Sök i Ratio Lex

Angående överlåtelse av viss mark till staden Nyköping m. m

1923-01-13 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:11, Angående överlåtelse av viss mark till staden Nyköping m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

K ungl. Maj ds proposition Nr 11.

Xr 11.

Kant]]. Maj:ts proposition till riksdagen angående överlåtelse av viss

mark till staden Nyköping m. m.; given Stockholms slott den

13 januari 1923.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilägga utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örke.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

I skrivelse den 26 mars 1845 hava rikets då församlade ständer

hos Kungl. Maj:t anmält, bland annat, följande.

Rikets ständer hade inhämtat, att genom flera kungl. resolutioner och riksdagsbeslut

Nyköpings stad fått sig tillerkänd rättighet till erhållande av vederlag

för en dess, i följd av bortmistad fast egendom uppkommen kronofordran, vars

belopp dåmera icke kunde med bestämdhet uppgivas. Dylikt vederlag hade staden

alltsedan 1642 tidtals åtnjutit, ehuru detsamma under särskilda tider till be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11.

skaffenhet och värde omväxlat. Från och med midfastan 1772 hade vederlaget

utgjorts, bland annat, av den trettioåriga arrenderätten till den vid staden, i S:t

Nikolai socken av Södermanlands län belägna Lilla eller Tyska Kungsladugården.

Vid berörda arrendetids utgång hade kungsladugården emellertid blivit på grund av

en den 17 maj 1796 utfärdad kungl. försäkran åt enskild person utarrenderad på

femtio år med undantag allenast av en beteshage och en del av den s. k. hemängen,

vilka lägenheter fortfarande fått av staden avgiftsfritt begagnas. Vid sådant

förhållande ansåge ständerna billigheten fordra, att efter då löpande arrendeperiods

utgång Nyköpings stad förunnades rättighet att på lindrigare villkor ånyo komma

i besittning av berörda arrende. Då emellertid, i anseende till ovissheten om den

ifrågavarande kronofordrans belopp, icke kunde bestämmas vad vederlag eller ersättning

därför borde staden tillgodokomma och således ej heller de villkor, varunder

upplåtelse av omförmälda arrende kunde äga rum, samt en dylik upplåtelse utan

föregången arrendeauktion dessutom stode i strid med de rörande förvaltningen av

kronans fasta egendom gällande föreskrifter, medgåve ständerna för sin del, att

Lilla eller Tyska Kungsladugården — med undantag av den dithörande s. k. stadshagen

och den åt Nyköpings stad upplåtna del av hemängen, vilka två sistnämnda

lägenheter borde på sätt för det dåvarande ägde rum utan avgift tills vidare få av

staden begagnas, — finge vid den tid och i den ordning, som enligt de rörande

kungs- och kungsladugårdars utarrendering i allmänhet gällande författningar funnes

stadgat, på arrende å offentlig auktion utbjudas. Därvid borde kammarkollegium

bestämma jämte det vanliga minsta beloppet jämväl en maximisumma såsom den

högsta, vartill arrendet finge uppgå, och skulle Nyköpings stad äga optionsrätt till

övertagande av arrendet av kungsladugården emot förbindelse, bland annat, att erlägga

det vid auktionen erbjudna högsta årliga arrendebelopp.

Efter anbefalld utredning i ärendet, anförde kammarkollegium i

utlåtande den 23 april 1850, bland annat, följande.

