Sök i Ratio Lex

Angående förändring av professor C. Wimans ''personliga professur till en ordinarie professur i paleontologi och historisk geologi m. m

1922-02-10 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:61, Angående förändring av professor C. Wimans ''personliga professur till en ordinarie professur i paleontologi och historisk geologi m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

1

Nr 61.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring

av professor C. Wimans ''personliga professur

till en ordinarie professur i paleontologi

och historisk geologi m. m.; given Stockholms

slott den 10 februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Örne.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

I anledning av en utav Kungl. Maj:t därom gjord framställning Ang. förändmedgav

1910 års riksdag, att för dåvarande docenten C. J. J. E. {^rac Pwi

Wiman finge vid universitetet i Uppsala inrättas en personlig pro- mans personBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 52 käft. (Nr 61.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

liga professur

till en ordinarie

professuri

paleontologi

och historisk

geologi

ra. m.

2 KungI. Maj:ts proposition Nr 61.

fessur i paleontologi, med den undervisnings- och examinationsskyldighet,

som av Kungl. Maj:t bestämdes, samt med skyldighet för Wiman

ej mindre att i tillämpliga delar vara underkastad de för universitetsprofessor

i allmänhet för åtnjutande av gällande avlöningsförmåner

stadgade villkor och bestämmelser, än även att vid den ålder,

då annan universitetsprofessor är skyldig att avgå från tjänsten, med

åtnjutande av pension, beräknad efter samma grunder, som stadgats

beträffande övriga universitetsprofessorer, jämväl frånträda sin professur.

Vidare anvisade riksdagen för berörda ändamål på allmänna

indragningsstaten till årlig avlöning åt Wiman ett belopp av 7,200

kronor, därav 4,700 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års väl vitsordad

tjänstgöring såsom professor. Härjämte åtnjuter Wiman numera i

tillfällig löneförbättring 1,000 kronor.

Förslag har inom universitetet väckts angående ändring av den

personliga professuren till en ordinarie med i huvudsak motsvarande

ämnesomfattning som den nuvarande personliga professuren, och

tillåter jag mig redogöra för vad i denna fråga förekommit.

Ärendet har sin upprinnelse i en av professorn i mineralogi och

geologi vid universitetet i Uppsala A. Gr. Högbom till matematisknaturvetenskapliga

sektionen avlåten skrivelse av den 12 januari 1920.

Efter erinran om gällande bestämmelser i fråga om ändring av

lärarbefattnings omfång lämnar Högbom en orienterande redogörelse

för frågans läge och för de synpunkter, från vilka densamma syntes

i främsta rummet böra betraktas. Högboms skrivelse lyder i detta

avseende:

Med åberopande av § 101 i universitetsstatuterna angående förslag till ändring

av lärarbefattnings omfång och i betraktande av att sådant förslag bör

»bringas å bane och avgöras, medan lärarbefattning, som därav beröres, är med

ordinarie innehavare besatt», får jag, då min tjänstetid med 1921 års slut utgar,

och då de förändringar sektionen eventuellt kommer att föreslå, för sitt genomförande

kunna erfordra den tid, som återstår till min avgång från professuren,

härmed hemställa, att sektionen ville så snart som möjligt upptaga detta ärende

till behandling.

Det har, såsom sektionen torde erinra sig, redan vid tidigare ledigheter från

sakkunnigt håll med mycken bestämdhet och enhällighet gjorts gällande, att den

mineralogisk-geologiska professurens läroområde är allt för vidsträckt och heterogent

för att kraven på en fullgod kompetens skulle kunna upprätthållas och en

tillfredsställande undervisning inom ämnets olika delar skulle kunna ges. Detta

missförhållande har med de sista decenniernas hastiga utveckling av de geologiska

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

disciplinerna blivit än mera framträdande än det var, när den geologiska professuren

här senast, för 23 år sedan besattes. Och det har ytterligare tillskärpts

genom de vetenskapliga studiernas inskränkning för den enskilde till allt trängre

ämnesgebit, vilket bl. a. tagit sig uttryck i licentiatexamens begränsning till endast

ett ämne i stället för såsom förr tre ämnen, varigenom utsikterna blivit än

ringare att erhålla sökande med tillräckligt bred naturvetenskaplig underbyggnad

för forskning och undervisning inom geologiens skilda grenar.

Vid flertalet med Uppsala jämförliga universitet i utlandet är också numera

ifrågavarande vetenskapsområde fördelat på åtminstone två skilda ordinarie

professurer, vartill dessutom kommer, att dessa universitet i många fall

äro bättre utrustade med assistenter eller biträdande lärarbefattningar. Visserligen

har den personliga professuren i paleontologi, som för 10 år sedan inrättades

för professor Wiman, inneburit ett provisoriskt tillgodoseende av de mest

trängande kraven på lärarkrafter. Men å andra sidan kan denna professur, så

länge den blott är personlig, icke tillmätas någon mera avsevärd betydelse, när

den ordinarie professuren snart ånyo skall besättas, då man ej kan anticipera,

att denna personliga professur vid Wimans avgång skall förvandlas till ordinarie

och följaktligen innehavaren av den ordinarie professuren några år efter sin

utnämning står inför utsikten att ensam representera hela ämnesområdet.

Det torde under sådana förhållanden ligga närmast ttll hands, att sektionen

snarast möjligt gör hemställan om den personliga professurens förändring till ordinarie,

vilket också ur andra synpunkter, såsom längre fram närmare utvecklas,

måste betraktas såsom synnerligen önskvärt. Det geologiska ämnesområdet skulle

därigenom vid vårt universitet bliva fördelat på två ordinarie professurer, av

vilka den ena skulle omfatta de delar, som företrädesvis vila på kemisk-fysisk

grund, den andra däremot bygga på biologisk grundval.

Vid flera universitet, särskilt i Tyskland, äro mineralogien och petrografien

sammanförda till den ena professuren, paleontologien och geologien till den andra.

Denna uppdelning har dels sin grund i den historiska utvecklingen, dels beror

den på den dominerande roll, som de fossilförande formationerna spela i Mellaneuropas

geologi, men den kan näppeligen vara den för oss lämpligaste vare sig

ur synpunkten av de olika disciplinernas inre samband eller med hänsyn till

vårt lands naturförhållanden. Om man frånräknar den mera på paleontologien

vilande delen av formationsläran eller historiska geologien, som anknyter sig till

de biologiska vetenskaperna, så ansluter sig geologien, då de geologiska processerna

och problemen mestadels äro av kemisk och fysisk natur, närmast till kemien

och fysiken. Den moderna geologien, som strävar till allt större exakthet

och söker att få kvantitativa uttryck för de olika processerna, fordrar större förtrogenhet

med de exakta vetenskaperna och deras metoder än som i allmänhet

kan förutsättas hos en paleontolog, vars vetenskapliga utbildning måste väsentligen

falla inom de biologiska vetenskapernas område! Och i vårt land, vars

geologiska byggnad och historia endast till jämförelsevis ringa del belyses av

fossilförande formationer, men väsentligen tar sig uttryck i urberg och andra

metamorfa, ofta malmförande bergartskomplexer samt eruptiver av olika åldrar,

är en förbindelse mellan petrografien och geologien också av naturförhållandena

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

mera motiverad. Glacialgeologien och kvartärgeologien över huvud, som trots

den stora betydelse den har i nordisk geologi näppeligen kan påräkna en egen

professur, faller till metoder och mål endast till mindre delar inom paleontologiens

råmärken, men fordrar i övrigt kunskaper i och förmåga att orientera sig inom

flera från paleontologien mera avlägset liggande forskningsgebit, såsom klimatologi,

hydrografi, mekanik m. fl. fysikaliska discipliner, varför även den synes riktigare

underordnas den på fysisk-kemisk grund vilande professuren än förenas med den

paleontologiska.

