Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116

1923-02-16 · 51 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:116, Kungl. Maj:ts proposition Nr 116

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

1

Nr 116.

Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till rikets allmänna

kartverk; given Stockholms slott den 16 februari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bifogade utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen under punkterna 1—3 hemställt.

Under Hans Maj:t

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thousson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, örke.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders följande:

Då jag den 8 sistlidne januari för Kungl. Maj:t anmälde av chefen

för rikets allmänna kartverk i skrivelse den 7 juli 1922 framlagd beräkning

för anslagsbehovet vid rikets allmänna kartverk för budgetåret

1923—1924, erinrade jag tillika, att 1902 års löneregleringskommitté,

jämlikt erhållet uppdrag, den 31 mars 1922 avgivit förslag till ny definitiv

lönereglering för kartverkets civila personal samt att iörsvarsväsendets

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 93 höft. (Nr 116.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

löneuämnd den 4 december 1922 inkommit med begärt förslag i avseende

å reglerandet av vissa förmåner för vid rikets allmänna kartverk

och sjökar teve rket tjänstgörande personal. Som behandlingen av sistnämnda

förslag då ännu icke slutförts och avlöningsförhållandena för

kartverkens personal syntes böra upptagas i ett sammanhang, fann Kungl.

Maj:t, på min hemställan, glitt föreslå riksdagen att i avbidan på den

proposition angående anslag till rikets allmänna kartverk, som Kungl.

Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna

dels såsom ordinarie anslag 598,400 kronor, dels ock såsom extra anslag

45,000 kronor.

Sedan över lönenämndens förslag yttranden avgivits av chefen för

rikets allmänna kartverk den 22 december 1922 och av kartverkskommissionen

den 10 februari 1923 samt därjämte till jordbruksdepartementet

överlämnats en av lönenämnden gjord framställning om intagande

i kartverkets stat av ett arvode att under viss förutsättning utgå

till kartverkschefen, anhåller jag att få anmäla anslagsbehovet för budgetåret

1923—1924 för rikets allmänna kartverk under följande anslagsrubriker,

nämligen:

1. Avlöning till kartverkets personal.

[1-]

Avlöning till

hartverkets civila

personal.

(ordinarie

anslag.)

Kartverkets

uppkomst,

arbetsuppgifter

och

organisation

m. m.

Innan jag närmare ingår på löneregleringskommitténs förenämuda

förslag till ny definitiv lönereglering för den civila personalen vid rikets

allmänna kartverk tillåter jag mig förutskicka vissa erinringar rörande

rikets allmänna kartverks uppkomst, arbetsuppgifter och organisation in. in.

De ekonomiska kartarbetena leda sitt ursprung från det forna länsoch

sockenkartverket, vilket på sin tid var ställt under generallantmäterikontoret

och hade till uppgift att upprätta geografiska kartor med beskrivningar

över alla socknar inom varje län. Å dessa kartor skulle i

lämplig skala upptagas omkretsen av alla inom socknen befintliga byar

och hemman med därå liggande torp, kronoparker m. m., varjämte, så

noga som den antagna skalan medgåve, skulle urskiljas vad som utgjorde

åker, äng, skog, utmark, mossar m. m. Sedermera inrättades

genom kungl. skrivelse den 15 april 1859 (Sv. förf. sand. nr 20) rikets

ekonomiska kartverk med huvudsakligt ändamål »att åstadkomma säker

kännedom om rikets areal samt dennas olika beskaffenhet och fördelning

i ekonomiskt avseende». Rikets ekonomiska kartverk skulle stå

under överinseende och ledning av överdirektören vid lantmäteriet, med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 116.

biträde av överingenjören och ingenjörerna vid generallantmäterikontoret.

Härvid uppdrogs emellertid åt landshövdingen i Norrbottens län P. H.

Widmark att övertaga närmaste ledningen av och tillsynen över ekonomiska

kartverket i Norrbottens län.

Sedan genom kungl. brev den 16 december 1859 lantmäteriets dåvarande

chef på eget initiativ entledigats från befattningen med det ekonomiska

kartverket, handhade ingenjören i gem-rallantmäterikontoret E.

G. Ljunggren dettas ledning, i vad avsåge mellersta och södra delarna

av Sverige, intill 1870, då ledningen och överinseendet uppdrogs åt

lantmäteristyrelsen.

Enligt skrivelse den 15 december 1871 (Sv. förf. saml. nr 71) beslöt

Kungl. Maj:t, att det ekonomiska kartverket med vad därtill hörde,

såväl i vad det avsåge södra och mellersta delarna av riket som ock i

fråga om Norrbottens län, skulle vid ingången av 1873 ställas under

styrelse och ledning av chefen för topografiska kåren. Då vid generalstabens

upprättande 1873 topografiska kåren införlivades med densamma,

kom ekonomiska kartverket att ställas under avdelningschefen vid generalstabens

topografiska avdelning.

Det topografiska kartverkets tillkomst kan hänföras till 1805, då

fältmätningskåren ordnades. Denna kår, som 1831 erhöll benämningen

topografiska kåren, ålåg nämligen i fredstid att författa fullständiga, på

trigouometriska och astronomiska bestämmelser grundade militärkartor

över landet, åtföljda av topografiska, statistiska och militäriska beskrivningar.

Detta kartverk ansågs till en början uteslutande vara militärLkt

och skulle fördenskull hållas hemligt. Först genom kungl. brev

den 3 november 1857 anbefalldes kartverkets offentliggörande.

Enligt den av Kungl. Maj:t den 29 oktober 1912 (nr 311) utfärdade

instruktion för rikets allmänna kartverk har verket till uppgift att

upprätta och utgiva geodetiskt grundade ekonomiska och topografiska

kartor med erforderliga beskrivningar över riket. De med kartläggningen

och beskrivningen förenade arbetena utföras på tre särskilda avdelningar,

1) den geodetiska avdelningen, 2) den topografiska avdelningen

samt 3) avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten.

Avdelningschefen vid generalstabens topografiska avdelning är

chef för rikets allmänna kartverk. Vid verket tjänstgör militär, civilmilitär

och civil personal. Den militära personalen utgöres av, förutom

chefen, dels vid generalstabens topografiska avdelning placerade generalstabsofficerare,

dels ock från armén kommenderade officerare och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

underofficerare. Den civilmilitära personalen utgöres av generalstabens

professor och dess redogörare. Den civila personalen på ordinarie stat

utgöres av arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska arbeten och

stomkartearbeten, därest denne ej är militär i aktiv tjänst, observatörer,

statsgeodeter, statskartografer, manliga ritare och gravörer, kvinnliga

ritare samt vaktmästare. På övergångsstat finnas dessutom statstopografer.

Vid verket tjänstgöra tillika för sin utbildning och på prov generalstabens

aspiranter ävensom geodet- och kartografaspiranter samt ritaroch

gravörelever, varjämte i man av behov anställes extra arbetspersonal.

För anställning såsom observator, statsgeodet eller statskartograf

erfordras, förutom provtjänstgöring vid kartverket, viss examen, nämligen

för observator filosofie licentiatexamen med ettdera av ämnena astronomi

eller geodesi, för statsgeodet filosofie ämbetsexamen eller filosofie

kandidatexamen, vardera med minst betyget med beröm godkänd i ettdera

av ämnena astronomi eller matematik, samt för statskartograf

lantmäteriexamen.

Manlig ritare eller gravör skall för att vinna ordinarie anställning

hava fyllt 22 år.

Professorn vid generalstaben förestår kartverkets geodetiska avdelning.

Därest ej kartverkschefen för visst fall annorlunda bestämmer,

skola observatörerna och statsgeodeterna tjänstgöra vid den geodetiska

avdelningen, kartverkets militära personal ävensom de civila statstopograferna

och de manliga ritarna och gravörerna vid den topografiska

avdelningen samt statskartograferna och de kvinnliga ritarna vid avdelningen

för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten.

Den civila personalen vid kartverket var före 1913 icke uppförd

å ordinarie stat, utan utgick under denna tid den fasta avlöningen till

personalen i form av arvoden.

Efter av löneregleringskommittén i ämnet avgivet förslag (del XXX

av kommitténs tryckta betänkanden) gjorde Kungl. Maj:t hos 1912 års

riksdag (IX H. T., p. 12) framställning om reglering av nämnda personals

anställnings- och avlöningsförhållanden. I enlighet med denna

Kungl. Maj:ts framställning fattade riksdagen (R. skr. nr 9, p. 14) beslut

om uppförande vid rikets allmänna kartverk dels på ordinarie stat

av följande befattningar, nämligen 2 observatörer, 6 geodeter, 12 manliga

ritare eller gravörer, 1 arbetschef å avdelningen för ekonomiska

eller stomkartearbeten, 18 kartografer, 8 kvinnliga ritare och 2 vaktmästare,

dels ock på övergångsstat av 4 civila topografi.

Sedan emellertid från åtskilliga personalgrupper vid kartverket

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

5

framställningar gjorts om förbättrade avlöningsförmåner, framlade Kungl.

Maj:t, efter hörande av löneregleringskommittdn, förslag till 1918 års

riksdag (prop nr 373) om viss reglering av lönerna lör kartverkets civila

personal, och beslöt riksdagen (R. skr. nr 372) genomförande av

sådan lönereglering ävensom i sammanhang därmed på förslag av Kung].

Maj:t uppförande å kartverkets stat av en tredje ordinarie vaktmästare.

Vidare blevo jämlikt beslut vid lagtima riksdagarna 1918 och 1919

löneförmånerna för vaktmästarna och de kvinnliga ritarna vid kartverket

bragta i överensstämmelse med vad som då tillerkändes motsvarande

befattningshavare inom ett flertal verk. Sedermera blevo på framställning

av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1920 års riksdag

(IX H. T., p. 92) — med uteslutande ur avlöningsstaten för kartverket av

3 kvinnliga ritare med avlöning såsom kvinnliga biträden i andra normalgraden

— i samma stat upplörda 3 kvinnliga ritare med avlöning

i likhet med kvinnliga biträden av tredje graden. Slutligen bar, efter

därom av Kungl. Maj t gjord framställning, 1921 års riksdag (IX H. T.,

p. 102 och R. skr. nr 9 A, p. 103) godkänt sådana ändringar i ordinarie

avlöningsstaten för kartverket, att tillämpas från och med 1922, att där

uppförts ytterligare 2 statsgeodetsbefattningar. I

I 1922 års riksstat äro anslagen till kartverket för avlöningar uppdelade

i dels »Bestämt anslag: avlöningar» å 223,045 kronor dels ock

»Förslagsanslag: ålderstillägg» å 41,155 kronor.

Jämlikt beslut vid 1918 års riksdag (prop. nr 373 och R. skr. nr

372) fastställdes för kartverket dels en avlöningsstat och dels en övergångsstat,

vilka efter ändringar jämlikt beslut vid riksdagarna 1919

(K. skr. s. å. nr 9 A, p. 96 jämf. med R. skr. 1918 nr 415 och 1919 nr

223), 1920 (R. skr. nr 9 A, p. 99) och 1921 (R. skr. nr 9 A, p. 103) äro,

med uteslutande av ålderstilläggsanslagen, av följande utseende:

Nu gällande

stater.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Lön

Tjänst-

görings-

pen

ningar

Orts-

tillägg

.

Summa !

A. Avlöningsstat.

1. Dsn geodetiska avdelningen .

1

1

1 observator ...........................

3,600

1,800;

400

5,800

1 dito ...................................‘I

3,600

i,8oo;

400

5,800

1 statsgeodet ...........................

2,200

1,500 1

300

4,000

7 statsgeodeter ........................

2. Den topografiska avdelningen

15,400

10,500 i

2,100

28,000

1 manlig ritare eller gravör......

1,700

1,000

300

3,000

11 manliga ritare eller gravörer

Till arvode åt manlig ritare eller

gravör, som förordnas att biträda

vid rilar- och gravörarbetenas

övervakande och ledning även-

18,700

11,000

3,300

33,000

som vid inslrukiion av yngre

300

ritare och gravörer ...............

—

~~

3. Avdelningen för ekonomiska

arbeten och stomkartearbeten.

1 arbetschef ......................

4,400

2,000

—

6,400

1 statskartograf ...................

2,200

1,500

300

4,000

17 statskartografer ................

37,400

25,500

5,100

68,000

1 kvinnlig ritare.....................

;

1,500

700

200

2,400

2 kvinnliga ritare ..................

3,000

1,400

400

| 4,800

1 kvinnlig ritare.....................

1,300

500

200

[ 2,000

4 kvinnliga ritare ..................

Till ersättning åt de statsgeodeter

5,200

2,000

800

| 8,C00

och staiskarlografer, vilka för- ordnas att biträda med ledning

| 1,500

och tillsyn av fältarbeten ......

—

—

—

1 vaktmästare .......................

900

550

150

| 1,600

2 dito ...................................

Till arvoden åt extra personal, gra

1,800

1,100

300

3,200

tifikationer åt ritar- och gravör

| 29,500

elever samt vikariatsersättningai

—

—

Summa

—

—

—

1 211,300

lEfter 5 år kan lönen höjas

med 500 kr. och efter 10

år med ytterligare 500 kr.

[Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kr., efter 10 år

med ytterligare 500 kr.

och efter 15 år med än

ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 400 kr., efter 10 år

■ med ytterligare 400 kr.

och efter 15 år med än

ytterligare 400 kr.

i

med 600 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 500 kr., efter 10 år

med ytterligare 500 kr,

och efter 15 år med än

ytterligare 500 kr.

Efter 5 år kan avlöningen

höjas med 200 kr. efter

10 år med ytterligare

2Ö0 kr. och efter 15 år

• med än ytterligare 200

kr.; skolande av varje avlöningsförhöjning

100 kr.

tillhöra lön och 100 kr.

tjänstgöringspenningar.

Efter 3 år kan lönen höjas

med 100 kr., efter 6 år

• med ytterligare 100 kr.

och efter 9 år med än

ytterligare 100 kr.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr lid.

7

Anmärkningar:

1) Deri i staten upptagna avlöningen till arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska arbeten och

stomkartoarbeten utgår endast under förutsättning, att han icke är militär i aktiv tjänst, i vilket fall han

endast äger uppbära arvode å 1,000 kronor.

2) 1 fråga om bostads- m. fl. förmåner för vaktmästare skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse

bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 (nr 83G) sådan denna paragraf lyder

i kungörelsen den 9 juli 1920 (nr 584).

B. Övergångsstat.

1 statstopograf, arvode, utgörande efter stadgat avdrag 3,915

a statstopografer dito dito.................................... 7,830

Summa 11,745

Av detta begynnelsearvode anses 1,500

kr. motsvara tjänstgöringspenningar.

Till arvodets återstående del kunna

komma tre ålderstillägg efter respektive

5, 10 och 15 år; utgörande dessa ålderstillägg,

likaledes efter stadgade avdrag,

det första 485 kr. samt det andra och

det tredje vartdera 480 kr.

Anmärkningar:

1) Jämlikt brev den 11 juli 1918 har Kungl. Haj:t föreskrivit, att för åtnjutande av de i avlöningsstaten

för ordinarie befattningshavare upptagna löneförmåner skola gälla de i kungörelsen av samma

dag (nr 583) intagna villkor och bestämmelser.

2) För åtnjutande av de i övergångsstaten upptagna avlöningar skola för civil topograf i tillämpliga

delar gälla samma villkor, som äro stadgade för kartograf.

Förutom ovan nämnda löneförmåner åtnjuter den civila personalen

vid rikets allmänna kartverk dyrtidstillägg enligt gällande bestämmelser,

varjämte tillfällig löneförbättring utgår med 1,000 kronor till observatörer

och arbetschefen å avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten,

med 900 kronor till statsgeodeter och statskartografer,

med 850 kronor till statstopografer samt med 750 kronor till manliga

ritare och gravörer. Arbetschefen å avdelningen för ekonomiska arbeten

och stomkartearbeten åtnjuter sagda löneförbättring dock endast under

förutsättning, att han icke är militär i aktiv tjänst, i vilket fall han

allenast äger uppbära arvodestillägg å 250 kronor.

Över kommitténs

betänkande

avgivna

yttranden.

Över löneregleringskommitténs nu föreliggande betänkande och

förslag i fråga om ny definitiv lönereglering för kartverkets civila personal

hava utlåtanden avgivits den 12 maj 1922 av kommissionen för

de allmänna kartarbetena, samma dag av chefen för kartverket och den

14 augusti 1922 av statskontoret. Därjämte hava med anledning av

kommitténs förslag beträffande avlöningen till vissa kvinnliga befattningshavare

Ester Dahlström jämte övriga kvinnliga biträden av andra

graden inkommit med en framställning i ärendet, över denna framställning

har kartverkschefen yttrat sig den 23 september 1922.

Efter det löneregleringsknmmittén i sitt betänkande redogjort för ifrågasatt

åtskilliga till kommittén inkomna framställningar, har kommittén erinrat rörandlTkart
arbetenas
-

organisation.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

om vissa vid föregående riksdagsbehandling av frågor rörande kartverket

gjorda uttalanden i fråga om utredning för omorganisation av

kartverket eller del därav.

Kommittén har i sådant avseende anfört huvudsakligen följande.

Då 1912 års riksdag ansett sig böra medgiva den civila personalens vid allmänna

kartverket uppförande på ordinarie stat samt godkänt avlönings- och övergångsstater

för nämnda personal, hade detta skett »i avvaktan på en fullständig

utredning rörande verkets organisation». Den dåvarande organisationen av verket

och arbetssättet vid detsamma hade nämligen synts riksdagen icke vara i alla avseenden

ändamålsenliga. Bristerna hade vid flerfaldiga föregående tillfällen offentligt

påvisats; till deras avhjälpande hade visserligen tid efter annan reformer vidtagits,

men dessa hade städse varit endast partiella, aldrig byggts på en allsidig utredning,

som tagit organisationsfrågan i ögonsikte ända från grunden.