Kollegium hade av ett 1422 av Gördika Ingvaldsdotter utfärdat köpebrev,

en häradshövding- och eu lagmansdom av 1445 samt konung Karl Knutssons

konfirmation av 1449 inhämtat, att Nyköpings stad förvärvat två öresland jord i

Släbro by i S:t Nikolai socken, vilken jord emellertid sedermera frångått staden

och tillfallit kronan. Huruvida denna omständighet vore tillräcklig att grundlägga

en stadens fordran hos kronan vore emellertid lika outrett, som, även om

detta skulle antagas, beloppet därav. — — — Dessutom inhämtades av hos kollegium

förvarade handlingar, att efter förlusten av jorden i Släbro staden Nyköping

blivit av kronan, medelst donationer i jord, ganska mycket gynnad, varför kollegium

vid sådant förhållande och då Nyköpings stad således kunde anses hava långt förut

erhållit full gottgörelse för sin uppgivna men ej bestyrkta kronofordran, icke kunde

instämma med rikets ständer däri, att billigheten skulle fordra stadens återförsättande

i företrädesrättigheten till arrendet av Lilla eller Tyska Kungsladugården

— därav staden i närmare 50 år ej varit i besittning — till förfång för dåvarande

arrendator^ i kungörelsen den 17 juli 1847 grundade rätt. Kollegium ansåge därför,

att, i händelse Nyköpings stad ännu trodde sig hava något att fordra av kronan,

staden ägde lika med varje annan fordringsägare hos staten att i laga ordning

göra sina anspråk gällande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11-

Kungl. Maj:t faun genom beslut den ill september 1850, med

bifall till vad rikets ständer därom beslutat, gott, bland annat, förklara,

att Nyköpings stad jämväl efter den redan bestämda besittningstidens

utgång finge utan avgift tillsvidare bibehållas vid begagnandet av meranämnda

Lilla eller Tyska Kungsladugården tillhörande två beteshagar,

varemot Kungl. Maj:t med avseende å vad kollegium anfört och upplyst

icke fann skäl bifalla ständernas för deras del fattade beslut rörande

optionsrätt för staden vid förnyad utarrendering av kungsladugården.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom särskilda brev den IG april

1880 och den 9 mars 1900, med avseende å då för varje gång förestående

utarrendering av ifrågavarande kungsladugård, medgivit, att staden skulle

äga under respektive nya arrendeperioder bibehålla lägenheterna på

samma villkor, varunder staden dittills innehaft dem.

I skrivelse den 24 september 1920 anhöll domänstyrelsen hos

Kungl. Maj:t om föreskrift, huru ovan omförmälda två beteshagar skulle

disponeras vid arrendeperiodens slut den 14 mars 1922.

Under utredningen av detta ärende anhöllo stadsfullmäktige i

Nyköping, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att ifrågakomna beteshagar

fortfarande skulle från arrendet av Tyska eller Lilla Kungsladugården

undantagas och jämväl under nästkommande arrendeperiod

upplåtas till staden på samma villkor som förut. Med anledning av

förslag från vederbörande domänintendent förklarade därjämte stadsfullmäktige,

att staden vore villig avstå från sin rätt till berörda beteshagar

med å dem uppförda, staden tillhöriga åbyggnader, mot det att staden

finge på sig med full äganderätt överlåtet ett markområde av cirka 19

tunnland, hörande under Stora Kungsladugården i nämnda socken och

län och beläget öster om Oxelösundsbanans station.

Den 27 maj 1921 förordnade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande beteshagar

fortfarande skulle från arrendet av Tyska eller Lilla Kungsladugården

undantages samt under den arrendeperiod, som började den 14

mars 1922, upplåtas till staden på enahanda villkor som dittills, samt

förklarade sig framdeles vilja, efter därom av staden gjord, av närmare

utredning åtföljd framställning, taga det ifrågasatta bytet under omprövning.

Drätselkammaren i Nyköping har nu i en den 16 november 1921

dagtecknad, av magistraten med tillstyrkande utlåtande överlämnad skrivelse

anhållit, att staden måtte, mot avstående av dels dispositionsrätten

till ifrågavarande båda beteshagar om 56 tunnland 25.1 kappland dels

ock äganderätten till stadens därå uppförda byggnader, erhålla ägande
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11.

rätten till omförmälda, under Stora Kungsladugården hörande markområde

vid Oxelösundsbanans station.

