Sök i Ratio Lex

Angående ändring i pensioneringen av vissa provinsialläkare med flera

1923-03-09 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:118, Angående ändring i pensioneringen av vissa provinsialläkare med flera

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring i

pensioneringen av vissa provinsialläkare med flera; given

Stockholms slott den 9 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herm. Lindqvist.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anför:

När förslag om verkställande av utredning beträffande vissa till

pensionsväsendet hörande frågor den 29 juni 1921 framlades inför Kungl.

Maj:t, erinrade chefen för finansdepartementet därom, att provinsialläkarBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 95 höft. (nr 118.) 555 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Gällande,

pensions
bestämmelser.

distriktskommittén i sitt den. 16 december 1920 avgivna betänkande

framlagt vissa förslag, som hade avseende å provinsialläkarnas pensionering,

samt att yttrande i ärendet inhämtats från extra provinsialläkarnas

pensionskassa; och hemställde departementschefen, att även denna fråga

måtte göras till föremål för den ytterligare utredning, som kunde finnas

erforderlig. Denna hemställan bifölls; och fick den kommitté, som av

Kungl. Maj:t förstnämnda dag tillsattes för utredande av vissa till pensionsväsendet

hörande frågor, (1921 års pensionskommitté) alltså för

vidare behandling i omförmälda avseende mottaga provinsialläkardistriktskommitténs

nyssnämnda betänkande jämte däröver avgivet yttrande,

varefter den 14 november 1921 till pensionskommittén för att tagas i

övervägande vid fullgörande av dess uppdrag överlämnades medicinalstyrelsens

skrivelse den 27 september 1921 med en av A. G. Nyblin

med flera extra provinsialläkare gjord ansökning om beredande av förhöjd

pension åt äldre extra provinsialläkare.

Sedermera anbefalldes kommittén genom remiss den 30 oktober

1922 att skyndsamt avgiva utlåtande över en av styrelsen för svenska

provinsialläkarföreningen i skrivelse den 14 i samma månad gjord framställning

om vidtagande av vissa ändringar i gällande bestämmelser

rörande provinsialläkares rätt till pension, varjämte kommittén, för att

tagas i övervägande vid avgivande av sålunda infordrat utlåtande, genom

tilläggsremiss den 22 november 1922 fått mottaga en av extra provinsialläkaren

A. G. Nyblin gjord, den 29 mars 1921 dagtecknad ansökning

om förhöjd pension åt vissa extra provinsialläkare.

Till följd av nyssberörda remiss har pensionskommittén — under

framhållande av att kommittén ursprungligen haft för avsikt att behandla

förevarande spörsmål i sammanhang med ett av kommitténs

huvudsakliga uppdrag, att utarbeta förslag till ny civil pensionslag —

den 22 december 1922 avgivit utlåtande med förslag rörande ändringar

i pensionsförhållandena för vissa provinsialläkare och extra provinsialläkare.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga de av kommittén sålunda

framställda förslagen.

För den historiska utvecklingen av bestämmelserna om rätt till

pension för provinsialläkare och extra provinsialläkare ävensom angående

de huvudsakliga ändringsyrkanden, som tid efter annan blivit framställda,

har redogjorts i en kommitténs utlåtande bilagd promemoria, till vars

innehåll jag för korthetens skull tillåter mig hänvisa. Här torde jag, i

anslutning till kommitténs framställning, få i stora drag lämna en redo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

3

Rörelse för nu gällande pensionsbestiimmelser för provinsialläkarkåren,

d. v. s. förste provinsialläkare, provinsialläkare och extra provinsialläkare.

Rätten till pension för medlem av provinsialläkarkåren är reglerad dels

genom lagen den It oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

dels genom reglementet den BO december 1911 för extra provinsialläkarnas

pensionskassa (sv. förf.-saml. nr 104 sid. 1) med däri den 19 november 1915 (nr 592)

och den 31 december 1919 (nr 874) gjorda ändringar, dels ock genom kungörelsen

av den 30 december 1911 angående rätt till pension för vissa extra provinsialläkare,

som icke äro delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa (nr 164 sid. 10).

Enligt 1907 års civila pensionslag med däri sedermera vidtagna ändringar inträder

rätt till hel pension (i regel motsvarande det för vederbörande vid avgången

gällande pensionsunderlag) för förste provinsialläkare vid 65 levnads- och 23

tjänstår samt för provinsialläkare vid 62 levnads- och 20 tjänstår, varvid såsom

tjänstår får beräknas endast tid, varunder vederbörande varit anställd i statens

tjänst. Uppgår antalet tjänstår icke till det i varje fall sålunda bestämda, erhålles

avkortad pension i förhållande till det mindre antalet tjänstår. Härvid

förutsättes likväl, att vederbörande kan räkna minst tio års anställning i statstjänst,

ty i annat fall har han ingen som helst rätt till pension. Pensionsunderlaget

är numera bestämt för förste provinsialläkare till 5,000 kronor och för

provinsialläkare till 4,000 kronor med tillägg i båda fallen av intjänade ålderstillägg.

Då ålderstilläggen äro två å 500 kronor vartdera, kan pensionsunderlaget,

och sålunda även pensionen, utgöra för förste provinsialläkare 6,000 kronor

och för provinsialläkare 5,000 kronor.

Extra provinsialläkarnas pensionskassa har till uppgift att bereda pension

vid avgången åt extra provinsialläkare ävensom tilläggspension åt sådana till

provinsialläkare befordrade extra provinsialläkare, vilka vid avgång från tjänsten

icke kunna erhålla pension å minst 4,000 kronor. Delaktighet i kassan är obligatorisk

för varje efter 1912 års ingång första gången antagen extra provinsialläkare,

vars avlöning helt eller delvis utgår från landsting, och som icke fyllt

45 år. Delaktighet står öppen för varje annan extra provinsialläkare, som inom

1914 års utgång eller sedermera inom ett år efter det anställning första gången

tillträtts gör anmälan om inträde. Delägare i kassan, som befordras till provinsialläkare,

kvarstår vid delägarskapet, dock med viss begränsning i avseende

på skyldigheter och rättigheter. Kassans inkomster utgöras dels av de avgifter,

som reglementsenligt skola erläggas av kassans delägare, av landsting, kommuner

eller andra samhällen samt av staten, dels ock av de gåvor, med vilka kassan

kan varda ihågkommen, ävensom räntor. Delägarnas avgifter äro årsavgifter och

tilläggsavgifter. Årsavgiften utgör 200 kronor för varje delägare. Tilläggsavgift

erlägges av delägare, vilkens ålder vid inträdet i kassan överstiger 35 år, och utgår

med växlande belopp allt efter delägarens inträdesålder. För delägare, till vilken

utgår avlöning från landsting, erlägges av vederbörande landsting årsavgift av

200 kronor och av staten årsavgift av likaledes 200 kronor. För annan delägare

erlägger vederbörande kommun eller samhälle, som genom förbindelse åtagit sig

sådan betalningsskyldighet, de årsavgifter, som eljest skolat erläggas av landstinget

och staten, alltså 400 kronor. Pension utgår såsom hel pension, avkortad

pension eller tilläggspension. Hel pension å 4,000 kronor tillkommer den, för

vilken stadgade inbetalningar fullgjorts och som uppnått 65 års ålder, vid vilken

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Framställda

erinringar

mot gällande

pensionsbestämmelser.

