Sök i Ratio Lex

Angående anslag för beredande av lokaler åt eu hovrätt över Norrland

1923-03-16 · 56 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 56 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:121, Angående anslag för beredande av lokaler åt eu hovrätt över Norrland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

1

Nr 121.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för beredande

av lokaler åt eu hovrätt över Norrland; given Stockholms slott

den 16 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilngda utdrag av

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag,

föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Åkerman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott fredagen den 16 mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, örne.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Åkerman anmäler riksdagens

skrivelse den 12 maj 1922, nr 151, däri riksdagen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa förnyad utredning angående inrättande

av en särskild hovrätt för de fyra nordligaste länen och därvid

särskilt låta utföra beräkning av de kostnader för statsverket, som genom

ett dylikt inrättande skulle föranledas, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, samt anför:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 98 höft. (Nr 121.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Historik.

Lagkommitién

1815.

Äldre lagberedningen

1843.

Nya lagberedningen

1884.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1.21.

Då jag den 8 januari innevarande år inför Kung!. Maj:t anmälde

frågan om reglering av utgifterna under riksstatens andra huvudtitel,

anmärkte jag vid punkt [29] rörande anslag till byggnadsarbeten för

upprättande av en särskild hovrätt i Norrland, att den av riksdagen i

förevarande ärende begärda utredningen då ännu icke slutförts, och att

därför ej kunde slutgiltigt bedömas, vilken anordning med hänsyn till

hovrättens förläggande och beredande av lokaler för densamma kunde

vara den lämpligaste. Emellertid hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

byggnadsarbeten för inrättande av en särskild hovrätt i Norrland såsom

extra reservationsanslag beräkna ett belopp av 20,000 kronor.

Denna min hemställan vann Kungl. Maj:ts bifall.

Sedan ifrågavarande utredning numera slutförts, ber jag att ånyo

få anmäla detta ärende och vill, innan jag övergår till eu närmare redogörelse

för den verkställda utredningen, först med några ord erinra om

utvecklingen av deri norrländska hovrättsfrågan.

Frågan om en uppdelning av Svea hovrätt har väckts på tal bl. a. dels

i de förslag till en genomgripande reform på rättegångsväsendets område,

som vid skilda tillfällen framlagts, dels i samband med den förstärkning

av Svea hovrätts arbetskrafter, som tid efter annan blivit nödvändig.

I det förra hänseendet vill jag blott i korthet erinra om att redan

den s. k. lagkommittén i sitt år 1815 framlagda betänkande angående

domstolarna i samband med förslaget om lagmansrätternas indragande

ifrågasatte, att divisionerna i de dåvarande två hovrätterna, Svea och

Göta hovrätter, skulle utflyttas till särskilda orter och erhålla var och eu

sin, efter landskapens folkmängd och vidd, avmätta domkrets. Som

skäl för en dylik anordning framhöll lagkommittén bl. a. önskvärdheten

av att hovrätterna bleve mera tillgängliga för den rättssökande

allmänheten samt att de vid underrätterna tjänstgörande domataspiranterna

sattes i tillfälle att någon tid årligen uppehålla sig vid närmaste

hovrätt, varigenom hovrätten ständigt skulle äga kännedom om dugligheten

hos dem, som vore att använda till domargöromål i orterna.

Förslaget om hovrättsdivisionernas utflyttning upptogs icke av den

s. k. äldre lagberedningen i dess år 1842 avgivna förslag, utan påyrkade

lagberedningen bibehållande av de — efter inrättandet år 1821 av hovrätten

över Skåne och Blekinge — tre hovrätterna,

Nya lagberedningen motsatte sig också i sitt 1884 avgivna betänkande

angående rättegångsväsendets ombildning sönderstyckningen av

hovrätterna i en mångfald mindre, men föreslog en ökning av antalet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.tn proposition Nr 121. 3

hovrätter till fem, nämligen förutom nuvarande tre hovrätter eu ny

hovrätt för västra Sverige i Göteborg samt en hovrätt i Norrland. 1

fråga om deri norrländska hovrätten yttrade nya lagberedningen:

