Sök i Ratio Lex

Med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för viss personal vid Svartälvs järnväg

1922-02-17 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:77, Med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för viss personal vid Svartälvs järnväg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

1

Nr 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till bestämmelser

angående rätt till pension för viss personal

vid Svartälvs järnväg; given Stockholms slott den 17

februari 1922.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Anders örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 februari 1922.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Örne anför:

Sedan Svartälvs järnvägsaktiebolag försatts i konkurs samt bolagets

järnväg, den s. k. Svartälvs järnväg i Örebro län, för vars anläggning

Kungl. Maj:t beviljat ett statslån, å exekutiv auktion den 23 mars 1910

inropats av riksgäldskontoret för statens räkning, förordnade Kungl. Maj:t

den 29 april 1910, att berörda järnväg skulle tillsvidare och intill dess

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 67 käft. (Nr 77.) 21122 1

Statens

förvärvande

av Svartälvs

järnväg.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

År 1920 utfärdade

bestämmelser

angående rätt

till pension

för viss

personal, som

vid statens

övertagande

av enskilda

järnvägar

eller bandelar

övergått i

statens järnvägars

tjänst.

annorlunda kunde bliva av Kungl. Maj:t bestämt genom järnvägsstyrelsens

försorg förvaltas på enklaste och billigaste sätt utan ändring i den vid järnvägen

anställda personalens ställning samt att dittills för järnvägen gällande

taxor och reglementen fortfarande skulle äga tillämpning å densamma.

Vidare anbefallde Kungl. Maj:t styrelsen att söka införskaffa anbud å

arrende eller köp av järnvägen samt att, därest anbud avgåves, till

Kungl. Maj:t inkomma med desamma jämte förslag till kontrakt för

sådant arrende eller köp. Skulle dylikt anbud icke kunna erhållas, hade

styrelsen att därom göra anmälan, på det Kungl. Maj:t kunde bliva i

tillfälle att taga under övervägande, huruvida järnvägen borde nedläggas

och dess tillhörigheter realiseras.

Möjlighet att på antagliga villkor försälja eller utarrendera järnvägen

har emellertid icke yppat sig, utan trafikeras densamma fortfarande

av statens järnvägar.

Den vid Svartälvs järnväg fast anställda personalen, som vid statens

övertagande av järnvägen övergick i statens tjänst, uppgick till 14 man.

Sedan en befattningshavare under år 1921 avlidit, utgör personalen alltså

13 man, varav 7 vid banavdelningen, 2 vid maskinavdelningen och 4

vid trafikavdelningen. Av dessa befattningshavare äro endast 2 delägare

i enskilda järnvägarnas pensionskassa. Orsaken till att ej flera av befattningshavarna

fått sina pensionsförhållanden ordnade torde vara, att

då bolaget år 1905 ingick såsom medlem i enskilda järnvägarnas pensionskassa,

de flesta befattningshavarna uppnått en jämförelsevis hög

levnadsålder och på grund härav avgifterna till pensionskassan skulle

varit allt för betungande.

För att i någon mån ersätta pensionskassans fördelar hade bolaget

redan år 1899 anskaffat personliga sparbanksböcker, å vilka befättningshavarna

månatligen insatte en viss procent av sin avlöning. Från och

med den 1 januari 1913 hava statens järnvägar bidragit härtill med

ett belopp varierande mellan 5 kronor och 6 kronor 50 öre per månad

och sparbanksbok.

Samtidigt med antagande av förslag till lag angående tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk godkände 1920 års riksdag (skrivelse nr 245)

av Kungl. Maj:t i proposition nr 313 framlagt förslag till bestämmelser

angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande

av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars

tjänst. Ifrågavarande bestämmelser, som avsågo personal, vilken

icke var underkastad de för statens järnvägars tjänstemän gällande pensionsstadganden,

utfärdades av Kungl. Maj:t genom brev den 4 juni 1920.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

3

Rätt till pension av statens järnvägars medel enligt dessa bestämmelser

tillkommer bland andra dels, enligt 1 § a), tjänstemän, vilka förut

varit anställda vid vissa angivna och av staten övertagna enskilda järnvägar

och såsom delägare kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa

eller andra understödsföreningar, dels ock, enligt 1 § c), vissa namngivna

tjänstemän, vilka förut varit anställda vid närmare angivna enskilda järnvägar

och icke tillhöra någon pensionsanstalt. I 1 § a) avsedd befattningshavare

äger att efter avskedstagandet, utöver honom från vederbörande

enskilda pensionsanstalt tillkommande pension, erhålla fyllnadspension

från statens järnvägar till det belopp, varmed pensionen från

pensionsanstalten, till den del. densamma icke kan anses täckas av de

utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må understiga, vad han

enligt den nya pensionslagen skulle hava uppburit i pension, därest

nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den

del av tjänstepensionen, aom enligt 26 § av samma lag betraktas som

statspension (2 §). — Tjänsteman, som avses i 1 § c), äger att efter avskedstagandet

erhålla pension från statens järnvägar till belopp motsvarande

vad han enligt den nya pensionslagen skulle hava uppburit i

pension, därest nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits

allenast till .den del av tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag

betraktas såsom statspension (4 §).

