Sök i Ratio Lex

Angående den framtida användningen av Jämtlands rotering skassa

1922-02-17 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:83, Angående den framtida användningen av Jämtlands rotering skassa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den framtida

användningen av Jämtlands rotering skassa; given

Stockholms slott den 17 februari 1922.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17

februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Sandler, Notion, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Orne.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och jordbruksdepartementen

anmäler departementschefen, statsrådet Hansson frågan

angående den framtida användningen av Jämtlands roteringskassa samt

yttrar därvid följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 73 käft (Nr 83.)

820 22 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

Genom brev den 24 mars 1692 tilldelade konung Carl XI rusthållarna

vid Jämtlands kavallerikompani en tillökning från därtill anvisade

statsmedel i dem förut för underlättande av rustningsbesvärets

utgörande anslagna räntor med 6 daler silvermynt för varje rusthåll

eller tillhopa 600 daler silvermynt vid hela kompaniet, att användas vid

inträffande större ökning av remonterings- och rekryteringsbördan i

krigstider, varvid bestämdes, att rusthållarna själva icke finge uppbära

dessa reservmedel, utan att de årligen skulle av regementsskrivaren

emottagas och av honom i bank och emot ränta insättas för att av

Kungl. Maj:t disponeras.

År 1763 blevo ifrågavarande reservmedel, som då uppgingo till

7,957 daler 11 öre silvermynt och dittills förvarats vid regementet,

inlevererade till krigskollegiet, som sedermera förvaltade dem.

Genom resolution den 18 november 1766 förklarade Kungl. Maj:t,

i enlighet med rikets ständers vid 1765—66 årens riksdag gjorda framställning

rörande reservmedlens användande, att rusthållarna icke skulle

äga någon disposition över kapitalet »utan allenast av de inflytande

medlen hava den nytta att därav bliva understödda till karl- och hästmunderingars

betalande med så stor summa, som krigskollegium prövar

vid varje sådant tillfälle kunna behövas, vilken då anordnades till regementschefens

disposition».

Vid fastställande den 8 oktober 1851 av nytt knektekontrakt för

Jämtland bildades för underlättande av rotehållarnas skyldigheter eu ny

kassa under namn av Jämtlands roteringskassa, vilken enligt för kassan

samma dag fastställt reglemente ställdes under styrelse av en direktion,

bestående av dels landshövdingen i länet jämte cheferna för Jämtlands

häst- och fältjägarkårer samt en ryttmästare eller kapten från vardera

kåren, dels ock fyra bland rotehållarna valda ombud. Vid nämnda kassas

bildande föreskrev Kungl. Maj:t, att reservmedelskassans behållning, då

uppgående till 37,288 rdr. 25 sk. banko, skulle från krigskollegiet överlämnas

till direktionen för roteringskassan.

Enligt omförmälda knektekontrakt skulle såsom understöd för roteringen

till roteringskassan årligen inflyta följande statsmedel, nämligen:

a) de vid det inom Jämtlands län förlagda regementets första uppsättning

såsom rotelöner anslagna hemmansräntor från Jämtland eller

tillhopa 6,666 rdr. 32 sk. banko;

b) de för äldre hästjägarskvadronen för enahanda ändamål anslagna

dylika räntor och avradspenningar, tillsammans 1,168 rdr. 21 sk. 1

rst. banko;

c) de till rusthållen anslagna augmentsräntor i Medelpad, utgörande

i kronovärde 167 rdr. 36 sk. 4 rst.;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung1. May.ts Proposition Nr 83.

d) de hemmansräntor, som dittills varit anslagna till Jämtlands

reservmedelskassa; samt

e) räntorna å sistberörda kassas kapital.

Vid 1850—51 årens riksdag anvisade rikets ständer såsom vederlag

för ovan omförmälda hemmans- och augmentsräntor följande statsanslag

under fjärde huvudtiteln, nämligen: för de under mom. a) och

b) upptagna räntor 7,900 rdr. banko och för de under mom. c) och d)

upptagna 1,900 rdr. banko.

Från roteringskassan skulle bestridas vissa kostnader för roteringen,

bland annat soldatlegan och bidrag till uppköp av remont i kasserad

nummerhästs ställe, i sammanhang varmed i kassans reglemente stadgades,

att, därest för dylik kasserad häst bidrag från kassan uppburits,

direktionen ägde låta försälja samma häst å auktion, därvid betalningen

skulle tillfalla kassan; dock att, om tilläventyrs i några fall sådan häst,

ehuru för kavalleriet obrukbar,'' skulle äga det värde, att för densamma

erhölles högre betalning än remonteringsbidraget, överskottet skulle tillfalla

rotehållaren. Beloppet av soldatlegan och bidraget till inköp av

häst finge rotehållarna genom sina fullmäktige bestämma.