Mot den här antydda uppdelningen av läroområdet kan möjligen göras den

invändningen, att den fysisk-kemiska delen av ämnet får en i förhållande till

den biologiska delen väl så stor omfattning, och denna anmärkning kan nog så

till vida äga sin riktighet, som undervisning, examination och lärjungeantal torde

komma att i regel mera falla inom den förra professuren, men man kan ej till

förmån för en utjämning i dessa avseenden lägga gränserna mellan de båda läroområdena

på ett sätt, som sämre motsvarar en naturlig gruppering. Paleontologien

och denna närmast anslutna delar av geologien bilda för övrigt ett så

vidsträckt forskningsfält och undervisningsområde, att de mer än väl kräva sin

man och att den, som skall fylla denna plats, icke kan disponera någon tid för

att ägna sig åt från den skilda vetenskapsområden. Vad angår den andra

professurens läroområde må framhållas, att mineralogien i detsamma numera såsom

självständig vetenskap icke spelar samma framträdande roll som den gjort

under tidigare skeden i naturforskningens historia, utan mera bör anses såsom

en propedevtisk hjälpvetenskap för petrografien och geologien. Att i denna

professur betrakta mineralogien såsom sidoordnad och jämnställd med geologien

— något som den för övrigt på senare tid icke heller varit, varom också nu

gällande betygsformulering »geologi med mineralogi» vittnar — skulle innebära

en risk, att befattningen kunde tillfalla en vetenskapsidkare, vars intresse och

forskning helt och hållet folie inom mineralfysiken eller något annat med geologien

mindre nära förbundet gebit, och att geologien bleve tillbakasatt eller behandlad

mera såsom en bisak.

Såsom en lättnad i undervisningsbördan för denna professur må räknas, att

det till professurens läroområde hörande docentstipendiet möjliggör de propedevtiska

kursernas i mineralogi och petrografi överlåtande på en docent, som då

kommer att fylla en plats, som eljes vid en del universitet innehaves av en mer

fast anställd assistent.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter anser Högbom

ändamålsenligast, att läroområdet fördelas på två ordinarie professurer,

av vilka den ena lämpligast kunde betecknas såsom professur

i geologi, med undervisning sskyldighet i paragraf (och

mineralogi), den andra såsom professur i paleontologi, med undervisning

sskyldighet i historisk geologi (eller formationslära.)

Högbom anför vidare:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Förutom av de skäl för den personliga professurens förvandling till ordinarie

och för en uppdelning av läroområdet på två professurer, som i det föregående

blivit anförda, är ett vidtagande snarast möjligt av åtgärder i detta syfte

även på andra grunder av behovet påkallat. Inom den mineralogisk-geologiska

institutionens byggnad bar endast i ringa utsträckning, och detta icke utan inskränkningar

i de till den ordinarie professuren hörande samlingarnas och arbetenas

utrymmesbehov, plats kunnat beredas för de efter den personliga professurens

tillkomst växande paleontologiska samlingarna och för de paleontologiska arbetena.

Sakläget är för närvarande sådant att både övningskurser och vetenskapliga arbetsplatser

måste anordnas i de för samlingar avsedda och av samlingar upptagna

museirummen, att egna arbetsrum nästan alldeles saknas för docenter och amanuenser

och att utrymmena för instrumentrum, kartor och bibliotek äro alldeles

otillräckliga. Den inredning, som skett av ett par förut obegagnade lokaler i

källarvåningen, liksom upplåtandet av ett par rum i Gustavianum för paleontologien,

ha icke inneburit mera än ett provisoriskt avhjälpande av de mest trängande

behoven för tillfället. Även om det bortses ifrån det ökade utrymme, som

Wimans energiska och av ett frikostigt mecenatskap stödda arbete på de

paleontologiska samlingarnas riktande med nya värdefulla fossil nödvändiggör

under den närmaste framtiden, är uppenbart, att nu rådande institutionsförhållanden,

i undervisningens och det vetenskapliga arbetets intresse, borde snarast möjligt

ordnas på ett mera tillfredsställande sätt och helst så, att vad som hör till

den paleontologiska avdelningen bleve avskilt från det övriga och finge professorn

i paleontologi såsom prefekt, ävensom att en proportionerlig del av det för institutionen

i dess helhet utgående anslaget finge av honom disponeras. Men det är

också uppenbart, att genomförandet av nu berörda önskemål stöter på svårigheter,

så länge professuren i paleontologi är blott personlig och det icke föreligger

någon säkerhet för huru förhållandena om några år eller ett tiotal år framåt i

tiden kunna komma att gestalta sig. Först med en förändring av professuren

till ordinarie och uppdragandet av grundlinjerna till en ämnesfördelning på de

båda professurerna skulle vinnas en fast utgångspunkt för arbetet på lokalfrågornas

lösning och en institutionsuppdelning. I betraktande av den långa tid,

som vanligen åtgår, innan dylika frågor bliva lösta, särskilt, när det, som här

tydligtvis måste bliva fallet, gäller nybyggnad eller beredande på annat sätt av

väsentligt bättre utrymmen, kommer varje dröjsmål med den personliga professurens

förändring till ordinarie att bliva till men för undervisning och vetenskapliga

arbeten inom geologiens hela läroområde.

Jag har i föreliggande framställning angivit de enligt min uppfattning

trängande skäl, som föreligga, till ett upptagande av här berörda frågor om den

personliga professuren i paleontologi och om ämnosfördelningen inom den geologiska

vetenskapsgruppen till behandling. De anordningar, som provisoriskt och

till dess här antydda program eventuellt blivit realiserat kunna ifrågakomma för

avhjälpande av de mest framträdande olägenheterna i det ena och andra avseendet,

har jag icke anledning att i detta sammanhang gå in på. Likaså har jag

icke ansett det behövligt att närmare utveckla, huru, med den av mig skisserade

ämnesfördelningen på två ordinarie professurer, examination och betygssättning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

böra fördelas. Det synes mig för övrigt, som om därutinnan inga större ändringar

i nu gällande anordning skulle vara behövliga, i alla händelser icke större

förändringar än att de efter samråd mellan de båda ämnesområdenas målsmän

lätt kunde överenskommas och åvägabringas.

I anledning av denna Högboms skrivelse inkom professorn

i geografi A. Hamberg med följande den 27 januari 1920 dagtecknade

framställning till sektionen. Hamberg anförde bär följande:
Med

anledning av professor Högboms förslag till fördelning av undervisningen

i geologi .och mineralogi på två professurer efter hans avgång ber jag

till sektionen få framföra följande:

Högboms förslag till ämnets fördelning synes mig lämpligt, däremot synes

mig hans förslag till professurernas benämning icke vara väl valda. Högbom

föreslår att den ena professuren skall kallas professur i geologi med undervisningsslcyldighet

i petrografi (och mineralogi), den andra professur i paleontologi

med undervisning sskyldighet i historisk geologi (eller formationslära). I båda

dessa benämningar är påfallande, att enligt ordalydelsen undervisningsskyldigheten

strängt taget gäller en helt annan vetenskapsgren än den, efter vilken

professuren benämnes. Ty enligt ordalydelsen har professorn i geologi ingen

skyldighet att undervisa i geologi, utan endast i petrografi och i ringare grad i

mineralogi, och professorn i paleontologi har ingen skyldighet att undervisa i

paleontologi utan endast i historisk geologi. Detta har ju dock ej alls varit förslagsställarens

mening, utan snarare har han väl menat, att undervisningsskyldigheten

skulle gälla alla de under professuren uppräknade ämnena.

Jag anser därför, att detta bör finna ett logiskt och möjligast enkelt uttryck

i professurernas benämning.