Av handlingarna i ärendet, däribland kopior dels av eu utav förste

lantmätaren Axel W. Loden 1899 upprättad, av distriktslantmätaren Karl

Thanner 1921 kompletterad karta över inägorna till Stora Kungsladugården

jämte av Thanner upprättad beskrivning, dels ock av en utav

nämnde Loden 1898 upprättad karta över ägorna till Tyska eller Lilla

Kungsladugården, inhämtas bland annat följande.

Det område utav Stora Kungsladugården, som staden Nyköping önskar förvärva,

utgör en tresidig ägofigur samt gränsar i väster till Oxelösundsbanans station,

i öster till den staden tillhöriga lägenheten Spelhagen och i Söder till Arnöån.

Området betecknas å den av Thanner kompletterade kartan med ägofigurerna nr

156—171 samt omfattar en areal av 9.568 hektar, därav 4.616 hektar åker, 4.315

hektar äng och 0.63 7 hektar impediment.

De två beteshagar under Tyska eller Lilla Kungsladugården, vilka disponeras

av staden Nyköping, begränsas, enligt vad Lodens förberörda karta utvisar, av

ägofigurerna nr 178, 179, 202 a, 193 och 199 samt i norr av en vattengrav. Hagarna

omfatta en areal av tillhopa 56 tunnland 25.i kappland. A hagarna äro

uppförda åbyggnader, vilka ägas av staden. Deras brandförsäkringsvärde är 8,800

kronor och taxeringsvärde 24,000 kronor.

Domänintendenten har tillstyrkt bifall till framställningen samt anfört,

bland annat, följande.

Den mark vid Oxelösundsbanans station, som staden önskade förvärva, vore

fullkomligt avskild från kungsladugårdens övriga ägor och avlägset belägen från

dess bebyggda delar samt ganska svårbrukad och svårtillgänglig. Den läge i utkanten

av staden och hade ett så lågt läge, att den näppeligen kunde bebyggas

utan egentligen blott lämpade sig för upplagsplats. Ängsmarken vore så sank, att

den delvis stode under vatten vid Arnöåns översvämningar eller vid högt vattenstånd

i havet. I stadens hand kunde den göras användbar och få ökat värde

därigenom, att det vid muddringsarbeten i Nyköpingsviken upphämtade muddret

kunde spolas över ängsmarken. Särskilt med hänsyn till markens från kungsladugården

avskilda läge hade uppskattningsmännen ej kunnat åsätta densamma högre

arrendevärde än 250 kronor.

I fråga om beteshagarna å Tyska eller Lilla Kungsladugården vore de helt

och hållet uppodlade och genom stadens försorg bebyggda med tillräckliga hus,

tillhöriga staden. Beteshagarnas årliga arrendevärde vore cirka 1,000 kronor.

Markens läge vore här högre. Området skulle mycket väl kunna användas för

förläggning av några byggnader för statens behov såsom sjukhus, uppfostringsanstalt

eller dylikt. Beteshagarna utgjorde en insprängd del i Tyska eller Lilla

Kungsladugårdens övriga ägor och voro på tre sidor omgivna av kungsladugårdens

åkerjord med dess gärdesväg löpande tvärs genom fälten.

Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till framställningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11.

9

Domänstyrelsen har i utlåtande deri 25 november 1921 meddelat

följande.

Lilla eller Tyska kungsladugården hade genom domänstyrelsens kontrakt den

25 november 1921 upplåtits på arrende under tiden 14 mars 1922—14 mars 1929,

och hade jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda brev den 27 maj 1921 staden på samma

tid fått sin dispositionsrätt till beteshagarna förlängd.