Genom brev den 16 juli 1861 förordnade Kungl. Maj:t, att roteringskassan

skulle fördelas mellan Jämtlands häst- och fältjägarkårer,

samt bestämdes grunden för nämnda fördelning. Enligt den fördelning,

som i enlighet därmed ägde rum vid sagda års slut, utgjorde hästjägarkårens

andel 36,107 rdr. 32 öre och fältjägarkårens andel 51,741 rdr.

37 öre.

Nytt reglemente för kassan fastställdes den 30 december 1864. I

detta upptogs såsom en fond för kassan omförmälda på de båda kårerna

fördelade belopp, tillhopa 87,848 rdr. 69 öre. Enligt reglementet ägde

vederbörande rotehållare vid vardera kåren för sig genom sina fullmäktige

bestämma beloppet av såväl roterings- som remonteringsbidraget,

under vilket förstnämnda begrepp sammanförts i 1851 års reglemente

upptagna soldatlega, soldatlön och ersättning för soldatens servis.

Andra bidrag till roteringskassan än ovan omförmälda statsbidrag

samt inkomster av försålda kasserade hästar och kassans egna räntemedel

hava icke influtit till Itassan.

Sedan på grund av 1901 års riksdags beslut angående ny härordning

indelningsverket förklarats skola upphöra, förordnades genom

kungörelsen den 29 november 1901, med föreskrifter i fråga om indelningsverkets

upphörande in. in., att det ifrågavarande kassa förunnade

statsanslag skulle indragas från och med ingången av år 1904.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!,. Maj.is Proposition Nr 83.

Kungl. Maj:ts

dom den 30

maj 1918 angående

äganderätten

till

Västmanlands

regementes

knektelegomedelskassa.

Kungl. breven

den 13 december

1918.

Arméförvaltningens

civila

departements

yttranden den

27 februari

1919.

Kassans behållning utgjorde vid 1905 års slut 146,581 kronor

17 öre.

Genom brev till Konungens befallningshavande i Jämtlands län den

8 juni 1906 föreskrev Kungl. Magt, att enär kassan, vilken enligt förebragt

utredning bildats uteslutande av statsmedel jämte därå upplupna

räntor, numera icke vore för det med densamma ursprungligen avsedda

ändamål behövlig, kassans värdehandlingar, kontanta medel, räkenskaper

och övriga tillhörigheter skulle av kassans direktion överlämnas till befallningshavanden,

som hade att övertaga och tillsvidare handhava förvaltningen

av kassan, intill dess Kungl. Maj:t därom annorlunda förordnade.

Beträffande en annan kassa, vars uppkomst och ändamål voro

likartade med Jämtlands roteringskassa, nämligen Västmanlands regementes

knektelegomedelskassa, hade emellertid Kungl. Magt meddelat

enahanda föreskrifter om överlämnande av kassans tillgångar till

Konungens befallningshavande i länet, som genom brevet den 8 juni

1906 givits i fråga om Jämtlands roteringskassa. Med anledning härav

väckte vederbörande rotehållare rättegång mot kronan med påstående,

att äganderätten till kassan måtte förklaras tillkomma rotehållarna.

Tvisten avgjordes slutligen genom Kungl. Maj:ts dom den 30 maj 1918,

varigenom rotehållarnas yrkande förklarades icke kunna bifallas.

Med föranledande av denna utgång av tvisten förordnade Kungl.

Maj:t genom särskilda brev den 13 december 1918 beträffande såväl

Västmanlandskassan som Jämtlandskassan, att till kassorna inflytande

medel, efter avdrag av behöriga förvaltningsutgifter, skulle, i den ordning

arméförvaltningens civila departement ägde bestämma, av Konungens

befallningshavande i Västmanlands respektive Jämtlands län inlevereras

till nämnda departement och där särskilt bokföras. Samtidigt förklarade

Kungl. Maj:t sig vilja framdeles, efter verkställd utredning, meddela beslut

i fråga om den framtida förvaltningen av kassornas tillgångar och

och dispositionen av dessa.

