Sök i Ratio Lex

Angående anslag för pensionsförsäkringens genomförande in. in

1923-03-02 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:108, Angående anslag för pensionsförsäkringens genomförande in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 108.

1

Nr 108.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

för pensionsförsäkringens genomförande in. in.; given

Stockholms slott den 2 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notiiin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.

Maj:t under femte huvudtiteln, punkten 43, på min hemställan föreslagit

riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde komma att i

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 86 höft. (Nr 108—109.) 5io 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

ämnet avlåtas, för bestridande av den på staten belöpande kostnad för

pensionstillägg och understöd till de personer, som äro därtill berättigade

jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före lagen

den 8 juni 1915, för budgetåret 1923—1924 beräkna ett extra förslagsanslag

av 21,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.

Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913

bestrides kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionstilläggen

till 3.U av staten och till fri av landstingen och kommunerna. Detsamma

gäller i fråga om understöd, som utgå i enlighet med 33 § i nämnda lag.

Till bestridande av den på staten belöpande andelen av ifrågavarande

kostnader hava för tiden 1 januari 1914—30 juni 1923 av riksdagen

på extra stat beviljats särskilda förslagsanslag, för år 1922 med 18,785,000

kronor samt för tiden 1 januari—30 juni 1923 med 10,100,000 kronor.

1 dessa anslagsbelopp har ej medräknats statens andel i kostnaden

för understöd åt de personer, som blivit delaktiga av pensionsförsäkringen

genom lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning

av pensionsförsäkringslagen, dock ingår i beloppen för tiden

1 januari 1921—30 juni 1923 jämväl statens kostnad för barntillägg till

pensionstagare enligt 1915 års lag.

Beträffande anslaget för tiden 1 januari—30 juni 1923 — 10,100,000

kronor — avser ett belopp av i runt tal 1,250,000 kronor statens kostnader

i anledning av de år 1918 vidtagna lagändringarna, och utgöra

av sistnämnda belopp 363,000 kronor den ökade kostnaden på grund

därav, att övergångstiden för pensionstilläggens och understödens uppbringande

till normalbeloppen förkortades till den ursprungligen stadgade,

samt återstoden kostnadsökning på grund av vidtagen modifikation i sättet

för beräkning av pensionstillägg och understöd ävensom införandet av

barntillägg. Vidare ingår i anslaget ett till 22,000 kronor beräknat belopp

för barntillägg åt de personer, som inbegripits i försäkringen genom lagen

den 8 juni 1915, samt ett belopp av 1,710,000 kronor i anledning av

den år 1920 beslutade ändringen av 3 § i nyssnämnda lag, enligt vilken

ändring samtliga pensionstillägg och understöd skulle från och med år

1921 utgå efter normalbeloppen, 150 kronor för man och 140 kronor

för kvinna. Slutligen ingår däri ett belopp av 1,090,000 kronor, utgörande

statens andel i den kostnadsökning, som föranledes av de år

1921 vidtagna ändringarna i pensionsförsäkringslagen och lagen om

övergångsbestämmelser. Dessa senare ändringar innebära i huvudsak,

att pensionstilläggen och understöden för dem, som efter ingången av

år 1922 bliva till arbete varaktigt oförmögna och förvärva rätt till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 108.

3

pensionstillägg eller understöd, skola utgöra för år räknat för man 225

och för kvinna 210 kronor med avdrag av sex tiondelar av det belopp,

varmed pensionstagarens årsinkomst må överstiga 50 kronor, att rätten

till barntillägg utsträckts samt att barntilläggets maximum höjts från 75

till 102 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1922 har pensionsstyrelsen gjort fram- Anslag för

ställning om anslag för budgetåret 1923—1924 för bestridande av de wJi

på staten belöpande kostnader för genomförande av den allmänna pen- Pensionssionsförsäkringen.

styreisen.

Styrelsen anför därvid till en början beträffande statens kostnader

för pensionstillägg och understöd följande:

För tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 komma enligt inom pensionsstyrelsen

verkställda beräkningar de sammanlagda kostnaderna för pensionstillägg och

understöd — bortsett, utom ifråga om barntilläggen, från de pensionstagare, som

blivit delaktiga av försäkringen genom 1915 års lagändring — att uppgå till omkring

29,330,000 kronor. Härav skulle på statsverket belöpa tre fjärdedelar eller

omkring 22,000,000 kronor.

I det beräknade beloppet ingår statens kostnad för tiden 1 juli 1923—30

juni 1924 för barntillägg åt de personer, som inbegripits i försäkringen genom

lagen den 8 juni 1915, med 39,000 kronor.

Härjämte ingår i summan statens kostnad för tiden 1 juli 1923—30 juni

1924 för dels 1918 års lagändringar med omkring 2,725,000 kronor, därav 846,000

kronor för pensionstilläggens och understödens uppbringande till normalbeloppen,

dels den av 1920 års riksdag beslutade ändringen av 3 § i lagen den 8 juni

1915 om övergångsbestämmelser i anledning av pensionsförsäkringslagen med

3,320,000 kronor, dels ock de av 1921 års riksdag beslutade ändringarna i pensionsförsäkringslagen

och lagen den 8 juni 1915 med 3,060,000 kronor, därav för

barntillägg 813,000 kronor.

