Med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen
1922-02-03 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1922:59, Med förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
1
Nr 59.
Kungl. Maj.is proposition till riksdagen med förslag till ändrad
lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen; given
Stockholms slott den 3 februari 1922.
Under åberopande av bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
§ 60.
1. Kär ärende skall slutligen avgöras, böra därtill hörande handlingar
uppläsas, så framt någon kammarens ledamot sådant äskar. Ej må något
mål, däri överläggning ägt rum, till slutligt avgörande företagas, förr än
kammaren på talmannens hemställan förklarat överläggningen slutad.
2. Därefter bör, utom i de fall mom. 3 upptager, proposition framställas
i den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva
föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition lyda på bifall.
Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit under överläggningen
gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas.
Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett
sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera delen framställas
i enahanda ordning, som nu är föreskriven. -— Proposition skall alltid
endast med ja eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive sin uppfattning
av det svar, som lämnats, varvid skall bero, så vida ej votering begäres,
vilken då ej må vägras; en var i övrigt obetaget att låta sin särskilda
mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom ny
överläggning uppriva. — Då voteras skall, bör voteringsproposition jämte
tydlig kontraproposition genast författas, justeras och anslås, samt omröstningen
strax därefter verkställas; men ej må proposition göras, om vote
Pihang
till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 50 käft. (Nr 59.) 1
2
Kung!,. Maj:ts Proposition Nr 59.
ring skall äga rum, ej keller någon omröstning därom tillåtas. Omröstningen
skall ske öppet ock verkställas efter namnupprop eller på annat
sätt, varom i reglementariska föreskrifter för riksdagen kestämmes. Befinnas
de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd
rösturna en ja-sedel ock en nej-sedel, kåda lika till storlek ock utseende,
tryckta ock omärkta samt var för sig slutna ock koprullade, ock
avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av kammarens
ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan.
3. Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i
32 § 2 mom. eller i tredje punkten av 52 § i denna riksdagsordning förmäles,
skall alltid avgöras genom votering. I ty fall galle angående voteringsproposition
jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs;
ock kör, sedan nämnda propositioner anslagits, omröstning genast äga rum.
Sådan omröstning skall alltid ske med tryckta ock omärkta, enkla, slutna
ock koprullade sedlar, ock kör, till undvikande av lika röstetal för ja ock
nej, i mål, där klott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning
före sedlarnas uppräkning en kland dem uttaga ock genast förseglad
avlägga. Om vid sammanräknandet av de övriga sedlarna rösterna
kefinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas ock avgöra keslutet.
Är pluralitet redan vunnen, kör den avlagda sedeln ouppkruten
genast förstöras.
§ 65.
När, i fråga om statsutgifter----gälla såsom riksdagens keslut.
Om vid sammanräkningen av de avgivna rösterna dessa kefinnas lika delade,
nedlägge andra kammarens talman i en därtill avsedd rösturna en
ja-sedel ock en nej-sedel, kåda lika till storlek ock utseende, tryckta ock
omärkta samt var för sig slutna ock koprullade, ock avgöres då omröstningens
utgång genom den sedel, som en av andra kammarens ledamöter på
anmodan av talmannen upptager ur rösturnan.
§ 75.
Alla val skola ske med slutna sedlar, ock iakttages därvid, att namnsedlarna,
så framt de skola kliva gällande, köra vara enkla, koprullade,
omärkta — — — lottning, när så erfordras.
GUSTAF,
A. Åkerman.
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 59.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet infot*
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 3 februari 1922.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikesärendena Branting, statsråden Lindqvist,
Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
Linders, Schlyter, Örne.
o
Departementschefen statsrådet Åkerman anför:
»Genom proposition den 31 januari 1919, nr 101, föreläde Kungl.
Maj:t riksdagen förslag till ändrad lydelse av §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen,
avseende införande av öppen omröstning i riksdagen. Propositionen
blev av konstitutionsutskottet tillstyrkt. Utskottets hemställan bifölls
av andra kammaren men avslogs av första kammaren, i följd varav frågan
för det dåvarande hade förfallit.
Redan vid 1920 års riksdag gjordes emellertid frågan ånyo till föremål
för riksdagens prövning genom proposition, nr 157, vilken till alla
delar anslöt sig till 1919 års förslag i ämnet. Propositionen, i samband
med vilken riksdagen till behandling förehade två i ämnet väckta motioner,
tillstyrktes av konstitutionsutskottet med allenast en mindre väsentlig ändring,
till vilken jag i det följande återkommer. Andra kammaren biföll
utskottets hemställan, varemot såväl denna hemställan som Kungl. Maj:ts
proposition av första kammaren avslogos. Frågan hade sålunda ännu en
gång förfallit.