Till följd av remiss avgav arméförvaltningens civila departement

den 27 februari 1919 särskilda utlåtanden angående den framtida förvaltningen

och dispositionen av de båda kassornas tillgångar. Därvid

meddelades, att vid utgången av år 1917 utgjorde kassornas tillgångar:

Västmanlandskassans 2,169,033 kronor 80 öre, varav omkring 2,060,000

voro utplacerade på lån och återstoden i banker, samt Jämtlandskassans

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

5

238,077 kronor 78 öre, placerade i bankdepositioner och allmänna

hypotekskassans obligationer eller å bankräkning. Vidare föreslogs, att

av de båda kassornas tillgångar skulle bildas en fond under statskontorets

förvaltning med benämning »indelningsverkets besparingsfond»,

vars avkastning skulle tagas i anspråk för understöd åt f. d. indelt

manskap enligt därom givna bestämmelser eller, sedan någon del av

fonden icke erfordrades för dylikt understöd, för enahanda ändamål

som Vadstena krigsmanshusfond, beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

och invalidhusfonden.

Statskontoret avgav den 28 februari 1921 infordrade yttranden i

ärendena.

Beträffande Västmanlands regementes knektelegomedelskassa anförde

statskontoret därvid, att ämbetsverket ur mera formell synpunkt icke

ansett sig kunna motsätta sig att, på sätt arméförvaltningen föreslagit,

kassan indroges till statsverket. Emellertid kunde statskontoret icke

frigöra sig från den uppfattningen, att en sådan åtgärd, om än liggande

helt inom den formella rättens gränser, likväl vore synnerligen sträng,

för att icke säga obillig. Statskontoret ville erinra om, att samma

åsikt gjort sig gällande i två vid 1919 års riksdag i ämnet väckta likalydande

motioner (nr 54 i första kammaren och nr 212 i andra kammaren).

I dessa hade föreslagits, att riksdagen ville dels i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t behagade taga under omprövning,

huruvida icke — i avbidan på slutligt beslut i anledning av

ett utav Konungens befallningshavande i Västmanlands län väckt förslag

till framtida disposition av Västmanlands regementes knektelegomedelskassa

— med verkställighet av de i kungl. brevet den 13 december

1918 beträffande kassan föreskrivna åtgärder borde anstå, dels ock förklara,

att riksdagen för sin del icke hade något att erinra mot bifall

till behållnings!)avandens förslag, som innebure, att kassan skulle förvaltas

av befallningshavanden och användas såsom lånekassa för det mindre

jordbruket inom Västmanlands län och vissa socknar av Örebro län,

vilkas rotar tillhört Västmanlands regemente, samt att större delen av

kassans avkastning skulle få användas för näringslivets höjande med

flera angivna ändamål inom förstnämnda län och länsdel av Örebro län.

1 sitt över motionerna avgivna utlåtande (nr 51) hade statsutskottet gjort

följande uttalande: »Vad beträffar det av länsstyrelsen i Västmanlands län

framställda förslaget om bildande av en särskild lånefond utav kassans

tillgångar, vilken fonds avkastning skulle för vissa olika ändamål disponeras,

har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka riksdagen att, såsom

Statskontorets

yttranden

den 28 februari

1921.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts Proposition Nr 83.

av motionärerna ifrågasatts, nn uttala sin anslutning till detsamma,

varvid utskottet likväl förutsätter, att riksdagen framdeles beredes tillfälle

att yttra sig över ifrågavarande medels blivande användning)). Utskottet

hade härefter hemställt, att motionerna icke måtte av riksdagen

bifallas, vilket ock blivit riksdagens beslut.

I trots av denna utgång av ärendet torde dock av statsutskottets

sistberörda uttalande, som av riksdagen lämnats utan erinran, få anses

framgå, att riksdagen icke ställt sig helt avvisande till tanken att kassan

skulle få bevaras åt länen, utan ansett, att detta vore en fråga, som

borde tagas under övervägande vid riksdagens slutliga prövning av

ärendet.

På grund av de synpunkter på frågan statskontoret ovan anfört

och med stöd jämväl av vad vid riksdagen i ärendet förekommit, ansåge

sig statskontoret kunna ifrågasätta, om icke befallniugshavandens

framställning borde, åtminstone i viss mån, vinna beaktande. Statskontoret

hade därvid tänkt sig, att ett skiljande emellan statsverkets och

länens intressen skulle billigtvis kunna ske på så sätt, att hälften av

kassans tillgångar indroges till statsverket för att disponeras på sätt

arméförvaltningen föreslagit, och andra hälften överlämnades till länen

att användas i huvudsaklig- överensstämmelse med befallningshavandens

förslag. De närmare bestämmelserna angående genomförandet av fördelningen

av kassan samt förvaltningen och användningen av den för

länen avsedda delen torde Kungl. Maj:t vilja förbehålla sig att meddela,

vadan endast frågan om själva uppdelningen av kassan samt huvudgrunderna

för förvaltningen och användningen av statsmedelsfonden torde

behöva underställas riksdagens prövning.

