Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring av den i enlighet med riksdagens skrivelse den 22 mars 1921, nr 98, utfärdade förordningen den 24-mars 1921 (nr 121) angående införselmonopol jämte fastställande av högsta pris å socker

6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:9, Angående viss ändring av den i enlighet med riksdagens skrivelse den 22 mars 1921, nr 98, utfärdade förordningen den 24-mars 1921 (nr 121) angående införselmonopol jämte fastställande av högsta pris å socker

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 9.

1

Nr 9.

Kungl. Maj.is proposition till riksdagen angående viss ändring av

den i enlighet med riksdagens skrivelse den 22 mars 1921,

nr 98, utfärdade förordningen den 24-mars 1921 (nr 121)

angående införselmonopol jämte fastställande av högsta pris å

socker; given Stockholms slott den 31 december 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdragav

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 december

1921.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

I propositioner till lagtima riksdagarna ett vart av åren 1917—

1921 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen godkänna vissa åtgärder i

syfte att säkerställa tillgången å socker för nästföljande konsumtionsår

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 8 käft. (Nr 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 9.

genom en tillräckligt omfattande betodling. I enlighet med statsmakternas

härutinnan fattade beslut hava de båda inhemska sockerbolagen, svenska

sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,

beretts vissa förmåner mot det att de tillförsäkrat betodlarna viss

minsta betaluing för av dem odlade betor. Statsmakternas beslut

åren 1919, 1920 och 1921 innefattade sålunda, bland annat, att staten

gent emot bolagen iklädde sig garanti för sådana av Kungl. Maj:t godkända

kostnader för inköp av respektive 1919, 1920 och 1921 års betskörd

och dennas förädling, som icke täcktes av härför av vederbörande

bolag på förhand mot redovisningsskyldighet uppburna medel och som

icke heller kunde uttagas vid det framställda sockrets försäljning.

En följd av statens garanti har varit, att riksdagen dels på Kungl.

Majrts förslag i propositioner den 16 maj 1919, nr 405, och den 5 mars

1920, nr 188, bemyndigat Kungl. Maj:t att för viss tid förordna om

importmonopol å socker, dels ock antagit i proposition den 25 februari

1921, nr 102, framlagt förslag till förordning angående införselmonopol

jämte fastställande av högsta pris å socker. I skrivelse den 22 mars

1921, nr 98, anmälde riksdagen sitt beslut i sist nämnda fråga.

I överensstämmelse med riksdagens sålunda fattade beslut utfärdade

Kungl. Majrt den 24 mars 1921 förordning (nr 121) angående införselmonopol

jämte fastställande av högsta pris å socker. Förordningen

gäller tills vidare till och med den 31 oktober 1922. I § 1 första

stycket av förordningen stadgas, att socker icke får till riket införas

av annan än staten eller den eller dem, åt vilken eller vilka Kungl.

Maj:t överlåter sådan rätt, utom i de fall, varom i § 3 av förordningen

förmäles. I § 3 c) medgives, att resande, som ankommit från utrikes

ort, får för eget bruk mot erläggande av stadgad tull införa socker

intill en myckenhet av fem kilogram eller den större myckenhet, som

Kungl. Maj:t eller den Kungl. Maj:t därtill bemyndigar medgiver.

Den 21 oktober 1921 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla tre sakkunniga personer för att verkställa

utredning och avgiva yttrande angående förhållanden, som sammanhänga

med de lämnade statsgarantierna för inköp och förädling av

svensk sockerbetsskörd.

Därvid skulle bland annat ske utredning angående det lägsta

sockerpris, som bolagen behövde tillförsäkras, för att- kostnaderna för

inköp av betskörd måtte täckas utan förlust för statsverket på grund

av den lämnade garantin. I sammanhang därmed skulle jämväl undersökas,

huruvida för stutsgarantiernas avveckling utan dylik förlust

erfordrades åtgärder av statsmakterna utöver redan vidtagna. Därvid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 9. 3