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 118.

ålder delägare, som är extra provinsialläkare, ock är skyldig att avgå från tjänsten.

Avkortad pension utgår med belopp under 4,000 kronor, motsvarande den i

kassan för delägaren avsatta premiereserven, och tillkommer efter tjänstens indragning

eller under vissa andra förutsättningar delägare, som icke är berättigad

till hel pension. Tilläggspension tillkommer sådan till provinsialläkare befordrad

delägare, vilken enligt civila pensionslagen vid tjänstens frånträdande icke kommer

i åtnjutande av pension å 4,000 kronor för att, i den mån den för honom

avsatta reserven det medgiver, utfylla pensionen till nämnda belopp.

I sammanhang med beslutet om inrättande av extra provinsialläkarnas pensionskassa

förklarades, enligt 1911 års riksdags medgivande, i förenämnda kungörelse

den 30 december 1911, att extra provinsialläkare, vilkens levnadsålder vid

1912 års ingång överstege 45 år och som icke bleve delägare i nämnda kassa,

skulle, därest han omedelbart vid uppnådda 65 år avginge från sin tjänst, vara

berättigad att vid avskedstagandet erhålla en årlig pension av statsmedel till

belopp av 1,500 kronor.

I de erinringar, som framställts mot sålunda gällande grunder för

pensionering av befattningshavare tillhörande provinsialläkarkåren, har

framhållits huvudsakligen, att, ehuru den extra provinsialläkaren har

alldeles samma åligganden inom extra distriktet som provinsialläkaren

inom sitt distrikt, tjänstetiden såsom extra provinsialläkare likväl icke

får räknas vederbörande till godo för statspension efter befordran till

statstjänst; att de med upprättandet av extra provinsialläkarnas pensionskassa

avsedda ändamål icke syntes hava uppnåtts utan snarare kunde

anses vara alldeles förfelade särskilt till följd av de dryga avgifter, som

drabbade den, som vid inträdet i kassan överskridit 35 års ålder, ett

förhållande, som menligt inverkat på anslutningen till kassan; samt att

den avgiftsfria statspensionen å 1,500 kronor åt äldre extra provinsialläkare

vore alldeles otillräcklig, då det visat sig, att förväntningarna om

motsvarande bidrag till vederbörandes pensionering från landsting eller

kommun icke alltid uppfylldes. Yrkanden hava därför framställts, att

tjänstetiden såsom extra provinsialläkare måtte få efter befordran till

provinsialläkare räknas såsom tjänstår för pension enligt civila pensionslagen;

att delägarna i förenämnda pensionskassa måtte få åtnjuta statsbidrag

även i fall, där avlöningen icke utgår av landsting, och att bidrag

från staten och landsting måtte utgå icke blott såsom nu till årsavgiften

utan även såsom lättnad i de betungande tilläggsavgifterna; att kassan

måtte anslutas till statens anstalt för pensionering av folkskollärare med

flera, särskilt med hänsyn till den i samband därmed i utsikt ställda

lindringen av avgifterna; samt att den vissa äldre extra provinsialläkare

tillförsäkrade statspensionen å 1,500 kronor måtte höjas till 3,000 å

3,500 kronor och tillkomma även sådan extra provinsialläkare, som vid

ingången av år 1912 var mellan 40 och 45 år gammal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Pensionskommittén anför nu för sin del:

Då kommittén närmare granskat pensioneringsbestämmelserna beträffande

befattningshavare tillhörande provinsialläkarkåren, hade kommittén

kommit till den övertygelsen, att dessa bestämmelser under nuvarande

förhållanden icke på ett fullt tillfredsställande sätt ordnade pensioneringen

och att de framställda erinringarna därför i flera hänseenden icke

saknade fog.

Vad först beträffar pensioneringen genom extra provinsialläkarnas

pensionskassa ville kommittén erinra därom, att denna pensionering

byggts på den förutsättningen, att de extra provinsialläkarna skulle i

allmänhet bliva landstingsavlönade och därför i regeln få bidrag till

pensioneringen från landsting och staten. Detta syntes emellertid icke

hava blivit fallet i den utsträckning, som förväntats; och därför samt

på grund tillika av de synnerligen dryga avgifterna hade kassan icke

vunnit tillslutning av andra än dem, som efter kassans tillkomst tillträtt

landstingsavlönad extra provinsialläkarbefattning vid lägre levnadsålder

än 45 år och alltså reglementsenligt icke kunnat undgå att inträda i

kassan. Också hade åtskilliga förslag under senare åren framkommit i

syfte att genom förbättrade anordningar och gynnsamma övergångsbestämmelser

för dem, som vid kassans bildande redan voro anställda

såsom extra provinsialläkare, locka till ökad anslutning. I detta avseende

har kommittén erinrat om det förslag, som avgivits av sakkunniga för

utredning rörande det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering

(centraliseringssakkunniga), samt om statskontorets i däröver avgivet utlåtande

framlagda ändringsförslag; och hade icke frågan numera kommit

i ett väsentligen annat läge, skulle enligt kommitténs mening knappast

någon tvekan förefunnits mot att förorda nu ifrågavarande kassas anslutning

till den centrala pensioneringsinstitution, som upprättats under namn

av statens anstalt för pensionering av folkskollärare med flera, på ungefär

likartade grunder, som gälla för pensionering av distriktsveterinärer.

Kommittén har emellertid framhållit, att, medan antalet ordinarie och

extra provinsialläkardistrikt vid tiden för kassans upprättande utgjort

139 respektive 169 samt för närvarande utgjorde 216 respektive 104,

extra distrikten enligt ett av provinsialläkardistriktskommittén framlagt

och av riksdagen i princip godkänt förslag komme att under de närmaste

åren i stor utsträckning ombildas till ordinarie distrikt, med påföljd

att antalet extra distrikt efter omorganisationens genomförande beräknades

komma att utgöra endast 15. Under sådana förhållanden

komme givetvis utsikten för en extra provinsialläkare att vinna befordran

till ordinarie att ställa sig vida gynnsammare än vid tiden för kassans

Ändringar i

pensionsförhållandena

för provinsialläkarkåren

i allmänhet.

Pensions
kommittén.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

upprättande; och om utvecklingen gånge i sålunda inslagen riktning,

syntes en särskild pensionering av extra provinsialläkare icke i framtiden

bliva behövlig. På grund härav torde inom kort, såsom ock av

kassans direktion i dess förenämnda utlåtande framhållits, kunna bliva

fråga om att avveckla kassan. Att under sådana omständigheter nu

utan tvingande nödvändighet förändra och omlägga kassans pensioneringsgrunder,

syntes knappast vara lämpligt, helst som tillfredsställande

pensionsförhållanden torde kunna på annan väg erhållas, såsom kommittén

i fortsättningen av sitt utlåtande närmare komme att utveckla.

Beträffande den inverkan, berörda ombildning av extra provinsialläkardistrikt

till ordinarie komme att hava å pensionsförhållandena, anför

kommittén följande.

