Sök i Ratio Lex

Angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond in. m

1923-03-02 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:109, Angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond in. m

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

15

Nr 109.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående viss ändring

i grunderna för förvaltningen av den i 11 § av lagen

den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda

fond in. m.; given Stockholms slott den 2 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför:

Uti 11 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring Grunder för

stadgas, att pensionsavgifterna skola ingå till en fond, vilken förvaltas förvalt1lin9en

enligt grunder, som bestämmas av Konung och riksdag. Frågan om ^

fastställande av sådana grunder upptogs först ett par år efter lagens f°nden
504

23

s. 16 Kontrollera mot PDF

Arvodes- och

omkostnadsstat

för fondfullmäktige.

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

tillkomst, i det Kungl. Maj:t år 1915 uppdrog åt en kommitté, den s. k.

pensionsfondkommittén, att avgiva förslag beträffande förvaltningen och

placeringen av omförmälda fond. Sedan nämnda kommitté avgivit sitt

förslag, underställdes frågan 1916 års riksdag, som i huvudsaklig anslutning

till Kungl. Maj:ts i ämnet avlåtna proposition godkände de nu

gällande grunderna för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden (proposition

nr 207 och riksdagens skrivelse nr 247). Dessa grunder jämte

vissa därutöver erforderliga förvaltningsföreskrifter, som det tillkommer

Konungen att meddela, hava influtit i det av Kungi. Maj:t den 17 juni

1916 utfärdade reglementet angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden

(sv. förf.-saml. nr 232).

Enligt bestämmelserna i punkterna II och III av förut nämnda

grunder (jmfr § 5 första stycket och § 9 mom. 2 i reglementet) skola

frågor om placering av fondens medel samt om förändring av sådan

placering handläggas av särskilda fullmäktige för nämnda fond, under

det att verkställandet av fullmäktiges beslut, bokföring av fonden samt

övriga för fondens förvaltning erforderliga åtgärder ombesörjas av pensionsstyrelsen.

Enligt punkten V i grunderna (jmfr § 12 i reglementet)

skall kostnaden för ersättning åt fullmäktige och deras suppleanter, särskilt

anlitade sakkunniga och annat biträde, värdering i anledning av

fastighetsbelåning samt förvaring av fondens värdehandlingar ävensom

tryckningskostnader och andra expenser bestridas av fondens medel enligt

fastställd stat.

I detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att enligt inhämtade

upplysningar fondens kapitalbelopp för närvarande uppgår till omkring

210.000. 000 kronor samt att fonden under år 1922 ökats med omkring

34.000. 000 kronor.

Riksdagen godkände år 1916 följande arvodes- och omkostnadsstat

för fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden att gälla tills vidare från

och med den 1 juli 1916:

Ai-vode till de fyra fullmäktige, som icke tillhöra pen
sionsstyrelsen,

å 2,000 kronor ..................................... kronor 8,000: —

Ersättning till fullmäktiges suppleanter, särskilt anlitade

sakkunniga personer och annat biträde, värde.

ring i anledning av fastighetsbelåning, förvaring av

fondens värdehandlingar, tryckningskostnader och

andra expenser, förslagsvis ............................................ » 12,000: -

Summa kronor 20,000: —

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109. 17

Kågon ändring i denna stat har sedermera icke ägt rum.

Pensions försäkringsfondens omkostnader tör ifrågavarande ändamål

hava, enligt vad pensionsstyrelsen meddelat, för år 1922 uppgått till

kronor 19,702: 58.

Såsom jag förut nämnt, ombesörjer pensionsstyrelsen verkställandet

av fullmäktiges beslut, fondens bokföring och övriga för fondens förvaltning

erforderliga åtgärder. Enligt reglementet för fonden och den

för pensionsstyrelsen gällande instruktionen är det i regel chefen för

styrelsens fond- och kameralbyrå, som bereder och inför fullmäktige

föredrager placerings frågor samt övriga fondärenden, och tillkommer det

i huvudsak nämnda byrås personal att ombesörja de verkställighetsåtgärder,

som påkallas av fullmäktiges beslut, bokföringen av fondmedlen

o. s. v. Kostnaderna för detta arbete bestridas alltså av pensionsstyrelsens

anslag.