Vidare yttrar

försäkringen:

Till bestridande av statens kostnad för den frivilliga försäkringen hava för

åren 1915—1918 på extra stat anvisats särskilda förslagsanslag, varemot för år

1914 samt för tiden 1 januari 1919—30 juni 1923 särskilda anslag för ändamålet

icke ansetts erforderliga. Ej heller för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 anser

styrelsen särskilt anslag nödvändigt, utan torde statens bidrag till den frivilliga

försäkringen nämnda tid liksom den närmast föregående tiden lämpligen få bestridas

av det anslag, som må komma att anvisas för pensionsförsäkringens

genomförande.

Vad styrelsen sålunda anfört, har icke givit mig anledning till Departementserinran

i vidare mån än att jag av skäl, som skola i det följande an- chefenföras,

ansett, att det av styrelsen beräknade beloppet av förevarande

anslag kan nedsättas med 1,000,000 kronor till 21,000,000 kronor.

styrelsen beträffande statens bidrag till den frivilliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Vidtagande

av åtgärder

till förebyggande

och

hävande av

invaliditet.

Pensionss

tyr ds ens

framställning

omstatsanslag

för budgetåret

1923-1924.

Alltsedan år 1914 hava varje år medel av riksdagen ställts till

pensionsstyrelsens förfogande för vidtagande, jämlikt de föreskrifter, som

av Kungl. Maj:t meddelades, av åtgärder till förebyggande och hävande

av invaliditet.

Sålunda har 1921 års riksdag medgivit, att av det förslagsanslag,

som kunde komma att för år 1922 beviljas för bestridande av den på

staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt de personer,

som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915, finge för ifrågavarande

ändamål enligt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelades, av pensionsstyrelsen

under år 1922 disponeras ett belopp av högst 650,000

kronor, av vilket belopp dock sedermera endast 500,000 kronor ställts

till styrelsens förfogande. För år 1922 har därjämte till styrelsens disposition

av pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel ställts dels ett belopp

av högst 400,000 kronor till bestridande av driftkostnader, utöver det

belopp, som kan utgå av statsmedel, för styrelsens sjukvårdsrörelse, dels

ock ett belopp av högst 175,000 kronor till bestridande av kostnader

för annan verksamhet, som avser att förebygga eller häva arbetsoförmåga

eller befordra folkhälsan. (Se 1921 års stat sverksproposition, femte

huvudtiteln sid. 90—94.) För första halvåret 1923 har av statsmedel

för styrelsens sjukvårdande verksamhet beviljats ett belopp av högst

325,000 kronor att utgå under samma förutsättning, som det för år

1922 beviljade anslaget.

I skrivelse den 31 augusti 1922 har nu pensionsstyrelsen gjort

framställning om anslag av statsmedel för budgetåret 1923—1924. Styrelsen

meddelar därvid följande i fråga om resultaten av den hittillsvarande

sjukvårdande verksamheten.

Antalet under åren 1915—1921 till styrelsen inkomna eller på dess eget

initiativ till behandling upptagna sjukvårdsärenden jämte till förnyad prövning

upptagna ärenden ävensom styrelsens sjukvårdskostnader för de olika åren framgå

av följande tablå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 108.

5

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

lukomna ansök- ningar .............

1,481

2,567

2,534

2,953

2,620

1,838

2,007

Pä styrelsens ini- tiativ upptagna

ärenden............

688

476

190

130

181

175

175

Summa

2,169

3,043

2,724

3,083

2,801

2,013

2,182

Till förnyad pröv- ning upptagna

ärenden............

7

304

681

942

888

1,072

1,599

Styr.:s sjukvårds- kostnader..... kr.

15,712: 81

108,972: 51

236,376:15

313,711:80

498,090: 96

626,805: 93

590,201: 46

Under tiden den 1 januari till och med den 30 juni 1922 hava inkommit 1,304

ansökningar om sjukvård. Dessutom har styrelsen på eget initiativ ingripit i 97

fall. Sammanlagda antalet sjukvårdsärenden för nämnda tid utgör sålunda 1,401.

Till förnyad prövning upptagna ärenden hava under samma tid utgjort 653.

Under samma tid har beslut fattats om bidrag till

vård å kurort ............................................................................................. i

» » kustsanatorium ........................................................................... »

» » lasarett (specialfall) och radiumhem samt inackordering å lupus
hem

under finsenbehandling ............................................. »

» » Welanderhem (för hereditärsyfilitiska barn) .............................. »

yrkesutbildning å vanföreanstalt............................................................. »

yrkesutbildning i statens hantverksskola för blinda i Kristinehamn... »

yrkesutbildning hos enskild yrkesidkare ................................................ »

anskaffning av stick- m. fl. maskiner åt vanföra m. m......................... »

övriga åtgärder (beredande av tandvård m. m.) .................................. »

Summa

866 fall

70 »

22 »

5 »

195 »

9 »

51 »

33 »

15 »

1,266 fall.

