Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

1922-02-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1922:91, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ''Nr 91.

1

Nr 91.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper; given Stockholms slott den 24 februari 1922.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i

förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 1 saml. 80 höft. (Nr 91.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908

(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper skall

i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan

annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,

nämligen:

a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 60

öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens

sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor, och därutöver

60 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas

sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver 10 öre för

varje påbörjat belopp av 100 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet

avslutas icke för dennes räkning utan i kommission, avräkningsnotan

skall förses,

c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis med

stämpel av 30 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens

eller delaktighetsbevisens sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor,

och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor, samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna

obligationernas sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och

därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota

vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen:

e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 91.

30 öre, då det värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan

upptagas, ej överstiger 100 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat

belopp av 100 kronor, samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 §

4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 100 kronor,

och därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,

bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan

rörelse med fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

5. Slutes reportavtal, skall endast den avräkningsnota förses med

stämpel, som gäller den till beloppet större av de båda till reportavtalet

hörande affärerna; och skall stämpelavgiften utgå med femtedelen av

det belopp, som enligt 1 mom. eljest skolat utgöras, i varje fall dock

minst 5 öre.

Skall vid reportavtal icke särskild ersättning erläggas till den

andre kontrahenten i avtalet, äge stämpelplikt icke rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922 och äger giltighet

till och med den 30 juni 1923, med rätt för Konungen att under förordningens

giltighetstid, om särskilda förhållanden det påkalla, förordna

om nedsättande av de i förordningen stadgade avgifter till lägst de belopp,

varmed avgifter i motsvarande fall utgingo enligt förordningen

den 15 augusti 1913 (nr 191) om ändrad lydelse av 3 § i ovannämnda förordning

den 6 november 1908; dock att de i 3 § 5 mom. meddelade föreskrifter

skola tillämpas först från och med dag, som Konungen efter särskild

prövning bestämmer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Historik.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

Vid 1917 års riksdag beslöts, på förslag av Kungl. Maj:t, en

fördubbling av de vid respektive köp och byte av aktier, lotter samt

andels- och delaktighetsbevis enligt förordningen den 15 augusti 1913

(nr 191) om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908

(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

gällande skattesatser. Författning utfärdades den 30 mars 1917

(nr 101). Förhöjningarna skulle gälla till dag, som av Konungen bestämdes,

dock ej längre än till den 1 april 1918.

Motsvarande förhöjningar föreslogos av Kungl. Maj:t genom proposition,

nr 39, till 1918 års lagtima riksdag att gälla jämväl för tiden

efter den 1 april 1918 till dag, som av Kungl. Maj:t bestämdes,

dock ej längre än till den 1 april 1919. Förslaget blev av riksdagen

antaget, och förordning i ämnet utfärdades den 12 mars 1918

(nr 123).

I en till 1918 års urtima riksdag avlåten proposition, nr 25, föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen att för överlåtelser av samtliga här ifrågavarande

slag av värdehandlingar fastställa dubbelt så höga stämpelavgifter

som i sistberörda provisoriska förordning. Det vid propositionen fogade

författningsförslaget, som avsågs skola gälla från och med den 20

november 1918 till dag, som av Konungen bestämdes, dock ej längre

än till den 1 juli 1919, innebar dessutom en höjning från 5 till 10 öre

av den i 3 § 2 mom. i 1908 års förordning upptagna minimiavgiften

vid vissa avtal om köp eller byte av fondpapper i utlandet.

Sedan riksdagen bifallit Kungl Maj:ts berörda proposition med

endast den ändring, att författningen på grund av den framskridna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

5

tiden förklarades skola gälla från och med den 1 december 1918, utfärdades

i enlighet härmed den 29 november samma år förordning i

ämnet (nr 911).

Med proposition den 18 februari 1919, nr 98, föreläde Kungl.

Maj:t riksdagen förslag, avseende förhöjning av fondstämpelavgiften

under ytterligare ett år eller till och med den 30 juni 1920. Berörda

förslag skilde sig i sak från bestämmelserna i förordningen den 29

november 1918 härutinnan, att förslaget ej innebar någon rättighet för

Kungl. Magt att under författningens giltighetstid låta de beslutade förhöjningarna

träda ur kraft och icke heller upptog någon ändring med

avseende å den i 3 § 2 mom. i 1908 års förordning stadgade minimiavgiften

av 5 öre vid avtal om köp eller byte av fondpapper i utlandet.

Sistberörda skiljaktighet sammanhängde därmed, att fondstämpelavgiften,

för att lättare kunna uträknas, enligt förslaget ställdes i relation till

jämna hundratal i stället för, såsom förut, tvåhundratal av de överlåtna

fondpapperens värde.

I skrivelse den 18 mars 1919, nr 56, anmälde riksdagen, att riksdagen

antagit sistberörda förslag, varefter Kungl. Maj:t den 26 i samma

månad utfärdade förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen

den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper (nr 120).