Med denna organisation, som innebnre, att praktiskt taget all läkarvård å

landsbygden komme att handhavas av i statens tjänst anställda läkare, följde givetvis,

att en mängd extra provinsialläkare, ofta vid rätt framskriden ålder, komme

att övergå till statstjänst i sammanhang med att det extra läkardistrikt, där vederbörande

vore anställd, förändrades till ordinarie distrikt; och då enligt nu gällande

bestämmelser tjänstetiden såsom exti*a provinsialläkare icke finge räknas

såsom tjänstår för pension enligt den civila pensionslagen, bleve ställningen för

dem i pensionshänseende i många fall mycket ogynnsam, vare sig de tillhörde

extra provinsialläkarnas pensionskassa eller icke. Bland de under senare åren

till provinsialläkare i sammanhang med distriktsförändring befordrade extra provinsialläkarna

vore många, som vid uppnåendet av pensionsåldern icke kunde

komma att räkna det för hel pension föreskrivna antalet av 20 år i statens tjänst;

och uteslutet vore ingalunda, att fall kunde förekomma, då antalet sådana år icke

komme att uppgå ens till 10, i följd varav vederbörande skulle vara utesluten

från någon som helst pension enligt nämnda lag.

På grund av vad sålunda anförts har kommittén förordat ett ingripande

för att på ett tillfredsställande sätt ordna pensionsförhållandena

med anledning av förenämnda omorganisation. Beträffande de utvägar,

som i sådant syfte tidigare ifrågasatts, erinras därom, att provinsialläkardistriktskommittén

bland annat föreslagit, att avgångsåldern för

provinsialläkare skulle höjas från 62 till 65 år och i sammanhang därmed

den för hel pension erforderliga tjänståldern bestämmas till 23 år

i stället för 20. I anledning härav anför pensionskommittén:

Därest avgångsåldern bestämdes i enlighet med berörda förslag, men däremot

antalet tjänstår för hel pension bibehölles oförändrat, skulle vederbörande kunna

intjäna ytterligare tre år och därigenom få motsvarande ökning av statspensionen.

Då det under nu rådande förhållanden blivit ganska vanligt, att provinsialläkare

fått kvarstå några år efter uppnådd ålder av 62 år, utan att såvitt bekant olägenheter

därigenom uppstått, skulle pensionskommittén visserligen icke för sin del

haft något att erinra mot förslaget om avgångsålderns höjning; men då medicinal
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 118.

styrelsen byst betänkligheter och motsatt sig förslaget, samt eu sådan åtgärd i

allt fall icke syntes ensam kunna vara tillfyllest, torde annan utväg få sökas till

sakens ordnande.

Kommittén har vidare framhållit, att provinsialläkardistriktskommittén

i sådant syfte hemställt även om sådan ändring i den civila pensionslagen,

att hela den tid, under vilken extra provinsialläkartjänst innehafts,

måtte få räknas till godo såsom tjänstår för pension enligt nämnda lag.

Beträffande denna fråga yttrar pensionskommittén:

"V isserligen vore det alldeles riktigt att, såsom provinsialläkardistriktskommittén

framhållit, extra provinsialläkare inom sitt distrikt författningsenligt hade

att besörja de provinsialläkaren tillkommande göromål och därvid ställa sig till

efterrättelse vad i instruktionen funnes för provinsialläkare föreskrivet. Men

ungefär detsamma gällde för de kommunalt anställda veterinärerna i förhållande

till de statsanställda länsveterinärerna; och jämväl på andra områden syntes liknande

förhållanden råda, exempelvis mellan lärare vid statsskolorna å ena och

lärare vid kommunala eller vissa enskilda läroanstalter å andra sidan, mellan

domare på landsbygden och vid underrätterna i städerna. En så vidsträckt rätt

till tjänstårsberäkning, som av provinsialläkardistriktskommittén föreslagits för

provinsialläkares pensionering, syntes därför knappast kunna ifrågasättas utan att

hänsyn därvid toges till andra likartade fall. Tillika kunde erinras därom, att

den tjänstålder, som erfordrades för hel pension åt provinsialläkare, blivit nedsatt

från 27 år, som ursprungligen fastställts i civila pensionslagen, till 20 år enligt

en år 1911 vidtagen ändring. Anledningen till denna nedsättning hade varit att,

då det visat sig, att befordran från extra provinsialläkare till provinsialläkare

under då rådande förhållanden i allmänhet ägde rum först vid så framskriden

ålder, att 27 år i statstjänst i regel icke kunde uppnås, man föredragit att vidtaga

en sänkning av antalet för hel pension erforderliga tjänstår framför att medgiva

en sådan principiell och måhända till sina konsekvenser betänklig avvikelse från

pensionslagens grunder, som skulle ligga i tillgodoräknandet av tid i enskild

tjänst såsom tjänstår för avpassande av statspensions belopp. I sak innebure

ändringen ungefär detsamma som ett medgivande för provinsialläkare att av sin

tjänstetid såsom extra provinsialläkare tillgodoräkna intill 7 år. Att vid sådant

förhållande nu medgiva ett tillgodoräknande av hela tiden i extra provinsialläkarbefattning

utan att samtidigt åter höja det för hel pension föreskrivna antalet

tjänstår till 27 skulle i själva verket innebära en dubbelberäkning, något som

givetvis icke borde ifrågakomma. Ett alldeles liknande förhållande ägde rum beträffande

förste provinsialläkare, i det att för dem i pen$ionslagen ursprungligen

varit fastställt ett antal av 30 tjänstår för hel pension, som dock sedermera nedsatts

till 23.

Vidare borde framhållas, att frågan om rätt att för pension enligt civila pensionslagen

få såsom tjänstår i statstjänst tillgodoräkna sig verksamhet utom statstjänsten

varit föremål för utredning av 1902 års löneregleringskommitté. Löneregleringskommittén

hade i utlåtande av den 29 maj 1920 till en början erinrat

om, att, då pension vore att anse såsom en uppskjuten lön för i tjänsten fullgjort

arbete, en genomgående tjänstårsberäkning för pension måste anses principiellt

riktig och lämpligen kunde genomföras, när pensionsväsendet centraliserades

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

i en enda anstalt, varjämte kommittén framhållit, att en sådan grundsats vunnit

tillämpning enligt reglementet av den 31 december 1919 för statens anstalt för

pensionering av folkskollärare med flera. I avvaktan på en dylik lösning av föreliggande

spörsmål hade emellertid löneregleringskommittén ifrågasatt införande i

den civila pensionslagen av ett stadgande om tillgodoräknande i pensionshänseende

av viss verksamhet utom statstjänsten, varvid kommittén ansett dels att

medgivandet att i pensionshänseende tillgodoräkna sig annan verksamhet än 1

statstjänst borde avse allenast sådan verksamhet, som ur det allmännas synpunkt

kunde anse3 likvärdig med eller av högre värde än den, som vederbörande befattningshavare

hade att utföra i den befattning, från vilken avgången skulle ske,

dels ock att, då för dylik verksamhet utom statens tjänst några pensionsavgifter

icke kunde hava influtit till vederbörande pensionsfond samt en statens befattningshavare

finge antagas i regel genom egna avgifter bestrida en tredjedel av

sin pensionering, under det att återstående två tredjedelar bekostades av statsverket,

allenast två tredjedelar av den tid, varunder befattningshavare utom statens

tjänst utövat verksamhet av förenämnd beskaffenhet, borde få komma i betraktande

vid tjänstårsberäkning för erhållande av pension.