I fråga om skyldighet för i förenämnda bestämmelser avsedd personal

att avgå från tjänsten skall, i den mån ej gällande pensionsreglementen

m. m. annorledes föreskriva, i tillämpliga delar gälla stadgandena i den

nya pensionslagen (5 §).

Ifrågavarande bestämmelser äga emellertid icke tillämpning å personal

vid Svartälvs järnväg.

Sistnämnda personals pensionsfråga blev år 1921 föremål för riksdagens

behandling genom en i andra kammaren väckt motion, nr 107.

Motionärerna framhöllo däri bland annat, att då flera av tjänstemännen vid

Svartälvs järnväg nått en ålder, som för övriga tjänstemän vid statens järnvägar

vore föreskriven för avgång ur tjänst, men då deras å ovan omförmälda sparbanksböcker

insatta besparingar icke vore av den beskaffenhet att enbart kunna

ersätta pension eller hålla nöden borta från dessa tjänstemäns hem på ålderns

dagar, ett ingripande från statsmakternas sida syntes nödvändigt. Motionärerna

erinrade vidare om ovan omförmälda den 4 juni 1920 utfärdade bestämmelser

angående riitt till pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda

järnvägar och bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, samt framhöllo,

att personalen vid Svartälvs järnväg syntes stå i samma förhållande till staten

som de i 1 § c) av nämnda bestämmelser omförmälda tjänstemän.

Motion vid

1921 års

riksdag om

pensionering

av personalen

vid Svartälvs

järnväg.

Då pensionering av personalen vid Svartälvs järnväg syntes kunna

ske efter sistnämnda grunder, hemställde motionärerna, att riksdagen måtte

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

Yttranden

över

motionen.

a) Järnvägsstyrelsen.

besluta tillerkänna ifrågavarande personal samma pension av statsmedel,

som tillkomme den i berörda bestämmelser avsedda personalen.

På bankoutskottets anhållan anbefalldes statskontoret avgiva utlåtande

i ärendet, och överlämnade nämnda ämbetsverk över motionen

inhämtat yttrande av järnvägsstyrelsen.

I sitt yttrande erinrade styrelsen om den särställning, Svartälvs

järnväg intoge bland enskilda järnvägar, som förvärvats för statsverkets

räkning, i det att den icke såsom övriga av staten inköpta järnvägar

ingått såsom en del i statsbanenätet, utan förvaltades och alltjämt dreves

såsom om den vore en enskild järnväg. I överensstämmelse med föreskrifterna

i förberörda kungl. brev den 29 april 1910 vore personalens

anställnings- och avlöningsvillkor i stort sett lika med dem, som vore

gällande för personal med anställning vid en med järnvägen jämförlig

enskild bana. Efter att hava lämnat en uppgift å beloppen av personalens

till följd av ovan omförmälda insättningar förefintliga tillgodohavanden

i sparbank anförde styrelsen:

»Med hänsyn till att de medel, som sålunda hopsparas och som till största

delen uppkomma genom insättningar av avdrag å personalens löner, måste beräknas

icke komma att räcka till för vederbörande att leva på efter deras avgång

ur järnvägens tjänst samt icke tillnärmelsevis motsvara kapitalvärdet av de pensioner,

som tillkomma förutvarande befattningshavare vid andra av staten inköpta

järnvägar, anser styrelsen det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att ifrågavarande personal vid Svartälvs järnväg tillerkännes rätt att erhålla pension

av statsmedel efter i huvudsak samma grunder, som äro fastställda i 4 § i

kungl. brevet den 4 juni 1920 angående rätt till pension för viss personal, som

vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens

järnvägars tjänst. Därest sådan pensionsrätt tillerkännes personalen, komma

givetvis de genom järnvägens försorg hittills verkställda månatliga insättningarna

av medel i sparbank för de i förteckningen upptagna befattningshavarna att upphöra.