I det yttrande av chefen för jordbruksdepartementet, som åtföljde Kungl.

Majrts proposition nr 373 till 1918 års lagtima riksdag med förslag till nya avlönings-

och övergångsstater för rikets allmänna kartverk, hade departementschefen

erinrat om de förnämsta orsakerna till att den av 1912 .års riksdag såsom önskvärd

betecknade utredning i avseende å kartverkets organisation icke genast igångsattes.

Man hade — meddelade han — funnit nödigt att ännu någon tid inhämta erfarenhet

om kartverkets verksamhet under de arbetsformer, som skapats för densamma.

Särskilt hade frågan om det fortsatta bearbetandet av det ekonomiska kartverket

då ännu ej synts mogen för avgörande; ännu vid tiden, då departementschefen avgav

sitt yttrande, syntes honom frågan om det ekonomiska kartverket ej vara mogen

till avgörande. Av stor betydelse för kartverksfrågans bedömande vore, enligt departementschefens

mening, i vad mån de ekonomiska kartornas användbarhet för

olika ändamål kunde röna inflytande av den anpassning till jordregistret, som man

skulle söka genomförd i så stor utsträckning som möjligt. Att därav vållades några

års uppskov med det slutliga avgörandet av kartverksfrågan, syntes departementschefen

ej kunna undvikas.

Vid 1921 års riksdag hade inom riksdagens första kammare av professorn

Gunnar Andersson väckts en motion (nr 37), däri hemställts, att riksdagen måtte

anhålla hos Kungl. Maj:t om utarbetande och föreläggande för riksdagen snarast

möjligt av förslag till allmän plan för den fortsatta kartläggningen av rikets landoch

sjöterritorium samt till organisation av ett civilt rikskartverk för denna kartläggnings

genomförande, ävensom förslag till ett gemensamt ordnande av utbildningen

för blivande tjänstemän inom detta rikskartverk och inom lantmätenet.

I utlåtande nr 48 i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om rikets

allmänna kartverk ävensom nyssberörda motion hade riksdagens jordbruksutskott

erinrat, hurusom frågan om organisationen och arbetssättet vid nämnda kartverk

vid flera föregående tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Särskilt

hade av utskottet erinrats om riksdagens uttalande 1912 vid granskning av

Kungl. Maj:ts förslag om lönereglering för verkets personal. _ Syftet med professorn

Anderssons motion hade synts jordbruksutskottet åtminstone i viss män sammanfalla

med vad riksdagen sålunda redan uttalat. Utan att taga ställning till de av motionären

uppdragna riktlinjerna för kartarbetenas organisation m. m., hade särskilt

motionärens tanke på åvägabringande av ett grundläggande kartmaterial med be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

9

aktande från början av de särskilda synpunkter, som kunde vara av avgörande betydelse

för kartmaterialets vidare bearbetning i ena eller andra riktningen, synts

utskottet förtjänt av uppmärksamhet. På sätt framginge av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden, bilagt statsverkspropositionen vid 1921 års riksdag, hade

— enligt vad utskottet fortsatte — departementschefen emellertid sin uppmärksamhet

riktad på kartverkets organisationsfråga. Vid sådant förhållande hade utskottet

ansett sig sakna anledning tillstyrka någon särskild riksdagens skrivelse i

ämnet, utan hemställt, att motionen ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Så hade ock blivit riksdagens beslut.

Enligt de direktiv, som lämnats kommittén till iakttagande vid den revision

av löneregleringar för verk och myndigheter, som uppdragits åt kommittén genom

Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1919 och den 3 december 1920. hade kommittén,

för revisionens fortskyndande i görligaste mån, att vid utredningens verkställande

i huvudsak inskränka sig till rent lönetekniska spörsmål och sålunda i

regel icke behandla frågor av organisatorisk natur.

Kommittén hade fördenskull ansett sig i förevarande sammanhang allenast

böra erinra om vad vid vissa föregående tillfällen anförts i fråga om behovet av

en mera ingående utredning rörande organisationen av allmänna kartverket och

arbetssättet därstädes; kommittén hade dock velat uttrycka den förhoppning, att

genom samverkan mellan de båda kartverken — allmänna och sjökarteverket —

måtte kunna i möjligaste mån undvikas dubbelarbete, varom uttalande gjordes vid

handläggning av förenämnda ärende vid 1921 års riksdag i fråga om inrättande av

ett rikskartverk och som jämväl kommit till tals vid överläggning inom kommittén

med representanter för de särskilda kartverken.

Statslcontoret har i sitt utlåtande förklarat sig finna den omständigheten,

att en omorganisation av kartverket framdeles kunde komma

till stånd, icke böra utgöra hinder för en lönereglering i syfte att låta

den genom avlöningsreglementet den 21 juni 1921 i fråga om statsdepartement

och vissa ämbetsverk införda nya lönesystemet vinna tilllämpning

jämväl å kartverkets personal.

Kartverkschefen och kommissionen för de allmänna kartarhetena hava

i de avgivna utlåtandena icke berört denna fråga; men båda hava tillstyrkt

framställning till riksdagen om lönereglering för kartverkspersonalen.

Vidare framgår särskilt av en utav kartverkschefen till löneregleringskommittén

avlåten skrivelse den 15 december 1920, att denne

ansett förhållandena göra det sjmnerligen önskvärt, att frågan om löneregleringen

icke bleve undanskjuten. I

I likhet med statskontoret håller jag före, att de med en eventuellt

blivande omorganisation av kartverket eller del därav sammanhängande

förhållandena rimligen icke böra utgöra hinder för att nu

genom lönereglering vid kartverket tillerkänna dess personal enahanda

avlöningsförmåner, som redan tillkomma motsvarande befattningshavare

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 93 käft. (Nr 116.) 2

Departementschefen

.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

vid andra grenar av statsförvaltningen. Jag vill emellertid betona, att

denna min uppfattning på intet vis innebär ett underkännande av angelägenheten

att frågan om verkets organisation vederbörligen utredes.

Att en utredning i sådant syfte icke redan igångsatts lärer hava berott

därpå, att man ansett sig först böra inhämta ei farenhet av den mera

detaljerade jordred o visning och den större utgivning sskala, som under

de senare åren tillämpats beträffande det ekonomiska kartverket, liksom

ock i vad mån de ekonomiska kartornas användbarhet för olika ändamål

kunde röna inflytande av den anpassning till jordregistret, som

skulle göras. Sådan mera detaljerad jordredovisning och större utgivningsskala

hava tillämpats beträffande kartorna över Malmöhus och Blekinge

län liksom ock beträffande kartan över Hallands län. Vid sistnämnda

kartas upprättaude har jämväl anpassning gjorts till jordregistret.

Sedan Hallandskartan, vars utgivning av åtskilliga anledningar

blivit fördröjd, börjat utgivas under 1922, vill det synas som skulle

tiden snart vara mogen för igångsättande av den ifrågasatta utredningen.

Detta spörsmål är också föremål för vederbörlig uppmärksamhet från

ruin sida. Jag har emellertid ansett, att med utredning rörande kartarbetets

fortsatta bedrivande och organisation i varje fall lämpligen bör anstå

i avvaktan på yttranden från vederbörande myndigheter över en av

Sveriges allmänna lantbrukssällskap gjord framställning om sådan utredning.

Dessa yttranden synas nämligen kunna förväntas giva vissa

riktlinjer för den blivande utredningen.

Ej heller har jag förbisett angelägenheten att ej föregripa den

omorganisation av kartverket, vartill eu dylik utredning må kunna föranleda.

Såsom lärer komma att framgå av den redogörelse för löneregleringskommitténs

förslag, som i det följande skall lämnas, avser

emellertid detta förslag i själva verket allenast en tillämpning på kartverkspersonalen

av det vid den övriga statsförvaltningen gällande lönesystemet

och kan följaktligen på intet sätt vara ägnat att verka föregripande

på en blivande omorganisation, liksom ej heller de obetydliga

ändringar i samma förslag, som jag kommer att förorda, lära kunna

få eu dylik verkan. Vid sådant förhållande har jag ej tvekat att föreslå

åtgärder för genomförande nu av lönereglering för kartverkets civila

personal.

Med avseende slutligen å vad löneregleringskommittén i fråga om

allmänna kartverkets och sjökarteverkets arbetsförhållanden anfört om

angelägenheten att undvika dubbelarbete, tillåter jag mig erinra, att

Kungl. Maj:t den 25 april 1919 föreskrivit, att innan förslag till arbetsplaner

för kommande kalenderår avgivas från rikets allmänna kartverk,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 116.

11

sjökarteverket och Sveriges geologiska undersökning, nämnda verks

chefer skola sammanträda till gemensamma överläggningar, vilka hava

till syfte bland annat dubbelarbetes undvikande. Enligt vad jag gjort

mig underrättad om hava också cheferna för de båda kartverken sin

uppmärksamhet riktad på angelägenheten av att dubbelarbete ej må

förekomma.

Då jag härefter övergår att behandla de olika delarna av löneregleringskommitténs

förslag och i sammanhang därmed förutnämnda

framställningar från försvarsväsendets lönenämnd, torde det därvid tilllåtas

mig att uppdela min framställning under följande huvudrubriker:

A. Kartverk schefens avlöningsförmåner.

Hos Kungl. Maj:t har chefen för sjökarteverket gjort framställning,

att bemälde chef, för den händelse han innehade lägre tjänsteställning

än kommendörs, måtte i avlöningshänseende bliva likställd

med överdirektör. 1 framställningen anmärkes, bland annat, att för

den händelse chefen för sjökarteverket vore kommendörkapten av 1 graden,

vore han enligt gällande bestämmelser lägre avlönad än de byråchefer

m. fl., som tillhöra högre löneklass än den lägsta inom 20:e lönegraden

i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen

den 22 juni 1921 (nr 451).

Over nämnda .framställning har lönereglering skommittén i sitt betänkande

rörande lönereglering för civila personalen vid sjökarteverket avgivit

yttrande och därvid anfört bland annat följande.

Kommittén finge till en början erinra därom, att samma förhållande, som

chefen för sjökarteverket påtalat såsom en brist i avlöningssystemet ävenledes kunde

inträffa och för övrigt för närvarande förefunnes vid rikets allmänna kartverk. I

likhet med sjökarteverkschefen skulle nämligen chefen för allmänna kartverket vara

officer av regementsofficers grad, och icke heller med sistnämnda chefsbefattning

såsom sådan följde någon särskild ersättning. Beträffande chefen för rikets allmänna

kartverk framträdde sagda förhållande än bjärtare än beträffande sjökarteverkets

chef. Under det ätt nämligen, vad den civila personalen vid sjökarteverket

anginge icke funnes tjänstemän av högre grad än den förutvarande andra normalgradens

vid centrala ämbetsverk, av vilka tjänstemän i hittills reglerade verk det

stora flertalet hänförts till 15:e lönegraden i det nya civila avlöningssystemet, vore

föreståndaren för rikets allmänna kartverks geodetiska avdelning (professorn vid

generalstaben) placerad i ‘20:e lönegraden och uppbure alltså, för den händelse han

tillhörde högre löneklass än den lägsta, inom sagda grad, högre löneförmåner än

Kartverks
chefens
avlönings
förmåner
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

chefen för kartverket. Kommittén, som icke kunnat undgå att finna de sålunda

angivna förhållandena anmärkningsvärda, hölle emellertid före att, så länge de båda

kartverken vore i den utsträckning, som för närvarande vore fallet, militäriskt anordnade

och cheferna för verken skulle vara militärer, det torde vara en militär avlöningsfråga,

huruvida för visst eller vissa fall särskilt avlöningstillägg borde tillerkännas

bemälde chef. Kommittén ansåge sig icke kunna tillstyrka, att särskilt

avlöningstillägg för ifrågavarande ändamål påfördes staten för den civila personalen

vid sjökarteverket.

Sedan chefen för sjökarteverket gjort förnyad framställning i ämnet,

har yttrande i ärendet avgivits av försvarsväsendets lönenämnd, som därvid

anfört bland annat följande.

Rikets allmänna kartverk och sjökarteverket torde med hänsyn till dessa

båda verks organisation, mängden av där anställd personal och de viktiga arbetsuppgifter,

som ålåge verken, kunna jämställas med de civila ämbetsverk, i spetsen

för vilkas förvaltning stode chefer i den s. k. lägre överdirektörsgraden. I anslutning

till vad av 1902 års löneregleringskommitté anförts hölle lönenämnden före,

att det måste anses anmärkningsvärt, att, då till chef för rikets allmänna kartverk

eller sjökarteverket förordnades officer i lägre beställning än såsom överste

respektive kommendör, denne bleve i avlöningshanseende väsentligt sämre ställd än

nyss berörda civila verks chefer. Det torde därför böra tagas under övervägande,

huruvida icke en ändring härutinnan borde vidtagas.

I detta avseende ansåge lönenämnden sig böra erinra därom, att vissa militära

beställningshavare på grund av beställningarnas ansvarsfulla art ansetts böra i lönehänseende

beredas ett visst försteg framför annan personal i samma lönegrad. Enligt

bestämmelserna i 31 § av officersavlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr

388) åtnjöte, bland andra, chefen för krigsskolan och fälttygmästaren vardera ett

arvode av 2,040 kronor. Beloppet av dessa arvoden hade föreslagits av 1918 års

militära avlöningssakkunniga och var så avpassat, att det motsvarade skillnaden i

lön på G-ort för personal i 5 och 6 lönegraderna, d. v. s. för överstelöjtnant respektive

överste, i den av de sakunniga föreslagna löneplanen för officerare m. fl.

Sedermera hade emellertid vidtagits en del ändringar i de sakkunnigas förslag, till

följd varav arvodena nu icke uppginge till skillnaden mellan nämnda löner.

Lönenämnden, som för närvarande icke velat ifrågasätta någon rubbning i

de av riksdagen fastslagna, i nämnda paragraf av officersavlöningsreglementet upptagna

arvoden, hade ansett det kunna komma under övervägande, huruvida icke den förhöjning

i lönen, som i nu ifrågavarande fall borde tillerkännas kartverkscheferna,

borde begränsas till samma belopp som nyss angivna arvoden. Den förutnämnda

jämförelsen mellan kartverkens chefer och överdirektör i lägre grad syntes dock

lönenämnden vara så bindande, att nämnden, för åstadkommande av full rättvisa,

funne sig böra förorda, att löneförhöjningen fastställdes till skillnaden mellan lön

på G-ort i 5 lönegraden enligt gällande löneplan för officerare, 10,500 kronor, och

den för överdirektörsbefattning i lägre lönegrad bestämda, 13,020 kronor, eller

2,520 kronor.

Möjligheten att till chef för allmänna kartverket eller sjökarteverket kunde

komma att förordnas officer i lägre beställning än överstelöjtnants respektive

kommendörkaptens av l:a graden torde visserligen icke vara utesluten. Då emeller
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

tid ett dylikt förordnande endast undantagsvis torde förekomma samt innehavandet

av den lägre beställningen för den förordnade kunde förutsättas komma att vara

endast under en kortare övergångsperiod, hade lönenämnden ansett sig kunna bortse

härifrån. Någon ytterligare förhöjning utöver nyss angivna belopp ansåge nämnden

därför icke böra i nu berörda fall förekomma.

Löneförhöjningen torde, i likhet med förenämnda särskilda ersättningar till

vissa andra militära beställningshavare, böra givas form av arvoden och bestämmas

att utgå från respektive kartverks anslag till avlöningar.

Med anledning härav finge lönenämnden beträtfande rikets allmänna kartverk

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att i avlöningsstaten

för samma kartverk finge uppföras ett arvode å 2,520 kronor, att utgå till chefen

för rikets allmänna kartverk, då denne vid generalstaben innehade lägre beställning

än såsom överste.

Om det berättigade i särskilt tilläggsarvode åt kartverkschef, som

är överstelöjtnant, råder uppenbart ingen tvekan. Då tillägget i detta

fall synes mig vara motiverat särskilt på grund av chefskapet för den

civila, till antalet större personalen vid kartverket, anser jag några betänkligheter

icke böra möta mot arvodets uppförande i kartveikets stat

och biträder alltså i denna del det av försvarsväsendets lönenämnd framlagda

förslaget.

B. Placering av kartverkets ordinarie civila personal i lönegrader

enligt det nya avlöningssystemet.

Beträffande å kartverkets geodetiska avdelning anställda observatörer

och siatsgeodeter samt de manliga ritarna och gravörerna å lopografiska

avdelningen har löneregleringskommittén anfört huvudsakligen

följande.

Från observatörernas sida hade i en till kommittén ställd, av kartverkschefen

insänd skrivelse begärts, att de måtte placeras i 16:de lönegraden, avdelning B, i

den löneplan, som funnes intagen i 9 § i avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

Då vid 1912 års riksdag — i sammanhang med uppförandet på ordinarie

stat av civil personal vid rikets allmänna kartverk — medgivits inrättande vid

verkets avdelning för geodetiska arbeten av tvä observatorsbefattningar med avlöning

på stat av 4,000 kronor jämte fyra ålderstillägg å 500 kronor, hade dessa

tjänstemän, i överensstämmelse med förslag från kartverkets chef, ansetts i kompetens

närmast jämställda med tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning,

vilka åter i sin ordning jämställts med lektorer vid rikets allmänna läroverk.

Sedan emellertid vid 1914 års senare riksdag statsgeologerna erhållit enahanda

avlöningsförmåner, som tillkomme tjänstemän inom andra normalgraden i

centrala ämbetsverk, hade, efter framställning från observatörerna, även dessa

Departe
mentschefen.

Observatörer,

statsgeodeter

samt

manliga

ritare och

gravörer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Mäj:ts proposition Nr 116.

vid 1918 års lagtima riksdag blivit i avlöningshänseende likställda med nämnda

tjänstemän.

