Sök i Ratio Lex

Angående anslag till utförande av vissa fiskehamnar

1923-02-08 · 71 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 66 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:114, Angående anslag till utförande av vissa fiskehamnar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till

utförande av vissa fiskehamnar; given Stockholms slott

dm 2 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över kommunikation särenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Majrts, Min allernådigste Konungs

och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Anders Örne.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d

Stockholms slott den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Örne anför:

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att i avvaktan på den proposition i ämnet,

som kan komma att till riksdagen avlåtas, till bestridande av kostnaden

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 91 höft. (Nr 114.) S96 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Historik.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 114.

för utförande av de till fiskeliamnsgrupp I hörande hamnbyggnader i

riksstaten för budgetåret 1923 — 1924 beräkna ett extra reservationsanslag

av 600,000 kronor.

Sedan i förevarande fråga pågående utredning numera inkommit,

anhåller jag att få upptaga densamma till behandling. Därvid torde jag

till en början i korthet få redogöra för vad ifråga om statens fiskehamnsverksamhet

hittills åtgjorts.

Den s. k. fiskehamnskommissionen framlade i sitt betänkande år

1909 förslag om utförande i viss angiven ordning genom statens försorg

eller med bidrag av statsmedel av 79 fiskehamnar vid rikets kuster,

bland vilka hamnar kommissionen ansåg vissa vara av beskaffenhet att

böra i första hand komma till utförande, under det att de övriga förordades

att utföras i andra hand. Inom vardera av dessa grupper ansåg

kommissionen en del hamnar böra byggas och för framtiden underhållas

av staten, varemot i övriga hamnar, med anslag en gång för alla av

statsmedel, skulle under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll byggas

och för framtiden underhållas av intressenterna själva. Antalet av

de hamnar, som av staten själv skulle byggas och underhållas, utgjorde

bland de i första hand föreslagna 24 och bland de i andra hand förordade

20.

Riksdagen beslöt därefter år 1911 byggande av samtliga de 24 till

utförande i första hand föreslagna hamnar, vilka skulle byggas och underhållas

genom statens försorg. Sedermera beslöt riksdagen, att till denna

grupp av hamnbyggnader skulle hänföras ytterligare 2 sådana.

För utförande av ifrågavarande 26 hamnar anvisade riksdagen för

åren 1912—1921 tillhopa 10,768,000 kronor. Med dessa medel blevo

9 hamnar, nämligen vid Träslöv, Glommen, Grundsund, Kivik, Nogersund,

Stenshamn, Hönö-Klåva, Östra Torp och Grönhögen med utgången

av år 1921 antingen färdigställda eller åtminstone i huvudsak fullbordade,

varjämte hamnarna vid Hällevik och Gislöv vid denna tid påbörjats.

Beträffande utförande av andra i fiskehamnskommissionens förslag

avsedda hamnar än de förut angivna hade riksdagen före år 1921 ännu

ej fattat beslut.

Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt

1921 års riksdag vissa ändringar i sättet och ordningen för utförande

av statens fiskehamnar med mera. Beslutet innebar huvudsakligen, att

dels, för påskyndande av vissa smärre i huvudsak av muddringar bestående

hamnförbättringar, av dessa skulle bildas en särskild grupp

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

- 3

(Jiskehamnsgrupp 11), vilken skulle komma till utförande jämsides med

övriga fiskehamnar (Jiskehamnsgrupp 1), dels eu allmän revision skulle

äga rum beträffande ordningsföljden för fiskehamnarnas färdigställande,

i samband varmed till utförande skulle upptagas ett betydande antal

hamnar, vilka tidigare ej beslutits, medan å andra sidan vissa beslutade

hamnar skulle ur planen utgå, dels ock samtliga hamnar skulle utföras

och underhållas genom statens försorg. De av riksdagen beslutade företagen

och fiskehamnsförbättringarna skulle utföras å följande orter i

nedan angivna ordning:

Fiskehamnsgrupp I.

(Hamnar, som kvarstå eller inflyttats i den ursprungligen föreslagna gruppen

av hamnar, som avsetts att utföras i första hand).

Hällevik, Blekinge län

Gislöv, Malmöhus »

Herrevik, Gottlands »

Smögenholmarna, Göteborgs o.Bohus »

Barsebäck, Malmöhus »

Byxelkrok, Kalmar »

Kårehamn, » »

Gnisvärd, Gottlands »

Kapelludden, » »

Hölick, Gävleborgs län

Yärskär, Kalmar »

Utvalnäs, Gävleborgs »

Bremö-Kalven, Västernorrlands »

Yändborg, Gottlands »

Faludden, » »

Stendörren, Södermanlands »

Långö, » »

Bokö, » »

Fiskehamnsgrupp II.

(Muddringshamnar, avsedda att utföras jämsides med hamnarna i grupp I).

Gårdskär, Uppsala län

Fågelsundet, » »

Prästgrundet, Gävleborgs »

Agö, » »

B ergo, » »

Grisslan, Yästernorrlands »

Gäddbäckssund, Västerbottens »

Rönnskär, » »

Rödkallen, Norrbottens län

Holma, Yästernorrlands »

Skeppsmalen, » »

Marviksgrunnan » »

Storhamn, » »

Jättholmarne, Gävleborgs »

Våtnäs, » »

Tupparne, » »

I grupp II avsågs sedermera skola ingå jämväl i andra delar av

landet belägna, av fiskehamnskommissionen till utförande i andra hand

förordade fiskehamnsarbeten av liknande art, som av riksdagen senare

komme att beslutas.

För utförande av nu nämnda hamnarbeten har riksdagen för åren

1921 och 1922 samt första halvåret 1923 anvisat, till företag inom fiskehamsgrupp

1 2,500,000 kronor och till arbeten under fiskehamnsgrupp II

1,250,000 kronor, varjämte riksdagen beslutat, att berörda anslag, tillhopa

3,750,000 kronor, finge för avsedda ändamål enligt de närmare

bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela, användas under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

1922 års

riksdagsbeslut.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för hamnarna

än även av det område i land, som med hänsyn till den rörelse,

som vore avsedd att bedrivas i hamnarna, borde avsöndras för det gemensamma

behovet.

Beträffande den i gruppen I upptagna Barsebäcks hamn, varå byggnadsarbetena

under vanliga förhållanden skolat påbörjas under loppet av

år 1923 men som redan i början av år 1922 befann sig i sådant skick,

att dess snara iståndsättande vore oundgängligt, medgav 1922 års riksdag,

att kostnaderna för påbörjande under nämnda år av arbetena härmed

finge bestridas av medel, som anvisats för till fiskehamnsgruppen II

hörande hamn förbättringar, och skulle vad sålunda förskjutits framdeles

återbetalas från anslag, som komme att beviljas till företag inom fiskehamnsgruppen

I.

Av de år 1921 beslutade hamnarna hava numera inom gruppen I

hamnarna vid Hällevik och Gislöv i det närmaste fullbordats och beträffande

hamnarna vid Smögenhohnarna och Barsebäck avsevärda arbeten uti örts.

Efter tidpunkten för framläggande av fiskehamnskommissionens förslag

hava sålunda till utförande av fiskehamnar anvisats sammanlagt

13,268,000 kronor, oberäknat de till muddringshamnar under senaste

åren beviljade belopp om tillhopa 1,250,000 kronor. Däremot hava

endast 13 fiskehamnar hittills blivit färdigställda eller påbörjade. Enligt

den av statsmakterna godkända planen skulle återstå ytterligare 14 fiskehamnar,

tillhörande fiskehamnsgrupp I, samt härjämte samtliga de till

fiskehamnsgrupp II hänförliga anläggningar, av vilka ingen ännu blivit

påbörjad.

Vid anmälan av sitt beslut om anslag till statens fiskehamnsbyggnader

yttrade nästlidet års riksdag i skrivelse den 10 maj 1922, nr 139,

bland annat, följande:

Med hänsyn till de betydande kapitalutlägg, som de nya anläggningarna

inom fiskehamnsgrupp I enligt den vunna erfarenheten medförde,

och särskilt i betraktande av nu rådande depression, som i och för

0ig gjorde störa inskränkningar med avseende å statsutgifterna nödvändiga,

hade det synts riksdagen, att ett fullföljande av den uppgjorda planen

i hela dess omfattning med all sannolikhet kunde väntas komma att

medföra anslagskrav, som åtminstone under den närmaste framtiden icke

kunde tillgodoses i den utsträckning, som tidigare varit avsett.

Ytterligare borde uppmärksammas, hurusom de ursprungliga planerna

till ifrågavarande hamnanläggningar uppgjorts under förutsättningar, som

delvis icke längre torde kvarstå. I fråga om metoderna för bedrivande

av fisket vore det sålunda att märka, att större fiskefartyg numera komme

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls Proposition Nr 114. 5

till användning än som tidigare varit fallet. Detta förhållande kunde

komma att inverka på frågan om storleken och djupet av hamnanläggningarna,

delvis i fördyrande riktning. Å andra sidan hade säkerligen

å vissa platser inträtt förändringar med avseende å befolkningens storlek,

dess yrkes förhållanden m. in., vartill man ej heller kunde underlåta

att taga hänsyn.

Nu angivna omständigheter såväl beträffande det allmänna tidsläget

som ock i övrigt syntes riksdagen motivera, att det toges under övervägande,

huruvida samtliga tidigare planerade hamnanläggningar borde

komma till utförande eller om icke vissa inskränkningar i det uppgjorda

byggnadsprogrammet borde företagas.

I vissa fall syntes vidare vara påkallat att taga under förnyad omprövning

möjligheterna att genom förenklingar åstadkomma eu nedsättning

av byggnadskostnaderna utan eftergi.vaude av kraven på hållbarhet

och motståndskraft mot sjö och vind. I sistnämnda hänseende borde

dock icke förbises, hurusom erfarenheten från äldre hamnbyggnadsarbeten

givit vid handen, att man genom ett för svagt byggnadssätt lätt kunde

riskera hela arbetets ödeläggelse genom de påfrestningar, för vilka anläggningarna

enligt sin natur vore utsatta.

Det syntes alltså riksdagen, att eu utredning i nu angivna hänseenden

borde komma till stånd. Åven om vid densammas företagande

frågan om det tekniska utförandet av fiskehamnarna borde vinna beaktande,

torde utredningen dock i huvudsak böra inriktas på att åstadkomma

ett bedömande ur allmän ekonomisk synpunkt av behovet av hamnars

anläggande å de olika platserna, varvid särskilt borde uppmärksammas

nödvändigheten av att byggnadskostnaderna komme att stå i rimlig proportion

till den framtida nyttan av respektive anläggningar.

Den undersökning, om vars företagande riksdagen således ansett sig

böra göra framställning, skulle, såsom av det ovan sagda framginge,

närmast avse de större fiskehamnsanläggningarna inom grupp I. I den

mån så befunnes lämpligt borde givetvis hinder icke möta mot att undersökningen

utsträcktes att omfatta även muddringshamnarna och de möjligheter,

som beträffande jämväl dessa hamnförbättringar kunde föreligga

att, utan åsidosättande av skäliga krav på deras verkställande inom

rimlig tid, nedbringa statens utgifter även för denna grupp av anläggningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts anhöll riksdagen, att

Kungl. Maj:t måtte i huvudsaklig överensstämmelse med sålunda angivna

riktlinjer låta verkställa utredning rörande statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet

och de ekonomiska förutsättningarna för densamma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Ämbetsverken

och de sakkunniga.

Genom brev den 26 maj 1922 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att gemensamt med lantbruksstyrelsen och med

biträde av högst tre sakkunniga personer, vilka skulle utses av chefen

för kommunikationsdepartementet, skyndsamt verkställa den sålunda begärda

utredningen samt till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill

utredningen kunde föranleda, och utsåg departementschefen jämlikt

berörda bemyndigande att såsom sakkunniga biträda ämbetsverken vid

utförande av det dem sålunda lämnade uppdraget ledamoten av riksdadens

första kammare, redaktören E. J. G. Rosén, ledamoten av riksdagens

andra kammare, numera landshövdingen S. E. J. Liibeck och hamnöveringenjören

i Göteborg, kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren

K. E. Petterson.

Sedermera har Kungl. Maj:t den 13 januari 1923 på därom av vägoch

vattenbvggnadsstyrelsen gjord framställning förordnat, att ovanberörda

utredning skulle omfatta frågan om iståndsättande av jämväl

andra, icke till fiskehamnsgrupperna I och II hörande fiskehamnar, som

vore i omedelbart behov av iståndsättande.

Med skrivelse den 5 februari 1923 hava ämbetsverken och de sakkunniga

avgivit utredning och förslag rörande samtliga till fiskehamnsgruppen

I hörande hamnar och de inom fiskehamnsgruppen II upptagna

hamnförbättringarna vid Gårdskär och Fågelsundet i Uppsala län samt

Gäddbäckssund i Västerbottens län. Beträffande övriga hamnar inom sistnämnda

grupp ävensom de i uppdraget av den 13 januari 1923 avsedda

hamnar hava ämbetsverken och de sakkunniga för avsikt att senare

under år 1923 inkomma med utredning och förslag.

Nu ifrågavarande utredning och förslag ävensom en av chefen för

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnavdelning, överstelöjtnanten i

väg- och vattenbyggnadskåren O. Z. Ekdahl den 8 februari 1923 avgiven

reservation torde få såsom bilagor A och B vidfogas protokollet.

Ämbetsverken och de sakkunniga framhålla till en början, att syftemålet

med statsmakternas beslut år 1911 om byggandet av fiskehamnarna

var att kraftigt befrämja fiskerinäringens utveckling för framtiden samt

att ett oeftergivligt villkor härför ansågs vara anläggandet på statens

bekostnad av goda fiskehamnar av tillräckligt djup och rymlighet. Man

hade sålunda aldrig ansett sig kunna förutsätta, att anläggningskostnaden

skulle kunna direkt förräntas genom inflytande hamnumgälder från fiskarena

och dylikt.

Efter att hava meddelat vissa uppgifter, betsande den utveckling

havsfisket, trots ogjmnsamma förhållanden, hittills undergått, lämna ämbets
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

7

verken och de sakkunniga en redogörelse för förutsättningarna för uppkomsten

av ett större och för vårt land betydelsefullare fiske än det

nuvarande, vilken redogörelse, då i förslaget huvudsakligen behandlas

hamnar vid Östersjökusten, begränsas till att gälla förhållandena i Östersjön.

Av redogörelsen framgår, att av svenska hydrografisk-biologiska

kommissionen och lantbruksstyrelsen verkställda undersökningar samt

sedermera anställda praktiska försök givit vid handen, att möjlighet till

ett sådant större fiske förefinnes i södra Östersjön beträffande rödspotta,

i mellersta Östersjön ifråga om flundra, sandskädda, piggvar och särskilt

torsk samt i lidande hav och Bottniska viken vidkommande torsk, strömming

och lax.

Ämbetsverken och de sakkunniga aDgiva härefter vilka båttyper,

som synas lämpliga i olika delar av Östersjön för bedrivande av ett

större fiske, samt meddela, att i fråga om de föreslagna hamnarna vid

Norrlandskusten jämväl beaktats den i dessa trakter alltjämt fortgående

landhöjningen.

De till fiskehamnsgruppen I hörande hamnar, vilka av riksdagen

beslutats men ännu icke påbörjats, äro belägna i Gottlands, Kalmar,

Gävleborgs, Västernorrlands och Södermanlands län. Ämbetsverken och

de sakkunniga, vilka beträffande de3sa hamnar infordrat yttranden i

vissa angivna avseenden från respektive länsstyrelser och vilka besökt

de särskilda hamnplatserna för ett närmare studium av förhållandena

därstädes, behandla frågan om hamnarnas utförande länsvis.

I Gottlands län skola enligt riksdagens beslut anläggas fiskehamnar

vid Herrevik, Gnisvärd, Kapelludden, Vändborg och Faludden. Ämbetsverken

och de sakkunniga föreslå nu, att fiskehamnsbyggnaderna vid

Faludden, Vändborg och Kapelludden icke skola komma till utförande,

och åberopas härför dels statsfinansiella skäl, dels ock de små utvecklingsmöjligheter,

sistnämnda tre orter ägde. De förbättringar av hamnförhållandena

vid Faludden och Vändborg, som onekligen vore erforderliga,

kunde åvägabringas genom smärre bidrag från anslaget till understödjande

av mindre fiskehamnsbyggnader. Herrevik och Gnisvärd, belägna

på Gottlands ost- respektive västkust, läge synnerligen väl till i förhållande

till fiskeplatserna, och bedreves där redan nu ett mera utvecklat

fiske av ett större antal fiskare, i Herrevik 53 och i Gnisvärd 44.

Herrevik hade ett stort avsättningsområde. En fiskehamn därstädes skulle

ej blott möjliggöra bedrivande året om av ett mera regelbundet och

lönande storfiske med större däckade båtar och ändamålsenligaste fiskredskap

utan jämväl bliva en god nödhamn för större kustfartyg och

eu utskeppningsplats för kalksten från omedelbart invid hamnplatsen

Fiskehamnsgruppen

I.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Ma,j:ts Proposition Nr 114.

belägna, Svenska Sockerfabriksaktiebolaget och aktiebolaget Gottlands

Kalkverk tillhöriga kalkstensberg. Oaktat vid hittills förda förhandlingar

intet penningbidrag kunnat erhållas från nämnda bolag, ansåge ämbetsverken

och de sakkunniga fiskehamnen vid Herrevik böra byggas, dock

med viss minskning av hamnbassängen och den västra vågbrytareu och

ändrat byggnadssätt i avseende å underbyggnaden. Därvid syntes emellertid

såsom oeftergivligt villkor för hamnens byggande böra föreskrivas,

att Svenska Sockerfabriksaktiebolaget eller dess rättsinnehavare tillhanduhölle

erforderlig mark i enlighet med förut gjort erbjudande. Yad beträffade

Gnisvärd, vore hamnplatsen svårt utsatt för västliga och nordvästliga

stormar, och kunde erforderligt djup i hamnen vinnas enbart

genom utsprängning i berggrunden. Vid den söder om Gnisvärd belägna

hamnplatsen Västergarn skulle däremot kunna anordnas en tillräckligt

stor och djup fiskehamn för väsentligt lägre kostnad än vid

Gnisvärd. Emellertid hade någon definitiv ståndpunkt icke kunnat fattas

till frågan om Gnisvärds utbytande mot Västergarn såsom plats för

fiskehamn, då länsstyrelsens och fiskarbefolkningens åsikt härom ännu

icke hunnit inhämtas. Kostnaden för hamnarna vid Herrevik och Gnisvärd,

som enligt nu gällande planer uppginge till respektive 1,038,200

och 462,000 kronor, beräknades nu till respektive 619,000 och 433,000

kronor. En hamnanläggning vid Västergarn beräknades draga eu kostnad

av 254,300 kronor.

Av de beslutade hamnarna i Kalmar län, nämligen hamnarna vid

Byxelkrok och Kårehamn på Oland samt å Värskär 3 mil norr om

Västervik, förorda ämbetsverken och de sakkunniga, att fiskehamnsbyggnaden

vid Kårehamn såsom av beskaffenhet att kunna under nuvarande

förhållanden anstå uteslutes ur planen. Beträffande Byxelkrok

anföres, att i närheten av denna det visserligen funnes en hamn, Grankullavik,

som anlagts av domänstyrelsen för xitskeppning av det virke,

som avverkades å Böda kronopark och förädlades i statens sågverk i

Grankullavik. Denna hamn lämpade sig emellertid icke till fiskehamn.

Ämbetsverken och de sakkunniga föreslå därför, att fiskehamnen vid

Byxelkrok komme till utförande. Emellertid skulle enligt den nu framlagda

planen hamnanläggningens storlek minskas, vågbrytaren göras

kortare och byggnadssättet beträffande underbyggnaden ändras, varigenom

kostnaden kunde nedbringas från 870,300 kronor till 529,000 kronor.

Med hänsyn till att hamnen vid Byxelkrok torde komma att i väsentlig

grad tjäna jämväl handels- och fraktintressen ansåge ämbetsverken och

de sakkunniga hamnen böra utföras under villkor att kostnaden för densamma

bestredes med 66V3 % från anslagen till understödjande av bro
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

byggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader, med 15 % av Böda

kommun eller vederbörande landsting samt med återstående 18l/s % av

de till fiskehamnsbyggnaderna anvisade medlen. Aven hamnen vid Värskär

föreslås skola anläggas, ehuru med inskränkning av planen till att

omfatta utbyggande av endast en kortare vågbrytare, varmed en nedsättning

av kostnaden från 283,600 kronor till 53,000 kronor vinnes.

Enligt riksdagens beslut skola i Gävleborgs län anläggas fiskehamnar

vid Hölick och Utvalnäs. Beträffande dessa platser föreslås, att den nya

fiskehamnen vid Hölick anlägges icke, såsom är beslutat, där den nuvarande

uppgrundade hamnen är belägen, utan i en större vik omedelbart

norr om fiskläget samt att fiskehamnens storlek och vågbrytarnas

längd minskas samt dess djup nedsättes till 2 meter. I fråga om Utvalnäs

förordas arbetenas inskränkande till stenreusning och muddring

å ett grund utanför södra delen av fiskeläget samt att därför detta arbete

överflyttas till fiskehamnsgruppen II. Kostnaderna för arbetena vid

Hölick och Utvalnäs skulle härigenom kunna nedbringas från respektive

370,800 och 17 7,400 kronor till 191,500 och 12,000 kronor.

I Västernorrlands län är en fiskehamn beslutad att utföras, nämligen

hamnen å ön Bremö-Kalven i Kalvsundet mellan Bremön och fastlandet

sydväst om Bremön. Med hänsyn till de dryga kostnader, som denna

anläggning på grund av sitt för stormar utsatta läge och sin storlek

skulle betinga, eller icke mindre än 956,700 kronor hava ämbetsverken

och de sakkunniga föreslagit, att hamnen vid Bremö-Kalven skulle utgå

ur planen och i stället den grunda och trånga samt av stormar förstörda

hamnen vid det viktiga fiskeläget Lörudden på fastlandet mitt emot den

nordligaste udden av Bremön förbättras sålunda, att därstädes anlades

en kort vågbrytare samt utfördes muddring och stenrensning. Kostnaderna

för dessa arbeten beräknades till 100,500 kronor.

De av riksdagen beslutade anläggningarna vid Stendörren, Långö

och Bokö i Södermanlands län skola endast bestå av vid farleden inomskärs

från Stockholm söderut uppförda bryggor, vid vilka fiskarena, som

bo på spridda platser i skärgården, skulle kunna avsända sina fångster

med de ångbåtar, som trafikera denna farled. Då fisket i dessa trakter

är tämligen ringa och dessa bryggor mera skulle få betydelse för den

allmänna samfärdseln än befrämja en utveckling av fisket i länet, anse

ämbetsverken och de sakkunniga, att ifrågavarande bryggor borde utföras

med andra medel än de till fiskahamnsbyggnader avsedda, samt

föreslå därför, att berörda anläggningar må uteslutas ur fiskehamnsgruppen

I.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 91 käft. (Nr 114.)

396 23 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Fiskehamnsgruppen

II.

KungI. Maj:ts Proposition Nr 114.

Beträffande slutligen den redan utförda fiskehamnen vid Hönö-Klåva

i Göteborgs och Bohus län föreslå ämbetsverken och de sakkunniga med

anledning av en vid 1922 års riksdag väckt motion om ytterligare

muddring i nämnda hamn, att för att bereda plats för det å denna ort

hastigt växande antalet djupgående större fiskebåtar det i hamnen befintliga

området med 3,5 meters djup genom muddring ökas med en ny

bassäng om samma djup, att det s. k. Döingesundet uppmuddras till

3,5 meters djup med 15 meters bottenbredd samt att en kortare stenarm

utfylles i sydostlig riktning från skäret Kattbådan. Såsom villkor

för dessa arbetens utförande anse ämbetsverken och de sakkunniga böra

stadgas, att fiskarena vid Hönö-Klåva själva jämlikt åtagande skola bekosta

vid den nya bassängen erforderliga strandskoningar och bryggor

samt att till staten kostnadsfritt överlåtes det strandområde innanför

nämnda bassäng, som är beläget mellan de redan till staten överlåtna

strandområdena. Därjämte framhålles önskvärdheten av att vid detta

ärendes fortsatta behandling måtte övervägas, huruvida något bidrag

till kostnaden för ifrågavarande arbeten, beräknad till 115,000 kronor,

skulle kunna erhållas av vederbörande kommun, landsting eller annan

lokal institution.

Med hänsyn till vad därom i riksdagens förberörda skrivelse nr 139

anförts hava ämbetsverken och de sakkunniga ansett sig böra pröva

frågan om huruvida samtliga tidigare planerade muddringsarbeten borde

komma till utförande eller om vissa inskränkningar eller förändringar i

den beslutade planen för dessa arbeten borde företagas. För sådant

ändamål hade under år 1922 besökts hamnplatserna vid Gårdskär och

Fågelsundet i Uppsala län och vid Gäddbäckssund i Västernorrlands län.

Beträffande Gårdskär och Fågelsundet i Uppsala län föreslå ämbetsverken

och de sakkunniga, att hamnförbättringarna å dessa platser skola

komma till utförande, dock med inskränkt omfattning. Vid Gårdskär

skulle sålunda inseglingsrännan göras mindre rak än enligt nu fastställd

plan samt rännans djup och bottenbredd minskas till respektive 2 och 8

meter, varjämte muddringen i hamnbassängen skulle inskränkas. Vid

Fågelsundet skulle arbetena begränsas till att avse uppmuddring i den

s. k. Storhamnen och den s. k. Gråslätshamnen utmed sjöbodarna av

rännor om respektive 2 och 1,5 meters djup ävensom stenrensning i

västra delen av sundet utanför Storhamnen. Härigenom skulle kostnaderna

för arbetena vid Gårdskär och Fågelsundet minskas från respektive

240,600 och 239,600 kronor till respektive 93,400 och 78,000 kronor.

I fråga om Västei''bottens län anföra ämbetsverken och de sakkunniga,

att ortsbefolkningen ansett, att anläggandet av en fiskehamn vid Byviken

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 114.

11

å nordvästra sidan av Holmön mera skulle gagna fiskerinäringen i dessa

trakter än den nu beslutade hamnförbättringen vid det mellan Holmön

och Ångsön belägna Gäddbäckssundet, enär Byviken läge bättre till såväl

i förhållande till de bästa fiskeplatserna och befolkningens bosättning

som för ett gott ordnande av fiskefångstens avsättning. Det föreslås

därför, att hamnförbättringen vid Gäddbäckssund, som beräknats draga

en kostnad av 445,800 kronor, måtte utbytas mot eu fiskehamnsanläggning

vid Byviken för en kostnad av 287,700 kronor, vilken anläggning

på grund av sin beskaffenhet borde hänföras till fiskehamusgruppen I.

De ändringar i byggnadsprogrammet, som ämbetsverken och de

sakkunniga sålunda föreslå, innebära alltså, att ur fiskehamnsgruppen I

uteslutas hamnarna vid Kårehamn, Kapelludden, Utvalnäs, Bremö-Kalven,

Vändborg, Faludden, Stendörren, Långö och Bokö samt ur fiskehamnsgruppen

II hamnförbättringen vid Gäddbäckssund, varemot skulle tillkomma

i fiskehamnsgruppen I hamnen vid Lörudden (i stället för hamnen

vid Bremö-Kalven) och Byviken (i stället för hamnförbättringen vid Gäddbäckssund)

samt inom fiskehamnsgruppen II hamnförbättringar vid Utvalnäs

(i stället för ny fiskehamn därstädes) och Hönö-Klåva. Beträffande

ordningsföljden för arbetenas utförande hava ämbetsverken och de sakkunniga,

då hittills på statens bekostnad endast fiskehamnar på södra

och västra Sveriges fastlandskust blivit anlagda, ansett sig böra tillgodose

Norrland och Gottland samt föreslå därför följande ordning inom fiskehamnsgruppen

I, nämligen: 1) Herrevik, 2) Byviken, 3) Hölick, 4) Lörudden,

5) Värskär, 6) Byxelkrok. Därvid har förutsatts, att hamnarbetena vid

Herre vik och By viken skulle påbörjas samtidigt. I fråga om hamnanläggning

vid Gnisvärd eller Västergarn skulle senare meddelas beslut. Inom fiskehamnsgruppen

II föreslås följande ordning i avseende å hittills undersökta

hamnar, nämligen: 1) Gårdskär, 2) Fågelsundet, 3) Utvalnäs,

4) Hönö-Klåva.

Den sammanlagda kostnaden för utförande av de utav ämbetsverken

och de sakkunniga nu föreslagna fiskehamnarna inom gruppen I samt

hittills behandlade, till utförande föreslagna arbeten inom gruppen II

framgår av nedanstående tabell, där jämväl upptagits den sammanlagda

kostnaden enligt nu gällande arbets- och materialpriser för tidigare beslutade,

nu återstående hamnbyggnader inom gruppen I och för de förut beslutade

till gruppen II hörande hamnförbättringarna vid Gårdskär, Fågelsundet

och Gäddbäckssund ävensom för jämförbarhetens skull det nu

föreslagna arbetet vid Hönö-Klåva:

Samman
fattning.

Kostnader.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Reservation.

Fiskehamnsgrupp.

Nu

Kronor

Enligt förslaget, om

hamn utföres

vid Gnisvärd

Kronor

vid Väster- garn

Kronor

j

6,234.600

2,723,600

2,544,900

II ..........................................................................

1,041,000

298,400

298,400

Summa

7,275,600

3,022,000

2,843,300

Total nedsättning i kostnaden....................................

—

4,253,600

4,432,300

Ämbetsverken och de sakkunniga framhålla vidare, att i syfte att

om möjligt vinna en ytterligare nedsättning av bygga ad skostnad erna

det före påbörjande av varje särskild hamn syntes böra tagas under

övervägande, huruvida och i vilken omfattning arbetet lämpligen kunde

utföras å entreprenad med anlitande av svenska firmor.