Dessa borde under nyssnämnda förutsättning egentligen vara skyldiga att

återbära de belopp, varmed järnvägen lämnat bidrag till insättningarna, men med

hänsyn till att dessa belopp äro jämförelsevis små vill styrelsen för sin del icke

påkalla, att sådan återbäringsskyldighet stadgas såsom villkor för pensionsrättens

åtnjutande. Däremot anser styrelsen, att i blivande bestämmelser i ämnet bör

inrymmas ett stadgande, på grund varav styrelsen må kunna, därest vid driftsinskränkning

vid järnvägen så prövas erforderligt, entlediga befattningshavare vid

banan och bevilja honom pension, innan vederbörande uppnått den för motsvarande

befattningshavare vid statens järnvägar i gällande pensionslag föreskrivna

pensionsålder, vilken pension i dylikt fall skulle, i enlighet med de i § 23 mom. b)

av pensionslagen angivna grunder för bestämmande av avkortad pension, beräknas

så, att densamma motsvarar beloppet av hel statspension, minskad med Y,20

av statspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår

understiger 30.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

5

Yad beträffar ovanbemälda befattningshavare, som äro delägare i enskilda

järnvägarnas pensionskassa, synes följdriktigheten fordra, att rätt till fyllnadspension

enligt de i 2 § i förenämnda kungl. brev angivna grunder tillerkännes

dem och att därvid befogenhet lämnas styrelsen att entlediga dem före pensionsålderns

uppnående på sätt här ovan föreslagits beträffande den övriga personalen.

»

Under hänvisning till järnvägsstyrelsens yttrande anförde statskontoret

för egen del följande:

»Enligt statskontorets mening kan det ifrågasättas, huruvida skäl förefinnas

att, på sätt järnvägsstyrelsen synes vilja förorda, låta ifrågavarande personal få

jämte åtnjutande av pension av statsmedel behålla till kapital och ränta allt vad

under tjänstetiden av järnvägens medel avsatts för dess pensionering. Det vill

nämligen synas statskontoret, som om härigenom denna personal skulle bliva i

jämförelse med personal vid andra av staten övertagna järnvägar särskilt gynnad;

och anser statskontoret därför böra ifrågasättas, att såsom villkor för åtnjutande

av den föreslagna pensionsförmånen må stadgas, att vad av den för vederbörandes

räkning i sparbank innestående behållning, som härfiutit från bidrag av

Svartälvs järnväg, må tillföras statens järnvägars medel, från vilka pensioneringen

skall bestridas.»

Bankoutskottet anförde (utlåtande nr 42, punkt 2:o), att även om

det finge anses billigt, att åtgärder vidtoges för beredande åt den vid

Svartälvs järnväg anställda personalen av mera tillfredsställande förhållanden

i pensionshänseende, det för frågans bedömande likväl syntes

nödvändigt att erhålla en närmare utredning angående villkoren för

genomförande av en sådan förbättring av personalens pensionsförhållanden.

. I varje fall funne utskottet i likhet med statskontoret det kunna

ifrågasättas, huruvida skäl förefunnes att, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit,

låta personalen jämte åtnjutande av pension av statsmedel jämväl

behålla vad av järnvägens medel under tjänstetiden avsatts för personalens

räkning. Då utskottet alltså hölle före, att den föreliggande frågan

först borde i vanlig ordning underställas Kungl. Maj:ts prövning, ansåge

sig utskottet böra avstyrka bifall till motionen.

I enlighet med utskottets hemställan blev motionen sedermera av

riksdagen avslagen.

I skrivelse den 18 oktober 1921 har järnvägsstyrelsen i anslutning

till vad bankoutskottet i ämnet anfört och med hänvisning till sitt förut

omförmälda yttrande till Kungl. Maj:ts prövning hänskjutit frågan om

beredande av rätt till pension av statsmedel för Svartälvs järnvägs personal.

Styrelsen anför därvid följande:

»Senast i skrivelse den 22 december 1914 har styrelsen gjort anmälan beträffande

förvaltningen i enlighet med Kungl. Maj:ts brev den 29 april 1910 av

Svartälvs järnväg. I denna skrivelse meddelades, att styrelsen, i likhet med vad

den vid föregående tillfällen anmält, funne tidpunkten för vidtagande av åtgärder

b) Statskontoret.

Bairkoutskottets

utlåtande.

Riksdagens

beslut.

Framställningar

till

Kungl. Maj:t

om pensionering

av personalen

vid

Svartälvs

järnväg,

a) Järnvägsstyrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ktmgl. May.ts Proposition Nr 77.

för införskaffande av anbud å arrende eller köp av järnvägen ännu icke vara

inne, då bättre villkor syntes kunna erhållas, om järnvägen vid utbjudandet

kunde visas vara i gott skick och bära sina driftkostnader, varjämte hänvisades

till ett av styrelsen samtidigt till fullmäktige i riksgäldskontor avgivet yttrande

angående vissa av statsrevisorerna framställda anmärkningar, i vilket yttrande

styrelsen uttalat, bland annat, att någon utsikt icke förefunnes att för den

närmaste framtiden få järnvägen försåld eller utarrenderad på för statsverket

skäliga villkor.