I sitt den 25 oktober 1922 avgivna betänkande angående anordningar

för nedbringande av riksförsäkringsanstaltens och pensionsstyrelsens

administrationskostnader har kommittén för socialförsäkringens

organisation även behandlat frågan om bestridande av kostnaderna för

pensionsförsäkringens centrala förvaltning m. m. på annat sätt än av

statsmedel. Därvid har kommittén påvisat en utväg, varigenom en viss

avbelastning av statens kostnader skulle kunna vinnas medelst anlitande

av fondmedel. Man kunde nämligen, framhåller kommittén, tänka sig,

att, om sådant av statsfinansiella förhållanden påkallades, pensionsstyrelsens

kostnader för fondförvaltningen kunde åtminstone tills vidare täckas

av fondmedel efter en uppskattning av dessa kostnaders belopp, som

det. borde tillkomma styrelsen och fondfullmäktige att gemensamt för

varje år verkställa. Ifrågavarande kostnader beräknades för år 1922

uppgå till åtminstone cirka 50,000 kronor. Den belastning för fonden,

som en sådan förändrad ordning skulle medföra, syntes icke bliva av

någon nämnvärd betydelse för dess ekonomiska förhållanden. En överföring

av nämnda belopp från staten till fonden skulle för närvarande

icke medföra någon så synnerligen stor lättnad för smtsverket. Men för

framtiden skulle, säger kommittén, en sådan förändring, vilken dock

icke kunde genomföras utan riksdagens medgivande, bliva av icke så

oväsentlig ekonomisk betydelse för staten, då utgifterna för fondförvaltningen

i betraktande av fondens starka tillväxt komme att ofrånkomligen

år för år ökas.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 86 höft. (Nr 108—109.) 504 23 3

Kommittén

för socialförsäkringens

organisation.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts proposition nr 109.

På grund av vad sålunda anförts har kommittén förordat, att de

kostnader för pensionsförsäkringsfondens förvaltning, vilka för närvarande

utginge av statsmedel, i stället måtte tills vidare bestridas av

fondens medel. Ett genomförande av detta förslag skulle alltså medföra

en minskning av statsutgifterna för budgetåret 1923 — 1924 med omkring

50,000 kronor.

1 samband härmed har kommittén såsom sin mening uttalat, att

fondens medel i övrigt icke borde få användas till bestridande av kostnader

för pensionsförsäkringens förvaltning.

statskontoret. Statskontoret, som den 11 januari 1923 yttrat sig över kommitténs

betänkande, har uttalat, att statskontoret för sin del icke hade något att

erinra mot kommitténs förslag i förevarande fråga.

Pensionsstyrelsen har i skrivelse den 5 februari 1923 avgivit yttrande

över kommitténs betänkande och har därvid på anförda skäl ansett

sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande förslag.

Pensionsstyrelsen anför:

Då vid pensionsförsäkringslagens tillkomst år 1913 den anordning träffades,

att förvaltningskostnaderna för försäkringen skulle bäras av det allmänna, synes

frågan om kostnaderna för fondens förvaltning ej hava varit på tal. Att döma

av ett uttalande av ålderdomsförsäkringskommittén, som utarbetat förslaget till

nämnda lag, torde frågan om förvaltningen av fonden hava betraktats såsom fristående

och utan direkt samband med försäkringsuppgiften i övrigt. Jämlikt

nämnda kommittés förslag infördes i lagen (11 §) allenast en bestämmelse om,

att fonden skulle förvaltas enligt grunder, som bestämmas av Konung och riksdag.

Först senare, nämligen år 1916, erhöll, såsom av ovanstående framgår,

denna fråga sin lösning, då riksdagen i huvudsak antog av Kungl. Maj:t i

anslutning till pensionsfondkommitténs förslag framlagda grunder för förvaltningen

av nämnda fond. Statsmakterna ansågo sig därvid oförhindrade att

i dessa grunder intaga ovan omförmälda bestämmelse, att vissa förvaltningskostnader

skulle gäldas av fondmedel. Yarken fondkommitténs betänkande eller

redogörelsen för frågans behandling hos Kungl. Maj:t och riksdagen giva någon

ledning för bedömande av skälen för den gjorda uppdelningen av fondens förvaltningskostnader

mellan fonden och pensionsstyrelsens stat. Sannolikheten

synes tala för, att denna uppdelning, som av allt att döma icke tillmätts nämnvärd

betydelse, skett av lämplighetsskäl.