Efter erinran därom att nu berörda, av löneregleringskommitten

verkställda utredning den 12 januari 1922 överlämnats till pensionskommittén

för att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt kommittén

lämnade uppdraget, meddelar pensionskommittén, att kommittén

vid förberedande behandling av frågan om en ny civil pensionslag dryftat

nu ifrågavarande spörsmål, men att vid utarbetandet av preliminärt förslag

till sådan lag spörsmålet lämnats öppet; och hade kommittén ännu

icke tagit bestämd ståndpunkt till frågan, huruvida och i vilken utsträckning

ett allmänt stadgande om tillgodoräknande av annan verksamhet

än i statstjänst för pension såsom statstjänare vore att tillråda. Emellertid

ville det synas pensionskommittén, som om i nu förevarande fall

pensionsförhållandena skulle kunna pa tillfredsställande sätt ordnas genom

vissa övergångsbestämmelser i sammanhang med nu pågående omorganisation,

utan att man därigenom behövde riskera att i någon män föregripa

frågans slutliga avgörande.

Det torde, yttrar kommittén, med ganska stor visshet kunna antagas,

att, sedan den nu påbörjade förändringen av extra distrikt till

ordinarie blivit slutförd och det alltså komme att finnas endast ett försvinnande

litet antal extra distrikt i jämförelse med antalet ordinarie

distrikt, den som därefter ägnade sig åt provinsialläkarbanan i regel

kunde bliva provinsialläkare vid sådan levnadsålder, att han vid avgången

kunde räkna föreskrivet antal tjänstår för hel pension. Såsom förut antytts,

vore det därför enligt kommitténs uppfattning tillräckligt att i nu

förevarande fall genom eu övergångsbestämmelse ordna pensionsförhållandena

för dem, som nu redan vore inne på provinsialläkarbanan, alltså

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118, 9

för nuvarande generation av provinsialläkare och extra provinsialläkare.

Detta hade synts kommittén utan ändring i själva pensionslagen kunna

ske genom ett fristående stadgande på ungefär liknande sätt, som kommit

till tillämpning, då en enskild institution övertagits av staten, exempelvis

då tekniska högskolans materialprovningsanstalt ombildades till statens

provningsanstalt och medgivande lämnades därtill, att de vid övertagandet

anställda befattningshavarna vid institutionen finge i pensionshänseende

tillgodoräkna sig sin verksamhet vid institutionen, innan den

av staten övertogs.

Kommittén uppdrager härefter de närmare riktlinjerna för sitt förslag.

Genom den för hel pension erforderliga tjänstetidens sänkning hade

redan en tid av intill 7 år i extra provinsialläkarbefattning i själva verket

fått tillgodoräknas för pension efter befordran till provinsialläkare. Det

gällde då att överväga, i vad mån ytterligare tillgodoräknande syntes

kunna tillstyrkas. Pensionskommittén, som funne sig icke nu böra gå

längre än vad 1902 års löneregleringskommitté föreslagit rörande grunderna

för tillgodoräknande i pensionshänseende av tid, då, under verksamhet

utom statstjänsten, några pensionsavgifter icke kunnat inflyta

till statens pensionsfond, ansåge, att av den tjänstetid, som översköte

nyssnämnda 7 år, endast två tredjedelar borde få tillgodoräknas för statspension.

Emellertid hade några av dem, som blivit delägare i extra

provinsialläkarnas pensionskassa, befordrats till provinsialläkare, och det

vore att förvänta, att dylik befordran under nuvarande övergångsförhållanden

vunnes av flertalet av kassans delägare. På grund härav och

då de avgifter, som av och för dem erlagts till kassan, i regel icke

kunde komma dem till godo i form av tilläggspension från kassan, hade

kommittén funnit lämpligt att, under förutsättning att den premiereserv,

som för dem stode inne hos kassan, överfördes till pensionsfonden för

civila tjänstinnehavare, dessa till statsanställning befordrade kassadelägare

utöver förenämnda två tredjedelar av tiden i extra provinsialläkartjänst

måtte av återstående tredjedelen få tillgodoräkna sig ytterligare så många

år, som motsvarade den tid, för vilken årsavgifter innestode hos kassan.

Ett sådant överflyttande av i kassan innestående premiereserv för viss

delägare kunde icke anses annat än riktigt, då i själva verket staten

övertoge den pensioneringsskyldighet, som eljest ålegat kassan. Endast

i det fall, att statspensionen oaktat det föreslagna tillgodoräknandet

bleve så avkortad, att densamma icke uppginge ens till 4,000 kronor

och kassan alltså reglementsenligt hade skyldighet att utgiva tilläggspension,

borde kassan givetvis hava rätt att behålla så mycket av preBiliawg

till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 95 käft. (Nr 118.) 555 23 2

Kommitténs

förslag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

mieresei''ven, som erfordrades för att kassan skulle kunna uppfylla sin

skyldighet. För att ett sådant överflyttande av medel från kassan till

pensionsfonden skulle kunna äga rum erfordrades ett tillägg till kassans

reglemente, i vilket hänseende pensionskommittén i fortsättningen av

sitt utlåtande framlagt förslag.

Kommittén har ansett sig böra framhålla, att tillgodoräknande av

tid i extra provinsialläkartjänst innebure, att denna tid skulle inberäknas

vid avgörandet av frågan om över huvud taget någon pension borde

tillkomma vederbörande, samt att sådant tillgodoräknande givetvis borde

äga rum icke endast, när avgång från statstjänsten skedde i vanlig ordning

vid uppnående av föreskriven avgångsålder, utan även då på grund

av olycksfall i tjänsten eller sjukdom avgång från tjänsten måste ske

tidigare enligt bestämmelserna i civila pensionslagen.

Såsom exempel till upplysning om, bur kommittén tänkt sig, att

pensionsförhållandena under övergångstiden skulle ordnas, har kommittén

anfört följande.

En extra provinsialläkare, som icke är delägare i pensionskassan, blir vid

55 års ålder efter 25 års tjänstgöring såsom extra provinsialläkare befordrad till

provinsialläkare; vid avgångsåldern 62 år har han sju år i statstjänsten och räknas

honom därutöver tillgodo tolv år [2/s av (25 — 7) =12]; han får alltså avkortad

pension, motsvarande 19/20 av pension sunderlaget. Har han varit delägare i extra

provinsialläkarnas pensionskassa under till exempel fem år och av honom i sådan

egenskap erlagda avgifter fortfarande innestå hos kassan, får han hel pension

och överföres den hos kassan för honom innestående premiereserven till pensionsfonden

för civila tjänstinnehavare. Härav framginge att till pensionsfonden

stundom kunde komma att överföras årsavgifter för flera år än som i det särskilda

fallet på grund av delägarskapet i kassan tillgodoräknades vederbörande;

men detta hade ansetts riktigt med hänsyn till att kassan befriades från all

skyldighet att pensionera ifrågavarande delägare; varjämte borde framhållas, att

staten i andra fall genom medgivande att tillgodoräkna tjänstetid i extra provinsialläkartjänst

påtagit sig utsträckt pensioneringsskyldighet utan att erhålla

någon kompensation. Varken kassan eller vederbörande delägare kunde anses

hava genom en sådan anordning lidit någon som helst orätt, då ju kassan befriats

från sill förbindelse och delägaren fått i pension mer än vad han enligt

hittills gällande bestämmelser kunnat göra anspråk på.