Med hänsyn därtill att utgifterna för driften av järnvägen på grund av förhållanden,

som uppkommit till följd av världskriget, under vart och ett av åren

1918, 1919 och 1920 överstigit och fortfarande överstiga inkomsterna därav — för

de nämnda tre åren utgjorde förlusterna tillhopa 81,609 kronor och för år 1921

har förlusten beräknats uppgå till omkring 55,000 kronor, allt inberäknat avsättning

till förnyelsefond för banan — har styrelsen numera kommit till den uppfattningen,

att man måste för en längre framtid helt och hållet uppgiva tanken på

att kunna få järnvägen försåld eller utarrenderad på antagliga villkor.

I syfte att nedbringa utgifterna för driften å banan hava under de senare

åren vidtagits, bland annat, avsevärda tågindragningar. För det närvarande uppehälles

trafiken å järnvägen endast under fyra dagar i veckan samt å dessa dagar

med allenast ett tåg i vardera riktningen. För att minska de för banan synnerligen

betungande personalkostnaderna har nyligen väckts förslag om att i samband

med ytterligare driftsinkränkningar å banan successivt och periodvis tvångspermittera

personal vid densamma. Ett genomförande av detta förslag har

emellertid visat sig vara knappast möjligt på grund av personalförhållandena vid

banan. Härvid har det framstått såsom synnerligen angeläget, att frågan om

personalens pensionering snarast möjligt vinner sin lösning och att därvid beträffande

sådana befattningshavare, som icke äro delägare i enskilda järnvägarnas

pensionskassa, styrelsen erhåller befogenhet att, därest vid driftsinskränkning

vid järnvägen så prövas erforderligt, entlediga befattningshavare vid banan med

rätt till pension innan vederbörande uppnått pensionsåldern.

Därest en pensionering av personalen på sätt styrelsen tänkt sig kommer

till stånd under år 1922, bär styrelsen för avsikt att från och med den 1 juli

1922 avskeda sex befattningshavare, vilka anses obehövliga för banans drift.

Genom denna och övriga i samband därmed planerade åtgärder har styrelsen

beräknat, att sådana besparingar i driftkostnaderna skulle kunna göras, att någon

förlust sannolikt icke behöver uppstå vid banans drift.

I överensstämmelse med vad styrelsen uttalat i sitt ovan åberopade yttrande

i ämnet håller .styrelsen före, att de befattningshavare vid banan, som icke äro

delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, böra erhålla rätt till pension av

statsmedel efter i huvudsak samma grunder, som äro fastställda i 4 § i brevet

den 4 juni 1920 samt att rätt till fyllnadspension av statsmedel enligt de i 2 §

i nämnda brev angivna grunder bör tillerkännas de två befattningshavare vid

banan, som äro delägare i ovanberörda kassa. Styrelsen har låtit verkställa en

beräkning av beloppen av de pensioner, respektive fyllnadspensioner, som efter

ovan angivna grunder skulle tillkomma ifrågavarande befattningshavare, under förutsättning

att vederbörande icke avgår ur tjänst, förrän stadgad pensionsålder uppnåtts.

Dessa belopp framgå av nedanstående tablå, vilken tillika innefattar uppgift

å den del av vederbörandes tillgodohavande i sparbank, som motsvarar vad av

järnvägens medel för hans räkning insatts under tjänstetiden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 77.

7

Befattning.

Namn.

Född.

Anstånd

vid

Svartälvs

järnväg.

Arvode

per år.

Kr.

Ålders-

pension

från

enskilda

järn-

vägarnas

pen-

sions-

kassa.

Kronor.

Beräknad

pension

resp.

fyllnads- pension

vid upp- nådd pen- sionsålder

enligt av

Järnvägs- styrelsen

föreslagna

grunder.

Kronor.

Belopp,

som av

järn- vägens

medel in- satts för

resp. be- fattnings- havare i

sparbank

under

tiden Vi

1913—

8% 1921.

Kronor.

Anmärkningar.

Banavdelningen.

Banvaktsförman ...

J. Blomberg....

I4/» 1849

7i 1889

2,010

_

1,216

525

Banvakt nr 2 . .

C. Carlsson ......

”/i 1866

Vi 1889

2,010

—

1,096

525

» nr 3

K. G. Johansson

s’/io 1863

Vi 1898

2,010

—

1,096

525

» nr 4......

A. P. Lind.......

Vi 1860

‘/i 1889

2,010

—

1,096

525

» nr 5......

S. Kling ..........

20/8 1893

V» 1918

1,650

i 1,155

J fr. o. m.

17*1956

1 403

» nr 6......