I det yttrande till statsrådsprotokollet, vari departementschefen tillstyrkte
Kungl. Maj:t att avlåta 1919 års proposition, utvecklades närmare de skäl,
vilka ur såväl det allmännas som de enskilda riksdagsmännens synpunkter
gjorde det önskvärt, att öppet omröstningssätt vunne tillämpning i riksdagens
kamrar. I berörda yttrande bemöttes jämväl vissa invändningar,
4
Kungl. Maj.ls Proposition Nr 59.
som vid frågans föregående behandling i riksdagen — denna fråga har
före 1919 dragits under folkrepresentationens prövning vid ej mindre än
tjugu riksdagar — framställts mot en dylik reform, och påvisades hurusom
dessa invändningar vore ogrundade eller i varje fall saknade avgörande
betydelse. Det motstånd, som vid 1919 och 1920 års riksdagar restes
mot den föreslagna reformen, föranleddes väsentligen av principiella betänkligheter,
vilka redan i motiveringen till 1919 års proposition i ämnet blivit
ingående bemötta. Det må tillåtas mig att i detta sammanhang jämväl
erinra om antalet av de röster, med vilka förevarande fråga vid nämnda
riksdagar avgjordes, av 1919 avgåvos i första kammaren 55 röster för
och 66 röster emot konstitutionsutskottets tillstyrkande hemställan. I andra
kammaren voro motsvarande silfror 118 och 59. År 1920 uppgick i första
kammaren antalet röster för den föreslagna reformen till 45, under det
motståndarna räknade 49 röster. I andra kammaren utgjorde röstantalet
respektive 85 och 53. Det väckte på sin tid — och enligt min mening
ej utan skäl — ett visst uppseende att vid denna viktiga frågas avgörande
ej större antal av kamrarnas ledamöter deltog i besluten än fallet var, särskilt
vid 1920 års riksdag. Frågans utgång vid dessa riksdagar synes
mig vid ovan omnämnda förhållanden icke böra hindra, att densamma redan
nu ånyo upptages. De skal, som lågo till grund för propositionerna till
nämnda riksdagar äga alltjämt oförminskad giltighet. Jag ber att här få
hänvisa till chefens för justitiedepartementet anförande till statsrådsprotokollet
den 31 januari 1919, då han hemställde om framläggande för riksdagen
av 1919 års proposition i förevarande ämne. Bland annat yttrade
sålunda departementschefen: »Bent principiellt sett måste den öppna omröstningen
anses vara den med riksdagsmannakallets natur mest överensstämmande.
Särskilt i vårt land, där offentlighetsgrundsatsen eljest är i
regel gällande vid de allmänna ärendenas behandling såväl utom som inom
riksdagen, måste det framstå såsom inkonsekvent och principvidrigt, att
folkrepresentantens verksamhet på denna avgörande punkt omgärdas^av sekretess.
Då riksdagens förhandlingar äro offentliga och vad som därunder
förekommer tages till protokoll, vilka äro för allmänheten tillgängliga, synes
ock själva avgörandet av föreliggande ärenden böra träffas under full
offentlighet.
Allenast genom det öppna omröstningssättet tillgodoses det allmänna
intresset av, att folket i sin helhet erhåller kännedom om, huru dess representanter
ställt sig till avgörandena i riksdagen i varje särskild fråga.
Även om man betraktar saken ur de enskilda valmännens synpunkt, bör
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
det framstå som en berättigad fordran, att de erhålla fullständig visshet
därom, på vad sätt riksdagsmännen, vilka numera allmänt väljas på grundval
av ett visst program, låta sin politiska uppfattning komma till uttryck,
när det gäller att i riksdagen fatta beslut. Sedan numera den offentliga
kandidaturens berättigande blivit allmänt erkänt i vårt land, synes den
öppna omröstningen i riksdagen böra framgå härav som eu given följd.
Anses det naturligt och riktigt, att den, som uppsättes till kandidat vid
ett riksdagsmannaval, offentligen redogör för sin ståndpunkt i allmänt politiskt
hänseende och beträffande särskilda aktuella spörsmål, bör det ock
vara självfallet, att den valde vid besluten inom riksdagen öppet ådagalägger,
huru han i själva verket utför de grundsatser, vilka lian inför valmännen
förklarat sig vilja följa.
Det kan vara anledning anmärka, att det proportionella valsättet,
varigenom de olika partigrupperna tillerkänts eu deras numerär inom valmanskåren
motsvarande representation, starkare än förut framhävt valmännens
och de skilda partiernas intresse av att med tillhjälp av omröstningens
öppenhet följa de valdes riksdagsmannagärning. Man kan med skäl fråga
sig, huruvida det kan anses konsekvent att genom själva valsättet söka
åstadkomma en så rättvis fördelning! som1 möjligt i de olika partiernas
representation och samtidigt bibehålla den hemliga omröstningsmetoden, till
följd varav valmännen kunna komma att gång efter annan omvälja en representant,
som de icke skulle hava valt, därest de känt det sätt, varpå
han utövat sin rösträtt som riksdagsman. Icke utan fog kan därför det
öppna omröstningssättet betecknas såsom ytterligare påkallat av systemet
med proportionella val.
Men icke blott från den stora allmänhetens och de speciella väljarkårernas,
utan även från folkrepresentanternas egen synpunkt måste den
ifrågasatta ändringen av omröstningssättet framstå såsom synnerligen önskvärd.
För riksdagsmannen bör det vara av betydelse, att han kan fullgiltigt
styrka vilken ställning han intagit vid de särskilda frågornas avgörande.