För att börja med vill jag erinra därom, att Högbom tänkt sig, att båda

professorerna skulle sköta var sin del av ämnet geologi, taget i sin vidsträcktaste

betydelse, samt att den ene skulle få på sin lott detta ämnes fysisktkemiska

avdelning, den andre detsammas biologiska avdelning. Den förre tankes

skola tentera studerande, som företrädesvis ägna sig åt icke-biologiska vetenskaper,

den senare botanister och zoologer. Som paleontologi ej alls ingår såsom examensämne

enligt nu gällande examénsstadga och det måhända kunde förefalla egendomligt,

att tentamina skulle komma att avläggas i ett ordinarie examensämne

för en professor i ett ämne, som ej alls är examensämne, så hemställer jag, om

det ej vore lämpligt att ordet geologi inginge i låda professurernas benämning.

Dessas skilda karaktär kunde därefter angivas genom tillägg av de specialvetenskaper,

som tillhöra var och en av dem. Man skulle enligt denna princip lämpligen

kunna kalla de ifrågavarande professurerna:

den ena professur i geologi med petrografi och mineralogi,

den andra professur i geologi med paleontologi.

I stället för »med» kan konjunktionen »och» användas. Då namnet bör vara

kort, synes mig någon ytterligare beskrivning ej lämplig. Det faller av sig självt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

att den professur i geologi, som är förenad med petrografi och mineralogi, har

på sin lott den oorganiska geologien, och att den, som utom geologi har paleontologi,

representerar den gren av geologien, som kallas historisk geologi eller formationslära.

Båda dessa geologiska discipliner övergå för övrigt i varandra och ha

gemensamma områden. Att foga till parenteser med ytterligare distinktioner är

väl knappt lämpligt och även synes det mig olämpligt att sätta ordet »mineralogi»

inom parentes, då denna vetenskapsgren ju dock är grundläggande för

hela den oorganiska geologien och nog torde behöva studeras på allvar.

Vid sektionens behandling av frågan den 28 februari 1920 anmälde

Högbom, att han gärna ginge med på att den ena professuren

benämdes professur i geologi med mineralogi, men att han ansåg

den andra professuren mest adekvat kunna benämnas professur i

paleontologi med formationslära. Sektionen beslöt anmoda professorerna

Gr. De Geer och H. Sjögren samt överdirektören A. Gavelin

avgiva utlåtanden i ärendet.

Då dessa sakkunnigutlåtanden äro av betydelse för frågans bedömande

anser jag mig böra närmare redogöra för desamma.

Professor de Geer anför i sin skrivelse till sektionen, bland annat,

följande:

I likhet med professorerna Högbom och Hamberg delar jag givetvis helt och

hållet den sedan lång tid bland alla fackmän rådande uppfattningen, att ett så omfattande

ämne som geologien med dess många, vitt skilda förgreningar numera icke

kan på ett tillfredsställande sätt företrädas av en enda huvudlärare, en uppfattning,

åt vilken jag bland annat givit uttryck i en år 1909 i båda kamrarna framlämnad

motion om den personliga lärarbefattning, som nu innehaves av professor Carl

Wiman samt inom Stockholms högskola i det förslag, som ledde till att jämte

den av mig tillträdda professuren i geologi år 1897 upprättades en lärarplats i

mineralogi och petrografi, vilken år 1908 ombildats till en självständig professur

i samma ämne.

För var och en, som närmare tänkt sig in i, hurusom geologiens skilda

delar i själva verket kräva tillämpning av snart sagt samtliga naturvetenskaper,

är det ju också lätt att inse, det en så stor mångsidighet hos en person i våra

dagar svårligen kan ifrågasättas.

Då emellertid en i allo tillfredsställande uppdelning av ämnet av ekonomiska

skäl i regeln är omöjlig, återstår att tillse vad soru i varje särskilt fall är mest

oundgängligt med avseende på det tillgängliga studieområdets geologiska resurser

samt på behovet av vetenskapligt underlag för geologiens tillämpning i skilda

riktningar.

Vad sålunda särskilt angår största delen av vårt land, synas naturförhållandena

här nog i första hand kräva en tudelning av geologien på så vis, att urbergets

och de kristalliniska bergarternas samt malmernas geologi jämte petrografien och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition Nr 61.

mineralogien komme på den ena parten; på den andra åter den historiska, stratigrafiska

och fysiografiska geografien jämte paleontologien.

Under vanliga förhållanden bör kvartärgeologien utan tvivel höra hit; då

den vid studiet av jordens äldre historia bildar det grundläggande mellanledet

mellan nutiden och de äldre skedena och ej bör begränsa sig blott till de speciella

istidsfenomenen eller ens till hela den oorganiska naturens företeelser, utan därjämte

hava till syfte att ur olika synpunkter särskilt belysa de kvartära organismerna

samt den nutida växt- och djurgeografiens kvartära förutsättningar och

utveckling, som ju är av speciell vikt just under de sista geologiska skedena, då

fördelningen av land och hav samt klimatet och övriga betingelser för det organiska

livet för migrationen långt bättre kunna överblickas än i fråga om äldre skeden.

Allra viktigast är detta, då det gäller människans förhistoria, och kvartärgeologiens

samverkan med arkeologien.

Det är visserligen sant, att kvartärgeologien, särskilt inom vissa delar av

glaciogeografien efter hand börjar närma sig den exakta geofysiken, men det gäller

här helt andra sidor av fysiken än de, som jämte grundliga kunskaper i kemi

erfordras för den mineralogiska och petrografiska forskningen.

I det hela kräver nog å sin sida, särskilt inom vårt land, det kvartärgeologiska

forskningsarbetet numera så pass omfattande förstudier i skilda riktningar

och ej minst i de biologiska, att dessa i regeln nog icke kunna tillgodoses på ett

sätt, som motsvarar vårt lands naturförhållanden och vetenskapliga traditioner av

en och samma person, som verkligen grundligt tillägnat sig de ganska krävande

förutsättningarna för framgångsrik forskning inom våra kristalliniska bergarters

för vårt land specifika men synnerligen vanskliga område.

Om sålunda den ena professuren till huvuduppgift bör hava de kristalliniska

bergarternas geologi, medan den andra har den historiska inklusive den kvartära

geologien med paleontologi, så torde detta dock ej behöva utgöra något hinder

för att om vid någon tidpunkt de faktiskt tillgängliga personliga resurserna skulle

göra sådant önskligt inbördes jämkningar mellan de båda professurernas undervisningsområden

med sektionens begivande borde kunna medgivas.

Därjämte borde nog också, särskilt med hänsyn till den akademiska undervisningen

i Uppsala och Stockholm genom ömsesidig arbetsfördelning de vetenskapliga

studierna mångsidigare kunna tillgodoses än som utan sådan samverkan

vore möjligt.

I likhet med Hamberg anser jag för min del lämpligt att bägge professurerna

betecknas såsom geologiska och erhålla möjligast korta benämningar. Dessa

böra dock givetvis ej vara identiska.

Med stöd av vad ovan anförts får jag sålunda för min del föreslå, att den

ena ordinarie lärarplatsen kallas professur i geologi med petrografi och mineralogi

samt den andra professur i historisk geologi med paleontologi.

Professor Sjögrens yttrande är av följande lydelse:

Att den nuvarande ordinarie professuren i »mineralogi och geologi» till sitt

omfång är allt för omfattande och med avseende på de vetenskapsdiscipliner, den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunql. Maj:ts proposition Nr 61.

inrymmer är allt för inhomogen för att kompetenta befattningshavare skulle kunna

erhållas, har redan alltför länge varit tydligt.