I den tjänsteförteckning, som funnes fogad vid det av 1921 års riksdag godkända

avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement med flera

verk, vore vid Sveriges geologiska undersökning sekreterare, museiföreståndare,

kemist och statsgeologer placerade i lönegraden B 15. Till samma lönegrad hänfördes

ock förste statsmeteorologer och förste statshydrografer vid statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt ävensom det stora flertalet i övrigt av dittillsvarande

tjänstemän i andra normalgraden vid centrala ämbetsverk.

Vid nu anförda förhållanden kunde kommittén för sin del ej tillstyrka, att

observatörerna vid rikets allmänna kartverk placerades i högre lönegrad än B 15.

Då geodeterna vid rikets allmänna kartverk vid 1912 års riksdag erhållit en

avlöning av 3,000 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor, hade avsetts, att

de, i enlighet med kartverkschefens förslag, skulle i avlöningsväg jämställas med

adjunkter vid rikets allmänna läroverk.

Efter framställning från geodeterna hade de vid 1918 års lagtima riksdag

erhållit samma avlöningsförmåner, som tillkomme första gradens tjänstemän i centrala

ämbetsverk. Det hade i deras framställning erinrats, bland annat, att vid 1912 års

riksdag en ny ordinäre geodetbefattning, med benämningen »aktuarie», inrättats

vid sjökarteverket med, enligt sökandenas förmenande, i huvudsak samma kompetensfordringar

som för geodet vid rikets allmänna kartverk men med avlöning såsom

för tjänsteman i första normalgraden.

I en till kommittén överlämnad framställning från geodeter vid allmänna

kartverket hade — efter en ingående jämförelse mellan deras befattningar och

aktuariebefattningen vid sjökarteverket — begärts, att i förslaget till ny definitiv

lönereglering geodeterna vid rikets allmänna kartverk måtte placeras i samma lönegrad

som sjökarteverkets aktuarie.

Till förstående härav torde böra erinras om följande.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av chefen för sjökarteverket med yttrande den

24 november 1917 överlämnad skrift hade aktuarien vid sjökarteverket gjort framställning

om förbättrade avlöningsförmåner, varvid han erinrat om förslag av löneregleringskommittén

rörande löneförbättring för observatörer, geodeter och kartografer

vid rikets allmänna kartverk att gälla från och med den 1 januari 1919.

Aktuarien vid sjökarteverket hade anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder

för förbättring av löneförmånerna för aktuariebefattningen i den utsträckning, att

befattningen måtte bliva jämställd med observatorsbefattningarna vid rikets allmänna

kartverk.

Efter erhållen remiss hade löneregleringskommittén i ett den 28 november

1917 avgivet yttrande hemställt, att bemälde aktuaries framställning icke måtte

föranleda till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

En av kommitténs ledamöter (numera landshödingen K. Stenström) hade

emellertid varit av skiljaktig mening och för aktuariebefattningen förordat enahanda

avlöningsförmåner, som vid olika tillfällen av statsmakterna tillagts tjänster, vilka

ansetts böra intaga en ställning mellan förstagrads- och andragradstjänsterna vid

centrala verk, nämligen 4,500 kronor jämte tre ålderstillägg å 500 kronor.

Reservantens förslag hade, i överensstämmelse med kungl. propositionen,

blivit bifallet av 1918 års lagtima riksdag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kuntjl. Maj:tu proposition Nr 116.

1 den till avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

med liera verk hörande tjänsteförteckning vore, i utlutning till kommitténs förslag

i dess betänkande den 3 november 1920 (delen LXII sid. 36), till lönegraden B 13

hänförda befattningar, som varit reglerade efter den s. k. första normalgraden.

Dit hörde sålunda, bland andra, statsmeteorologer och statshydrografer vid statens

meteorologisk-hydrograliska anstalt, byråingenjörer vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

lantmäteristyrelsen och patent- och registreringsverket samt ingenjörer vid

mynt- och justeringsvei ket.

Att nu hänföra geodeterna vid rikets allmänna kartverk — statsgeodeter

som de numera benämndes — till högre lönegrad än B 13, ansåge sig kommittén

ej kunna tillstyrka.

Manliga ritare och gravörer vid allmänna kartverkets topografiska avdelning

hade vid 19! 2 års riksdag erhållit en avlöning å stat av 2,400 kronor jämte fyra

ålderstillägg å 400 kronor. Det hade därvid förutsatts, bland annat, att den

normala arbetstiden för dessa befattningshavare skulle bestämmas till sju timmar

per söckendag.

Efter framställning från manliga ritare och gravörer vid verket hade deras

avlöning vid 1918 års lagtima riksdag satts till 3,000 kronor med tre ålderstillägg

å 400 kronor.

Framställningen hade åsyftat, att dessa befattningshavare måtte erhålla en

avlöningsförhöjning, som innebure i stort sett ett bibehållande av ungelä i ligen

dåvarande relation mellan deras avlöningsförmåner och de avlöningar, som då åtnjötes

av geodeter och kartografer.

I till kommittén gjorda framställningar från manliga ritare och gravörer

hade erinrats, att, enligt det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglemente,

vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk funnes manliga

tjänstemän med titeln ritare hänförda till 8:de lönegraden. Vidare hade framhållits,

att manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk borde placeras i högre

grad än den motsvarande graden i avlöningsreglementet för statsdepartement med

flera verk. I sådant hänseende hade åberopats dels de fordringar, som ställdes på

dem i avseende å såväl skicklighet i ritning och gravering som ock kompetens i

topografisk fältmätning, dels ock bristande befordringsmöjligheter i jämförelse med

de nämnda tjänstemännen vid kommunikationsverken. Slutligen hade ock begärts

bibehållande av nuvarande relation i avlöningshänseende till övriga befattningshavare

vid kartverket.

\ id prövning av de på detta spörsmål inverkande omständigheter hade

kommittén emelleitid kommit till den uppfattning, att det måste anses såsom en

skälig placering, om manliga ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk

hänfördes till lönegraden B 8.

hör egen del ansluter jag mig till löneregleringskommitténs förslag

i dessa delar, varemot ingen erinran gjorts i de utlåtanden, som

avgivits av kommissionen för de allmänna kartarbetena, kartverkschefen

och statskontoret.

Departe
mentschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Arbetschefen

vid ekonomiska

avdelningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Vad angår arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska och stomkartearbeten

torde erinras, hurusom vid tiden närmast innan civil personal

vid rikets allmänna kartverk uppfördes på ordinarie stat, arbetschefen

vid samma avdelning ägde uppbära arvode av 5,000 kronor, om han

ej var i aktiv krigstjänst, men eljest 1,000 kronor.

Vid 1912 års riksdag bestämdes avlöningen till 6,400 kronor jämte

ett ålderstil lägg å 600 kronor; varvid emellertid i en anmärkning till

avlöningsstaten bibehölls bestämmelse därom, att den i staten upptagna

avlöningen utginge endast under förutsättning, att arbetschefen icke vore

militär i aktiv tjänst. Därest arbetschefen vore militär i aktiv tjänst,

ägde han endast uppbära arvode å 1,000 kronor.

Enahanda avlöningsförmåuer äro upptagna i nu gällande stat;

varjämte arbetschefen, såsom förut är nämnt, äger tillgodonjuta tillfällig

löneförbättring av 1,000 kronor, därest han icke är militär i aktiv tjänst.

År arbetschefen militär i aktiv tjänst, äger han endast uppbära arvodestillägg

å 250 kronor.

Löner egt eringskommittén har beträffande arbetschefen anfört följande.

I nu förevarande ärende hade icke till kommittén inkommit något bestämt

förslag i fråga om arbetschefens blivande löneställning, men kartverkschefen hade

insänt en skrift från nuvarande arbetschefen, med vilken skrift denne överlämnat

ett utdrag av gällande arbetsordning »till ledning vid bestämmande av den lönegrad»,

vari arbetschefen lämpligen borde upptagas vid blivande lönereglering för

kartverkets civila personal.

Kommittén, som, på sätt i det följande i kommitténs yttrande omförmäldes,

ansett de vid ifrågavarande avdelning anställda statskartografer böra, liksom de å

geodetiska avdelningen anställda statsgeodeterna, hänföras till lönegraden B 13,

hade med avseende å det betydande antalet till avdelningen för ekonomiska och

stomkartearbeten hörande befattningshavare funnit sig böra hemställa, att arbetschefen

vid denna avdelning placerades i lönegraden B 17. med bibehållande emellertid

av bestämmelse, att avlöningen enligt nämnda lönegrad utginge endast°under

förutsättning att arbetschefen icke vore militär i aktiv tjänst, men att om så vore

förhållandet han endast skulle äga uppbära arvode till belopp, som av Kungl. Maj:t

bestämdes, dock ej utöver 1,500 kronor.

Kartverkschefen har i denna fråga anfört följande.

Då löneregleringskommittén uppfört arbetschefen vid kartverkets avdelning

för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten i lönegraden B 17, under det att

föreståndaren för geodetiska avdelningen, professorn vid generalstaben genom redan

skedd lönereglering placerats i lönegraden B 20, funne sig kartverkschefen böra göra

några erinringar i syfte att få arbetschefen placerad i den lönegrad, vartill omfattningen

av hans arbete och ansvaret i hans tjänsteåligganden efter kartverkschefens

mening berättigade.

Enligt för avdelningen gällande arbetsordning vore arbetschefen direkt inför

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 110.

17

kartverkets chef ansvarig för arbetenas utförande och skulle för ändamålet meddela

sådana föreskrifter av mera detaljerad natur, som ej intagits i arbetsordningen;

han skulle bereda och föredraga ärenden, upprätta förslag till arbetsplaner och

avgiva månatliga och årliga redogörelser för avdelningens arbeten, uppsätta och

kontrasignera avdelningen rörande skrivelser, order och förordnanden. Arbetschefen

skulle därjämte enligt kartverkets instruktion biträda vid redovisningen av för de

ekonomiska kartarbetena avsedda medel, handhava vården av arkivet och instrumenterna,

varjämte de ekonomiska kartornas och beskrivningarnas utgivning skulle

ske under uppsikt av honom.

Kommittén syntes i avlöningshänseende hava jämställt arbetschefen med

lägre avlönade byrådirektörer — högre avlönade voro nämligen upptagna i lönegraden

B 18. Denna jämförelse syntes knappast riktig, enär byrådirektör sorterade

under byråchef, under det att arbetschefen stode direkt under kartverkschefen.

Arbetschefens åligganden vore snarare jämförbara med dem, som påvilade en byråchef;

deras omfattning torde framgå därav, att den arbetschefen underställda personalen

uppginge till ett 30-tal personer, varav 18 tjänstemän tillsatta av Kungl.

Maj:t. Till jämförelse nämndes, att motsvarande antal å geodetiska avdelningen

vore 14 respektive 10.

Om föreståndaren för geodetiska avdelningen, såsom professor vid generalstaben,

på grund av den vetenskapliga utbildning, denna tjänst krävde, placerats i

lönegraden B 20, syntes med stöd av de gjorda erinringarna arbetschefstjänsten,

som krävde omfattande erfarenhet, mångsidiga kunskaper och betydande praktisk

träning, böra uppföras i lönegraden B 18.

Kartverkskommissionen har likaledes förordat arbetschefens placering

i lönegraden B 18.

Statskontoret har också med hänsyn till arbetschefens självständiga

ställning såsom föreståndare för en särskild, i fråga om personal och

arbetsuppgifter betydande avdelning av verket och de honom i övrigt

påvilande göromålen ansett befattningen skäligen böra placeras i lönegraden

B 18. Till jämförelse har statskontoret erinrat, att vid lantmäteristaten,

där det nya lönesystemet ännu icke genomförtB, överlantmätare

åtnjöte samma avlöning som byråchef enligt äldre lönestat samt

att lantmätare vid statens järnvägar, vilken befattning väl finge anses

ej oväsentligt mindre krävande än arbetschefens vid det ekonomiska

kartverket, hänförts till lönegraden B 17.

Med avseende å de ansvarsfulla uppgifter, som äro förenade med

befattningen såsom arbetschef vid kartverkets ekonomiska avdelning

och vilka göra, att man å befattningens innehavare måste ställa synnerligen

stora krav ej allenast på fackkunskaper och erfarenhet utan jämväl

på verkliga ledaregenskaper, tvekar jag icke att ansluta mig till den

av myndigheterna uttalande meningen, att arbetschefen bör uppföras i

lönegraden B 18 eller den högre byrådirektörsgraden.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 93 höft. (Nr 116.)

Departe
mentschefen.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116,

Statskarto
graferna.

Löneregleringskommittén har tänkt sig, att den föreslagna avlöningen

till arbetschefen skulle — såsom också nu är förhållandet —

utgå endast under förutsättning, att denna icke vore militär i aktiv

tjänst, och skulle arbetschefen, därest han vore militär i aktiv tjänst

endast äga uppbära arvode till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämdes,

dock ej över 1,500 kronor. För närvarande är arvodet för arbetschefen,

därest han är militär i aktiv tjänst, fixerat till 1,000 kronor. Föreskrift

om avlöningens reducering torde emellertid också böra givas för det

fall, att till arbetschef förordnas officer på reservstat eller i reserven (med

pension), ehuruväl icke så stor reducering torde få anses i sistnämnda

båda fall befogad. Vid sådant förhållande synes lämpligast, att föreskrift

lämnas, att den lör arbetschefen upptagna avlöningen utgår endast

under förutsättning, att arbetschefen icke är militär på aktiv stat eller

på reservstat eller i reserven (med pension), samt att till arbetschef,

som tillika är militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven

(med pension), utgår arvode med belopp, som kan varda av Kungl.

Älaj:t bestämt, allt efter som befattningshavaren är militär på aktiv

stat eller på reservstat eller i reserven (med pension). Jag tillåter mig

erinra, att i sjökarteverkets stat finnes beträffande avlöningen till förste

aktuarien upptagen liknande föreskrift, varigenom arvodets begränsning

lagts i Kungl. Maj:ts hand.

Vad därefter vidkommer kartograferna vid rikets allmänna kartverk

— statskartografer s<>m de numera benämnas — sattes vid 1912

års riksdag avlöningen för dem liksom för geodeterna till 3,000 kronor

jämte fyra ålderstillägg å 500 kronor. Såväl kartograferna som geodeterna

blevo således då i avlöningshänseende likställda med adjunkter

vid rikets allmäuna läroverk.

Sedermera blevo vid 1918 års riksdag för kartografer liksom för

geodeter avlöningsförmånerna bestämda såsom för tjänstemän i första

normalgraden vid centrala ämbetsverk.

Löneregleringskommittén har beträffande statskartograferna till eu

början redogjort för i denna fråga till kommittén gjorda framställningar

sålunda.

Kartverkschefen hade i skrivelse till kommittén den 15 december 1920 framhållit

angelägenheten av att kartverkets lönefråga snarast möjligt måtte komma

inför riksdagen, ity att alltsedan en ny organisation för lantmäteriet kommit på dagordningen

och än mera efter det genom 1920 års riksdags beslut lantmäteriets

omorganisation och därmed sammanhängande nya löne- och arvodesbestämmelser

från och med 1921 komme att tillämpas, det vore och bleve synnerligen svårt

för att ej säga omöjligt att rekrytera kartografkåren.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116. 19

Vidare hade till kommittén inkommit eu skrivelse från åtskilliga kartografer,

däld — med anslutning till vad kartverkschefen i sin nyssberörda skrivelse framhållit

— begärts, att vid den blivande löneregleringen kartograferna måtte »jämställas

med distriktslantmätare», med beaktande därvid såväl av dessas kontanta

lön av staten som ock av »den genomsnittliga inkomsten av lantmäteritaxan».

Denna skrivelse hado insänts till kommittén av kartveikschefen, som därvid instämt

i de av kartograferna anförda synpunkterna.

Under erinran att kommittén i det föregående hemställt om statsgeodeternas

hänlörande till lönegraden B 13, har löneregleringskommittén

därefter förklarat, att kommittén för sin del ej kunde tillstyrka

att nu — med brytande av hittills varande likställighet i avseende å

avlöningen å stat mellan kartografer och geodeter — hänföra kartograferna

till en högre lönegrad än geodeterna. Kommittén har vidare

anfört.

Med de avlöningsförmåner, som tillkomme befattningshavare i lönegraden

B 13, och med de otvivelaktigt lugnare arbetsförhållandena för kartografer i jämförelse

med distriktslantmätare, syntes det kommittén ej böra vara omöjligt att

tänka sig, att en del unga män efter genomgången lantmäteriexamen kunde bliva

hugade att ingå på kartograf banan, allrahelst väl. i sammanhang med tillämpningen

av det nya. avlöningsreglementet på ordinarie kartografer, även avlöningarna till

kartografaspiranter torde komma att ökas. Uppmärksammas borde ock, dels att

ännu vore oavgjort, vilken löneställning distriktslantmätarna kunde få vid blivande

ny definitiv lönereglering, dels ock att under nuvarande tidsförhållanden det torde

vara osäkert, att så pass många förrättningar för enskilda komme att stå lantmätarna

till buds, att de kunde ernå sådan inkomst enligt taxa, som kartograferna

syntes hava förutsatt. En utväg syntes kommittén ock vara att i sammanhang

med blivande lönereglering för lantmäteristaten i orterna meddela särskild bestämmelse

i syfte att dithörande tjänsteman måtte kunna efter Kungl. Maj:ts bestämmande

förflyttas till statskartografbefattning.