Reservanten, överstelöjtnanten Ekdahl framhåller, att enligt hans

mening ämbetsverken och de sakkunniga i sina ändringar av programmet

gått för långt i strävan efter en nedsättning av byggnads kostnaderna

på bekostnad av hamnarnas antal, storlek och ändamålsenlighet.

Sålunda avstyrker reservanten uteslutandet ur fiskehamnsgruppen 1 av

hamnen vid Kapelludden samt de föreslagna inskränkningarna i planerna

för hamnarna vid Byxelkrok och Herrevik och framhåller, att sistnämnda

hamns tillkomst genom de sakkunnigas förslag skulle äventyras, då

hamnens utförande enligt den nu gällande planen utgjorde förutsättningen

för den av Svenska Sockerfabriksaktiebolaget erbjudna upplåtelsen

av mark för den nya hamnen. Beträffande de föreslagna muddringsarbetena

i fiskehamnen vid Hönö-Klåva hemställer reservanten, att dessa

arbeten måtte utföras snarast möjligt oberoende av tiden för utförandet

av hamnarbetena vid Gårdskär, Fågelsundet och Utvalnäs, varjämte reservanten

anser, att ifrågavarande arbeten, som föranletts av den oförutsedda

hastiga ökningen av fiskeflottan vid Hönö-Klåva, icke rättvisligen

borde till en del bekostas av fiskarena eller bestridas på annat sätt

än med de för statens fiskehamnsbyggnader beviljade statsmedlen.

I anledning av ämbetsverkens och de sakkunnigas uttalande, att före

påbörjande av varje särskild hamn borde tagas under övervägande, huruvida

och i vilken omfattning arbetet lämpligen kunde utföras å entreprenad,

framhåller reservanten, att då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

redan hade den för utförande av fiskehamnsbyggnaderna behövliga materielen

och erfarna arbetschefer och förmän, som nu besutte den speciella

kännedomen och vanan vid ledning av detta särskilda slags arbeten,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

13

det icke vore lämpligt att anlita entreprenörer för fiskehamn sbyggnaderna,

så mycket mindre som det icke funnes någon entreprenör i vårt

land, som hade större erfarenhet eller vana vid utförande just av

fiskehamnsbyggnader på oskyddad, öppen kust än vad bemälde arbetschefer

nu hunnit förvärva. Reservanten erinrar vidare, att staten själv

tidigare tillämpat entreprenadsystemet beträffande hamnar, som utförts

av staten, men att man efter de erfarenheter, detta system givit,

och på grund av riksdagens i anledning härav år 1916 gjorda uttalanden

övergått till att utföra ifrågavarande arbeten direkt genom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen. Då sedermera intet inträffat av beskaffenhet att

giva fiskhamnarnas byggande på entreprenad företräde framför deras utförande

i egen regi, hemställer reservanten, att fortfarande såsom hittills

måtte iakttagas, att utförande på entreprenad av fiskehamnarna finge

äga rum endast i undantagsfall och om särskilda omständigheter därtill

föranledde.

Avsikten med statsmakternas beslut år 1911 om statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet

bar varit att avhjälpa den brist på lämpliga hamnar,

vilken dittills på ett betänkligt sätt verkat hämmande på utvecklingen

av den viktiga gren av landets fiskerinäring, som det större havsfisket

utgör. Däremot har man icke ansett sig kunna utgå från att det kapital,

som staten komme att nedlägga i fiskehamnarna, skulle kunna förräntas.

De förutsättningar, varunder fiskehamn sbyggandet år 1911 planerades,

hava emellertid sedermera så förändrats och på senare år därjämte det

statsfinansiella läget så försämrats, att det alltmer framstått såsom nödvändigt

att söka genom minskning av fiskehamnarnas antal eller förenklingar

i planerna för deras utbyggande i möjligaste mån nedbringa

statens utgifter för ändamålet. Endast genom en dylik reduktion torde

det överhuvud bliva möjligt att utan oskäligt dröjsmål få till stånd

en utbyggnad av de för havsfiskets utveckling mest betydelsefulla

hamnarna. Den utredning rörande fiskehamnsbyggandet, som i enlighet

med riksdagens därom givna direktiv nu verkställts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt lantbruksstyrelsen jämte särskilt tillkallade sakkunniga,

synes mig på ett tillfredsställande sätt hava beaktat nyss angivna

synpunkter. Jag har därför ansett mig böra biträda de av ämbetsverken

och de sakkunniga framlagda förslagen såväl i fråga om de

hamnar, vilka skulle komma till utförande, som beträffande sättet och

ordningen för deras utbyggnad.

Vid bifall till vad sålunda förordats skulle följande fiskehamnar

komma till utförande i nedan angiven ordning:

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Fiskehamnsgrupp I.

11 Herrevik.

2) Byviken.

3l Hölick.

41 Lörudden.

5) “Värskär.

6) Byxelkrok.

FisJcehamnsgrupp II.

11 Gårdskär.

2) Fågelsundet.

3) Utvalnäs.

4) Hönö-Klåva.

Härvid är att märka, att i gruppen I skulle senare komma att ingå

en hamn på Gottlands västkust vid Gnisvärd eller Västergarn samt i

gruppen II tillkomma ytterligare ett antal muddringshamnar. Förslag i

dessa senare hänseenden torde efter slutförd utredning få ett följande år

underställas riksdagen. De angivna arbetena vid Herrevik och Byviken

vore avsedda att bedrivas samtidigt.

Beträffande de villkor om bidrag, som enligt förslaget skulle uppställas

i fråga om hamnarna vid Byxelkrok, Herrevik och Hönö-Klåva,

torde särskilda bestämmelser om markupplåtelser vid sistnämnda två

hamnar icke behöva upptagas, då ju såsom villkor för användande av

till fiskehamnsbyggnaderna anvisade medel hittills stadgats och jämväl

fortfarande torde böra stadgas kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva

området för hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn

till den rörelse, som är avsedd att bedrivas i hamnarna, bör avsöndras

för det gemensamma behovet. Däremot torde med hänsyn till vad av

ämbetsverken och de sakkunniga anförts böra påfordras dels i fråga om

hamnanläggningen vid Byxelkrok, att 15 % av kostnaden bestrides av

Böda kommun eller landstinget, dels ock att vid Hönö-Klåva strandskoning

och bryggor utmed den nya bassängen bekostas av fiskarena.

I vad mån bidrag till förstnämnda hamnanläggning skall utgå ur fonden

för broar och mindre hamnar torde få bero på framtida övervägande.

Vad beträffar frågan, huruvida fiskehamnsarbetena fortfarande skola

utföras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i egen regi eller utlämnas

på entreprenad, torde det givetvis ej kunna ifrågasättas, att den

materiel och de sakkunniga arbetskrafter, som styrelsen genom bedrivande

under flera år i egen regi av fiskehamnsbyggnaderna förvärvat,

icke skulle utnyttjas i den utsträckning, som kan visa sig ur teknisk och

ekonomisk synpunkt lämpligt. Då emellertid statens intresse fordrar, att

ifrågavarande arbeten utföras icke blott på ett betryggande sätt utan

jämväl för minsta möjliga kostnad, och det i ett och annat fall icke torde

vara uteslutet, att ett sådant arbete kan verkställas på ett för staten

förmånligare sätt genom att utlämnas på entreprenad, synes väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen före påbörjandet av varje företag böra undersöka

vilket system för arbetets utförande som kan visa sig lämpligast.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. May.ts Proposition nr 114.

Denna synpunkt har jämväl framförts av 1922 års riksdag, som, vid

beviljande av anslag till fiskehamnsbyggandet, beträffande kostnaden

för Barsebäcks hamn uttalade, att vid den av riksdagen begärda undersökningen

rörande möjligheterna att nedbringa kostnaderna för hamnens

byggande det måhända kunde visa sig lämpligt att införskaffa entreprenadanbud

från enskilda firmor på ifrågavarande område.

I likhet med vad tidigare varit fallet torde samtliga de nu föreslagna

fiskehamnarna böra utföras och underhållas genom statens försorg.

Det belopp av 600,000 kronor, som i statsverkspropositionen beräknats

för budgetåret 1923—1924 till bestridande av kostnaden för utförande

av de till fiskehamnsgruppen I hörande hamnbyggnader, är, enligt

vad ämbetsverken och de sakkunniga meddelat, tillräckligt för bedrivande

under nämnda budgetår av berörda arbeten i nu föreslagen utsträckning.

Något anslag till företag inom fiskehamnsgruppen II erfordras

ej för samma budgetår, enär för detta ändamål tidigare anvisade

medel ännu ej tagits i bruk.

Jag förutsätter, att nödiga kostnader för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

hamnavdelning fortfarande som hittills få bestridas från de

till hamnarnas byggande anslagna medel.

Slutligen må framhållas, att ämbetsverkens och de sakkunnigas

ifrågavarande utredning och förslag icke omfattat de mindre fiskehamnar,

som erhålla statsbidrag från de av riksdagen sedan år 1920 beviljade anslagen

till understödjande av mindre fiskehamnsbyggnader. Då nu statens

fiskehamnsbyggnadsverksamhet huvudsakligen av ekonomiska skäl måste

kraftigt inskränkas och sålunda åtskilliga hamnar uteslutits ur planen

för fiskehamnsbyggandet, synes det rimligt, att för nödvändiga mindre

förbättringsarbeten å dessa hamnar skulle kunna erhållas statsbidrag från

berörda anslag. En sådan utväg har också förordats av ämbetsverken

och de sakkunniga beträffande de nu uteslutna hamnarna vid Faludden

och Vändborg. Det är därför angeläget, att anslagen till understödjande

av mindre fiskehamnsbyggnader icke för framtiden tillmätas allt för

knappt.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

l:o) besluta, att följande till fiskehamnsgrupp I hörande

hamnbyggnader, nämligen vid Herrevik, By viken, Hölick, Lörudden,

Värskär och Byxelkrok — hamnbyggnaden vid Byxelkrok

under det i statsrådsprotokollet angivna villkor om bidrag

från vederbörande kommun eller landsting — skola i nu angiven

ordning utföras;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition nr 114.

2:o) besluta, att följande till fiskehamnsgruppen II börande,

huvudsakligen av muddringar bestående hamnförbättringar, nämligen

vid Gårdskär, Fågelsundet, Utvalnäs och Hönö-Klåva —

hamnförbättringen vid Hönö-Klåva under det i statsrådsprotokollet

angivna villkor beträffande kostnaderna för strandskoning

och bryggor — ävensom andra fiskehamnsarbeten av liknande

art, som av riksdagen komma att beslutas, skola utföras jämsides

med andra i gång varande fiskehamnsbyggnader, därvid

omförmälda fyra hamnförbättringar skola äga företräde framför

de övriga hamnarbeten, som komma att till gruppen hänföras,

ävensom utföras i den inbördes ordningsföljd, som nu angivits;

3:o) besluta, att de hamnar vid Kårehamn, Kapelludden,

Bremö-Kalven, Vändborg, Faludden, Stendörren, Långö och Bokö

samt den hamnförbättring vid Gäddbäckssund, som av riksdagen

tidigare beslutats, icke skola komma till utförande;

4: o) till bestridande av kostnaden för de till fiskehamnsgruppen

I hörande hamnbyggnader för budgetåret 1923—1924

anvisa ett extra reservationsanslag av................. kronor 600,000;

5:o) besluta, att ifrågavarande anslag må för avsett ändamål,

enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t må finna gott

meddela, användas under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej

mindre av själva området för hamnarna än även av det område

i land, som med hänsyn till den rörelse, som är avsedd att

bedrivas i hamnarna, bör avsöndras för det gemensamma ändamålet;

samt

6:o) medgiva, att även för fall, där sådant ej tidigare beslutats,

samtliga de hamnar, som under l:o) avses, ävensom

de under 2:o) uppräknade fyra hamnar skola utföras och underhållas

genom statens försorg.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, alt proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Ädelgren.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

17

Bilaga A.

Till Konungen.

Genom nådigt brev den 26 maj 1922 bar Eders Kungl. Maj:t anbefallt Vägocli

Vattenbyggnadsstyrelsen att gemensamt med Lantbruksstyrelsen och med

biträde av högst tre utav chefen för Kommunikationsdepartementet utsedde sakkunnige

personer i huvudsaklig överensstämmelse med de i riksdagens skrivelse

den 10 maj samma år angivna riktlinjer skyndsamt verkställa utredning rörande

statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet och de ekonomiska förutsättningarne för

densamma samt till Eders Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Jämlikt det av Eders Kungl. Maj:t förstnämnda dag statsrådet och chefen

för Kommunikationsdepartementet givna bemyndigandet har statsrådet samma

dag utsett undertecknade G. Rosen, Sv. Liibeck och Kn. Petterson att såsom

sakkunnige biträda Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen vid utredningen i fråga

samt sedermera på därom av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen gjord framställning

den 20 juli samma år medgivit de utsedde sakkunnige att på statens bekostnad

företaga för utredningen erforderliga resor till fiskehamnar inom Sverige.

Efter verkställda gemensamma besiktningar på de platser, som nedan omförmälas,

få Styrelserna och undertecknade sakkunnige härmed till Eders Kungl.

Maj:t i underdånighet inkomma med följande utredning och förslag, som omfatta

endast samtlige till fiskehamnsgruppen I hörande hamnar och de till gruppen II

hörande hamnarne vid Gårdskär och Eågelsundet i Uppsala län samt Gäddbäckssund

på Holmön i Västerbottens län, enär tiden icke medgivit besök vid de

övriga till gruppen II hörande hamnarne. Styrelserna och de sakkunnige skola

senare under år 1923 inkomma med särskild utredning beträffande de återstående

hamnarne inom fiskehamnsgruppen II.

Uti skrivelse den 10 maj 1922 har riksdagen anfört, att det, efter framläggandet

av fiskehamnskommissionens förslag, både för åren 1912—1922 anvisats

sammanlagt 12,768,000 kronor till utförande av fiskehamnar, tillhörande fiskehamnsgruppen

I, och 1,000,000 kronor till utförande av fiskehamnsgruppen II, de s. k.

muddringshamnarne, samt att förstnämnda beviljade belopp, 12,768,000 kronor,

beräknas vara tillräckligt för täckande av byggnadskostnaderna för de 11 ä 12

första hamnarna tillhörande gruppen I, men att det enligt den uppgjorda planen

återstode omkring 15 fiskehamnsanläggningar, till vilka anslag ännu icke anvisats.

Riksdagen anförde därefter att det, med hänsyn till de betydande kapitalutlägg,

som dessa nya anläggningar inom grupp I enligt den sålunda vunna erfarenheten

medförde och särskilt i betraktande av nu rådande depression, som i

och för sig gjorde stora inskränkningar med avseende å statsutgifterna nödvändiga,

hade synts riksdagen, att ett fullföljande av ovannämnda plan i hela dess

omfattning med all sannolikhet kunde väntas komma att medföra anslagskrav,

som åtminstone under den närmaste framtiden icke kunde tillgodoses i den utsträckning,

som tidigare varit avsett.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 91 höft. (Nr 114.)

Riksdagens

skrivelse den

10 maj 1922.

(Nr 139.)

396 23 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 114.

Anledning

garne till

statens fiskehamnsby

g gnadsverksamhet.

Ytterligare borde uppmärksammas, hurusom de ursprungliga planerna till

ifrågavarande hamnanläggningar uppgjorts under förutsättningar, som delvis icke

längre kvarstode. I fråga om metoderna för bedrivande av fisket vore det sålunda

att märka, att större fiskefartyg numera komma till användning än som

tidigare varit fallet. Detta förhållande kunde, såsom av den rörande hamnen

vid Hönö-Klova väckta motionen bestyrktes, komma att inverka på frågan om

storleken och djupet av hamnanläggningarne, delvis i fördyrande riktning. A

andra sidan hade säkerligen å vissa platser inträtt förändringar med avseende å

befolkningens storlek, dess yrkesförhållanden m. m., till vilka man ej heller kunde

underlåta att taga hänsyn.

Nu angivna omständigheter såväl beträffande det allmänna tidsläget som

ock i övrigt syntes riksdagen motivera, att det toges under övervägande, huruvida

samtliga tidigare planerade hamnanläggningar borde komma till utförande

eller om icke vissa inskränkningar i det uppgjorda byggnad sprograi n in et borde

företagas.

I vissa fall kunde vidare vara påkallat att taga under förnyad omprövning

möjligheterna att genom förenklingar åstadkomma en nedsättning av byggnadskostnaderna

utan eftergivande av kraven på hållbarhet och motståndskraft mot

sjö och vind. I sistnämnda hänseende borde dock icke förbises, hurusom erfarenheten

från äldre hamnbyggnadsarbeten givit vid handen, att man genom ett

för svagt byggnadssätt lätt kan riskera hela arbetets ödeläggelse genom de påfrestningar,

för vilka anläggningarne enligt sin natur äro utsatta.

Det syntes alltså riksdagen, att en utredning i nu angivna hänseenden borde

komma till stånd. Även om vid densammas företagande frågan om det tekniska

utförandet av fiskekamnarne borde vinna beaktande, borde utredningen dock i

huvudsak inriktas på att åstadkomma ett bedömande ur allmän ekonomisk synpunkt

av behovet av hamnars anläggande å de olika platserna, varvid särskilt

borde uppmärksammas nödvändigheten av, att byggnadskostnaderna komma att

stå i rimlig proportion till den framtida nyttan av respektive anläggningar.

Den undersökning, om vars företagande riksdagen således ansett sig böra

göra framställning, skulle, såsom av det ovan sagda framginge, närmast avse de

större fiskehamnsanläggningarne inom grupp I. I den mån så befunnes lämpligt,

borde givetvis hinder icke möta mot att undersökningen utsträcktes att omfatta

även muddringshamnarne och de möjligheter, som beträffande jämväl dessa hamnförbättringar

kunna föreligga att, utan åsidosättande av skäliga krav på deras

verkställande inom rimlig tid, nedbringa statens utgifter även för denna grupp

av anläggningar.

Innan Styrelserna och de sakkunnige redogöra för de kapitalutlägg och de

anslagskrav, som skulle erfordras, om den uppgjorda planen för fiskehamnsbyggandet

skulle fullföljas i hela dess omfattning, torde böra erinras om anledningarne

till att statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet kommit till stånd.

I den underdåniga skrivelse den 1 februari 1910, varmed Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen

och Lantbruksstyrelsen överlämnade till Eders Kungl. Maj:t

Eiskehamnskommissionens betänkande och förslag, hade ämbetsverken, under

hänvisning till sina underdåniga framställningar om Kommissionens tillsättande,

ånyo framhållit angelägenheten av, att de missförhållanden snarast avhjälptes,

under vilka havs- och kustfisket i vårt land haft och fortfarande hade att arbeta.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts Preposition Nr 114.

Ått det icke blott vore av stor vikt utan även en ren nödvändighet, så framt

fiskerinäringen icke skulle gå tillbaka i stället för att utvecklas, framginge än

tydligare av den omfattande utredning, som framlagts av fiskehanmskommissionen,

vilken genom sina undersökningar haft tillfälle att erfara, huru saknaden av

goda hamnar hindrat fiskarena att bedriva sin näring på ett tidsenligt och inbringande

sätt med ändamålsenligare båtar och redskap samt hurusom den hjälp,

som staten redan lämnar genom fonden för fiskerinäringens befrämjande, endast

kunnat tagas i anspråk, där goda naturliga eller konstgjorda hamnar lämna skydd

åt den tidsenliga, dyrbara båtmateriell, som med denna hjälp kunnat anskaffas.

Kommissionen hade haft rika tillfällen att konstatera, att havsfiskets utveckling

och tillväxt framför allt vore beroende av, att fiskarena kunde vara utrustade

med sådana båtar och redskap, som gjorde det möjligt för dem att bedriva fisket

långt ut till sjöss på de från våra kuster avlägsna rikare fiskeplatserna, där ett

vinstgivande fiske kan idkas. Överallt, där en skyddande skärgård saknades,

kunde fiskarena icke våga sig på att anskaffa de stora dyrbara båtar och den

moderna fiskeredskap, som måste användas för fiske å sådana långt borta från

hemkusten belägna fiskeplatser, och kunde därför icke heller tillgodogöra sig de

möjligheter till en rikligare vinst, som där stode till buds. Endast om på den

öppna kristen goda och trygga hamnar funnos, kunde det nu bedrivna, föga

lönande strandfisket, med mindre båtar övergivas och fiskarena förskaffa sig en

riklig inkomst genom storfiske, bedrivet vid de avlägsna fiskeplatserna ute till

havs med stora båtar, som de tider av året, då de ej vore ute på fiske, kunde

ligga trygga i säker hamn på hemorten.

Ett oeftergivligt villkor för havsfiskets och hela fiskerinäringens utveckling

genom ett allmänt användande av fullt tidsenliga fiskebåtar och fångstredskap

vore därför, att tillräckligt djupa, väl skyddade och lämpligt belägna hamnar

funnes till fiskarenas förfogande.

Då de starka och dyrbara fiskehamnar, som sålunda erfordrades för fiskerinäringens

utveckling, alldeles otvivelaktigt icke kunde komma till stånd på annat

sätt, än att staten direkt ingrepe och bringade dem till utförande, tillstyrkte

ämbetsverken för sin del på det allra kraftigaste, att staten med det allra snaraste

måtte gripa verket an i överensstämmelse med vad fiskehamnskommissionen i

sin utredning i detta avseende förordat.

De undersökningar och utredningar, som fiskehamnskommissionen hade

verkställt, hade hos Kommissionen stadgat den åsikten, att fiskarena själva omöjligen

kunde bidraga med någon andel i fiskehamnarnes byggnadskostnad. En

sådan fordran lade ett oöverstigligt hinder i vägen för anläggande eller förbättrande

av fiskehamnar. Fiskarena behövde använda alla sina tillgångar och all

sin kredit för anskaffande av de större och dyrbarare båtar samt den nya och

bättre redskap, vars användning en god, tillräckligt djup och trygg hamn kunde

möjliggöra. Skulle bidrag utgå från dem, inverkade detta mycket hämmande på

fiskets utveckling, som hamnarne just avsåge att främja. — Fiskehamnskommissionen

hade i sin utredning vidare utgått från och betonat, att de hamnumgälder,

som fiskarena borde erlägga enligt blivande hamntaxor, icke kunde göras större

än, att de räckte till blott för hamnarnes normala underhåll, men att kostnaderna

för reparation av större stormskador eller för större muddringsarbeten för återställande

av djupet, orsakade av uppgrundning vid starka stormar, finge bestridas

av staten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 114.

Riksdagens

beslut den

30 maj 1911.

Syftemålet

med riksdagens

beslut

år 1911 och

innebörden av

beslutet.

Havsfisket i

hela riket.

När riksdagen därefter år 1911 fattade beslut om byggande av fiskehamnarne,

skedde detta, såsom riksdagen anförde i sin skrivelse till Eders Kungl. Maj:t

den 30 maj sagda år, därföre att riksdagen i likhet med departementschefen och

de i ärendet hörda myndigheterna vore livligt övertygad därom, att tillgången på

väl byggda och lämpligt belägna fiskehamnar vore en nödvändig förutsättning

för ett lönande havsfiske. Såsom förut vid flera tillfällen inom riksdagen framhållits

lämnade emellertid våra kuster mycket övrigt att önska i nämnda avseende.

Det läge därför, betonade riksdagen, stor vikt uppå, att åtgärder snarast

vidtoges för att åstadkomma en förändring i nämnda förhållande till det bättre.

Och då erfarenheten av de från statens sida redan vidtagna åtgärderna i sådant

syfte finge anses hava ådagalagt, att den hittills i allmänhet för statens medverkan

till hamnanläggningar uppställda fordran på ekonomisk medverkan jämväl

från vederbörande enskildes eller kommuners sida nästan omöjliggjort eller åtminstone

i hög grad hämmat en allmännare utveckling av fiskehamnsväsendet,

syntes för sakens vidare framförande icke återstå annat, än att staten i avsevärd

utsträckning på ett mera omedelbart sätt själv toge densamma om hand, och

syntes därvid fiskehamnskommissionens förslag lämpligen kunna följas i avseende

på den allmänna planen för kusternas förseende med fiskehamnar och beträffande

de särskilda hamnarnes inrättande. På grund härav beslöt riksdagen,

att de 24 av Kommissionen till utförande i första hand förordade fiskehamnarne

skulle byggas och underhållas av staten.

Syftemålet med riksdagens beslut år 1911 om byggandet av fiskehamnarne

var sålunda att kraftigt befrämja fiskerinäringens utveckling för framtiden. Riksdagen,

Kungl. Maj:t och myndigheterna samt fiskehamnskommissionen voro

ense om att byggandet på statens bekostnad av goda fiskehamnar av tillräckligt

djup och rymlighet vore ett oeftergivligt villkor för en utveckling av sagda näring.

Alltifrån början har det därvid framstått såsom tydligt och klart för såväl

fiskehamnskommissionen och myndigheterna som för Kung!. Maj:t och riksdagen,

att statens kraftiga ingripande för havsfiskets utveckling genom byggandet av

de därför nödvändiga rymliga och djupa hamnarne vore en rent nödvändig

åtgärd, som måste företagas utan tanke på en direkt förräntning av de stora

byggnadskostnaderna. Att fiskehamnarne skulle direkt förränta anläggningskostnaderna

genom inflytande hamnumgälder från fiskarena har man sålunda icke

ansett sig kunna förutsätta.

Statsmakterna hava velat kraftigt befrämja fiskerinäringens utveckling

genom att ställa goda fiskehamnar till näringens förfogande samt dymedelst förminska

emigrationen ur landet och kvarliålla även den yngre fiskarebefolkningen,

som kan energiskt ägna sig åt yrket, så att en allt större befolkning kan vinna

sin bärgning av denna näring, vilket allt betyder förbilligad folknäring och i viss

grad ökade skatteinkomster, i mån som näringen utvecklas och en talrikare fiskarebefolkning

ägnar sig åt densamma.

Att havsfisket skall kunna under gynnsammare omständigheter utvecklas

till en näring av stor betydelse, det torde kunna antagas, när man ser på den

utveckling, näringen varit mäktig i trots av att den hittills arbetat under ogynnsamma

förutsättningar, ofta i saknad av goda fiskehamnar och därav beroende

möjligheter till användning av de större båtar och den ändamålsenligare fiskeredskap,

som, därest goda fiskehamnar funnits, man då hade kunnat våga anskaffa.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kumjl. Maj.ts Proposition Nr 114.

Medan saltsjöfiskets fångstvärde år 1900 utgjorde för hela riket endast cirka

5 miljoner kronor, hade det år 1910 stigit till cirka 13.8 miljoner kronor, år 1913

till cirka 16 miljoner kronor, år 1914 till nära 17 miljoner lcroner, år 1915 till

cirka 31.6 miljoner kronor, år 1916 till cirka 45 V2 miljoner kronor, år 1917 till

48 miljoner kronor och år 1918 till icke mindre än 84.8 miljoner kronor, varefter

det under år 1919 nedgick till 43 */2 miljoner kronor och under år 1920 till

32 */4 miljoner kronor. (Tabell I.)

Under den av normala förhållanden kännetecknade tidsperioden 1900—1914

ökades fångstvärdet sålunda med icke mindre än 233 %, så att det under år

1914 var 3 l/3 gånger så stort som under år 1900. Under krigsåren 1915-1917

ökades fångsvärdet på grund av den allmänna prisstegringen med 186 %, så att

det år 1917 var cirka 2.9 gånger så stort som år 1914 (Tabell III), ehuru fångstmängden

under år 1917 var endast cirka 10 % större än under år 1914, och

under åren 1915 och 1916 respektive 4 % och 4.2 % mindre än år 1914. (Tabell

TV). — Under år 1918 var fångstvärdet mer än 5 gånger så stort som 1914 års

fångstvärde, ehuru fångstmängden var endast 27.2 % större än år 1914: fångstvärdets

ökning — 400 % — berodde således huvudsakligen på den stora prisstegringen

i följd av kriget. — Under åren 1919 och 1920 hava både fångstvärdet

och fångstmängden nedgått, på grund av den allmänna depressionen under kristiden

och därmed sammanhängande försämrade avsättningsmöjligheter, så att

fångstvärdet år 1920 var ej fullt 2 gånger (= 1.94) så stort som år 1914 och

fångstmängden nära 10 % mindre än då.

Uppgifter om fångstmängdens storlek saknas före år 1914. Det torde emellertid

kunna antagas, att under tiden före världskriget fångstvärdet var ungefärligen

proportionellt mot fångstmängden, varför man bör kunna approximativt

antaga att saltsjöfiskets fångstmängd under perioden 1900—1914 ökats i ungefär

samma proportion som dess fångstvärde och sålunda år 1914 varit omkring 3 ''/3

gånger så stor som under år 1900. De efter år 1914 tillgängliga uppgifterna utvisa

att under de första krigsåren nedgick fångstmängden för hela riket så, att

den under år 1915 var endast 96 % av fångstmängden år 1914 och under år 1916

endast 95.8 % av 1914 års fångstmängd, varefter den under åren 1917 och 1918

steg till respektive 109.9 % och 127.2 % av 1914 års fångstmängd, men åter avtog

till respektive 106.7 % och 90.4 % under år 1919 och 1920. (Tabell TV.) År 1914

utgjorde fångstmängden 107,193,769 kg., år 1915 endast 102,848,356 kg., år 1916

endast 101,921,551 kg , år 1917 108,260.655 kg., år 1918 136,303,742 kg., år 1919

114,355,986 kg. och år 1920 endast 96,863,604 kg.

Totala värdet av fiskeredskap och båtar i nytt tillstånd uppgick år 1913 för

hela riket till cirka 16 V2 miljoner kronor, år 1914 till 21.4 miljoner, år 1916 till

26 miljoner, år 1917 till 30.9 miljoner, år 1918 till 38.8 miljoner, år 1919 till 42.5

miljoner och år 1920 till cirka 42. i miljoner kronor. (Tabell II och Y.)

Värdet av fiskeredskap och båtar var sålunda år 19i0 i det närmaste 2

gånger (= 1.9 7) så stort som under år 1914, vilket huvudsakligast torde haft sin

orsak i den starka prisstegringen i följd av kriget.