Styrelsen har sålunda icke kunnat finna, att några principiella eller formella

hinder förefinnas mot eu användning av fondmedlen på föreslaget sätt. Den

ifrågasatta förändringen synes därjämte ur fondens ekonomiska synpunkt icke

vara av någon nämnvärd betydelse. På grund härav och då det statsfinansiella

läget för närvarande synes fordra, att de olika vägar, som finnas framkomliga,

användas för nedbringande av statsutgifterna, har pensionsstyrelsen ansett sig

icke böra hava något att erinra mot ifrågavarande förslag.

Pensions
styrelsen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I likhet med kommittén vill emellertid styrelsen kraftigt betona, att fondens

medel - utöver vad som sålunda åtgår för fondens förvaltningskostnader

icke böra få användas till bestridande av pensionsförsäkringens förvaltningskostnader.

° ^

De förvaltningskostnader, vilka i händelse av bifall till förevarande förslag

skulle komma att bestridas av fonden, avse ett bestämt begränsat område, nämligen

de med den egentliga fondförvaltningen direkt sammanhängande ärbetsuj)pgifterna,

vilka omförmälas i punkterna II och III i ovannämnda grunder för

förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.

Pensionsstyrelsen framhåller slutligen, att för förslagets genomförande

torde påkallas, att förslag förelägges riksdagen dels om viss

ändring av punkten V i grunderna för förvaltningen av den i 11 § av

lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond,

dels och om höjning av det i nu gällande arvodes- och omkostnadsstat

för fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden förslagsvis uppförda beloppet

20,000 kronor med 50,000 kronor till 70,000 kronor.

De till pensionsstyrelsens biträde förordnade sakkunniga, herrar

Kvarnzelius, P. Nilsson och B. Eriksson samt fröken Wedberg, hava förklarat

sig biträda vad styrelsen sålunda anfört.

Mot pensionsstyrelsens yttrande i denna del hava anförts avvikande

meningar.

Byråcheferna Enbom, Stridsberg, Telander och Lindberg, med vilka byråchefen

Dickman i huvudsak instämt, hava framhållit, att mellan fondförvaltningen

och pensionsförsäkringens centrala förvaltning i övrigt ej förefunnes någon skilnad,

som kunde motivera att, på sätt kommittén gjort, behandla fondförvaltningen

Bom eu fristående uppgift vid bedömandet av frågan, huru medel skulle anskaffas

bil bestridande av kostnaderna för pensionsförsäkringens centrala administration.

I detta hänseende förtjänade anföras ett uttalande av ålderdomsförsäkringskommitténs

ordförande, presidenten Lindstedt, i en promemoria angående beräkningen

av kostnaderna för pensionsstyrelsen och dess verksamhet samt övriga omkostnader

för pensionsförsäkringen (Kungl. Maj:ts proposition nr 298 till 1913 års

riksdag). lian yttrade: »Beträffande de direkta Jcostnaderna för statsverket erinrar

jag först om vad som i del II pag. 234 och följande av kommittébetänkandet

anförts rörande omfattningen av de centralförvaltningen, här närmast pensionsstyrelsen,

åliggande göromål. Bland dessa göromål intager penningförvaltningen

en fristående ställning, då ju denna förvaltning även kan anförtros åt annan myndighet

än pensionsstyrelsen. De härför erforderliga omkostnaderna har jag ej

upptagit i nedan anförda beräkning.» Då fondförvaltningen här sades intaga en

fristående ställning, gällde, _ enligt reservanternas mening, detta omdöme själva

förvaltningsuppgiften och ej kostnaderna för densamma, vilka förutsattes skola

bestridas av statsverket. Vid beräkningen av förhållandet mellan avgifter och

motsvarande pensioner hade ålderdomsförsäkringskommittén ej heller tagit någon

hänsyn till förvaltningskostnader.

Reservationer

till pensionsstyrelsens

yttrande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Reservanterna gå härefter närmare in på spörsmålet om kostnaderna fölpensionsförsäkringens

centrala administration och framhålla därvid, bland annat,

de skäl, vilka enligt deras mening talade för lämpligheten av den anordning, som

i sådant avseende träffades vid pensionsförsäkringens införande, nämligen att

administrationen för pensionsförsäkringen i dess helhet skulle bekostas av det

allmänna. Det hade, säga reservanterna, till synes varit konsekvent, om nämnda

princip för administrationskostnadernas bestridande strängt fasthållits, även då

sedermera bestämmelser utfärdades angående förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.