I fråga om Jämtlands roteringskassa utlät sig statskontoret, att med

åberopande av ämbetsverkets omförmälta yttrande angående dispositionen

av Västmanlandskassan, i vilket tillstyrkts, att en del av kassan användes

till en fond, benämnd »indelningsverkets besparingsfond)), samt

under erinran att eu vid 1919 års riksdag väckt motion (nr 88 i första

kammaren) om bevarande av Jämtlandskassan åt provinsen Jämtland för

tillgodoseende av någon med dess ursprungliga ändamål jämförlig uppgift

blivit av riksdagen avslagen, ville statskontoret anföra, att ämbetsverket

för sin del icke hade något att erinra mot arméförvaltningens förslag.

■

Upplysningsvis bör nämnas, att statsutskottets yttrande beträffande

sistberörda motion (utskottets utlåtande nr 51) innehållit, att utskottet,

som inhämtat, att kassans tillgångar icke för närvarande disponerades

för ändamål, som särskilt tjänade jämtländska intressen, icke funnit sig''

böra tillstyrka motionen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

7

I proposition nr 302 till 1921 års riksdag, angående den framtida

användningen av Västmanlands läns knektelegomedelskassa, föreslog

Kungl. Maj:t, i anslutning till statskontorets förutnämnda förslag, riksdagen

medgiva,

att hälften av kassans tillgångar indroges till statsverket för att under

namn av »indelningsverkets besparingsfond» förvaltas av statskontoret.

att räntan av denna fond finge jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande

tagas i anspråk för understöd åt f. b. indelt manskap eller, sedan någon

del av fonden icke vidare erfordrades för sådant understöd, för enahanda

ändamål som Vadstena krigsmansbuskassa, beväringsmanskapets invalidocb

pensionsfond och invalidbusfonden, samt

att andra hälften av ifrågavarande kassas tillgångar finge tillkomma

Västmanlands län samt Fällingsbro, Ervalla och Näsby socknar av Örebro

län för att förvaltas och till länens fromma användas enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser.

Riksdagen biföll propositionen. Sedan ■ fördelning av kassans tillgångar

verkställts, förordnade Kungl. Maj:t genom brev den 13 oktober

1921, att räntan av den utav ena hälften av kassans tillgångar bildade

Indelningsverkets besparingsfond skulle användas såsom bidrag till de

ökade kostnader för Vadstena krigsmansbuskassa, som föranletts av 1919

års riksdags beslut (propositionen nr 204 och riksdagens skrivelse nr

10 A) om förhöjningar i gratial åt avskedat indelt manskap vid armén.

I överensstämmelse härmed tillflyter nämnda ränta såsom inkomst det

under elfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ytterligare förböjning

i gratialen åt avskedat manskap. Den andra hälften av kassans

tillgångar ställdes under namn av Rotehållarnes i Västmanland besparingsfond

under förvaltning av Konungens befallningshavande i Västmanlands

län. Rörande avkastningen av denna fond föreskrev Kungl.

Maj:t, att 1 ;> därav skulle årligen läggas till fonden samt återstående

4/r. efter viss grund fördelas mellan, å ena sidan, Västmanlands län och,

å andra sidan, omförmälda socknar av Örebro län ävensom användas till

respektive Västmanlands läns och nämnda socknars fromma för allmännyttiga

företag, som ej vore av beskaffenhet att böra eller kunna bekostas

av allmänna medel, huvudsakligen till näringarnas förkovran samt

för kulturella och humanitära syften, men icke till politisk propaganda

och i allmänhet ej till företag, som ej komme en avsevärd del av respektive

län och länsdel till godo, och ej heller till ett företags eller inrättnings

årskostnader. Beslutanderätten över användningen av den Västmanlands

län tillkommande andel av avkastningen skulle tillkomma en

styrelse, bestående av landshövdingen i länet samt två av länets landsting

och två av länets hushållningssällskap utsedda ledamöter. För

Beslut om

den framtida

användningen

av Västmanlands

regementes

knektelegomedelskassa.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Framställning

av länsstyrelsen

i Jämtlands

län.

8 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83:

socknarna av Örebro län skulle beslutanderätten i förevarande avseende

utövas av styrelse, bestående av landshövdingen i detta län och av

socknarna var för sig valda ombud.

Sedermera har länsstyrelsen i Jämtlands län i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 14 november 1921 gjort framställning om disponerande av

viss del av Jämtlands roteringskassa för länets bästa och därvid anfört

i huvudsak följande.