Antalet fiskebåtar har visserligen för hela riket vuxit, men icke på långt

när i motsvarande grad. Utvecklingen under tiden 1914—1920 företer för hela

riket en fortgående ökning av antalet däckade båtar med motor och en fortgående

Fångstvärdet.

Fångst
mängden.

Värdet av

båtar och

redskap.

Antalet

fiskebåtar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Antalet yrkesfiskare.

Antalet

binärings
fiskare.

Havsfiskets

relativa avkastning

i

förhållande

till kapitalutlägget.

Fångstvärdet

per fiskare.

Havsfisket i

de särskilda

länen.

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

stark minskning av däokade båtar utan motor. År 1920 var antalet däckade fiskebåtar

med motor 31.7 % större än år 1914 och antalet däckade båtar utan motor

icke mera än 45.3 % av antalet år 1914. De öppna båtarne med motor både

ännu starkare ökats i antal, så att detta år 1920 var 158 6 % större än år 1914,

medan de öppna båtarne utan motor under perioden hållit sig nära oförändrade

till antalet. Under år 1918 var antalet 1.9 % över och år 1920 däremot 1.7 %

under antalet år 1914. (Tabell VII.)

I fråga om dessa förändringar förhålla sig i allmänhet de särskilda länen

som riket i dess helhet. Överallt har man sökt att genom insättande av motorer

följa med i strävandena att förbättra materiellen för fiskets bedrivande, och i de

flesta länen även genom att i växande omfattning övergå till att använda däckade

båtar.

Antalet yrkesfiskare, som ägnade sig åt havsfisket, uppgick år 1913 för hela

riket till cirka 11,400 st., år 1915 till cirka 12,600 st., år 1917 till cirka 14,100 st.,

år 1919 till cirka 14,500 st. och år 1920 till cirka 13,400 st. (Tabell II.)

Antalet personer, som idkade havsfisket som binäring, var år 1914 i hela

riket cirka 10,800 st. och har under åren 1914—1920 varit tämligen oförändrat,

uppgående till i medeltal cirka 10.300 st. (Tabell II.)

En måttstock på havsfiskets relativa avkastning kan erhållas genom att

sätta fångstens värde i relation till de kapitalutlägg, som gjorts vid anskaffande

av redskap och båtar samt till antalet fiskare Av en sådan sammanställning

(Tabell VI) framgår, att fångstvärdet under år 1914 för hela riket uppgick till

79 % av värdet av redskap och båtar, år 1915 till 142.8 %, år 1916 till 175.1 %,

år 1917 till 156.8 % och år 1918 till 218.3 %, och nedgick sedan under åren 1919

till 102.4 % och år 1920 till 78.4 % eller till ungefär samma relativa värde som

år 1914. Fångstvärdet under år 1920 var 94.3 % större än år 1914 och värdet

av redskap och båtar år 1920 var 96.6 % större än år 1914. Eångstvärdet och

värdet av redskap och båtar hade på grund av prisstegringen från 1914 till 1920

ökats i ungefär samma proportion och var därför den relativa avkastningen år

1920 och år 1914 ungefär densamma.

Eångstvärdet per fiskare var statt i ständig stigning från 1914 till 1918, då

det var cirka 4.8 gånger så stort som år 1914. Under år 1920 var fångstvärdet

per fiskare ungefär 2 gånger så stort som under 1914. (Tabell VI.) — Fångstmängden

per fiskare steg även från 1914 till 19! 8, så att den år 1918 var 21 %

större än år 1914, men nedgick under åren 1919 och 1920 på grund av kristidens

försämrade avsättningsförhållanden, så att den var cirka 9.2 % mindre år 1920

än år 1914. — För hela riket utgjorde nämligen fångstmängden per fiskare 4,548

kg. år 1914, 5,501 kg. år 1918 och 4,129 kg. år 1920. — Ökningen av fångstvärdet

per fiskare, som år 1918 var cirka 380 % och år 1920 cirka 100 %, berodde sålunda

huvudsakligen på den stora prisstegringen i följd av kriget.

Undersöker man i vad omfattning havsfisket bedrivits av de särskilda länens

fiskarebefolkning, finner man vilket värdefullt bidrag till folknäringen under krigsårens

svårigheter, som havsfisket lämnat. Under den då starka efterfrågan på

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl Maj-.ts Proposition Nr 114.

livsmedel kunde fiskfångsterna utfylla den knappa tillgången på en del andra

födoämnen. Avsättningen kunde därför även ske till goda priser.

Inom Norrbottens län var fångstmängden under år 1917 cirka 54.7 % större

än år 1914 (Tabell IV), inom Västerbottens län var den år 19It) cirka 112.3 %

större och år 1917 cirka 153.6 % större än år 1914, inom Västernorrlands län år

1917 cirka 66.8 % större och år 1918 cirka 100.8 % större än år 1914, inom

Gävleborgs län under år 1917 cirka 63.0 % större och år 1918 cirka 59.2 %

större än år 1914, inom Uppsala län år 1917 cirka 116.6 % större och år 1918

cirka 114.6 % större än år 1914. Inom dessa län har havsfisket sålunda kraftigt

bidragit att tillgodose folknäringen.

Inom Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län har fiskets

bidrag varit endast ungefär detsamma som före kriget, i det att fångstmängden

inom Stockholms län var under år 1916 cirka 2 i % större, år 1917 cirka 12.7 %

mindre och år 1918 cirka 3.8 % större än år 1914, inom Södermanlands län år

1916 cirka 35.8 % större, år 1917 cirka 15.3 % mindre och år 1918 cirka 1.2 %

större än år 1914, inom Östergötlands län år 1917 cirka 29. i % större, år 1918

cirka 23.8 % större än år 1914, och inom Kalmar län år 1916 cirka 16.1 % större

och år 1917 cirka 29.1 % större än år 1914.

En kraftig hjälp åt folknäringen har havsfisket däremot lämnat även inom

Gottlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, i det att fångstmängden

inom Gottlands län var år 1917 cirka 39.8 % större, år 1918 cirka 108.9 % större

än år 1914, inom Blekinge län år 1916 cirka 132. i % större, år 1917 cirka 124.2 %

större och år 1918 cirka 89.2 % större än år 1914, inom Kristianstads län år

1916 cirka 65.8 % större, år 1917 cirka 64.6 % större än år 1914, och inom

Malmöhus län år 1916 cirka 132.2 % större, år 1917 cirka 117.4 och år 1918 83.6 %

större än år 1914.

Inom Hallands län var fångstmängden år 1917 cirka 1.3 % större och år

1918 cirka 1.9 % större äu år 1914, och inom Göteborgs och Bohus län år 1916

cirka 24.9 % mindre, år 1917 cirka 19.3 % mindre och år 1918 cirka 21 i %

större än år 1914. Dessa särskilt för Göteborgs och Bohus iiin mindre gynnsamma

siffror torde sammanhänga med de under kriget verkställda mineringarne,

bristen på kol och olja samt de försvårade avsättningsförhållandena under krigsåren,

då ju fisket på västkusten i stor utsträckning måste räkna med export av

fångsten, särskilt beträffande sill och makrill.

Efter kriget hava förhållandena med avseende på exporten i högsta grad

försvårats genom de uppkomna ogynnsamma valutaförhållandena.

Fångstvärdet var inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs

och Uppsala län år 1918 från cirka 226 % till cirka 631 % större än år

1914 och år 1920 från cirka 133 % till 208 % större än 1914. Inom Stockholms,

Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län var det år 1918 från cirka 149 %

till 487 % större än år 1914, och år 1920 från cirka 68.5 % till 222 % större än

1914. — Inom Gottlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län år 1918 från

cirka 203 % till cirka 524 % större än år 1914, och år 1920 från cirka 102 % till

cirka 394 % större än år 1914. Inom Hallands, Göteborgs och Bohus län var

det år 1918 cirka 404 % och cirka 422 % större än 1914, och år 1920 cirka 52 %

och 118 % större än år 1914. (Tabell III.)

Värdet av redskap och båtar var inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands,

Gävleborgs och Uppsala län år 1920 från cirka 75 % till cirka 232 %

Fångstvärdet

inom de olika

länen.

Värdet av

redskap och

båtar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Fiskets utveckling

smöjlighet

er i

Östersjön.

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 114.

större än år 1914, inom Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Kalmar

län år 1920 från cirka 72 % till cirka 175 % större än år 1914, inom Gottlands,

Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län år 1920 från cirka 76 % till cirka

185 % större än år 1914, samt inom Hallands och Göteborgs och Bohus län år

1920 från cirka 64 % till cirka 102 % större än år 1914. (Tabell Y.)

Intresset att övergå till större, däckade och motorförsedda båtar för att

kunna gå längre ut till havs och följa fisken, när den avlägsnar sig från kusterna,

har under tiden år 1914—1920 varit särskilt stort inom Malmöhus, Blekinge,

Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Hallands, Kristianstads, Gottlands och

Stockholms län, inom vilka en stark ökning av antalet däckade och motorförsedda

fiskebåtar ägt rum. En börjande ökning har visat sig inom Norrbottens

län, varemot ingen övergång till däckade båtar med motor ägt rum inom Uppsala,

Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län.

De öppna båtarna hava dock till stor del försetts med motor. (Tabell Vn.)

Innan frågan om de olika hamnarnas iståndsättande upptagas till behandling,

må lämnas en redogörelse för vilka förutsättningar, som finnas för uppkomsten

av ett större och för vårt land betydelsefullare fiske än det nuvarande.

Då styrelserna och de sakkunnige i detta betänkande huvudsakligen behandla

hamnar vid Östersjökusten, torde denna redogörelse kunna begränsas till att

gälla förhållandena i Östersjön. För övrigt äro utvecklingsmöjligheterna för

fisket på västkusten, på grund av dess gynnsamma läge i förhållande till de

stora öppna havsområdena med deras större och mera växlande möjligheter mera

påtagliga.

Genom de undersökningar, som under en följd av år verkställts av svenska

hydrografisk-biologiska kommissionen i södra Östersjön, har det påvisats, att det

inom vissa områden söder om Skånekusten och i djupbassängen öster om Simrishamn

och norr om Bornholm finnes ett stort och tills på allra sista tiden

outnyttjat bestånd av rödspotta. Denna är särskilt å sistnämnda område av god

kvalitet, fullt jämförlig med rödspottan i Kattegat och Skagerak. På dessa områden

har lantbruksstyrelsen sedermera anställt praktiska fiskeförsök med förhyrda

lämpliga båtar och fiskare, bland vilka fanns en för dessa försök kunnig

fiskare från västkusten. Försöken gåvo ett.gynnsamt resultat. Under sommaren

och hösten 1922 började ett flertal större motorbåtar från Bohuslän att på det

nämnda området norr om Bornholm idka fiske efter rödspotta. De erhöllo rikliga

fångster och dessa försåldes i Simrishamn, Karlshamn m. fl. platser. Det

visade sig emellertid, att detta fiske ställer sig mest lönande, om rödspottan

föres levande iland.

Efter detta framgångsrika fiske kommer nu på sydkusten av landet redan

i år att anskaffas flera större däckade motorbåtar för ifrågavarande fiske, och

det må nämnas, att just till fiskeläget Hällevik i Blekinge, varest den av staten

byggda fiskehamnen är i det närmaste färdig, skall anskaffas en dylik båt.

Av allt att döma kommer alltså i nu avsedda del av Östersjön att uppstå

ett nytt större fiske.

Under de senaste åren har lantbruksstyrelsen utfört undersökningar rörande

fiskebeståndet i mellersta Östersjön, Ålands hav och Bottniska viken upp till

Kvarken.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Beträffande det förstnämnda området tiar av dessa undersökningar framgått,

att det i allmänhet finnes god tillgång på flundra utanför Ölands och Gottlands

kuster. Särskilt må nämnas, att den förekommer rikligt på bankarna söder om

dessa öar, på de grundare områden, som sträcka sig mellan Ölands och Gottlands

sydspetsar, vid ostkusten av Gottland och norr om Öland.

Sandskäddan förekommer allmänt på djupare vatten och torde inom området

liittast kunna bliva föremål för fiske vid Öland och på Gottlands västkust.

Piggvaren är inom området visserligen småväxt, men är dock av god beskaffenhet.

Den förekommer talrikt särskilt på Gottlands ostkust samt omkring

Pårön och Gottska Sandön. Den tillgodogöres nu icke, men bör kunna giva ett

värdefullt tillskott i fångsterna.

Torsken har under undersökningsåren visat sig vara allmän i mellersta

Östersjön. Dock har den sitt huvudtillhåll på djupare vatten och är där också

störst. Ifrån de delar av kusten, som ligga närmast de djupare områdena, blir

det därför lättast att bättre än hittills utnyttja den rika torsktillgången. Sålunda

ligger fiskeläget Herrevik, beläget som det är på en mot Gottlandsdjupet utskjutande

udde på Gottlands ostkust, synnerligen väl till för ett dylikt fiske.

Detsamma gäller ock Gpttlands västkust och norra delen av Öland.

I området kring Östersjöns största djup öster om Landsort har också påträffats

en mycket god torskförekomst. För ett torskfiske på detta område har

Nynäshamn ett gott läge. Dels har denna ort en betydande befolkning, som

torde kunna förbruka en avsevärd fångstmängd, dels har den ock goda järnvägsförbindelser

inåt landet, särskilt med Stockholm, varigenom avsättningen borde

bliva god.

Det gynnsamma resultatet av undersökningarna i Landsortsområdet har

också gjort, att under sistlidet år ett par fiskelag från Båå i Skåne slagit sig ned

i Nynäshamn och därifrån bedrivit torskfiske med större däckade motorbåtar.

Genom detta exempel torde man kunna förvänta, att även ortens fiskare skola

komma att ägna sig åt ett större torskfiske.

I Ålands hav och Bottenhavet torde det bland bottenfiskarna, om vilka det

vid nu behandlade undersökningar i främsta rummet ovarit fråga, blott vara

torsken som erbjuder möjligheter till ett bättre fiske. I Ålands hav förekommer

den talrikt på det djupare området, men är i regel ej så vanlig i de grundare

delarna. För tillgodogörande av torsktillgången i Ålands hav har Grisslehamn

med omnejd det bästa läge.

I Bottniska viken synes torsken på grundare vatten i regel endast förekomma

i den sydligaste delen utmed Upplandskusten och inemot Gävlebukten.

För övrigt håller den sig på det djupa området. Men detta stöter blott på

kuststräckan ungefär från Sundsvall till Örnsköldsvik nära intill den svenska

sidan. Här erhöllos också med grövre långrevar göda fångster av stor torsk.

På denna kuststräcka finnes därför säkerligen goda förutsättningar för ett torskfiske

med långrev under den tid vattnet är öppet.

Strömmingsfisket kan säkerligen också utveckla sig, i den mån avsättningen

för strömmingen förbättras.

Även laxfisket är av stor betydelse för Östersjön och torde särskilt i nordliga

delen av Bottniska viken erbjuda betydande möjligheter för ett bättre fiske.

Med hänsyn till de möjligheter för fiskets utveckling, vilka nu i korthet

behandlats, torde båttyper av ungefär följande dimensioner vara lämpliga.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 91 höft. (Nr 114.) 3% 23 4

Båttyper.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Åierstdende

hamnar.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

För bedrivande av det förut nämnda rödspottefisket i södra Östersjön med

fiskens ilandförande i levande tillstånd torde däckade båtar med en längd av

10—11 m., en bredd av 4—4.6 m. och med ett djupgående (på last) av 2—2.2 m.

vara mest lämpliga. De böra givetvis vara försedda med motorer och dessa hava

en styrka av omkring 12 hästkrafter.

För bedrivande av ett större fiske i mellersta Östersjön i området kring Öland

och Gottland synes en båttyp av följande beskaffenhet vara lämplig:

däckad motorbåt,

7.6 — 8 m. lång

3 —3.5 » bred

1.4—1.8 » djupgående (på last).

Motorn torde böra ha en styrka av 6 å 8 hästkrafter.

För fiskelägena utmed norrländska kusten torde en något förstärkt typ av

samma slag som de största nu använda motorbåtarna komma att motsvara kraven

för ganska lång tid framåt.

Dimensionerna av en sådan båttyp torde lämpligen böra bliva:

8.3—8.5 m. lång

2.2— 2.7 » bred

1.2— 1.6 » djup (på last).

Motorernas styrka torde böra vara 5 å 10 hästkrafter.

I det följande hava förslagen angående de föreslagna hamnarnas storlek

och djup uppgjorts med hänsyn till storleken av dessa båttyper, varjämte för

Norrland hänsyn även tagits till landhöjningen därstädes.

Fiskehamnsgruppen I.

De hamnar tillhörande fiskehamnsgruppen I, vilka av riksdagen beslutats

till utförande, men icke ännu äro påbörjade, äro belägna dels på Gotland och

Öland, dels i Kalmar län i övrigt samt i Gävleborgs, "Vasternorrlands och Södermanlands

län.

Uti skrivelser den 11 juli 1922 har Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, efter

gemensamt beslut av Styrelsen, Lantbruksstyrelsen och de utsedde sakkunnige,

hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i dessa län anhållit, att Konungens

befallningshavande ville avgiva yttrande om:

huruvida behovet av fiskehamnsanläggning vid respektive fisklägen, för

vilka hamn enligt den beslutade byggnadsplanen skulle anläggas, nu vore mindre

stort än vid tiden för fiskehamnskommissionens besök på platsen åren 1907

och 1908,

huruvida det på respektive hamnplatser inträtt sådana förändringar i befolkningens

storlek och yrkesförhållanden, att behovet av hamnanläggning försvunnit

eller så väsentligt minskats, att enligt Konungens befallningshavandes

mening fiskehamnsanläggning därstädes numera icke borde ifrågakomma,

vilka av de beslutade fiskehamnarna, som enligt Konungens befallningshavandes

mening borde komma till utförande, om det av statsfinansiella skäl

visar sig ofrånkomligt att koncentrera fiskehamnsbyggandet så, att antalet hamnbyggnader

inom länet minskas,

huruvida det förefinnes gynnsamma avsättningsmöjligheter för större fångstmängder

från respektive fisklägen efter en hamnanläggning därstädes,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

27

vilka avsättningsplatser för fångsten som kunna påräknas och vilka transportmedel,

som anses kunna bliva att tillgå för transporter från hamnen.

Sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes yttranden inkommit, hava

styrelserna och de sakkunnige besökt de särskilda hamnplatserna för ett närmare

studium av förhållandena därstädes.

Vid ett övervägande av huruvida samtliga tidigare planerade hamnanläggningar

inom gruppen I böra komma till utförande, synas förhållandena inom de

särskilda länen höra avhandlas för vart län för sig.

Gottlands län.

På Gottland skulle enligt den beslutade byggnadsplanen anläggas till

gruppen I hörande fiskehamnar vid Herrevik, Gnisvärd, Kapelludden, Yändborg

och Faludden.

Utanför Gottlands kuster fiskas huvudsakligen strömming, torsk och flundra,

men även lax och ål, gädda, id, sik m. m.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 1,207,100 kg., år 1918 cirka

2,521,700 kg. ocm år 1920 cirka 2,389,300 kg., utvisande en ökning av 1914 års

fångstmängd av respektive 109 % och 98 %, med eu värdeökning från cirka

227,100 kronor år 1914 till cirka 1,416,100 kronor år 1918 och cirka 1,121,600

kronor år 1920.

Inom Gottlands län visa fiskarena flerstädes intresse för en övergång till

användning av större och mera sjödugliga båtar. Medan år 1914 funnos endast

8 st. däckade fiskebåtar med motor, funnos år 1920 22 st. sådana. Bristen på

goda hamnar verkar dock mycket hämmande för en utveckling i denna riktning,

då mera sjödugliga, större motorförsedda båtar icke av fiskarena kunna dragas

upp på land, utan med nödvändighet kräva skyddande hamnanläggningar.

Redan i underdånigt utlåtande den 13 september 1919 har Lantbruksstyrelsen

framhållit, att kusten ingenstädes är så vanlottad på fiskehamnar som på Gottland

och Öland, men fisktillgången däremot i denna del av Östersjön, enligt vad de

med statsmedel bekostade och under åren 1918—1919 utförda undersökningarna

utvisat, så riklig, att därpå kan med säkerhet grundas ett långt större fiske än det

nuvarande, lämnade en betydligt större avkastning än nu, därest icke bristen på

lämpliga hamnar utgjorde ett synnerligen svårt hinder därför. — I skrivelse till

Yäg- och Yattenbyggnadsstyrelsen den 30 april 1920 har Konungens befallningshavande

i Yisby jämväl framhållit, att den rådande bristen på goda fiskehamnar

på Gottland i hög grad verkar hämmande på utvecklingen av fiskerinäringen i

länet, samt att fiskarena vid upprepade tillfällen, särskilt vid de sammanträden,

som under sommaren 1919 hållits med dem angående åstadkommande av en

gemensam fiskeristadga för Gottlands kuster, framhållit klagomål över berörda

förhållande.

Uti sitt den 25 juli 1922 avgivna yttrande med anledning av Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förut omförmälda skrivelse av den 11 i samma månad har

Konungens befallningshavande framhållit, att det icke vid Herrevik, Gnisvärd,

Kapelludden eller Yändborg inträtt sådana förändringar i befolkningens storlek

och yrkesförhållanden, att behovet av hamn på dessa platser försvunnit eller så

väsentligt minskats, att fiskehamnsanläggning därstädes numera icke borde ifrågakomma,

utan vore behovet av hamnanläggning icke mindre stort nu än vid tiden

för fiskehamnskommissionens besök å dessa platser åren 1907 och 1908. Be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Styrelserna

och de sakkunnige.

träffande Faludden bar Konungens befallningshavande framhållit, att behovet av

hamnanläggning därstädes visserligen icke minskats sedan sagda år, men att det

varken då varit eller nu är särdeles stort. Där funnes ingen yrkesfiskare och

utvecklingsmöjligheterna vore icke synnerligen stora. Om det av statsfinansiella

skäl visar sig ofrånkomligt att koncentrera fiskehamnsbyggandet så, att antalet

inom länet begränsas, borde enligt Konungens befallningshavandes mening i

främsta rummet Herrevik, därefter Gnisvärd, så Kapelludden och sist Vändborg

komma till utförande. — Konungens befallningshavande har vidare anfört att

avsättningsorter för samtliga fiskelägen å Gottland vore den kringliggande landsbygden,

för vissa fisklägen även i trakter i det inre Gottland samt för Herre vik

och Gnisvärd och delvis för Kapelludden jämväl Visby, och transportmedlen

vore motorbåtar och lastbilar. — Slutligen har Konungens befallningshavande

framhållit, att, om föreslagna hamnanläggningar komma till stånd, förefinnes utsikt

att kunna skaffa större båtar och flera lastbilar, samt att i vidsträcktare mån

än hittills kringföra på Gottland och ävenledes transportera till fastlandet den

fisk, som fångas av de gottländska fiskarena,

Av de förberörda 5 beslutade fiskehamnarne på Gottland torde utan tvivel

Faludden, Vändborg och Kapelludden hava väsentligen mindre utvecklingsmöjligheter

än Herre vik och Gnisvärd.

Faludden och Vändborg äro belägna på östra kusten längst ned i söder,

endast cirka 2 och 1 mil från Gottlands södra udde i en glest bebyggd trakt

utan större utsträckning. För fiskefångster från dessa platser måste avsättningen

sökas inom den närmaste bygden eller över den på ett avstånd av 1 och 1*4

mil belägna Burgsviks station utefter järnvägen från Burgsvik till Visby, dit avståndet

från Faludden och Vändborg är 8 mil järnväg förutom 1 ä 1 x/4 mil körväg.

— Vid Faludden finnas nu endast 12 fiskare, därav ingen yrkesfiskare, samt 14

öppna båtar, därav endast 1 med motor, och vid Vändborg endast 15 fiskare,

därav 3 yrkesfiskare, samt 2 däckade motorbåtar, 2 däckade båtar utan motor, 1

öppen båt med motor och 12 öppna båtar utan motor. Sannolikt torde å ingendera

platsen komma att framkallas någon mera avsevärd ökning av fisket genom

anläggning av en fiskehamn därstädes, då avsättningsmöjligheterna äro ytterst

begränsade och fisket vid dessa platser ej inom överskådlig framtid kan bliva

av den omfattning, att det kan anses försvarligt att där göra stora och dyrbara

hamnanläggningar.

Styrelserna och de sakkunnige vilja emellertid icke förneka, att vissa mindre

åtgärder kunna vara av behovet för att förbättra förhållandena å dessa platser.

Sådana förbättringar kunna dock möjliggöras genom smärre bidrag av anslaget

till understödjande av vissa mindre fiskehamnars byggande.

I fråga om Kapelludden äro förhållandena något gynnsammare än vid Vändborg

och Faludden.

Kapelluddens fiskläge är ävenledes beläget på södra delen av Gottlands

östra kust, men med en vidsträcktare bygd som uppland än de förra. Däremot

är det något längre till järnvägsstation, nämligen cirka 1.6 mil till Stånga och

cirka 2.1 mil till Hemse stationer. Avståndet till Visby är 4.7 mil plus 1.6 mil

landsväg. Vid Kapelludden finnas 31 stycken fiskare, därav dock endast 1 yrkesfiskare,

samt 10 öppna motorbåtar, därav 4 med inombords- och 6 med utombordsmotorer,

och 20 öppna båtar utan motor. Enligt den fastställda arbetsplanen

skulle vid Kapelludden utbyggas en vågbrytare för beredande av skydd.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 111.

29

Den utveckling, som här närmast kunde äga rum, om den beslutade hamnanläggningen

komme till stånd, vore att fiskarna kunde allmänt förse sina båtar med

motorer och till eu viss utsträckning övergå till användande av större båtar, varigenom

fisket skulle befrämjas.

På västra sidan av Gottland träffas strömmingen vid alla årstider i omedelbar

närhet av kusten. På ostkusten av ön avlägsnar sig strömmingen på vintern

långt från kusterna. Fiskegrunden utanför Herrevik äro särskilt goda fångstplatser

för torsk. Flundra påträffas allmänt runt hela Gottland, men är särskilt

talrik på ostkusten av ön, och goda fångstplatser för denna fisksort finnas även

i trakten av Herrevik. Ål vandrar höstetiden utefter ostkusten och fångas även

vid Herrevik. Laxen förekommer under höst och vinter talrikt utefter Gottlands

kuster. Utanför Gnisvärd träffas strömming och s. k. djuptorsk i stor mängd.

I förhållande till fångstplatserna ligga Herrerik och Gnisvärd synnerligen

väl till, Herrevik mitt på Gottlands östra kust, där denna sträcker sig längst

öster ut i havet, Gnisvärd längst västerut mitt på Gottlands västra kust. Från

båda platserna bedrives därjämte redan ett mera utvecklat fiske av ett större

antal fiskare. Vid Herrevik finnas 53 fiskare, därav 8 yrkesfiskare, samt 2 däckade

motorbåtar, 10 halvdäckade båtar med motor, 1 öppen båt med motor och

30 öppna båtar utan motor, och vid Gnisvärd finnas 44 fiskare, därav 20 stycken

yrkesfiskare, samt 1 däckad motorbåt, 14 öppna båtar med motor och 28 öppna

båtar utan motor. Gnisvärd ligger endast cirka 2 mil söder om Yisby och kan

där få sin naturliga avsättning för fiskefångsterna. Avsättningen från Herrevik

kan gå till den tätt befolkade vidsträckta bygden, som sträcker sig västerut över

bredaste delen av ön. Avståndet från Herrevik till Hörna järnvägsstation utgör

cirka 3.5 mil och därifrån är endast 2.1 mil järnväg till Visby. Herreviks fiskläge

bör därför kunna vinna avsättning för sina fiskefångster även i Visby för

export till fastlandet.

Sedan en hamnanläggning blivit utförd vid Herrevik, som kan bereda behövligt

skydd åt större båtar, kunna fiskarena där allmänt insätta motorer samt

anskaffa större däckade båtar, som medgiva idkande av fiske hela året om och

längre ut från kusterna på de stora djupen, dit fisken söker sig ut vintertiden.

Ett regelbundet försiggående fiske, som lämnar jämnare och rikligare fångstutbyte,

kommer då säkerligen att tvinga fiskarena att dels bättre än nu sörja för

en tryggad avsättning genom sammanslutning för gemensamt ordnande av transporterna

med lastbilar, dels söka genom insaltning, torkning, rökning eller andra

åtgärder trygga avsättningen av de fiskmängder, som icke kunna omedelbart avyttras

i färskt tillstånd.

En väl skyddad fiskehamn vid Herrevik skulle dels på grund av sitt läge

mitt på östra kusten, där denna skjuter längst ut i havet, dels på grund av det

stora naturliga djupet av intill 6.5 meter under medelvattenytan och hamnens

rymlighet, bliva en god och trygg nödhamn där icke blott fiskebåtarne utan även

större kustfartyg kunde vid behov söka en säker tillflykt.

Hamnen vid Herrevik kan även möjliggöra eu omfattande utlastning av

kalksten. Omedelbart vid hamnplatsen finnas kalkstensberg, som på östra stranden

ägas av svenska sockerfabriksaktiebolaget och på västra stranden av aktiebolaget

Gottlands kalkverk. Med det stora vattendjup, som utan någon muddring

skulle erhållas i hamnen, kunde ångare av 4.6—5 meters djupgående ingå

för lastning av kalksten för sockerbruken och andra avnämare. Utan förändringar

i planen för fiskehamnen och utan olägenhet för fiskebåtstrafiken i denna kan

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

KungI. Maj:ts Proposition Nr IM.

det nämligen för denna utlastning av bolagen med vederbörligt tillstånd utbyggas

två lastbryggor i hamnens inre del, ungefär där ett djup av cirka 6 meter begynner.

För de nämnda ägarne till kalkbergen har det — vare sig de själva

komma att exploatera kalkbergen eller eventuellt försälja dem — en stor betydelse

och förlänar kalkbergen ett högre värde, om utskeppningen kan ske från

den av vågbrytare skyddade hamnviken.