Ifrågavarande professorsstol inrättades år 1852, då mineralogien och geologien

utbrötos från kemien, med vilken vetenskap dessa ämnen under ett århundrade

varit förenade. Till en början låg ämnets tyngdpunkt hos mineralogien, såsom

den äldre och den med kemien mest besläktade vetenskapen; sedermera har på

grund av geologiens utomordentligt starka utveckling och växande betydelse, denna

vetenskap så småningom blivit dominerande, vilket tagit sig uttryck däruti, att

betygssättningen numera sker i »geologi med mineralogi». Härtill kommer att

från mitten av förra århundradet bergartsläran eller petrografien, från att vara

ett kapitel av geologien, differentierats och utvecklats, så att den nu gör anspråk

på att vara en självständig vetenskapsgren med en utomordentligt rik litteratur,

åt densamma ägnade specialtidskrifter o. s. v.

Samtidigt och parallellt med utvecklingen av dessa lärodiscipliner, vilka hava

sin rot i kemi och fysik, har paleontologien uppvuxit från en helt annan basis,

nämligen från zoologien och botaniken. Icke blott historiskt utan även rent logiskt

sett hörer paleontologien samman med zoologien och botaniken, vilket även finner

sitt uttryck däruti, att t. ex. vid naturhistoriska riksmuseet de båda paleontologiska

avdelningarna, den paleo-zoologiska och den paleo-botaniska räknas till de zoologiska

resp. botaniska avdelningarna. Att vid flertalet universitet undervisning

och examination i paleontologi, såvida ämnet ej har särskild lärostol förenats med

det geologiska studiet, sammanhänger med den omständigheten, att paleontologiens

föremål, försteningarna, anträffas i de formationer, som utgöra föremål för geologiens

utforskning.

Av det ovan sagda torde framgå, vilka många heterogena ämnen som äro

förenade inom läroområdet för professuren i mineralogi och geologi och redan

därutav torde nödvändigheten av en uppdelning, såväl i undervisningens som i

forskningens intresse, vara påtaglig. Likaledes anser jag, att tillfället att vid den

nuvarande innehavarens avgång göra en sådan uppdelning icke får försummas

och att, i samband därmed den nuvarande personliga professuren, som innehaves

av Wiman, bör förvandlas till en ordinarie professur i geologi.

Vad uppdelningen av de olika ämnana beträffar, så ger sig densamma i

huvudsak av sig själv vid betraktande av den historiska utvecklingen och det

organiska sambandet mellan de olika disciplinerna. Jag instämmer helt och

hållet i Högboms förslag, enligt vilket den ena professuren skulle omfatta

allmän geologi, kvartärgeologi, petrografi och mineralogi, den andra historisk

geologi eller formationslära och paleontologi. Frågan om de båda professurernas

benämning torde vara mindre viktig. Kallar man den ena professur i allmän

geologi, petrografi och mineralogi och den andra professur i historisk geologi och

paleontologi, så synes mig, att dessa benämningar äro i full överensstämmelse med

den ovan föreslagna omfattningen av de båda professurerna.

Likväl vill jag vid detta tillfälle icke underlåta att uttala, att den ovan

föreslagna anordningen i en punkt icke synes mig tillfyllest, nämligen med

avseende på den underordnade och undanskymda ställning som den tillerkänner

mineralogien. Det mineralogiska studiet har nämligen sin betydelse icke endast

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 62 käft. (Nr 61.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

som propedevtik till petrografien och geologien, utan mineralogien är en självständig

vetenskap med rikt innehåll och sedan länge systematiskt utvecklad lärobyggnad,

därtill den äldsta inom ämnesgruppen och en vetenskap inom vilken

Sverige har spelat en ledande roll och har stolta traditioner att upprätthålla. En

livlig utveckling pågår också för närvarande inom mineralogien, förnämligast

utefter två linjer, nämligen mineralparagenes och kristallografi, båda stimulerade

av de senare årtiondenas stora framsteg inom fysikaliska kemien. Det är påtagligt,

att inom en professur i allmän geologi, petrografi och mineralogi, med tyngdpunkten

lagd på geologien, den mineralogiska undervisningen och forskningsarbetet

kommer i en ofördelaktig ställning. En självständig lärostol i mineralogi, eventuellt

i förening med kristallografi, blir sålunda fortfarande ett önskemål. Då

jag likväl ansluter mig till Högboms förslag, så är det därför, att det innebär

en avsevärd förbättring i förhållande till det nuvarande tillståndet och enär väl

sannolikt icke mera för närvarande står att vinna, men icke därför att jag anser

att denna omfattande och heterogena ämnesgrupps krav därmed äro på ett tillfredsställande

sätt tillgodosedda.

I anledning av sektionens hänvändelse yttrar överdirektör Gavelin

i sitt utlåtande följande:

Den svårighet, som efter mitt förmenande kan sägas föreligga att på ett i

alla avseenden tillfredsställande sätt ordna ifrågavarande ärende, beror ytterst på

att de ämnesgrenar, som höra under nuvarande professuren i geologi med mineralogi,

äro så många och heterogena, och den vetenskapliga utvecklingen inom

samtliga så livlig, att det strängt taget hade behövts tre professurer för att kunna

åstadkomma en tillräcklig representation för dem alla. Man hade då med hänsyn

till rådande svenska förhållanden kunnat låta en professur omfatta petrografi

med mineralogi (inklusive de delar af geologien, som övervägande bygga på petrografiska

forskningsmetoder), den andra historisk geologi med paleontologi och

den tredje allmän geologi och kvartärgeologi (med tung vikt lagd på nordisk

kvartärgeologi). Huru än en uppdelning av dessa grenar på blott två professurer

verkställes, kommer väl situationen efter den nuvarande innehavarens avgång

efter allt att döma att bliva sådan, att åtminstone den ena professurens innehavare

icke kan inneha eller förutsättningsvis upprätthålla full kompetens inom

hela det område, som hans professur kommer att omfatta.

Om det emellertid blir nödvändigt att tills vidare sammantränga ämnesgrenarna

på två professurer, förefaller det önskvärt att vid deras uppdelning på

dessa taga största möjliga hänsyn till den större eller mindre relativa vikten eller

nödvändigheten av studiet av de olika grenarna i vårt land i allmänhet och i

Uppsala i synnerhet, ävensom till det sätt varpå dessa grenar äro representerade

vid våra övriga högskolor.

Från denna synpunkt vill jag då först uttala min fulla anslutning till

Högboms förslag att betrakta mineralogien såsom en mera underordnad propedevtisk

hjälpvetenskap. Till och med om hela ämnesgruppen såsom ovan

antytts fått förfoga över tre lärostolar, skulle enligt mitt förmenande en dylik

mera underordnad ställning för mineralogien varit påkallad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.is proposition Nr 61.

Beträffande de övriga huvudgrenarnas inbördes vikt och behov av fullödig

representation vid Uppsala universitet tillåter jag mig erinra om följande förhållanden

:

Vårt lands berggrund består till över 90 procent av bergarter, vilkas studium

bedrives så gott som uteslutande efter petrografiska metoder, och givetvis

helt faller under en professur i petrografi.

Mindre än 10 procent av arealen hyser fossilförande avlagringar, vid vilkas

studium paleontologisk-stratigrafiska metoder komma till användning; dessa bildningar

skulle utgöra forskningsobjekt företrädesvis inom den föreslagna paleontologiska

professurens läroområde. Men de erbjuda dessutom — i våra dagar

mera än förut — viktiga problem för forskningen jämväl från rent petrografiska

synpunkter och komma _ därför i någon mån att tillhöra också området för en

petrografisk professur. Över hela vårt land har man så de skiftande lösa jordlagren

och övriga kvartära fenomen, vilka numera i de nordiska länderna utgöra

ett så rikt och mångsidigt forskningsfält, att den vetenskapsman, som vill fullt

behärska detsamma, hädanefter icke torde få möjlighet till störa insatser inom andra

grenar af geologien.

Vad slutligen den allmänna (dynamiska) geologien beträffar, så berör denna

ju samtliga uppräknade grenar. Större (eller de hos oss mest aktuella) delarna

därav torde väl dock få sägas ansluta sig så naturligt till kvartärgeologien, att

huvudparten av undervisningen däri kommer att ombesörjas av representanten

för kvartärgeologi.