Kartverkschefen har erinrat om en av honom den 17 maj 1921

gjord framställning i fråga om påskyndande av lönereglering för kartverkets

civila personal. Denna framställning hade varit föranledd av

den svårighet att erhålla kompetenta kartografaspiranter, som varit

rådande sedan början av 1918 och smil sammanhängde med de förbättrade

utkomstmöjligheterna inom lantmäteristaten. Ehuru det torde

vara osäkert, huruvida den av löneregleringskommittén föreslagna placeringen

av statskartografer i lönegraden B 13 kunde komma att medföra

önskad förbättring av rekryteringsmöjligheterna, hade kartverkschefen

med hänsyn till att svårigheterna möjligen skulle visa sig hava

varit av kristidsuatur och åter komma att försvinna, icke ansett sig

böra i sitt yttrande över kommitténs förslag påyrka statskartografernas

upptagande i en högre lönegrad, särskilt som ett inom kartverkskom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

missionen framställt sådant förslag icke vunnit nämnda kommissions

anslutning.

Kommissionen för de allmänna hartarbetena har anslutit sig till

löneregleringskommitténs förslag, varemot ej heller statskontoret haft

något att erinra.

Departe- För egen del ansluter jag mig i denna fråga till lönereglerings
msntschefen

kommitténs förslag.

Kvinnliga Beträffande de kvinnliga ritarna vill jag erinra, att vid 1912 års

ritare. riksdag å ordinarie stat uppfördes 8 kvinnliga ritare på avdelningen

för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten, med enahanda avlöning,

som bestämdes för kvinnliga biträden med mera kvaliticerade arbetsuppgifter,

d. v. s. 1,600 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor.

Vid 1919 års lagtima riksdag bragtes dessa kvinnliga ritares avlöningsförmåner

i överensstämmelse med vad som då tillerkändes motsvarande

befattningshavare (av andra graden) inom ett flertal verk.

Begynnelseavlöningen höjdes alltså till 2,000 kronor och ålderstilläggen

blevo tre, vart å 200 kronor.

För tre av de kvinnliga ritarbefattningarna höjdes sedermera vid

1920 års riksdag avlöningen till likhet med kvinnliga biträdena av tredje

graden; d. v. s. begynnelseavlöningen blev 2,400 kronor. Enligt statsrådsprotokollet

i ärendet (se IX H. T., sid. 304 och 305) åberopade

chefen för jordbruksdepartementet till stöd för denna åtgärd ett yttrande

av chefen för rikets allmänna kartverk i skrivelse den 30 augusti

1919. Ur detta yttrande må här anföras följande.

De arbeten, som utfördes av de åtta kvinnliga ritarna vid kartverkets avdelning

för ekonomiska och stomkartearbeten, vore av väsentligen tvänne olika slag

dels karttransporteringar och färgläggningsarbeten, dels ock renritningsarbeten för

de ekonomiska kartornas reproduktion och utgivning. För de förstnämnda arbetena

erfordrades endast en jämförelsevis ringa grad av teknisk ritskicklighet; samvetsgrannhet

och noggrannhet vore här framför allt av vikt. Yad åter renritningsarbetena

beträffade, krävde dessa, utöver fordringarna på samvetsgrannhet och noggrannhet,

största möjliga anspråk på teknisk ritskicklighet. Bland de kvinnliga

ritare, som hade eller sökte anställning vid kartverket, vore det mera sällan någon

anträffades, som besutte eller vid kartverket förvärvade den grad av ritskicklighet,

som erfordrades för reproduktionsarbetet. För att kunna nöjaktigt rekrytera reproduktionsritningspersonalen

syntes det kartverkschefen nödvändigt, att de för

kartutgivningen erforderliga tre ritarplatsema bleve bättre avlönade än de övriga.

Och då fordringarna på utbildning och yrkesskicklighet vore så ojämförligt mycket

större beträffande renritningspersonalen än beträffande dem, vilka arbetade med

karttransporteringen, syntes det kartverkschefen med rättvisa och billighet fören
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. proposition Nr 116. 21

ligt, att den förra erhölle större ersättning för sitt mera både maktpåliggande och

ansträngande arbete.

Lönereglering ^kommittén liar meddelat, att i eu till kommittén av

kartverkschefen med tillstyrkande överlämnad framställning från kvinnliga

ritare av andra lönegraden vid ifrågavarande avdelning av rikets

allmänna kartverk dessa nu på anförda skäl anhållit, att, om de tre

kvinnliga ritarna av tredje lönegraden komme att upptagas i femte lönegraden,

avdelning C, i vederbörande löneplan, de övriga fem ritarna

av andra lönegraden måtte placeras i lönegraden C 4.

Kommittén har emellertid med hänsyn till den synnerligen stora

skillnad i fordringarna på utbildning och yrkesskicklighet, s^m enligt

kartverkschefens nämnda yttrande förefunnes mellan de kvinnliga ritarna

av nuvarande tredje och andra lönegraderna vid ifrågavarande avdelning,

förklarat sig ej kunna tillstyrka nyssberörda framställning. Kommittén

har sålunda i sitt förslag hänfört de tre kvinnliga ritarna av

nuvarande tredje lönegraden till lönegraden C 5 i det nya avlöningsreglementet

samt de övriga under benämningen kvinnliga ritbiträden

till lönegraden C 3.

I de över kommitténs förslag avgivna utlåtanden hava varken

kartverkschefen eller kommissionen för de allmänna kartarbetena framställt

någon erinran mot kommitténs förslag i denna del.

Statskontoret har — efter erinran att de kvinnliga ritbiträdena av

kommittén hänförts till samma lönegrad som kanslibiträden — anfört,

att det visserligen forefölle statskontoret, som om det dessa ritbiträden

åliggande arbete skulle vara av mera kvalificerad beskaffenhet än det

som i allmänhet utfördes av kanslibiträden i de centrala verken, men

då något yrkande på förmånligare placering i lönehänseende av dessa

befattningshavare icke framförts i kartverkschefens och kartverkskommissionens

utlåtanden, ville statskontoret, som givetvis icke vore i tillfälle

uttala något mera bestämt omdöme i saken, icke ifrågasätta någon ändring

i kommitténs förslag.

I av mig förut omnämnda framställning av Ester Dahlström jämte

övriga kvinnliga ritare vid kartverket i andra normalgraden hava dessa,

jämte erinran om sin hos löneregleringskommittén gjorda hemställan,

att kommittén måtte föreslå dem till placering i fjärde lönegraden för

kvinnliga befattningshavare, anfört huvudsakligen följande.

Kommittén hade föreslagit biträdenas placering i tredje lönegraden. I denna

lönegrad vore enligt det nya systemet placerade kanslibiträdena, vilkas arbete

emellertid i kvalitativt hänseende måste betecknas som väsentligt underlägset

sökandenas. Med avseende å arbetets art kunde dessa då snarare jämföras med

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Departe
mentschefen.

kvinnliga ritare vid statens järnvägar, vilka vore placerade i lönegrad med begynnelselön

av 3,204 kronor och slutlön av 3,828 kronor, motsvarande femte lönegraden

i den löneplan, som skulle äga tillämpning på kartverkets personal. Emellertid

måste man anse, att även deras arbete vore betydligt mindre krävande än

sökandenas och mera ensartat, i det att det huvudsakligen bestode av kopiering av

kartor å kalkerväv samt färgläggning av dessa kopior. Dessutom vore dessa kartor

i stor skala, varför arbetet med desamma ej vore så ögonfrestande och ej

krävde den grad av noggrannhet och uppmärksamhet som den vid kartverket utförda

ritningen och färgläggningen av transporter i skalorna 1:20,000 eller 1:50,000.

För att kunna fylla sin uppgift måste kartverkets ifrågavarande ritare därjämte

äga kännedom om pantografens teori och skötsel samt kunna inställa instrument

för olika skalor och förstoringsprocent, vilket krävde en icke obetydlig specialutbildning.

Den största noggrannhet vore härvid av vikt, då stomkartan sammansattes

av det av ritaren utförda arbetet, vilket således vore grundläggande för den

ekonomiska kartan. Härtill komme, att arbetet vore fysiskt ansträngande, då stående

och böjd ställning i regel måste intagas.

Vid rikets allmänna kartverks ekonomiska avdelning tjänstgjorde åtta kvinnliga

ritare å ordinarie stat, vilka blivit godkända efter samma ritprov. Tre av

dessa ritare hade emellertid från och med den 1 januari 1921 blivit uppflyttade i

nuvarande tredje lönegraden och hade i det nu föreliggande förslaget placerats i

femte lönegraden. Deras arbete utgjordes av renritning för reproducering och vore

visserligen fordrande. Man borde likväl kunna säga, att de övriga ritarnas arbete

vore i sitt slag fullt jämförligt med deras, varför ock sökandena ansåge sig med

skäl kunna göra anspråk på att ej placeras i sämre ställning i lönehänseende. I

detta sammanhang erinrades även om, att manliga befattningshavare vid verket,

som vore anställda som fältmätare, alla voro placerade i samma lönegrad, ehuru

de utförde olika arbete, krävande olikartad kompetens. På grund av det anförda

kunde sökandena icke finna annat än att de rättvisligen borde placeras i femte

lönegraden av det nya systemet.

Kartverkschefen, som anmodats yttra sig med anledning av denna

framställning, har i sådant avseende aofört.

Då det arbete, som utfördes av i tredje lönegraden placerade kvinnliga

kanslibiträden, torde vara av mycket växlande beskaffenhet, ansåge kartverkschefen

sig icke kunna fälla något omdöme om, huruvida det vore kvalitativt underlägset

det arbete, som utfördes av de för närvarande till andra lönegraden hänförda

kvinnliga ritarna vid kartverket. De senares arbete torde däremot kunna anses

i kvalitet fullt jämförbart med det, som utfördes av kvinnliga ritare vid statens

järnvägar. Beträffande de förhållanden, som föranledde uppflyttning av tre kvinnliga

ritare i tredje lönegraden från och med 1921, gällde alltjämt samma synpunkter,

som anfördes av dåvarande kartverkschefen i skrivelse den 30 augusti 1919.

Som några rekryteringssvårigheter icke yppat sig beträffande de fem kvinnliga ritarna

av lägre lönegrad, ansåge kartverkschefen icke anledning föreligga att placera

dem i högre lönegrad än i den fjärde.

Enligt vad jag inhämtat har löneregleringskommittén vid avgivande

av sitt nu ifrågavarande förslag beaktat löneförmånerna för kvinnliga

ritare vid statens järnvägar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr Ilo. 23

För egen del är jag av den uppfattning, att även om de fem

kvinnliga ritarnas vid kartverket arbetsuppgifter skulle vara i kvalitativt

hänseende fullt jämförbart med det arbete, som utföres av kvinnliga

ritare vid statens järnvägar, denna omständighet ej bör i och för sig

föranleda rubbning av det hittills rådande förhållandet mellan kvinnliga

ritare i olika grader vid kartverket. Då detta skulle bliva fallet, om

kommitténs förslag frånginges, kan jag icke tillstyrka att så sker.

Såsom i det föregående erinrats uppfördes vid 1912 års riksdag Kxpeditionså

ordinarie stat vid rikets allmänna kartverk även två vaktmästar- vaktorbefattningar

med samma avlöningsförmåner som vaktmästare i allmänhet

vid centrala ämbetsverk, alltså 1,200 kronor jämte två ålderstillägg,

vart å 100 kronor. Vid 1918 års lagtima riksdag tillkom en tredje

vaktmästarbefattning. Vid samma riksdag bragtes också löneförmånerna

för vaktmästare vid kartverket i överensstämmelse med vad som då tillerkändes

motsvarande befattningshavare vid ett flertal verk. Avlöningen

utgör alltså numera 1,600 kronor jämte tre ålderstdlägg, vart å 100

kronor efter respektive 3, 6 och 9 år, därvid emellertid för två av

vaktmästarna, vilka åtnjuta fri bostad med bränsle och lyse, å lönen

avdrages 325 kronor för en var.

Löner egleringskommittén har anfört, att i enlighet med vad som

numera gällde för motsvarande befattningshavare vid statsdepartementen

med flera verk, vaktmästarna vid allmänna kartverket torde böra,

med benämning expeditionsvakter, hänföras till lönegraden B 1.

För egen del ansluter jag mig till löneregleringskommitténs för- Departeslag

i denna del, varemot ingen erinran gjorts av de i ärendet hörda mentsohefenmyndigheterna.

C. Avlöning till å övergångsstat uppförd personal.

Såsom i det föregående omnämnts finnes vid rikets allmänna kart- statstopoverk

å övergångsstat uppförda tre civila statstopografer. Antalet å srafernaövergångsstat

uppförda dylika befattningshavare var ursprungligen fyra,

men en av dessa har numera avgått.

Tillkomsten av civila topografer var från början att betrakta såsom

ett försök, föranlett av yppad svårighet att erhålla tillräckligt antal

militära topografer. Sedan emellertid 1907 anordningar vidtagits,

varigenom denna svårighet undanröjdes, hava icke vidare civila topografer

anställts. Vid sådant förhållande ansågs vid 1912 års löneregle
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

ring anledning ej förefinnas att å stat uppföra då tjänstgörande dylika

topografer såsom ordinarie tjänstemän.

Enär emellertid civila topografer varit i åtnjutande av enahanda

fasta arvoden jämte ålderstillägg, som tillkommo geodeter och kartografer,

medgav 1912 års riksdag, att civil topograf finge å övergångsstat

åtnjuta avlöning i form av arvode med ålderstillägg till enahanda

belopp, som i ordinarie avlöning bestämts för kartograf, minskat med

så stort belopp — avrundat till närmast högre fem- eller tiotal kronor

— som motsvarade den pensionsavgift, vilken enligt lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension skulle erläggas av kartograf i

motsvarande avlöningsgrad.

Enahanda medgivande lämnades vid 1918 års lagtima riksdag i

sammanhang därmed, att avlöningsförmånerna höjdes för kartografer

och geodeter.

Löneregleringshommittén har beträffande dessa befattningshavares

anställnings- och avlöningsförhållanden anfört följande.

Att i sammanhang med den nu ifrågasatta löneregleringen för rikets allmänna

kartverk föreslå någon ändring beträffande statstopografernas anställningsförhållanden,

därtill saknade kommittén anledning. Dessa befattningshavare torde

fördenskull även för framtiden böra uppföras på övergångsstat.

Vad deras avlöningsförmåner beträffade hade dessa varit bestämda i nära

anslutning till statskartografers; i samband med de hittills genomförda löneregleringarna

för dessa senare hade jämväl statstopograferna fått sina avlöningsförmåner

framförda till ungefär samma nivå som dessa. Vid nämnda förhållande och då

statstopograferna alltjämt skulle fullgöra tjänstgöring i samma omfattning som de

med dem jämförliga ordinarie tjänstemännen vid verket, syntes det kommittén billigt,

att statstopograferna även vid nu förevarande reglering komme i åtnjutande

av löneförbättring i ungefär samma omfattning som statskartografer.

Kommittén hade i sådant hänseende tänkt sig, att statstopograferna skulle

å övergångsstat avlönas i likhet med å extra stat uppförda tjänstemän i samma

lönegrad som statskartografer eller sålunda enligt löneklass, som vore närmast lägre

än den, som skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare av ordinarie

befattning i 13:e lönegraden. Då samtliga de tre kvarvarande statstopograferna

innehaft sina befattningar så länge, att de såsom ordinarie skulle hava uppnått

högsta löneklassen inom graden eller den 20:e klassen, torde de alltså böra å övergångsstat

åtnjuta avlöning enligt 19:e löneklassen.

För dessa befattningshavare torde i övrigt i tillämpliga delar böra gälla enahanda

avlöningsbestämmelser som för statskartograf.

I sådant hänseende torde sålunda, i analogi med vad som föreskrivits i fråga

om ordinarie tjänstemän i allmänhet vid statsdepartement med flera verk, kostnader

för läkarvård m. m. enligt 25 § i avlöningsreglementet samt för begravningshjälp

enligt 32 § i reglementet, i vad avsåge statstopografer, lämpligen kunna bestridas

från det anslag till avlöningar åt statstopografer, som kunde komma att uppföras

å övergångsstat. Likaledes syntes från samma anslag kunna utgå den en
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

gångskostnad, som skulle föranledas av den i det följande omförmälda övergångsanordningen

vid övergång från fÖi skotts- till efterskottsutbetalning av viss del av

avlöningen. Med hänsyn till vad sålunda anförts, torde ifrågavarande anslag böra

erhålla förslagsanslags natur.

Kartverkschefen såväl som kartverkskom mission en har föreslagit den

ändring i löneregleringskommitténs förslag i denna del, att statstopograf

måtte å övergångsstat tillerkännas avlöning i form av arvode till

enahanda belopp, som i ordinarie avlöning årligen tillkommer statskartograf

i högsta löneklassen, minskat med så stort belopp — avrundat i

kronor uppåt till jämn delbarhet med 12 — som den pensionsavgift,

vilken enligt lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension

skall årligen erläggas av statskartograf i sagda löneklass.

Kartverkschefen har därvid anfört.

Då statskartografs pensionsavgift i högsta löneklassen uppginge till 136 kronor

90 öre, uppginge nuvarande skillnad mellan statstopografs och statskartografs

avlöning till 140 kronor. Enligt löneregleringskommitténs förslag skulle motsvarande

skillnad komma att uppgå till 7,668 — 7,212 = 456 kronor. Den årliga pensionsavgift,

statskartograf i högsta löneklassen efter skedd lönereglering och på

grund därav väntad reglering av pensionsförhållandena skulle komma att erlägga,

vore nu icke känd men torde knappast komma att stiga från 136 kronor 90 öre

till 456 kronor. Därför innebure kommitténs förslag beträffande statstopograferna

en relativ försämring för dessa. Om denna försämring också icke vore betydande,

syntes den dock icke vara tillräckligt motiverad och hade föranlett den personal,

den avsåge, att efter tagen del av förslaget hemställa om åtgärd för den nuvarande

relationens bibehållande.

Statskontoret däremot har icke framställt någon erinran mot löneregleringskommitténs

förslag beträffande statstopograferna.