Vid hittills förda förhandlingar med de båda bolagen hava dessa förklarat

sig icke kunna bidraga med något belopp till kostnaden för hamnens anläggning.

Då Gnisvärd icke ligger mer än två mil söder om Yisby, hava styrelserna

och de sakkunnige undersökt, om icke Yisby hamn skulle kunna erbjuda så stora

möjligheter även såsom fiskehamn, att den skulle kunna göra en hamn vid Gnisvärd

obehövlig. Därvid har det emellertid visat sig, att så icke är fallet. Den

nuvarande hamnen i Yisby är nämligen i hela sin utsträckning tagen i bruk för

fraktfart. Endast med svårighet har där under förra året kunnat beredas plats

för tre i Yisby hemmahörande däckade fiskebåtar. I eller i närheten av hamnområdet

saknas också ytterligare utrymme för torkning av fiskeredskap utöver

det, som nu användes av Visby fiskare. Någon möjlighet för ytterligare något

större antal fiskare att bedriva fiske från Visby hamn synes således icke vara

för handen.

För att utröna, huruvida någondera av de tvenne hamnarne vid Herrevik

och Gnisvärd skulle kunna med större fördel ersättas av fiskehamnar på några

andra platser i närheten, hava undersökningar blivit verkställda vid Katthammarsvik

och Gryngeudd på östra kusten och vid Yalbyte och Västergarn på västra

kusten av Gottland.

I förhållande till fiskeplatserna för torsk, strömming och lax ligga Katthammarsvik

och Gryngeudd sämre till än Herrevik. Varken vid Katthammarsvik

eller vid Gryngeudd torde det bliva någon större utveckling av fisket genom anläggning

av en fiskehamn. Däremot är en större fiskarebefolkning koncentrerad

kring Herrevik och fisket därstädes mera utvecklat

Vid Gryngeudd besväras läget av stark sanddrift och finnes ingen bosatt

befolkning på halv mils avstånd, varjämte vägförhållandena dit äro dåliga.

Vid Herrevik finnas större sjöfartsmöjligheter och större möjligheter för

vinterfiske, då hamnviken där är ständigt isfri, under det att Katthammarsviken

och Gryngeuddsviken bliva mycket fort isbelagda.

Läget för fiskehamn vid Gnisvärd är, fastän gynnsamt i förhållande till

själva fiskeplatserna, svårt utsatt för grov sjö vid västliga till nordvästliga stormar.

Vidare kan det behövliga djupet 2 meter under medelvattenytan erhållas i hamnen

endast genom utsprängning i berggrunden. En framtida utvidgning av eu från

början till det minsta möjliga begränsad bassäng finge likaledes ske genom

sprängning i grunden.

Vid Valbyte äro förhållandena för anläggning av en fiskehamn icke i någon

avsevärd mån gynnsammare än vid Gnisvärd.o Vid Yalbyte är vattendjupet invid

stranden ringa med rent berg i bottnen. Åstadkommande av skydd för fiskebåtarne

genom utbyggande av erforderlig vågbrytare mot sydvästlig till västlig

sjö och fördjupning till en nödig hamnbassäng med 2 meters vattendjup under

medelvattenytan skulle kräva större kostnad än vid Gnisvärd.

Vid den cirka 600 meter norr om Valbyte belägna nuvarande lanthamnsbryggan

vid Västergarn skulle däremot med väsentligen mindre kostnad än vid

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

31

Gnisvärd kunna anordnas en fiskehamn med 2 meters vattendjup och nödigt utrymme,

varjämte, om så skulle i framtiden visa sig erforderligt, en utvidgning

av hamnbassängen skulle kunna utföras för lägre kostnad iin vid Gnisvärd.

Gnisvärd ligger visserligen 1 mil närmare Visby, men Västergarn ligger

däremot närmare järnvägsstation.

Ehuruväl vid Gnisvärd redan finnes en bofast fiskarebefolkning av 44 fiskare,

av vilka 20 äro yrkesfiskare, medan antalet fiskare vid Västergarn är ringa, torde

likvisst goda utvecklingsmöjligheter, och i byggnadsavseende bättre utvecklingsmöjligheter,

förefinnas vid Västergarn, dit fiskarena från det närbelägna Valbyte

kunna flytta sina sjöbodar. Läget i förhållande till fiskeplatserna är för Gnisvärd

och Västergarn ungefär likvärdigt.

Beträffande Gottlands län hava styrelserna och de sakkunnige med hänsyn

till resultaten av de verkställda undersökningarne samt nödvändigheten att åstadkomma

största möjliga inskränkningar i statsutgifterna, ansett sig böra föreslå,

att de tidigare beslutade fiskekamnsbyggnaderna vid Ealudden, Vändborg och

Kapelludden må uteslutas ur den av riksdagen antagna planen för fiskehamnsbyggnaderna

tillhörande gruppen I. Till frågan huruvida den av riksdagen beslutade

fiskehamnsbyggnaden vid Gnisvärd bör utbytas mot fiskehamnsbyggnad

vid Västergarn, hava styrelserna och de sakkunnige icke ännu kunnat taga definitiv

ställning, då Konungens befallningshavandes och fiskarenas åsikt härom ännu

icke hunnit inhämtas.

Då tillkomsten av hamnanläggningen vid Herrevik har den största betydelse

för utvecklingen av ett tidsenligt och rikligt givande fiske i Östersjön, anse styrelserna

och de sakkunnige, att denna hamn bör byggas, oaktat intet penningebidrag

vid hittills förda förhandlingar kunnat erhållas från de båda bolagen.

Emellertid bör såsom oeftergivligt villkor för hamnens byggande uppställas, att

Svenska Sockerfabriksbolaget eller dess rättsinnehavare tillhandahålla erforderlig

mark i enlighet med förut gjort erbjudande. Då trafik i hamnen för utskeppning

av kalksten förr eller senare lärer komma till stånd, torde i blivande hamntaxa

sådana hamnavgifter böra fastställas, att statsverket erhåller skälig gottgörelse

för den del av kostnaderna för hamnbyggnaden, som kan komma att disponeras

för industriellt ändamål.

Styrelserna och de sakkunnige anse sålunda, att inom fiskehamnsgruppen

I må utföras fiskehamnsanläggningar vid Herrevik och endera vid Gnisvärd eller

Västergarn inom Gottlands län, som då skulle få en god fiskehamn mitt på östra

och en nära mitten av västra kusten, vilka kunna gå i spetsen för en utveckling

av fisket på Gottland genom dess bedrivande som storfiske långt ut till havs

med tidsenliga större däckade båtar och ändamålsenligaste fångstredskap.

Byggnadskostnaden för de till uteslutning nu föreslagna hamnarne vid

Kapelludden, Vändborg och Ealudden är beräknad till sammanlagt 717,600

kronor.

Byggnadskostnaden för hamnen vid Herrevik skulle enligt den tidigare

arbetsplanen uppgå till 1,038,200 kronor. I den nu föreslagna planen har hamnens

storlek minskats, västra vågbrytaren gjorts kortare och byggnadssättet i

avseende å underbyggnaden ändrats. Härefter har kostnaden nu beräknats till

619,000 kronor.

Byggnadskostnaden för hamn vid Gnisvärd har enligt den tidigare planen

beräknats till 462,000 kronor, vilken kostnad efter föreslagen minskning av hamnbassängens

storlek nu beräknas till 433,000 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

En hamnanläggning vid Västergarn i stället för vid Gnisvärd har beräknats

kosta endast 254,300 kronor. Hamnplatsen vid Västergarn är icke så utsatt för

svår sjö som vid Gnisvärd, och 2 meter vattendjup kan därstädes erhållas genom

muddring, under det att detta vattendjup vid Gnisvärd kan erhållas endast genom

utsprängning i kalkbergsgrunden.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar på Gottland skulle således

bliva 1,165,800 kronor, om hamn vid Gnisvärd kommer till utförande, men

1,344,500 kronor, om hamn anlägges vid Västergarn i stället för vid Gnisvärd.

Kalmar län med Öland.

På Öland skulle enligt den beslutade byggnadsplanen anläggas till gruppen

I hörande fiskehamnar vid Byxelkrok och Kårehamn samt i Kalmar län i övrigt

fiskehamn vid Värskär, cirka 3 mil norr om Västervik.

Utanför Ölands och Kalmar läns kuster fiskas strömming, torsk, flundra,

piggvar, sjurygg, lax, ål, gädda, aborre, sik, mört, id och lake m. m.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 3,837,261 kg., år 1917 cirka

4,954,626 kg. och år 1920 cirka 3,024,343 kg., utvisande en ökning år 1917 med

29.i %, men en minskning år 1920 med 21.2 % av 1914 års fångstmängd. År

1914 uppgick fångstens värde till cirka 1,344,000 kronor, år 1917 till cirka

3,032,970 kronor, år 1918 till nära 3,347,000 kronor och år 1920 till cirka 2,263,570

kronor.

Inom länet användes under år 1914 25 st. däckade båtar med motor och 8

st. däckade båtar utan motor för havsfisket samt 156 öppna båtar med motor

och 2,560 öppna båtar utan motor. Under år 1916 funnos 31 däckade båtar med

motor, men därefter har antalet sådana båtar stadigt för vart år avtagit, så att

det år 1919 icke fanns mer än 9 däckade båtar med motor och år 1920 endast

12 dylika. Intresset för att övergå till motordrivna båtar vid havsfisket inom

länet har dock varit starkt, vilket visat sig därigenom att, medan år 1914 funnos

endast 156 öppna båtar med motor, deras antal stadigt ökats för vart år, så att

år 1920 funnos 259 öppna båtar med motor. Bristen på göda fiskehamnar har

vållat, att fiskarena icke vågat i nämnvärd utsträckning anskaffa större däckade

motorbåtar, utan har i stället antalet dylika starkt avtagit.

Centralstyrelsen för Nationalföreningen mot emigration har i skrivelse den

23 november 1916 fästat Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på angelägenheten av

snara och effektiva åtgärders vidtagande för hämmande av emigrationen från

Öland. I underdånigt utlåtande den 29 december 1917 över nämnda framställning

har Konungens befallningshavande i Kalmar län framlagt vissa förslag i

syfte att vinna ökade utkomstmöjligheter för Ölands befolkning och såmedelst

bidraga till emigrationens minskande. Bland annat hemställde länsstyrelsen i

fråga om fiskets befrämjande, att vid Byxelkrok och Kårehamn anläggning av

hamnar snarast måtte ske. En av länsstyrelsen i mars 1919 tillsatt kommitté

för utredning av frågan om nödiga åtgärder för befrämjande av det öländska

kustfiskets utveckling har framhållit nödvändigheten av att fiskehamnarne vid

Byxelkrok och Kåreliamn med det snaraste byggas.

I underdånigt utlåtande den 13 september 1919 har Lantbruksstyrelsen

framhållit, att kusten på Öland är vanlottad på fiskehamnar, men att fisktillgången

i denna del av Östersjön är mycket riklig och kunde giva upphov till

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kung], Maj:ts Proposition Nr 114.

ett mycket större fiske än (let nuvarande, blott det funnes lämpliga fiskehamnar.

Konungens befallningshavande bär även vid flera tillfällen framhållit, att saknaden

av göda fiskehamnar är ett av de svåraste hindren för ett ändamålsenligt

tillgodogörande av den rikliga fisktillgången vid Ölands kuster.

Uti sitt den 26 augusti 1922 avgivna yttrande med anledning av Väg- och

Vattenbyggnadsstyrelsens förut omnämnda skrivelse den 11 juli samma år har

Konungens befallningshavande framhållit, att behovet av fiskehamnsanläggning

vid Byxelkrok, Kårehamn och Värskär enligt länsstyrelsens åsikt vore betydligt

större nu än vid tiden för fiskeliamnskommissionens besök å nämnda platser åren

190 < och 1908. Detta sammanhängde med det sedan några år nyvaknade intresset

att söka i större omfattning tillgodogöra sig de rika fisktillgångar, som

förefinnas i Östersjön. Vad kustbefolkningen i nämnda hänseende eftersträvade

vore att mera allmänt övergå till det givande storsjöfisket. Den viktigaste förutsättningen

härför vore tillkomsten av välbelägna, skyddade och tillräckligt

djupa hamnar. Sakna,den av sådana vore den främsta orsaken till fiskets mindre

gynnsamma ställning inom länet. Till följd av denna kännbara brist vore fisken

mångenstädes oåtkomlig för fiskarebefolkningen.

Länsstyrelsen uttalade därför som sin åsikt, att fiskehamnsanläggningar böra

ifrågakomma vid de förenämnda tre fisklägena. Sådana förändringar hade nämligen

inträtt, att behovet av omförmälda hamnar numera gjorde sig mer gällande

än tillförne. Beträffande särskilt Öland vore det av utomordentlig vikt, att sådana

åtgärder vidtoges från statsmakternas sida, som vore ägnade att upphjälpa

Olands av en förödande emigration nedsatta näringsliv och därigenom skapa

ökade utkomstmöjligheter för Ölands befolkning. Samma skäl, som föranlett

statsmakterna att göra betydande uppoffringar för framdragande av järnvägar

inom övre Norrlands ödebygder, kunde även åberopas, när det gällde att befrämja

kommunikationer och näringsliv i andra, i vissa avseenden efterblivna

landsändar. I båda fallen vore syftet att väcka till liv de slumrande möjligheterna

till ekonomisk utveckling, vilka i rik män förefunnes.

^ Då ett verkligt uppsving i orten vore att förvänta genom inrättandet av

ifrågavarande hamnar, syntes det nödvändigt, att såväl Byxelkrok som Kårehamn

byggdes såsom större fiskehamnar och Värskär såsom eu mindre dylik hamn.

Om det av statsfinansiella skäl visar sig ofrånkomligt, att hamnar vid

Byxelkrok och Kårehamn icke kunna samtidigt anläggas, ansåge länsstyrelsen,

att hamnen vid Byxelkrok först bör bringas till utförande.

Konungens _ befallningshavande anför slutligen, att det givetvis förefinnes

gynnsamma möjligheter för större fångstmängders avsättning från Byxelkrok och

Kårehamn ävensom från Yärskär efter inrättandet av hamnar å dessa platser.

Från Byxelkrok och Kårehamn kan därjämte påräknas avsättning av lantmannaprodukter

och skogsbär samt från Byxelkrok därjämte av trävaror. Från sistnämnda

plats komme exporten att gå till Borgholm, Kalmar, Oskarshamn, Nynäshamn

och Stockholm ävensom till Gottland, och från Kårehamn framför allt

till andra orter på Gottland, men därjämte till Kalmar, Oskarshamn och andra

order på fastlandet ävensom till Gottland. Från Yärskär vore främst Västervik,

Linköping och Norrköping att räkna såsom avsättningsplatser.

Byxelkrok är beläget pa (Hands västra kust omkring 0.6 mil från öns norra

udde. Platsen är val belägen som utgångspunkt för bedrivande av ett regelbundet

fiske på de fiskrika grunden vid och utanför Ölands norra udde. GrankullaBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 91 höft. (Nr 114.) 39c 23 5

Styrelserna

och de sakkunnige.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl Maj:ts Proposition Nr 114.

viks hamn, som anlagts av Domänstyrelsen, ligger visserligen närmare dessa

tangstplatser, men denna hamn är olämplig som fiskehamn da den ar synnerligen

svår att angöra under nordlig och nordostlig storm på grund av den da

hårda strömmen och sjögången i inloppet ... , . m „

I trakten av Byxelkrok idkas nu fiske med 38 öppna batar och 1 mntorbåt.

Yrkesfiskare finnas nu 8 st. och 20 binäringsfiskare, men ar 1919 bedrevs

yrkesmässigt fiske av 78 personer, av vilka 47 voro helt hanvisade till fisket tor

sitt uppehälle. Goda boplatser för en ökad fiskarebefolkning finnas i omedelbar

närhet intill platsen för den beslutade hamnen. Bukten vid Byxelkrok har sa

stort naturligt djup, att den beslutade fiskehamnen därstädes skulle kunna anlöpas

av 4 meters djupgående ångbåtar och fraktskutor och en god regelbunden

förbindelse med fastlandet skulle därifrån kunna anordnas. Sedan flera år utskeppas

från Byxelkrok virke från flera sågverk i trakten. Förutom betydande

mängder av trävaror omfattar utskeppningen kalksten samt spannmål och andra

lantmannaprodukter. Införseln för norra Olands behov av handelsvaror, gödningsämnen

m. m. går över Byxelkrok. Hamnen skulle säkerligen komma att

förmedla en icke obetydlig frakttrafik,..samtidigt som den kan möjliggöra ett regel

bundet fiske på grunden norr om Oland och annorstädes i Östersjön. Fiskefångsterna

kunde från hamnen försändas till fastlandet i trafik pa Oskarshamn

och Stockholm. Fiskehamnen skulle bliva av betydelse icke blott for norra

Öland utan även för de fastlandsfiskare, som bedreve fiske på fiskeplatserna norr

om ön samt för kustfararne. Såsom välbelägen nödhamn skulle Byxelkroks

hamn nämligen erbjuda skydd dels åt .fiskare från andra platser, dels åt den

stora mängd handelsfartyg, som passera Olands norra udde. ...

Med hänsyn därtill att hamnen sålunda torde komma att i väsentlig grad

tjäna handels- och fraktintressen, synes det rimligt att anläggningskostnaden til

lämpligt avpassade andelar bestrides dels av Boda kommun eller landstinget,

dek av fonden för bro- och hamnbyggnader samt farleder, dels av de till faske
hamnsbvggnaderna

beviljade medlen. _ , , ,

Kårehamn är beläget på Olands östra kust, cirka 2 mil från Borgholm, och

Häger bra till för bedrivande av fiske öster om Oland. För närvarande finnas

emellertid därstädes endast 3 fiskare, som bedriva strömmings- al-, flundre- och

torskfiske med 3 st. båtar. Det finnes till hamnplan avsatt ett område av 9. <

har och till boplats för en framtida fiskarebefolkning ar avsatt 13.6 har,.förutom

9.6 har till lotsplats. Fn hamn därstädes skulle utgöra stödjepunkt för bedrivandet

från Öland av ett givande fiske ute på de göda fiskeplatserna i Östersjön

samt göra stor nytta som nödhamn för en stor del av de sjöfarande, som

passera längs Ölands ''östra kust. En fiskehamnsanlaggnmg därstädes synes

emellertid icke under nuvarande tidsförhållanden kunna forordas, utan tills vidare

böra anstå, ehuruväl Öland är i avsaknad av någon fiske- och nödhamn pa hela

ostra kusten- ^ bd & en mindre ö ute i havsbandet cirka 3.o mil norr om

Västervik. Antalet fiskare å Värskär har sedan år 1908 minskats från dåvarande

10 st till 6 st., vilka alla äro yrkesfiskare. Hela befolkningen pa on uppgives nu

utgöra endast 28 personer. — En öppen motorbåt och 2o öppna batar utan motor

användas för fisket, som bedrives av de 6 fiskarena med biträde av 7 andra personer

som medhjälpare. — Ön äges av fiskarena, som fnkopt densamma. En

hamnanläggning, vare sig på nordvästra eller sydvastra sidan av on, skulle visserligen

kunna giva skydd åt fiskarenas båtar och oka avsättningsmöjligheterna dan
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

35

genom att man kunde övergå till användande av flera motorbåtar i stället för de

små öppna båtarne. Någon stor utveckling av fiskerinäringen skulle icke kunna

främjas genom en hamn på ön, men skulle en hamnanläggning därstädes möjliggöra,

att fisket kunde tryggare bedrivas och i ökad omfattning.

Då den svåraste sjön vid Yärskär kommer från nordost, varifrån grov sjö

bryter in i den lilla hamnviken på öns nordvästra sida, där fiskebåtarne ligga, så

kunde större trygghet för dessa för eu relativt mindre kostnad vinnas genom att

längre in i viken utbygga en kortare vågbrytare. Härmed skulle visserligen icke

erhållas en så lugn hamnplats därstädes som om den beslutade större, fullt skyddade

fiskehamnen komme till utförande med dess båda längre ut belägna vågbrytare,

men med hänsyn till de sannolika utvecklingsmöjligheterna har anläggningen

ansetts böra inskränkas till utbyggande av en kortare vågbrytare från

västra stranden av hamn viken.

Beträffande Kalmar län och .Öland hava styrelserna och de sakkunnige ansett

sig böra föreslå att fiskehamnsbyggnaden vid Kåreliamn må uteslutas ur den

av riksdagen antagna planen för fiskehamnsbyggnaderna tillhörande gruppen I

och att således av denna grupp må inom detta län utföras endast hamnar vid

Yärskär och Byxelkrok, denna sistnämnda med villkor att */3 av kostnaden bestrides

med anslag ur fonden för broar och mindre hamnar, och att 15 % av kostnaden

bestridas av Böda kommun eller landstinget samt att de återstående 18V3 %

av kostnaden bestridas av de till fiskehamnsbyggnaderna beviljade byggnadsmedlen.

Såsom i det föregående anförts, finnes i närheten av Byxelkrok en hamn,

Grankullavik.

Denna hamn har anlagts av domänstyrelsen för utskeppning av det virke,

som avverkas å Böda kronopark och förädlas i statens sågverk vid Grankullavik.

Om denna hamn skulle tagas i anspråk även som fiskehamn, måste väg anläggas

från Byxelkrok till Grankullavik, varjämte i sågverkets närhet mark måste upplåtas

icke blott för fiskebodar och torkplatser utan även för bostäder. Emellertid

skulle likväl behov av hamnanläggning i Byxelkrok föreligga, enär härifrån utskeppas

skogs- och jordbruksprodukter, vilka icke lämpligen kunna föras över

Grankullaviks hamn. Däremot hade det enligt styrelsernas och de sakkunniges

förmenande varit ändamålsenligt och till stort gagn för orten, om hamnen vid

Grankullavik icke kommit till stånd utan i stället lastageplats för virke från kronans

skog anlagts vid Byxelkrok.

I sådant fall hade ytterligare eu hamn vid norra delen av ön varit obehövlig.

På grund av vad sålunda förekommit anse sig styrelserna och de sakkunnige böra

uttala önskvärdheten av att när fråga uppstår om lösning av trafikproblem, även

i sådana fall då dessa avse tillgodoseende av allenast ett verks trafikbehov, överläggningar

måtte föras med respektive kommuner och länsstyrelser i syfte att

med dylika anläggningar olika intressen må kunna främjas. Yid sådant förfarande

skulle i här ifrågavarande fall av allt att döma fråga om anläggande för fiskets

behov av ytterligare en hamn å norra Öland ej nu hava behof! föreligga.

Kostnaden för hamnanläggningen vid Kårehamn har beräknats till 735,300

kronor.

Kostnaden för hamnen vid Värskär skulle enligt den tidigare beslutade

arbetsplanen uppgå till 283,600 kronor. I den nu föreslagna planen har hamnbassängen

minskats samt upptagits endast en, till längden avkortad vågbrytare.

Härigenom har kostnaden nedbringats till endast 53,000 kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Kostnaden för hamnen vid Byxelkrok skulle enligt den tidigare arbetsplanen

uppgå till 870,300 kronor. I den nu föreslagna planen har hamnanläggningens

storlek minskats, vågbrytaren gjorts kortare och byggnadssättet i avseende på

underbyggnaden ändrats. Härefter har kostnaden nu beräknats till 529,000 kronor.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Kalmar län skulle

sålunda bliva 1,307,200 kronor.

Gävleborgs län.

Inom Gävleborgs län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen anläggas

till gruppen I hörande fiskehamnar vid Hölick och Utvainäs.

I detta län fiskas huvudsakligen strömming samt en del lax, sik och aborre.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 3,315,000 kg., år 1917 cirka

5,403,000 kg., år 1918 cirka 5,279,000 kg. och år 1920 cirka 3,809,000 kg., utvisande

en ökning av 1914 års fångstmängd av respektive 63 %, 59 % och 15 %, med en

värdeökning från cirka 476,785 kronor år 1914 till cirka 1,957,000 kronor år 1917,

cirka 3,486,000 kronor år 1918 och cirka 1,108,600 kronor år 1920.

I Gävleborgs län hava fiskarena under senare åren allmera övergått till användande

av motordrivna fiskebåtar, dock användas ännu endast öppna båtar.

Medan år 1914 funnos endast 206 öppna båtar med motor och 863 sådana utan

motor, funnos år 1920 496 med motor och 577 utan motor.

I anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 11 juli 1922

har Konungens Befallningsliavande med överlämnande av infordrade yttranden

från fiskeriintendenten d:r Hugo Ågren samt vederbörande ortsmyndigheter, såsom

eget utlåtande med hänsyn till den kännedom länsstyrelsen hade om förhållandena

till alla delar instämt i vad fiskeriintendenten i sitt yttrande anfört.

Beträffande de ifrågavarande fiskehamnarne inom länet har fiskeriintendenten

anfört, att honom syntes behovet av deras iståndsättande vara minst lika stort

nu som vid fiskehamnskommissionens besök på platserna åren 1907—1908, och så

trängande, att det vore ytterst beklagligt, om icke de för samtliga dessa fisklägen

föreslagna liamnförbättringarne nu äntligen kunde bringas till förverkligande. I

avseende å ordningsföljden syntes honom inom fiskehamnsgruppen I Hölick böra

sättas före Utvalnäs.

Avsättningsmöjligheter och avsättningsplatser för fångsten torde efter hamnförbättringarne

bliva desamma som hittills. Transportmedel till och från hamnarne

vore och ansågs tillsvidare bliva huvudsakligen motorbåtar.

Vid av landsfiskalen enligt länsstyrelsens resolution hållet sammanträde den

21 juli 1922 med fiskarebefolkningen i Hölick hava fiskarena framhållit, att behovet

av fiskehamnsanläggning vid Hölick är nu större än vid tiden för fiskehamnskommissionens

besök på platsen åren 1907 och 1908, enär den lilla otillräckliga

fiskehamn, som nu finnes, årligen slammas allt mer igen, och enär, då vid

höststormarne, när havet ligger på, båtarne måste föras in i en smal ränna, det

är nästan omöjligt, att få ut dem igen, när lugn inträtt. Det hade till och med

hänt, att de då blivit liggande på land. Båtarne vore dessutom nu mera djupgående

och alltså svårare att få in och ut. Såväl båtarne som även redskapen

hade stigit i värde och nyanskaffning allmänt förekommit sedan kommissionens

besök, varför risken vore större och ständigt förefintlig, då intet stormskydd

finnes. — Några sådana förändringar i befolkningens storlek eller yrkesförliållanden,

att hamnanläggningen vore överflödig, hade icke inträtt, utan snarare tvärtom,

och vore man övertygad, att befolkningen skulle ökas med flere fiskare, om

opaginerad Kontrollera mot PDF

87

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 1II.

eu fiskehamn bleve anlagd. Avsättningsorterna vore företrädesvis Hudiksvall,

Sundsvall och Gävle och som transportmedel använde fiskarena sina motorbåtar.

När Ostkustbanan kommer till stånd, komme säkert avsättningsplatsernas antal

att ökas. Skulle ej fiskehamn komma att anläggas vid Hölick, skulle fiskarena

där ställas inför den eventualiteten att få sluta med fisket.

I fråga om Utvalnäs har magistraten i Gävle till Konungens Befallningshavande

översänt yttrande av stadens hamnstyrelse, uti vilket uttalats, att behovet

av fiskehamnsanläggning vid Utvalnäs nu icke är mindre stort än vid tiden för

fiskehamnskommissionens besök på platsen åren 1907 och 1908, och att det på

denna hamnplats icke hade inträtt sådana förändringar i befolkningens storlek

och yrkesförhållanden, att behovet av hamnanläggningen försvunnit eller så väsentligen

minskats, att den numera icke bör ifrågakomma, utan hade fiskarena ökats

i antal. Avsättningsmöjligheterna torde icke förändras genom en hamnanläggning,

då avsättningsplats för fångsten är och torde förbliva Gävle. Transportmedlen

vore mindre, öppna farkoster med eller utan motorer samt i undantagsfall ångbåt,

som uppehåller förbindelse med Gävle och Utvalnäs.

Hölichs fiskläge är beläget på södra udden av Hornslandet, cirka 2V2 mil

från Hudiksvall, där segelleden från staden går ut i öppna havet. Från läget

fiskas med för närvarande 14 öppna båtar, av vilka 10 äro försedda med motorer,

och med 3 man på varje båt. Fisket utgöres huvudsakligen av strömmingsfiske

samt något lax, och bedrives från och med maj till och med oktober månad såsom

vanligt inom de norrländska länen.

Hamnen utgöres för närvarande av en liten och smal bukt, cirka 100 meter

lång och endast 10 meter bred. Vattendjupet i denna lilla hamnbukt minskas

allt mer genom landhöjningen och uppgår numera till endast cirka 0.6 meter

under medelvattenytan, vilket är otillräckligt, så att fiskarena ej nu kunna hava

sina fiskebåtar vid sjöbodarna. Det blir därför nödvändigt att upphöra med

fisket, om ej genom en hamnanläggning förbättrade förhållanden kunna beredas.

Vid prövning av frågan om huru detta bäst kunde ske, har undersökts tvänne

alternativa möjligheter: att fördjupa och vidga den nuvarande bukten vid sjöbodarne

eller att anlägga en ny hamn i en större bukt belägen omedelbart norr

om fiskläget.

Då i den gamla hamnen bottnen utgöres av berg och hård pinmo på så

ringa djup som 0.5 till 0.8 meter under den uppgrundade sandbottnen, och en

fördjupning och breddning av den endast 10 meter breda bukten icke skulle

kunna företagas av sådan omfattning, att hamnen därefter skulle kunna fylla behovet

av nödigt utrymme för en utveckling av fisket, så kan det icke vara ändamålsenligt

att lägga ner kostnader för en bättring av den trånga gamla hamnen.

