Sök i Ratio Lex

Angående anstånd med erläggande av förfallna räntor å statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag m. in

1923-03-09 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:100, Angående anstånd med erläggande av förfallna räntor å statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag m. in

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

5

Nr 100.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående anstånd

med erläggande av förfallna räntor å statslån till

Slite—Roma järnvägsaktiebolag m. in.; given Stockholms

slott den 9 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Anders örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Örne anför:

Den 26 mars 1897 beviljade Kungl. Maj:t koncession å järnväg

om 0.891 meters spårvidd från Roma järnvägsstation till Slite lastageoch

hamnplats i Othems socken och fastställde, därvid plan för järnvägs
-

Koncession å

och statslån

till Slite—

Korna järnväg.

540 33

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

Slite—Roma

järnvägsaktiebolag

den 15 mars

1920.

anläggningens utförande. Sedan denna koncession jämlikt Kungl. Maj:ts

medgivande överlåtits på Slite—Roma järnvägsaktiebolag, fastställde

Kungl. Maj:t den 29 september 1899 kostnadsförslag för ifrågavarande

järnvägsanläggning att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt

statslån, sluta å 680,000 kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen

ett lån ur allmänna järnvägslånefonden av 340,000

kronor. För detta lån stadgades bland annat följande villkor:

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent

å ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottgöras

ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra

avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från

lyftningsdagen, dock icke utöver ett år från den dag, eller den 1 oktober 1901,

då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet

av den ränta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten,

sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken anstånd

icke beviljats, blivit gulden och kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp

med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av

den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt.

Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 1 oktober 1904 och i sammanhang därmed

gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov

med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas

samma dag varje år till dess försträckningen och all därå upplupen ränta

blivit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven

ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda fem procent årlig ränta, intill

dess samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen Slite—Korna

med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga

egendom skulle utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckning och

staten till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen

med förmånsrätt framför varje annan fordran.

Sedan lånebeloppet utbetalts till bolaget, nedsattes genom Kungl.

Maj:ts beslut den 13 maj 1904 till följd av viss ändring i planen för

järnvägen statslånet med 1,000 kronor, vilket belopp av bolaget sedermera

återbetalts till riksgäldskontoret. Statslånet uppgår alltså till

339,000 kronor.

I skrivelse den 15 mars 1920 hemställde bolaget, som aldrig kunnat

erlägga vare sig ränta eller kapitalavbetalning å statslånet, att Kungl.

Maj:t måtte dels medgiva, att hela det skuldbelopp, som uppkommit därigenom,

att räntor och överräntor å statslånet icke inbetalts, och som

vid 1919 års utgång uppginge till 391,548 kronor 15 öre, måtte få avskrivas,

dels ock tilldela bolaget ett ytterligare statslån ävensom i samband

därmed medgiva, att detta nya lån jämte det ursprungliga lånet å

339,000 kronor finge föras i ny räkning, löpande med annuitet från och

med den 1 januari 1921.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 100.

Bolaget framhöll bland annat, att ända sedan järnvägens tillkomst dess inkomster

understigit utgifterna, däri då inbegripna ränta och överränta å statslånet,

men att under senare år häri inträtt en förbättring, vilket i främsta rummet

berott på ökad trafik till följd av de industrier, som tillkommit utmed

banan. För år 1919 beräknades till och med överskott av 42,000 kronor. Järnvägen

hade dock sin största betydelse för de jordbrukande kommuner, den genomlöpte,

och hade dessa på allt sätt sökt stödja företaget genom att dels, då på

grund av prisstegringen den verkliga byggnadskostnaden kommit att överstiga

den beräknade med 108,000 kronor, lämna lån till järnvägen och dels sedermera

avskriva dylika lån om tillhopa över 70,000 kronor. Berörda kommuner vore små

och så skattetyngda, att något ytterligare understöd från deras sida ej vore tänkbart.

Sedan järnvägens tillkomst hade icke några som helst avskrivningar kunnat

göras å vare sig banan eller den rullande materielen. Allteftersom trafiken

ökades och den nuvarande rullande materielen försletes, bleve behovet av nyanskaffning

av dylik materiel allt kännbarare. Denna nyanskaffning, avseende en

motorvagn och ett antal godsvagnar, beräknades draga en kostnad av 350,000

kronor, vilken bolaget avsåge skola bestridas med 100,000 kronor med för det

dåvarande disponibla medel, med 150,000 kronor eller 15,000 kronor årligen under

tio år av det överskott, som beräknades för framtiden uppkomma, samt med

100,000 kronor av det ifrågasatta nya statslånet. Dessa beräkningar vore emellertid

grundade på att bolaget icke i framtiden behövde gälda förenämnda under

åren 1902—1919 uppkomna ränteskuld å tillhopa 391,548 kronor 15 öre.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som till följd av remiss den 10

december 1921 avgav utlåtande häröver, anförde, att styrelsen meddelat

bolaget, att styrelsen endast ansåge sig kunna tillstyrka ränteskuldens

kapitalisering till ett nytt lån. Då emellertid bolaget varken i anledning

härav eller av ytterligare förfrågningar meddelat några upplysningar,

hemställde styrelsen, att bolagets framställning måtte lämnas utan avseende.

I med anledning härav genom länsstyrelsen i Gottlands län infordrat

yttrande den 18 mars 1922 anförde bolaget, att genom den av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna åtgärden bolagets likviditet visserligen

icke skulle komma att i nämnvärd mån förbättras. Då emellertid en

lösning av förevarande fråga i enlighet med bolagets framställning av

den 15 mars 1920 icke syntes vara att förvänta, hemställde bolaget, att

dess förfallna skuld måtte kapitaliseras såsom särskilt lån på liknande

villkor, som gällde för det ursprungliga statslånet.

Sedan ärendet ånyo remitterats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för avgivande av utlåtande, har bolaget i skrivelse till styrelsen den 10

juni 1922 anfört:

Järnvägens drift hade efter år 1919 icke medfört ett så gott resultat, som

bolaget tidigare haft anledning att förvänta. Vidare hade bolaget måst anskaffa

ett nytt lokomotiv och annan ny materiel för en sammanlagd kostnad av omkring

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen

den 10 december

1921.

Bolaget

den 18 mars

1922.

Bolaget

den 10 juni

1922.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Bolaget den

27 januari

1923.

8 Kungl. May.ts Proposition Nr 100.

150,000 kronor, till vars gäldande bland annat det i skrivelsen den 15 mars 1920

omförmälda disponibla beloppet 100,000 kronor åtgått. Ytterligare ny materiel,

huvudsakligen godsvagnar, behövde anskaffas för eu kostnad av omkring 100,000

kronor eller den summa, bolaget år 1920 begärt såsom nytt statslån, och trodde

bolaget sig kunna påräkna garanti av Othems kommun för detta låns amortering.

Därest ej annan lättnad än kapitalisering av förfallen skuld bereddes bolaget, förelåge

stor fara för att bolaget snart måste tråda-i likvidation, enär två tredjedelar

av aktiekapitalet snart vore förbrukade.

I skrivelse den 27 januari 1923 har bolaget sedermera anfört, att

järnvägens läge numera vore sådant, att bolaget redan under år 1923

bleve nödsakat att träda i likvidation. Bolaget yttrar vidare i huvudsak

följande:

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade hos bolaget framhållit, att staten i

gengäld för en avskrivning av den upplupna räntan måste erbjudas någon fördel

i form av exempelvis garanti från kommuner eller intresserade industrier in. ti.

för betalning av räntan å återstående skuldbelopp. Vidare, hade riksgäldsfullmäktige

genom två sakkunniga personer låtit verkställa en ingående granskning

av bolagets ekonomi. I en i anledning härav upprättad promemoria hade dessa

sakkunniga förordat eu sådan rekonstruktion av bolaget i av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

ifrågasatt riktning, att staten efterskänkte upplupna räntor,

dock icke de två årens räntor, för vilka jämte kapitalskulden staten hade pantoch

förmånsrätt i banan, samt att den därefter återstående skulden behandlades

såsom ett nytt lån, med skyldighet för bolaget att förränta oeh amortera detsamma

förslagsvis från den 1 juni 1923. Som ett villkor för en sådan avskrivning

hade de sakkunniga ansett böra ställas, dels att staten erhölle tillfredsställande

säkerhet för den reducerade skitidens förräntning i form av räntegaranti

och eventuellt jämväl garanti för skuldens amortering, dels ock att de två kommuner,

som ännu icke efterskänkt sina lån till bolaget för järnvägens byggande,

gjorde detta.

Sistnämnda villkor hade redan uppfyllts, i det att berörda kommuner i december

1922 beslutat efterskänka sina fordringar och återställt skuldförbindelserna

till järnvägen. Yad beträffade frågan om garanti för ränta och amortering,

hade bolaget därom tillskrivit aktieägande kommuner och vissa industriföretag

och hade samtliga svarat avböjande utom Othems kommun och Slite Cementoch

Kalkaktiebolag. Nämnda kommun och bolag hade dock för närvarande ej

velat på annat sätt deltaga i en garanti än att de under högst två år garanterade

räntebetalningen på det ursprungliga statslånet ökat med två års ränta därå,

under vilken tid de genom samarbete med järnvägsbolagets styrelse skulle söka

vinna klarhet om möjligheten av att med framgång driva järnvägstrafiken i framtiden

ävensom slutgiltigt bestämma, om de skulle deltaga i den fordrade garantien.

Under hänvisning härtill hemställer bolaget, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen följande:

1) Staten medgiver järnvägsbolaget moratorium under två år —

räknat från och med den 1 juli 1923 — för all järnvägens ränteskuld

till staten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Maj ds Proposition Nr 100.

2) Betalningen av räntan på det ursprungliga lånet, 339,000 kronor,

ökat med två års ränta därpå, garanteras under moratorietiden av

Othems kommun och Slite Cement- och Kalkaktiebolag enligt av dem

sinsemellan närmare överenskomna grunder.

3) Så snart järnvägsbolagets styrelse, senast vid moratorietidens

utgång, avlämnat av Kungl. Maj:t godkänd garantiförbindelse för annuitetens

riktiga inbetalande på det ursprungliga lånet, ökat med två

års ränta, skall den ränteskuld, moratoriet avser, avskrivas.

Väg- och vatten byggnadsstyrelsen, till vilken jämväl bolagets sistberörda

framställning remitterats, har den 3 februari 1923 avgivit utlåtande

i ärendet och därvid bland annat anfört:

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ur järnvägsbolagets berättelser gjort

följande sammanställning för att utvisa järnvägens driftresultat:

År

Överskott (+)

eller under- skott (—) av

bruttoinkomst

i förhållande

till trafik- kostnad

Kronor

År

Överskott (+)

eller under- skott (—) av

bruttoinkomst

i förhållande

till trafik- kostnad

Kronor

1903 ....................................

+ 9 013

27

1914 ....................................

+ 1059

41

1904 ....................................

+ 7 662

45

1915 ....................................

+ 3 003

73

1905 ....................................

+ 6 775

59

1916 ...................................

+ 3 081

12

1906 ...................................

+ 10 681

34

1917 ...................................

+ 5 052

89

1907 ... .

+ 7 785

19

1918 ..........................

+ 20 704

65

1908 ....................................

+ 4 477

13

1919 ....................................

4- 71807

98

1909 ....................................

— 1702

30

1920 ....................................

+ 27 535

67

1910 ...................................

+ 1235

07

1921 ...................................

+ 1699

09

. 1911 ....................................

+ 3197

03

1912 ....................................

— 3 913

84

1903—1921 Summa

184 577

92

. 1913 ....................................

+ 5 422

45

Väg- ocli

vattenbyggnadsstyrelsen

den

3 februari

1923.

Driftöverskotten hade alltid varit obetydliga utom åren 1918—1920. Ben

driftförlust hade uppkommit åren 1909 och 1912; och vid andra tillfällen, såsom

åren 1910, 1914 och 1921, hade driften praktiskt taget ej mer än gått jämnt ihop.

Enligt från bolaget inhämtade upplysningar hade det driftöverskott på

184 577:92 kronor, som ovanstående tablå angåve för hela perioden 1903—1921,

använts sålunda:

1) Fullbordandet av järnvägsanläggningen såsom uppförande

av magasiner, lastkajer, källare och brygghus m. m....... kronor 29,482: 35

2) Tillbyggnad av lokstall, anordnande av vändskiva med spår

i Boma, grustag med spår vid Larsarve .................. » 15,294:47

3) Förändring av vagnar ........................................ » 418:45

41 Ny postvagn............................................................................... » 6,286:16

5) Nytt lokomotiv och två ångfinkor .......................................... » 106,105: 95

6) Behållning................................................................................. » 26,990:54

Summa kronor 184,577: 92

Bihang till riksdagens protokoll 1923, 1 sand. 78 käft. (Nr 99—100.) 546 23 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

Som de sålunda angivna anordningarna, även det inköp av ett nytt lokomotiv,

som dragit största anparten av dessa kostnader, varit av behovet påkallade,

hade några inbetalningar till staten icke kunnat göras.

Då järnvägsbolaget gjorde sin framställning om avskrivning av skuld till

staten år 1920, hade det närmast föregående året gått med ett driftöverskott av

nära 72,000 kronor. En sådan situation hade styrelsen rimligtvis ej kunnat anse

som rätta ögonblicket för en avskrivning av ränteskulden, utan hade styrelsen

tillskrivit bolaget med förslag om kapitalisering av ränteskulden. Då bolaget nu

emellertid dragit ut på frågans behandling, hade under tiden visat sig, att den

nyss omförmälda förbättringen ej blivit varaktig, utan att år 1921 medfört ny

förlust.

Styrelsen hade ur järnvägsbolagets balansräkningar sammanställt följande

tablå för förlustkontot vid varje års slut allt ifrån järnvägens begynnelse.

Balansräk-

Balansräk-

Å r

ningens för

Å r

ningens för

-

lustkonto

lustkonto

Kronor

Kronor

1902.......................................

567

71

1912......................................

141880

92

1903.......................................

9 125

33

1913.......................................

159 509

80

1904.....................................

13 193

62

1914.......................................

182 098

69

1905......................................

23 485

49

1915......................................

202 814

76

1906.......................................

30 572

74

1916.......................................

165 400

79

1907......................................

41 450

11

1917.......................................

186 385

29

1908.......................................

56 106

34

1918.......................................

191 727

59

1909.......................................

77 832

64

1919......................................

191727

59

1910.......................................

97 426

13

1920.......................................

191 677

59

1911.......................................

115 573

18

1921.......................................

217 409

61

Den år 1916 utvisade, plötsliga minskningen berodde på hjälp av intresserade

kommuner. Man närmade sig med snabba steg den tid, då likvidering

skulle bliva nödvändig, med anledning varav kommunerna efterskänkte fordringar

på tillsammans 64,000 kronor. År 1919 skulle minskning av förlusten hava väntats

på grund av årets vinst. Att tablån ej utvisade någon sådan minskning,

berodde på avskrivning på rullande materiel och inventarier till ett belopp av

ungefär 47,000 kronor, en i sig själv fullt berättigad avskrivning.

Järnvägsbolagets aktiekapital vore 340,000 kronor, och enligt § 97 mom. 1

av aktiebolagslagen inträffade då skyldighet för bolaget att likvidera, så snart

förlusten överskrede kronor 226,666:67. Förlusten uppginge vid 1921 års utgång

redan till kronor 217,409: 61. Därtill komme nu ytterligare ett års ränteskuld

till staten, i den mån sådan ej möjligen täcktes av eventuellt driftöverskott

under år 1922. Likvidering torde sålunda bliva nödvändig när som helst,

därest ingen lindring medgåves bolaget.

Styrelsen hade även upprättat följande tablå över antalet resor och godsmängder

vid järnvägen:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 100.

11

Å r

Antal

resor

Gods

ton

Å r

Antal

resor

Gods

ton

1903............................

30 433

14 240

1913........................

41 700

22 300

1904...................................

34 008

13 836

1914 ..................................

1905.................................

31 430

15 230

1915...................................

42 830

17 230

1906..................................

42 290

19 870

1916....................

43 570

17 450

1907............................

41700

17 740

1917....................

30 580

19 620

1908....................................

42 230

19 930

1918....................................

31 690

22 760

1909............................

32 650

16 610

1919... ./............................

41 960

26 770

1910....................................

33 530

16 450

1920.......kr..........................

43 570

26 670

1911....................................

36 230

16 230

1921....................................

36 502

16 420

1912....................................

39 140

15 500

Denna tablå visade en tillfällig förbättring i godsmängderna åren 1919 och

1920, men för år 1921 tillbakagång.

Enligt distriktstjänstemännens inspektionsrapporter vore järnvägen tillfredsställande

underhållen, men det vore givet, att efter ett par årtiondens trafik

väsentlig avskrivning, om omständigheterna medgåve, borde göras på järnvägens

överbyggnad.

Enligt styrelsens maskininspektör vore även järnvägens rullande materiel

underhållen utan anmärkning, men järnvägen lede brist på godsvagnar, för så

vitt som den alltfort skulle trafikeras självständigt.

Den på senare tid vid de enklaste banorna uppkomna frågan om förenkling

i driften syntes väl medföra någon vinst för järnvägen, givetvis dock ej med så

avgörande resultat, att bolaget kunde förväntas bliva i stånd att utan lindring

i skuldbördan fullgöra sina förbindelser till staten; utan torde nödiga nyanskaffningar

eller smärre förbättringar samt räntor på den genom den föreslagna avskrivningen

minskade skulden till staten komma att taga eventuella knappa driftöverskott

tillräckligt i anspråk.

Då det nu framlagda förslaget torde vara det för staten förmånligaste,

som kunnat åstadkommas, och då det knappast syntes lämpligt

för staten att övertaga banan, anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

förslaget böra bifallas, varjämte styrelsen ifrågasätter utsträckning av

moratorietiden till fyra år, därest räntegaranti även för den förlängda

tiden kan erhållas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som lämnats tillfälle att yttra sig i

ärendet, hava i utlåtande den 15 februari 1923 anfört bland annat:

Under den tid, som förflutit efter statslånets lyftning, hade bolaget ej kunnat

verkställa vare sig räntelikvid eller kapitalavbetalning å detsamma. Skulden för

lånet hade i följd därav år efter år ökats samt hade vid senaste årsskifte utgjort

816,664 kronor 37 öre. Under förutsättning att någon inbetalning ej gjordes till

och med den 30 instundande juni, komme skulden att då uppgå till följande

belopp:

Fullmäktige

i riksgäldskontoret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 100.

kapital............................................................ kronor 339,000: —

anståndsränta.............................................. » 22,812:74

ränta............................................................... » 297,784:68

överränta ...................................................... » 172,018:66

Summa kronor 831,616: 08

Enligt fullmäktiges uppfattning torde, därest det av bolaget framställda förslaget

ej vunne bifall, bolaget bliva nödsakat att redan under år 1923 träda i

likvidation, vilket säkerligen skulle medföra, att riksgäldskontoret nödgades för

statsverkets räkning inköpa järnvägen. Även om denna, driven av staten, skulle

kunna, såsom fallet vore med Skara—Timmersdala järnväg, bära driftkostnaderna

och därjämte möjligen lämna ett mindre årligt överskott, syntes det uppenbart,

att järnvägen särskilt i anledning av dess från statsbanenätet avskilda läge om

möjligt ej borde av staten övertagas. Vid sådant förhållande och med hänsyn

jämväi till de fördelar, som det nu framlagda förslaget innebure för staten, ansåge

fullmäktige, att detsamma borde antagas, ehuru den del av statens fordran,

för vilken pant- och förmånsrätt ej åtnjötes, därvid komme att avskrivas. Detta

belopp vore visserligen betydande och uppginge till något över 462,000 kronor;

men å andra sidan skulle staten, som under en tid av mer än 20 år ej haft någon

som helst inkomst av sitt i järnvägen nedlagda kapital, erhålla först två års ränta

ä 4x/2 % på ett kapitalbelopp av 369,510 kronor, d. v. s. omkring 33,200 kronor,

och därefter eventuellt en annuitet av 5 % å nämnda kapitalbelopp eller cirka

18,475 kronor årligen. Därest antaglig garanti för annuitetens framtida erläggande

ej skulle kunna anskaffas, förfölle frågan om avskrivning; och statens ställning

gent emot bolaget bleve densamma som förut, endast med den obetydliga skillnaden,

att överränta under moratorietiden ej debiterats.

Fullmäktige ansåge sig vidare böra fästa uppmärksamheten å, att, såvitt

handlingarna utvisade, Otherns kommuns beslut angående räntegaranti ej vore fullt

tydligt avfattat och med anledning därav helst borde kompletteras.

Att, i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, nu ifrågasätta moratorietidens

utsträckande till fyra år syntes fullmäktige knappast välbetänkt, då hela

uppgörelsen därigenom kunde äventyras. Skulle garanterna ej under den tid,

moratoriet avsåge, kunna taga ställning till frågan om definitiv garanti, torde

hinder ej möta för järnvägsbolaget att i sinom tid inkomma med framställning

om moratorietidens förlängande med ett eller annat år.

Villkoren för det nya lån, som i händelse av bifall till föreliggande förslag

komme att träda i stället för det nuvarande, torde i tillämpliga delar böra bliva

desamma, som gällde för det sistnämnda. Då annuiteten å detta förfölle den 1

oktober och moratoriet skulle börja löpa den 1 juli d. å., syntes böra bestämmas,

att ränta och annuitet å det nya lånet skulle erläggas den 30 juni. Ränta skulle

sålunda erläggas första gången den 30 juni 1924 och amorteringen börja den 30

juni 1926.

I detta sammanhang ansåge sig fullmäktige böra erinra om, att avskrivning

av statens fordran hos järnvägsbolag tidigare förekommit i flera fall. Så hade riksdagen

åren 1904 och 1905 beslutat att i samband med järnvägarnas överlåtande på

andra bolag efterskänka vissa belopp av statens fordringar hos Vislanda—Bolmens

respektive Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolag. Vidare hade riksdagen år 1913 medgivit,

att förfallna räntebelopp å Sala—Gysinge—Gävle järnvägsaktiebolags statslån,

ävenledes i samband med järnvägens övertagande av nytt bolag, finge kapitali
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j ds Proposition Nr 100. 13

seras till ett särskilt lån. Då detta emellertid vore räntefritt och skulle betalas

först sedan statens övriga fordran blivit gulden, innebure detta beslut i själva

verket en avskrivning av största delen av ifrågavarande kapitaliserade räntefordran.

I intet av nu omnämnda fall både någon garanti för resterande skulders

förräntning och amortering blivit ställd.

Under åberopande av vad sålunda anförts tillstyrka fullmäktige, att

Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att dels bevilja Slite—Roma järnvägsaktiebolag

anstånd under två år, räknat från och med den 1 juli

1923, med erläggande av bolagets förfallna ränteskuld till staten, under

villkor att betalningen av ränta å det ursprungliga statslånet, ökat med

två års ränta, under anståndstiden behörigen garanterades på av bolaget

föreslaget sätt, dels ock medgiva, att av statens hos bolaget den 30 juni

1923 beräknade fordran, 831,616 kronor 8 öre, ett belopp av 462,106

kronor 8 öre finge avskrivas, detta under förutsättning att bolaget före

den 1 juli 1925 avlämnade garantiförbindelse, av beskaffenhet att kunna

av Kungl. Maj: t godkännas, för behörig förräntning och amortering av

den kvarstående skulden, 369,510 kronor.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att Slite—Roma Departementsjärnvägsaktiebolags

ekonomiska ställning till följd av dels den oavlåtliga chefen''

ökningen av bolagets skuld till staten och dels det otillfredsställande resultatet

av järnvägens drift numera är sådan, att bolaget redan innevarande år

kan bliva nödsakat att träda i likvidation. En följd härav skulle sannolikt

bliva, att staten nödgades övertaga och trafikera järnvägen, en anordning,

som ej minst med hänsyn till järnvägens avskilda läge från statsbanenätet

om möjligt synes böra undvikas. Då det torde vara otänkbart,

att staten någonsin skulle kunna erhålla full likvid för sin fordran

hos bolaget, och då det nu framlagda förslaget till reglering av bolagets

skuld till staten synes vara det för staten förmånligaste, som under

förhandenvarande förhållanden torde kunna åstadkommas, har jag

ansett mig böra förorda detsamma. På sätt fullmäktige i riksgäldskontoret

erinrat, bär riksdagen även förut i några fall medgivit efterskänkande

av statens fordran hos järnvägsbolag. Därest vad sålunda förordats

vinner riksdagens bifall, lärer det sedermera och i samband med

att förutsättningarna för den ifrågasatta avskrivningen visas vara för

handen få ankomma på Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad fullmäktige i riksgäldskontor därutinnan föreslagit,

stadga villkor för åtnjutande av det nya lån å 369,510 kronor, som

skulle träda i stället för det nuvarande lånet å 339,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 78 höft. (Nr 99—100.)

546 23 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 100.

dels att med gäldande av de den 30 juni 1923 förfallna

räntebelopp å det Slite—Roma järnvägsaktiebolag beviljade

statslån av 339,000 kronor må, räknat från och med den 1

juli 1923, anstå under två år, under villkor att bolaget avlämnar

garantiförbindelse, som kan av Kungl. Maj:t godkännas,

för ordentligt erläggande under anståndstiden av ränta efter

4l/2 procent å förenämnda belopp, ökat med två års ränta

därå, eller sålunda å 369,510 kronor;

dels ock att statens den 30 juni 1923 beräknade kapitaloch

räntefordran hos bolaget till den del, densamma överstiger

369,510 kronor, må avskrivas, under villkor att bolaget före

den 1 juli 1925 avlämnar garantiförbindelse, av beskaffenhet

att kunna av Kungl. Maj:t godkännas, för behörig förräntning

och amortering av sistberörda belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående anstånd med erläggande av förfallna räntor d statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebol s. 4 i texten
  2. SU 1923:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anstånd med erläggande av förfallna räntor å statslån till Slite—Roma järnvägsaktiebolag m. m. s. 10 i texten