Av ovannämnda tre huvudgrenar, petrografi, paleontologi och kvartärgeologi,

vardera tagna i vidsträckt bemärkelse, måste obestridligen petrografi och kvartärgeologi

sägas hava den största betydelsen i vårt land, så till vida som det både

från teoretiska och praktiska synpunkter föreligger största behovet av utbildade

forskare på dessa områden. Aven med tanke på skolornas behov torde nog hos

oss petrografi och kvartärgeologi framstå såsom de viktigaste ämnesgrenarna. Det

förefaller mig därför ännu nödvändigare att i vårt land hava en högt kvalificerad

undervisning i nämnda grenar än i paleontologi, så viktig denna sistnämnda

vetenskapsgren än i och för sig må vara.

I fråga om petrografiens och kvartärgeologiens inbördes vikt med hänsyn

till behovet av representation vid universitetet torde åter ett obetingat företräde

böra givas åt den förra grenen. I ännu högre grad än i fråga om kvartärgeologien

torde nämligen gälla om petrografien (med därtill knutna delar av geologien)

i vårt land, vad Högbom säger om paleontologien, att »den mer än

väl kräver sin man». Behovet av stadga och kontinuitet i fråga om lärarkrafter

och undervisning torde också göra sig långt mera kännbart inom petrografiens

område än inom kvartärgeologiens. Från synpunkten av de olika huvudgrenarnas

betydelse och behoven av högre undervisning inom dem vore det därför

önskvärt, att vid en uppdelning den petrografiska riktningens behov i första

hand bleve tillgodosedda.

Med ovan angivna uppfattning kan jag ej finna det fullt lyckligt att nu

definitivt giva paleontologien en egen lärostol, medan samtidigt petrografi och nordisk

kvartärgeologi förefalla få nöja sig med en gemensam professur. Då man

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

väl med visshet kan räkna med, att efter nuvarande innehavarens avgång ingen

efterträdare kommer att inneha eller kunna upprätthålla tillräcklig kompetens i

båda grenarna, och då (såsom också i Högboms förslag framhålles) den kvantitativt

tyngsta undervisnings- och examinationsbördan komme att ligga på

den föreslagna professuren i geologi med petrografi, så torde kunna befaras, att

genom en sådan anordning de i vårt land viktigaste grenarna av den geologiska

ämnesgruppen framdeles kunna bliva för svagt representerade, medan endast paleontologien

alltid vore försäkrad om en förstklassig ställning.

Då det för närvarande icke synes kunna ifrågakomma att inrätta tre professurer,

skulle det dock enligt mitt förmenande innebära en lyckligare och de nödvändigaste

kraven mera motsvarande kompromiss, om det bestämdes, att den

föreslagna professuren i geologi med undervisningsskyldighet i petrografi och

mineralogi endast skulle få omfatta petrografi (med propedevtisk mineralogi) och

de grenar av geologien, som huvudsakligen bygga på petrografiska metoder.

Den andra professuren skulle då komma att tills vidare omfatta förutom

paleontologi och äldre historisk geologi jämväl den nordiska kvartärgeologi, som

enligt Högboms förslag tankes förenad med petrografi, samt med denna kvartärgeologi

anknuten dynamisk geologi. (Trots vad i det remitterade förslaget

säges mot föreningen av den nordiska kvartärgeologien med den övriga historiska

geologien, kan jag dock ej undgå att för min del anse, att den förra hör mycket

naturligare samman med den senare än med petrografien. Oavsett att ju dock

även en stor del av den nordiska kvartärgeologien bygger på biologiska vetenskaper,

äro väl dock de sidor av fysik etc., som komma till huvudsaklig användning

inom kvartärgeologien merendels av så pass olika beskaffenhet mot dem,

med vilka petrografen måste vara förtrogen, att det knappast förefaller mig behövligt

att på denna grund bygga någon gränsskillnad sådan som den föreslagna,

så mycket mindre som väl även den biologiskt skolade geologen i alla händelser

ofta torde hava behov av ungefär samma slags elementära kunskaper i fysik etc.

som kvartärgeologen.) För att betona, att ifrågavarande professurs tyngdpunkt

ligger på den historiska geologien, borde professuren då enligt mitt förmenande,

och i överensstämmelse med professor Hambergs förslag, benämnas professur i

geologi med paleontologi. Allt efter omständigheterna skulle då denna professur

kunna innehavas av forskare, vilkas huvudkompetens faller inom paleontologi och

den äldre historiska geologien eller inom kvartärgeologien, medan biträde vid

undervisningen inom den gren, som läge professurens innehavare fjärmare, kunde

ombesörjas genom en docent. Enligt min uppfattning torde en sådan anordning

innebära en mera tillfredsställande lösning, än om den ena professuren reserveras

för paleontologi, medan den nordiska kvartärgeologien förenas med petrografi.

Det vore enligt min tanke så mycket önskvärdare, att den petrografiska

geologien finge den mera betryggade ställning vid Uppsala universitet, vilken min

modifikation av förslaget skulle innebära, eftersom denna del av geologien icke är

representerad vid våra övriga högskolor så, som dess stora teoretiska och praktiska

vikt i vårt land synes mig påkalla. Professuren i geologi vid Lunds universitet

har hittills huvudsakligen fått representera paleontologi med tillhörande

historisk geologi, och på grund av universitetets läge mitt inom det område, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition Nr 61.

innesluter vår fullständigaste serie av fossilförande avlagringar, är det mycket

naturligt, om även framgent därstädes hänsyn i främsta rummet kommer att tagas

till denna sida av geologien. Däremot har petrografien icke ännu fått någon

representant därstädes. Vid Stockholms högskola finnes förutom professur i geologi

också en professur i mineralogi och petrografi, men är här ämnet mineralogi

fullt likvärdigt med petrografi, så att professuren också kan innehavas av en

forskare, vars verksamhet faller huvudsakligen inom den speciella mineralogiens

område. Professuren vid tekniska högskolan är för den högre undervisningen

knappast att räkna med, då föreläsnings- och annan undervisningsverksamhet där

helt måste vara inriktad på de blivande ingenjörernas mera elementära behov.

Det synes mig, som om ovannämnda förhållanden gjorde det i hög grad

påkallat, att petrografien med därpå vilande delar av geologien finge ensam disponera

den ena professuren vid Uppsala universitet. Det vill i själva verket ^förefalla

mig, som om detta skulle vara en av förutsättningarna, för att vi i vårt

land med dess överflöd på fundamentalt viktiga och krävande petrografiska ar
betsuppgifter

även framgent skola kunna tillfredsställande fylla vår plats på

ifrågavarande område.

På ovan i korthet anförda grunder anser jag således, att den ena professuren,

professuren i geologi med petrografi och mineralogi, om möjligt borde begränsas

till att omfatta petrografi och petrografisk geologi, medan den andra professuren,

omfattande ämnets övriga grenar, borde i överensstämmelse med Hambergs förslag

benämnas professur i geologi med paleontologi. Jag har härvid betraktat

saken rent principiellt, utan försök att ingå på de olika mera personliga moment,

som även torde kunna komma i betraktande vid dessa professurers besättande.

Givetvis gör i alla händelser den nuvarande ordinarie professurens orimligt

för stora omfattning en uppdelning därav vid nuvarande innehavarens avgång

till en så trängande nödvändighet, att, därest de av mig förfäktade synpunkterna

icke skulle kunna genomföras, även en uppdelning enligt Högboms förslag

kan anbefallas, som innebärande en förbättring av det nuvarande tillståndet med

blott en professur.

Vid sammanträde den 12 april 1920 upptog sektionen ärendet

till slutlig behandling och beslöt då hemställa om upptagande bland

årets riksdagspetita av anhållan om förändring av den av Wiman

innehavda personliga professuren till ordinarie professur.