För egen del biträder jag i nu förevarande del lönereglerings- Departekommitténs

förslag, vilket, vad avlöningsbeloppen angår, ansluter sig till mentschefen.

i allmänhet tillämpad praxis beträffande befattningar å extra stat. Den

omständigheten, att en mindre förskjutning till statstopografernas nackdel

på sådant sätt uppstår i relatiouen mellan kartografernas och topografernas

avlöning synes icke tillräckligt motivera en avvikelse från

ovannämnda praxis.

D. Särskilda arvoden för ledning och övervakande av vissa arheten.

I gällande avlöningsstat för rikets allmänna kartverk äro uppförda särskilda

dels ett anslag av 300 krouor till arvode åt manlig ritare eller gravör, arvoden för

som förordnas att biträda vid ritar- och gravörarbetenas övervakande ^vervfkån^

och ledning ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer, dels det av vissa

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 93 höft. (Nr 116) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

ock ett anslag å 1,500 kronor till ersättning åt de geodeter och kartografer,

vilka förordnas att biträda med ledning och tillsyn av fältarbeten.

Beträffande användningen av sistberörda anslagsbelopp, 1,5*»0 kronor,

har Kungl. Maj:t föreskrivit, att ersättning icke må utgå till någon

befattningshavare med högre belopp än 500 kronor för år räknat.

I 10 § av gällande instruktion för rikets allmänna kartverk är

ock stadgat, att geodeter och kartografer kunna förordnas att biträda

med ledning och tillsyn under geodetiska och ekonomiska fältarbeten

samt att manlig ritare eller gravör kan förordnas att biträda med övervakande

och ledning av ritar- och gravörarbeten ävensom med instruktion

av yngre ritare och gravörer.

Löner eg] er ing skommitténs yttrande i vad avser dessa arvoden är av

följande lydelse.

Vidkommande anslaget å 300 kronor hade kommittén i sitt betänkande den

10 november 1911, delen XXX, yttrat, att, enär utbildningen av ritare och gravörer

fortfarande såsom dittills syntes böra försiggå vid kartverket samt behovet av särskild

tillsyn över ritar- och gravörpersonalen gjorde sig gällande i all synnerhet

under den tid av året, då större delen av kartverkets personal vore borta på fältarbeten,

kommittén ansett sig böra tillstyrka, att ett arvode av 300 kronor finge

avses för nyssberörda särskilda åligganden.

I fråga om den särskilda ersättningen för ledning och tillsyn av fältarbeten

hade kommittén i sitt nyssnämnda betänkande anfört, bland annat, följande:

»Högsta ledningen och övervakandet av arbetena inom kartverket tillkommer

givetvis kartverkschefen och närmast under honom professorn vid generalstaben

beträffande de geodetiska arbetena samt vederbörande arbetschef i avseende å de

ekonomiska och stomkartearbetena. Under fältarbetena sker detta övervakande

genom inspektioner av nämnda personer vid de särskilda arbetsplatserna. För fältarbetenas

behöriga gång lärer emellertid den vid inspektionerna utövade tillsynen

näppeligen kunna under alla förhållanden anses tillfyllest, för så vitt icke antalet

inspektioner ökas i betydande grad, vilket emellertid skulle medföra avsevärda kostnader.

Av sådan anledning lärer det få anses lämpligast, att den närmare ledning

och tillsyn av arbetet inom en arbetsavdelning, som i förekommande fall må anses

erforderlig, uppdrages åt någon av de å avdelningen tjänstgörande. Yad de geodetiska

fältarbetena beträffar, skulle det tilläventyrs kunna ifrågasättas, huruvida

ej ett dylikt uppdrag kunde lämnas åt någon av de föreslagna observatörerna.

Då emellertid ovisst är, om dessa befattningshavare i allmänhet komma att

vid fältarbeten samarbeta med geodeterna, lärer det få antagas, att uppdrag av ifrågavarande

beskaffenhet inom geodetiska avdelningen kommer att givas åt geodeter.

Vid sådant förhållande och då även någon hänsyn torde böra tagas till omfattningen

av det arbete, som ankommer på vederbörande arbetsledare, anser kommittén

att, i stället för tre bestämda arvoden, ett belopp av högst 1,500 kronor

om året skulle kunna ställas till kart verkschefens förfogande att användas till ersättning

åt de geodeter och kartografer, som må varda förordnade att biträda med

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

27

ledning och tillsyn under fältarbeten, dock att dylik ersättning icke till någon befattningshavare

må utgå med högre belopp än 500 kronor för år räknat».

Båda de ifrågavarande anslagen hade uppförts vid 1912 års riksdag i enlighet

med kommitténs förslag uti den då beslutade avlöningsstaten samt bibehållits

med oförändrade belopp i den 1918 fastställda nya avlöningsstaten.

Då de förhållanden, som föranlett uppförandet av nämnda båda anslagsposter,

alltjämt torde äga giltighet, hade kommittén ansett sig kunna förorda, att posterna

upptoges med sina hittillsvarande belopp i den nya staten.

Kartverkschefen har beträffande denna fråga anfört.

Löneregleringskommitténs förslag i allmänhet syntes avse en genomsnittlig

ökning av omkring 50 % på de kort före kriget utgående löneförmånerna. Beträffande

de särskilda förmansarvoden, som utginge till vissa statsgeodeter, statskartografer

samt manliga ritare och gravörer, vore däremot ingen ökning föreslagen. Do

av dessa arvoden, som avsåge ersättning med högst 1,500 kronor till statsgeodeter

och statskartografer, förordnade att biträda med tillsyn och ledning av fältarbeten,

syntes tillräckliga för sitt ändamål, då fältarbetena endast påginge fem månader

av året och vederbörande vid dessa förrättningar åtnjöte reseersättning. Däremot

syntes arvodet till den manlige ritare eller gravör, vilken förordnades att biträda

vid rit- och gravyrarbetenas övervakande och ledning m. m., böra höjas med 50

till 450 kronor, då detta förmanskap påginge året runt. Men därutöver vore en

ökning av arvodet behövlig av följande skäl. Till förman plägade förordnas den

äldste av de ritare och gravörer, vilka kunde anses därför lämpliga. Som denne

för närvarande vore ritare, hade utbildningen av nya gravörer måst anförtros åt en

yngre gravör, vilken härför icke kunnat beredas något arvode. Visserligen vore

denne skyldig förrätta den tjänst, som honom ålades, men den särskilda skicklighet,

som meriterade för dylikt uppdrag, och det ansvar, som därigenom ålades honom

utöver det, som påvilade de andra gravörerna, syntes förtjäna en extra ersättning,

varför ett tillägg om 150 kronor torde få anses skäligt.

Kartverkskommissionen har i anslutning härtill hemställt, att det i

staten upptagna arvodet åt manlig ritare eller gravör, 300 kronor, måtte

höjas till 600 kronor att utgå till manliga ritare eller gravörer, som

förordnas biträda vid rit- och gravyrarbetenas övervakande och ledning

ävensom vid instruktion av ritar- och gravyrelever.

Statskontoret har med hänsyn till det förmanskap, som förordnandet

att biträda vid ritar- och gravyrarbetenas ledning m. m. innebure,

och jämväl till de små befordringsutsikterna för ifrågavarande grupper

av tjänstemän funnit den av kartverkschefen och kartverkskommissionen

förordade anslagsökningen befogad.

Försvarsväsendets lönenämnd har i sitt förenämnda utlåtande den

4 december 1922 under erinran att särskilt ledararvode utginge ej mindre

till statsgeodeter och statskartografer, som förordnats att biträda med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

ledning och tillsyn av fältarbeten, än även till ledare av sjömätningsarbeten

anfört följande.

Vid de topografiska fältmätningarna vore vid varje arbetsavdelning anställd

en officer som befälhavare, vilken hade till uppgift att vid sidan av eget mätningsarbete

leda och kontrollera arbetet vid avdelningen — det senare såväl genom

granskning av utförda arbeten som genom inspektionsresor till de olika till avdelningen

hörande mätningsdistrikten. Med hänsyn till de ansvarsfulla åligganden,

som påvilade avdelningsbefälhavaren i jämförelse med övriga honom underställda

fältmätare, och för att åvägabringa största möjliga likformighet i lönehänseende

mellan såväl de olika kartverken som dessas militära och civila personal inbördes

borde särskild ersättning för det med ledningen förenade arbetet tillerkännas även

dylik avdelningsbefälhavare. Då den årliga arbetstiden för de topografiska fältavdelningarna

växlade mellan tre och fem månader, ansåge lönenämnden ledarersättningen

böra utgå med visst belopp för dag räknat, och torde detta belopp

lämpligen kunna bestämmas till en krona för dag i likhet med vad hittills utgått

och av lönenämnden föreslagits att fortfarande utgå till ledare av sjömätningsarbeten.

Kartverkschefen har i utlåtande häröver den 22 december 1922 framhållit,

att dylika ledararvoden bleve särskilt befogade om, såsom lönenämnden

föreslagit, nu efter resereglementet utgående traktamente skulle

ersättas med s. k. tjänstgöringstraktamente, som vid vistelse på samma

ort mera än 15 dagar vore lägre än resereglementets traktamente. Kartverkschefen

har i anslutning härtill vidare anfört.

De under militära avdelningsbefälhavare ställda militära fältmätarnas arbete

utfördes nämligen under relativt täta kvarterombyten, i regel oftare än var femtonde

dag, varför de i regel ej komme att få vidkännas reduktion i traktamentet. Den

militäre avdelningsbefälhavaren däremot skulle hava ett huvudkvarter, centralt beläget

inom avdelningsområdet. Från detta huvudkvarter företoges, i regel under flera dagar

i följd varje vecka, resor för personalens handledning och kontroll av arbetsresultatet

på fältet och för samtidigt utförande av barometerhöjdmätning. Däremellan

skedde i huvudkvarteret granskning av insända ritningar och beskrivningar, korrespondens

med ortsmyndigheter och handläggning av övriga expeditions- ävensom

förvaltningsgöromål. Som avdelningsbefälhavare i regel tillhörde samma reseklass

som fältmätarnas flertal, skulle hans ersättning sjunka under även de yngsta underlydandes,

sedan vistelsen i huvudkvarteret uppgått till mera än 15 dagar.

Lönenämndens förslag vore emellertid i likformighetshänseende haltande, ty

under det att den ersättning, som bestodes civil geodet eller kartograf av samma

reseklass för ett mindre omfattande och ansvarsfullt ledarskap vid fältarbeten, finge

utgå med 500 kronor per år, d. v. s. vid fem månaders fältarbeten med omkring

3 kronor per dag, hade nämnden för militär avdelningsbefälhavare föreslagit en

krona per dag. Det syntes därför rättvist, att ersättning till befälhavare för militär

fältmätningsavdelning utginge med tre kronor per dag.

Kartverkskommissionen har instämt med kartverkschefen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd. 29

I likhet med myndigheterna finner jag viset fog föreligga för någon

höjning av ersättningen för biträde vid övervakandet och ledningen

av rit- och gravyrarbeten.

Då såsom kartverkschefen meddelat, viss del av arbetet nu överlämnats

åt en av de yngre gravörerna, svnes dennes anpart av arbetet

skäligen böra, på sätt kartverkschefen anfört, ersättas med 150 kronor.

Genom den skedda fördelningen av arbetet har emellertid givetvis en

lättnad uppstått för den äldre ritare, vars övervakande och instruktion

numera allenast avser ritarna, varför någon arvodesförhöjning åt denne

ej synes tillräckligt motiverad. Vid sådant förhållande synes anslaget

till ersättning för biträde vid övervakandet och ledningen av rit- och

gravyrarbetena m. m. böra i den nya staten upptagas med ett till 450

kronor höjt belopp.

Anslaget till ersättning åt geodeter och kartografer för biträde med

ledning och tillsyn av fältarbeten torde böra upptagas med oförändrat

belopp, 1,500 kronor, att utgå enligt samma bestämmelser som nu gälla

d. v. s. med högst 500 kronor för år räknat.

Under förmälan, att jag senare i dag vid behandling av anslaget

till kartarbeten kommer att föreslå, att vid fältarbeten till militärer ej

längre skall utgå traktamente efter resereglementet utan s. k. tjänstgöringstraktameute,

vill jag i likhet med lönenämnden tillstyrka, att

särskilt ledararvode bör utgå till militär befälhavare över arbetsavdelning

vid de topografiska fältmätningarna. På av kartverkschefen anförda

skäl finner jag dock ledararvodet böra bestämmas efter samma

grunder som gälla för ledararvoden åt geodeter och kartografer d. v. s.

till högst 500 kronor för år räknat.

För erhållande av riksdagens medgivande att utbetala dylikt arvode

åt militär avdelningsbefälhavare torde för ändamålet äskas ett särskilt

belopp att, i likhet med vad som skett för arvodena till geodeterna och

kartograferna, upptagas i staten för kartverket. Då, enligt vad jag av

chefen för kartverket inhämtat, fyra avdelningsbefälhavare pläga förordnas,

tillstyrker jag, att för ifrågavarande arvoden uppföres ett belopp

av 2,000 kronor.

E. Icke ordinarie personal.

Vad angår avlöningsgrunderna för andra icke ordinarie befattningshavare

än de av mig förut omnämnda, å övergångsstat uppförda statstopograferna,

torde det, på sätt också av löneregleringskommittén i dess

föreliggande yttrande erinrats, i enlighet med 34 § i avlöningsregle
-

Deparle
mentschefen.

Icke ordinarie

personal.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

men tet få ankomma på Kung!. Maj:t att därutinnan meddela bestämmelser.

F. Särskilda avlöning sbestämmelser m. m.

Särskilda av- I fråga om de särskilda avlöningsbestämmelser för kartverket»

sttmmeker civ^a personal, som kunna erfordras, har lönereglering skommittén anfört

m. m. huvudsakligen följande.

Enligt vad som framginge av 2 § i avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

skulle jämte avlöningsreglemenlets stadganden kunna för tjänstemän vid

vissa verk gälla särskilda, av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade avlöningsbestämmelser.

Enligt nu gällande avlöningsvillkor skulle innehavare av ordinarie civil befattning

vid rikets allmänna kartverk vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet

eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av verket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet

kunde varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest verkets ställning

inom statsförvaltningen så förändrades, att detsamma ej längre kunde anse»

såsom självständigt verk, eller därest vissa ifrågavarande verk tillhörande göromål

överflyttades till annat verk eller icke vidare förekomme, vara pliktig att, med

bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehade, efter ny eller förändrad

arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, tjänstgöra å befattning med motsvarande eller liknande uppgifter

i annat verk.

Den omfattande skyldighet att låta sig förflyttas till annan befattning, som

sålunda föreskrivits för civila tjänstemän vid rikets allmänna kartverk, hade föranletts

av den redan vid utfärdandet av sagda bestämmelse uppkomna frågan om

en omorganisation av verket. Då nämnda fråga fortfarande vore svävande, synte»

det kommittén vara lämpligt att bibehålla en dylik vidsträckt förflyttningsskyldighet.

För sådant ändamål torde, utöver vad i sådant hänseende uti avlöningsreglementets

13 § 3 mom. stadgades, böra såsom särskild bestämmelse föreskrivas, att

ordinarie civil tjänsteman vid rikets allmänna kartverk skulle, med bibehållande av

innehavande lönegrad, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövades lämpligt,

låta sig förflyttas till befattning med motsvarande eller liknande uppgifter inom

annat verk.

Uti gällande avlöningsvillkor för rikets allmänna kartverk vore i fråga om

semester, bland annat, föreskrivet, att, vad beträffande personal, som deltoge i fältarbeten,

semester i regel ej finge åtnjutas under den tid, då sådana arbeten påginge.

Kommittén ansåge visseidigen, att även för framtiden en dylik inskränkning

i semesterrätten borde iakttagas, men torde i berörda hänseende icke erfordras någon

särskild tilläggsbestämmelse till avlöningsreglementet, enär enligt 21 § i reglementet

såsom allmän föreskrift gällde, att semester finge åtnjutas, »när det kan

ske utan hinder för göromålens behöriga gång».

I 25 § i avlöningsreglementet stadgades, att tjänsteman vid skada till följd

av olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad erhölle erfoderlig

läkarvård m. m.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116. 31

I Kamma paragraf vore emellertid tillagt, att i den mån vid vissa verk eu

utvidgad rätt i förenämnda hänseenden ansåges böra ifrågakomma, skulle till efterrättelse

lända vad Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan beslutade.

Enligt vad som framginge av kommitténs motivering till nämnda paragraf

(delen LXII, sid. 64—65), hade med sistberörda tillägg avsetts huvudsakligen, att,

därest inom en viss förvaltningsgren förmånen av kostnadsfri läkarvård m. m. dittills

varit medgiven i större omfattning än som enligt kommitténs förslag i allmänhet

skulle gälla, nämnda förmån icke skulle upphävas.

Nu hade av observatörer och statsgeodeter vid rikets allmänna kartverk

gjorts framställning därom, att nämnda tjänstemän måtte icke blott vid olycksfall

utan även vid sjukdom, som ådragits under fältarbeten, komma i åtnjutande av fri

läkarvård m. m.

I anledning av berörda framställning finge kommittén, under erinran att förmånen

av fri läkarvård för närvarande icke ens vid olycksfall i tjänsten vore tillförsäkrad

tjänsteman vid rikets allmänna kartverk, uttala, att enligt kommitténs

mening tillräcklig anledning icke syntes föreligga, att för observatörers och statsgeodeters

vidkommande medgiva någon utvidgad rätt i fråga om fri läkarvård m. m.

utöver vad huvudbestämmelsen i 25 § i avlöningsreglementet därom stadgade.

Kommittén hade sålunda funnit sig icke böra föreslå någon särskild bestämmelse

uti ifrågavarande hänseende.

Beträffande de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 blivit

tillämpligt från och med ingången av år 1922, hade i fråga om anordning vid övergång

till efterskottsutbetalning av hela avlöningen meddelats särskild övergångsbestämmelse.