I fråga om resultaten av den sjukvårdande verksamheten har pensionsstyrelsen

brukat skilja mellan sådana fall

1) där de sjukvårdande åtgärderna enligt vid vård- eller utbildningstidens

slut av vederbörande avgivet utlåtande medfört varaktig arbetsförmåga och där

sökanden (patienten) sålunda ansetts icke vara i behov av ytterligare sjukvårdande

åtgärder (i nedanstående tablå betecknade med resultat a);

2) där sökanden visserligen blivit förbättrad och ofta i stånd att helt eller

delvis återtaga sitt arbete, men ansetts böra bliva föremål för ytterligare åtgärder

för vinnande av varaktig arbetsförmåga (i nedanstående tablå betecknade med

resultat b);

3) där sökanden, ehuru ej varaktigt återställd, dock anses i stånd att genom

arbete tillsvidare försörja sig eller väsentligt bidraga till sitt uppehälle (i nedanstående

tablå betecknade med resultat c). I dessa fall erhåller sökanden i regel

ej ytterligare sjukvårdsbidrag; samt

4) där sökanden icke i avsevärd grad förbättrats utan sannolikt trots vården

eller utbildningen blir för framtiden ur stånd att genom arbete försörja sig eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. Maj:ts proposition nr 108.

väsentligt bidraga till sitt uppehälle (i nedanstående tablå betecknade med resultat

d). I dessa fall är sökanden i regel berättigad till pension.

Inom de olika grenarna av sjukvårdsverksamheten ställa sig de från verksamhetens

början till och med den 30 juni 1922 vunna vårdresultaten såsom

framgår av följande tablå. (Att märka är, att i styrelsens tidigare skrivelser rörande

anslag för sjukvårdsändamål i fråga om resultaten av verksamheten uppgivits

antalet kurer (utbildningar) med därå följande resultat; i följande tablå

upptages antalet personer, som erhållit vård eller yrkesutbildning, jämte resultatet

av den sista vård eller utbildning, personen i fråga erhållit).

M

ä n

Kvinnor

Art av vård eller yrkesutbildning

Antal

män,

Därav med resultat

Antal

kvinnor

Därav med resultat

somerli.

v. ©1. yb.

a

b

C

d

somerh.

v. el. yb

a

b

C

d

Kuranstalt..........................................

1,397

rH

H

CO

491

31

64

2,002

1,088

768

37

109

Kustsanatorium .................................

218

131

62

—

25

184

134

34

—

16

Lasarett, lupus- och radiumhem .........

293

130

no

2

51

318

163

115

—

40

"Welanderhem ...................................

7

4

—

—

3

6

4

1

—

.1

Y ant öre anstalt....................................

482

335

115

1

31

401

257

88

—

56

Hantverksskola för blinda..............

43

33

5

—

5

—

—

—

—

Annan hantverksskola eller handelsskola

66

59

3

—

4

33

30

2

—

1

Yrkesutbildning hos enskild yrkesidkare

Övriga slag av vård eller yrkesutbild- ning (häri jämväl inräknat vård å

tuberkulossjukhus och vård i hemmet.

Beträffande den förra vårdformen läm- nas numera icke bidrag från sty- relsen och beträffande den senare

163

131

26

6

109

93

13

1

2

endast undantagsvis).......................

780

385

311

—

84

852

458

318

—

76

De sjukdomar, för vilka vård beretts å kurort, hava huvudsakligen varit

reumatiska och nervösa åkommor, astma, ischias, kronisk magkatarr, bleksot och

kraftnedsättning efter genomgångna sjukdomar.

Vård å lasarett har huvudsakligen beretts för ben- och ledgångstuberkulos,

bråck, magsår, ischias och ögonsjukdomar.

Under rubriken övriga slag av vård eller yrkesutbildning inbegripas sådana

fall, då pensionsstyrelsen lämnat bidrag till genomgående av seminarium, till

tandvård, anskaffande av stick- m. fl. maskiner m. m.

Statsverkets kostnader för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet hava

från verksamhetens början till och med juni 1922 uppgått till 2,567,711 kronor

46 öre Ifrågavarande kostnader fördela sig på de olika arterna av sjukvård på

sätt framgår av följande tablå.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 108.

7

Kost

n a <1 e r

Art av vård eller yrkesutbildning m. m.

från verksam- hetens början

därav från 19 22

års anslag

Kronor

öre

Kronor

öre

1. Kuranstalt.. ................

1,548,915

45

97,844

64

2. Kustsanatorium ........................................................

132,826

07

11,542

75

3. Lasarett, radiumhem samt inackordering å lupushem ......

72.317

22

5,306

01

4. Welanderhem .......................

24,135

—

4.207

50

5. Vanföreanstalt ..........

248.303

74

18,507

82

6. Hantverksskola för blinda .....

46,786

41

5,115

7. Annan hantverksskola eller handelsskola..........

29,684

07

890

15

8. Yrkesutbildning hos enskild yrkesidkare ...................

108,232

56

12,329

47

9. Övriga slag av vård eller yrkesutbildning (häri inbegripet

de utgifter, styrelsen förut haft för vård å lungtuberku-

lossjukhus och i hemmet) .........