borde givetvis beaktas riksdagens i dess skrivelse den 15 mars 1921,

nr 86, åberopade, av jordbruksutskottet gjorda uttalande att, därest av

någon anledning statens medverkan till den inhemska sockerproduktionens

stödjande framdeles skulle anses böra ifrågakomma, denna borde beredas

i annan form än statsgaranti. Nu gällande införselmonopol och prisreglering,

som vore en följd av statsgarantin, borde således ej utan

tvingande skäl förlängas. I det nuvarande, genom den osedvanligt rika

sockerbetsskörden uppkomna, av riksdagen helt visst ej förutsedda läget

torde emellertid vid en undersökning av förefintliga möjligheter att utan

förlust avveckla statsgarantierna icke från omprövning helt uteslutas

frågan om någon tids förlängning av import- och prisreglering. Därest

för avveckling utan förlust ytterligare statsåtgärder befunnes erforderliga,

borde förslag därom utarbetas i god tid för deras framläggande för

1922 års riksdag.

Av mig jämlikt nämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga,

ledamöterna av riksdagens första kammare numera landshövdingen A.

W. T. von Sneidern och fabriksidkaren Gustaf Boman ävensom direktören

Karl Eriksson, hava i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet

den 14 december 1921 avgivit utlåtande rörande den del av

deras uppdrag, som avser undersökning av förefintliga möjligheter att

utan förlust för staten avveckla statsgarantierna till de båda sockerbolagen.

Sakkunniga föreslå i detta utlåtande, att för riksdagen måtte

framläggas förslag, att förordningen den 24 mars 1921 (nr 121) angående

införselmonopol jämte fastställande av högsta pris å socker måtte

förlängas att gälla till den 1 juli 1923, samt att den ändring av förordningen

omedelbart måtte få vidtagas, att ur denna utginge bestämmelsen

om resandes rätt att till landet införa 5 kilogram socker.

Såsom skäl för sistnämnda ändringsyrkande hava de sakkunniga

framhållit, att sagda bestämmelse föranlett missbruk. Efter sockerregleringens

upphörande i Danmark och där inträffade prisfall å socker hade

sålunda icke obetydliga kvantiteter socker på grund av berörda bestämmelse

införts till Skåne. Denna import, som tagit fart, då helraffinerat socker

kunnat erhållas i Danmark men ej i Sverige, komme kanske att något

avmattas, när helraffinerat socker nu vore tillgängligt även i Sverige.

Såvitt sakkunniga kunde förstå, tjänade dock bestämmelsen ifråga ej

numera något legitimt syfte utan borde utgå ur förordningen.

En framställning i syfte att förekomma sockerimport från Danmark

har jämväl gjorts av Sveriges köpmannaförbund i skrivelse till

chefen för jordbruksdepartementet den 21 december 1921.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 9.

Departements
chefen.

Förbundet har därvid såsom ett verksamt medel att hindra importen

förordat, att priset å det svenska sockret fixerades till sådan nivå,

att det ej längre medförde någon ekonomisk fördel att införa utländsk

vara.

Generaltullstyrelsen har i infordrat utlåtande den 30 december

1921 tillstyrkt den av sockersakkunniga föreslagna ändringen av 3 § i

ovannämnda förordning samt därvid överlämnat ett från tullkammaren i Hälsingborg

inhämtat yttrande i ärendet av i huvudsak följande lydelse.

Under de trenne första kvartalen av 1921 hade av resande från Danmark

införts sammanlagt 125 kilogram raffinerat socker, varvid största importen per

månad utgjort 34 kilogram. Motsvarande införsel under oktober och november 1921

hade utgjort respektive 127 och 2,559 kilogram och under tiden 1—26 december

1921 15,637 kilogram. Enligt uppgift från de tjänstemän, som handhade bestyret

med tullbehandling av från utlandet ankommande resandes effekter, hade det under

december stundom inträffat, att, då i Hälsingborg bosatta familjer rest över till

Helsingör, varje familjemedlem vid återkomsten medfört 5 kilogram socker. Småbarn

hade dock vid dylika tillfållen icke tillerkänts den resande eljest tillkommande

rätten. I den mån det varit möjligt, hade personalen sökt öva kontroll över att

medfört socker varit avsett för den resandes eget bruk.

De sakkunnigas arbete har ännu ej fortskridit så långt, att sockerbolagens

räkenskaper för det räkenskapsår, som slutar under sommaren

1921, blivit slutligen granskade. Ej heller hava'' de av sockerbolagen

upprättade produktionskostnadskalkyler för innevarande konsumtionsår

varit föremål för dylik granskning. Då jag anser det vara i hög grad

önskvärt, att granskning i dessa avseenden må vara slutförd och med

stöd därav statens förpliktelse på grund av garantierna må kunna något

så när beräknas, innan frågan om förlängning av importmonopolet

och prisregleringen företages till avgörande, anser jag mig icke för

närvarande böra förelägga Eders Kungl. Maj:t denna fråga. Såsom

av uppdraget till de sakkunniga framgår, torde dylik förlängning icke

böra ifrågakomma, därest det visar sig möjligt att på annat sätt avveckla

garantierna utan förlust för staten.

Däremot finner jag i likhet med de sakkunniga den med stöd av

mom. c i § 3 av importmonopolförordningen pågående införseln av

socker, som företrädesvis äger rum över Hälsingborg, hava den omfattning,

att ett omedelbart ingripande till importens förhindrande är

påkallat.

Den av Sveriges köpmannaförbund i sådant syfte förordade anordningen

att så fixera priset å det svenska sockret, att det ej längre

opaginerad Kontrollera mot PDF

Klinål. Maj:In proposition Nr 9. r>

medför någon ekonomisk fördel för den enskilde att införa utländskt

socker, är enligt min mening helt utesluten. Detta skulle nämligen

nödvändiggöra så avsevärd prissänkning å socker, att sockerbolagens

inkomster å försålt socker icke på långt när skulle täcka de av staten

garanterade kostnaderna för inköp och förädling av den svenska sockerbetsskörden,

något som i sin tur skulle, på grund av statens garanti

gent emot sockerbolagen, leda till ersättningsskyldighet för staten.

Så länge det är nödvändigt att medelst statsåtgärder hålla ett

högre pris å svenskt socker än världsmarknadspriset föranleder, bör

det tillses, att ej utan goda skäl tillfälle gives till införsel av billigare

utländskt socker. Det kan sålunda icke vara lämpligt att

vissa, låt vara endast ett fåtal personer, tack vare åsyftade medgivande

i införselmonopolförordningen beredas tillfälle att, t. ex.

genom särskilt för ändamålet företagna regelbundna resor mellan Hälsingborg

och Helsingör, skaffa sig socker till förmånligare pris än

den övriga allmänheten är nödsakad betala, helst det icke torde vara

uteslutet, att införseln sker ej blott för att tillgodose det egna behovet

utan även i spekulationssyfte. Då i Sverige numera finnes riklig tillgång

på socker av högsta kvalitet, föreligger, såvitt jag kan finna, icke

någon som helst anledning att såsom regel medgiva resande till Sverige

att föra med sig socker. I undantagsfall, såsom exempelvis vid inflyttning

av familj med hushåll, skulle däremot alltjämt Kungl. Maj:t äga

jämlikt § 1 av införselmonopolförordningen rätt att, efter prövning av

föreliggande förhållanden, medgiva tillstånd till införsel av sockerförråd.

På grund av vad jag sålunda anfört, anser jag, att nu i förordningen

om införselmonopol jämte fastställande av högsta pris å socker medgiven

rätt för resande att införa socker utan särskilt tillstånd bör borttagas.

Som emellertid förordningen varit underställd riksdagen, torde

medgivande av riksdagen erfordras för ändring av densamma.

Jag får således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

medgiva sådan ändring av den i enlighet med riksdagens

skrivelse den 22 mars 1921, nr 98, utfärdade förordningen den 24

mars 1921 (nr 121) angående införselmonopol jämte fastställande av

högsta pris å socker, att bestämmelsen under § 3 c) i förordningen,

att resande, som ankommit från utrikes ort, må för eget bruk mot

erläggande av stadgad tull införa socker intill en myckenhet av fem

kilogram eller den större myckenhet, som Kungl. Maj:t eller den Kungl.

Maj:t därtill bemyndigar medgiver, må upphöra att gälla.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 sand. 8 höft (Nr 9.) 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 9.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

l

Vid protokollet:

Sven Nordeberg.

.STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:21 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring av den i enlighet med riksdagens skrivelse den 22 mars 1921, nr 98, utfä a1 i texten