I den större bukten omedelbart norr om fiskläget finnas däremot gynnsammare

betingelser för anläggning av en ny hamn med 2.0 meter djup vid

medelvattenytan utan alltför stor kostnad. — Bottnen i denna vik utgöres av

sand till sådant djup att en ytterligare fördjupning till 2.6 ä 3.0 meter eller mera

kan ske utan svårighet, och utrymmet i hamnbassängen, om så i framtiden erfordras,

lätt ökas genom att utsträcka muddringen i hamnbassängen till större

vidd. — Hamnen kan således härstädes bliva tillräckligt rymlig och djup även

för en framtida utveckling av fisket från Hölick, och i följd av sitt läge i havsbandet

kan den även få betydelse såsom nödhamn i storm för bogserbåtar och

pråmar, som passera kusten och för fiskebåtar från andra fisklägen.

Styrelserna

och de sakkunnige.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

Vid Utvalnäs bedrives fisket för närvarande med 19 öppna båtar med motor

och med 17 öppna båtar utan motor. Fångsten utgöres huvudsakligen av strömming,

som försäljes dels färsk, dels rökt eller saltad, samt lax och sik m. m.

Utvalnäs fiskläge, cirka 2 mil nordost om Gävle, är beläget på staden tillhörig

mark, på öppen strand utan skydd för ostliga och sydliga vindar. Svår

sjö kommer från sydost och ost till norr. Vid hård pålandssjö äro fiskebåtarne

svårt utsatta vid de smärre bryggor, som äro utbyggda vid stranden. Fiskehamnskommissionen

hade ansett, att på platsen erfordrades byggande av en

skyddande vågbrytare eller hamnarm så förlagd, att den mot vågsvall skyddade

en bassäng, där större fiskebåtar, smärre ångslupar och bogserbåtar kunde finna

skydd i stormigt väder. Vid styrelsernas och de sakkunniges besök på platsen

hava emellertid fiskarena ansett sig kunna reda sig utan skydd av någon vågbrytare

och endast påyrkat, att en mindre stenrensning och muddring verkställes

på ett i södra delen av fiskläget på något avstånd från stranden befintligt grund,

där sjön nu bryter så svårt, att fiskebåtarne icke utan stor fara kunna angöra

strandbryggorna innanför grundet i fråga.

Styrelserna och de sakkunniga anse det av dem ifrågasatta arbetet vara

ändamålsenligt och efter allt att döma tillfyllest för att åstadkomma bättre förhållanden.

Utvalnäs och Hölick äro bland de största fisklägena inom länet.

Beträffande Gävleborgs län hava styrelserna och de sakkunnige ansett sig

böra föreslå, att anläggning av fiskehamn utföres vid Hölick i den större bukten

omedelbart norr om fiskläget, och att stenrensning och muddring vid Utvalnäs

utföres å grundet utanför södra delen av fiskeläget.

Kostnaden för hamnanläggningen vid Hölick har enligt den tidigare planen

beräknats till 370,800 kronor. I den nu föreslagna planen har hamnens storlek

minskats, vågbrytarne avkortats i längd och vattendjupet i hamnen nedsatts till

2 meter. I den förstnämnda arbetsplanen var vattendjupet dels 2.5 meter, dels

2.0 meter.

Härefter har kostnaden nu beräknats till 191,500 kronor.

Kostnaden för hamnanläggning vid Utvalnäs har enligt den tidigare planen

beräknats till 177,400 kronor. Efter arbetets begränsning till endast muddring

och stenrensning har kostnaden beräknats till 12,000 kronor.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Gävleborgs län

skulle således bliva 344,700 kronor.

Västernorrlands län.

I detta län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen anläggas endast en

fiskehamn, tillhörande gruppen I, nämligen vid Bremö-Kalven.

Utanför Yästernorrlands kust fiskas betydande kvantiteter strömming samt

i övrigt lax, laxöring, sik, gädda och lake.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 1,712,900 kg., år 1916 cirka

2,441,600 kg., år 1918 cirka 3,431,700 kg. och år 1920 cirka 2,818,200 kg., utvisande

en ökning år 1916 med 42.5 %, år 1918 med 100.3 % och 1920 med

64.5 % av 1914 års fångstmängd. År 1914 uppgick fångstens värde till cirka

347,700 kronor, år 1916 till cirka 879,300 kronor, år 1918 till cirka 2,350,200

kronor och år 1920 till cirka 1,070,600 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kanyl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Inom länet användes år 1914 1 ö 1 st. öppna båtar med motor cell 546 st.

öppna båtar utan motor. Under år 1916 både man 216 öppna båtar med motor

och 578 öppna båtar utan motor, år 1918 346 öppna båtar med motor och 676

öppna båtar utan motor, samt år 1920 icke mindre än 432 öppna båtar med

motor och 535 öppna båtar utan motor. Intresset för eu övergång till motordrivna

båtar vid havsfisket har inom länet varit statt i ständigt stigande.

Ursprungligen skulle enligt riksdagsbeslutet år 1911 fiskehamn anläggas vid

Sanna på Bremön. I underdånig skrivelse den 2 december 1916 ifrågasatte lantbruksstyrelsen,

att den beslutade fiskehamnsanläggningen vid Sanna borde utbytas

mot annan dylik anläggning på lämpligare belägen plats, och i underdånig skrivelse

den 18 december 1917 fann styrelsen på anförda grunder otvetydigt framgå,

att den beslutade hamnen vid Sanna å Bremön skulle vara olämplig till fiskehamn,

men att däremot en lämplig plats för en fiskehamn i samma trakt funnes

i det s. k. Kalvsundet mellan Bremön och den söder om Bremön belägna holmen

Bremö-Kalven. Någon fiskarebefolkning vore nämligen ej bosatt eller uppehölle

sig ens tidvis vid Sanna och möjlighet förefunnes ej heller för fiskare att bosätta

sig å platsen, enär denna disponerades av lotsverket. Sanna ansågs i övrigt icke

hava något fördelaktigt läge i förhållande till fiskeplatserna i trakten. Däremot

besöktes Kalvsundet under fisketiden av trakten3 fiskare, och hade nämnda sund

ett mycket fördelaktigare läge än Sanna i förhållande till fiskeplatserna. Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen har därefter i underdånig skrivelse den 6 december

1919 biträtt vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört, samt sedermera med underdånig

skrivelse den 1 november 1920 med överlämnande av arbetsplan för fiskehamn

i Kalvsundet anfört, att med då rådande prisförhållanden en besparing av

omkring 400,000 kronor skulle uppnås genom att utföra fiskehamnsanläggningen

i Kalvsundet vid Bremö-Kalven i stället för vid Sanna. -— Vid 1921 års riksdag

bifölls Kung! Maj:ts förslag, att fiskehamn skulle byggas vid Bremö-Kalven i

stället för vid Sanna å Bremön.

Uti sitt den 5 augusti 1922 avgivna yttrande med anledning av Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens förut omnämnda skrivelse den 11 juli 1922 har Konungens

befallningshavande i fråga om fiskehamnsanläggning vid Bremö-Kalven,

med erinran om huruledes denna hamnanläggning blivit beslutad av riksdagen

1921, framhållit, att vid Bremö-Kalven funnes dock icke något egentligt fiskläge

och att något sådant kommer sannolikt icke heller att därstädes uppstå, även

om en fiskehamn där anlägges. Någon dyrbarare hamnanläggning borde sålunda

där under inga omständigheter ifrågakomma. Emellertid uppehålla sig i det

s. k. Kalvsundet fiskare från närbelägna fisklägen tidvis, då fiskeförhållandena i

trakten av Bremö-Kalven äro särskilt gynnsamma. Enligt uppgift fiskas då därstädes

icke blott av Njurundafiskare utan även av fiskare från Alnön och Hälsingland

till ett sammanlagt antal av på en gång ända till 80 båtlag. Till skydd för

dessas fiskebåtar, i allmänhet jämförelsevis små motorbåtar, torde i Kalvsundet

vid Bremö-Kalven erfordras två vågbrytare, vartill alltså en anläggning lärer

kunna inskränkas. — Med hänsyn till den betydande kostnad, vartill denna beslutade

fiskehamn beräknats, och den enligt länsstyrelsens mening jämförelsevis

mindre nytta, den skulle medföra, hemställde länsstyrelsen, att frågan om denna

fiskehamnsanläggnings utförande toges under förnyad omprövning, därvid borde

undersökas, huruvida icke erforderliga hamnanstalter borde kunna åstadkommas

för kostnader, vilka icke stå i alltför stor disproportion till anläggningens blivande

betydelse. Det kunde nämligen enligt länsstyrelsens mening icke antagas, att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Styrelserna

och de sakkunnige.

efter en hamnanläggning därstädes avsättningsmöjligheterna avsevärt förbättras,

nya avsättningsplatser erhållas eller förbättrade transportmedel anordnas.

I skrivelse till lantbruksstyrelsen den 7 april 1922 hava 19 fiskare vid Lörndden

hemställt, att fiskehamnen därstädes måtte snarast möjligt iståndsättas. Uti

häröver den 11 juli 1922 avgivet yttrande till lantbruksstyrelsen har fiskeriintendenten

i nedre norra distriktet anfört, att Löruddens fiskehamn borde iståndsättas

samtidigt med övriga med denna jämförliga norrländska fiskehamnar, såsom

Höliek, Prästgrundet, Bergö, Grisslan m. fl. — Därest Lörudden på grund av arten

av de förbättringsarbeten, som där äro erforderliga, icke kunde inrangeras i

fiskehamnsgruppen II (Gårdskär, Fågelsundet m. fl.), syntes hamnen vid Lörudden

böra placeras i grupp I som nr 13 i stället för Bremö-Kalven. — Det vore visserligen

av stor betydelse att få två vågbrytare uppförda i Kalvsundet, men om

dessa icke skulle kunna utföras för en ringa bråkdel av den för fiskehamnsanläggningen

å Bremö-Kalven beräknade kostnaden, syntes honom ingen anläggning

därstädes böra ifrågakomma. Det vore ojämförligt viktigare, att hamnen

vid Lörudden snarast möjligt iståndsättes, än att fiskehamn anordnas i Kalvsundet.

Uti sitt den 5 augusti 1922 avgivna jdtrande i anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

skrivelse den 11 juli 1922 har Konungens befallningshavande

beträffande Lörudden anfört, att fiskehamnskommissionen angivit, att hamnen vid

Lörudden ej för rimliga kostnader kan bliva någon framtidshamn, och att fiskehamnskommissionen

antager, att åtminstone en del av de yngre fiskarena skulle

komma att överflytta till Sanna å Bremön, i fall därstädes anlades hamn; dock

förmodades, att flertalet fiskare och däribland alla de äldre skulle stanna kvar

vid Lörudden, därest hamnen därstädes komme att upprensas. — Denna hamn

befinner sig numera i dåligt skick, då den, av naturen grund och trång, under

eu vinterstorm år 1917 blev svårt förstörd. Dessutom förekomma stenar utanför

inloppet. — Då Lörudden är ett av de viktigaste fisklägena inom länet, bör den

här behövliga hamnförbättringen snarast komma till utförande. Givetvis skulle

den bästa hamnen erhållas förutom medelst hamnens uppmuddring genom anläggande

av nya vågbrytare. Ett sådant omfattande arbete torde dock draga allt

för betydande kostnader, varför i första hand torde vara tillräckligt att, jämte

uppmuddring av hamnen, iståndsätta det av stormen skadade bålverket till en

vågbrytare. Länsstyrelsen tillstyrkte sålunda såsom i högsta grad angeläget förbättrande

inom den närmaste tiden av Löruddens fiskehamn. Underlåtenhet

härav kunde föranleda, att fisket därstädes måste helt och hållet nedläggas. Anläggandet

av fiskehamn vare sig vid Sanna eller i Kalvsundet å Bremö-Kalven

kan enligt länsstyrelsens mening ingalunda ersätta en hamn vid Lörudden.

Löruddens fiskläge är beläget på fastlandet mitt emot den nordligaste udden

av Bremön. I Kalvsundet mellan Bremön och den sydväst om denna ö belägna

holmen Bremö-Kalven skulle den beslutade fiskehamnen vid Bremö-Kalven förläggas.

Då denna sistnämnda fiskehamn skulle ersätta den tidigare beslutade

fiskehamnsanläggningen vid Sanna å Bremön, så skulle denna hamn erhålla samma

rymlighet, vattendjup av 3.o m. och utrustning med kajbyggnad och släpställe som

fiskehamnskommissionen ansett behövliga för den fiskehamn vid Sanna, som den

skulle ersätta.

Om däremot anläggningen skulle inskränkas till anordnande av endast skydd

för fiskebåtarne, vilket nu enligt Konungens befallningsliavandes mening vore

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kmujl. Maj.is Proposition Nr 114.

tillräckligt, och sålunda kaj, släpställe och muddring icke utföres, så bliva endast

tvenne vågbrytare behövliga för att fiskebåtarne skulle kunna ligga trygga i skydd

av dessa. För att kunna bereda skydd för det stora antal av ända till 80 båtlag,

som på en gång lära samlas till fiske i trakten av Bremö-Kalven, skulle utan

tvivel erfordras den rymlighet för hamnbassängen, som i liamnpldnen angivits.

Det vore uppenbarligen icke synnerligen tillfredsställande att bereda skydd för

endast en del av båtlagen, och att sålunda väsentligen, t. ex. till hälften, minska

det genom vågbrytare inneslutna och skyddade området, men även om anläggningen

i sådan omfattning inskränkes, så kunde man icke komma ifrån nödvändigheten

att åt vågbrytarne giva den styrka och de dimensioner, som betingas

av hamnens utsatta läge. Svår sjö från SO och S samt även från N går genom

Kalvsundet. Vågbrytarne måste kunna stå emot den hårda sjön, som kommer

från öppet hav och djupt vatten direkt mot vågbrytarne. Under alla förhållanden,

vare sig man skulle enligt den fastställda arbetsplanen bereda skydd för en tillräckligt

rymlig hamnbassäng, avpassad efter behovet för ända till 80 båtlag, eller

för endast hälften därav, så skulle kostnaden för vågbrytarne bliva väsentligen

större än en hamnanläggning vid Lörudden.

Beträffande Västernorrlands län hava styrelserna och de sakkunnige, som

dela Konungens befallningshavandes uppfattning, funnit sig böra föreslå, att den

beslutade fiskehamnsanläggningen vid Bremö-Kalven må uteslutas ur den av

riksdagen antagna planen för fiskehamnsbyggnaderna tillhörande gruppen I och

ersättas i denna grupp av fiskehamn vid Lörudden.

Kostnaden för hamnanläggningen vid Bremö-Kalven har enligt den tidigare

beslutade planen beräknats till 956,700 kronor.

Kostnaden för hamnarbetet vid Lörudden, som kunnat begränsas till utförande

av en kort vågbrytare samt muddring och stenrensning, har beräknats

till 100,500 kronor.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Västernorrlands

län skulle sålunda bliva 856,200 kronor.

Södermanlands län.

I detta län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen för fiskehamnsgruppen

I anläggas bryggor vid Stendörren, Långö och Bokö.

Utanför Södermanlands kust fiskas huvudsakligen strömming, flundra, aborre,

gädda, ål och sik samt braxen och id.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 593,900 kg., år 1916 cirka

806,400 kg., år 1918 cirka 601,000 kg. och år 1920 cirka 437,300 kg:, utvisande en

ökning år 1916 med 35.8 %, år 1918 omed 1.2 % och en minskning år 1920 med

26.4 % av 1914 års fångstmängd. År 1914 uppgick fångstens värde till cirka

95,500 kronor, år 1916 till cirka 271,400 kronor, år 1918 till cirka 560,500 kronor

och år 1920 till cirka 307,300 kronor.

År 1914 användes inom länet 1 däckad båt utan motor, 43 öppna båtar

med motor och 319 öppna båtar utan motor. Under år 1916 hade man 1 däckad

båt med motor, 58 öppna båtar med motor och 320 öppna båtar utan motor, år

1918 64 öppna båtar med motor och 376 öppna båtar utan motor samt år 1920

icke mindre än 47 däckade båtar med motor, 29 öppna båtar med motor och 417

öppna båtar utan motor. Under sista åren hava fiskarena sålunda i stor omfattBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 91 käft. (Nr 114) 396 23 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Styrelserna

och de sakkunnige.

Kungl. May.ts Proposition Nr 114.

ning övergått till anskaffande av däckade motordrivna fiskebåtar i stället för

öppna båtar med motor.

Vid Stendörren, Långö och Bokö skulle anläggningarne endast bestå av den

stora farleden inomskärs från Stockholm till sydligare delar av Östersjökusten

uppförda bryggor, vid vilka fiskarena, som bo på spridda platser i skärgården,

skulle kunna avsända sina fiskefångster per ångbåt till Nyköping eller Stockholm

eller annorstädes. Från de vid och utanför farleden liggande öame försändas

förutom den fångade fisken, kreatur och jordbruksprodukter, och diverse förnödenheter

avhämtas för fiskarenas och den övriga befolkningens behov.

I anledning av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 11 juli 1922

har Konungens befallningshavande, med överlämnande av infordrade yttranden

från landsfiskalen i Hölebo distrikt, inom vilket de nämnda bryggplatserna äro

belägna, samt från länets fiskerikommitté, åberopat dessa yttranden av överensstämmande

innehåll såsom uttryck för Konungens befallningshavandes egen uppfattning

och såsom sammanfattning anfört, att vid Stendörren och Långö vore

behovet av de föreslagna bryggorna lika stort som åren 1907 och 1908 vid fiskehamnskommissionens

besök på platserna, men att vid Bokö hade det något

minskats på grund av Järna — Norrköpingsbanans tillkomst sedan dess, och att

någon på behovet av anläggningarne inverkande förändring i befolkningens storlek

eller yrkesförliållanden icke inträtt å någon av de tre platserna. Av de ifrågavarande

anläggningarna borde den vid Långö i Sävsundet i första rummet komma

till utförande och därnäst den i det närmaste lika önskvärda anläggningen vid

Stendörren, varemot bryggan vid Bokö icke vore fullt så viktig. Alldenstund

bryggorna skulle å alla tre ställena ligga invid stora segelleden inomskärs från

Stockholm söderut, förefinnas gynnsamma avsättningsmöjligheter. Avsättningsplatser

för fångsten torde bliva först och främst Stockholm, men jämväl Södertälje,

Nyköping och Norrköping, dit fisken kan medfölja de passerande kanaloch

skärgårdsbåtarne, därest kajanläggningar med tillräckligt djup komma till

stånd.

Fisket i den södermanländska skärgården och utanför kusten bedrives

visserligen till större omfattning inom Hölebo härad, där de beslutade tre bryggorna

skulle bliva belägna, än inom något annat av kustdistrikten, men är likvisst

i och för sig tämligen ringa. Inom Hölebo härad är yrkesfiskarenas antal

f. n. endast 15, medan binäringsfiskarena uppgå till 108 personer. Värdet av

hela fiskefångsten inom häradet uppgick under år 1920 till endast cirka 132,000

kronor.

För fiskarena skulle tillkomsten av de tre bryggorna visserligen underlätta

avlämnandet av fiskefångsterna till de passerande skärgårdsbåtarne, men bryggorna

skulle säkerligen få sin största betydelse för skärgårdsbefolkningens varuforsling

och persontrafik med kustfararne och skärgårdsbåtarne till Stockholm och Nyköping

m. fl. platser. Het synes därför mera vara ett samfärdselintresse att

bygga dessa bryggor vid den stora allmänna farleden, än en åtgärd, som i någon

större grad skulle befrämja en utveckling av fisket inom länet. De ifrågavarande

bryggorna synas därför närmast böra bringas till utförande genom användande

av andra medel än dem som beviljats för främjande av fiskerinäringens utveckling

genom anläggning av fiskehamnar.

Styrelserna och de sakkunnige hava därför ansett sig böra föreslå, att brygganläggningarne

vid Stendörren, Långö och Bokö böra uteslutas ur den av riks
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts Proposition Nr 114.

43

dagen antagna planen för fiskehamnsbyggnader, tillhörande gruppen I, och att

sålunda icke någondera av dem må komma till utförande som fiskeliamnsbyggnad.

Byggnadskostnaden för de tidigare beslutade hamnarbetena vid Stendörren,

Långö och Bokö var beräknad till respektive 46,200 kronor, 38,600 kronor och

28,000 kronor. Besparingen genom uteslutandet av dessa hamnar skulle således

uppgå till 112,800 kronor.

Göteborgs och Bohus län.

Uti sin skrivelse den 10 maj 1922 har riksdagen beträffande den motionsvis

gjorda framställningen om ytterligare muddring i den redan utförda fiskehamnen

vid Hönö-Klova, som tillhör fiskelianmsgruppen I, förklarat, att detta

spörsmål lämpligen borde upptagas till närmare granskning i sammanhang med

den allmänna utredning rörande de olika fiskehamnarne, vilka riksdagen ansett

böra äga rum.

Styrelserna och de sakkunnige hava i anledning därav även besökt HönöKlova

för bedömande av i vad mån den önskade muddringen därstädes må anses

behövlig.

Före den nya fiskehamnens tillkomst hava fiskarena haft sina båtar i allmänhet

liggande utanför den nuvarande hamnen öster om Långholmen och Döingesundet.

På detta område hava fiskarena av gammalt vadräcken och bryggor förlagda.

Meningen vore nu, att fiskebåtarne skulle flytta in i hamnen. Plats kan

beredas norr och nordost om skäret Kattbådan, om fiskarena anordna bryggor

och vadräcken längs gränserna för det nu befintliga 3.5 metersdjupet därstädes.

Vid Hönö-Klova finnas nu 50 stora däckade motorbåtar, av vilka 40 hava

ett djupgående av 3.0 till 3.6 meter. 11 st. ligga nämligen lastade 3.o m. djupt,

18 st. 3.3 m. och 11 st. 3.6 m. djupt. Dessa senare kunna ligga vid kajen, där

4.0 m. vattendjup förefinnes vid m. v. y.

Förutom de 50 däckade båtarne med motor finnas 5 däckade båtar utan

motor och 230 öppna båtar. Utvecklingen har på platsen gått mycket raskt: sedan

hamnen blev färdig, hava ej mindre än 8 st. däckade motorbåtar tillkommit, oaktat

depressionen. Med den hastighet, varmed båtantalet vid Hönö ökats under de

senaste två åren, är onekligen den begärda muddringen för ökande av djupområdet

synnerligen välbehövlig redan nu. Nästan alla platser, som kunna anordnas

längs det nuvarande djupområdet, skulle åtgå redan för de befintliga större fiskebåtarne,

så att det blir ont om plats för de talrika öppna båtarne inom hamnens

område, varjämte det är nödvändigt att bereda plats för de nytillkommande fiskebåtarne,

så att den raska utvecklingen icke hämmas av brist på tillräckligt utrymme

inom hamnens eget område. — Blir den nya bassängen utförd, komma i

första hand de nuvarande båtarne att flytta in dit. För nytillkommande båtar

kan sedan, utan att någon muddring härför erfordras, plats beredas norr och nordost

om skäret Kattbådan, vilket område utgör ett för utvecklingen betryggande

område av lämpligt djup.

För att få detta område bättre skyddat för dyningar Hd sydvästliga stormar

erfordras utfyllning av en kortare stenarm från Kattbådan sydost ut.

En fördjupning av det s. k. Döingesundet till 3.5 meters djup skulle i hög

grad förbättra hamnen. På sista tiden har det s. k. Marstrandsbolaget börjat

angöra hamnkajen i Hönö med en större ångbåt. Vid stormigt väder är det förenat

Ytterligare

muddring vid

Hönö-Klova.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Styrelserna

och de

sakkunnige.

med svårigheter att få ångbåten vänd vid utgåendet. Om Döingesundet uppmuddras,

så kunna trafikbåtarne gå in genom detta och ej behöva vändas i hamnen.

Vid stark sydvästlig storm skulle fiskemotorbåtarne lättare ingå i hamnen

genom nämnda sund eller utgå den vägen i skydd av Långholmen.

Den nya inre bassängen kan enligt verkställd undersökning och uppgjort

förslag förläggas på sådant sätt, att endast ringa sprängning i bottnen behöver

utföras, utan huvudsakligen endast muddring.

Styrelserna och de sakkunnige hava ansett sig böra föreslå att de förenämnda

arbetena för åstadkommande av den nya bassängen med 3.5 meters vattendjup

under m. v. y. och fördjupningen av Döingesundet till 3.5 m. under m. v. y.

med 15 meters bottenbredd samt stenfyllningsarmen vid Kattbådan må komma

till utförande.

Med hänsyn till de betydande kostnader, statsverket redan måst vidkännas

för de vid denna hamnplats redan utförda arbetena, och då det vidare särskilt

med avseende på den redan nu kraftigt ökade trafiken ej synts uteslutet, att

hamnanläggningen kan komma att i avsevärd män tjäna även andra uppgifter än

dem, som äro direkt förbundna med fisket, har det synts styrelserna och de sakkunnige

kunna sättas i fråga, huruvida icke någon del, förslagsvis 15 % av de nu

föreslagna ytterligare kostnaderna, skäligen borde bestridas på annat sätt än med

statsmedel. I sådant syfte hava styrelserna och de sakkunnige från fiskarebefolkningen

vid Hönö-Klova infordrat yttrande, huruvida den vore villig att till det

nu ifrågavarande arbetets utförande, förutom med viss strandskoning och utförande

av vissa fiskebryggor, som under alla förhållanden ansetts böra åligga fiskarena,

bidraga med 15 % av verkliga kostnaden för arbetet i övrigt. Till svar härå har

meddelats, att fiskarena, vilkas ekonomiska ställning under de senaste årens särskilt

för fiskerinäringen mycket tryckande depression i hög grad försämrats, ej ansåge

sig kunna till utvidgningen av hamnanläggningen bidraga med mer än ovannämnda

strandskoning och fiskebryggor, tillsammans dragande en beräknad kostnad

av 15,000 kronor.

Vid sådant förhållande hava styrelserna och de sakkunnige icke ansett sig

böra såsom ett oeftergivligt villkor för här ifrågavarande arbetes utförande vidhålla

det tilltänkta kravet på bidrag från fiskarenas sida i vad detta avser viss

del av den verkliga kostnaden, utan ansett sig i detta avseende böra inskränka

sig till att framhålla önskvärdheten av att vid ärendets fortsatta beredning må

tagas under omprövning, huruvida sådant bidrag må kunna erhållas av respektive

kommun, landsting eller annan lokal institution.

Däremot bör såsom villkor för arbetets utförande fastställas, att fiskarena

vid Hönö själva bekosta strandskoning utmed nya bassängen och de bryggor, som

erfordras för båtarne att ligga vid, samt att till staten kostnadsfritt överlåtes det

strandområde innanför nya bassängen, som icke redan är till staten överlåtet och

är beläget mellan de till staten redan överlåtna strandområdena.

Kostnaden för ifrågavarande tilläggsarbete vid Hönö-Klova är nu beräknat

till 115,000 kronor.

Fiskehamns grupp en II.

Fiskehamns- Enligt riksdagens förutnämnda skrivelse skulle hinder icke möta att, i den

gruppen II. mån så befinnes lämpligt, undersökningen utsträcktes att omfatta icke blott fiske
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

hamnsgruppen I, utan även muddringshamnarne, tillhörande fiskehamnsgruppen

II, och de möjligheter, som beträffande jämväl dessa hamnförbättringar kunna

föreligga att, utan åsidosättande av skäliga krav på deras verkställande inom rimlig

tid, nedbringa statens utgifter. Styrelserna och de sakkunige hava därför ansett

sig även böra pröva frågan om huruvida samtliga tidigare planerade muddringshamnar

böra komma till utförande, eller om vissa inskränkningar eller förändringar

i den beslutade byggnadsplanen även i fråga om dem böra företagas.

För sådant ändamål hava styrelserna och de sakkunnige år 1922 besökt de till

denna grupp hörande hamnplatserna vid Gårdskär och Fågelsundet i Uppsala

län samt Gäddbäckssund på Holmön i Yästerbottens län och i samband därmed

Byviken på nämnda ö.

Uppsala län.

I detta län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen för fiskehamnsgruppen

II anläggas fiskehamnar vid Gårdskär och Fågelsundet.

Utanför Uppsala läns kuster fiskas huvudsakligen strömming och sik, samt

gädda, aborre, braxen, lax, lake och ål.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 441,400 kg., år 1917 cirka

956,000 kg., år 1918 cirka 947,500 kg., år 1919 cirka 956,200 kg. och år 1920 cirka

539,500 kg., utvisande en ökning år 1917 med 116.5 %1 år 1918 med 114.6 %, år

1919 med 116.6 % och år 1920 med 22.2 % av 1914 års fångstmängd. År 1914

uppgick fångstens värde till cirka 92,300 kronor, år 1917 till cirka 371,200 kronor,

år 1918 till cirka 658,700 kronor, år 1919 till cirka 402,800 kronor och år 1920 till

cirka 259,400 kronor.

År 1914 användes inom länet 12 öppna fiskebåtar med motor och 274 öppna

båtar utan motor. Under år 1917 funnos 61 öppna båtar med motor och 224

öppna båtar utan motor, år 1919 icke mindre än 100 öppna båtar med motor och

239 öppna båtar utan motor. Fiskarena hava under senare åren sålunda i stor

omfattning övergått till användande av motordrivna fiskebåtar.

Uti sitt den 27 juli 1922 avgivna yttrande med anledning av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens

skrivelse den 11 i samma månad har Konungens befallningshavande

såsom svar å denna hänvisat till och överlämnat yttranden från landsfiskalerna

i Älvkarleby och Lövsta distrikt.

I ärendet har landsfiskalen i Älvkarleby distrikt anfört, att i Gårdskär hade

icke inträtt någon sådan förändring i befolkningens storlek och yrkesförhållanden,

att behovet av hamnanläggningen försvunnit eller väsentligt minskats, utan hade

under tiden efter fiskehamnskommissionens besök på platsen åren 1907 och 1908

behovet av en fiskehamnsanläggning därstädes gjort sig mer och mer gällande på

grund av ökade avsättningsmöjligheter, och skulle en fiskehamnsanläggning medföra

de största fördelar och det kraftigaste uppsving för fiskarebefolkningen därstädes.