Sektionen anförde därvid följande:

Av de sakkunniga yttranden från professorerna De Geer och Sjögren samt

överdirektör Gavelin, som på därom gjord anmodan ingivits till sektionen,

framgår, att enighet råder om nödvändigheten av att det geologiska läroområdet

fördelas på minst två professurer. Det har också framhållits, att en tredje

professur skulle vara önsklig för tillgodoseende av hela ämnet, en professur, som

i så fall kunde omfatta antingen mineralogi eller kvartärgeologi. Då ett förslag

i sådan riktning emellertid, även enligt nämnda sakkunniga, torde ha ringa utsikt

till framgång, ha de stannat vid ett förord för den innevarande personliga professurens

förändring till ordinarie. Beträffande ämnets fördelning på två ordi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 61.

narie professurer råder i huvudsak enighet mellan de sakkunniga, i det att de

tänkt sig att den nuvarande ordinarie professuren skulle omfatta geologi med petrografi

och mineralogi, medan den nya ordinarie, den nuvarande personliga, skulle

omfatta förutom paleontologien även historisk geologi. Beträffande professurernas

benämningar finner sektionen, att den senare bör kallas professur i paleontologi

och historisk geologi, vilket icke innebär annan ändring än att den historiska

geologien, som redan nu är upptagen såsom undervisningsåliggande, kommer att

ingå i titeln. Vad den nuvarande professurens benämning angår, anser sektionen,

i närmaste anslutning till de sakkunniga, att den bör kallas professur i geologi

med petrografi och mineralogi.

Beträffande de skäl, som göra detta förslags framläggande nu, hänvisar sektionen

till den av Högbom i hans skrivelse av den 12 januari 1920 gjorda

utredningen.

I skrivelse den 21 maj 1920 till universitetskanslern anhöll

det större akademiska konsistoriet utverkande av proposition till

riksdagen därom, att Wimans personliga professur måtte förändras

till en ordinarie professur i paleontologi och historisk geologi och

att i samband därmed den nuvarande professuren i mineralogi och

geologi i stället måtte benämnas professur i geologi med petrografi

och mineralogi.

I skrivelse den 28 augusti 1920 hemställde kanslern om avlåtande

av proposition till 1921 års riksdag i överensstämmelse med

konsistoriets förslag.

Kanslern framhöll, hurusom genom den i ärendet förebragta utredningen

syntes vara till fullo ådagalagt, att de ämnen, som hörde till den nuvarande professurens

i mineralogi och geologi läroområde, vore så omfattande och olikartade,

att de icke kunde tillfredsställande behärskas av en och samma professor. Det

härav föranledda, av konsistoriet framlagda förslaget fann kanslern på ett lyckligt

sätt lösa frågan, vartill kom, att den föreslagna omorganisationen icke skulle

behöva, åtminstone för en avsevärd tid framåt, föranleda någon nämnvärd ökning

av statsutgifterna.

Grenom beslut den 31 december 1920 fann emellertid Kungl.

Maj:t den ifrågavarande framställningen icke föranleda någon Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd.

Frågan om en ordinarie professur i paleontologi återupptogs av

sektionen den 14 april 1921.

Efter erinran om vad i frågan hittills förekommit anförde Högbom

vid detta tillfälle följande:

Då det sedan länge bland sakkunniga varit endast en mening rådande

därom, att den heterogena ämnesgrupp, som hittills inneslutits i den geologiska

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is proposition Nr 61.

professurens läroområde, icke kan på ett tillfredsställande sätt representeras av

endast en professur och omöjligheten därav blivit så ofta framhållen, torde skälen

därför icke här behöva upprepas, utan kan jag inskränka mig till att i detta hänseende

hänvisa till yttrandena i sektionens förra skrivelse med bilagor, vilka här

vidfogas.

Då emellertid vissa, låt vara mindre väsentliga, meningsskiljaktigheter förekomma

i dessa åberopade inlagor, vilka för utomstående möjligen kunna te sig

såsom större än de verkligen äro och därför möjligen kunna anses innebära anledning

till. frågans uppskjutande, må det tillåtas mig att yttra mig om dessa

meningsskiljaktigheter. Det har sagts, att läroområdet i fråga för att bliva någorlunda

allsidigt representerat borde fördelas på tre professurer, varvid det

ifrågasatts, att antingen kvartärgeologien eller mineralogien borde utbrytas såsom

en tredje professur, sidordnad med de två nu existerande. Detta är emellertid

ett önskemål, som under nuvarande ekonomiska förhållanden och sannolikt för en

lång tid framåt torde få anses såsom ouppfyllbart och kan redan därför vid detta

tillfälle lämnas åsido. För min personliga del är jag för övrigt icke alls övertygad

om att fördelarna för universitetsstudierna av en så långt driven uppdelning

av läroområdet skulle uppväga de därav följande olägenheterna. För flertalet

av de studerande är det ur allmän bildningssynpunkt värdefullare att förvärva

en något bredare lagd vetenskaplig underbyggnad med därav följande vidare

vyer än att fördjupa sig i trängre begränsade specialområden. Det förra

befordras. genom vidare gränser för professurer och examinationsområden, det

senare blir en konsekvens av en långt gående specialisering av dem och kan

undvikas endast genom en motsvarande förlängning i studietiden. Då emellertid

det följer stora och betungande olägenheter av studietidens förlängning, vilka på

många sätt skulle verka nedtryckande på hela vårt kulturella liv, synes det vara

ett beaktansvärt intresse att specialiseringen vid våra lärosäten icke drives allt

för långt. Det må vara sant, att vetenskapens utveckling med nödvändighet leder

till en sådan specialisering och differentiering av de olika disciplinerna, men därav

följer icke med nödvändighet, att vid varje lärosäte alla vetenskapsgrenar skola

vara företrädda genom egna lärostolar. Så kan jag icke finna nödvändigheten

av att t. ex. mineralogien företrädes av eu särskild professur för att det geologiska

läroområdet skall anses väl tillgodosett. Mineralogiens mål och uppgifter

falla nämligen i vår tid i så stor utsträckning utom geologiens intressesfär, att

man mera kan betrakta mineralogien med dess nutida forskningsuppgifter såsom

en fysikalisk och kemisk disciplin. De delar av mineralogien, som hava närmare

anknytning till geologien, äro av sådan art, att var och en som överhuvud har

den erforderliga kompetensen till en professur i geologi med petrografi eo ipso

är kompetent att representera dessa delar av den mineralogiska vetenskapen. Med

detta betraktelsesätt skulle jag anse det överflödigt att särskilt framhålla mineralogien

i professurens benämning; det förefaller mig t. o. m. tillräckligt att endast

kalla den för professur i geologi, liksom den andra professuren kunde rätt

och slätt benämnas professur i paleontologi, då det ju lätt kunde genom särskilda

bestämmelser för dessa, liksom för andra professurer inom ett och samma läroområde,

fastställas den med vardera förbundna undervisningsskyldigheten, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kutigl. Maj:ts proposition Nr 61.

då för den förstnämnda givitvis skulle inbegripa, utom allmän geologi, även petrografi

och de för denna nödiga delarna av mineralogien, för den senare, utom

paleontologi, även historisk geologi. Då emellertid vid ärendets behandling förra

gången en närmare specifikation av läroområdena från åtskilliga håll ansågs böra

uttryckas i professurernas benämningar, gick jag med därpå, eftersom någon

väsentlig meningsskiljaktighet i sak ej tycktes föreligga. Jag har något utförligt

uppehållit mig vid denna fråga, ehuru den kan synas vara av underordnad betydelse,

men det har skett för att, åtminstone i vad på mig ankommer, det vid

professurens ledigförklarande och tillsättande icke må givas anledning till att

uppfatta mineralogien i professuren såsom jämbördig med geologien på sådant

sätt att t. ex. framstående meriter i den moderna mineralfysiken, som sakna anknytning

till de geologiska disciplinerna, skulle, förenade med en svag eller otillfredsställande

kompetens i dessa, kunna värdesättas lika med meriter inom professurens

geologiska del, vilka voro förbundna med svaga meriter inom de områden

av mineralogien, som falla fjärran från geologiens intressesfär. Ett sådant

vägande av geologien mot mineralogien skulle, såsom för varje sakkunnig torde

vara uppenbart, kunna leda till stora svårigheter vid professurens tillsättning, och

eventuellt kunna resultera i att geologien bleve alldeles tillbakasatt för mineralfysiken.

Då jag anser en sådan eventualitet olycklig, ligger naturligtvis däri icke

någon lägre värdesättning av mineralfysiken såsom vetenskap, utan gör jag det

endast med hänsyn därtill att geologien, som dock såsom undervisningsämne har

att tillgodose flera viktiga intressen, skulle komma i en allt för tillbakask juten

ställning för att kunna fylla sin uppgift.

Då vidare beträffande vad man kallar kvartärgeologien något skiljaktiga

meningar kommit till synes vid sektionens förra behandling av detta ärende, må

även några ord därom yttras. Det är då först tydligt, att frågan om en speciell

professur för detta område, alltså en tredje professur, såsom redan i det föregående

anförts, alldeles kan lämnas ur räkningen. Och vad frågan angår om till

vilkendera av de här avhandlade professurerna kvartärgeologien skulle föras, så

synes det alldeles överflödigt att därom föreslå några bestämmelser. Saken kommer

av sig själv helt säkert att gestalta sig så, att vissa delar av kvartärgeologien,

nämligen de som väsentligen äro av dynamisk natur, såsom t. ex. glaciärernas

fysik, kvartärtidens klimat- och nivåväxlingar, komma att avhandlas av representanter

för den allmänna geologien, andra delar åter, såsom den kvartära faunan

och floran och kvartärtiden såsom ett skede i jordens historia, komma att göras

till föremål för skildringar i samband med den historiska geologien och paleontologien.

Denna fördelning blir icke annorlunda eller mera svår att genomföra än

till exempel permiska tidens geologi, vars egenartade klimat- och naturförhållanden

ge ett rikligt stoff såväl för behandling i samband med den allmänna geologien,

i det att den leder in på fundamentala dynamiska problem, som ock för

en mera historisk framställning av denna period i sitt samband med äldre och

yngre geologiska perioder. Kvartärgeologien faller med andra ord, allt efter de

synpunkter, man anlägger och de problem, man behandlar, inom den ena eller

den andra professurens läroområde, och några bestämmelser om vart den skall

föras eller huru den skulle fördelas på de båda professurerna äro ej av behovet

påkallade.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Då till äventyrs en och annan skulle, med anledning av att sektionens petitum

förra gången icke hade framgång, vilja anse ett upprepande nu ändamålslöst

och därför föreställa sig att denna fråga kunde ordnas på något annat sätt,

böra kanske några ord yttras härom.

Det synes som om det enda alternativ, som då kunde ifrågasättas, skulle

vara att låta vid saken bero och, utan vidare begagnande av det tillfälle, som

universitetsstatuternas § 101 nu erbjuder, annonsera professuren ledig vid min

avgång från densamma den 12 januari 1922. I så fall gäller det emellertid

att göra klart för sig, huruvida professuren skall anses inbegripa hela läroområdet

inklusive paleontologien, som ännu några år framåt är representerad

genom den personliga professuren och, när denna blir ledig, så att säga automatiskt

skulle återfalla på den ordinarie professuren, eller huruvida paleontologien

skall anses utesluten från denna och ej tagas någon hänsyn till vid förslagens

upprättande och platsens besättande. I förra fallet kommer man emellertid till

en omfattning av professuren, som numera av alla sakkunniga betraktas såsom

orimlig och oförenlig med vetenskapens nuvarande utveckling, och man torde

också förgäves få söka efter en sakkunnig, som med tillbörlig auktoritet kan yttra

sig om de sökandes kvalifikationer i det hela, liksom det icke lär vara utsikt få

någon sökande med ens tillnärmelsevis tillräcklig kompetens. I senare fallet måste

man åter antecipera, att när tjänstetiden för den personliga professurens innehavare

utgår, en motsvarande plats fortfarande upprätthålles. Frånsett det tvivel,

som kan råda om befogenheten av en sådan antecipation, må här blott påpekas,

att det icke kan ligga någon fördel i detta framför den anordning sektionen senast

föreslog, nämligen den personliga professurens förändring redan nu till ordinarie.

Ur kostnadssynpunkt vinnes intet därmed; osäkerheten huru med denna

professur kan komma att ordnas avhåller kvalificerade unga vetenskapsidkare att

inrikta sig på detta studiefält, och sist, men icke minst, medför ett uppskov med

denna frågas avgörande att ett, såsom i min år 1920 inlämnade skrivelse framhållits,

oundgängligt ordnande av den geologiska institutionens och de paleontologiska

samlingarnas lokal-, utrymmes- och anslagsfrågor, till skada för undervisning

och vetenskapligt arbete, för lång tid framskjutes, och att man under en

följd av år framåt måste söka komma tillrätta med dessa angelägenheter genom

provisoriska anordningar, som bliva dyrbara, utan att ändå kunna bliva ändamålsenliga

och beståndande för framtiden.

I betraktande av vad i det föregående blivit anfört torde sektionen finna,

att alla skäl tala för ett upprepande av dess petitum från år 1920 och att

hemställan sålunda bör göras om den nuvarande personliga professurens i paleontologi

förändring till eu ordinarie professur, varigenom skulle vinnas det mål beträffande

de geologiska disciplinernas tillgodoseende, som under närvarande förhållanden

kan ligga inom möjligheternas område.

Professorn i zoologi A. Wirén förklarade, att lian funne inrättandet

av en ordinarie professur i paleontologi vara av stort värde

jämväl för ämnet zoologi.

Under åberopande av sitt yttrande i samband med framställ
B

i käng till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 52 käft. (Nr 61.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

18 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 61.

ningen år 1920 npprepar sektionen nu det av konsistoriet sistnämnda

år gjorda äskandet.

I enlighet härmed avlät ock konsistoriet skrivelse till kanslern,

och framhöll konsistoriet därvid särskilt, att svårigheter och långvarigt

dröjsmål vid tillsättningen av den år 1922 ledigblivande professuren

i geologi och mineralogi måste följa, om ej denna fråga bleve avgjord

i den riktning, som nu begärdes.

I skrivelse den 12 augusti 1921 hemställer kanslern om avlåtande

av proposition till 1922 års riksdag i överensstämmelse med

konsistoriets förslag. Kanslern anför, bland annat, följande:

Av handlingarna i ärendet synes vara till fullo ådagalagt, att det nuvarande

ämnet »mineralogi och geologi», som nu är förenat med den av Högbom innehavda

professuren, är av så stor omfattning och sammansatt av så olikartade

delar, att det lärer vara otänkbart, så väl att tillräcklig kompetens i ämnets

alla delar skulle kunna förefinnas hos en och samma sökande till professur i

ämnet som ock att någon sakkunnig i ämnet uti hela dess omfattning skulle

kunna erhållas för bedömande av sökandes skicklighet till befattningen. Denna

ämnets omfattning anses alltså av de på området sakkunniga såsom »orimlig

och oförenlig med vetenskapens nuvarande utveckling.» En uppdelning av professurens

ämnen mellan olika lärarbefattningar jämlikt § 101 i gällande universitetsstatuter

torde alltså vara av oavvisligt behov påkallad. Förslag i sådant syfte

bör, enligt mom. 2 av sagda paragraf, så vitt möjligt bringas å bane och avgöras

medan lärarbefattning, som därav beröres, är med ordinarie innehavare besatt.