Efter och med anledning av riksdagens beslut angående den framtida

användningen av Västmanlands regementes knektelegomedelskassa

hade vid ett, på föranledande av åtskilliga f. d. rotehållare inom Jämtland,

utlyst sammanträde inför landshövdingen i länet med ägare eller

innehavare av förut roteringspliktiga hemman inom landskapet samtliga

närvarande uttalat som sin mening, att åtgärder borde vidtagas i sylte

att erhålla statsmakternas medgivande till att Jämtlands roteringskassas

medel finge till någon del, ej understigande halva kassan, bevaras åt

Jämtland och tjäna provinsens ändamål; och uttalades därvid tillika den

önskan, att länsstyrelsen måtte hos Kungl. Maj:t göra underdånig framställning

i ärendet.

Med föranledande av det sålunda på berörda sammanträde gjorda

uttalandet finge länsstyrelsen hemställa ärendet till Kungl. Maj:ts prövning

och därvid framhålla följande.

Genom utfallet av den rättegång, som varit anställd rörande Västmanlands

regementes knektelegomedelskassa, torde få anses fastslaget

även beträffande den med sagda kassa så till upprinnelse som användning

jämställda jämtländska roteringskassan, att rotehållarna icke kunde

göra gällande något lagligt anspråk på äganderätten till kassan eller

någon del av densamma. Men det oaktat hade provinsens invånare

icke kunnat släppa föreställningen, att kassan kommit till för och fortfarande

borde tjäna till provinsens bästa. Den omständigheten, att den

ursprungligen varit avsedd att tjäna ett dylikt ändamål och gjort det i

mer än 200 år, hade rotfäst denna övertygelse; och det förhållandet att

kassan, alltsedan den, år 1851, kom under provinsmyndigheternas förvaltning

och rotehållarnas eget bestämmande, förvaltats och disponerats

med varsamhet och omtanke, oaktat roteringsbördan inom Jämtland

tryckt ganska tungt, hade just haft sin grund i en sådan. uppfattning.

Såsom exempel på rotehållarnas sparsamma hushållning med kassan

kunde åberopas, att strax efter den tid, då roteringsbidragen upphörde

eller den 31 december 1905, fanns i kassan en behållning av

146,581 kronor 17 öre, varav en mindre del var utlånad mot skuld
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

förbindelser hos enskilda personer samt större delen innestående i bankinrättningar

eller placerad i allmänna hypoteksbankens obligationer.

Billigheten och ett rättmätigt avseende å den ställning till kassan,

som provinsens invånare ansett sig hava grundade skäl att intaga, syntes

därför innebära fullt giltiga skäl för att kassan åtminstone till någon

del finge, i likhet med den västmanländska, disponeras till fromma för

provinsen. Att till följd av de gällande bestämmelserna om den förevarande

kassans placering denna ej kommit att, liksom den västmanländska,

genom utlåning till fastighetsägare i länet även på detta sätt

för dem medföra en fördel, syntes därvidlag ej böra föranleda någon

skillnad. Kassan hade likafullt varit avsedd och disponerats till förmån

för provinsen, ända tills genom kungl. brevet av år 1906 den dittills

gällande dispositionen av inkomsterna från kassan inhiberades i avbidan

på Kungl. Maj:ts framdeles blivande förordnande.

Ett disponerande av kassan till förmån för provinsen, särskilt dess

jordbrukande befolkning, syntes länsstyrelsen även av andra omständigheter,

som hade sin grund i provinsens förhållanden, synnerligen önskvärt.

Under de gångna årens arbete för utveckling av provinsens lantmannanäringar

hade upprepade gånger starkt framträtt bristen på erforderliga

medel för anordningar och institutioner till dessas mera verksamma

befrämjande. Provinsen vore i allmänhet fattig, icke på resurser

och möjligheter jämväl på jordbrukets område, men på erforderliga medel

till dessas rationella och verksamma tillgodogörande. Kommunerna vore

till större delen betungande av dryga skatter. Landstinget och länets

hushållningssällskap hade visserligen, särskilt det sistnämnda, sökt i sin

mån genom anslag och uppmuntringar befrämja utvecklingen av jordbruket

och boskapsskötseln med dess binäringar. Men dels måste, såsom

förhållandet vore med landstinget, krafterna delas åt många andra ändamål,

dels vore även för dessa institutioner tillgångarna och därmed de

ekonomiska möjligheterna begränsade. Länet saknade ock i hög grad

inom sina landamären personer, hos vilka kunde förutsättas förmåga att

till omförmälta ändamål lämna privata tillskott. Behovet av medel för

befordrande av provinsens lantmannanäringar vore således synnerligen

framträdande.