Något särskilt anslag för bestridande av de ökade pensioner, som

skulle bliva eu följd av det föreslagna tillgodoräknandet av tjänstår

såsom extra provinsialläkare, erfordrades icke. Då viss tid i extra provinsialläkartjänst

tillgodoräknades vederbörande såsom tjänstår i statstjänst,

bleve det ingen skillnad mellan den del av pensionen, som grundades

på verklig statstjänst, och den, som följde av tillgodoräknade år

i extra provinsialläkartjänst, utan hela pensionen behandlades i enlighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

It

med bestämmelserna i den civila pensionslagen och bestredes på sätt

om sådan pension vore bestämt.

På grund av det anförda bar pensionskommittén hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att, under förutsättning att till reglementet

för extra provinsialläkarnas pensionskassa göres ett tillägg i huvudsaklig

överensstämmelse med nedan angivna förslag, medgiva, att beträffande

den, som den 1 juli 1923 är förste provinsialläkare eller

provinsialläkare och förut varit anställd såsom extra provinsialläkare, så

ock beträffande den, som vid nämnda tidpunkt är anställd såsom extra

provinsialläkare och sedermera blir innehavare av tjänst såsom förste

provinsialläkare eller provinsialläkare, må i fråga om rätt till pension

och tjänstårsberäkning enligt lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension gälla:

1) att, sedan från tjänstgöringstiden såsom extra provinsialläkare

avdragits sju år, två tredjedelar av återstående tiden räknas lika med

tjänstetid i statens tjänst; samt

2) att därutöver må i förekommande fall av återstående tredjedelen

tillgodoräknas uti ifrågavarande avseende så många år, som motsvara

den tid, för vilken årsavgift av vederbörande såsom delägare i extra

provinsialläkarnas pensionskassa innestår hos kassan;

dels ock, vid bifall till vad ovan föreslagits, besluta, att § 20 i reglementet

för extra provinsialläkarnas pensionskassa skall erhålla följande

tindrade lydelse:

§ 20.

Berättigad---— — årligen.

Där delägare, som befordrats till förste provinsialläkare eller provinsialläkare,

fått för pension i sådan egenskap enligt lagen angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension tillgodoräkna sig tjänstetid såsom

extra provinsialläkare på grund av därom gällande stadgande, skall

pensionskassans direktion på anmälan av statskontoret låta till pensionsfonden

för civila tjänstinnehavare utbetala ett belopp, motsvarande den

för sådan delägare i kassan avsatta reserven, efter avdrag i förekommande

fall av så stor del därav, som erfordras för bestridande av den

tilläggspension, som må åligga kassan att utgiva till delägaren.

Direktionen över extra provinsialläkarnas pensionskassa har i yttrande

över pensionskommitténs förslag förklarat sig, i likhet med kommittén,

anse de nuvarande pensionsförhållandena för provinsialläkarkåren icke

vara på ett fullt tillfredsställande sätt ordnade samt framhållit, att kom
-

Kommitténs

hemställan.

Direktionen

över extra

provinsialläkarnas

pensionskassa.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

mitténs förelag otvivelaktigt måste anses innebära en avsevärd förbättring

härutinnan. Mot förslagets syfte har direktionen följaktligen icke haft

något att erinra.

Vad däremot beträffar sättet för genomförande av detta syfte har

direktionen framlagt ett eget förslag, vilket går ut på att den tilläggspensionering,

som för närvarande åligger kassan, skulle fortfarande bibehållas

och utvidgas. Härom yttrar direktionen:

Kommitténs förslag innebure på det hela taget endast en ändrad form för

den tilläggspensionering, som hittills ålegat kassan. Det syntes ligga närmare

till hands att låta kassan bibehålla detta åliggande med den utvidgning därav,

som kunde vara påkallad. För respektive befattningshavare kunde såväl det ena

som det andra vara lika fördelaktigt, och kostnaderna för pensioneringen behövde

icke, så vitt direktionen kunde finna, bliva större i ena eller andra fallet. Kommitténs

förslag vore tydligen praktiskt utförbart, men lika utförbart, enklare och

mera i överensstämmelse med kassans uppgift syntes vara att till fullo utnyttja

kassans resurser att i förekommande fall själv tilldela tilläggspensioner, således

så långt de för respektive delägare innestående reserver förslå.

Då högsta pensionen för provinsialläkare, vid kassans inrättande fastställd

till 4,000 kronor, sedermera blivit höjd till 5,000 kronor, utan att kassan ålagts

att utfylla provinsialläkares pension till högre belopp än 4,000 kronor, hade i

verkligheten kassan, utan någon motsvarande minskning i inkomster, i viss mån

dispenserats från sin förbindelse att tilldela tilläggspension. Eu ytterligare avlastning

av denna förbindelse skulle inträda genom antagande av pensionskommitténs

förslag om tjänstårsberäkning för viss del av tjänstetiden såsom extra

provinsialläkare, men denna avlastning ville kommittén kompensera medelst premiereservernas

avstående till annan pensionsfond. Direktionen funne för sin del

riktigare att återställa kassans åliggande i avseende å tilläggspensionering till

vad därmed ursprungligen avsetts, nämligen att, så långt avsatt premiereserv

försloge, bereda möjlighet för extra provinsialläkare, som befordrats till ordinarie,

att erhålla hel statspension eller åtminstone högsta möjliga statspension utan

hinder därav, att tjänstgöring såsom extra provinsialläkare ej finge tillgodoräknas

för sådan pension. Att kassans pensionering av extra provinsialläkare, som ännu

vid pensionsåldern kvarstode i sådan tjänst, ej avsåge högre belopp än 4,000 kronor,

kunde ej utgöra något hinder härför, eftersom tilläggspensionen i allt fall måste,

begränsas till det belopp, som motsvarade den för respektive delägare avsatta

reserven.

Därest de av direktionen sålunda framlagda synpunkterna skulle

vinna beaktande, borde, framhåller direktionen, ovanberörda moment 2

i pensionskommitténs förslag till bestämmelser i fråga om rätt till pension

och tjänstårsberäkning för sådana nuvarande förste provinsialläkare och

provinsialläkare, vilka tidigare varit anställda såsom extra provinsialläkare,

ävensom för nuvarande extra provinsialläkare, vilka sedermera

bleve befordrade till provinsialläkare eller förste provinsialläkare, helt

utgå, varjämte till moment 1 av nämnda förslag borde fogas närmare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

angivet tillägg. Vidare borde vissa angivna ändringar av föreskrifterna

i §§ 1 och 20 av det för pensionskassan gällande reglementet vidtagas.

Direktionen har slutligen framhållit, att det vid bifall till direktionens

ifrågavarande förslag kunde inträffa, att tilläggspensionen komme

att uppgå till högre belopp än som erfordrades för att bereda hel pension,

det vill säga att statspensionen nedsattes i motsvarande mån till lägre

belopp än den eljest skulle uppgått till. Men detta stode i överensstämmelse

med pensionskommitténs uppfattning att den utsträckta rätten

till tjänstårsberäkning ej kunde medgivas utan att kassans resurser fullt

toges i anspråk..

I infordrat utlåtande den 30 januari 1923 lämnar medicinalstyrelsen

till en början några uppgifter rörande antalet provinsialläkar- och extra

provinsialläkardistrikt i landet och om den blivande inbördes ställningen

mellan de två slagen av läkardistrikt.

Enligt- 1922 års riksdags beslut ökades antalet provinsialläkartjänster med

tio. Med förut beviljade tjänster uppgå alltså de ordinarie provinsialläkartjänsterna

till 242. Av dessa äro nu 230 anordnade med till omfattning och station

fastställda provinsialläkardistrikt. De extra distrikten äro ännu till antalet 97,

men kunna inemot ett tiotal distrikt väntas bliva indragna samtidigt med inrättandet

under innevarande år av återstående ännu ej fastställda tolv ordinarie

distrikt.

1916 ars provinsialläkardistriktskommittés förslag om reglering av provinsialläkardistrikten

i riket avsåg visserligen att inom de närmaste åtta åren nedbringa

antalet extra distrikt med ytterligare ett åttiotal distrikt, så att enligt planen

endast femton extra distrikt skulle återstå. Huruvida denna plan skall hinna

helt genomföras på den föreslagna tiden återstår ännu att se. Även den tid av

minst åtta år, som beräknats, synes för övrigt så pass lång, att man icke kan

såsom pensionskommittén gjort, utgå från en redan nu verkställd nästan fullstän’

dig indragning av de extra distrikten. Härtill kommer, att behovet av läkarkrafter

å rikets landsbygd icke är stillastående utan statt i ständig ökning, vilket redan

kommit till synes i krav på ytterligare läkartjänster å olika platser i riket. Detta

ar P8 Par ställen visat sig så oavvisligt, att nya extra provinsialläkardistrikt

mast inrättas i avvaktan på att framdeles kunna förändras till ordinarie.

"Vid nu antydda förhållanden finner medicinalstyrelsen, att frågan

om avveckling av extra provinsialläkarnas pensionskassa måste helt lämnas

å sido. Däremot kunde tänkas, att kassan framdeles komme att

hårdare anlitas genom utkrävande av tilläggspensioner, eftersom en övergång

från extra provinsialläkartjänst till ordinarie statstjänst torde bliva

allt vanligare.

Ett mera definitivt ordnande av de extra provinsialläkarnas rätt att

vinna en skälig pension, även efter det sådan övergång ägt rum, anser

Medicinal
styrelsen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung]. May.ts proposition nr 118.

därför styrelsen böra tagas under allvarligt övervägande, varvid i främsta

rummet hänsyn borde tagas till de extra provinsialläkare, som icke blivit

delägare i nämnda kassa eller av andra skäl icke kunde göra anspråk på

någon som helst tilläggspension.

Vad angår pensionskommitténs förslag i fråga om tillgodoräknande

av vissa år såsom extra provinsialläkare för pension såsom provinsialläkare

eller förste provinsialläkare anser medicinalstyrelsen, att kommittén

icke tagit tillräcklig hänsyn till de extra provinsialläkarnas arbete till

gagn för staten och det allmänna. Av olika myndigheter hade vid

fyrfaldiga tillfällen — senast i propositionen nr 262 1921 (sid. 17)

av dåvarande chefen för socialdepartementet — erkänts och framhållits,

att en extra provinsialläkare hade samma skyldigheter som en

ordinarie provinsialläkare, samtidigt med att han utnämndes av statsmyndighet

(medicinalstyrelsen) och räknade tjänstår i likhet med civila läkare

i statens tjänst. Under framhållande av att järn vägsläkare, fängelseläkare

m. fl., vilka hade denna sin anställning vid sidan av sin egentliga läkarverksamhet,

åtnjöte tjänstår för statspension alldeles oberoende av omfattningen

av sin verksamhet som tjänsteläkare och utan att själva bidraga

till sin pensionering samt att även icke-ordinarie statstjänstemän

räknade tjänstår för pension utan att erlägga någon pensionsavgift, hai

styrelsen funnit de extra provinsialläkarna hava goda skäl för att få

motsvarande rättighet, fastän de icke åtnjuta lön enbart av statsmedel.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen ansett sig

böra hävda den av styrelsen redan tidigare uttalade uppfattningen, att

extra provinsialläkarna böra medgivas rätt att efter befordran till ordinarie

statstjänst tillgodoräkna sig i pensionshänseende samtliga tjänstår såsom

extra provinsialläkare.

Vid tillämpning av detta styrelsens förslag skulle enligt styrelsens

mening även vinnas större rättvisa, i det att förmånen att räkna tjänstår

såsom extra provinsialläkare för pensionering icke begränsades till endast

provinsialläkare och förste provinsialläkare utan komme att omfatta vaije

innehavare av statstjänst, som förut varit extra provinsialläkare. Vad

särskilt beträffade provinsialläkare syntes nämnda rätt, om så ansåges

erforderligt, kunna förenas med rätten att efter uppnådda 62 år kvarstå

i tjänst intill fyllda 65 år, därest så av medicinalstyrelsen prövades

kunna ske med hänsyn till vederbörandes hälsotillstånd och distriktets

svårskötthet, därvid för de provinsialläkare, som förut varit delägare i

pensionskassan, bestämmelserna om tilläggspension kunde uteslutas.

Ansåges emellertid kassans resurser höra helt utnyttjas, syntes styrelsen

större hinder icke möta att låta kassan i förekommande fall, på

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 118. 15

sätt direktionen för pensionsanstalten föreslagit, tilldela tilläggspensioner

så långt de för resp. delägare innestående reserver försloge och utan att

pensionsmaximum överskredes. Dessa tilläggspensioner borde emellertid

utgå till pensionerade innehavare av all statstjänst, vilka förut varit delägare

i kassan.

Slutligen har medicinalstyrelsen uttalat önskvärdheten av att, därest

de av pensionskommittén och direktionen för pensionskassan avgivna förslagen

komme att läggas till grund för bestämmelse i ämnet, förslagen

måtte utvidgas i den mån, att varje ordinarie innehavare av statstjänst,

som förut varit extra provinsialläkare, medgåves rätt att på föreslaget

sätt tillgodoräkna sig sina tjänstår såsom extra provinsialläkare, dock

att detta tillgodoräknande för innehavare av annan statstjänst än förste

provinsialläkar- och provinsialläkartjänst borde i första hand, utan avdrag

av 7 år, omfatta 2/s av hela den ifrågavarande tjänstetiden.

I infordrat utlåtande den 17 februari 1923 påpekar statskontoret, statskontoret,

att medicinalstyrelsen, oaktat styrelsen tidigare uttalat, att stadgande om

rätt för provinsialläkare att i pensionshänseende tillgodoräkna sig tjänstår

såsom extra provinsialläkare icke vore erforderligt, så länge extra

provinsialläkarnes pensionskassa ägde bestånd, nu ansett frågan böra lösas

på det sätt att förste provinsialläkare och provinsialläkare medgives rätt

att för pension räkna sig tillgodo hela sin tjänstgöring såsom extra provinsialläkare.

Med anledning härav erinrar statskontoret, att i sådant

fall tjänståldern för erhållande av full pension borde för ifrågavarande

läkare åter höjas till vad som var stadgat före år 1912, nämligen till 27

år för provinsialläkare och 30 år för förste provinsialläkare. Vidare

skulle ett sådant medgivande, som innebure ett frångående av nu gällande

principer för beräknande av tjänstår för statspension, utgöra ett

föregripande av den prövning rörande tjänstårsberäkning i allmänhet, som

torde komma att äga rum i sammanhang med utarbetandet av ny civil

pensionslag. Statskontoret förklarar sig därför icke kunna biträda medicinalstyrelsens

berörda förslag, utan ansluter sig till kommitténs uppfattning

att saken bör kunna nöjaktigt ordnas genom att den nuvarande

generationen av ifrågavarande läkare får på föreslaget sätt tillgodoräkna

en del av sin tjänstgöring såsom extra provinsialläkare.