Redan av detta skäl bör, vid det förhållande att Högbom, som är född den 11

januari 1857, sålunda på grund av uppnådd pensionsålder inom kort avgår från

sin befattning, frågan om professurens i mineralogi och geologi uppdelning med

det allra snaraste upptagas till prövning och avgörande. De reella olägenheterna

av ett uppskov härmed hava av Högbom, enligt närlagda protokollsutdrag av

den 14 april 1921, blivit klart uppvisade.

Det av universitetsmyndigheterna framlagda förslaget innebär,

att den av riksdagen för professor Wiman beslutade personliga professuren

skulle förändras till en ordinarie professur. Härigenom skulle

ske en definitiv uppdelning av geologiens numera synnerligen omfattande

ämnesområde på så sätt, att den ena professuren, vilken

nu är ledig efter det professor Högbom den 7 januari 1922 erhållit

avsked, skulle representera de delar av ämnet, som vila på en fysiskkemisk

grund, och benämnas professur i geologi med petrografi och

mineralogi, samt den andra, Wimans nuvarande personliga professur,

omfatta de grenar, som bygga på biologisk grundval, och benämnas

professur i paleontologi och historisk geologi.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61. 19

På sätt av utredningen framgår, har en dylik ämnesgruppering

blivit genomgående tillstyrkt av saväl särskilda sakkunniga som

myndigheterna. ^ De divergenser, som framträtt i avseende å benämningen

å de båda professurerna rubba på intet sätt det bevismateriel,

som andiagits till förman för en uppdelning efter angivna huvudlinjer.

Att ämnet geologi numera utvecklats att omfatta så vitt

skilda, speciella discipliner, att saväl den akademiska undervisningen

som den vetenskapliga forskningen skulle lida av ämnets bibehållande

inom ramen för en enda professur, synes mig vara av utredningen

ådagalagt. De akademiska myndigheterna hava enhälligt

givit sin anslutning till förslaget, och för egen del finner jag starka

skäl tala till förmån för den anordning, som ifrågasatts. I detta

sammanhang anser jag mig böra meddela, att professor Carl Wiman,

på därom av mig gjord förfrågan, i skrivelse den 5 februari 1922

förklarat sig icke hava något att invända mot den ifrågasatta omvandlingen

av hans personliga professur till ordinarie.

Det torde tilläventyrs kunna synas mindre trängande att redan

ni1 framlägga förslag till ett definitivt ordnande av ifrågavarande

förhallanden, da ju i allt fall geologiens båda huvudgrenar äro representerade

av professurer vid Uppsala universitet. Vad som emellertid

gör, att en lösning av frågan bör med det snaraste ske, är

den omständigheten, att den lediga ordinarie professuren måste

omedelbart anslås ledig, varvid dess ämnesomfattning skall för

eventuella sökande angivas. Det har, som det synes mig, blivit

ådagalagt,^ att ett ledigkungörande av professuren i dess nuvarande

ämnesområde d. v. s. geologien i hela dess allmänna omfattning

skulle medföra oöverkomliga svårigheter. Inom sakkunniga kretsar

råder blott en mening därom, att det skulle vara omöjligt att

finna sökande, som förmådde att efter den moderna vetenskapens

krav tillfredsställande styrka sin kompetens i de skilda vetenskapsgrenar,

varom nu är fråga. Enligt vad Högbom framhållit i sitt

yttrande den 14 april 1921, torde man knappast heller kunna påräkna

att finna sakkunniga, som så behärska professurens hela läroområde,

att de kunna avgiva ett på egna forskningar och studier

grundat självständigt omdöme om eventuella specimensskrifter inom

alla de olika grenar av geologi i vidsträcktare bemärkelse, vilken

professuren representerar. Ett bibehållande av nuvarande anordning

skulle därför uppenbarligen loda till förfång för undervisningen och

forskningen i ett för vårt land högst betydelsefullt ämne.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 61.

Jag anser mig i detta sammanhang ej böra undanhålla, att

jämväl vid Lunds universitet motsvarande olägenheter i avseende å

dervarande professur i geologi och mineralogi uppmärksammats. Vid

sistnämnda universitet råder för närvarande det förhållandet, att

lärarkraftema i ämnet representeras av den ordinarie professorn och

en assistent vid geologisk-mineralogiska institutionen, varigenom

alltså en tidsenlig undervisning i de olika delarna av ämnet hittills

kunnat upprätthållas. Framställning har emellertid gjorts om inrättande

av en fast lärarbefattning i en del av ämnet vid Lunds

universitet, och synes frågan härom ej länge kunna undanskjutas.

Vid Uppsala universitet är emellertid, såsom framgår av det

nyss sagda, frågan för närvarande i hög grad aktuell, och har jag

vid anförda förhållanden ansett mig böra lämna min medverkan

till att förslag i ämnet nu avlåtes till riksdagen. Yttermera vill jag,

lika med kanslern, understryka, att några nämnvärda ökade kostnader

under de närmaste åren i realiteten ej skulle bliva en följd

av förslaget.

Då den föreliggande frågan, som innebär en ändring i det ordinarie

anslaget till Uppsala universitet, ej blivit i statsverkspropositionen

berörd, anser jag mig böra jämväl hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte med ändring av vad under punkt 62 i åttonde huvudtiteln

av statsverkspropositionen föreslagits rörande det ordinarie bestämda

anslaget till sagda universitet föreslå en sådan höjning av samma

anslag, som betingas av ifrågavarande förslag eller alltså 7,500 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att

Eders Kungl. Maj:t måtte — med ändring av vad under punkt 62 i

åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen till innevarande års

riksdag föreslagits beträffande det ordinarie bestämda anslaget till

Uppsala universitet — föreslå riksdagen att

dels besluta, att den utav professorn C. Wiman

nu innehavda personliga professuren i paleontologi

skall förvandlas till en ordinarie professur

i paleontologi och historisk geologi samt att i

samband därmed den nuvarande ordinarie professuren

i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet

skall benämnas professur i geologi med

petrografi och mineralogi,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition Nr 61.

dels, med uteslutande från allmänna indragningsstaten

av vad där finnes uppfört beträffande

avlöning åt Wiman, i utgiftsstaten för universitetet

i Uppsala under avdelningen A) Avlöningar

m. m., a) Professorer m. fl., filosofiska fakulteten,

matematisk-naturvetenskapliga sektionen uppföra

en professor i paleontologi och historisk geologi

med enahanda avlöningsförmåner, som tillkomma

universitetsprofessorer i allmänhet, och med skyldighet

för tjänstens innehavare att vara underkastad

de för dessa förmåners åtnjutande fastställda

villkoren och bestämmelserna;

dels ock för ändamålet höja det ordinarie

bestämda anslaget till Uppsala universitet, nu

1,054,347 kronor, med 7,500 kronor till 1,061,847

kronor samt i riksstaten för tiden 1 januari—30

juni 1923 upptaga nämnda anslag med halva beloppet

eller i avrundat tal 530,924 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt behagar Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan

av statsrådets övriga ledamöter, gilla; och

skall proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. d’Albedyhll.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:224 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa anslag till universiteten i Uppsala och Lun s. 6 i texten
  2. SU 1922:110 Utlåtande i anledning av Kungi. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående vissa anslag till universiteten i Uppsala och Lund samt karolins a1 i texten
  3. Rskr. 1922:152 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring av professor" C. Wimans personliga professur till en ordinarie professur i a1 i texten
  4. SU 1922:54 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående förändring av professor C. Wimans personliga professur till en ordinarie professur i paleontologi s. 1 i texten
  5. SU 1922:36 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående förändring av professor C. Wimans personliga professur till en ordinarie professur i paleontologi o s. 5 i texten