Vid det ovan omförmälta sammanträdet med rotehållarna uttalades

beträffande användningen av den del av kassan, som kunde komma att

Qvarstanna i Jämtland, att av den årliga räntan å fonden 10 procent

syntes böra läggas till kapitalet och återstoden, i samråd med länets

landsting och hushållningssällskap, användas till befordrande av allmänBihang

till riksdagens protokoll 1922. 1 samt. 73 käft. (Nr 83.) 32(122 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

nyttiga företag och anordningar till jordbrukets och lantmannanäringarnas

förkovran. I fråga om kapitalet tänkte man sig, att detta borde

kunna i form av lån få användas till att befrämja upprättandet av egna

hem. Vidkommande förvaltningen ansåg man, att denna borde besörjas

av en särskild direktion, i vilken landshövdingen skulle vara självskriven

ordförande och övriga medlemmar till lika antal utses av länets landsting

och hushållningssällskap.

För sin del hade länsstyrelsen i huvudsak intet att erinra mot de

ändamål, som således framhållits böra främjas medelst den del av kassan,

som finge inom länet behållas, liksom ej heller mot det sätt, varpå förvaltningen

ansetts böra ordnas. Särskilt ville länsstyrelsen framhålla, att

det vore mycket önskligt att få åtminstone någon hjälp till uppgörande

av planer för allmännyttiga företag till jordbrukets utveckling inom länet,

såsom för tillgodogörande på rationellt sätt av dess värdefulla myrmarker,

eller till exempel till åtgärder för ett ändamålsenligt anordnande

och befrämjande av jordbrukets elektrifiering eller andra dylika ändamål.

Emellertid torde icke i detta sammanhang böra närmare bestämmas vare

sig formen för förvaltningen av kassan eller dess användning; utan

syntes detta, sedan det blivit bestämt, huruvida och i vilken mån kassan

finge användas för provinsens bästa, böra bliva föremål för närmare

bestämmande av Kungl. Maj:t.

På grund av vad sålunda blivit anfört finge länsstyrelsen hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens samtycke därtill, att Jämtlands

roteringskassa, till den del den överstege den till kassan vid dess

ombildning år 1851 överlämnade grundfonden, 55,932 kronor 75 öre, och

sålunda tillkommit genom rotehållarnas sparsamhet och omtanke, eller,

om detta ej kunde bifallas, med hälften av dess nuvarande belopp, måtte

tillkomma provinsen Jämtland för att förvaltas och användas till fromma

för utvecklingen av dess jordbruk och boskapsskötsel med binäringar

enligt de närmare bestämmelser, som finge av Kungl. Maj:t meddelas.

Vid länsstyrelsens skrivelse var fogat bevis, att roteringskassans

behållna medel vid utgången av år 1918 utgjorde 250,114 kronor samt

att på grund av brevet den 13 december 1918 till arméförvaltningens

civila departement levererats år 1919 5,012 kronor 36 öre och år 1920

13,739 kronor 21 öre.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hava Jämtlands läns landstings

förvaltningsutskott och länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott

tillstyrkt bifall till länsstyrelsens omförmälda hemställan.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

11

I utlåtande den 29 november 1921 över länsstyrelsens framställningerinrade

arméförvaltningens civila departement till en början om att

departementet i ovannämnda utlåtande den 27 februari 1919 i fråga om

den framtida förvaltningen av Jämtlands roteringskassa hemställt, att

ifrågavarande kassa i sin helhet måtte — liksom beträffande Västmanlands

regementes knektelegomedelskassa i utlåtande samma dag föreslagits

— överlämnas till statskontoret för att ingå såsom beståndsdel i

en fond, benämnd indelningsverkets besparingsfond och med uppgift att

bidraga till beredande av understöd åt f. d. indelt manskap.

Vidare hade departementet i utlåtande över förut omförmälda motioner

angående dispositionen av Västmanlands regementes knektelegomedelskassa

samt angående bevarandet av Jämtlands roteringskassa åt

provinsen Jämtland framhållit, att sistnämnda kassa, i motsats mot den

västmanländska, under en lång följd av år icke synts på något sätt —

genom utlåning till jordbrukare eller annorledes — hava använts till

nytta för några särskilda länsintressen.

Detta förhållande erkändes också i länsstyrelsens förevarande framställning.