Åven vid 1920 års riksdag förelädes proposition (nr 215) angående

bibehållande under ännu ett år av den högre fondstämpelavgiften.

Propositionen bifölls av riksdagen, och förordning i ämnet utfärdades

därefter den 21 maj 1920 (nr 223).

Till 1921 års riksdag avläts jämväl proposition (nr 149) i ämnet.

I ett efter anmodan av chefen för finansdepartementet avgivet utlåtande

hade bank- och fondinspektionen yttrat, att inspektionen vore i

själva sakfrågan fortfarande av samma mening, som inspektionen redan

tidigare uttalat, nämligen att läget på fondmarknaden krävde en nedsättning

av fondstämpelavgiften; och hade inspektionen — på skäl, som

finnas återgivna i det vid fjolårets proposition nr 149 fogade utdrag

av statsrådsprotokollet, till vilket jag tillåter mig hänvisa —

hemställt om dels vidtagande av åtgärder för att de provisoriska

bestämmelserna angående beloppen av fondstämpelavgiften snarast möjligt

måtte ersättas av föreskrifter i ämnet utan begränsad giltighetstid,

innefattande jämväl behörighet för Kungl. Maj:t att inom angivna

gränser bestämma beloppen för nämnda avgift, dels ock, med tillämpning

av de sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna, vidtagande av en

nedsättning i den utgående fondstämpelavgiften, om möjligt till det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

belopp, varmed densamma utgått före tillkomsten av de provisoriska

bestämmelserna på nu ifrågavarande område.

Statskontoret, som ävenledes hörts i ärendet, hade förklarat, att

det visserligen vore sannolikt, att en sänkning av avgiften endast skulle

medföra en motsvarande minskning i statens av denna stämpelskatt

beräknade inkomst utan att bereda någon avsevärt ökad livaktighet på

fondmarknaden. Då emellertid bank- och fondinspektionen med den

inblick i fondmarknadens läge, som denna myndighet torde besitta,

ansett en avgiftssänkning vara av behovet påkallad, samt den möjlighet

till förbättring i fondmarknadens läge, som en dylik sänkning kunde

innebära, måhända ej borde lämnas oförsökt, hade statskontoret ansett

sig ej böra göra någon erinran mot att åtgärder vidtoges i det av

inspektionen angivna syfte, varvid jämväl den av inspektionen föreslagna

anordningen att utverka medgivande för Kungl. Maj:t att inom vissa

angivna gränser bestämma beloppen av ifrågavarande avgift syntes vara

värd beaktande. Tillika hade emellertid statskontoret framhållit, att en

avgiftssänkning måste antagas medföra, att statens inkomst av denna

skatt under år 1921 icke komme att inflyta med beräknat belopp, vilket

skulle medföra en motsvarande belastning av kassafonden, ävensom att

den i inkomstberäkningen för år 1922 upptagna avkastningen av denna

skattetitel borde undergå någon jämkning.

T. f. chefen för finansdepartementet anförde vid anmälan av ärendet

i statsrådet, bland annat, följande:

Uppenbart vore, att, om det kunde påvisas, att den högre stämpelavgiften

hade en avsevärd inverkan på den rådande situationen på

fondmarknaden, frågan om dess sänkning måste tagas under allvarligt

övervägande. Några övertygande skäl hade dock icke förebragts för

att så skulle vara fallet. Förklaringen till depressionen vore utan tvivel

att huvudsakligen söka i helt andra faktorer än uti en stämpelavgift,

som i sin helhet för varje köp i regel icke uppginge till 1 procent.

Ehuru frågan kunde äga en viss betydelse för dagsspekulanter eller i

allmänhet spekulanter på kort tid, måste spörsmålet hava en underordnad

vikt för kapitalplacerare. Den statsfinansiella synpunkten gjorde

det betänkligt att utan synnerligen tungt vägande skäl upphöra att utnyttja

redan anlitade skattekällor av någon betydenhet.

På grund därav förordade t. f. departementschefen en fortsatt utsträckning

för en tid av ytterligare ett år av de högre stämpelsatsernas

giltighet. Emellertid borde enligt t. f. departementschefens mening

möjlighet beredas att, därest särskilda förhållanden skulle sådant föranleda,

under den löpande giltighetstiden för en författning i ämnet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 91.

7

vidtaga en sänkning av fondstämpelavgiften. Detta skulle kunna ske

på den vägen, att man åter lade i Kungl. Maj:ts hand att vidtaga eu

dylik sänkning.

Under ärendets behandling i bevillningsutskottet uppkom fråga

om lägre stämpelavgift för s. k. reportavtal vid terminsaffärer å fondbörsen.

Jämte det utskottet i övrigt tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag,

tillmötesgick utskottet vissa från styrelsen för Stockholms fondbörs

framställda och från olika håll understödda önskningar i avseende å

denna särskilda fråga sålunda, att utskottet väckte förslag i ämnet,

innefattande den bestämmelse uti 3 §, som i gällande förordning ingår

såsom mom. 5, jämte därtill hörande särskild bestämmelse angående

ikraftträdande av detta stadgande.