212,467

32

7,530

19

Yartill kommer:

Underhåll åt sjukbehandlad persons familj...

1,971

—

75

_

Resekostnader ....................

67.416

08

6,808

11

Kostnad för läkarundersökning och observation ..................

74,656

541

7,683

20

Summa

2,567,711

46

177,839

84

Den i styrelsens skrivelse den 12 augusti 1921 angående anslag för sjukvårdsverksamheten

för tiden 1 januari—30 juni 1923 omförmälda fjällkuranstalten

i Are är nu snart fullbordad och torde senast i början av år 1923 kunna tagas

i anspråk. Platsantalet blir, såsom i sagda skrivelse omförmälts, 120.

Sjukvården vid styrelsens kuranstalt i Nynäs omhänderhaves för närvarande

av ett bolag, Aktiebolaget Kurortsverksamhet, i vilket så gott som samtliga aktier

ägas av pensionsförsäkringsfonden. Så snart styrelsens kuranstalt i Are blir

färdig att tagas i bruk, vore emellertid meningen, att styrelsen själv skulle övertaga

handhavandet av sjukvården vid de egna anstalterna. Framställning härom

kommer att senare under innevarande år ingivas till Kungl. Maj:t.

A Nynäs kuranstalt är nu plats för något över 100 patienter, och är meningen

att detta antal skall kunna mottagas året runt.

Enligt avtal mellan styrelsen och Aktiebolaget Tranås Vattenkuranstalt

kommer under den närmaste tiden att påbörjas uppförandet av en tillbyggnad

till det för styrelsens patienter disponerade sjukhemmet i Tranås. Efter denna

tillbyggnad, som väntas bliva färdig hösten 1923, kommer i Tranås sammanlagda

platsantalet för styrelsens patienter att uppgå till cirka 120.

Det i ovanberörda skrivelse av den 12 augusti 1921 omnämnda vilohemmet

i Nynäs är även innevarande sommar i bruk. För understödjande av enskild

konvalescentverksamhet har styrelsen anvisat avsevärda belopp av de till styrelsens

förfogande ställda överskottsmedlen från pensionsförsäkringsfonden.

Såsom av det föregående framgår, torde styrelsens kurortsverksamhet under

det budgetår, som tager sin början den 1 juli 1923, komma att drivas i betydligt

större omfattning än för närvarande är fallet. Medelsbehovet för styrelsens

sjukvårdande verksamhet för sagda budgetår är beräknat till omkring en miljon

kronor.

Därest — såsom under åren 1921 och 1922 — styrelsen för ifrågavarande

ändamål får till sin disposition överskottsmedel ur pensionsförsäkringsfonden,

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utlåtande av

kommittén för

socialförsäkringens

organisation.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

har styrelsen ansett, att statsanslaget kan begränsas och hållas vid samma belopp

som det för åren 1921 och 1922 av riksdagen anvisade eller 650,000 kronor.

Därest de medel beviljas, som styrelsen anser böra utgå av statsmedel,

torde de, på sätt förut skett, få utgå av förslagsanslaget för bestridande av den

på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd till de personer,

som äro därtill berättigade jämlikt pensionsförsäkringslagen enligt dess lydelse

före lagen den 8 juni 1915.

Under åberopande av vad sålunda anförts har pensionsstyrelsen

hemställt, att av det förslagsanslag, som kunde komma att för tiden 1

juli 1923—30 juni 1924 beviljas för bestridande av den på staten belöpande

kostnad för pensionstillägg och understöd till de personer, som

vore därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt

dess lydelse före lagen den 8 juni 1915, finge för vidtagande av åtgärder

till förebyggande och hävande av invaliditet jämlikt de föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t meddelades, av pensionsstyrelsen under tiden 1

juli 1923—30 juni 1924 disponeras ett belopp av högst 650,000 kronor.

Jag tillåter mig att i detta sammanhang erinra om det utlåtande,

som kommittén för socialförsäkringens organisation den 25 oktober 1922

avgivit till Kungl. Maj:t angående anordningar för nedbringande av

riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens administrationskostnader.

Kommittén har däri ingått på frågan om bestridande av kostnaderna

för pensionsförsäkringens centrala förvaltning m. m. på annat sätt än

av statsmedel, varvid jämväl tagits i övervägande möjligheten att använda

pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel till bestridande av

dylika kostnader. I samband därmed har kommittén erinrat om, att

enligt 12 § i lagen om allmän pensionsförsäkring med vissa års mellanrum

skulle anställas undersökning, huruvida genom de föreskrivna pensionsavgifterna

kunde för dem, som först därefter bleve avgiftspliktiga,

beredas de pensioner, som enligt lagen motsvarade dessa avgifter, ävensom

huruvida fonden vore så stor, att den minst motsvarade kapitalvärdet

av alla de utbetalningar, som med dess medel skulle bestridas.