En motsvarande anordning skulle givetvis bliva erforderlig beträffande

den civila personalen vid rikets allmänna kartverk till följd av det nya avlöningssystemets

tillämpning å dithörande befattningshavare, och torde riksdagens

medgivande i sådant hänseende böra äskas.

De särskilda övergångsbestämmelser i övrigt, som erfordrades beträffande nu

ifrågavarande befattningshavare, torde Kungl. Maj:t vara i tillfälle att själv meddela

på grund av riksdagens medgivande i sådant hänseende i sammanhang med

antagandet år 1921 av avlöningsreglementet för statsdepartement med flera verk.

Statskontoret har anfört, att till undvikande av, att de särskilda

frågor, som möjligen kunde uppstå rörande tillämpningen å kartverkets

personal av avlöningsreglementet den 22 juni 1921, måste hänskjutas

till riksdagen med därav följande omgång, det torde vara ändamålsenligt,

att bemyndigande av riksdagen lämnades Kungl. Maj:t att förutom

vanliga övergångsbestämmelser utfärda jämväl tillämpningsföreskrifter.

Jag biträder vad löneregleringskommittén anfört därom, att nu- Departevarande

bestämmelser angående viss vidsträcktare skyldighet för kart- m<mt8Chefen.

verkets civila personal att låta sig förflyttas till annan befattning bör

bibehållas. Åven för framtiden synes böra iakttagas, att personal,

som deltager i fältarbeten, i regel icke må åtnjuta semester under

den tid, då sådana arbeten pågå. Till följd av lydelsen av 21 § i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

avlöningsreglementet erfordras emellertid icke, såsom också av kommittén

påpekats, i sistnämnda hänseende någon särskild tilläggsbestämmelse

till avlöningsreglementet. Beträffande åter den vidsträcktare förflyttningsskyldigheten

lärer särskild bestämmelse erfordras.

Vidkommande observatörernas och statsgeodeternas framställning

om att komma i åtnjutande av fri läkarvård m. m. jämväl vid sjukdom,

därest denna ådragits under fältarbeten, torde — på sätt av kommittén

framhållits — tillräcklig anledning icke föreligga att för dessa tjänstemän

medgiva någon särskild utvidgad rätt till fri läkarvard.

I avseende å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna torde

det, såsom kommittén erinrat, vara nödvändigt att meddela vissa närmare

föreskrifter i överensstämmelse med vad som ägt rum vid den

1921 beslutade löneregleringen för statsdepartementen och de centrala

verken. I sådant hänseende påkallas riksdagens beslut för möjliggörande

av övergång till vad i avlöningsreglementet stadgas om utbetalning i

efterskott av samtliga avlöningsförmåner. Jag tillstyrker alltså, att hos

riksdagen äskas medgivande till att, där till den civila personalen vid

rikets allmänna kartverk hörande ordinarie tjänsteman, å vilken det

nya avlöningsreglementet skulle komma att äga tillämpning, enligt

hittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära något! del av avlöningen

— såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig avlöningsförbättring

— i förskott, vid ingången av juli månad 1923 må till honom

på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad han

skulle hava i den befattning, han vid utgången av juni månad 1923

innehade, i förskott lappbunt för juli månad 1923, om de hittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande. Vidare torde

riksdagens medgivande höra äskas till att detsamma skall i tillämpliga

delar gälla i fråga om statstopograf å övergångsstat. Kostnaden för

sagda övergångsanordning torde, i likhet med vad 1921 års riksdag"

för motsvarande fall medgivit, böra, i vad avser ordinarie befattningshavare,

få bestridas av den anslagspost, därifrån avlöningen till ordinarie

tjänstemän bestrides. Beträffande statstopograferna torde ifrågavarande

övergångskostnad böra bestridas av blivande anslag å övergångsstat till

avlöning åt tre statstopografer.

Vidare torde av riksdagen böra utverkas en allmän förklaring om,

att övriga i dess skrivelse den 22 februari 1921, nr 55, lämnade medgivanden

i anledning av den av riksdagen då beslutade löneregleringen

för statsdepartementen och de centrala ämbetsverken må i tillämpliga

delar gälla även beträffande den civila personalen vid rikets allmänna

kartverk.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 116.

Då statskontoret ifrågasatt utverkande av bemyndigande för Kungl.

Maj:t att, förutom vanliga övergångsbestämmelser, jämväl utfärda erforderliga

föreskrifter rörande tillämpningen å kartverkets civila personal

av avlöningsreglementet den 22 juni 1921, lärer detta haft sin grund

däri, att statskontoret tänkt sig möjligheten, att vissa särskilda frågor

skulle uppkomma rörande reglementets tillämpning på den i åtskilliga

hänseenden mera särställda personalgrupp, som nämnda personal utgör,

vilka frågors hänskjutande till riksdagen skulle medföra omgång. Jag

biträder statskontorets förslag i denna del och förordar förty inhämtande

av det avsedda bemyndigandet.

G. Stater.

För den civila personalen vid rikets allmänna kartverk äro i gällande

avlöning sstat uppförda följande ordinarie anslag nämligen:

dels ett bestämt anslag, från vilket bestridas avlöningar — med

undantag av ålderstillägg — till den ordinarie personalen, arvode åt

manlig ritare eller gravör, som förordnas att biträda vid ritar- och

gravörarbetenas övervakande och ledning ävensom vid instruktion av

yngre ritare och gravörer, ersättning åt de statsgeodeter och statskartografer,

vilka förordnas att biträda med ledning och tillsyn av fältarbeten,

arvoden åt extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever

samt vikariatsersättningar,

dels ock ett förslagsanslag till ålderstillägg.

Likaledes äro å övergångsstat uppförda dels ett bestämt anslag till

arvoden åt statstopografer dels ock ett förslagsanslag till ålderstillägg

åt bemälde tjänstemän.

I fråga om stater för kartverkets civila personal har löneregleringskommittén

anfört.

Därest, såsom avsett vore, det nya avlöningsreglementet skulle vinna tilllämpning

å den civila personalen vid rikets allmänna kartverk, betingades därav

förändrad uppställning av staterna. Därvid borde, vad avlöning ^stulen beträffade, i

den mån och på sätt ske kunde, beaktas de allmänna grunder, som funnes angivna

i kommitténs betänkande delen LXII, sid. 130—133.

Sålunda skulle kostnaderna för avlöningar till ordinarie befattningshavare

angivas i en anslagspost, varifrån jämväl skulle bestridas de i lönerna ingående

belopp, som motsvarade nuvarande ålderstillägg. Denna anslagspost skulle erhålla

förslagsanslags natur, och hade av kommittén beräknats till 312,000 kronor.

Vidare torde böra uppföras en särskild anslagspost till vikariatsersättningar

åt vikarier å ordinarie befattningar. Denna anslagspost, vilken likaledes måste

hava förslagsanslags natur, hade av kommittén upptagits till 2,000 kronor.

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare bestredes för närvarande av

det bestämda anslaget. Enligt kommitténs mening torde det vara lämpligt, att å

Bikung till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 93 höft. (Nr 116.) 5

Stater.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

den nya staten uppfördes en särskild anslagspost för avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m., av kommittén beräknad till 39,000 kronor. Anslaget i

fråga torde böra betecknas såsom förslagsanslag, högst.

I enlighet med vad kommittén förut förordat, torde vidare å avlöningsstaten

uppföras dels ett anslag å 300 kronor till arvode åt manlig ritare eller gravör,

som förordnades att biträda vid ritar- och gravörarbetenas övervakande och ledning

ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer, dels ock ett anslag å 1,500

kronor till arvoden åt de statsgeodeter och statskartografer, vilka förordnades att

biträda med ledning och tillsyn av fältarbeten. Dessa anslag torde likaledes böra

betecknas såsom förslagsanslag, högst.

Slutligen torde under rubriken övergångsstat uppföras en anslagspost till avlöningar

åt tre å samma stat uppförda statstopografer. Anslaget, vilket torde böra

betecknas såsom förslagsanslag, hade av kommittén upptagits till 21,700 kronor.

Kartverkschefen har i sitt yttrande beträffande löneregleringskommitténs

förslag till avlöningsstat allenast erinrat, att för den händelse

av kartverkschefen i nämnda yttrande framställda önskemål bifölles,

förslagsanslaget till ordinarie tjänstemäns avlöning borde höjas från

312,000 till 312,500 kronor och förslagsanslaget, högst, till förmansarvoden

åt manliga ritare och gravörer från 300 till 600 kronor. Förslagsanslaget,

högst, till icke ordinarie befattningshavares avlöningar

syntes vara väl avvägt. Summan å avlöningsstat skulle alltså höjas

från 354,800 till 355,600 kronor. Förslagsanslaget å övergångsstat

skulle under samma förutsättning höjas från 21,700 till 22,500 kronor.

Statskontoret har anfört.

I kommitténs förslag till avlöningsstat hade upptagits, bland annat, ett förslagsanslag,

högst, å 39,000 kronor till avlöningar till icke ordinarie befattningshavare

samt ett förslagsanslag å 2,000 kronor till vikariatsersättningar. Efter det

kommittén avgivit sitt betänkande hade emellertid Kungl. Maj.t i överensstämmelse

med riksdagens beslut föreskrivit (kungörelsen nr 370 den 15 juni 1922), att vid

verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 ägde tillämpning, kostnaderna

för lön till icke ordinarie befattningshavare, vilken såsom vikarie uppehälle ordinarie

tjänst, finge bestridas, till den del lönen icke överstege vad den ordinarie

tjänstemannen under ledigheten avstode, från i vederbörande stat upptagen anslagspost

till avlöningar till ordinarie tjänstemän och till överskjutande del från anslagsposten

till vikariatsersättningar. Detta stadgande torde komma att medföra en väsentligt

hårdare belastning av anslaget till vikariatsersättningar, än därförutom

skulle blivit fallet, och en motsvarande minskning av medelsbehovet för avlöningar

till icke ordinarie tjänstemän. Statskontoret saknade emellertid material till bedömande,

i vad mån en jämkning av de respektive anslagsbeloppen av denna anledning

kunde böra ske. Statskontoret ville dock framhålla, att, oavsett sålunda

påpekade förhållanden, anslagsposten till vikariatsersättningar torde få anses väl

knappt tillmätt.

I en den 27 oktober 1922 avgiven promemoria har kartverkschefen

i anledning härav anfört.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:Is proposition Nr 110.

35

Till följd av bestämmelserna i kungörelsen den 15 juni 1922 vore ett frångående

av löneregleringskommittens förslag i fråga om vikariatsanslaget och anslaget

till avlöning åt icke ordinarie befattningshavare av omständigheterna påkallat.

En beräkning, som stödde sig på dels en flerårig sjukstatistik och det nya avlöningsreglementets

bestämmelser angående semester, dels den praxis i avseende på

vikarieförordnandenas omfattning, som vid kartverket utbildat sig, gäve vid handen,

att i medeltal per år och med tillämpning av bestämmelserna i den av statskontoret

omförmälda kungörelsen, skulle för avlöning av extra personal under vikariat

behöva tagas i anspråk 5,580 kronor, varav 580 kronor från ordinarie avlöningsanslaget

och 5,000 kronor från förslagsanslaget till vikariatsersättningar. Då från

sistnämnda anslag endast en obetydlighet behövde tagas i anspråk för avlöning av

ordinarie personal under vikariat, bleve beräkningens resultat, att 3,000 kronor

torde böra från förslagsanslaget, högst, till icke ordinarie befattningshavare överflyttas

till förslagsanslaget till vikariatsersättningar. Anslagen torde sålunda böra

upptagas till det förra 36,000 kronor och det senare 5,000 kronor.

Mot löneregleringskommitténs förslag om uppställning av staterna

har jag ingen annan erinran än dels vad som följer därav, att jag i

det föregående förordat upptagande av ett arvode å 2,520 kronor att

under viss förutsättning utgå till kartverkschefeu och ett arvodesbelopp å

2,<»00 kronor till militära avdelningsbefälhavare vid topografiska fältmätningar

dels ock att anslagen till icke-ordinarie befattningshavare och

till arvoden böra upptagis utan särskild anslagsbeteckning.

Vad beträffar de olika anslagsposternas belopp, bar såsom nämnts

anslaget till avlöning åt ordinarie tjänstemän av lön<*regleringskommittén

beräknats till 312,000 kronor. I det föregående har jag förordat d^n

ändring i löneregleringskommitténs förslag beträffande ordinarie befattningshavare,

att arbetschefen å den ekonomiska avdelningen skulle hänföras

till lönegraden B 18 i stället för som av kommittén föreslagits

till B 17. Detta skulle medföra en ökning av den utav kommittén

beräknade anslagssumman med 480 kronor till 312,480 kronor eller

för avjämning av avlöningsstatens slutbelopp 312,530 kronor. Förslagsanslaget

till vikariatsersättningar torde, i enlighet med vad kartverkschefen

i den avlämnade promemorian föreslagit, böra upptagas

till 5,000 kronor och anslaget till avlöning åt icke ordinarie befattningshavare

— likaledes i enlighet med kartverkschefens i promemorian

avgivna förslag — till 36,000 kronor. Det av kommittén till 300

kronor beräknade anslaget till arvoden åt manlig ritare eller gravör

för biträde vid ritar- och gravörarbetenas övervakande m. m. har av

mig föreslagits förhöjt till 450 kronor. Beträffande anslaget till arvoden

åt statsgeodeter och statskartografer för biträde med ledning och tillsyn

av fältarbeten, av kommittén föreslaget till 1,500 kronor, har intet

Departe
mentschefen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kostnadsbe
räkning.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

varit att erinra från min sida, liksom ej heller mot det föreslagna anslaget,

21,700 kronor, till avlöningar till tre statstopografer.

Därest vad av mig i olika hänseenden föreslagits godkännes,

skulle avlönings- och övergångsstaterna för personalen vid rikets allmänna

kartverk erhålla följande utseende:

Avlöningsstat:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.....................................

Vikariatsersättningar, för>l»gs(nisl>g ..........................................................

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.................................

Arvode åt chefen för rikets allmänna kartverk, då denne vid generalstaben

innehar lägre beställning än överste ............................................

Arvoden åt manliga ritare eller gravörer, som förordnas att biträda vid

ritar- och gravörarbetenas övervakande och ledning ävensom vid instruktion

av yngre ritare och gravörer

Arvoden åt de statsgeodeter och statskai tografer, vilka förordnas att biträda

med ledning och tillsyn av fältarbeten ..........................

Arvoden åt militära avdelningsbefälhavare vid topografiska fåltmätningar

Summa förslagsanslag kronor

Övergångsstat:

Avlöningar till tre statstopografer, förslagsanslag —...................... kronor 21,700.

Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som tillämpning

— med av mig förordade ändringar — av kommitténs förevarande

förslag till lönereglering för den civila personalen vid rikets allmänna

kartverk skulle medföra, torde få anföras nedanstående uppgifter:

För 1922 äro för kartverket i riksstaten uppförda, bland annat, följande

ordinarie anslag:

Bestämt anslag till avlöningar............................................... kronor 223,045

Förslagsanslag till ålderstillägg ....................................... » 41,155 264 200

Läggas härtill kostnaderna för tillfällig löneförbättring för

vissa befattningshavare, beräknade efter 1921 års förhållanden,

omkring...................................................... » 35,000

erhålles en totalsumma av kronor 299,200.

De av mig förordade nya staterna sluta å ett sammanlagt belopp av kronor 381,700

Oberäknat den kostnadsökning, som under första budgetåret för de

nya staternas tillämpning föranledes av löneökningen vid efterskottsutbetalning

av hela avlöningen, skulle förslaget sålunda kunna

anses medföra en merkostnad av....,.................................................. » 82,500.

Kronor

312,530

5,000

36,000

2,520

450

1,500

J>,000

360,000.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Härvid har emellertid hänsyn ej tagits till dyrtidstillägg och de bestämmelser,

i utjämningssyfte, som av riksdagen år 1921 vidtogos och tilläventyrs även under

följande år kunna varda vidtagna beträffande dyrtidstillägg för befattningshavare

vid nyreglerade och dyrtidstillägg för befattningshavare vid icke-nyreglerade verk.

Under åberopande av vad jag i detta ärende anfört får jag nu

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Departe
mentschefens
hemställan.

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och

med den 1 juli 1923 äga tillämpning på den civila

personalen vid rikets allmänna kartverk;

dels besluta, att uti den till samma reglemente

hörande tjänstelörteckningen må under nionde huvudtiteln

införas följande:

Verk och befattningar

Nionde huvudtiteln.

Avdelning

och lönegrad

enligt löueplanen
-

Rikets allmänna kartverk:

1. Den geodetiska avdelningen.

Observator ........................... B 15

Statsgeodet........................................................ B 13

2. Den topografiska avdelningen.

Manlig ritare eller gravör............................. B 8

3. Avdelningen för ekonomiska arbeten och

stomkartearbeten.

Arbetschef1....................................................... B 18

Statskartograf ................................................. B 13

Kvinnlig ritare................................... C 5

Kvinnligt ritbiträde.......................................... C 3

Expeditionsvakt .............................................. B 1;

dels bestämma antalet av till den civila personalen

1 Därest till arbetschef förordnas militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven

(med pension), äger arbetschefen allenast uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet av

Kungl. M»j:t, allt efter som arbetschefen är militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven

(med pension).

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

vid rikets allmänna, kartverk hörande ordinarie befattningshavare

på följande sätt:

Avlönings
-

grad

1. Den geodetiska avdelningen.

2 observatörer................................................... B 15

8 statsgeodeter................................................... B 13

2. Den topografiska avdelningen.

12 manliga ritare eller gravörer.................. B 8

3. Avdelningen för ekonomiska arbeten och

stom kart earl >eten.