I skrivelse den 20 juni 1921, nr 414, anförde riksdagen, att riksdagen

ansåge den statsfinansiella synpunkten böra i fråga om fondstämpelavgiftens

storlek tillmätas avgörande betydelse. Inför svårigheterna

att finna täckning för statsverkets nödvändiga utgifter hade

riksdagen icke funnit sig böra vidtaga åtgärder, genom vilka statsverkets

inkomster av fondstämpeln skulle väsentligt nedsättas. Riksdagen

hade därmed emellertid icke velat underkänna det skäl, som av bankoch

fondinspektionen anförts för en sänkning av fondstämpeln. I den

mån det statsfinansiella läget kunde komma att medgiva en dylik nedsättning,

ansåge riksdagen önskvärt, att åtgärder i sådan riktning

vidtoges.

I anslutning till det sålunda anförda anmälde riksdagen, att riksdagen

med biträdande av utskottets förslag om lägre stämpelavgift för

reportaffärer antagit förslag till förordning i ämnet, varefter Kungl.

Maj:t den 29 juni 1921 utfärdade förordning (nr 340) om ändrad lydelse

av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper. Denna förordning gäller till

och med den 30 juni 1922.

I skrivelse den 5 november 1921 anmodade chefen för finansdepartementet

bankr och fondinspektionen att inkomma med yttrande,

huruvida och i sådant fall för vilken tid bestämmelserna i förordningen

den 29 juni 1921 borde erhålla utsträckt giltighet. Sådant yttrande

avgavs av bank- och fondinspektionen den 28 december 1921. Efter

att hava erinrat om förut omförmälda utlåtande den 29 december 1920

Bank- och

fondinspektionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 91.

ävensom om ärendets behandling i övrigt, yttrar bank- och fondinspektionen

följande:

»Depressionen å fondmarknaden har, efter det bank- och fondinspektionen senast

yttrade sig i förevarande ämne, såsom känt är än ytterligare gjort sig kännbar.

De förhållanden, som enligt inspektionens tidigare uttryckta, av riksdagen understödda

mening borde föranleda en nedsättning av stämpelavgiften, förefinnas sålunda

numera i en ännu högre grad än tillförne. Med hänsyn därtill och under åberopande

av vad inspektionen i övrigt anfört i sitt förutnämnda yttrande den 29 december

1920, får insepktionen, som icke kan ingå på ett bedömande av förevarande

spörsmål ur statsfinansiell synpunkt, ånyo framhålla vikten därav, att åtgärder vidtagas

dels för genomförande av en lagstiftning i förevarande ämne utan begränsad

giltighetstid och dels framför allt för sänkning av den nu utgående fondstämpelavgiften.

»

De skäl, som sistlidet år åberopades till förmån för en fortsatt

tillämpning av de högre stämpelsatserna, synas mig allt fortfarande äga

giltighet. Särskilt är det uppenbart, att det statsfinansiella läget icke

för närvarande medgiver en nedsättning av nu utgående fondstämpelavgifter.

Vid framläggandet av finansplan för statsregleringen för år

1922 förutsattes på sin tid, att höjd fondstämpel komme att gälla även

under innevarande år. I anslutning härtill beräknades i 1921 års statsverksproposition

inkomsten av ifrågavarande stämpelmedel i enlighet

med statskontorets hemställan för år 1922 till 6 miljoner kronor. Under

motsvarande förutsättning är beräkningen av stämpelmedlen för tiden

1 januari—30 juni 1923 i innevarande års statsverksproposition verkställd.

Då emellertid frågan om en nedsättning av den högre fondstämpelavgiften

i avvaktan på gynnsammare statsfinansiella förhållanden

fortfarande bör, liksom hittills, hållas öppen, torde även nu endast

en begränsad giltighetstid böra bestämmas, med rätt för Konungen att

under denna tid, om särskilda förhållanden det påkalla, förordna om

nedsättande av de i förordningen stadgade avgifter till lägst de belopp,

varmed avgifter i motsvarande fall utgingo enligt förordningen den 15

augusti 1913.

Med hänsyn därtill, att frågan om införande å Stockholms fondbörs

av terminsaffärer och därmed i samband stående reportavtal —

vilken fråga, såsom jag förut omnämnt, föranlett stadgandet i 3 § 5

mom. av gällande förordning och särskild bestämmelse om detta stadgandes

ikraftträdande — fortfarande är på prövning beroende, synes

mig icke heller någon ändring i berörda bestämmelser för närvarande

böra ifrågakomma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 91. 9

Sedan departementschefen härefter uppläst förslag till förordning

om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående

en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, hemställer

departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen

föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen bifalla och

förordnar, att proposition av den lydelse, bil. litt.

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

B. E. Brimberg.

Bihang till riksdagens i)rotokoll 1922. 1 sand. 80 käft. (Nr 91.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1922:16 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 6 november 1908 angående en särskil a1 i texten