Vidkommande den av direktionen för extra provinsialläkarnas pensionskassa

föreslagna anordningen med utvidgad rätt till tilläggspension

ur nyssnämnda kassa framhåller statskontoret, att en dylik anordning

skulle tillgodokomma blott de få läkare, som äro delägare i kassan, och alltså

ej innebära en tillfredsställande lösning för den nuvarande generationen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 118.

Departe
mentschefen.

läkare i dess helhet, varjämte det kunde starkt ifrågasättas, om en sådan

utvidgning av kassans verksamhet borde ifrågakomma, då enligt den av

provinsialläkardistriktskommittén föreslagna och av riksdagen godkända

planen för provinsialläkardistriktens ordnande antalet extra provinsialläkartjänster

vore avsett att under de närmaste åren minskas till ett fåtal

och en avveckling av kassans verksamhet väl i sådant sammanhang

måste väntas komma i fråga. Visserligen hade medicinalstyrelsen upplyst,

att nya extra provinsialläkardistrikt måst i vissa trakter inrättas i

avvaktan på att framdeles kunna förändras till ordinarie, men det torde

dock vara uppenbart, att utvecklingen på detta område ginge mot en

inskränkning i största möjliga mån av de extra distrikten.

Vid ärendets föredragning i statskontoret var statskommissarien

Ouchterlony av skiljaktig mening och ansåg, att rätt till beräkning av

tjänstår såsom extra provinsialläkare borde tillkomma även dem, som

före den 1 juli 1923 varit förste provinsialläkare eller provinsialläkare,

men övergått till annan ordinarie statstjänst.

Av det anförda torde vara uppenbart, att pensionsförhållandena icke

äro tillfredsställande ordnade för dem, som nu tillhöra provinsialläkarkåren.

Pensionskommitténs förslag till avhjälpande av bristerna härutinnan

innebär, att en viss del av tjänstetiden såsom extra provinsialläkare

skulle få tillgodoräknas för pension enligt lagen om civila tjänstinnehavares

rätt till pension. Denna rätt till tjänstårsberäkning skulle

tillkomma den, som den 1 juli 1923 är förste provinsialläkare eller provinsialläkare

och förut varit anställd såsom extra provinsialläkare, så ock

den, som vid nämnda tidpunkt är anställd såsom extra provinsialläkare

och sedermera blir innehavare av tjänst såsom förste provinsialläkare

eller provinsialläkare. Regeln för tjänstårsberäkning skulle vara den att,

sedan från tjänstetiden såsom extra provinsialläkare avräknats 7 år, två

tredjedelar av den återstående tiden skulle få tillgodoräknas, och detta

oavsett om läkaren därunder varit delägare i extra provinsialläkarnas

pensionskassa eller icke. Dessutom skulle den, som varit delägare i

kassan, äga att av den ytterligare tredjedelen av tjänstetiden såsom extra

provinsialläkare tillgodoräkna sig så många år, som motsvara den tid,

för vilken årsavgifter för läkaren innestå i kassan. Dock skulle härför

och för tillgodoräknande överhuvud taget av tjänstgöring såsom extra

provinsialläkare förutsättas, att de premiereserver, som innestå i kassan

för respektive delägare, överfördes till fonden för civila tjänstinnehavares

pensionering, med undantag allenast för vad kassan kunde behöva hava

i behåll för bestridande av densamma åliggande tilläggspensionering.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

17

Detta överförande skulle ske efter hand, allt eftersom pensioner enligt

den civila pensionslagen beviljades åt förste provinsialläkare och provinsialläkare,

som varit delägare i kassan.

Samtliga i ärendet hörda myndigheter äro ense därom, att förslaget

skulle innebära en bet3^dande förbättring av pensionsförhållandena för

den nuvarande generationen av provinsialläkare och extra provinsialläkare.

Direktionen för extra provinsialläkarnas pensionskassa anser emellertid,

att den åsyftade pensionsförbättringen skulle på ett mera praktiskt och

enkelt sätt ernås genom vidare utveckling av den nuvarande anordningen

med tilläggspensioner i vissa fall från nyss nämnda kassa. Medicinalstyrelsen

finner kommitténs förslag böra utvidgas därhän, att om möjligt

hela tjänstgöringstiden såsom extra provinsialläkare bör i pensionshänseende

få tillgodoräknas- och detta även andra innehavare av ordinarie

statstjänst än förste provinsialläkare och provinsialläkare.

För min del kan jag ansluta mig till pensionskommitténs förslagbeträffande

såväl omfattningen av förslaget som sättet för dess genomförande.

Att ytterligare utveckla pensionskassans verksamhet genom en

utvidgning av systemet med tilläggspensioner finner jag av de skäl, som

statskontoret anfört, icke böra ifrågakomma. Och medicinalstyrelsens

förslag om rätt för jämväl annan statslån are än förste provinsialläkare

och provinsialläkare att få tillgodoräkna sig tjänstetid såsom extra provinsialläkare

innefattar ett spörsmål, som icke lämpligen kan lösas förrän

i samband med hela frågan om tillgodoräknande i pensionshänseende av

annan verksamhet än i statstjänst.

Lika med pensionskommittén anser jag ett bifall till dess förslag

icke kräva anvisande av ett särskilt anslag för bestridande av ökningen

i pensionerna, då dessa pensioner i sin helhet skulle komma att behandlas

i enlighet med den civila pensionslagens bestämmelser och bestridas på

samma sätt som andra däri avsedda pensioner.

Pensionskommittén har även framlagt förslag till förhöjning av den

avgiftsfria statspensionen till vissa äldre extra provinsialläkare, nämligen

till dem, som redan vid 1912 års ingång uppnått en ålder av 45 år.

I förevarande avseende yttrar pensionskommittén i huvudsak följande.

För denna grupp av extra provinsialläkare hade inrättats den särskilda avgiftsfria

statspensionen å 1,500 kronor enligt de närmare bestämmelser, som i förenämnda

kungörelse den 30 december 1911 funnes angivna. Förebilden till denna

pensionering hade hämtats från den några år tidigare anordnade pensioneringen

för äldre lasarettsläkare, vilka icke ansetts kunna bliva delägare i den då upprättade

lasarettsläkarnas pensionskassa. Under det att vad sistnämnda läkare

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 95 Käft. (Nr 118.) 555 83 3

Förhöjning

av den avgiftsfria

statspensionen

för

vissa extra

provinsialläkare.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

beträffade bidrag ålagts vederbörande landsting eller stad, som avlönat lasarettsläkaren,

ansågs emellertid djlikt bidrag icke kunna åläggas, när det gällde extra

provinsialläkare, då ju i många fall landsting icke tagit befattning med dessas avlönande;

men det förutsattes, att likväl bidrag skulle genom landstings ingripande

utgå, så att pensionen måtte kunna bliva något högre. Bland de extra provinsialläkare,

som hittills erhållit denna statspension, hade visserligen några undfått

ytterligare pension genom vederbörande landsting, men andra däremot hade icke

erhållit något tillskott utöver den jämförelsevis obetydliga statspensionen å 1,500

kronor. Från flera håll hade yrkanden framkommit om att staten måtte i någon

mån bättre sörja för dessa äldre extra provinsialläkares pensionering; varvid

framhållits att, då antalet sådana läkare numera endast utgjorde 12, kostnaden

icke skulle bliva särdeles betungande.