Gynnsamma avsättningsmöjligheter förefunnes på platsen, enär uppköpare

vore bosatta därstädes och befolkningen mycket talrik. För transporten från

hamnplatsen anlitas landsvägsskjuts eller lastbilar, som forsla fångsten till Älvkarleö

järnvägsstation för att vidare befordras till Stockholm, Uppsala, Gävle

m. fl. orter. Skulle antalet hamnbyggnader inom länet behöva begränsas till

endast en, så borde hamnanläggningen vid Gårdskär komma till utförande framför

hamnbyggnaden vid Fågelsundet.

Landsfiskalen i Lövsta distrikt har framhållit, att någon egentlig förändring

i befolkningens storlek icke honom veterligen inträtt vid Gårdskär eller Fågel
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

sundet och att behovet av bättre hamnförhållanden å båda platserna vore större

nu än åren 1907—1908, enär vattendjupet sedan dess ytterligare avtagit, vartill

komme, att den nu allenarådande motorbåtstrafiken i följd av båtarnes ökade storlek

kräver djupare vatten. Vid Gårdskär både man endast cirka 1.6 mils avstånd

till järnvägsstation och därigenom möjlighet att försända strömmingen med morgontåg

till Gävle och Uppsala och att på morgonen avyttra den i färskt tillstånd

i dessa städer och närliggande samhällen. Trakten omkring Fågelsundet vore

däremot fullkomligt vanlottad på kommunikationer och fiskarebefolkningen helt

hänvisad till havet för att komma i en något så när snabb affärsförbindelse med

närmaste handelsplatser. En »modern» hamnanläggning vid Fågelsundet skulle

medföra ett uppsving för hela denna trakt av Hållnäs socken, ej endast vid Fågelsundet

utan jämväl för de på ömse sidor därom belägna, närliggande fisklägena

Sikhjälma och Slada. Då transporten till närmaste avsättningsort Gävle nu toge

så lång tid i anspråk samt i brist på båtlägenhet i allmänhet måste verkställas

av fiskarena själva, föredraga dessa ofta att insalta strömningen i stället för att

sälja den i färskt tillstånd, oaktat härigenom ett sämre ekonomiskt resultat erhålles.

»Helt annorlunda — ansåge landsfiskalen — vore förhållandet, därest

hamnen bleve sådan, att fartyg av ordinär storlek där kunde inlöpa, så att fisken

antingen kunde säljas till ankommande uppköpare eller i större mängder avsändas

till avsättningsplatserna». Landsfiskalen ansåge en hamnanläggning vid Fågelsundet

av väsentligt större betydelse än en sådan vid Gårdskär, och att direkta

sjöförbindelser från Fågelsundet, sedan hamnen därstädes blivit uppmuddrad »till

1.5 ä 2 meters djup», torde uppkomma »ej endast med Gävle utan även med

Stockholm, till den förstnämnda platsen för transport av all slags färsk fisk och saltad

strömming, till Stockholm för transport av salt strömming ej endast från Fågelsundet

utan även från samtliga fisklägen vid Hållnäskusten», varjämte utskeppning

av lingon och trävaror kunde ske över hamnen.

Styrelserna Gårdskärs fiskläge är beläget vid Gävlebukten cirka 1.5 mil från Älvkarleö

''.och de järnvägsstation. Från läget fiskas med för närvarande 13 st. öppna båtar med

sakkunnige. TOOtor och 28 st. öppna båtar utan motor utav 30 till 34 yrkesfiskare jämte 8 ä 10

binäringsfiskare. Fisket utgöres huvudsakligen av strömming samt något gädda

och torsk.

Från öppna havet leder in till hamnen ett trångt cirka 2 km. långt sund,

uti vilket skulle uppmuddras en inseglingsränna in till den likaledes uppmuddrade

hamnbassängen.

Yid Gårdskär skulle enligt fiskehamnskommissionens plankarta inseglingsrännan

genom sundet göras i möjligasté mån rak och vid undersökningen för

upprättande av arbetsplan framhöllo fiskarena ånyo önskvärdheten härav. — I

den fastställda arbetsplanen har detta önskemål tillgodosetts vid utstakningen av

inseglingsrännan, som skulle muddras till 2.5 meters djup under medelvattenytan och

15 meters bottenbredd i enlighet med vad fiskehamnskommissionen föreslagit. —

En icke obetydlig minskning av kostnaden kan emellertid ernås dels genom en

mindre rak sträckning för rännan genom sundet samt inskränkning av djupet till

endast 2. o meter under medelvattenytan och av bottenbredden till endast 8. o meter,

och genom minskning av omfattningen av muddringen i hamnbassängen. Med

hänsyn till behovet av inskränkningar i statsutgifterna, synes det vara skäligt att

arbetet erhåller denna begränsning.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Skulle förhållandena i framtiden göra en förbättring av inseglingsrännan

och hamnen nödvändig, kan en sådan äga rum i anslutning till de nu föreslagna

arbetena på lämpligt sätt.

Fågelsundets fiskläge ar beläget vid det nordöstra hörnet av Upplands kust,

cirka 2.8 mil öster om Gårdskär och cirka 5 mil från Gävle. Vid fiskläget fiskas

för närvarande av 50 till 56 yrkesfiskare med 15 öppna båtar med motor och

20 öppna båtar utan motor. Fångsten utgöres av strömming och sik samt något

gädda och aborre.

Hamnplatsen utgöres av två genom en mindre udde skilda vikar, kallade

Storhamnen och Gråslätshamnen. Platsen är mycket utsatt för starka vindar och

hög sjö. Vid västlig och nordvästlig storm uppstår hög sjö, som ofta kan vara

mycket svar för fiskebåtarna. Från N. och NO. kommer den grövsta sjön, som

är mäst farlig och hinderlig för dessa. Fiskehamnskommissionen fann det nödvändigt,

att en vågbrytare utbyggdes väster om Storliamnen till skydd för denna

samt att en ränna av 10 meters bottenbredd och 1.5 meters djup under medelvattenytan

muddrades i Gråslätshamnen. Vid undersökningarne på platsen för

upprättande av den fastställda arbetsplanen år 1913 framhöllo fiskarena det stora

behovet att få en ränna uppmuddrad i sundet av 2.6 meters vattendjup vid medelvattenytan

och 15 meters bottenbredd, så att fiskebåtarne kunde gå genom sundet

och slippa ga runt Björns fyr vid svår sjö från N. och NO. — Behovet av vågbrytare

och av genomfartsränna genom sundet framhölls av fiskarena både för

fiskehamnskommissionen vid dess besök å platsen och senare vid utförandet av

undersökningarne därstädes för arbetsplanens upprättande.

Vid styrelsernas och de sakkunniges besök under september 1922 utröntes

emellertid, att ingen vågbrytare erfordrades och ej häller någon genomfartsränna i

sundet. Denna uppfattning delades även av fiskarena, vilka nu ansågo, att det vore

tillfyllest, att endast muddring av rännor i Storhamn till 2.0 meters djup och i

Gråslätshamn till 1.5 meters djup verkställdes utmed sjöbodarne samt stenrensning

i västra delen av sundet utanför Storhamn. Styrelserna och de sakkunnige anse

sålunda, att hamnförbättringen vid Fågelsundet bör inskränkas till dessa sistnämnda

muddringsarbeten i Storhamnen och Gråslätshamnen samt stenrensningen

i sundet å grunden västerut.

Beträffande Uppsala län hava Styrelserna och de sakkunnige ansett sig böra

föreslå, att fiskeliamnsanläggningarne vid Gårdskär och Fågelsundet båda komma

till utförande, men med endast den omfattning av arbetena, som ovan angivits.

Kostnaden för hamnarbetet vid Gårdskär enligt den tidigare beslutade

planen är beräknad till 240,600 kronor. I den nu föreslagna planen med mindre

rak sträckning för inseglingsrännan, inskränkning av vattendjupet till 2.o meter

och bottenbredden till 8.o meter samt minskning av hamnbassängen, har kostnaden

nu beräknats till endast 93,400 kronor.

Kostnaden för den tidigare beslutade hamnen vid Fågelsundet är beräknad

till 239,600 kronor.

Sedan hamnarbetet inskränkts att omfatta endast de förut nämnda muddringsoch

stenrensningsarbetena, har kostnaden beräknats till endast 78,000 kronor.

Nedsättningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Uppsala län skulle

således bliva 308,800 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

Västerbottens län.

I detta län skulle enligt den beslutade byggnadsplanen för fiskehamnsgruppen

II anläggas fiskehamnar vid Gäddbäckssund och Bönnskär.

Utanför Västerbottenskusten fiskas huvudsakligen strömming, sik, lax, gädda,

aborre och lake.

Totala fångstmängden utgjorde år 1914 cirka 547,700 kg., år 1917 cirka

1,389,100 kg., år 1919 cirka 871,800 kg. och år 1920 cirka 622,400 kg., utvisande

en ökning år 1917 med cirka 153.6 %, år 1919 med cirka 59.2 % och år 1920 med

cirka 13.6 % av 1914 års fångstmängd. År 1914 uppgick fångstvärdet till cirka

174,900 kronor, år 1917 till cirka 747,500 kronor, år 1919 till cirka 643,400 kronor

och år 1920 till cirka 486,800 kronor.

År 1914 användes inom länet för fisket 1 däckad båt med motor, 21 öppna

båtar med motor och 484 öppna båtar utan motor. Under år 1917 funnos 1

däckad båt med motor, 75 öppna båtar med motor och 660 öppna båtar utan

motor, år 1919 1 däckad båt med motor, 94 öppna båtar med motor och 358

öppna båtar utan motor och år 1920 100 öppna båtar med motor och 317 öppna

båtar utan motor. På de senaste åren hava fiskarena även inom detta län i

mycket stor omfattning övergått till att använda motordrivna fiskebåtar.

I sitt den 11 augusti 1922 avgivna yttrande med anledning av Väg- och

Vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 11 juli 1922 har Konungens befallningshavande

dels överlämnat genom vederbörande landsfiskaler från ortsbefolkningen

infordrade uppgifter samt yttrande av hushållningssällskapets fiskerinämnd, dels

för egen del anfört, att Konungens befallningshavande angående hamnanläggning

på Holmön åberopade det av byamännen å Holmön avgivna yttrandet samt att

en hamnanläggning på Holmön hade redan alltför länge låtit vänta på sig och

borde i första hand komma till stånd. Om behovet av en sådan var stort redan

åren 1907 och 1908, vore det än större nu. Beträffande avsättningsmöjligheterna

hänvisades till byamännens uppgifter och i fråga om platsen för en hamnanläggning

på Holmön åberopades likaledes byamännens yttrande. — Landsfiskalen i

Sävar har jämväl instämt i byamännens yttrande.

I detta senare hava Holmöns byamän framhållit, att behovet av en hamnanläggning

vore för närvarande lika stort om ej större än vid fiskehamnskommissionens

besök å ön år 1907—08. Några förändringar i befolkningens storlek och

yrkesförhållanden hade ej inträtt sedan nämnda besök. Men däremot hade det

sedan dess blivit verkställt en undersökning i Byviken, vilken visat, att därstädes

en hamnanläggning vore utförbar för rimlig kostnad. Därest denna komme till

utförande, ansåge de, att en hamnanläggning i Gäddbäckssundet kunde undvaras.

Några gynnsamma avsättningsmöjligheter från en hamn i Gäddbäckssundet kunde

de ej hoppas på, då denna plats vore för långt avsides från den allmänna farleden

för att kustbåtar skulle kunna anlöpa en hamn därstädes. Avsättningsplatserna

för fångsten vore för närvarande Holmsund, Umeå och Stockholm, och

transporten skedde med mindre motorbåtar till Holmsund och torde transporten

i framtiden komma att bero på huruvida kusttrafiken kunde ledas till hamnen.

En hamn vid Byviken vore den enda, som på Holmön kunde utnyttjas både som

fiske- och transporthamn.

Västerbottens läns fiskerinämnd har anfört, att några fiskare icke bodde

vid Gäddbäckssund, ehuru större delen av Holmöboarne hade sina sjöbodar och

fiskebåtar där, utan voro fiskarena bosatta i Holmö by. Behovet av fiskehamns
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 114.

anläggning i Gäddbäckssund vore ungefär lika, stort som för 15 år sedan, och

avsättningsmöjligheterna vore att söka i industrisamhällena på fastlandet, såsom

Holmsund, Sandvik, Obbola och Hörnefors, samt Umeå stad, till vilka platser

transporten sker med motorbåtar.

De s. k. Holmöarne mellan Västra och Östra Kvarken, belägna cirka 3 mil

från fastlandet och sjövägen cirka 5 mil från Umeå, utgöras av den egentliga

Holmön, Ängsön, Grossgrund och Holme) Gadd. Gäddbäckssundet, som i mitten

bildar en rymlig bassäng av 4 till 5 meters djup, utgöres i övrigt av två smala

sund, Sörsundet och Norrsundet, som skilja Ängsön och Holmön åt.

Holmön har en befolkning av 415 personer, av vilka för närvarande 58 yrkesfiskare

och 29 binäringsfiskare. Öns befolkning anses hava sin utkomst till a/a

av fisket. Fisket utgöres huvudsakligen av strömming, lax och sik.

Den beslutade fiskehamnsanläggningen skulle förläggas till Gäddbäckssundet.

Sörsundet skulle uppmuddras till 4.o meters djup under medelvattenytan och

20 meters bottenbredd för att Holmön skulle få förbindelse med fastlandet medelst

några av de i ordinarie turer gående ångbatarne. Norrsundet skulle fördjupas

till 1.2 meters djup under medelvattenytan och 5 meters bottenbredd, så att fiskebåtarne

skulle kunna gå denna vägen ut till strömmingsgrunden öster och nordost

om Holmön vid Stora och Lilla Fjäderägg, Mickelsgrund, Lillgrund och

Storgrund in. fl. platser. _T .. . . .....

Vid styrelsernas och de sakkunniges besök pa Holmön den 29 sistfidne

oktober var befolkningen mycket talrikt församlad på utlyst sammanträde, och

begagnade tillfället att uttala sin mening beträffande behovet av fiskehamn på

Holmön och den lämpligaste platsen för en sådan.

Alla de närvarande, som uppgingo till något över 100 män, voro ense om

att behovet av en hamn på ön vore synnerligen stort. Fisket vore befolkningens

huvudnäring, men stora svårigheter funnos för avsättning av fångsterna, då förbindelserna

med fastlandet, så länge ingen hamn funnes på ön, voro sa dåliga,

att strömmingen icke kunde regelbundet avyttras i färskt tillstånd i Umea ellei

Holmsund, eller annorstädes på fastlandet. Finge man eu hamn på ön, komme

fisket att utvecklas och försäljningsförhållandena att ordnas pa ändamålsenligt

sätt, med motorbåt till hamnplatsen vid Ostnäs och därifrån med bil till Umeå.

I fråga om platsen för en fiskehamn på Holmön vore de närvarande även

i det närmaste eniga. Man ansåg, att Byviken å nordvästra sidan av Holmön

vore den lämpligaste platsen och att en hamn där skulle gagna ön mest. De

bästa fångstplatserna för strömmingsfisket hade man norr och nordost om on,

framför allt omkring holmarne Störa och Lilla Fjäderägg, och for dessa fiskeplatser

läge Byviken synnerligen väl till. En hamn i Byviken skulle vidare på

grund av sitt läge i förhållande till fastlandet erbjuda mycket stora fördelar i och

för avsättningen av fångsterna. Laxen skulle också lätt kunna fraktas till Byviken,

och bleve det en hamn där, så skulle icke blott strömmingsfisket utan så

småningom även laxfisket komma att bedrivas därifrån. . .

För öns befolkning, som är bosatt huvudsakligen i norra delen av ön i Holmo by

nära Byviken, skulle det otvivelaktigt, både med hänsyn till fiskets bedrivande

och till den för dess utveckling nödvändiga regelbundna förbindelsen med fastlandet,

lända till större gagn att få hamn vid Byviken än vid Gäddbäckssund,

som ligger sämre till för ett gott ordnande av fiskefangsternas avsättning.

"Vid mötet på Holmön demonstrerades ett utkast till plan för hamnanläggning,

vilken skulle draga en väsentligt mindre kostnad än förut uppgjorda förBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 91 käft. CNr 114.) 896 23 ''

Styrelserna

och de

sakkunnige.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Föreslagna

ändringar i

byggnadsprogrammet.

50 Kungl. Maj:ts Proposition Nr Hd.

slag. De närvarande fiskarena likasom lotskaptenen i distriktet förklarade sig

anse detsamma fullt tillfredsställande i såväl skydds- som navigationshänseende.

Styrelserna och de sakkunnige föreslå sålunda, att den beslutade fiskehamnsanläggningen

vid Gäddbäckssund må uteslutas ur den av riksdagen antagna planen

för fiskehamnsbyggnaderna tillhörande gruppen II och ersättas av en fiskehamnsanläggning

å Holmön vid Byviken, vilken på grund av anläggningens beskaffenhet

bör hänföras till fiskehamnsgrupp I.

Kostnaden för den tidigare beslutade hamnanläggningen vid Gäddbäckssund

skulle uppgå till 445,800 kronor.

Kostnaden för den nu föreslagna hamnanläggningen vid Byviken har beräknats

till 287,700 kronor.

Nedsätfningen i byggnadskostnaden för fiskehamnar inom Västerbottens län

skulle således genom utbytet av hamnanläggning vid Gäddbäckssund mot hamn

vid Byviken uppgå till 158,100 kronor.

Vid övervägande huruvida samtlige tidigare beslutade fiskehamn sanläggningar

böra komma till utförande hava styrelserna och de sakkunnige sålunda

ansett, att ur fiskehamnsgruppen I torde böra för närvarande uteslutas hamnbyggnaderna

vid Kårehamn, Kapelludden, Utvalnäs, Bremö-Kalven, Vändborg,

Faludden, Stendörren, Långö och Bokö, därvid dock hamnanläggningen vid

Bremö-Kalven bör ersättas med hamnanläggning vid Lörudden, och hamnanläggningen

vid Utvalnäs, som begränsats till endast muddringsarbete, ingå i fiskehamnsgruppen

II. Då det föreslagna tilläggsarbetet vid Hönö-Klova utgöres

uteslutande av schaktning och muddring, bör detta arbete likalades ingå i gruppen

II.

Ur denna senare grupp bör uteslutas fiskehamnen vid Gäddbäckssund, som

bör ersättas med en hamnanläggning på Holmön vid Byviken, vilken bör ingå i

fiskehamnsgruppen I.

Vid de hittills på statens bekostnad utförda fiskehamnsbyggnaderna hava

endast hamnar i södra Sverige blivit anlagda. Tydligt är dock, att även fiskarena

i Norrland hava stora svårigheter att kämpa med på grund av bristfälliga hamnar.

Här har ock den pågående landhöjningen väsentligt bidragit till att försvåra

hamnförhållandena. Vid sina undersökningar hava styrelserna och de sakkunnige

kommit till den uppfattningen, att behovet av förbättrade fiskehamnar i Norrland

är synnerligen stort, och hava vid uppgörande av sitt förslag ansett, att

hven Norrland bör i görligaste mån tillgodoses. Emellertid torde det ock få

medgivas, att Gotthand är vanlottat på fiskehamnar, en uppfattning som även

gjort sig gällande när tidigare beslut om fiskehamnsbyggnader fattats. Styrelserna

och de sakkunnige hava därför vid uppgörande av ordningsföljden för

hamnarnas utförande inom fiskehamnsgruppen I ansett sig böra sätta Herrevik

på Gottland som nr 1 och Byviken i Västerbottens län som nr 2, varefter skulle

komma de båda återstående norrlandshamnarna inom denna grupp. Härvid hava

emellertid styrelserna och de sakkunnige utgått ifrån, att hamnarbetena vid Herrevik

och Byviken böra påbörjas samtidigt.

Efter här ovan nämnda inskränkningar i byggnadsprogrammet skulle inom

fiskehamnsgruppen I alltså utföras fiskehamnar vid: 1) Herrevik, 2) Byviken, 3)

Hölick,^ 4) Lörudden, 5) Värskär, 6) Byxelkrok, lämpligen i nu nämnd ordning.

Såsom de första i ordningen inom fiskehamnsgruppen II skulle kotorna till

utförande: 1) Gårdskär, 2) Fågelsundet, 3) Utvalnäs, 4) Hönö-Klova.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:is Proposition Nr 114.

Enligt den av riksdagen beslutade byggnadsplan!! skulle återstå inom fiskehamnsgruppen

I att utföra, förutom det under arbete varande iståndsättandet av

Barsebäcksliamn, 14 ännu ej påbörjade hamnar, nämligen fiskehamnarne vid Herrevik,

Byxelkrok, Kåreliamn, Gnisvärd, Kapelludden, Hölick, Värskär, Utvalnäs,

Bremö-Kalven, Vändborg, Faludden, Stendörren, Långö och Bokö.

I det föregående har under de särskilda länen anförts vilka inskränkningar

i det hittills gällande byggnadsprogrammet, som styrelserna och de sakkunnige

funnit sig böra föreslå. Genom dessa inskränkningar i byggnadsprogrammet för

fiskehamnsgruppen I, bestående i dels uteslutning av vissa hamnar, dels utbyte

av andra, samt genom vidtagande av sådana minskningar i hamnarnes storlek

eller sådana förenklingar, som antagits kunna ske utan eftergivande av kraven

på hamnarnes ändamålsenlighet samt hållbarhet och motståndskraft mot sjön,

har för närvarande åstadkommits en nedsättning av byggnadskostnaden för fiskehamnsgruppen

I till endast 2,290,600 kronor, vilket belopp skulle erfordras för

utförande av iståndsättandet av Barsebäcks hamn samt för utförande av de inom

gruppen återstående 6 hamnarne Herrevik, Byviken, Hölick, Lörudclen, Värskär

och Byxelkrok.

Nu nämnda kostnad för fiskehamnsgruppen I ökas till 2,723,600 kronor, om

hamnanläggningen vid Gnisvärd på Gottland skall komma till utförande, men

till 2,544,900 kronor, om hamn anlägges vid Västergarn i stället för vid Gnisvärd.

Undersökningen i fråga om muddringshamnarne, fiskehamnsgruppen II, har

av förut angivna skäl måst för närvarande begränsas till endast de tre hamnarne

vid Gårdskär, Fågelsundet och Gäddbäckssund, som utgöra de tre största hamnarne

inom gruppen II.

Byggnadskostnaden för dessa tre muddringshamnar samt det behövliga

tilläggsarbetet vid Hönö-Klova är enligt arbetsplanen beräknad till 1,041,000

kronor.

Inom gruppen II har gjorts de ändringarne, att hamnanläggningen vid Gäddbäckssund

utbytts mot hamnanläggning vid Byviken på Holmön, vilken hänförts

till fiskehamnsgruppen I, samt att arbetenas omfattning för hamnarne vid Gårdskär

och Fågelsundet inskränkts såsom i det föregående angivits, varjämte tillläggsarbetet

vid Hönö-Klova och det till endast stenrensning och muddring inskränkta

hamnarbetet vid Utvalnäs utförts till gruppen II. Inom denna grupp

skulle sålunda enligt detta förslag komma till utförande de fyra muddringshamnarne

vid Gårdskär, Fågelsundet, Utvalnäs och Hönö-Klova, för vilka kostnaden

beräknats till 298,400 kronor.

Kostnaden för de nu återstående av de tidigare beslutade fiskehamnarne inom

gruppen I är efter för närvarande gällande arbets- och materialpris beräknad till:

Barsebäck..........

..... 509,900

—

kronor

Transport 4,464,000

— kronor

Herrevik............

..... 1,038,200

—

»

Utvalnäs..............

... 177,400

- »

Byxelkrok.........

..... 870,300

—

»

Bremö-Kalven.....

... 956,700

- »

Kårehamn.........

..... 735,300

—

»

Yändborg ...........

... 289,000

- »

Gnisvärd............

..... 462,000

—

»

Faludden ...........

... 234,700

- »

Kapelludden ....

.... 193,900

—

»

Stendörren ........

46,200

- »

Hölick................

. ... 370,800

—

»

Långö .................

38,600

- »

Yärskär .............

..... 283,600

—

»

Bokö...................

28,000

- »

Transport 4,464,000

—

kronor

6,234,600

— kronor

Kostnaderna.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kung! Maj:ts Proposition Nr 114.

och kostnaden för den nu föreslagna fiskehamns gruppen I till:

Barsebäck............... 509,900: — kronor Transport 1,608,100: — kronor

Herre vik................. 619,000: — » Lörudden ............... 100,500:

Byviken.............. 287,700: — » Yärskär ............... 53,000: — »

Hölick..................... 191,500: — » Byxelkrok............... 529,000: — »

Transport 1,608,100: — kronor 2,290,600: — kronor

vilken kostnad ökas till respektive 2,544,900 kronor eller 2,723,600 kronor, alltefter

som hamn vid Yästergarn eller Gnisvärd skall utföras.

Kostnaden för de till fiskéhamnsgruppen II hänförda nedan nämnda hamnarbetena

är efter för närvarande gällande arbets- och materialpris beräknad till:

Gårdskär..................................................... 240,600:— kronor

Fågel sundet............................................... 239,600: — »

Gäddbäckssund.......................................... 445,800: — »

Hönö-Klova............................................... 115,000: — »

1,041,000: — kronor

och kostnaden för de nu föreslagna nedan nämnda hamnarbetena till fiskehamnsqruppen

II:

Gårdskär ..................................................... 93,400: — kronor

Fågelsundet................................................. 78,000: — »

TJtvalnäs........................................................ 12,000: — »

Hönö-Klova................................................. 115,000:— »

298,400: — kronor

Förut. Nu, om hamn utföres

vid Gnisvärd vid Västergarn

Kostnad för fiskéhamnsgruppen I: 6,234,600 kr., 2,723,600 kr., resp. 2,544,900 kr.

» » »_II: 1,041,000 » , 298,400 » , » 298,400 :

Summa kronor 7,275,600 kr., 3,022,000 kr., resp. 2,843,300 kr.

Total nedsättning av kostnaden — 4,253,600 kr., om hamn vid Gnisvärd utföres,

men = 4,432,300 » , » » » Väster garn »

Sammanfattning:

Denna totala nedsättning av byggnadskostnaden utgör inom

Fiskéhamnsgruppen I: för Gottlands län 1,165,800 kr., resp. 1,

Fiskéhamnsgruppen II:

Kalmar

Gävleborgs

Västernorrl ands

Södermanlands

Uppsala

Västerbottens

1,307,200

344,700

856,200

112,800

308,800

158.100

resp. 1,344,500 kr.,

Västergarn utföres

4,253,600 kr., om hamn vid Gnisvärd

utföres,

men = 4,432,300 kr., om hamnen vid

stället för Gnisvärd.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kung]. Maj. ts Proposition Nr 114.

I syfte att om möjligt vinna eu ytterligare nedsättning av byggnadskostnaderna

bör enligt styrelsernas och de sakkunniges mening före påbörjande av

varje särskild hamn tagas under övervägande, huruvida och i vilken omfattning

arbetet lämpligen kan utföras å entreprenad med anlitande av svenska firmor.

Uteslutet är ej heller att den för närvarande beräknade kostnaden för de särskilda

hamnarne kan vid de tidpunkter, när de, var i sin ordning, skola utföras,

då beräknas lägre än för närvarande på grund av under tiden inträdda minskade

kostnader för materialier, arbetslöner och frakter.

I tidigare utredningar har det med styrka framhållits, att det vore eu ren

nödvändighet att de missförhållanden snarast avhjälptes, under vilka havs- och

kustfisket hade att arbeta, så framt fiskerinäringen icke skulle gå tillbaka i stället

för att utvecklas. Fiskehamn skom missionen har därvid särskilt framhållit, att det

vore en oeftergivlig förutsättning och ett nödvändigt villkor för havsfiskets och

hela fiskerinäringens utveckling genom ett allmänt användande av tidsenliga fiskebåtar

och fångstredskap, att goda, tillräckligt djupa, väl skyddade och lämpligt

belägna hamnar funnes till fiskarenas förfogande.

Detta är utan gensägelse riktigt, men det beliöves icke blott goda fiskehamnar,

utan även goda fiskare, som utveckla tillräcklig företagsamhet icke blott

i fiskets bedrivande utan även i vad angår fångsternas avsättning. I detta senare

avseende synes det allmänt ännu råda svåra missförhållanden, som snarast måste

avhjälpas, så framt de fiskehamnar, som byggts och byggas, verkligen skola kunna

lända till fiskerinäringens kraftiga utveckling. Det torde nämligen utan tvivel

vara nödvändigt att en kraftig upplysnings- och propagandaverksamhet bedrives

bland fiskarena för att få dem att inse den stora betydelsen av att de genom

sammanslutning i fiskeriföreningar tillvarataga sina ekonomiska intressen. Varken

goda hamnar eller större fiskebåtar och modern fångstredskap lära ensamma

kunna framkalla en kraftig utveckling av fisket, så länge det saknas företagsamhet

hos fiskarena i fråga om ordnande av avsättningsförliållandena. En dylik företagsamhet

lärer säkerligen icke uppstå med mindre en stark, målmedveten och

ihållande propaganda bedrives bland fiskarena, ej blott i fråga om ett praktiskt

ordnande av avsättningsförhållandena utan även beträffande fiskens beredning

och konservering.

I sådant avseende är det önskvärt, att åtgärder måtte vidtagas huvudsakligen

i den riktning, som angivits i det betänkande rörande fiskerinäringens

främjande, som den 31 mars 1922 avlåtits av de utav chefen för jordbruksdepartementet

tillkallade sakkunnige.

De inskränkningar i det uppgjorda byggnadsprogrammet, vilka i det föregående

föreslagits, skulle, enligt vad förut anförts, komma att medföra anslagskrav,

som äro väsentligen mindre än de, vilka erfordrats, om den tidigare beslutade

planen skulle fullföljas.