K. E. Eriksson..

18/s 1873

Vio 1897

2,010

1

1,096

525

» nr 7......

G. Nilsson .......

Via 1861

Vi 1889

2,010

—

1,096

525

Maskinavdel-

ningen.

Lokomotiveldare...

K. G. Hammar..

e/a 1863

‘/i 1891

2,450

—

1,216

630

Packmästare .......

A. Karlsson......

23/s 1878

Va 1906

2,200

—

1,280

525

Pensionen beräknad

Trafikavdelningen.

Stationsinspektor..

J. Nilsson.........

22/u 1880

Vi 1904

4,260

j 3,579

■Jfr. o.m.

1 309

efter det för kon- duktör gällande tjän- stepensionsunder- lag.

Fyllnadspensionen be-

Stationsmästare ...

G. Hall............

21/o 1863

Vi 1889

2,900

(''/il944

1

1,624

577.50

räknad efter det för

stationsinspektor av

klass 4 A gällande

tjänstepensions- underlag.

Fensionen beräknad

»

I. Blomgren .....

18/n 1858

*/t 1889

2,600

1,280

577.50

efter det för sta- tion sm ästaro å 6 kl.

station gällande tjän- stcpensionsunder- lag.

Pensionen beräknad

Konduktör .........

K. E. Palmqvist.

aV» 1863

Vil 1889

2,450

1,280

525

efter det för sta- tionsmästare å 7 kl.

station gällande tjän- stoponsionsunder-

lag-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

b) Svenska

järnvägsmannaförbundet.

Kommunika
tionsverkens
lönekommitté.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

Såväl statskontoret som bankoutskottet bar ansett skäl icke förefinnas att

låta personalen jämte åtnjutande av pension av statsmedel behålla vad sålunda

av järnvägens medel avsatts för personalens räkning.

Styrelsen vill med anledning härav uttala, att styrelsen icke har något att

erinra mot att såsom villkor för åtnjutande av den föreslagna pensionsförmånen

stadgas, att ifrågavarande behållning skall tillföras den gren av statsförvaltningen,

med vars medel pensioneringen skall bestridas.

I detta sammanhang tillåter sig styrelsen, under framhållande dels att inköpet

av järnvägen för statens räkning skedde genom riksgäldskontorets försorg

och i syfte att tillgodose helt andra statsintressen än de av styrelsen företrädda,

dels ock att järnvägen aldrig blivit införlivad med statens järnvägar, föreslå, att

kostnaderna för ifrågavarande pensionering skola bestridas icke med statens järnvägars

medel, såsom statskontoret föreslagit, utan med allmänna indragningsstatens

medel.»

Med stöd av det anförda hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen godkänna ett styrelsens skrivelse bilagt förslag till

bestämmelser angående pension av statsmedel för Svartälvs järnvägs

personal.

Under förutsättning att denna fråga ordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med styrelsens förslag hemställer styrelsen tillika, att Kungl.

Maj:t måtte i samband med utfärdande av bestämmelser rörande personalens

pensionering förordna, att vad av järnvägens medel insatts i

sparbank för personalens räkning under tjänstetiden skall tillföras den

gren av statsförvaltningen, med vars medel pensioneringen skall bestridas.

Jämväl Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse har i eu den 22

juni 1921 dagtecknad skrift gjort framställning om vidtagande av åtgärder

för ordnande av pensionsfrågan för ifrågavarande personal.

över berörda framställningar har kommunikationsverkens lönekommitté

den 10 november 1921 avgivit infordrat utlåtande samt därvid

anfört:

»Av den vid Svartälvs järnväg fast anställda personalen, inalles 13 befattningshavare,

hava sju varit anställda i järnvägens tjänst sedan dess öppnande

för trafik år 1889. Även de övriga kunna, med undantag av en, samtliga räkna

ett ansenligt antal tjänstår i frågavarande järnvägs tjänst.

Kommittén delar järnvägsstyrelsens uppfattning, att frågan om pensionering

genom statens försorg av den vid Svartälvs järnväg anställda personalen bör

snarast möjligt vinna sin lösning, och detta så mycket hellre, som järnvägsstyrelsen,

enligt vad framgår av dess förevarande framställning i ärendet, har för

avsikt, att, därest densamma vinner bifall, pensionera sex befattningshavare och

indraga de av dem innehavda befattningarna redan den 1 juli 1922, varigenom

den förenkling i driften å banan kunde genomföras, som styrelsen funnit nöd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77. 9

vän dig för undvikande av det numera årligen återkommande underskottet i järnvägens

driftsbudget.