1 arbetschef1..................................................... B 18

18 statskartografer ......................................... B 13

3 kvinnliga ritare............................................ C 5

5 kvinnliga ritbiträden.................................. C 3

3 expeditionsvakter ....................................... B 1;

dels godkänna av mig förordade förslag till stater

för personalen vid rikets allmänna kartverk;

dels godkänna följande särskilda bestämmelse att

från och med den 1 juli 1923, utöver vad i 13 § 3 mom.

i avlöningsreglementet stadgas, lända till efterrättelse

beträffande tjänstemän, tillhörande den civila personalen

vid rikets allmänna kartverk:

Ordinarie civil tjänsteman vid rikets allmänna

kartverk skall, med bibehållande av innehavande lönegrad,

vara pliktig att, när helst så av Knngl. Maj:t

prövas lämpligt, låta sig förflyttas till befattning med

motsvarande eller liknande uppgifter inom annat verk;

dels im-dgiva, att, statstopograf må å övergångsstat

åtnjuta avlöning i form av arvode enligt löneklass,

som är närmast lägre än den, som skulle hava gällt,

därest vederbörande» varit innehavare av ordinarie befattning

i 13:e lönegraden, avdelning B, i löneplanen,

samt att för statstopograf skola i övrigt i tillämpliga

1 Därest till arbetschet förordnas militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven

(med pension), äger arbetschefen allenast uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet av

Kungl Maj t, allt efter som arbetschefen är militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven

(med pension).

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ta proposition Nr 116.

39

delar gälla enahanda avlöningsbestämmelser som för

statslån ograf;

dels besluta, att, där till den civila personalen vid

rikets allmänna kartverk hörande ordinarie tjänsteman,

å vilken förenämnda avlöningsreglemeute skulle komma

att äga tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl

i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring

— i förskott, vid ingången av juli månad 1923 till

honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett

belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i

den befattning, han vid utgången av juni månad

1923 innebar, i förskott uppburit för juli månad 1923,

om de dittillsvaraude avlöningsbestämmelserna då fortfarande

varit gällande, samt att vad sålunda föreslagits

skall gälla jämväl i fråga om statstopograf å övergångsstat;
dris

medgiva, att kostnaderna för sagda övergångsanordning

må bestridas, vad angår ordinarie personal,

av den i avlöningsstaten för den civila personalen

vid rikets allmänna kartverk upptagna anslagsposten

till avlöning åt ordinarie tjänstemän samt, beträffande

statstopografer, av den å övergåugsst-it för samma verk

uppförda anslagsposten till avlöningar åt tre statstopografer;
dels

förklara, att övriga av riksdagen i dess

skrivelse den 22 februari 1921, nr 55, lämnade medgivanden

i anledning av den av riksdagen då beslutade

löneregleringen för statsdepartement med flera

verk må i tillämpliga delar gälla även beträffande den

civila personalen vid rikets allmänna kartverk, ävensom

bemyndiga Kungl. Maj:t att, förutom vanliga

övergångsbestämmelser, jämväl, därest det visar sig

erforderligt, utfärda föreskrifter rörande tillämpningen

å kartverkets civila personal av avlöningsreglementet

den 22 juni 1921;

dels ock, med uteslutande ur riksstaten av följande

under anslagstiteln Rikets allmänna kartverk

uppförda ordinarie anslag, nämligen ett bestämt an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

[2.]

Kartarbeten

m. m.

(ordinarie

anslag.)

Diverse behov

vid rikets allmänna

kartverk.

(extra anslag.)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

slag till avlöningar och ett förslagsanslag till ålderstillägg,

i riksstaten under samma anslagstitel uppföra

under rubriken »avlöningsstat» ett ordinarie förslaqsanslag
med.

.....................................................kronor 360,000

och under rubriken »övergångsstat» ett ordinarie

förslagsanslag

med .............................................................. kronor 21,700.

2. Kartarbeten m. m.

Det under ordinarie anslagen till rikets allmänna kartverk uppförda

reservationsanslaget till kartarbeten m. m. blev jämlikt beslut vid

1921 års riksdag (se IX H. T. p. 102) bestämt till 223,700 kronor.

För första halvåret 1923 är anslaget upptaget med halva beloppet eller

111,850 kronor.

Jämte de ordinarie anslagen till rikets allmänna kartverk har i

riksstaten från och med 1919 å extra stat uppförts ett reservationsanslag

för diverse behov vid kartverket, vilket utgjort för 1922 90,800

kronor och för första halvåret 1923 35,000 kronor.

Det för första halvåret 1923 anvisade extra anslagets belopp är

grundat på den kostnadsberäkning för kartarbeten, avseende hela året

1923, som framgår av nedanstående sammanställning, däri jämväl angivits

i vad mån de särskilda kostnadsposterna beräknats skola bestridas

ur ordinarie anslaget till kartarbeteu.

Fältarbeten vid geodetiska avdelningen .....................

» » topografiska » ........................

> » ekonomiska » .....................

■ Utgivnings- och byråarbeten vid topografiska avdelningen

» » » » ekonomiska »

'' Biträde vid tillsyn och vård av kartor...........................

| Övningsavdelmngens ritkurs .......................................

Beräknad

årskostnad

Att gäldas

av ordinarie

anslag

Återstod

95.000

70.000

65.000

48,500

12,(100

2,000

5,400

13,100

79.000

56.000

59,750

17,700

4,750

2,400

4,100

16,000

14,000

5.250

30,800

7.250

2,000

3.000

9.000

Summa

311,000

223,700

87,300

Sålunda uppgick det av mig i 1922 års statsverksproposition beräknade

kostnads beloppet för hela 1923, i den mån detta icke täcktes

av ordinarie anslaget till kartarbeten, till 87,300 kronor. Härav beräknades

43,525 kronor erforderliga för första halvåret. Då inkomst

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 116.

för kart försal fn ing ej inflöte under första halvåret men å andra sidan å

reservationsanshigen till kartverket beräknades en besparing till 1923 av

lägst 8,525 kronor, begränsades anslaget å extra stat för första halvåret

1923 till 35,000 kronor.

Under en följd av år har riksdagen ställt medel till Kungl. Maj:ts

förfogande för bestridande av kostnaderna för namngranskning vid rikets

allmänna kartverk. För första halvåret 1923 är för ändamålet å extra

stat anvisat ett reservationsanslag av 1,500 kronor. Motsvarande anslag

för 1922 var upptaget till 3,000 kronor.

I skrivelse der 7 juli 1922 har chefen för rikets allmänna kartverk

framlagt beräkning över anslagsbehovet för budgetåret 1923 — 1924

vid kartverket, däri jämväl inräknats erforderligt belopp för namngranskning.

Enligt denna beräkning skulle det sammanlagda knstuadsbeloppet

för budgetåret 1923—1924 uppgå till 318,600 kronor. Då härav 223,700

kronor täcktes av det ordinarie anslaget, skulle alltså, inberäknat kostnad

för narnngranskning, återstå 94,900 kronor att bestridas å anslag å

extra stat eller kartförsäljningsmedel.

Beträffande kartförsäljningsmedel har kartverkschefen i nämnda

skrivelse anfört.

Inkomsten av 1922 års kartförsäljningo — som inflöte under 1923 — vore

under rådande depression svår att beräkna. Å ena sidan finge antagas, att försäljningen

nedginge i samma proportion, som ägt rum under åren 1919-1921, men å

den andra kunde tagas i betraktande, att mot den minskade omsättningen svarade

en ökning av nettovinsten per styck genom under 1922 minskad tillverkningskostnad.

Därför torde en inkomst av 40,000 kronor kunna påräknas.

Med frånräknande av sålunda påräknad inkomst av kartförsäljning

har kartverkschefen upptagit erforderligt extra reservationsanslag

till ett belopp av (94,900 — 40,000 =) 54,900 kronor. I

I eu sedermera den 16 november 1922 avgiven promemoria har

kartverkschefen med ledning av 1922 års utgiftsposter, de verkliga för

tiden intill utgången av oktober och beräknade för återstående del av

året, verkställt viss komplettering av sin beräkning i skrivelsen den 7

juli 1922, varigenom årskostnaden skulle minskas till 305,500 kronor.

Detta förutsatte emellertid inställande även för 1924 av övningsavdelningens

ritkurs, vilket kunde ske utan att omöjliggöra rekrytering av

topografiska fältmätare.

nya utgiftsberäkningen, jämförd med utgifterna för 1922,

framgår av följande uppställning:

.Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 93 käft. (Nr 116.)

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Utgifter

1922

Av kart- verkschefen

beräknade

utgifter för

budgetåret

1923—1924

Att bestridas

av anslag å

ordinarie

stat

ått bestridas

av extra an- slag eller

knrtförsälj- ningsmedel

Fältarbeten

geodftiska .........................................

topografiska..........................................

ekonomiska''.......................................

105,7301

91,000

75,000

16,000

72,700

70,000

56,000

14,000

62,700

62,700

59,750

2,950

Utgivnings- och byråarbeten

geodeliska ......................................

topografiska..........................................

50,440

4,000

48,500

4,000

17,700

30,800

ekonomiska ..........................................

15,660

12,000

4,750

7,250

Orlsnamngranskning..............................

3,000

3,000

—

3,000

Biträde vid tillsyn och vård av kartor ...

2,000

2,000

4,100

2,000

Städning, uppvärmning och belysning ......

Summa

12,180

12,300

8,200

324,410

305,500

221.300

84,200

1 Häri ingå 4,000 kronor till geodetiska byråarbeten.

Från härovan omförmälda anslaasposter till fältarbeten bestridas

re=e- och traktamentsersättningar åt därvid sysselsatt såväl civil som

militär personal vid kartverket, hantlanguingskostnader m. m. Anslagsposten

till utgivnings- och byiåarbeten å topografiska avdelningen är avsedd

bland annat för den särskilda ersättning (tjänstgöringstraktamente),

som tillkommer militärer under kommendering till byråarbeten å topografiska

avdelningen.

Försvursväsendets lönenämnd har nu i sitt förenämnda utlåtande

den 4 december 1922 framlagt vissa förslag till ändrade grunder för

dessa ersättningar och arvoden.

Vad då först angår ersättningarna vid fältarbeten så äger enligt

nu gällande bestämmelser (se prop. 373/1918) såväl civil som militär

personal vid kartverket under fältarbeten uppbära rese- och traktamuntsersättning

enligt gällande resereglemente samt geodeterna dessutom en

särskild ersättning av 1 krona 50 öre för dag.

Sedan i det från och med 1922 gällande avlöningsreglementet för

officerare m. fl. (nr 388/1921) stadgats i 25 §, att under tjänstgöring å

annan ort än förläggningsorten beställningshavare må komma i åtnjutande

av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder,

dock icke till högre belopp än i resereglementet bestämd traktamentsersättning,

har Kungl. Maj:t i kungörelse (nr 831/1921) meddelat

bestämmelser angående dylikt tjänstgöringstraktamente, som därvid under

vistelse å samma ort under angivna tidrymder bestämts till vissa

i förhållande till resereglementets traktamentsersättning reducerade be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 116.

lopp. Motsvarande bestämmelser om tjänstgöringstraktamente hava jämväl

(nr 753/1921) utfärdats såsom tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet

för civila befattningshavare vid statsdepartement m. fl.

Försvarsväsendets lönen ämnd har nu föreslagit, att ersättningen till

den militära personalen under fältarbeten skulle för framliden utgå i

enlighet med de i förenämnda kungörelse nr 831 år 1921 meddelade

bestämmelser om tjänstgöringstraktamente. För den civila personalen

vid kartverket anser lönenämnden, att, sedan nya avlöningsreglementet

vunnit tillämpning å denna personal, föreskrifterna i kungörelsen nr 753

år 1921 böra tillämpas. Den hittills statsgeodeterna medgivna ytterligare

ersättningen av 1 krona 50 öre om dagen borde enligt lönenämndens

mening bortfalla; För resa till eller från förrättningsorterna anser

lönenämnden dock, att resekostnads- och traktamentsersättning fortfarande

bör utgå enligt resereglementet.

Kartrerkschefen har i utlåtande den 22 december 1922 på anförda

skäl hemställt, att lönenämndens ovannämnda förslag beträffande ersättning

till militär och civil personal under fältarbeten icke måtte föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Kartverkskommissionen har instämt med kartverkschefen. I

I fråga om den särskilda ersättningen till militär personal vid byråarbete

å topografiska avdelningen gäller för närvarande följande bestämmelser.

Till officerare och underofficerare på aktiv stat med undantag av generalstabsofficerare

och andra beställningshavare, som hava Stockholm till förläggningsort

(ordinarie tjänstgöringsort), ävensom till beställningshavare, tillhörande arméns

reservstater eller arméns reserver, utgår vid tjänstgöring vid kartverkets byråarbeten

dels ersättning enligt »tariff utvisande det belopp, varmed dagtraktamente

skall enligt fredsavlöningsreglementet för armén i vissa fall utgå», sådan nämnda

tariff är avfattad enligt kungörelsen den 7 maj 1920 (nr 194) angående provisorisk

förhöjning av de jämlikt reglementet för arméns avlöning under fred den 11 oktober

i907 (nr 110) i vissa fall utgående dagtraktamenten, dels ock därutöver efter

första anställningsåret vid kartverket särskild gottgörelse med en krona för dag;

dock att i intet fall den sammanlagda ersättningen må överstiga beloppet av den

för vederbörande beställningshavare enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

Före 1922 utgick ersättning efter samma grunder jämväl till beställningshavare

med Stockholm till förläggningsort med undantag för generalstabsofficerare.

Ändringen har förorsakats av förenämnda bestämmelse i

25 § av avlöningsreglementet för officerare m. fl., enligt vilken Kungl.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr Hd
Maj:t

äger tillerkänna beställningshavare särskilt tjänatgöringstraktameute

allenast vid tjänstutövuing å annan ort än förläggningsorton.

Försvarsväsendets lönenämnd har beträffande ersättning åt militära

befattningshavare vid byråarbeten anfört, bland annat, följande.

Den militära personalen vid rikets allmänna kartverk utgjordes av dels generalstabsofficerare

dels till kartverket från armén kommenderade officerare och underofficerare.

Till sistnämnda grupp hörde beställningshavare såväl på aktiv stat som

i reserv; även beställningshavare på reservstat både tidigare varit kommenderade

till tjänstgöring vid kartverket, ehuru detta för närvarande icke vore fallet.

I fråga om generalstubsofficerarna torde någon ändring i nu rådande förhållanden

icke vara erforderlig. Tjänstgöringen vid kartverket utgjorde nämligen

en del av dessa officerares tjänstgöring i innehavd befattning vid generalstaben, och

någon särskild ersättning hade därför icke ifrågasatts.

Vad åter anginge de till kartverket (generalstabens topografiska avdelning)

från tv upp förbiluden kommenderade, officerarna och underofficerarna på aktiv dut,

ställde sig frågan annorlunda. Officer eller underofficer, som kommenderades till

dylik tjänstgöring, skulle i enlighet med gällande bestämmelser dels vart tredje

(undantagsvis vart fjärde) år återgå till tjänstgöring vid eget truppförband, dels

ock under ett av två på varandra följande tjänstgöringsår vid kartverket fullgöra

tjänstgöring vid truppförbandet under regementsövningarna. Dessutom skulle han

deltaga i sådana fälttjänstövningar med två eller flera arméfördelningar, i vilka

hans eget regemente deltoge. Därest dylik officer eller underofficer ansåges lämplig

för arbetet vid kartverket, kunde han, efter det tredje årets tjänstgöring vid

truppförbandet, kommenderas till förnyad tjänstgöring vid kartverket enligt nu

nämnda regler. Vid upprepade dylika kommenderingar till kartverket minskades

naturligen den kommenderades förmåga och kännedom om den aktiva tjänsten vid

truppförbandet, och i samma mån torde även hans befordringsmöjligheter minskas.

Föi- kartverket torde det å andra sidan vara av stort intresse att så länge som

möjligt få behålla den personal, som visat sig särskilt lämplig för arbetet och

genom längre tids arbete i verket förvärvat större vana och skicklighet. Till

dessa båda omständigheter — de minskade befordringsutsikterna för den vid kartverket

tjänstgörande personalen och angelägenheten att säkerställa bästa möjliga

rekrytering för kartverket — torde hänsyn hava tagits vid fastställande av den

särskilda ersättning, som hittills utgått till den militära personalen under byråarbeten.

Detta bestyrktes även därav, att dylik ersättning utgått jämväl till personal,

som haft Stockholm till förläggningsort.

I ifrågavarande hänseende förefunnes den olikheten mellan allmänna kartverkets

och sjökarteverkets militära personal, att den sistnämnda numera icke ägde

utöver de för vederbörande beställning fastställda avlöningsförmåner uppbära någon

särskild ersättning under byråarbetena. Denna personal kommenderades från Stockholms

station och ägde alltså åtnjuta sin avlöning efter den ortsgrupp, till vilken

Stockholm hörde, under det att den till allmänna kartverket kommenderade militära

personalen till övervägande del tillhörde truppförband i landsorten och å innehavande

beställning uppbure avlöning enligt den ortsgrupp, till vilken truppförbandets

förläggningsort vore hänförd.

Med hänsyn till hithörande stadganden i gällande avlöningsreglemente liksom

s. 45 Kontrollera mot PDF

K uncjl. Mai ds proposition Nr 116. 45

ock till önskvärdheten av att i möjligaste män vinna likformighet i de båda kartverkens

avlöningsförhållanden ansåge lönenämnden den nu ifrågavarande särskilda

gottgörelsen till allmänna kartverkets militära personal under byråarbeten icke böra

i sin nuvarande form bibehållas.

Beträffande sådan till allmänna kartverket kommenderad personal på aktiv

stat, som hade annan ort än Stockholm till förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort),

torde enligt lönenämndens mening två utvägar kunna ifrågakomma: antingen

att vederbörande jämlikt 1 kap. 3 § 3 mom. av kungörelsen den 31 december 1921

(nr 831) förklarades under kommenderingen till Stockholm fullgöra ordinarie tjänstgöring,

varigenom Stockholm under tjänstgöringstiden betraktades som hans förläggningsort,

eller ock att den kommenderade, jämlikt 8 kap. 1 § 1 mom. samma

kungörelse, berättigades under tjänstgöring vid kartverket uppbära tjänstgöringstraktamente.