Framginge av denna utredning, att överskott förefnnnes, finge så stor

del av överskottet, som Konungen bestämde, användas till bestridande

av kostnader för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens intresse

förebygga eller häva arbetsoförmåga eller befordra folkhälsan.

Kommittén bär vidare erinrat om, att pensionsstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 24 augusti 1920 konstaterat, att vid 1919 års utgång

i nämnda fond fanns ett överskott å minst 6 miljoner kronor samt

att i anslutning till av pensionsstyrelsen i samma skrivelse avgivet förslag

Kungl. Maj:t den 15 oktober 1920 dels föreskrivit, att av fondens medel

ett belopp av 4 miljoner kronor skulle under åren 1921 —1925 användas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunyl. Maj:ts ''proposition nr 108.

till bestridande av kostnader för ovan angivna ändamål, dels ock meddelat

närmare bestämmelser angående förvaltningen och förräntningen

av dessa medel. Vidare både Knngl. Maj:t för ett år i sänder meddelat

närmare bestämmelser rörande do belopp, som av dessa medel skulle

ställas till pensionsstyrelsens förfogande, ävensom angående användningen

därav.

Kommittén bär på anförda skäl förklarat sig icke kunna förorda,

att överskottsmedel ur fonden skulle användas för bestridande helt eller

delvis av pensionsförsäkringens administrationskostnader, i vilket avseende

dock eu ledamot av kommittén, byråchefen Th. Andersson, anfört

avvikande mening:.

Enligt kommitténs mening skulle man däremot, om en mycket långt

gående avbelastning av statens utgifter med tvingande nödvändighet i

närvarande läge påfordrades, kunna tänka sig en provisorisk jämkning

i den plan, som uppgjorts för fördelning mellan staten och fonden av

sjukvårdskostnaderna för åren 1921—1925, så att fonden under åren

1923—1925 bestrede en större och staten en mindre del av dessa kostnader,

än som avsetts.

Kommittén anför härom:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 augusti 1920 framhöll pensionsstyrelsen,

att staten under åren 1916—1920 ensam burit kostnaderna för den sjukvårdande

verksamheten, vilket förhållande kunde anses i det väsentliga riktigt. Pensionstilläggen

och understöden utgjorde nämligen under pensionsförsäkringens första

skede den väsentligaste delen av de utgående pensionerna, under det att avgiftspensionerna

endast så småningom intoge sin plats. Så utgjorde exempelvis de

under år 1915 utbetalade pensionstilläggen (understöden) omkring 4,300,000 kronor

och avgiftspensionerna allenast omkring 9,000 kronor. Pör år 1922 beräknades

dessa belopp uppgå till resp. 35,100,000 och 500,000 kronor. Pensionsstyrelsen

erinrade även om, att pensionsförsäkringsfonden bland annat genom

beviljande av billiga lån för åstadkommande av sjukvårdsanstalter eller till driftkostnader

för dylika i icke oväsentlig mån nedbringat sjukvårdskostnaden. I

själva verket hade, framhöll styrelsen, sålunda redan en kostnadsfördelning i viss

mån ägt rum mellan staten och fonden för ifrågavarande ändamål. Att fonden,

när medel numera ur densamma kunde för ändamålet ställas till förfogande,

borde direkt bidraga till sjukvårdsverksamheten, hade alltid förutsatts. Men

denna fondens medverkan måste på lämpligt sätt avgränsas, ty om dessa kostnader

skulle bestridas uteslutande av fondmedel, så skulle detta innebära, att de

av de försäkrade inbetalade avgifterna delvis skulle användas för nedbringande

av den del av omkostnaderna för pensionsförsäkringen, som staten och kommunerna

förbundit sig att bestrida. Och detta skulle vara oförenligt med de allmänna

grunderna för pensionsförsäkringen. Om man sålunda, anförde styrelsen

vidare, måste fastslå, att en fördelning av dessa kostnader borde äga rum mellan

staten och fonden, återstode emellertid den frågan, vilka grunder skäligen härför

borde tillämpas. Om denna fördelning skulle avvägas i förhållande till statens

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 86 käft. (Nr 108—109.) 5io 23 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

io

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

och avgiftspensioneringens insatser i de utgående pensionerna i försäkringens

jämviktsläge, borde efter en rent teoretisk grund staten bidraga med u/23 och

pension sförsäkringsfonden med 9/23 till kostnaderna för den sjukvårdande verksamheten.

