna avgörandet om

eventuell ändring av själva metoden för omröstnings verkställande, därest

annan dylik metod än efter namnupprop skulle komma i fråga, har jag

ansett det nya förslaget i vad detsamma avser ändrad lydelse av § 60

mom. 2 riksdagsordningen böra erhålla en med nämnda utskottsförslag

överensstämmande avfattning. I övrigt har jag icke funnit anledning föreslå

någon ändring i 1920 års förslag.»

Föredraganden hemställer, att förslag till ändrad lydelse av §§ 60,

65 och 75 riksdagsordningen, med ovan angivna undantag lika lvdande

med förenämnda förslag till 1920 års riksdag, måtte föreläggas riksdagen

till prövning i grundlagsenlig ordning.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall; och

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. C er vin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. KU 1922:17 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17 s. 1 i texten