Enligt det förstnämnda alternativet skulle nu ifrågavarande personal

komma i åtnjutande av dels lön enligt den ortsgrupp, till vilken Stockholm hänfördes,

dels flyttningsersättning till och från Stockholm, dels ock tjänstgöringstraktamente

under den tjänstgöring som, enligt vad ovan nämnts, skulle fullgöras vid

eget truppförband. Enligt det senare alternativet åter skulle den kommenderade,

med bibehållande av lön enligt den för truppförbandet gällande ortsgrupp, under

tjänstgöringen vid kartverket äga uppbära tjänstgöringstraktamente. varemot han

under tjänstgöringen vid det egna truppförbandet skulle åtnjuta allenast lönen;

någon flyttningsersättning skulle här ej ifrågakomma. Vilketdera av dessa alternativ

lämpligen borde väljas, syntes böra i varje särskilt fall bliva beroende på

prövning av föreliggande omständigheter.

Till beställningshavare, som vid kommenderingen till kartverket redan hade

Stockholm till ordinarie förläggningsort, torde i likhet med vad nu vore fallet vid

sjökarteverket, någon särskild ersättning icke böra utgå.

Den enligt nu gällande bestämmelser medgivna särskilda gottgörelsen av en

krona om dagen efter första tjänstgöringsåret torde, vid bifall i övrigt till lönenämndens

förslag, icke böra bibehållas.

Vad härefter beträffade gottgörelsen till militär personal i reserv under byråarbeten

vid allmänna kartverket hemställde lönenämnden. att densamma skulle utgå

i form av arvoden för helt år att bestämmas av Kungl. Maj:t. Beloppen av dessa

arvoden syntes skäligen kunna såsom regel fastställas att utgöra 3,600 kronor för

regementsofficer, 3.180 kronor för kompaniofficer och 2,340 kronor för underofficer.

Häiigenom skulle åt ifrågavarande beställningshavare beredas en gottgörelse, vilken

icke allt för mycket avveke från den särskilda ersättning, som hittills till dem utgått.

Lönenämnden ville emellertid hava framhållit, att därest — såsom för närvarande

torde vara fallet beträffande åtminstone en av de till kartverket kommenderade

officerarna i reserven — någon officer eller underofficer anställts för eller

erhållit i uppdrag att utföra särskilt kvalificerade arbetsuppgifter, någon ytterligare

goti?ÖI!else, vare sig i form av höjning i arvodet eller på annat sätt, borde kunna

på förslag av chefen för allmänna kartverket beredas honom.

Därest Kungl. Maj:t, på sätt av lönenämnden föreslagits, funne skäligt bestämma

ifrågavarande personals ersättning till för år bestämda arvoden, varav torde

följa, att arvodena finge åtnjutas även under semester, funne lönenämnden den hittills

utgående särskilda ersättningen av en krona om dagen efter första anställningsåret

icke vidare böra förekomma.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Vad nu vore sagt ansåge lönenämnden böra gälla ej blott pensionsavgången

beställningshavare i reserv — annan reservpersonal torde för närvarande ej vara

anställd vid kartverket — utan även, i förekommande fall, förtidsavgångna och reservutnämnda

beställningshavare.

Därest bedällnmqshavare på reservstat skulle kommenderas till tjänstgöring

vid allmänna kartverket, torde gottgörelsen till dylik beställningshavare likaledes

böra utgå enligt de grunder, som av lönenämnden föreslagits beträffande personal

i reserv.

Kartverkschefen har i sitt utlåtande av den 22 december 1922 anfört,

bland annat, följande.

Lönenämnden föresloge, att bestämmelserna i kungörelsen nr 831 år 1921

skulle tillämpas under ifrågavarande byråarbeten, varvid för varje särskilt fall

skulle i samband med vederbörandes beordrande tagas under ompi övning, huruvida

den ena eller andra av åsyftade ersättningsgrunder skulle gälla.

I stället för de hittills för alla fall tillämpliga bestämmelsernas ersättande

med andra dylika, skulle alltså frågan för framtiden lämnas öppen med utsikt för

Kungl. Maj:t att årligen flera gånger behöva taga befattning med densamma Oavsett

att en förenkling av statsförvaltningen knappast främjades genom en dylik ordning,

följde därav en viss osäkerhet om vilken ersättning, som kunde erbjudas en

till kommendering ifrågasatt. Som kommendering av här ifrågavarande slag alltid

varit och framdeles borde vara grundad på frivillighet, kunde denna ovisshet tänkas

försvåra anställning av för arbetet lämpliga och önskvärda personer.

Även om denna ovisshet skulle bortfalla, sedan genom någon tids tillämpning

praxis uppstått, syntes den föreslagna ordningen allvarligt äventyra möjligheten att

rekrytera kartarbetena med just den personal, som ägde härför nödiga kvalifikationer,

och att länge kvarhålla vid dessa arbeten de personer, som förvärvat högre skicklighet

och ådagalagt framstående arbetsduglighet. Den föreslagna ersättningen mnebure

nämligen just i de fall, då det gällde långvarig anställning, en påtaglig försämring

av de hittills utgående förmånerna.

Långvarig anställning vid kartarbetena skulle, i händelse lönenämndens förslag

bifölles, i verkligheten icke medföra någon ekonomisk förmån för vederbörande

jämfört med fortsatt tjänstgöring vid eget truppförband, snarare försämring, ty den

ökning i lönen, som inträdde vid flyttning till huvudstaden, motsvarade i praktiken

knappast de högre levnadskostnaderna därstädes, och flyttningsersättningen utginge

inom en viss gräns endast mot verifikation å havda flyttningskostnader. Villighet

att mottaga sådan kommendering, varom det här vore fråga, torde därför bliva

mindre påräknelig hos den fåtaligt förekommande kategori av topografutbildade

militärer, varur personalen vid byråarbetena rekryterades, nämligen sådana, som

ådagalagt särskilda anlag för kartverkets speciella byråarbeten och bland vilka

kartverkschefen haft tillfälle till urval tack vare hittills gällande särskilda avlöningsbestämmelser.

Det läge nämligen i sakens natur, att den, som under avsevärd

del av sin subaltärn- och kaptenstid varit ur trupptjänst, skulle komma till

korta mot kamraterna i den skarpa konkurrensen om befordran till regementsofficer;

och från sådan utsikt torde endast den frivilligt avstå, som i stället bjödes

ett tidigt utgående, säkert ekonomiskt vederlag.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 116.

47

Ovanstående synpunkter hade icke vant för lönenämnden obekanta, vilket

framginge av dess yttrande, men de hade icke vunnit det beaktande, som kontinuiteten

vid kartarbetena krävde. Denna vilade nämligen till större delen på den personliga

arbetsskickligheten, förvärvad under flerårigt arbete under äldre kamraters

ledning; arbetsinstruktionerna i och för sig kunde icke ersätta densamma. Skulle

den möjlighet till bättre utkomst borttagas, som hittills säkerställt rekryteringen

av kvalificerad militär personal vid byråarbetena, löptes risken, att redan utbildad

personal efterhand försvunne och nyrekryteringen hänvisades till personer, vilkas

privata ekonomi tilläte dem att någon tid vistas i huvudstaden. Kartarbetena torde

icke härigenom komma att främjas.

Den betydande försämring i den ifrågavarande personalens ställning, som

lönenämndens förslag innebure, motiverades endast därmed, att likformighet i förhållande

till sj ökarte verket borde eftersträvas. Härvid borde beaktas, att sjökarteverket

rekryterade sin personal från Stockholms staiion, men kartverket från hela

landet. Dylik likformighet för så små personalgrupper, som det här gällde, torde

icke kunna tillmätas praktisk betydelse ej heller böra vinnas på bekostnad av kartarbetena.

Den hade för övrigt icke kunnat av nämnden genomföras i fråga om

kartverkets fältarbeten och sjökarteverkets sjömätningsarbeten, enär de båda verken

arbetade under vitt skilda förhållanden.

Hittills hade de extra kostnader, som vållats genom militär personals anställning

vid kartarbetena, gäldats av kartverkets anslag. Av lönenämndens förslag

framginge icke, i vilka fall de olika slagen av ersättning som ifrågasattes, nämligen

löneskillnad mellan ortsgrupper, flyttningsersättning och tjänstgöringstraktamente,

skulle utgå från fjärde eller nionde huvudtitelns medel. På grund härav kunde ett

statförslag för året 1921—1924, fotat på nämndens förslag, knappast uppgöras.

Omöjligheten att på förhand beräkna flyttningskostnader för personal, vars grad

och förläggningsorter ännu vore okända, skulle även i övrigt försvåra statförslagens

uppgörande.

I syfte att betrygga en tillfredsställande rekrytering av den aktiva militära

personal, vilken uppbure kontinuiteten vid de allmänna topografiska kartarbetena,

hemställde kartverkschefen, att beträffande nämnda personal ersättningsbestämmelser

av följande innehåll måtte utfärdas, nämligen att till militär personal på aktiv stat,

beordrad till tjänstgöring vid generalstabens topografiska avdelning, med undantag

för sådan, som hade Stockholm till förläggningsort, skulle under byråarbeten från

och med den 1 juli 1923, utgå tjänstgörinystraktamente för dag enligt följande

grunder;

för kapten ....................... 6 kronor 50 öre,

» subaltärnofficer ........ 5 » ,

» underofficer ............... 4 » ,

vilka belopp efter första anställningsåret skulle höjas med en krona. För den händelse

att ortsgruppen för vederbörandes förläggningsort vore lägre än huvudstadens,

tillkomme ett belopp motsvarande 1/s,.5 av löneskillnaden minskad med eventuellt

åtnjutet kallortstillägg — mellan ortsgrupperna i vederbörande löneklass; men för

den händelse att ortsgruppen för vederbörandes förläggningsort vore lika med eller

högre än huvudstadens, fråndroges ett belopp motsvarande av löneskillnaden

mellan ortsgrupperna i vederbörandes löneklass och av eventuellt åtnjutet kallortstillägg.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Departements

chefen.

Mot lönenämndens förslag beträffande militär personal i reserv och på reservstat

hade kartverkschefen intet att erinra.

Kartverkskommissionen har, under uttalande att verklig skada för

de allmänna kartarbetena skulle uppstå genom antagande av lönenämndens

förslag, anslutit sig till kartverkschefens yrkanden.

Därest det nya avlöningsreglementet för civila befattningshavare

i statsdepartementen m. Ö. från och med den 1 juli 1923 blir tillämpligt

å kartverkets civila personal, torde konsekvensen bjuda att vid

samma personals fältarbeten tillämpa bestämmelserna om tjänst göringstraktamente.

Från samma tid bör motsvarande för officerare m. H. gällande

bestämmelser tillämpas vid den militära personalens fältarbeten.

Föreskrift härom torde alltså i enlighet med vad lönenämnden föreslagit

böra av Kungl. Maj:t utfärdas.

Vid tillämpning från och med den 1 juli 1923 av sålunda av mig

förordade bestämmelser om ersättning till civil och militär personal vid

fältarbeten kunna, enligt vad jag från kart verkschefen inhämtat, de i

promemorian den 16 november 1922 för budgetåret 1923 —1924 beräknade

beloppen minskas för de geodetiska fältarbetena från 91,000 kronor

till 89,200 kronor och för de ekonomiska ''fältarbetena från 62,700

kronor till 56,000 kronor. Jag vill härvid framhålla, att kartverkschefen

vid beräkning av sistnämnda två belopp utgått från att två

kartografer på grund av sjukdom icke kunde deltaga i fältmätningarna

samt att en aspirantbefattuing icke i år tillsattes. För de topografiska

fältarbetena torde någon nämnvärd minskning i det till 70,000 kronor

beräknade beloppet ej kunna antagas.

Vad beträffar frågan om ersättning till militära beställningshavare

vid byråarbeten vid topografiska avdelningen, så skulle, åtminstone i

de flesta fall, ett antagande av lönenämndens förslag medföra en försämring

av nu utgående förmåner. Under erinran, att även lönenämnden

framhållit svårigheten att erhålla lämplig personal till kartverket

vid minskning av ersättningen, ansluter jag mig till kartverkschefens

förslag i denna fråga. I fråga om militärer å aktiv stat erhållas

därigenom fästa bestämmelser för ersättningen och någon prövning av

grunderna för ersättningens utgående i varje särskilt fall blir icke erforderlig.

Icke heller uppkommer någon tvekan rörande det anslag, varur ersättningen

skall utgå. I fråga om militärer i reserven eller på reservstat

överensstämmer kartverkschefens förslag med lönenämndens.

Som vid tillämpning av lönenämndens förslag åtminstone för de

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj: tu proposition Nr Hd 49

fall, då beställningshavarens förläggningsort ändrades, hela lians avlöning

komrne att gäldas från anslag under fjärde huvudtiteln, kunde vid

antagande av detta förslag den till kartverkets topografiska byråarbeten

under nionde huvudtiteln beräknade anslagsposten väsentligt minskas.

Att på förhand beräkna anslagsbehovet torde emellertid, såsom kartverkschefen

framhållit, vara omöjligt.

Kartverkschefens förslag, som är uppgjort i nära överensstämmelse

med nu för såväl aktiv personal som reservpersonal gällande bestämmelser,

medför icke någon förändring av den i promemorian den 16

november 1922 gjorda beräkningen av anslag för topografiska byråarbeten

nästa budgetår.

Vad vidare angår anslagsberäkningen för budgetåret 1923 —1924

får jag påpeka, att kartverkschefens förslag innebär, att det för närvarande

särskilt anvisade reservationsanslaget till namngranskning skulle

inflyttas under anslagsposterna till diverse behov. Mot en sådan anordning,

som synes ägnad att bidraga till förenkling av räkenskaperna,

torde icke vara något att erinra.

Vidare vill jag erinra, att jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 15

december 1922 övningsavdelningens ritkurs, liksom tidigare skett för

1922, blivit för 1924 inställd. Det i det ordinarie anslaget ingående

för kursen beräknade beloppet 2,400 kronor kan således för nästa budgetår

överföras till annan anslagspost.

Genom kursens inställande minskas jämväl behovet av extra anslagsmedel

i förhållande till 1922. Minskningen uppgår här till 3,000

kronor.

Sista posten i den av mig åberopade uppställningen av kartverkschefens

anslagsäskanden för budgetåret 1923—1924, avseende städning,

uppvärmning och belysning, som enligt kartverkschefens förslag med

120 kronor överstiger 1922 års utgifter för ändamålet, synes mig böra

och kunna ytterligare begränsas till 11,500 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda ifrågasatt skulle för budgetåret

1923—1924 utgifterna för kartarbeten m. m. vid rikets allmänna kartverk

beräknas sålunda:

liihang till riksdagens protokoll 1923. I samt. 93 höft. (Nr 116.)

l

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

Summa

kronor

Att bestridas av

anslag å ordinarie

stat

kronor

Att. bestridas av

extra anslag eller i

kartförsäljnings,

medel

kronor

Fältarbeten

1

geodetiska..........................................

89,200

75,000

14,200

topografiska .......................................

70,000

56,000

14,000

ekonomiska ......................................

56,000

56,000

—

Utgivnings- och byråarbeten

geodetiska..........................................

4,000

4,000

—

topografiska .......................................

48,500

20,100

28,400

ekonomiska .......................................

12,000

8,500

3,500

Ortsnamngranskning ..............................

3,000

—

3,000

Biträde vid tillsyn och vård av kartor......

2,000

—

2,000

Städning, uppvärmning och belysning ......

11,500

4,100

7,400

296,200

223,700

72,500

Då kartförsäljningsmedlen beräknas till 40,000 kronor och då å

reservationsanslagen till kartverket för första halvåret 1923 kan, enligt

vad jag inhämtat, beräknas en besparing till nästa budgetår å 2,500

kronor, skulle alltså å extra stat behöva anvisas 30,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels i riksstaten uppföra ordinarie reservationsanslaget

till kartarbeten m. m. med ... kronor 223,700,

dels ock för diverse behov vid rikets allmänna kartverk

anvisa för budgetåret 1923—1924

ett extra reservationsanslag av............... kronor 30,000.

3. Utgivande av ekonomisk karta över Hallands län.

bifall till Kungl. Maj:ts under punkt 95 av nionde huvud1920

års riksdag gjorda framställning har riksdagen såsom

kostnaderna för utgivande av ekonomisk karta över Hallands

Hallands län. län beviljat ett anslag av 56,000 kronor. Härav har anvisats å extra

(extra anslag.) stat för ett vart av åren 1921 och 1922 ett reservationsanslag av 8,000

kronor. Till följd av att igångsättandet av arbetet med utgivande av

kartan blivit försenat, behövde inga ytterligare medel för ändamålet

anvisas för första halvåret 1923.

[3.] Med

Utgivande av titeln till

ekonomisk j___pp

karta över

bidrag

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 116.

51

I överensstämmelse med därom av chefen för rikets allmänna kartverk

i skrivelse den 6 juli 1922 gjord framställning, hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att av det utav 1920 års riksdag beviljade anslaget

å 56,000 kronor såsom bidrag till kostnaderna för utgivande

av ekonomisk karta över Hallands län anvisa

för budgetåret 1923—1924 ett extra

reservationsanslag av ................................... kronor 8,000.

Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen

hemställt uti de under 1—3 här ovan antecknade ärenden.

Hans Maj:t Konungen behagar härtill lämna bifall

samt förordnar, att proposition i dessa ämnen

skall med den lydelse, bil. till detta protokoll utvisar,

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

Departementt
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till rikets allmänna kartverk. s. 6 i texten
  2. JoU 1923:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till rikets allmänna kartverk jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten