Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

1922-02-14 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:62, Med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 62.

1

Nr 62.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av

10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj

1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;

given Stockholms slott den 14 februari 1922.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga bilagda förslag till lag angående rätt för Konungen

att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stjmket i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 53 höft. (Nr 62.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 62.

Förslag

till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 §

andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9

i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §

andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken

åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens

räkning till myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar

guld, att därför erhålla guldmynt under viss tid icke skall äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt å densamma

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till den 1 april 1922. Av Konungen jämlikt denna

lag meddelad bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till sistnämnda

dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 62.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Ilans Magi

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

I lag den 22 april 1921 (nr 172) angående rätt för Konungen

att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för

Sveriges riksbank den 12 maj 1897 (nr 27) och av § 9 i lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873 (nr 31) stadgas, att, om sådant med hänsyn

till utomordentliga, av krig föranledda förhållanden prövas oundgängligen

nödigt, må Konungen, på framställning av fnllmäktige i riksbanken

och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontor,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra

stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken

åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens

räkning till myntverket avlämnas, än även förklara, att bestämmelsen i

§ 9 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som

vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under viss

tid icke skall äga tillämpning.

Denna lag gäller till och med den 28 februari 1922.

Angående tillkomsten av de i lagen innefattade bestämmelser tilllåter

jag mig hänvisa dels till den redogörelse, som jag den 6 februari

1920 lämnat i sammanhang med förslag om avlåtande till riksdagen av

årets proposition nr 73, dels ock till det anförande till statsrådsprotokollet,

varmed dåvarande chefen för finansdepartementet den 4 mars

1921 anmälde frågan om avlåtande till riksdagen av 1921 års proposition

nr 124.

I skrivelse den 5 november 1921 till fullmäktige i Sveriges riksbank

hemställde jag, att fullmäktige vide, så snart lämpligen ske kunde,

inkomma med yttrande,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 62.

dels huruvida och i så fall för vilken tid bestämmelserna i nämnda

lag den 29 april 1921 angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa

tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank

den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873

borde fortsätta att gälla utöver den 1 mars 1922,

dels ock huruvida det åt riksbanken givna bemyndigandet att för

tiden till den 1 mars 1922 begagna den i 6 § andra stycket av riksbankslagen

omnämnda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst

etthundra tjugufem miljoner kronor, utöver vad som vore medgivet i

första stycket av samma paragraf, borde förnyas, ävensom vilken tid

ett eventuellt förnyat sådant bemyndigande borde avse.

I anledning av denna skrivelse hava nu fullmäktige i riksbanken

anfört följande:

»Beträffande den Konungen medgivna rätten att genom inställelse av tillämpningen

av 10 § andra stycket i riksbankslagen befria riksbanken från skyldigheten

att till visst fastställt pris köpa guld i plants vilja fullmäktige erinra därom, att

denna rätt icke kommit till användning alltsedan den 1 mars 1920. Det gäller således

nu att förlänga giltigheten, icke av en riksbanken medgiven rätt, utan av

Konungens rätt att i vissa fall befria riksbanken från skyldigheten att till visst

pris köpa guld i plants.

Om önskvärdheten av guldmyntfotens fullständiga återinförande snarast möjligt

torde alla vara ense. Men fullständig guldmyntfot förutsätter dels nämnda

skyldighet för riksbanken att till visst fastställt pris köpa guld, dels rätt för envar

att till myntverket inlämna guld till utmyntning. Om Konungens nu ifrågavarande

rätt prolongeras att gälla efter den 1 mars 1922, skulle detta därför ske under den

ovillkorliga förutsättningen, att denna rätt i och med guldmyntfotens återinförande

icke vidare skulle komma till användning.

Men under tiden till dess att guldmyntfoten kan återinföras, bör enligt fullmäktiges

mening Konungens ifrågavarande rätt bibehållas i gällande kraft. Ställningen

på den internationella guldmarknaden liksom på övriga områden av det

ekonomiska livet är fortfarande så oviss och utvecklingen under den närmaste tiden

så oberäknelig, att det ingalunda kan anses uteslutet, att icke riksbanken under

denna mellantid kan bliva i oundgängligt behov av befrielse från skyldigheten att

till visst pris köpa guld. Till stöd för denna mening anse sig fullmäktige böra anföra

följande. Som bekant är, hava under senare tid betydande kvantiteter ryskt

guld införts till Sverige för vidare försändelse till andra länder, där guldet kunnat

realiseras med större fördel än som kunnat ske här i landet. Denna transitotrafik

pågår fortfarande. Om kurserna på utländska valutor under den närmaste tiden

skulle utveckla sig i samma riktning som på sistone, kan ställningen snart bliva

sådan, att det kommer att ställa sig fördelaktigare att sälja detta guld till riksbanken

till det i riksbankslagen fastställda priset än att låta guldet gå vidare till

utlandet. Aven från andra håll vor§ guldsändningar till Sverige tänkbara. Riksbanken

skulle då mot sin vilja kunna påtvingas guld.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö

Kungl. Maj:ts proposition Nr 62.

Fullmäktige anse det därför vare oundgängligen nödvändigt, att Konungens

rätt att befria riksbanken från skyldigheten att till visst pris köpa guld fortfarande

och tillsvidare bibehålies. I sammanhang härmed bör Konungens rätt att inställa

tillämpningen av ovannämnda bestämmelse i lagen om rikets mynt bibehållas. Den

senare rätten är endast ett komplement till den förra.

Med hänsyn till innehållet i den skandinaviska myntkonventionen bör den

senare rätten komma till användning först efter underhandling med danska och

norska regeringarna.

Med stöd av det anförda få fullmäktige anhålla, att herr statsrådet ville hos

Kungl. Maj:t hemställa om avlåtande av proposition till riksdagen med förslag, att

lagen av den 29 april 1921 angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen

av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

och av 9 § i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 förnyas att gälla under ytterligare

ett år till den 1 mars 1923.

I frågan, huruvida det å riksbanken givna bemyndigandet att för tiden till

den 1 mars 1922 begagna den i 6 § andra stycket av riksbankslagen omnämnda

rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem miljoner kronor,

utöver vad som är medgivet i första stycket av samma paragraf, bör förnyas, få

fullmäktige anföra följande.

När fullmäktige i skrivelse den 5 februari 1921 begärde, att detta bemyndigande

skulle förlängas att gälla till den 1 mars 1922, åberopade sig fullmäktige

på erfarenheten från år 1920. Under detta år hade ifrågavarande extra sedelutgivningsrätt

enligt samtliga veckorapporter med undantag av fyra i större eller

mindre utsträckning varit tagen i anspråk, och vid tvenne tillfällen hade riksbanken

stått betänkligt nära gränsen för sedelutgivningsrätten. Erfarenheten från år 1921

är en helt annan. Under detta år har den extra sedelutgivningsrätten tagits i anspråk

endast vid fem rapportdagar och senast enligt veckorapporten av den 1

oktober 1921. Riksbankens obegagnade sedelutgivningsrätt uppgick enligt senaste

veckorapport av den 4 innevarande månad till 232.8 3 miljoner kronor. Med frånräknande

av den extra sedelutgivningsrätten på 125 miljoner kronor återstod således

vid nämnda tillfälle en obegagnad sedelutgivningsrätt av 107.83 miljoner kronor,

vilken med hänsyn till den inom näringslivet rådande depressionen kan anses vara

fullt tillräcklig.

Fullmäktige anse därför, att riksbanken icke för närvarande har behov av

ifrågavarande extra sedelutgivningsrätt.

Skulle emellertid före riksdagens slut förhållanden inträda, vilka enligt fullmäktiges

mening påkalla ökning av sedelutgivningsrätten, skola fullmäktige icke

underlåta att i god tid därom göra erforderlig framställning.»

Fullmäktige i riksgäldskontor hava icke haft något att erinra

mot vad bankofullmäktige sålunda hemställt.

Jag erinrar här, att Kungl. Maj:t i anledning av en särskild skrivelse

från riksbanken förut i dag beslutat utfärda förordning angående

riksbankens fritagande under viss tid från skyldigheten att inlösa guld

i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas, ävenB

i hang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 53 käft. (Nr 62.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 62.

Departements
chefen.

som angående inställd tillämpning av § 9 i lagen om rikets mynt den

30 maj 1873 (nr 31), avseende tiden till den 1 mars 1922.

Med hänsyn till vad fullmäktige i riksbanken anfört beträffande

frågan om den extra sedelutgivningsrätten för riksbanken saknar jag

anledning att nu förorda någon åtgärd i detta ämne.

Vad däremot beträffar frågan om rätt för Konungen att fritaga

riksbanken från skyldigheten att inlösa guld i plants samt förklara, att

bestämmelsen om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld,

att därför erhålla guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning,

anser jag, att banko fullmäktiges framställning om proposition angående

utsträckt giltighet av berörda rätt bör tillmötesgås såtillvida, att förslag

i ämnet nu framlägges för riksdagen, avseende den tid, som befrielsen

för riksbanken att inlösa av banken utgivna sedlar med guld för närvarande

gäller, d. v. s. till den 1 april 1922.

I likhet med bankofullmäktige vill jag framhålla, att stadgandet

i § 9 av lagen om rikets mynt, med hänsyn till gällande myntkonvention

mellan de skandinaviska länderna, icke bör sättas ur tillämpning

annat än i samförstånd med dessa länders regeringar.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag

till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges rikslank den 12 maj 1897

och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, hemställer departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå

riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och

förordnar, att proposition av den lydelse, bil. litt.

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Elis Lindahl.

STOCKHOLM, ISAAC M ARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1922:24 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycke s. 10 i texten
  2. Rskr. 1922:33 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § a1 i texten
  3. BU 1922:9 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen av 10 § andra styck s. 1 i texten