För att vinna detta syfte har under det nuvarande systemet den
utvägen anlitats, särskilt i viktigare frågor, att ledamöter, som ej deltagit
i diskussionen, genom instämmande i ''någon meningsfrändes yttrande deklarerat
sin ståndpunkt. Ett sådant ändamål tillgodoses emellertid på ett
enklare och mera tillförlitligt sätt genom den öppna omröstningen. I riksdagen
har vid denna frågas behandling jämväl framhållits, hurusom tillräckligt)
skäl för reformens vidtagande kan anses föreligga redan i den
omständigheten, att eu folkrepresentant med det nuvarande röstningssättet
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 59.
kan tänkas rösta annorlunda än man haft anledning förvänta på grund av
hans uppträdande under de röstningen föregående förhandlingarna.»
Efter att hava påpekat hurusom den öppna omröstningen givetvis
komme att i förhållande till det nuvarande systemet medföra fördelen av
en avsevärd tidsvinst, framhöll min dåvarande företrädare vidare att den
ifrågavarande reformens genomförande även torde kunna bidraga till motarbetande
av det med rätta överklagade missförhållandet att riksdagsmän,
stundom till anmärkningsvärt stort antal, förfallolöst utebleve från kamrarnas
plena. Med den öppna omröstningen syntes nämligen kontroll i
detta avseende kunna lättare och mera effektivt genomföras.
Departementschefen upptog vidare, såsom redan omnämnts, till bemötande
de invändningar, vilka tidigare gjorts mot den förslagna reformen
och kunde antagas fortfarande komma att mot densamma framställas. I
fråga härom anser jag mig emellertid kunna inskränka mig till att hänvisa
till förenämnda anförande till statsrådsprotokollet den 31 januari 1919.
Redan tidigare förhandenvarande principiella och praktiska skäl tala
enligt min mening för ett förverkligande snarast möjligt av ifrågavarande
så många gånger framförda reformkrav. Emellertid torde det tillåtas mig
att i detta sammanhang erinra om ännu en omständighet, vilken synes
mig härutinnan vara av en viss betydelse. Sedan förslag i ämnet senast
förelädes riksdagen, hava allmänna val till riksdagens andra kammare för
första gången ägt rum enligt nu gällande valrättsbestämmelser och jämväl
första kammaren’ har genom till densamma förrättade nyval erhållit en i
viss mån ändrad sammansättning. Även av detta skäl finner jag mig böra
hemställa, att frågan göres till föremål för proposition till innevarande års
lagtima riksdag.
Yad angår det sätt, varpå den öppna omröstningen bör anordnas,
synes mig ett nytt förslag i ämnet böra ansluta sig till 1920 års proposition,
dock med iakttagande av det ändringsförslag, som beträffande en viss
detalj framlades av konstitutionsutskottet vid nämnda års riksdag och om
vilket jag i detta sammanhang torde få erinra. Med anledning av en i
första kammaren av herr Wavrinsky väckt motion, nr 16, föreslog utskottet,
att rörande sättet för omröstningen skulle i § 60 mom. 2 riksdagsordningen
föreskrivas, att omröstning skulle verkställas efter namnupprop
eller på annat sätt, varom i reglementariska föreskrifter för riksdagen
bestämmes; och hade utskottet i sammanhang härmed utarbetat utkast
till ändrad lydelse av § 2 i nämnda reglementariska föreskrifter. Enligt
Kungl. Maj:ts förslag skulle omröstningen ske efter namnupprop. Med
7
Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 5.9.
den av utskottet valda formuleringen avsågs att möjliggöra, att, därest
riksdagen skulle efter vunnen erfarenhet finna ändring av omröstningssättet
behövlig, sådan ändring skulle kunna vidtagas utan den särskilda procedur,
som kräves för grundlagsändringar. Redan vid samma riksdag föreslogs
av nyssnämnde motionär, motionen nr 17, vidtagande av åtgärd för utredning
om lämpligheten att vid omröstning i riksdagen använda elektrisk
voteringsmaskin, vilket förslag emellertid icke föranledde någon riksdagens
åtgärd. Då vad konstitutionsutskottet vid 1920 års riksdag sålunda i omförmälda
hänseende föreslagit synes mig förtjänt av beaktande samt det icke lärer
vara ägnat att väcka betänkligheter att åt riksdagen överlämna avgörandet om
eventuell ändring av själva metoden för omröstnings verkställande, därest
annan dylik metod än efter namnupprop skulle komma i fråga, har jag
ansett det nya förslaget i vad detsamma avser ändrad lydelse av § 60
mom. 2 riksdagsordningen böra erhålla en med nämnda utskottsförslag
överensstämmande avfattning. I övrigt har jag icke funnit anledning föreslå
någon ändring i 1920 års förslag.»
Föredraganden hemställer, att förslag till ändrad lydelse av §§ 60,
65 och 75 riksdagsordningen, med ovan angivna undantag lika lvdande
med förenämnda förslag till 1920 års riksdag, måtte föreläggas riksdagen
till prövning i grundlagsenlig ordning.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall; och
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
N. C er vin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- KU 1922:17 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 17 s. 1 i texten