I sin underdåniga framställning den 11 september 1922 anmälde Väg- och

Vattenbyggnadsstyrelsen, att det ungefärliga beloppet, som erfordrades under

budgetåret 1 juli 1923—1 juli 1924 till utförande av de till fiskehamnsgrupperna

I och II hörande hamnbyggnader uppginge till respektive 1,500,000 kronor och

500,000 kronor. Vid en inskränkning av byggnadsprogrammet i enlighet med

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

vad i denna utredning nu föreslagits synes emellertid anslaget för utförande av

fiskehamnsgruppen I kunna för budgetåret 1 juli 1923—1 juli 1924 sättas till

600,000 kronor, med bemyndigande för Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen att

utföra de nu inom gruppen föreslagna hamnarbetena i den i det föregående föreslagna

ordningen i den mån anslagsmedlen medgiva.

Enär förut beviljade medel för hamnföretag inom grupp II finnas tillgängliga,

torde för denna grupp under budgetåret 1923—1924 anslag icke erfordras.

Redan tillgängliga medel medgiva nämligen utförande under sagda år av företag

till denna grupp i bär föreslagen utsträckning.

På grund av den sålunda verkställda utredningen få styrelserna och de sakkunnige

i underdånighet hemställa, att Eders Kung! Maj :t ville föreslå riksdagen

l:o) att besluta, att de fiskehamnsbyggnader vid Kårehamn,

Kapelludden, Bremö-Kalven, Vändborg, Paludden,

Stendörren, Långö och Bokö av fiskehamnsgruppen I samt

hamnbyggnaden vid Gäddbäckssund av fiskehamnsgruppen II,

vilka av riksdagen tidigare beslutats, ej skola komma till

utförande,

2:o) att besluta, att hamnbyggnader vid Herrevik, Byviken,

Hölick, Lörudden, Värskär och Byxelkrok, tillhörande

fiskehamnsgruppen I, skola i nu angiven ordning utföras,

med påbörjande av Herrevik och Byviken samma år, samt

att hamnarbetena vid Gårdskär, Eågelsundet, Utvalnäs och

Hönö-Klova, tillhörande fiskehamnsgruppen II, skola utföras

i nu angiven ordning, med iakttagande av förut angivna villkor

beträffande Byxelkrok och Hönö-Klova, samt att

3:o) till bestridande av kostnader för utförande av de

under 2:o) omförmälda hamnar på extra stat för budgetåret

1923—1924 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen får därjämte överlämna de till den nu

verkställda utredningen hörande arbetsplanerna för nådig fastställelse.

Stockholm den 5 februari 1923.

Underdånigst

FRIDOLF WIJNBLADH. ERIK INSULANDER.

O. Z. EKDAHL. K. A. ANDERSSON.

Med reservation.

SVEN LUBECK. GUSTAV ROSÉN. KNUT E. PETTERSON.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

55

Tabell I.

Saltsjöfisket och dess avkastning i fångstmängd och fångstvärde

för hela riket.

Årtal

Fångst- mängd :

kilogram

Fångstens

värde:

kronor

Årtal

Fångst-

mängd:

kilogram

Fångstens

värde:

kronor

År 1900.......

5,085,796

År 1911

1901................

—

5,897,377

1912...............

14,585,478

1902...............

—

5,710,911

1913......

_

16 057J44

1903..................

—

7,004,342

1914..........

107,193,769

16,944^952

1904..................

—

7,955,245

1915...............

102,848,356

31,627,225

1905............

—

9,261,470

1916.........

101,921,551

45,569,151

1906...........

12,375,455

1917.........

108,260^655

48,462, :t56

1907..................

10,646,490

1918..............

136,303,742

84.800,046

1908..........

—

12,688,411

1919......

114,355,986

43,582,169

1909 ..............

1910 ...............

12,312,416

13,804,796

1920...............

96,863,604

i

82,268.514

Tabell IT

Fiskare, redskap och båtar vid Saltsjöflsket: hela riket.

År

Antal

yrkes-

fiskare

stycken

Antal

med

fiske

som

binäring

stycken

Yärdet av

redskap i

kronor

Totala

värdet av

redskap

och båtar

kronor

År

Antal

yrkes-

fiskare

stycken

Antal

med

fiske

som

binäring

stycken

Yärdet av

redskap i

kronor

Totala

värdet av

redskap

och båtar

kronor

1900 ...

_

1911 ...

1901 ...

—

—

—

—

1912...

_

.

1902 ...

—

—

—

—

1913...

11,457

—

7,578,485

16,517,481

19Uo ...

—

—

—

—

1914...

12,764

10,802

9,276,494

21,442,605

iyo4 ...

-*

—

1915 ...

12,608

9,872

9,607,563

22,140,656

1905 ...

—

—

—

1916...

13,488

9,690

11,905,025

26,022,637

lyub ...

—

—

1917 ...

14,088

10,327

14,236,508

30,901,451

iyu7 ...

—

—

—

—

1918 ...

14,409

10,366

18,740,962

38,841,467

iyuo ...

—

--

—

—

1919...

14,481

10,281

20,373,395

42,521,857

iyuy ...

1910 ...

—

—

—

—

1920...

13,403

i

10,053

20,523,352

i

42.145,272

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Knngl. Maj:ts Proposition Nr 114,

Antal fiskare

1Q1/I

1Q1*

1616

1917

1918

Län

. > ; . ...

yrkes-

fiskare

Bi-

närings-

fiskare

Yrkes-

fiskare

Bi- ll ärings- fiskare

Yrkes-

fiskare

Bi-

närings-

fiskare

Yrkes-

fiskare

Bi-

närings-

fiskare

Yrkes-

fiskare

Bi-

närings- fi skare

1

2

8

4

5

6

7

8

9

i 10

11

12

13

14

! 15

Norrbottens.........

Västerbottens ......

Västernorrlands ...

Gävleborgs .........

Uppsala...............

Stockholms .........

Södermanlands.....

Östergötlands ......

Kalmar ...............

Gottlands ............

Blekinge..............

Kristianétads .......

Malmöhus............

Hallands .............

Göteborgs o. Bohus

Hela riket

348

230

617

1,701

255

118

45

126

468

184

953

446

1,453

343

5,477

700

466

427

1

52

972

161

965

1,277

1,086

1,591

205

259

245

2.395

462

227

602

1,682

246

91

33

151

371

183

1,001

487

1,126

374

5.572

644

603

416

18

54

815

117

971

1,150

1,031

1,356

237

277

277

1,906

460

263

661

1,773

260

116

36

156

371

216

1,093

507

1,173

432

5,971

502

711

393

31

12

867

133

964

1,165

1,036

1,367

256

216

231

1,806

501

299

792

1,899

308

157

49

165

495

241

1,090

491

1,271

460

5,870

488

772

722

22

22

981

138

970

1,070

1,042

1,460

278

277

230

1,855

250

212

901

1,937

306

297

31

189

498

246

1,113

491

1,444

487

6,007

684

340

785

10

40

1,208

190

945

1.084

1,031

1.423

307

313

191

1 1,815

12,764

10,802

12,608

9,872

13,488

9,690

14,088

110,327

14.409

! 10,366

Saltsjöflskets av
-

Fång

stens värde i

Län

1914

1915

1916

1917

1918 1

1

2

3

4

! 5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

Norrbottens...........................

Västerbottens ........................

Västernorrlands .....................

Gävleborgs ...........................

Uppsala........ ......................

Stockholms ...........................

Södermanlands.......................

Östergötlands ........................

Kalmar .................................

Gottlahds ...................... .......

Blekinge ...............................

Kristianstads .........................

Malmöhus..............................

Hallands................................

Göteborgs o. Bohus ...............

Hela riket

327321

174,884

347,698

476,785

92,271

750,631

95,454

365,817

1,344.011

227,092

815,681

571,404

1,161,262

441,634

9,753,007

322,556

252,372

431,256

696,757

111,166

1,038.143

111,914

388,509

1,307.807

260,856

1,051,663

553,351

1,673,705

776,046

22,651,124

484,335

526,784

879,257

1,566,484

208,305

1,566,624

271,390

720,555

2,024,256

496,851

1.719,299

866,763

2,220,347

998,692

| 30,019.209

838,143

747,547

1,236,775

1,957,075

371,211

1,595,887

244,812

1,059,346

3,032,966

627,155

2,096,636

1,121,186

4,110,944

1,260,927

28.161.746

1,151,622

569,374

2,350,202

3,486,131

658,736

3,565,164

560,537

1,807,554

3,346,972

1,416,121

3,876,951

1,733,612

7,104,856

2,224,124

50,948,090

16,944,952

31,627,225

! 45,569,151

| 48,462,356

84,800,046

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts Proposition Nr 114.

57

Tabell Ila.

länsvis.

1919

1920

1914

1915

1916

1917

1918

1919

1920

Yrkes-

Bi-

Yrkes-

Bi-

fiskare

fiskare

fiskare

niirings-

liskaro

T o t a

1 a a

n t al c t fi

skare

252

513

307

591

1,048

1,106

962

989

934

765

898

1

216

372

154

361

696

830

974

1.071

552

588

515

2

878

753

757

672

1,044

1,018

1,054

1,514

1,686

1,631

1,429

3

1,966

20

1,639

24

1,702

1,700

1,804

1,921

1,947

1,986

1,663

4

325

42

293

36

307

• 300

272

330

346

367

329

5

294

1,219

320

1,271

1,096

906

983

1,138

1,505

1,513

1,591

G

32

187

33

198

206

150

169

187

221

219

231

7

186

945

177

915

1,091

1.122

1,120

1,135

1,134

1,131

1,092

8

474

1,088

460

1,118

1,745

1,521

1,536

1,565

1,582

1,562

1,578

9

no

1,146

116

1,138

1,270

1,214

1,252

1,283

1,277

1,256

1,254

10

1,133

1,400

1,092

1,384

2,039

2,357

2,460

2,550

2,536

2,533

2,476

11

476

293

389

281

651

724

763

769

798

769

670

12

1,492

355

1,411

324

1,712

1,403

1,389

1,548

1,757

1,847

1,735

13

471

237

474

209

588

651

663

690

678

708

683

14

6,176

1,711

5,781

1,531

7,872

7,478

7,777

7,725

7,822

7,887

7,312

15

14,481

10,281

18,403

10,053

23,566

22,480

23,178

24,415

24,775

24,762

23,456

Tabell III.

kastning länsvis.

kronor

Fångstyärdet i % av

1914 års värde

1919

1920

1914

1915

1916

1917

1918

1919

1920

740,090

775,259

100

98.5

147.9

256.0

3o1.8

226.1

236.8

1

643,396

486,789

100

144.3

301.2

427.5

325.0

367.9

278.4

2

1,655,729

1,070,636

100

124.0

252.9

355.7

675.9

475.9

307.9

3

1,588,207

1,108,605

100

146.1

328.5

416.4

731.2

331.0

232.6

4

402,840

259,360

100

120.5

225.7

402.3

713»

436.6

281.1

5

2,259,613

2,008,574

100

138.3

208.7

212.6

475o

301. o

267.6

6

412.114

307,339

100

117.2

284 3

256.4

587.2

431.7

322.0

7

1,137,066

988,955

100

106.2

197.0

292.7

494.1

318.3

273.4

8

2,892,062

2,263,574

100

97.3

156.1

225.7

249.1

215.2

168.5

9

1,227,831

1,121,636

100

114.9

218.8

276.2

623 6

562.7

493.9

10

2,395,878

2,023,017

100

128.9

217.8

257.0

475.2

293.7

248.0

11

1,282,413

1,153,966

100

96.8

151.7

196.2

303 4

224.4

202. o

12

4,513,244

2,917,527

100

144.1

227.3

354.0

611.8

388.7

451.2

13

1,152,663

961,968

100

175.7

226.1

285.5

503. ö

261.0

217.8

14

21,179,023

14,821,309

100

232.2

307.8

288.7

522.4

217.1

151.9

15

43,532,169

32,268,514

100

186.6

268.9

286.0

504.4

256.9

194.8

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 91 höft. (Nr 114.) 396 23 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Saltsjöflskets av
-

Län

Fångstens

mängd

i kilo-

1914

1915

1916

1917

1918

1

Norrbottens ..........................

745,632

815,155

931,791

1,153,502

963,342

2

Västerbottens .......................

547,689

792,206

1,162.517

1,389,107

784,850

3

Västernorrlands .....................

1,712,902

1,843,211

2,441,601

2,857,175

3,431,699

4

Gävleborgs ..........................

3,315,053

3,609,023

4,486,212

5,403,405

5,278,918

5

Uppsala.................................

441,433

360,675

603,861

956,034

947,524

6

Stockholms ...........................

3,978,639

3'',760,038

4,064,658

3,474,582

4,127,154

7

Södermanlands .....................

593,932

644,472

806,398

503,103

601,040

8

Östergötlands ........................

2,344,252

2,698,079

2,168,005

3,027,211

2,821,923

9

Kalmar ................................

3,837,261

3,053,988

4,456,843

4,954,626

3,799,371

10

Gottlands ..............................

1,207,113

1,055,092

1,582,539

1,687,205

2,521,709

11

BleMnge..............................

2,772,894

3,540,147

6,436,238

6,217.195

5,245,212

12

Kristianstads .........................

1.817,393

1,811,531

3,012,169

2,989,350

1,966,379

18

Malmöhus..............................

4,086,892

4,532,210

9,387,621

8,885,301

7,505,861

14

Hallands ........................... ..

1,813,572

1,973,883

1,796,495

1,836,647

1.849,061

16

Göteborgs och Bohus ............

77.979,112

72,358,646

58,584,603

62,926,212

94,459,699

1

Hela riket

107,193,769

102,848,356

101,921,551

108,260,655

136,303,742

S altsjö
-

Län

T o t a 1 v ä

r d e t a

v redskap och

1914

1915

1916

1917

1918

1

Norrbottens ...........................

547,594

664,587

848,443

839,930

759,614

2

Västerbottens ........................

274,960

400.526

483,640

647,980

351,511

3

Västernorrlands .....................

658,730

687,940

709,070

1,026,865

1.287,626

4

Gävleborgs ...........................

1,107,944

1,188.508

1,307,533

1,483,180

1,599,755

5

Uppsala.................................

137,021

141,276

149,641

281,885

398,867

6

Stockholms ...........................

658,640

583,520

666,099

917,156

1,404,311

7

Södermanlands.......................

175,672

184,668

280,917

315,616

401,261

8

Östergötlands ........................

449,882

507,279

605,633

732,411

715,807

9

Kalmar ................................

1,023,283

1,013,025

1,394,832

1,764,487

1,775,000

10

Gottlands .............................

379,098

390,628

475,080

586,950

584,665

11

Blekinge ...............................

1,078,063

1,084,637

1,111,680

1,160,920

2,925,360

12

Kristianstads ........................

654,177

619,604

702,713

981.074

948,926

13

Malmöhus..............................

2,010,405

2,045,473

2,513,710

3,009,978

4,555,569

14

Hallands ...............................

530,371

773,459

711,929

782,136

939,382

15

Göteborgs och Bohus ............

11,756.765

11,855,526

14,061,717

16,370,883

20,193,813

Hela riket

21,442,605

22,140,656

26,022,637

30,901,451

38,841,467

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

59

Tabell IV.

kastning länsvis.

gram

Fångs tmäng

den i % av 1914 ärs mängd

1919

1920

1914

1915

1916

1917

1918

1919

1920

690,418

584,482

100

109.3

125.0

154.7

129.2

92.6

78.4

1

871.846

622,363

100

144 6

212.3

253o

143.3

159.2

113.0

2

3,068,735

2,818,240

100

107.7

142.5

166.8

200 3

179.2

164.5

8

5,082.749

3,809,516

100

108.8

135.3

163 o

159.2

153.S

114.9

4

956,232

539,494

100

81.7

136.8

216.5

214.6

2160

122.2

5

3.533,068

3,752,531

100

94.5

102.1

87.3

103.8

89.o

94.3

6

463,745

437,294

100

108.5

135.8

84.7

101.2

78-8

73.6

7

1,688,986

1,597,649

100

115.1

92.i

129.1

123.8

72.5

68.2

8

3,601,396

3,024,343

100

79.6

116.1

129.1

99.0

93.9

78.8

9

2,188,868

2,389,339

100

87.7

131.1

139.8

208.9

181.3

197.9

10

4,191,095

4,907,534

100

127 7

232.1

224.2

189.2

151.1

177.0

11

1,481,691

1,905.547

100

99.7

165.8

164 5

108.2

81.5

104.9

12

5,687,576

4,556,816

100

lll.i

232.2

217.4

183.6

139.2

111.5

13

1,550,556

1,717,754

100

108.9

99.6

101 3

101 9

85.5

94.7

14

79,299,025

64,200,702

100

92.8

75.1

80.7

121.1

101.7

82.8

15

■ 114,355,986

96,863,604

100

96.0

95.8

109.9

127.2

106.7

90.4

Tabell V.

fisket.

båtar å

r

Totalvärdet i % av

L914 års värde

1919

1920

1914

1915

1916

1917

1918

1919

1920

876,269

1,189,449

100

121.3

154.9

153.4

138 7

160.2

217.2

1

591,155

566,245

100

145.6

175.9

235.6

127.8

215.0

205.9

2

1,483,548

1,542,736

100

104.4

107.6

155.9

195.5

225.2

234.2

8

1,869,803

1,939,228

100

107.3

118.0

133.9

144.4

168.8

175.0

4

439,335

454,920

100

103.1

109.2

205.7

291.1

320.6

332.0

6

1,501,666

1,738,722

100

88.6

101.1

139.2

213.2

228.0

264.0

6

449.625

482.370

100

105.1

160.0

180.o

228.4

255.9

274.6

7

740,692

774,721

100

112.8

134.6

162.8

159.1

164.6

172.2

8

2,179,035

2,443,258

100

99.o

136.3

172.4

173.5

213.0

238.8

9

648,659

786,053

100

103. o

125.3

154.8

154.2

171.1

207.3

10

2,981,060

2,945,560

100

100.6

103.1

107.7

271.4

276.6

273.2

11

949.440

1,150,530

100

94.7

107.4

150.o

145.1

145 i

175.9

12

5,540,195

5,746,940

100

101.7

125.0

149.7

226.6

275 e

285 3

13

1,149,411

1,076,546

100

145.8

134.2

147.5

177.1

215.3

201.7

14

21,121,964

19,307,994

100

100.9

119.6

139.3

171.8

179.7

164.2

15

42,521,857

42,145,272

100

103.3

121.3

144.1

181.1

198.3

196.6

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

Saltsjöfiskets fångst
-

Län

I %

av värdet av redskap och båtar

1914

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1

Norrbottens.......................

59.8

48.5

57.1

99.8

151.6

84.2

65.2

2

Västerbottens.....................

63.6

63.o

108.9

115.4

162.0

108.8

86.0

3

Västernorrlands................

52.8

62.7

124.0

120.4

182.5

111.6

69.4

4

Gävleborgs........................

43.o

58.6

119.8

132.0

217.9

84.9

57.2

5

Uppsala .......... ................

67.s

78.7

139.2

131.7

165.2

89.2

57.1

6

Stockholms........................

114.0

177.9

235.2

174.0

253.9

150.5

115.5

7

Södermanlands ..................

54.3

60.6

96.6

77.6

139.7

91.6

63.7

8

Östergötlands ...................

81.3

76.6

119.0

144.6

252.5

153.6

127.7

9

Kalmar ............................

131.3

129.1

145.1

171.9

188.6

132.8

92.6

10

Gottlands...........................

59.9

66.8

104.6

106.8

242.2

197.0

142.7

11

Blekinge ...........................

75.7

97.o

154.7

180.6

132.5

80 4

68.7

12

Kristianstads ...................

87.3

89.3

123.3

114.3

182.7

135.1

100.3

13

Malmöhus .......................

57.8

81.8

128.1

136.6

156.0

81.5

50.8

14

Hallands ..........................

83.3

100.3

140.3

161.2

236.8

102.8

89.4

16

Göteborgs och Bohus........

83.0

191.1

213.5

172.0

252.3

102.7

76.8

16

Hela riket

79.0

1428

1751

156.8

218.3

102.4

78.4

Antalet fiske
-

Å r

1 9 1

4

1 9

1 5

1 9

1 6

Län

Däc-

kade

med

motor

st.

Däc-

kade

utan

motor

8t.

Öppna

med

motor

st.

Öppna

utan

motor

st.

Däc-

kade

med

motor

st.

Däc-

kade

utan

motor

st.

Öppna

med

motor

st.

Öppna

utan

motor

st.

Däc-

kade

med

motor

st.

Däc-

kade

utan

motor

st.

Öppna

med

motor

st.

Öppna

utan

motor

st.

1

Norrbottens .......

i

57

716

2

99

755

2

144

608

2

Västerbottens.....

i

—

21

484

1

—

35

622

1

—

55

699

3

V ästemorrlands...

—

—

151

546

—

—

199

520

—

_

216

578.

4

Gävleborgs.........

—

—

206

863

—

—

261

845

—

—

336

817

5

Uppsala ...........

—

—

12

274

—

—

19

230

—

—

SO

149|

6

Stockholms.........

—

—

114

1,104

—

—

115

1,090

—

—

141

1,149

7

Södermanlands ...

—

1

43

319

—

—

48

324

1

—

58

320

8

Östergötlands......

—

—

77

888

—

—

95

872

—

—

107

895

9

Kalmar ............

25

8

156

2,560

26

—

169

2,291

31

_

181

2,447

10

Gottlands............

8

6

31

1,023

8

7

46

1,037

12

6

53

1,016

11

Blekinge ............

136

38

—

1,245

160

18

—

1.243

180

19

—

1,199

12

Kristianstads ......

52

15

2

311

55

12

1

311

64

13

1

322

18

Malmöhus .........

181

151

11

510

199

123

11

519

208

128

19

556

14

Hallands ............

65

6

3

146

66

4

11

173

66

4

24

179

15

Göteborgs och Bo- hus ................

708

422

21

2,615

701

378

27

2,369

717

317

31

2,450

16

Hela riket

1,177

647

905

13,604

1,218

542

1,186 13,201

1,282

487

1,396

13,394

17

I % av 1914 års

antal...............

100

100

100

100

104.1

83.8

125.6

97.4

109.5

75.3

154.2

98.5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 114.

Öl

värde i olika län:

Tabell VT.

1

Per fiskare,

er.

L ii n

1914

1915

1916

1917

1918

1919

1920

312

292

503

847

1,233

967

863

Norrbottens.

1

251

304

541

698

1,031

1,094

945

Västerbottens.

2

333

424

834

817

1,394

1,015

749

V ästemorrlands.

S

280

410

868

1,019

1,791

800

667

Gävleborgs.

4

301

371

766

1,125

1,904

1,098

788

Uppsala.

5

689

1,146

1,594

1,402

2,369

1,493

1,262

Stockholms.

6

463

746

1,606

1,309

2,536

1,882

1,330

Södermanlands.

7

335

346

643

933

1,594

1,005

906

Östergötlands.

8

770

860

1,318

1,938

2,116

1,852

1,434

Kalmar.

9

179

215

397

489

1,109

1,017

894

Gottlands.

10

321

446

699

822

1,529

946

817

Blekinge.

11

878

764

1,136

1,458

2,172

1,668

1,735

Kristianstads.

12

678

1,193

2,318

2,656

4,044

2,444

1,682

Malmöhus.

13 |

751

1,192

1,506

1,827

3,280

1,628

1,530

Hallands.

14

1,239

3,029

3,860

3,646

6,513

2,685

2,121

Göteborgs och Bohus.

15

719

1,407

1,960

1,985

3,423

1,758

1,409

Hela riket.

16 |

båtar länsvis.

Tabell VII.

1 9

1 7

1 9

1 8

19 19

1 £

2 0

Däc-

kade

med

motor

st.

Däc-

kade

utan

motor

st.

Öppna

med

motor

st.

Öppna

utan

motor

st.

I)äc-

kade

med

motor

st.

Däc-

kade

utan

motor

st.

Öppna

med

motor

8t.

Öppna

utan

motor

8t.

Däc-

kade

med

motor

st.

Däc-

kade

utan

motor

st.

Öppna

med

motor

st.

Öppna

utan

motor

st.

Däc-

kade

med

motor

st.

Däc-

kade

utan

motor

st.

Öppna

med

motor

st.

Öppna

utan

motor

st.

i

172

634

4

144

651

5

150

562

5

182

615

1

i

—

75

660

1

—

60

343

1

—

94

358

—

—

100

317

2

—

—

303

514

—

—

346

676

—

—

424

628

—

—

432

535

3

—

—

431

727

—

—

495

715

--

—

552

634

—

—

496

577

4

—

—

61

224

—

—

73

261

—

—

100

239

—

—

107

207

5

21

—

220

1,389

22

i

325

1,514

15

—

345

1,541

14

—

383

1,553

6

—

—

60

312

—

—

64

376

19

—

51

391

47

—

29

417

7

—

—

in

862

2

—

115

872

2

—

122

869

5

__

119

851

8

26

—

217

2,395

18

—

218

2,363

9

—

252

2,245

12

_

259

2,191

9

12

5

74

1,010

13

5

79

1,005

16

2

125

980

22

i

158

983

10

189

14

—

1,295

180

—

2

1,243

197

—

—

1,290

186

—

_

1,292

11

63

8

6

318

64

3

6

312

64

2

7

299

72

2

6

318

12

251

109

18

582

295

136

14

635

332

135

18

701

353

101

15

726

13

67

3

25

147

75

7

22

126

99

7

13

169

90

3

22

152

14

764

258

23

2,618

794

260

30

2,769

776

221

24

2.556

744

186

32

2,639

15

1,395

397

1.796

13,687

1,468

412

1,993

13,861

1,535

367

2,277

13,462

1,550

293

2,340

13,371

16

119.2

61.4

198.4

100.6

125.4

63.7

220.2

101.9

131.x

56.7

251.6

99.o

131.7

45 8

258.6

98.s

17

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

Hcrrcvik.

Reservation.

Bilaga B.

I avseende å de ändringar i byggnadsprogrammet för fiskehamn sbyggnaderna,

vilka föreslagits av styrelserna och de sakkunnige i underdånig utredning den 5

februari 1923, får jag anföra särskild mening.

Uti förenämnda utredning har redogjorts för anledningarne till statens fiskehamnsbyggnadsverksamhet

och har erinrats därom, att statsmakterna genom sitt

beslut om byggandet av fiskehamnarne velat kraftigt befrämja fiskerinäringens utveckling

genom att ställa goda fiskehamnar till näringens förfogande. Statens

kraftiga ingripande för havsfiskets utveckling genom byggandet av de därför nödvändiga,

rymliga och djupa hamnarne har erkänts vara en rent nödvändig åtgärd,

som måste företagas utan tanke på en direkt förräntning av byggnadskostnaderna.

Saken har icke setts från finansiell synpunkt, utan från den större nationalekonomiska

synpunkten, som räknar med de stora indirekta fördelar, som skulle följa

med tillkomsten av dylika hamnar — såsom fiskerinäringens kraftiga utveckling,

minskning av emigrationen genom kvarhållande av även den yngre fiskarebefolkningen

samt ökning av skatteinkomsterna för staten m. in.

De tungt vägande anledningarne till statsmakternas beslut år 1911 om byggande

av fiskehamnar hava principiellt sett icke förändrats, därför att för närvarande

det allmänna tidsläget och den nu rådande depressionen göra stora inskränkningar

i statsutgifterna nödvändiga.

Ett övervägande, huruvida samtlige tidigare beslutade fiskeliamnsanhiggningar

böra i sinom tid komma till utförande, synes mig därför böra ske under fasthållande

av samma ledande motiv, som varit för riksdagens beslut bestämmande,

så att dessa icke frångås och skapandet av förutsättningar för ett tidsenligt och

lönande havsfiske förfelas genom för långt drivna förändringar i byggnadsprogrammet.

Ett fullföljande av den av riksdagen beslutade byggnadsplanen för

fiskehamnsgruppen I i hela dess omfattning skulle dock medföra ett anslagskrav

av endast sammanlagt 6,234,600 kronor, eller mindre än hälften av det anslagskrav,

som de hittills utförda hamnarne medfört — ett förhållande, som har sin

förklaringsgrund däruti, att 10 st. av de 14 återstående ännu ej påbörjade fiskehamnarne

inom gruppen I äro av ringare omfattning i jämförelse med de färdiga

hamnarne.

De nu av styrelserna och de sakkunnige föreslagna ändringarne i programmet

äro emellertid alltför omfattande och hava enligt min mening gått för långt i

strävan efter en nedsättning av byggnadskostnaderna på bekostnad av hamnarnes

antal, storlek och ändamålsenlighet.

Att börja med får jag då anföra, att jag icke är övertygad om klokheten och

ändamålsenligheten av att göra den ändring av utsträckningen och läget för vågbrytarne

vid Herreviks hamn på Gotland, vilken ändring är gjord i det förslag

(Alt. II) för denna hamnbyggnad, som nu i utredningen förutsatts vara det, som

skulle komma till utförande.

Vid Herrevik äro förhållandena sådana, att den grövsta och svåraste sjön

kommer från NNO till NO. För dessa väderstreck ligger hamnviken helt och

hållet öppen, starkt utsatt för sjön. Fiskarena på platsen och överlotsen Harding

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 114.

<>:s

därstädes, som iiro vill förtrogna med strömsättningsförliällandena vid Herrevik,

hava uppgivit att havsströmmen går in i viken närmare västra sidan och ut igen

längs östra sidan. Strömmen, som ofta är stark, arbetar således mot vinden och

den grova sjön från NNO och NO vid storm från dessa håll, och åstadkommer

då en krabb svår sjögång, i vilken navigeringen är mycket besvärlig.

I det fastställda förslaget till hamn vid Herrevik har därför den västra vågbry

tårens yttre del böjts av i ungefär NO-lig riktning för att avleda den närmare

västra sidan ingående strömmen och underlätta passagen genom inseglingsöppniugen

därigenom att skydd erhålles under västra piren, innan den (»strå skall

passeras. Denna i NO utgående yttre del av västra vågbrytaren har i det nu förutsatta

förslaget uteslutits samt östra vågbrytaren förlagts längre in i viken.