Av här ifrågavarande befattningshavare äro tvenne delägare i enskilda järnvägarnas

pensionskassa. Beträffande de övriga, som icke tillhöra någon pensionskassa,

har annan åtgärd icke vidtagits till tryggande av deras försörjning på

ålderdomen än att jämlikt bestämmelse i de av Svartälvs järnväg med personalen

avslutade och sedermera av statens järnvägar efter övertagandet förnyade anställningskontrakten

vederbörande befattningshavare förpliktigats att månatligen av

lönen avstå visst belopp för insättning å sparbanksbok. Dessa insättningar hava

dock från och med ingången av år 1913 till hälften bestritts av järnvägens trafikmedel.

Med hänsyn härtill finner kommittén skäligt, att ifrågavarande personal,

vilken genom banans övertagande av staten inträtt i statens tjänst, kommer i

åtnjutande av ungefär enahanda förmåner i pensionshänseende, som i motsvarande

fall tillerkänts befattningshavare vid andra av staten inköpta enskilda iärnväaar

och bandelar.

Åberopande vad kommittén anfört i sitt den 29 januari 1920 avgivna betänkande

angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken

(sidd. 95—104) får kommittén uttala, att den icke funnit anledning till

erinran mot järnvägsstyrelsens föreliggande förslag till bestämmelser i förevarande

hänseende. Dessa bestämmelser ansluta sig ock till de i överensstämmelse med

kommitténs förslag i nämnda betänkande avfattade stadgandena i 2 och 4 §§ i

Kungl. Maj:ts brev den 4 juni 1920 angående rätt till pension för viss personal,

som vid statens övertagande av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars

tjänst.

Yad särskilt angår dispositionen av de förut nämnda, av järnvägens medel

sedan 1913 års början gjorda månatliga avsättningarna till personalens ålderdomsförsörjning,

har kommittén — i likhet med vad statskontoret ifrågasatt i

sitt utlåtande till bankoutskottet vid 1921 års riksdag samt järnvägsstyrelsen nu

föreslagit — ansett, att vederbörande befattningshavare böra för åtnjutande av

pension av statsmedel avstå vad sålunda av järnvägens medel blivit insatt å

vederbörande befattningshavares sparbanksbok för nyss omförmälda ändamål.

Då Svartälvs järnväg intager en särställning bland de av statsverket förvärvade

enskilda järnvägarna, i det att den icke ingått som en del i statsbanenätet

utan förvaltas och drives av järnvägsstyrelsen såsom om den vore en enskild

järnväg, finner kommittén sig kunna biträda järnvägsstyrelsens mening, att

kostnaderna för personalens pensionering icke lämpligen böra belasta statens

järnvägar.

Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke merbemälda kostnader borde

bäras av riksgäldskontoret, på vars föranstaltande järnvägen blivit inköpt för

statsverkets räkning. Kommittén, som emellertid icke funnit tillräckliga skäl för

ett sadant förfaringssätt föreligga, får för sin del föreslå, att pensionerna i fråga

må beviljas att utgå å allmänna indraguingsstaten. Dock synes det lämpligt att

för bedömandet av järnvägsföretagets ekonomiska ställning riksgäldskontoret

meddelas uppgift a de kostnader, som statsverket genom denna pensionering kan

komma att i fortsättningen få vidkännas på grund av järnvägens övertagande.»

Statskontoret liar i utlåtande den 30 november 1921 icke funnit

anledning till erinran mot vad järnvägsstyrelsen i ärendet anfört och

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 67 käft. (Nr 77.) 21122 2

Statskontoret.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksräken
skapsverket.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

föreslagit annat än i fråga om sättet för gäldande av de ifrågasatta

pensionerna, och anför statskontoret härutinnan följande:

»Järnvägsstyrelsen föreslår, att personalen vid Svartälvs järnväg skall tillförsäkras

rätt att vid avsked ur järnvägens tjänst erhålla pension från allmänna

indragningsstaten. Detta skulle för närvarande innebära, att kostnaden för den

del av personalen, som på grund av driftsinskränkningar blivit eller med det

snaraste blir överflödig och som järnvägsstyrelsen därför önskar avskeda, kommer

att överflyttas från Svartälvs järnvägs trafikmedel till statsmedlen. En sådan åtgärd

till förbättrande av ifrågavarande järnvägs ekonomi synes statskontoret alldeles

förkastlig. I stället synes det statskontoret självfallet att, då Svartälvs järnväg

förvaltas såsom ett särskilt företag, den också bör bestrida samtliga omkostnader,

jämväl personalens pensionering. Ett motsatt förfarande skulle komma att helt

förrycka den bild av järnvägens bärighet och ekonomi i övrigt, som dess räkenskaper

framvisade. Huru enligt statskontorets förmenande bör förfaras, därest

inkomsterna vid ifrågavarande järnväg icke skulle förslå till gäldande av de med

dess drift förenade utgifterna, framgår av statskontorets utlåtande den 5 november

1921 angående av järnvägsstyrelsen gjord framställning om täckande av

driftförlust vid sagda järnväg».