Pensions
kommitténs
förslag.

Det syntes visserligen kommittén icke uteslutet, att en eller annan

av dessa extra provinsialläkare kunde i sammanhang med pågående omorganisation

komma att vinna befordran till provinsialläkare och därigenom,

vid bifall till kommitténs i det föregående om förmälda förslag,

få sin pensionering ordnad på ett fullt tillfredsställande sätt. Men så

syntes icke kunna förväntas äga rum med dem alla; och då det icke

torde kunna förnekas, att det nu medgivna pensionsbeloppet av statsmedel

vore i och för sig alltför litet för att erbjuda nödtorftig försörjning

för en läkare på ålderdomen, syntes det kommittén — vilken icke

kunde förorda framställt yrkande att dylik statspension skulle tillkomma

även den, som vid 1912 års ingång var mellan 40 och 45 år — vara

billigt, att pensionen i någon mån höjdes. Vid övervägande av lämpligaste

sättet för beredande av en förbättring i detta avseende hade kommittén

ansett, att staten borde lämna ytterligare 500 kronor till denna

pension, vilken alltså skulle uppgå till minst 2,000 kronor, samt att,

därest landsting, kommun eller enskilda, som bidragit till vederbörandes

avlöning, anslagit medel till hans pensionerande, av statsverket måtte

ytterligare beviljas ett däremot svarande belopp, dock högst 500 kronor.

Genom en sådan anordning syntes det vara att förvänta, att vederbörande

löngivare, som alltså genom en jämförelsevis obetydlig uppoffring

kunde bereda en avsevärd pensionsförbättring, icke skulle undandraga

sig att bidraga.

I sammanhang med nyss nämnda förslag rörande vissa ännu i tjänst

varande extra provinsialläkare har kommittén funnit sig böra förorda,

att pensionsförbättring skulle beredas även de extra provinsialläkare,

som redan pensionerats med tillämpning av förenämnda kungörelse den

30 december 1911. Av fyra nu levande sådana pensionärer hade, enligt

vad kommittén inhämtat, tre utöver statspensionen erhållit pensionsbidrag

från annat båll till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: In proposition nr 118.

19

belöpte sig till respektive 5,500 kronor, 3,300 kronor och 3,000 kronor.

Den fjärde, som dock syntes hava i nära tjugu år tjänstgjort såsom

extra provinsialläkare, åtnjöte endast statspensionen å 1,500 kronor. I

nära anslutning till sistberörda av kommittén gjorda förslag har kommittén

ansett sig böra föreslå, att ett fast belopp av 500 kronor utöver #

den nuvarande statspensionen måtte beviljas av statsmedel, och därutöver

ytterligare högst 500 kronor under förutsättning av motsvarande bidrag

■från landsting, kommun eller enskilda; varvid dock kommittén, då det

här gällde förbättring av redan utgående pension, förordat, att ifrågavarande

förhöjning av statsmedel endast borde utgå i den mån densamma

jämte från annat håll beviljat pensionsbidrag icke överstege

1,500 kronor.

Beträffande de medel, som skulle erfordras för genomförandet av

berörda förslag, har kommittén framhållit, att det nuvarande anslaget å

15,000 kronor till bestridande av statens andel i kostnaden för pensionering

av extra provinsialläkare plägade utvisa besparing. Vid sådant

förhållande och då anslaget vore av förslagsanslags natur, syntes under

närmaste tiden icke någon höjning av anslaget behöva äga rum.

Mot pensionskommitténs förslag om höjning av den pension, som Medicinalutgår

eller efter den 1 juli 1923 kommer att utgå jämlikt bestämmel- styrelsen''

serna i kungörelsen den 30 december 1911 förklarar sig medicinalstyrelsen

icke hava något att erinra; dock vill styrelsen i detta sammanhang

tillstyrka, att kungörelsen ändras till att omfatta även sådana

extra provinsialläkare, som den 1 januari 1912 hade uppnått en ålder

av 40 år.

I sitt förenämnda utlåtande den 17 februari 1923 har statskontoret Statskontoret.

icke funnit anledning till erinran mot pensionskommitténs förslag i

denna del.

Då en förbättring av ifrågavarande extra provinsialläkares pensions- Departeförhållanden

uppenbarligen är påkallad och pensionskommitténs förslag mentschefenhärutinnan

synes mig väl avvägt, får jag förorda detsamma. Jag kan

alltså icke biträda medicinalstyrelsens förslag om ändring av den nu

gällande åldersgränsen. Lika med pensionskommittén anser jag genomförandet

av dess förslag icke för närvarande påkalla höjning av förslagsanslaget

till bestridande av statens andel i kostnaden för pensionering

av extra provinsialläkare.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 118.

På grund av vad jag här ovan i skilda hänseenden anfört får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att, under förutsättning att till reglementet för extra

provinsialläkarnas pensionskassa göres ett tillägg i huvudsaklig

överensstämmelse med det av mig förordade förslaget, beträffande

den, som den 1 juli 1923 är förste provinsialläkare eller

provinsialläkare och förut varit anställd såsom extra provinsialläkare,

så ock beträffande den, som vid nämnda tidpunkt är

anställd såsom extra provinsialläkare och sedermera blir innehavare

av tjänst såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,

må i fråga om rätt till pension och tjänstårsberäkning

i sådan egenskap enligt lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension gälla:

1) att, sedan från tjänstgöringstiden såsom extra provinsialläkare

avdragits sju år, två tredjedelar av återstående tiden

räknas lika med tjänstetid i statens tjänst, samt

2) att därutöver må i förekommande fall av återstående tredjedelen

tillgodoräknas uti ifrågavarande avseende så många år,

som motsvara den tid, för vilken årsavgift av vederbörande

såsom delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa innestår

hos kassan;

dels att beloppet av den pension av statsmedel, som efter

ingången av juli 1923 beviljas med tillämpning av bestämmelserna

i kungörelsen den 30 december 1911 angående rätt till

pension för vissa extra provinsialläkare, som icke äro delägare

i extra provinsialläkarnas pensionskassa, skall utgöra lägst 2,000

kronor för år ävensom att denna pension må av statsmedel

ökas med ytterligare högst 500 kronor för år, i den mån minst

ett motsvarande belopp årligen såsom bidrag till pensionen

lämnas av landsting, kommun eller enskilda;

dels och att den, som före ingången av juli 1923 pensionerats

med tillämpning av bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse,

må utöver statspensionen å 1,500 kronor från och med

den 1 juli 1923 åtnjuta av statsmedel ett fast tillägg av 500

kronor för år räknat samt därutöver ytterligare högst 500 kronor

för år, i den mån minst ett motsvarande belopp årligen såsom

bidrag till pensionen utgår från landsting, kommun eller enskilda,

dock att nämnda förhöjningar av statsmedel icke må

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

utgå med högre^ sammanlagt belopp än att detta, jämte vad

vederbörande från annat håll åtnjuter, icke överstiger 1,500

kronor för år räknat.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Ivungl. Höghet KronprinsenEegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 95 käft. (Nr 118.)

555 S3 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:172 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändring i pensioneringen av vissa provinsialläkare med flera. s. 11 i texten
  2. BU 1923:48 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring i pensioneringen av vissa provinsialläkare med flera. s. 1 i texten