En sådan plan skulle dock, framhöll styrelsen, komma att vila på en

alltför teoretisk grundval. Enligt styrelsens uppfattning vore det ur praktiska

synpunkter olämpligt och i vilket fall som helst ännu för tidigt att för denna

kostnadsfördelning fastslå vissa allmängiltiga, principiella grunder. Det kunde

icke vara lämpligt att för all framtid göra den sjukvårdande verksamhetens utveckling

beroende av vissa teoretiska principer, vilka nu kunde synas riktigt avvägda,

men framdeles möjligen komme att visa sig mindre välbetänkta. Det

skulle exempelvis mycket väl kunna inträffa, att det av en eller annan anledning

visade sig lämpligt, att fondens bidrag under vissa år utginge med något högre

belopp och statens med något lägre än dem, som i en fastställd, för framtiden

gällande plan nu skulle kunna bliva bestämda. Under en annan tidsperiod kunde

måhända en motsatt ordning vara påkallad. På grund härav ansåg styrelsen, att

planen för ifrågavarande kostnadsfördelning borde begränsas till eu sådan tidrymd,

att man kunde överblicka såväl beloppet av de överskottsmedel i fonden,

som för nämnda tid stode till förfogande, som ock de statsfinansiella förhållandena.

Enligt styrelsens mening borde därför planen endast omfatta perioden

1921—1925, och ansåg styrelsen, att länder ifrågavarande period för den sjukvårdande

verksamheten erfordrades omkring 7,850,000 kronor, av vilket belopp

borde av statsmedel utgå sammanlagt 3,250,000 kronor. Detta skulle innebära,

att, då för sjukvårdsverksamheten erfordrades år från år stigande belopp, statens

bidrag till densamma, vilket för år 1921 beräknats till 650,000 kronor och för år

1922 till 750,000 kronor, under nämnda period skulle kunna bibehållas vid ett

konstant belopp av endast 650,000 kronor, vilket ansetts utgöra en för staten

tillfredsställande reglering av denna fråga.

I styrelsens ovannämnda förslag gjorde Kungl. Maj:t ingen ändring, och

har denna fördelningsgrund hittills tillämpats med undantag av att statsbidraget

för år 1922, som av riksdagen beviljats med 650,000 kronor, av Kungl. Maj:t

nedsatts till 500,000 kronor, emedan högre belopp icke visade sig erforderligt.

För första halvåret 1923 har av riksdagen anvisats ett belopp av 325,000 kronor.

Man skulle nu kunna tänka sig, fortsätter kommittén, att statsbidraget till

sjukvårdskostnaderna för tiden 1923—1925 av statsfinansiella skid nedsattes till

100.000 kronor om året — under alla omständigheter synes dock något statsbidrag

böra bibehållas -— vilket skulle åstadkomma en minskad utgift för staten av

1.650.000 kronor för nämnda tre år. Staten .skulle då för tiden 1921—1925 av de

år 1920 beräknade kostnaderna för sjukvårdsverksamheten endast bidraga med

1.390.000 kronor och fonden bestrida återstoden cirka 6,460,000 kronor.

En sådan jämkning i kostnadsfördelningen torde sannolikt utan olägenhet

för pensionsförsäkringens sjukvårdande verksamhet kunna genomföras. Vid uppgörande

av ifrågavarande plan utgick man nämligen från, att det ökade behovet

av sjukvårdsmedel på grund av bristen på sjukvårdsplatser icke skulle göra sig

så starkt gällande under de första åren av perioden, men i stället i så mycket

större utsträckning under de senare åren. Emellertid synes man nu få räkna

med en ytterligare förskjutning i tillgången på vårdplatser. Under sådana förhållanden

synes sannolikt, att det belopp, som erfordras för sjukvårdsverksamhetens

planerade utveckling under tiden till den 1 januari 1926, skulle kunna

erhållas med ett så nedsatt statsbidrag, som här ifrågasattes, jämte de överskottsmedel

i fonden, som nu finnas disponibla för detta ändamål. Och detta i all

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

synnerhet, om man förutsätter, att dessa medel, i händelse av behov, skulle kunna

något förstärkas med övriga överskottsmedel i fonden, vilket måhända icke skulle

möta alltför stora betänkligheter.

På grund av vad sålunda anförts liar kommittén förordat, att, därest

sådant av statsfinansiella skäl anses påkallat, statsanslaget till pensionsstyrelsens

verksamhet till förebyggande och hävande av invaliditet provisoriskt

för tiden 1 januari 1923—31 december 1925 må nedsättas att

utgå med allenast 100,000 kronor för år.

Ett genomförande av detta förslag skulle medföra en minskning i

statsverkets beräknade utgifter för budgetåret 1923—1924 med omkring

550,000 kronor.

Statskontoret har i sitt den 11 januari 1923 över kommittéförslaget Statskontoret,

avgivna yttrande rörande den föreslagna nedsättningen av förutnämnda

statsanslag till 100,000 kronor ifrågasatt, huruvida ens detta bidrag erfordrades

för att ifrågavarande verksamhet skulle kunna med anlitande

av pensionsförsäkringsfondens överskottsmedel uppehållas i den utsträckning,

som för närvarande vore fallet.

Pensionsstyrelsen har i skrivelse den 5 februari 1923 yttrat sig Penstonsöver

kommitténs betänkande och därvid beträffande förslaget om en ned- styrelsensättning

av statsanslaget till styrelsens verksamhet till förebyggande och

hävande av invaliditet framhållit, att den för perioden 1921 —1925 redan

uppgjorda planen för fördelning av sjukvårdskostnaderna mellan staten

och fonden finge anses betungande för fonden i betraktande av avgiftspensionernas

ringa insats i de under perioden utgående pensionskostnaderna.