Med stöd av vad sålunda blivit anfört hemställer statskontoret, att

i det förslag till bestämmelser angående rätt till pension för Svartälvs

järnvägs personal, som Kungl. Maj:t kan vilja underställa riksdagen,

ifrågakommande pensioner måtte föreslås skola utgå av sagda järnvägs

medel.

Slutligen har riksräkenskapsverket i utlåtande den 10 februari 1922

erinrat om att ämbetsverket i sitt den 23 november 1921 avgivna yttrande

angående av järnvägsstyrelsen gjord framställning om täckande

av driftförlust å Svartälvs järnväg betonat angelägenheten av, att nämnda

järnväg i ekonomiskt hänseende betraktades såsom ett i förhållande till

statens järnvägar avskilt företag. Enligt ämbetsverkets mening borde

Svartälvs järnväg även i förhållande till statsverket i övrigt behandlas

såsom ett ekonomiskt fristående företag. Att ifråga om gäldande av

pensioner till företagets personal göra ett undantag från denna grundsats

ansåge riksräkenskapsverket vara ur redovisningssynpunkt synnerligen

olämpligt. Ämbetsverket ville därför föreslå, att pensionerna bestredes

av Svartälvs järnvägs medel. De belopp,- som av Svartälvs

järnvägs medel avsatts till personalens ålderdomsförsörjning, ansåge

riksräkenskapsverket höra tagas i anspråk för gäldande av pensionerna.

I den mån dessa belopp samt företagets inkomster icke försloge till

pensionernas gäldande, borde dessa, enligt riksräkenskapsverkets mening,

i överensstämmelse med vad ämbetsverket föreslagit beträffande övriga

utgifter för Svartälvs järnväg tillsvidare förskotteras av statens järnvägar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts Proposition Nr 77.

11

Oaktat de åtgärder, som, enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, på Departementssenare

tid vidtagits för att minska driftkostnaderna vid Svartälvs järn- chefen''

väg, är driftresultatet fortfarande sådant, att det synes uteslutet att kunna

erhålla ett för staten något så när antagligt anbud å köp eller arrende

av järnvägen. Man torde alltså få räkna med att driften av järnvägen

tills vidare måste ombesörjas av statens järnvägar. För att emellertid

söka ytterligare nedbringa driftkostnaderna bar järnvägsstyrelsen nu antytt

sin avsikt att, givetvis med iakttagande av i gällande anställningskontrakt

stadgad uppsägningstid, avskeda de befattningshavare,

som anses för framtiden obehövliga för järnvägens drift. Innan en

dylik åtgärd vidtages, synes emellertid rättvisa och billighet kräva, att

personalens pensionsförbållanden ordnas på ett mera tillfredsställande sätt

än som för närvarande är fallet, helst genom förberörda kungl. brev

den 4 juni 1920 av riksdagen godkända bestämmelser meddelats om rätt

till pension för likställda befattningshavare vid andra av staten övertagna

enskilda järnvägar. Av vad i frågan förekommit vid 1921 års riksdag

framgår ock, att riksdagen icke ställt sig avvisande mot en pensionering

av Svartälvs järnvägs personal utan endast velat avvakta ett av Kungl.

Maj:t efter vederbörlig utredning framlagt förslag i ämnet, innan riksdagen

fattade sitt beslut.

Det av järnvägsstyrelsen i sådant hänseende framlagda förslaget,

vilket nära ansluter sig till de i brevet den 4 juni 1920 meddelade

bestämmelserna, har icke givit mig anledning till erinran annat än

beträffande frågan, med vilka medel kostnaderna för pensioneringen skola

bestridas. Att låta pensionerna utgå av allmänna indragningsstaten kan

jag ej tillstyrka. Då Svartälvs järnväg förvaltas såsom ett särskilt

företag, synas samtliga av järnvägens drivande föranledda omkostnader

böra redovisas å detta företag. Jag ansluter mig därför till den av

statskontoret och riksräkenskapsverket uttalade mening, att kostnaderna

för personalens pensionering böra gäldas av järnvägen, varvid för ändamålet

även böra tagas i anspråk vad av järnvägens medel insatts å

sparbank för personalens räkning.

Beträffande frågan om huru skall förfaras vid uppkommande driftförlust

å järnvägen må omnämnas, att i det av myndigheterna omförmälda

ärendet angående täckande av sådan förlust under åren 1918—

1920 Kungl. Maj:t den 16 december 1921, på förslag av riksräkenskapsverket,

jämte det statskontoret anbefallts att till järnvägsstyrelsen för

täckande delvis av berörda förlust återleverera tidigare inlevererat överskott

för järnvägen, förklarat, att återstoden av förlusten, 28,328 kronor,

skulle av styrelsen tillsvidare bokföras såsom av statens järnvägar ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

givet förskott. Därvid förutsattes, att frågan om det slutliga täckandet

av denna förlust skulle anstå något år, tills ytterligare erfarenhet vunnits

beträffande möjligheten att få järnvägen att bära sig eller lämna någon

nettovinst, som kunde användas till förlustens täckande. I överensstämmelse

med det sålunda meddelade beslutet torde eventuellt uppkommande

driftförlust för järnvägen jämväl från ingången av år 1921 böra tillsvidare

av statens järnvägars medel förskjutas, och lärer, om ändring till

det bättre i järnvägens ekonomiska förhållanden ej inträffar, på särskild

framställning av järnvägsstyrelsen få bero, vilka åtgärder framdeles skola

vidtagas för förlustens täckande.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag

till bestämmelser angående rätt till pension för personal vid

Svartälvs järnväg, som vid statens övertagande av nämnda

järnväg övergått i statens tjänst.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

13

Bilaga.

Förslag

till

bestämmelser angående rätt till pension för personal vid Svartälvs järnväg,

som vid statens övertagande av nämnda järnväg övergått

• i statens tjänst.

1 §•

Rätt till pension av Svartälvs järnvägs medel tillkommer enligt

dessa bestämmelser nedan angivna befattningshavare, som vid Svartälvs

järnvägs övertagande av staten övergått i dess tjänst, nämligen

a) stationsinspektoren Johan Nilsson och banvakten Gustaf Samuel

Kling, vilka såsom delägare kvarstå i enskilda järnvägarnas pensionskassa;
b)

banvaktsförmannen Johan Blomberg, banvakterna Carl Carlsson,

Karl Gustaf Johansson, Anders Petter Lind, Karl Edvard Eriksson och

Gustaf Nilsson, lokomotiveldaren Karl Gustaf Hammar, packmästaren

Axel Karlsson, stationsmästarna Israel Blomgren och Gustaf Hall samt

konduktören Karl Elof Palmqvist, vilka icke äro delägare i någon pensionskassa.

2 §•

Befattningshavare, som omförmäles i 1 § a), äger att efter avskedstagandet,

utöver honom från enskilda järnvägarnas pensionskassa tillkommande

pension, erhålla fyllnadspension av Svartälvs järnvägs medel

till det belopp, varmed pensionen från kassan, till den del densamma

icke kan anses täckas av de utav befattningshavaren erlagda pensionsavgifter,

må understiga, vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension,

därest nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast

till den del av tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas

såsom statspension.

Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma huru stor del av

pensionen från vederbörande enskilda pensionsanstalt, som icke kan

anses täckas av de utav befattningshavaren erlagda pensionsavgifterna.

Bikung till riksdagens protokoll 1922. I samt. 67 höft. (Nr 77.) * 211 22

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 77.

3 §•

Befattningshavare, som omförmäles i 1 § b), äger att efter avgång ur

tjänsten erhålla pension av Svartälvs järnvägs medel till belopp motsvarande

vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension för

ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension, därest nämnda

lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den del av

tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom stats.

pension.

För åtnjutande av denna förmån skall vederbörande vara skyldig

att avstå den del av sitt tillgodohavande i sparbank, som motsvarar vad

av järnvägens medel för hans räkning insatts under tjänstetiden.

4 §.

I fråga om skyldighet för befattningshavare, som avses i 1 § av

förevarande bestämmelser, att avgå från tjänsten skall, i den mån ej

för honom gällande reglemente för enskild pensionsanstalt annorledes

föreskriver, i tillämpliga delar gälla vad i sådant hänseende stadgas uti

lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk; dock

att för befattningshavare, som omförmälas i 1 § b), skyldighet att avgå

från tjänsten mot åtnjutande av pension inträder jämväl då järnvägsstyrelsen

i och för driftsinskränkning vid järnvägen finner erforderligt

entlediga dylik befattningshavare, innan han uppnått den för motsvarande

befattningshavare vid statens järnvägar föreskrivna pensionsålder.

Uppgår för sålunda entledigad befattningshavare antalet tjänstår vid

järnvägen icke till 30, utgår till honom avkortad pension, vars belopp

skall bestämmas i enlighet med de i 23 § mom. b) av nyssnämnda lag

angivna grunder för beräknande av avkortad statspension.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:79 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för viss personal vid Svartälvs järnv s. 5 i texten
  2. BU 1922:20 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till bestämmelser angående rätt till pension för viss personal vid Svartälvs järnväg. s. 1 i texten