Reservanterna anföra härefter bland annat följande:

Att så icke skedde torde i viss mån förklaras därigenom, att det belopp, som

skulle tagas ur fonden till bestridande av en del av förvaltningskostnaderna för

densamma, hänförde sig till vissa starkt avgränsade ändamål och dessutom vore

relativt obetydligt samt icke gärna kunde komma att nämnvärt stiga utöver det

en gång fastställda beloppet. Följde man kommitténs förslag om överförande av

vissa förvaltningskostnader, som nu bestredes av staten, på fondens konto, bröte

man ytterligare mot nyss angivna princip.

"Det bleve för övrigt svårt att uppdraga gränserna mellan de kostnader, som

skulle bestridas av fonden resp. av statsmedel, enär man måste söka skilja mellan

arbeten, som ofta sammanflöte och delvis utfördes av samma personer. Pensionsfondkommittén,

som i sitt den 4 mars 1916 avgivna betänkande behandlade

frågan om fondförvaltningsgöromålens uppdelning, yttrade därom bland annat,

att kommittén undersökt möjligheten att anordna en fullt fristående styrelse, som

skulle hava egna tjänstemän för att bereda och föredraga ärendena samt verkställa

de fattade besluten, och sökt uppdraga gränserna för denna myndighets

befogenhet och pensionsstyrelsens verksamhet, men att det »härvid visat sig

medföra stora vanskligheter att kunna göra en lämplig uppdelning, då arbetet

med fondförvaltningen och arbetet med själva försäkringsverksamheten nästan

överallt beröra och ingå i varandra.»

Principiellt innebure ifrågavarande förslag med dess konsekvenser, att det

bleve de ekonomiskt svagare i samhället, som finge bära den övervägande bördan

av de förvaltningskostnader, förslaget avsåge, under det att dessa kostnader nu,

efter vedertagna skatteprinciper, vore kraftigare fördelade på de ekonomiskt

starkare.

Förslaget utgjorde härjämte ett ställningstagande på förhand till frågan om

förvaltningsbidrag från de försäkrade, vilken fråga kommittén förklarat sig framdeles

vilja upptaga till närmare utredning.

Om det av statsfinansiella skäl oavvisligen vore nödvändigt att för en tid

göra en avbelastning för staten, hade det därför till synes varit lämpligare, om

kommittén föreslagit, att det nu ifrågavarande beloppet skulle tagas av det redan

konstaterade och avskilda överskottet.

Det förtjänade även påpekas, hurusom kommittén själv framhölle, att de

förvaltningskostnader, vilkas överförande på pensionsförsäkringsfondens konto

förordades »åtminstone tills vidare», för närvarande icke ägde någon nämnvärd

statsekonomisk betydelse, utan först i en framtid — och synbarligen först om

några år framåt — kunde komma att »bliva av icke så oväsentlig ekonomisk betydelse

för staten». Med dessa premisser och med hänsyn till de principiella

betänkligheter, som kunde göras gällande mot förslaget, syntes det naturligare,

att kommittén uppskjutit att taga ställning beträffande denna ur statsfinansiell

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 10!).

21

synpunkt för närvarande tämligen betydelselösa fråga till den tidpunkt, då kommittén

komme att taga spörsmålet om pensionsförsäkringens förvaltningskostnader

i dess helhet under närmare utredning. Ett dylikt uppskov hade även

varit motiverat, om kommittén, såsom möjligt kunde vara, i själva verket här

åsyftat en för framtiden bestående anordning.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts hava reservanterna

avstyrkt kommitténs förslag, att de kostnader för pensionsförsäkringsfondens

förvaltning, vilka för närvarande utginge av statsmedel, skulle

åtminstone tills vidare bestridas av fondens medel.

En reservant, byråchefen Elliot, har anfört, att han, utan att anse sig nu

behöva i allmänhet uttala sig i frågan om sättet för bestridandet av kostnaderna

för pensionsförsäkringsfondens förvaltning, funnit, att pensionsstyrelsen bort

avstyrka kommitténs ifrågavarande förslag. De kostnader för fondförvaltningen,

vilka för närvarande bestredes av statsmedel, utginge nämligen från pensionsstyrelsens

stat och enligt hans mening borde icke fondens medel användas till

bestridande av förvaltningskostnader för arbetsuppgifter, som ålåge pensionsstyrelsen.

Ett bifall till kommitténs förslag i denna del skulle lätt kunna leda till

betänkliga konsekvenser.

Fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden, vilka jämväl anmodats

yttra sig över kommitténs betänkande, hava i skrivelse den 12 februari

1923 beträffande förslaget, att de nu av statsmedel bestridda kostnaderna

för fondförvaltningen i stället skulle åtminstone tills vidare täckas av

fondmedel, uttalat, att förslaget ur fondens ekonomiska synpunkt icke

föranledde någon erinran från fullmäktiges sida. I samband härmed

hava dock fullmäktige, i likhet med kommittén och pensionsstyrelsen,

uttalat, att fondens medel — utöver vad som avsåge dess förvaltningskostnader

— icke borde få användas till bestridande av pensionsförsäkringens

förvaltningskostnader.

En av fullmäktige, byråchefen Enbom, har framfört avvikande mening,

under hänvisning till den förut omförmälda, av honom m. fl. anförda

reservationen till pensionsstyrelsens skrivelse den 5 februari 1923.

Då den allmänna pensionsförsäkringen år 1913 infördes i vårt land,

blev, såsom kommittén och pensionsstyrelsen framhållit, frågan om pensionsförsäkringsfondens

förvaltning betraktad såsom fullt fristående i förhållande

till försäkringsuppgiften i övrigt, och det förutsattes, att denna

fråga skulle komma att avgöras först vid ett senare års riksdag. Visserligen

utgick man från, att kostnaderna för försäkringens då genomförda

centrala administration skulle bäras av staten, men därvid gjordes, såvitt

jag kunnat finna, icke några uttalanden om, efter vilka grunder kostnaderna

för en blivande fondförvaltning skulle komma att bestridas. Då

Fond
fullmäktige.

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

sedermera vid 1916 års riksdag frågan om fondförvaltningen upptogs till

avgörande, blev, såsom av det föregående framgår, kostnadsfrågan löst

på sådant sätt, att de kostnader, som föranledas av pensionsstyrelsens

befattning med fondärendena, gäldas av statsmedel i likhet med vad

som är förhållandet med nämnda styrelses övriga förvaltningskostnader,

under det att återstående kostnader för fondförvaltningen bestridas av

fondens medel. Att det skulle vara någon principiell artskillnad, som

legat till grund för denna kostnadsfördelning, kan jag icke finna, utan

vill jag för min del fatta densamma såsom en av rent praktiska skäl

träffad anordning. Det har invänts, att denna fråga borde komma under

prövning först i samband med spörsmålet om förvaltningsbidrag från

de försäkrade, vilket spörsmål kommittén sagt sig ämna framdeles taga

under övervägande. För min del kan jag ej anse det vara nödvändigt

att göra nu förevarande jämförelsevis obetydliga fråga beroende på lösningen

av det vittomfattande problemet angående pensionsförsäkringens

förvaltningskostnader i dess helhet. Statsmakterna måste anses hava år

1916 i princip godkänt, att fonden får betala egna förvaltningskostnader.

Det är nu endast fråga om att på fonden överflytta den del av dessa

kostnader, som förut undantagits. Med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella

läget bör detta överflyttande icke uppskjutas.

Den kostnad, varom för närvarande är fråga, 50,000 kronor, måste

anses obetydlig i förhållande till fondens kapitalbelopp, och även om

kostnaden framdeles skulle komma att ökas, bleve densamma med hänsyn

till fondens synnerligen starka tillväxt av allt mindre ekonomisk

betydelse för fonden. Jag vill i detta sammanhang, under hänvisningtill

vad i sådant avseende anförts av såväl kommittén som pensionsstyrelsen

och fondfullmäktige, kraftigt understryka, att den föreslagna anordningen

icke avser eller bör få leda till, att andra kostnader bestridas

av fondens medel än sådana, som direkt sammanhänga med själva fondförvaltningen.

Då ifrågavarande kostnader avse ett bestämt avgränsat arbetsområde,

vilket närmast torde hänföra sig till en särskild byrå inom pensionsstyrelsen,

kan jag icke anse, att det, såsom reservanter inom pensionsstyrelsen

anmärkt, behövde möta alltför stora svårigheter att uppdraga

gränserna mellan de pensionsstyrelsens kostnader, som skulle bestridas

av fonden, och dem, som skulle gäldas med statsmedel.

Av vad nu sagts framgår, att jag funnit de skäl, som anförts

mot bifall till kommitténs ifrågavarande förslag, icke vara övertygande.