Länsstyrelsen sökte emellertid i detta sammanhang göra

gällande, att kassan likafullt varit avsedd och disponerats till förmån för

provinsen, ända tills genom kungl. brev av år 1906 den dittills gällande

dispositionen av inkomsterna inhiberades i avbidan på Kungl. Maj:ts

framdeles blivande förordnande. Beträffande sättet, hur detta disponerande

av kassan dittills skett, upplystes emellertid tillika, att strax efter

den tid — år 1905 —- då bidragen till rotehållarna upphörde, den då i

kassan befintliga behållning, 146,581 kronor 17 öre, till en mindre del

var utlånad mot skuldförbindelser hos enskilda personer. Till större

delen hade emellertid behållningen varit innestående i bankinrättningar

eller placerad i obligationer. Rörande beloppet av nämnda »mindre del»

funnes inga särskilda upplysningar, men man kunde dock bilda sig en

någorlunda sannolik uppfattning därom genom en företedd tablå över

kassans ställning vid 1903 års slut, i vilken det då utlånade beloppet

upptoges till 7,407 kronor 10 öre, d. v. s. omkring Va o av kassans

tillgångar.

Vid en jämförelse mellan sistnämnda belopp och det belopp, som i

ovannämnda'' utlåtande den 27 februari 1919 angående förvaltningen av

Västmanlands läns knektelegomedelskassa uppgivits såsom utplacerat på

lån, eller 2,060,000 kronor utav en total tillgång å omkring 2,169,000

kronor, syntes den jämtländska kassans användning för provinsbornas

intressen hava varit allt för obetydlig för att därigenom inom länet skulle

Arméförvaltningens

civila

departements

yttrande den

29 november

1921.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 83.

Statskontorets

yttrande den

8 februari

1922.

kunnat grundas någon mera allmän uppfattning av kassan såsom en

tillgänglig lånefond för provinsens invånare.

Det som varit avgörande för Kungl. Maj:t och det av riksdagen år

1921 meddelade beslut att uppdela den västmanländska kassan i två lika

delar, varav den ena tillerkändes de av denna kassa intresserade länen

och den andra statsverket, torde, att döma av proposition nr 302 till

nämnda års riksdag, hava varit vissa billighetskrav hos vederbörande

länsinvånare, vilka på grund av knektelegomedelskassans långvariga och

vidsträckta användning såsom en lånekassa ansett en viss hävd hava

skapats i avseende på dispositionen av denna kassa.

Då, enligt vad som ovan anförts, ett liknande förhållande icke torde

kunna sägas vara rådande beträffande Jämtlands roteringskassa, måste

departementet ställa sig tveksamt, huruvida departementet borde frånträda

sin i utlåtandet den 27 februari 1919 gjorda hemställan, att kassan

i sin helhet måtte överlämnas till statskontoret för att ingå i indelningsverkets

besparingsfond.

Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle anse, att de liknande omständigheter,

som i övrigt vore tillfinnandes i fråga om de båda kassornas

uppkomst och ändamål, borde leda till en likartad uppdelning av Jämtlands

roteringskassa som den för den västmanländska kassan redan vidtagna,

torde dock av skäl, som ovan berörts, icke förefinnas någon anledning

att, på sätt länsstyrelsen i sitt första alternativ hemställt, göra

en sådan uppdelning gynnsammare för provinsen Jämtland än som

blivit fallet beträffande de av Västmanlands knektelegomedelskassa intresserade

länen.

Departementet finge därför för sin del hemställa, att, därest en uppdelning

av ifrågavarande kassa skulle beslutas, genom densamma hälften

av kassans samtliga hos arméförvaltningen och inom länet befintliga

tillgångar måtte tillerkännas Jämtlands län, att användas på av länsstyrelsen

föreslaget sätt, och den andra hälften överlämnas till statskontoret

för att ingå i förutnämnda indelningsverkets besparingsfond.

Statskontoret har den 3 februari 1922 avgivit yttrande i ärendet

och därvid framhållit, att ämbetsverket i sitt ovan omförmälda yttrande

den 28 februari 1921 — med hänsyn till den vid detta tillfälle förebragta

utredningen — icke haft anledning göra någon erinran mot vad

arméförvaltningen i dess utlåtande den 27 februari 1919 föreslagit om

överlämnande av kassans tillgångar till statskontoret för att sammanföras

med inflytande medel från Västmanlands regementes knektelegomedelskassa

till en fond, benämnd indelningsverkets besparingsfond.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 83.

Sedan emellertid enligt medgivande av 1921 års riksdag Västmanlands

regementes knektelegomedelskassa blivit uppdelad mellan statsverket

och vederbörande län, hade frågan om disposition av Jämtlandskassan

nu efter ytterligare utredning kommit under förnyad omprövning;

och syntes det av denna utredning framgå, att någon principiell

skillnad mellan de båda kassornas uppkomst och ändamål näppeligen

kunde anses föreligga. Visserligen hade Jämtlands roteringskassa icke i

likhet med Västmanlands regementes knektelegomedelskassa genom utlåning

åt jordägare inom länet kommit att främja särskilda länsintressen,

men denna omständighet torde icke i och för sig böra tillmätas någon

avgörande betydelse, då onekligen vissa andra billighetsskäl, betingade

av den tidigare inom länet rörande kassan rådande uppfattningen, talade

för att en liknande fördelning ägde rum i detta fall som redan skett

med den västmanländska kassan.