Varje ytterligare minskning av statsbidraget måste därför,

enligt styrelsens mening, anses oegentlig. Under erinran om att styrelsen

i sin skrivelse till Kung!. Maj:t den 24 augusti 1920 framhållit, att en

jämkning mellan statens och fondens bidrag till ifrågavarande kostnader

kunde efter tidsförhållandena ifrågasättas, och med hänsyn till det nuvarande

statsfinansiella läget ansåge sig emellertid styrelsen icke böra

motsätta sig det jämknings förslag härutinnan, som av kommittén framlagts,

dock under den uttryckliga förutsättning, att vid bestämmande av

statens bidrag till sjukvårdsverksamheten för nästa period toges i betraktande,

att under innevarande period fonden blivit för starkt och

staten för svagt belastad och att i överensstämmelse med kommitténs

förslag ett statsbidrag å minst 100,000 kronor, för år räknat, bibehölles

för åren 1923—1925.

De till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, herrar

Kvarnzelius, P. Nilsson och B. Eriksson samt fröken Wedberg, hava förklarat

sig biträda vad styrelsen sålunda anfört.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kung!. Maj:ts proposition nr 108.

Reservationer

till pensionsstyrelsens

yttrande.

Vid behandlingen av denna fråga inom pensionsstyrelsen anfördes

avvikande meningar av fem ledamöter.

Byråcheferna Enbom, Stridsberg, Telander och Lindberg anförde sålunda:

En del av fondens överskottsmedel både uppkommit genom inleverering

från kommunerna av belopp, motsvarande de grundavgifter, som icke blivit före

respittidens utgång erlagda av de avgiftspliktiga. För dessa belopp ägde fonden

icke någon nämnvärd ekonomisk förpliktelse, vare sig kommunerna sedermera

lyckats indriva beloppen av de försumliga eller icke, och dessa överskottsmedel

kunde sålunda icke sägas, åtminstone i egentlig mening, bava uppkommit genom

de försäkrades avgifter. Emot dessa överskottsmedels användning till minskning av

sjuklighet och invaliditet syntes ingen mera betydande invändning vara att framställa.

Beloppet av de överskottsmedel, som av denna anledning hittills kommit

fonden till godo, torde kunna uppskattas till minst 8 miljoner kronor. Däremot

vore det naturligtvis ytterst vanskligt att avgöra, i vilken utsträckning dylika

överskottsmedel kunde vara att påräkna även för framtiden. Naturligen strävade

man alltid efter att söka leda försäkringens utveckling så, att avgiftsrestantierna

och därmed även tillflödet av dylika överskottsmedel minskades. Inom riksdagen

hade motionsvis framställts yrkande, att kommunernas ansvar för grundavgifterna

måtte upphöra. Med hänsyn härtill och till den utsträckning, vari styrelsen

redan engagerat sig på sjukvårdsområdet, syntes det uppenbart, att man borde

iakttaga stor försiktighet beträffande disponerandet av de överskottsmedel av

denna natur, som förefunnes i fonden, och helst icke förbruka större del därav

än att man kunde påräkna att icke sedermera behöva minska det årliga bidraget

till sjukvårdsändamål från dessa medel. Det läte sig ej heller göra att nu bedöma,

i vad mån anslag av statsmedel till sjukvårdsverksamheten kunde vara att

framdeles påräkna.

Om i övrigt överskott funnes i fonden, torde anledningen härtill närmast vara

den, att pensionernas förhållande till avgifterna ej kunnat exakt beräknas. Det

vore naturligtvis vida vanskligare att taga ställning till frågan, i vilken utsträckning

dylika överskottsmedel borde få användas till bekostande av sjukvård och

liknande uppgifter. Som motivering för en sådan användning hade anförts den

reducering av kostnaderna för den allmänna pensionsförsäkringen, som den sjukvårdande

verksamheten måste åstadkomma. Givet vore, att eu reduktion vunnes

i kostnaderna för pensionstillägg och understöd, vilka gäldades av det allmänna.

Den eventuella reduktionen i de från fonden utgående avgiftspensionerna måste

däremot för närvarande vara till sitt belopp vida mindre redan av den orsaken,

att dessa pensioner ännu. uppginge till långt obetydligare belopp än pensionstilläggen

och understöden. Men därtill komme, att kostnadsreduktionen här

redan i och för sig vore mera tvivelaktig, då ju avgiftspensionerna icke såsom

pensionstilläggen utginge enbart i form av invalidunderstöd utan även utgjordes

av ålderspensioner, för vilka senare kostnaderna naturligtvis ingalunda minskades

utan fast hellre i allmänhet torde ökas genom den sjukvårdande verksamheten.

Ur nu anförda synpunkter måste det anses mindre välbetänkt, att överskottsmedel

i den utsträckning, kommitténs förslag innebure, disponerades till bestridande

av kostnader för nämnda verksamhet.