I anledning av förnyad utarrendering från den 14 mars 1923 av Stora kungsladugården

hade uppskattningsförrättning hållits den 26 maj 1920, därvid det område

vid Oxelösundsbanans station, som staden önskade förvärva, saluvärderats till 28,464

kronor. Därest området fortfarande skulle brukas till kungsladugården, hade uppskattningsmännen

ej kunnat uppskatta det årliga arrendevärdet högre än till 250

kronor. Beträffande de båda beteshagarna under Tyska eller Lilla kungsladugården

hade uppskattningsmännen saluvärderat dem till 28,392 kronor. Uppskattningsmännen

hade tillstyrkt bytet utan mellanavgift.

För egen del har jämväl domänstyrelsen biträtt föreliggande förslagtill

markbyte. För sä vitt icke staden kunde genom redan tillgodonjuten

dispositionsrätt anses helt eller delvis gottgjord för sin fordran

å kronan, vilket styrelsen icke ansåge sig kunna bedöma, borde någon

mellanavgift icke av staden utkrävas.

Kammarkollegium har i utlåtande den 2 januari 1922 yttrat följande.

Såsom av handlingarna framginge hade Nyköpings stad för en till beloppet, i

viss mån även till grunden oviss kronofordran alltsedan 1642 av kronan bekommit

under tidernas lopp till beskaffenhet och värde växlande vederlag, från omkring 1800

bestående av avgiftsfri nytljanderätt till de två beteshagar, varom i detta ärende vore

fråga. Huruvida kronans omförmälda förmenta skuld till staden numera kunde anses

helt eller delvis amorterad genom det vederlag, staden hittills bekommit, eller om

sagda vederlag kunde betraktas allenast som en ränteavbetalning på det ursprungliga

fordringsbeloppet, läte sig av lätt insedda skäl icke fastställas. Det ville emellertid

synas kollegium, som om de ovan omförmälda successiva kungl. besluten, varigenom

nyttjanderätten till ifrågavarande jordområden oavbrutet under cirka 120

år avgiftsfritt inrymts åt Nyköpings stad, finge med fog anses innefatta ett erkännande

från kronans sida av stadens påstådda gamla fordran såsom alltjämt

kvarstående till oförminskat belopp. Ett stadens anspråk att nämnda, åt densamma

inrymda nyttjanderätt finge i värde anses nära sammanfalla med en äganderätt

till jorden ifråga syntes följaktligen icke kunna anses ogrundad. Därest det ifrågasatta

utbytet eljest prövades ändamålsenligt samt den verkställda värderingen kunde

anses tillfredsställande, ansåge sig kollegium icke hava tillräcklig anledning avstyrka,

att sagda byte ägde rum utan någon särskild mellanavgift.

Med hänsyn till vad kammarkollegium anfört om stadens rätt till Departements•

beteshagarna å Tyska eller Lilla Kungsladugården, anser jag mig böra chefcntillstyrka

avtalet, helst av utredningen framgår, att det område, staden

önskar förvärva, i kronans band är av mindre värde.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 9 höft. (Nr 10—11.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att mellan kronan, å ena sidan, och staden Nyköping, å andra sidan,

må träffas det avtal, att kronan till staden med äganderätt, fritt från

gravationer, överlåter det vid Oxelösundsbanans station vid staden belägna,

med ägofigurerna nr 156—171 å omförmälda karta betecknade

område om 9.5 6 8 hektar av kronoegendomen Stora Kungsladugården i

S:t Nikolai socken av Södermanlands län mot det att staden, som själv

skall vidkännas kostnader för områdets avskiljande och för lagfart å

fånget, ej mindre avstår såväl från varje anspråk å förberörda två, till

Tyska eller Lilla Kungsladugården, om 4 mantal, i nämnda socken och

län hörande beteshagar om tillhopa 56 tunnland 25.1 kappland som ock

från annat vederlag för sin förmenta fordran hos kronan, än även till

kronan överlåter äganderätten till å hagarna uppförda, staden tillhöriga

byggnader.

Till vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter

förena sig, behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MAECUS'' BOKTEYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:34 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående överlåtelse av viss mark till staden Nyköping in. in. a1 i texten