På grund härav och då icke heller arméförvaltningens civila departement,

att döma av dess utlåtande den 29 november 1921, syntes

numera bestämt vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning beträffande

förvaltningen och dispositionen av kassans medel, finge statskontoret

hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes, föreslå riksdagen medgiva, att hälften

av Jämtlands roteringskassa indroges till statsverket för att ingå i

den under statskontorets förvaltning stående indelningsverkets besparingsfond

samt att andra hälften av ifrågavarande kassas tillgångar finge

tillkomma Jämtlands län för att förvaltas och till länets fromma användas

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Såsom av länsstyrelsens i Jämtlands län framställning i ärendet Ocpat

framgår, göres från vederbörande rotehållares sida icke anspråk på ch

äganderätt till Jämtlands roteringskassa eller någon del därav. Äganderätten

till kassan tillkommer således ostridigt Kungl. Maj:t och kronan,

som alltså äger förfoga över densamma efter gottfinnande.

Arméförvaltningens civila departement och statskontoret hava i tidigare

utlåtanden om kassans framtida användning föreslagit, att kassan

skulle i sin helhet indragas till statsverket och ränteavkastningen av

densamma användas i första hand till understöd åt förutvarande indelt

manskap. Länsstyrelsen gör däremot gällande, att som kassans tillgångar

måste anses hava delvis tillkommit genom rotehållarnas sparsamhet

och omtanke, bör den del, varmed detta varit fallet, användas

till fromma för provinsen Jämtland.

bör bedömande av frågan om kassans framtida användning samt huruvida

och eventuellt efter vilken grund en fördelning av kassans till
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 83.

gångar bör ske mellan statsverket och ortsintresset, synes mig ligga

närmast till hands att taga till ledning statsmakternas beslut vid nästlidet

års riksdag om den framtida användningen av Västmanlands regementes

knektelegomedelskassa.

Om knektelegomedelskassan beslöts då, att dess tillgångar skulle delas i

två hälfter, att den ena hälften skulle indragas till statsverket för att

under namn av indelningsverkets besparingsfond förvaltas av statskontoret,

att avkastningen av denna hälft skulle tagas i anspråk i första

hand för understöd åt förutvarande indelt manskap, samt att den andra

hälften skulle tillkomma vederbörande län för att förvaltas och till

länens fromma användas enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Såsom av den förebragta utredningen framgår, hava Jämtlands

roteringskassa och Västmanlands regementes knektelegomedelskassa till

uppkomst och ändamål varit likartade. De billighetsskäl, vilka förestavat

statsmakternas beslut i avseende på den senare, torde alltså kunna med

fog åberopas också beträffande den förra. Visserligen kan icke beträffande

roteringskassan, såsom ifråga om knektelegomedelskassan, framhållas kassans

långvariga och vidsträckta användning såsom en lånekassa för länsinnevånarna.

Den omständigheten, att sålunda innebyggarna i Jämtland icke

redan dragit avsevärd fördel av kassan, torde emellertid icke rimligen

böra vid det slutliga bestämmandet rörande kassans användning åberopas

gentemot de billighetsskäl, som i övrigt tala för ett likartat förfarande

i avseende på de båda kassorna.

Jag ansluter mig därför till statskontorets förslag om lika fördelning

av Jämtlands roteringskassas tillgångar mellan statsverket och ortsintresset,

vars andel enligt min åsikt bör användas till provinsen Jämtlands

fromma, huvudsakligen efter samma linjer, som föreskrivits i fråga om

rotehållarnes i Västmanland besparingskassa (sid. 7 här ovan).

De närmare bestämmelserna angående genomförandet av fördelningen

av kassan samt förvaltningen och användningen av den för

Jämtland avsedda delen därav torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Med anledning av vad jag sålunda * anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att hälften av Jämtlands roteringskassas tillgångar indrages till

statsverket för att ingå i den under statskontorets förvaltning stående

indelningsverkets besparingsfond samt

att andra hälften av kassans tillgångar må tillkomma provinsen

Jämtland för att förvaltas och till provinsens fromma användas enligt

av Kungl. Maj:t meddelade^bestämmelser.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.is Proposition Nr 83.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. G. 0. Montgomery.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1922:234 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida användningen av Jämtlands rotering skassa. a1 i texten
  2. SU 1922:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida användningen av Jämtlands rotering skassa. s. 11 i texten