Beträffande i övrigt frågan, huruvida överhuvud taget överskott av sistnämnda

natur verkligen funnes i fonden, ansåge reservanterna, att det i varje fall fordrades

en närmare utredning, i vilken omfattning dylika medel kunde få tagas i anspråk

för andra ändamål än att tjänstgöra såsom säkerhetsfond.

Byråchefen Dickman har biträtt förutnämnda reservanters uttalande med vissa

avvikelser beträffande motiveringen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition ur 108. 13

Av den redogörelse, som pensionsstyrelsen i sin skrivelse den 31

augusti 1922 lämnat angående den sjukvårdande verksamheten, framgår,

att denna verksamhet torde komma att, sedan den nya kuranstalten i

Are tagits i bruk och den påbörjade tillbyggnaden till sjukhemmet i

I ranns blivit färdig, under budgetåret 1923 — 1924 drivas i ökad omfattning.

Med hänsyn till dess humanitära uppgift samt dess betydelse

lör bevarande av befolkningens arbetsförmåga och för nedbringande av

pensionsförsäkringens utgifter i följd av invaliditet, synes någon tvekan

icke kunna råda därom, att denna verksamhet fortfarande bör drivas

efter i huvudsak de riktlinjer, som förut av statsmakterna godkänts.

Mot vad pensionsstyrelsen anfört angående den vidare utvecklingen av

berörda verksamhet och de beräknade kostnaderna för densamma har

jag därför intet att erinra. Jag anser även, att det är i princip riktigt,

att staten alltjämt årligen bidrager till bestridande av dessa kostnader.

Såsom förut nämnts, har emellertid kommittén för socialförsäkringens

organisation givit anvisning på en utväg att, därest det statsfinansiella

läget skulle sådant kräva, kunna åstadkomma en provisorisk lättnad i

statens utgifter för ifrågavarande ändamål. Under angivna förutsättning

förordar nämligen kommittén beträffande den förtiden 1921—1925 uppgjorda

planen för fördelning av sjukvårdskostnaderna mellan staten och

pensionsförsäkringsfonden en sådan jämkning, att statsbidraget från och

med år 1923 skulle nedsättas till 100,000 kronor för år och hela det

återstående medelsbehovet täckas av fondens överskottsmedel. Detta

förslag har i huvudsak biträtts av såväl statskontoret som pensionsstyrelsen.

Enligt vad som framgår av den förut lämnade redogörelsen och

vad i övrigt inhämtats från pensionsstyrelsen, beräknas den för sjukvårdsändamål

avsatta delen av fondens överskottsmedel komma att

räcka till för bestridande av ifrågavarande kostnader, även om statsanslaget

för återstoden av perioden skulle minskas, på sätt som av kommittén

ifrågasatts. Med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget

anser jag mig därför böra, på sätt av kommittén förordats, föreslå nedsättning

av statsanslaget för den sjukvårdande verksamheten till 100,000

kronor. Vid bifall härtill''skulle, såsom nämnts, vinnas en minskning i

de beräknade statsutgifterna för nästa budgetår med omkring 550,000

kronor.

De för ovannämnda ändamål behövliga statsmedlen torde, på sätt

förut skett, böra utgå av förslagsanslaget för bestridande av den på

staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd till de personer,

som äro därtill berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsför
-

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ktmgl. Maj:ts proposition nr 108.

säkring enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915. Såsom nämnt

har pensionsstyrelsen i sin skrivelse den 30 augusti 1922 för budgetåret

1923—1924 beräknat ifrågavarande kostnad till omkring 22,000,000

kronor. Med hänsyn till den av mig föreslagna minskningen av statsanslaget

till den sjukvårdande verksamheten och på grund av upplysningar,

som under hand från pensionsstyrelsen meddelats rörande de

under år 1922 faktiskt utbetalade pensionerna, synes emellertid detta

belopp kunna nedsättas med omkring 1,000,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för bestridande av den på staten belöpande kostnad

för pensionstillägg och understöd till de personer, som äro därtill

berättigade jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring

enligt dess lydelse före lagen den 8 juni 1915, för budgetåret

1923—1924 bevilja ett extra förslagsanslag av 21,000,000 kronor;

dels medgiva, att av nämnda förslagsanslag må gäldas

kostnaderna för statens bidrag till barntillägg för personer,

som genom lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser

i anledning av pensionsförsäkringslagen blivit delaktiga i den

allmänna pensionsförsäkringen, ävensom till den jämlikt pensionsförsäkringslagen

anordnade, på frivilliga avgifter grundade

försäkringen;

dels och medgiva, att av nämnda förslagsanslag må för

vidtagande av åtgärder till förebyggande och bävande av invaliditet

jämlikt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas,

av pensionsstyrelsen under budgetåret 1923—1924 disponeras

ett belopp av högst 100,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Wolf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:153 Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj ds proposition angående anslag för pensionsförsäkringens genomförande rn. in. s. 2 i texten
  2. SU 1923:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för pensionsförsäkringens genomförande m. in. a1 i texten