Reservanterna inom pensionsstyrelsen hava påvisat en annan möjlighet

att göra en tillfällig avbelastning av statens kostnader, nämligen

att ifrågavarande belopp skulle tagas av det, jämlikt 12 § i pensions
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

försäkringslagen, redan konstaterade och avskilda överskottet i fonden.

Jag får i detta avseende hänvisa till vad jag angående dessa överskottsmedel

anfört till statsrådsprotokollet i en genom proposition nr 108

denna dag riksdagen underställd fråga angående anslag för pensionsförsäkringens

genomförande m. m. Med hänsyn till vad i nyssnämnda

paragraf stadgas om överskottsmedlens användande för åtgärder, ägnade

att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga

eller befordra folkhälsan, och då jag även anser det i och för sig principiellt

riktigt, att fonden själv betalar sina förvaltningskostnader, finner

jag den av reservanterna ifrågasatta åtgärden icke tillrådlig, utan anser

det erforderliga beloppet böra utgå direkt ur fonden, såsom fallet är

med det i omkostnadsstaten för fond fullmäktige nu uppförda beloppet.

I likhet med pensionsstyrelsen anser jag, att för förslagets genomförande

ej erfordras annan åtgärd än att dels i punkten V i de av riksdagen

godkända grunderna för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden

införes föreskrift om, att ersättning till statsverket för de bestyr,

som avses i punkten III av omförmälda grunder, skall bestridas av fondmedel

enligt fastställd stat, dels ock i arvodes- och omkostnadsstaten för

fullmäktige uppföres ett mot berörda ersättning svarande belopp, beräknat

till 50,000 kronor.

Därest detta förslag godkännes, är det min avsikt att senare föreslå

Kungl. Maj:t en motsvarande ändring av § 12 i reglementet angående

förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.

Lämpligast synes mig vara, att det framdeles ordnas så, att förutnämnda

ersättningsbelopp årligen ur fonden utbetalas till pensionsstyrelsen

i enlighet med av Kungl. Maj:t därom meddelad bestämmelse samt

att det förslagsanslag, som å extra stat för varje år beviljas till upprätthållande

av pensionsstyrelsens verksamhet, minskas med motsvarande

belopp. Då emellertid frågan om sådant anslag för budgetåret 1923—

1924 redan underställts riksdagen utan att vid anslagets beräknande

hänsyn kunnat tagas till berörda ersättningsbelopp, synes detsamma för

nämnda budgetår böra av fonden inlevereras till statskontoret.

Arvodes- och omkostnadsstaten för fondfullmäktige synes böra, såsom

hittills, gälla tills vidare. Därest framdeles sådana ändrade förhållanden

skulle inträda, att jämkning erfordras av det i staten uppförda ersättningsbeloppet,

bör, efter av pensionsstyrelsen och fullmäktige gemensamt

verkställd uppskattning av omkostnadernas storlek, förslag till

sådan jämkning underställas riksdagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

dels medgiva, att punkten V i grunderna för förvaltningen

av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring

omförmälda fond skall från och med den 1 juli 1923

hava följande lydelse:

V. Kostnaden för ersättning åt fullmäktige och deras

suppleanter, särskilt anlitade sakkunniga och annat biträde,

värdering i anledning av fastighetsbelåning samt förvaring av

fondens värdehandlingar äveDsom tryckningskostnader och andra

expenser, sd ock ersättning till statsverket för de bestyr, som avses

i punkten III här ovan, bestridas av fondens medel enligt fastställd

stat.;

dels ock godkänna följande

Arvodes- och omkostnadsstat för fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden,

att gälla tills vidare från och med den 1

juli 1923:

Arvode till de fyra fullmäktige, som icke tillhöra pensionsstyrelsen,

å 2,000 kronor.................................... kronor 8,000: —

Ersättning till fullmäktiges suppleanter,

särskilt anlitade sakkunniga och annat biträde,

värdering i anledning av fastighetsbelåning,

förvaring av fondens värdehandlingar,

tryckningskostnader och andra expenser, förslagsvis

..................................................................... » 12,000: —

Ersättning till statsverket för pensionsstyrelsens

bestyr med fondförvaltningen......... » 50,000: —

Summa kronor 70,000: —

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 192 3.

Ur protokollet:

Torsten Wolff.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:154 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om a1 i texten
  2. SU 1923:78 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående viss ändring i grunderna för förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän pension s. 5 i texten