Om den i NO utgående yttre delen av västra vågbrytaren icke utföres,

kommer den i viken ingående strömmen att gå österut längs nämnda västra vågbry

tare och att med oförändrad riktning och oförminskad styrka gå fram tvärs för

inseglingsöppningen, försvårande möjligheten att ingå i hamnen vid NNO-lig och

NO-lig storm. För att minska olägenheten härav skulle den östra vågbrytaren

förläggas längre tillbaka in i hamnviken, så att fiskebåtarne på ingående skulle

hava gått fram genom den starka tvärströmmen, innan de hade att passera förbi

det längre in belägna östra pirhuvudet. Denna tillbakaflyttning inom viken av

östra vågbrytaren har emellertid den olägenheten med sig, att den icke gör det

möjligt att uppföra en lastbrygga för kalkstensutskeppning med lika användbart

läge, som Svenska sockerfabriksaktiebolaget förutsatt vid sitt erbjudande i fråga

om markupplåtelse till hamnområde. — Sockerbolagets erbjudande om fri upplåtelse

för markområde för hamnanläggningen har ställts i beroende av särskilt

den rättigheten, som förbehållits bolaget och dess eventuella rättsinnehavare, att

i den blivande fiskehamnen utbygga eu lastbrygga på viss angiven plats och med

vattendjup av G. o m. intill densamma. Om så väsentliga förändringar i hamnens

planläggning genomföras, att denna utfästelse från hamnens sida icke kan upprätthållas,

har bolaget förklarat, att erbjudandet om markområdets fria upplåtelse

då måste anses förfallet. — Det av sockerbolaget förutsatta läget för lastbryggan

har av bolaget bestämts med hänsyn till kravet att behövligt manöverrum må

förefinnas mellan östra vågbrytaren och den blivande, från östra stranden utgående

bryggan, och att 6.0 meters vattendjup må förefinnas intill densamma. —

Detta krav kan svårligen uppfyllas på tillfredsställande sätt, därest östra vågbrytaren

inflyttas på sätt, som måste ske för underlättande av ingåendet i hamnen,

om den yttre mot NO utgående delen av västra vågbrytaren icke skulle utföras.

Om sockerbolagets utfästelse om fri marköverlåtelse förfaller, så lär icke

någon hamnbyggnad vid Herrevik komma till stånd, enär kommunen icke lärer

kunna tänka på en expropriation av sockerbolagets kalkbergsmark utmed stranden.

Ett beslut om en ändring av fastställda utsträckningen och läget av vågbrytarne

skulle därför kunna äventyra den för fiskets utveckling betydelsefulla

hamnens tillkomst.

Sedan Svenska sockerbolaget på sin tid gjorde utfästelsen att för hamnanläggningen

i Herrevik på vissa villkor fritt upplåta vissa närmare angivna markområden,

har bolaget, som ej kunnat invänta hamnanläggningens utförande, tillgodosett

sitt kalkbehov från Bungenäs på Gottland. Yare sig nu bolaget kommer

att avhända sig Herreviks kalkstensberg eller att framdeles själv exploatera det,

så är enligt bolagets förklaring villkoret för att bolaget skall fritt upplåta de behövliga

markområdena, att en kalklastningsbrygga Jean utbyggas i hamnen med

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Majds Proposition Nr 114.

Kapelludden.

Byxelkrok.

sådant läge, att intill bryggan finnes 6.0 meters vattendjup och mellan denna och

östra vågbrytaren tillräckligt och bekvämt manöverutrymme för större fraktångare

av 5 ä 5.5 meters djupgående, vilket emellertid svårligen kan bliva fallet, om

ändring sker i fastställda utsträckningen och läget av vågbrytarne, varför jag anser

mig böra bestämt avstyrka ändringen, då hamnanläggningens ändamålsenlighet

genom en sådan ändring blir förminskad och möjligheten för dess tillkomst

äventyras.

Byggnadskostnaden för hamn vid Herrevik är nu beräknad till 766,000 kronor,

om den föreslagna ändringen icke göres, men till 619,000 kronor, om den vidtages.

Skillnaden i kostnad utgör således 147,000 kronor.

Beträffande Gottland anser jag vidare den föreslagna inskränkningen av byggnadsprogrammet

till byggande av endast en hamn på östra och en på västra sidan

av ön vara en alltför vittgående förminskning av antalet tidigare beslutade fiskehamnar

på ön.

Det vid Kapelludden på östra kusten bedrivna fisket har stort behov av en

skyddande vågbrytare, som kan göra det möjligt för fiskarena att förse sina båtar

med motor och att använda större motorbåtar.

Det tidigare fattade beslutet år 1911 om fiskehamnsanläggning vid Kapelludden

genom utförande därstädes av en vågbrytare anser jag borde stå fast och

denna hamnanläggning sålunda icke böra uteslutas ur fiskehamnsgruppen I.

Byggnadskostnaden för hamnen vid Kapelludden är nu beräknad till 188,000

kronor.

I fråga om hamnanläggningen vid Byxelkrok på Öland anser jag icke heller

den nu föreslagna ändringen av utsträckningen och läget för vågbrytaren och

bryggan vara att anbefalla.

Den svåraste och grövsta sjön kommer här från NO till N ända från Alandshav.

Även vid N till NV-storm är sjön vid Byxelkrok svår.

Enligt den fastställda planen har vågbrytaren en sådan utsträckning, att den

giver skydd för sjön vid storm från NO ända till NY å en areal av hamnviken

med 3.0 till 5.o ä 5.5 meters vattendjup, vilken är mer än dubbelt så stor som

den areal med 3.0 till 4.5 å 5. o meters vattendjup, som skulle bliva skyddad av

vågbrytaren, om denna utföres med den nu föreslagna ändrade och förkortade

sträckningen. Den skyddade arealen av 4.0 meters vattendjup och däröver skulle

med det ändrade läget för vågbrytaren bliva endast ungefär en tredjedel av vad

den skulle bliva, om ingen ändring och förkortning av sträckningen vidtoges. —

Enligt den fastställda planen skulle lastbryggan komma ut till 4.0 meters vattendjup,

men enligt den ändrade planen endast till 3.5 meters vattendjup.

Då hamnen vid Byxelkrok skulle få stor betydelse även som stödjepunkt för

talrika fastlandsfiskare vid bedrivande av fisket på fiskeplatserna norr om Öland

och som nödhamn för jämväl den stora mängd handelsfartyg, som passera Ölands

norra udde, så är det icke ändamålsenligt att ändra och förkorta vågbrytaren

och därigenom minska den skyddade hamnarealen till mindre än hälften av vad

den skulle bliva, om det fastställda läget och utsträckningen för vågbrytaren icke

ändras. En dylik minskning av den skyddade arealen vore ett icke framsynt

eftergivande av kravet på hamnens ändamålsenlighet, — varför jag finner mig

böra bestämt avstyrka den föreslagna ändringen och förkortningen av vågbrytaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ls Proposition Nr 114. 05

Byggnadskostnaden för hamn vid Byxelkrok är nu beräknad till 042,500 kronor,

om den föreslagna ändringen icke göres, men till 529,000 kronor, om den

vidtages. Skillnaden i kostnad således 115,500 kronor.

I styrelsernas och de sakkunniges uttalande i fråga om den ytterligare muddring

vid Hönö-Klova, om vars utförande motionerats vid 1922 års riksdag

(motion i 2:dra kammaren, nr 123), kan jag icke till alla delar instämma.

Det har synts styrelserna och de sakkunnige kunna sättas ifråga, huruvida

icke någon del, förslagsvis 15 % av de nu föreslagna ytterligare kostnaderna,

skäligen borde bestridas på annat sätt än med statsmedel, av det skäl att det

särskilt med avseende på den redan nu kraftigt ökade trafiken ej synts uteslutet,

att hamnanläggningen kan komma att i avsevärd mån tjäna även andra uppgifter

än dem, som äro direkt förbundna med fisket.

Sedan hanmen blev färdig våren 1922, har fiskeflottan därstädes ökats med

icke mindre. än 8 stora, däckade fiskebåtar försedda med motorer. Denna på

kort tid kraftiga ökning av de stora fiskebåtarnes antal är ett gott varsel om

huru fiskeflottan och fiskerirörelsen i hamnen kunna komma att avsevärt utvecklas,

om blott tillräckligt utrymme med nödigt vattendjup förefinnes i hamnen.

Fisklägets närhet till Göteborg och dess belägenhet i stråkvägen från denna stad

har även gjort, att sommargäster med enklare anspråk börjat besöka ön, och att

det s. k. Marstrandsbolaget nu, sedan hamnen blivit byggd, börjat i förbifarten

angöra hamnkajen i Hönö med en större ångbåt. Emellertid komma dessa sistnämnda

förhållanden säkerligen icke att inverka på omfattningen av fiskets bedrivande

av båtlagen från Hönö hamn, då befolkningen utgöres av driftiga yrkesfiskare,

som icke övergiva fisket för att leva av inkomster från tillfälliga sommargäster.

Och icke lärer det häller bliva till men för fisket, att fiskarena kunna

få sända in fiskfångsterna med ångbåtslägenliet till storstaden Göteborg, i stället

för att forsla in dem dit med sina egna fiskemotorbåtar. Tvärtom bliva fiskarena

därigenom i stånd till att göra flera fisketurer ut med sina båtar till fångstplatserna.

Förhållandena vid Hönö-Klova visa redan nu så kort efter hamnens tillkomst,

att den ytterligare muddringen i Hönö hamn är oundgängligen behövlig för att

kunna bereda erforderligt utrymme i den nya hamnbassängen för större delen

av den nuvarande fiskeflottan och å området norr och nordost om Kattbådan

för den återstående delen samt för nytillkommande fiskebåtar och för skyddsökande

båtar från främmande fisklägen under sillfisketiden.

Hade man vid tiden för fiskehamnskommissionens besök på platsen för hamnanläggningen

vid Hönö-Klova förutsett, att fiskeflottan därstädes skulle komma

att ökas på kort tid i så omfattande grad, som nu visat sig vara fallet, och sålunda

riktigare bedömt det erforderliga utrymme med djupt vatten, som måste

beredas genom muddring i hamnen, så hade utan tvivel den nu behövliga ytterligare

muddringen blivit i planen upptagen och sålunda nu även redan varit utförd

och bekostad av staten. Det är endast att beklaga, att man icke då bedömt

den blivande utvecklingen rätt, men icke kan det vara rättvist, att denna

felsyn nu skall medföra, att den nödvändiga kompletteringen med den nya

bassängen skulle till en del bekostas av fiskarena eller bestridas på annat sätt

än med de för statens fiskehamnsbyggnader beviljade statsmedlen.

Då den nyra bassängen är oundgängligen och omedelbart behövlig för att fiskehamnen

skall kunna svara mot den utveckling, som är att förvänta, och då basBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt 91 häft. (Nr 114.) 396 23 9

Hona-Kl o va.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

sängen är avsedd att användas endast av fiskebåtarne och således kommer att

tjäna endast uppgifter, som äro direkt förbundna med fisket, kan jag icke finnarättvist

att utförandet av detta ytterligare muddringsarbete skulle göras beroende

av att visst bidrag erhålles vare sig av kommun, landsting eller annan institution.

För min del får jag därför hemställa, dels att såsom villkor för arbetets utförande

stadgas endast att fiskarena vid Hönö-Klova skola enligt gjort åtagande själva

bekosta strandskoning utmed nya bassängen och de bryggor, som erfordras för

båtarne att ligga vid, samt att till staten kostnadsfritt överlåtes det strandområde

innanför nya bassängen, som icke är till staten överlåtet och är beläget

mellan de till staten redan överlåtna strandområdena, dels ock att den ytterligare

muddringen vid Hönö-Klova, vilken utgör endast ett angeläget kompletteringsarbete

för hamnens försättande i behövligt skick, må utföras snarast möjligt efter

Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut, oberoende av tiden och ordningen för utförandet

av hamnarbetena vid Gårdskär, Fågelsundet och Utvalnäs.

Om vad ovan anförts vinner beaktande, men de i övrigt i den avlämnade

utredningen föreslagna inskränkningarne i byggnadsprogrammet för fiskehamnsgruppen

I vidtagas enligt styrelsernas och de sakkunniges förslag, så vinnes en

nedsättning av byggnadskostnaden för denna från 6,234,600 kronor till endast

2,993,400 kronor, vilket belopp skulle erfordras för utförande av iståndsättandet

av Barsebäcks hamn samt för utförande av de inom gruppen återstående 8 hamnarne

vid Herrevik, Byviken, Hölick, Lörudden, Västergarn, Kapelludden, Värskär

och Byxelkrok — eller till 3,172,100 kronor, om hamnanläggningen vid

Gnisvärd utföres i stället för hamnanläggning vid Västergarn.

Hen totala nedsättningen av byggnadskostnaden för fiskehamnsgruppen I och

och de fyra första liamname inom fiskehamnsgruppen II, vilken skulle erhållas

genom ändringen i byggnadsprogrammet, skulle då uppgå till 3,983,800 kronor i

stället för 4,432,300 kronor, om hamnen vid Västergarn utföres, men till 3,805,100

kronor i stället för 4,253,600 kronor, om hamnanläggning utföres vid Gnisvärd

i stället för vid Västergarn — allt enligt nedanstående tablå:

Kostnaden för de nu återstående av de tidigare beslutade fiskehamnarna inom

gruppen I är efter för närvarande gällande arbets- och materialpris beräknad till;

Barsebäck...........

509,900: — kronor

Transport 4,464,000:

—- kronor

Herre vik ...........

... 1,038,200:— »

Utvalnäs.................

177,408:

- »

Byxelkrok...........

... 870,300: —

Bremö-KlaAren........

956,700:

- »

Kåreliamn............

735,300: — »

Vändborg ..............

289,000:

- *

Gnisvärd ...........

... 462,000: — »

Faludden ..............

234,700:

- »

Kapelludden ....

... 193,900: —

Stendörren ...........

46,200:

- »

Hölick.................

... 370,800: —

Långö ....................

38,600:

- »

Värskär ..............

... 283,600: —

Bokö.......................

28,000:

- »

Transport 4,464,000: — kronor

6,234,600:

—- kronor

och Jcostnaden för

den nu föreslagna fiskehamnsgruppen I till:

Barsebäck...........

509,900:— kronor

Transport 1,855,600:

— kronor

Herre vik..............

766,000: — »

Västergarn ...........

. 254,300:

- »

Byviken ..............

... 287,700: —

Kapelludden ........

188,000:

- »

Hölick.................

... 191,500: —

Värskär ................

53,000:

- »

Lörudden .........

... 100,500: —

Byxelkrok..............

642,500:

- »

Transport 1,855,600:— kronor

2,993,400:

— kronor,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

vilken kostnad ökas till 3,172,100 kronor, om hamnanläggning utföres vid Gnisvärd

i stället för vid Västergarn.

Kostnaden för de till fskehamnsgruppen II hänförda nedan nämnda hamnarbetena

är efter för närvarande gällande arbets- och materialpriser beräknad till:

Gårdskär.................................

..................... 240,600:

— kronor

Fågelsundet ..........................

.................... 239,600:

- »

Gäddbäckssund ....................

................... 445,800:

- »

Hönö-Klova ...........................

..................... 115,000:

1,041,000:

- »

— kronor,

■och kostnaden för de nu föreslagna nämnda hamnarbetena till f skehamnsgruppen II

till

Hönö-Klova ................................................ 115,000:— kronor

Gårdskär..................................................... 93,400: — »

Fågelsundet................................................ 78,000: — »

Utvalnäs.................................................... 12,000: — »

298,400: -— kronor.

Förut nu, om hamn utföres:

vid Gnisvärd, vid Västergarn

6.234.600 kr., 3,172,100 kr., 2,993,400 kr.

1,041,000 » , 298,400 » , 298,400 »

7.275.600 kr., 3,470,500 kr., 3,291,800 kr

Total nedsättning av kosta. — 3,895,100 kr., om hamn utföres vid Gnisvärd,

men = 3,983,800 » , » » » » Västergarn.

Den totala nedsättningen i kostnad enligt detta förslag skulle sålunda bliva

endast 448,500 kronor mindre än enligt styrelsernas och de sakkunniges förslag.

Kostnad för fskehamnsgruppen I: ......

» » » II: ......

I anledning av styrelsernas och de sakkunniges yttrande: »I syfte att om

möjligt vinna en ytterligare nedsättning av byggnadskostnaderna (utöver den,

som skulle vinnas genom de föreslagna ändringarne i byggnadsprogrammet) bör

enligt styrelsernas och de sakkunniges mening före påbörjande av varje särskild

hamn tagas under övervägande huruvida och i vilken omfattning arbetet lämpligen

kan utföras å entreprenad», finner jag mig böra motivera en häremot bestämt

avvikande mening.

Att staten bygger fiskehamname genom egen direkt arbetsledning, i s. k.

egen regi, är enligt min mening avgjort att anbefalla, när en hel mängd hamnar

skola byggas och arbetena således bliva av mera långvarig och fortlöpande natur,

vilket ju här varit och fortfarande är fallet.

Den för ändamålet anskaffade arbetsmaterielen hinner dels förslitas och

amorteras under byggnadstiden, dels är den kvarvarande behövlig för hamnarnes

underhåll, som åligger staten och skall omhänderhavas av Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

Vid utförandet av fisbehamnarne har man att bygga i öppna havet, utsatt

för ofta återkommande avbrott och stora risker genom stormväder och hård sjö.

Möjligheten att få arbetena utförda på fullgott och betryggande sätt är i hög

grad beroende av att arbetena utföras genom arbetschefer och arbetsförmän, som

haft tillfälle att varaktigt ägna sig just åt dessa arbeten under de säregna förhållanden,

med vilka man måste vara väl förtrogen vid byggande i havet å

öppen kust.

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har nu sådana arbetschefer och arbetsförmän,

som i 6 till 8 år ägnat sig uteslutande åt fiskehamnsbyggandet och förvärvat

en mycket värdefull erfarenhet på området, en verklig sakkunskap, som

samlats under byggandet, och som är alldeles för värdefull att bortkasta genom

att överlämna arbetenas utförande åt entreprenörer, som endast undantagsvis och

mera sällan utfört sådana arbeten och därför icke besitta tillräcklig erfarenhet i

just denna särskilda specialitet. — Om staten upphörde med att själv bygga fisbehamnarne

med egen arbetsledning och läte sina vid de speciella förhållandena

vid fiskehamnsbyggena vana och erfarna arbetschefer och förmän draga sina färd©

och den anskaffade nu förefintliga arbetsmaterielen realiseras, så hade staten

också därmed avhänt sig de under den hittills förflutna byggnadsperioden samlade

erfarenheterna och den nödiga arbetsmaterielen, vilka annars skulle utnyttjas

dels i fortsättningen vid de ännu återstående fiskehamnarnes utförande, dels

vid handhavandet av det framtida underhållet av fisbehamnarne, vilket åligger

staten.

Att staten bygger dyrare än en entreprenör är en lära, som entreprenörfirmorna

gärna och särskilt under nu rådande depressionstid sökt utbreda för att

kunna få arbete och inkomster, sedan de stora vinsttillfällena under den tidigare

högkonjunkturen försvunnit.

I verkligheten är dock att bemärka, att en entreprenör icke kan betinga sig

lägre material- och arbetspriser än staten genom arbetscheferna kan gorå: båda

få betala de materialpriser, som det allmänna marknadsläget betingar. Och båda

få betala de arbetslöner, som kollektivavtalen med arbetarne föranleda. Men

entreprenören beräknar sin vinst på både materialanskaffningen utöver inköpskostnaden

och på arbetsprisen samt ränta och amortering på sin arbetsmateriel.

Staten beräknar däremot ingen tilläggsvinstprocent på vare sig materialinköpen

eller arbetskostnaden, emedan staten icke driver fiskehamnsbyggnadsverksamheten

med fordran på eu vinst utöver byggnadssjälvkostnaden för att kunna giva

utdelning å ett aktiekapital samt ränta å driftskapital. Staten disponerar i skattemedlen

räntefritt byggnadskapital och beräknar icke att göra direkta vinster.

Entreprenören däremot måste fordra förräntning av driftskapital och god vinst å

verksamheten.

Vidare måste entreprenören beräkna viss riskpremie. Och när det, såsom

vid utförandet av fiskeliamnarne, gäller att bygga i öppna sjön på oskyddad kust,

när som helst utsatt för stormar och svår sjögång, så äro riskerna så stora och

omöjliga att med någon tillförlitlighet bedöma eller bestämt beräkna på förhand,

att en entreprenör ovillkorligen måste beräkna en drygt ökad säkerhetsmarginal

för att trygga sig mot förluster genom stormskador och de övriga

ovisshetsmoment, som i långt högre grad än vid byggnadsarbeten på land oundvikligen

följa med detta slag av byggnader i följd av deras speciella natur och

särskilt ogynnsamma lägen som byggnadsplatser. ■— Staten har visserligen att

att i kostnadsberäkningarna för de särskilda fiskeliamnarne upptaga eu viss

opaginerad Kontrollera mot PDF

ICungl. Maj:ts Proposition Nr 111.

<>9

kostnad som säkerhetsmarginal för stormskador och övriga ovisshetsmoment.

Men den härför i beräkningarne upptagna kostnaden kommer, när staten bygger

i egen regi, att i verkligheten utgå och för staten uppstå endast om och när

stormskador, eller, andra oförutsedda omständigheter, inträffa, varemot sagda

kostnad, när arbetet utlämnats på entreprenad, alltid utgår med hela det belopp,

som entreprenören härför räknat i anbudet, oberoende av om verkligen

skada eller annan oförutsedd omständighet inträffar eller ej. — Den väsentliga

skillnaden äger således rum, att staten, när det är entreprenad, alltid får betala

ut riskpremien, medan åter vid egen regi denna del av den beräknade kostnaden

utgår endast om och i den omfattning, som verkligen stormskador eller andra

oförutsedda omständigheter uppstå under byggandet.

Då mera eller mindre stark sjögång råder på själva byggnadsplatsen, vars

grund ligger under havsytan på flera eller färre meters vattendjup, kunna de för

arbetsplanens uppgörande nödiga grundundersökningarne aldrig lämna den noggranna

kännedom om byggnadsgrundens beskaffenhet i detalj som vid undersökningar

på land. Vid fiskehamnsbyggena blir det därför i regel nödigt att under

byggnadsarbetets fortgång vidtaga ändringar i vissa detaljer av arbetet, som betingas

av den intimare kännedom om grundens verkliga beskaffenhet, som man

erhåller, när man i nödig omfattning verkställt indämningar och länspumpningar

och kan göra säkrare undersökning, innan man börjar utföra byggnaderna på den

blottade havsbottnen. Sådana ändringar låta sig lätt göra utan större kostnad

än förhållandena verkligen kräva, när man bygger med egen arbetsledning, under

det att varje nödvändighet till även den minsta ändring ofelbart utnyttjas av eu

entreprenör för att oskäligt uppskruva kraven på extra ersättningar. Överenskommelser

om de särskilda ändringsåtgärder, som erfordras, samt om betalningen

för dem låta sig, liksom när det är fråga om tilläggsarbeten, icke träffa vid

entreprenad utan ofta tidsödande, vidlyftiga underhandlingar med entreprenören.

Och är det — för att icke riskera skador eller rubbningar av oberäknelig omfattning

genom oförtänkt uppträdande av kraftiga grundvattensådror, storm och

sjögång m. fl. ogynnsamma omständigheter — nödvändigt att genast besluta om

och utföra ändringen eller skyddsåtgärden, och det sålunda varit omöjligt att

dessförinnan träffa överenskommelse om den särskilda ersättningen därför, så

begagnar sig nu en entreprenör härav för att vädja till skiljedom i förhoppning

att få sig tillerkänd ersättning efter sina uppskruvade fordringar. Vid entreprenad

åstadkomma dessa ändringar oftast stora besvärligheter och onödiga kostnader.

Erfarenheten ger nämligen vid handen, att när stormskada under arbetet inträffar

eller andra omständigheter tillkomma, vilka icke på förhand kunnat förutses i sina

detaljer, så framställer en entreprenör i trots av alla bestämmelser i ett kontrakt

städse anspråk på extra ersättning för de arbeten, som av sådana orsaker få

göras, samt vädjar till skiljedom med påföljd att sådan extra ersättning icke

sällan blir honom tillerkänd, samt att i varje fall kostnader tillkomma för skiljedomen.

Byggnadskostnaden kommer i händelse av entreprenad därför utan tvivel

icke att stanna vid kontraktsbeloppet enligt det antagna anbudet.

De båda fiskehamnsbyggnaderna vid Träslöv och Glommen, vilka år 1913

utlämnades på entreprenad, hava föranlett, förutom upprepade framställningar

från entreprenörerna till Kungl. Maj:t om beviljande av extra ersättningar, icke

mindre än 5 st. skiljedomar mellan de båda entreprenörerna och Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,

och vissa extra ersättningar hava genom skiljedomarne tillerkänts

entreprenörerna, oaktat Styrelsen måst övertaga fullbordandet av hamnbyggnaderna.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:is Proposition Nr 114.

Entreprenörens strävan och intresse går ut på att med största möjliga

nettovinst på arbetena utföra dem på för honom förmånligaste sätt, därigenom

att han dels håller sig intill gränsen för ett nätt och jämnt godkännande av använda

materialier och utfört arbete, dels söker begagna varje oförutsedd omständighet

som skäl för krav på extra ersättningar. Vid egen arbetsledning

bliva arbete och materialier däremot fullgoda och kostnaderna för nödiga detaljändringar

under arbetets gång icke större än förhållandena verkligen kräva. Och

vid fiskelianmarnes utförande av staten själv har den kontrollantpersonal inbesparats,

som vid entreprenad måst tillkomma utöver entreprenörens arhetsledning. Då

staten vid entreprenad i verkligheten betalar entreprenörens arbetsledning såväl

som den då behövliga kontrollantpersonalen, så innebär den egna arbetsledningen

även härutinnan en besparing genom undvikande av denna dubbla personaluppsättning.

Följderna av arbetets utlämnande på entreprenad bliva såsom slutresultat

större byggnadskostnader och sämre utförda arbeten.

Då staten redan har den vid utförande av fiskehamnsbyggnaderna behövliga

arbetsmaterielen och erfarna arbetschefer och förmän, som nu besitta den speciella

kännedom och vana vid ledning av detta särskilda slags arbeten, så kan det icke

vara lämpligt att anlita entreprenörer för fiskehamnsbyggnaderna, så mycket mindre

som det icke finnes någon entreprenör i vårt land, som har större erfarenhet eller

vana vid utförande just av fiskeliamnsbyggnader på oskyddad, öppen kust än vad

arbetscheferna vid fiskehamnsbyggnaderna nu hunnit förvärva.

I anledning av departementschefens till statsrådsprotokollet för jordbruksärenden

den 14 januari 1916 gjorda yttrande, huruvida det hittills vid de år 1911

beslutade fiskehamnsbyggnaderna använda entreprenadsystemet borde bibehållas

eller staten själv övertaga nämnda arbeten, har riksdagen i skrivelse den 5 april

1916 uttalat, att riksdagen funne ifrågavarande fiskeliamnsbyggnader böra, därest

det icke på grund av alldeles särskilda omständigheter kunde anses lämpligt att

tillgripa entreprenadsystemet, utföras direkt av staten genom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.

Ett ytterligare skäl för denna anordning vore, på sätt departementschefen

även framhållit, att enligt riksdagens förut fattade beslut hamnbyggnaderna

skola i män som de fullbordas till underhåll övertagas av staten. Riksdagens

sålunda anmälda beslut har Kungl. Maj:t godkänt den 14 april 1916.

Även senare har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 27 juni 1921 föreskrivit,

att samtlige hamnar tillhörande fiskeliamnsgruppen I ävensom de 16 muddringshamnarne

tillhörande fiskeliamnsgruppen II skola utföras och underhållas genom

Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens försorg, därvid skall iakttagas, att utförande

av arbetsföretag på entreprenad må äga rum endast i undantagsfall och om särskilda

omständigheter därtill föranleda. — Efter juni 1921 hava förhållandena

icke undergått någon förändring av beskaffenhet att hava kunnat upphäva eller

förändra de ovan angivna omständigheter, som göra fiskeliamnarnes utförande

på entreprenad olämpligt och icke att föredraga framför deras hittillsvarande

utförande i egen regi allt sedan april 1916. Det egna utförandet av dessa specialarbeten

med redan befintligt eget arbetsbefäl och den för ändamålet under den

hittillsvarande byggnadsperioden redan anskaffade, nu befintliga arbetsmaterielen

lämnar den största trygghet för erhållande av det omsorgsfulla och fullgoda utförande,

som det är av största vikt att ernå med hänsyn till det framtida underhållets

begränsande till det minsta möjliga, och byggnadskostnaden kan på

grund av de omständigheter, om vilka ovan erinrats, icke bliva mindre genom

entreprenad.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 114.

På grund av vad ovan anförts får jag hemställa,

dels att fiskeliamnsanläggningarna vid Herrevik, Kapelludden

och Byxelkrok tillhörande fiskehamnsgruppen I måtte

få utföras enligt bifogade tre förslag Alt I med tidigare fastställda

utsträckning och läge för vågbrytarne,

dels att den ytterligare muddringen vid Hönö-Klova

måtte få utföras oberoende av tiden och ordningen för utförandet

av hamnarbetena vid Gårdskär, Fågelsundet och

Utvalnäs, tillhörande fiskehamnsgruppen II, med villkor

allenast att fiskarena vid Hönö-Klova enligt gjort åtagande

själva bekosta strandskoning utmed nya bassängen och

bryggor för båtarne att ligga vid, och att till staten kostnadsfritt

upplåtes nödigt strandområde innanför nya bassängen

mellan de båda strandområdena, som staten redan äger vid

hamnen,

dels att vid fiskehamnsbyggnadernas utförande skall

fortfarande såsom hittills iakttagas, att utförande på entreprenad

må äga rum endast i undantagsfall och om särskilda

omständigheter därtill föranleda.

Stockholm den 8 februari 1923.

O. Z. EKDAHL.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.