»Sedan den äldre lagberedningens första yttrande avgavs, hava i åtskilliga

landsdelar inträtt förändringar i folkmängd, industri och samfärdsel av den beskaffenhet,

att en förändring även i liovrättsindelniugen synes vara, om ock ej ur

processuell synpunkt ovillkorligen nödig, dock i hög grad praktiskt lämplig och

gagnelig. Särskild uppmärksamhet förtjäna härvid de norrländska landskapen, vilka

erhållit en ständigt växande betydelse, som för ett halvt sekel sedan knappt kunde

förutses. Det beroende i ekonomiskt avseende, vari såväl städer som landsbygd på

den tiden stodo till huvudstaden, har lämnat rum för en självständigare ställning,

och affärsrörelsens centrum är icke lika uteslutande som förr befintligt i Stockholm.

På sådan grund torde med allt skäl kunna antagas, att övervägande fördelar

skulle uppstå för den löftesrika norrländska bygden, därest även rättsskipningen i

högre instans flyttades närmare affärslivets nya huvudplatser. Ur denna synpunkt

föreställer sig beredningen, att frågan om inrättandet av en särskild hovrätt för

Norrland eller rättare sagt för de nordligaste länen bör utan uppskov tagas under

omprövning.»

Förstärkta lagberedningen biträdde i sitt år 1887 avgivna betänkande

nya lagberedningens förslag i förevarande avseende. Beträffande

hovrätternas antal voro fyra ledamöter av den stora beredningen

så till vida av skiljaktig mening, att de funno en tillökning i hovrätternas

dåvarande antal allenast med en vara tillfyllest och ansågo den nya

hovrätten böra förläggas till Norrland. Förstärkta lagberedningen påyrkade

alltså enhälligt inrättandet av en norrländsk hovrätt.

Aven vid det nu pågående utredningsarbetet angående en reform

av rättegångsväsendet har en utsmyckning av de nuvarande hovrätterna

på flera överrätter ansetts bliva nödvändig i samband med rättegångsreformens

genomförande, och ber jag i detta avseende få erinra om de

utlåtanden, vilka den 3 maj 1921 och 2 januari 1922 avgivits av processkommissionen,

för vilka utlåtanden jag närmare redogjort vid anmälan

inför Kungl. Maj:t den 17 februari 1922 av vissa lagförslag, betingade

av den nya hovrättens inrättande (prop. nr 108 sid. 8 och 37).

Förutom i samband med en allmän reform av rättegångsväsendet

hava, såsom jag tidigare nämnt, yrkanden på inrättande av en norrländsk

hovrätt vid upprepade tillfällen framställts, då fråga uppkommit

om beredande av förstärkning i arbetskrafterna för Svea hovrätt.

1 anledning av ett förslag av Kungl. Maj:t vid 1890 års riksdag

om överflyttande till Svea hovrätt av en division från Göta hovrätt,

varigenom antalet divisioner i Svea hovrätt skulle komma att uppgå till

sju, väcktes i riksdagen tvenne motioner, i vilka hemställdes om avslag

å ifrågavarande proposition och om skrivelse till Kung!. Maj:t med be
-

Förstärkta

lag ber edningen

1887.

Processkom
missionen.

1896 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

1904 års

riksdag.

1921 års

riksdag.

1922 års

riksdag.

gäran om utredning angående upprättande av en norrländsk hovrätt.

Riksdagen avslog emellertid motionerna och biföll i stället det kungliga

förslaget.

Vid 1904 års riksdag hemställdes ånyo motionsvis, att frågan om

inrättande av en norrländsk hovrätt måtte tagas under omprövning och

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Magt måtte anhålla om utredning i

ärendet. Motionärernas förslag vann också tillstyrkan av det sammansatta

stats- och lagutskott, som behandlade frågan. Emellertid blev utskottets

hemställan ej godkänd av riksdagen.

Sedan genom beslut av 1917 års riksdag den från och med höstsessionen

1904 inrättade åttonde, extra divisionen uppförts på ordinarie stat,

beviljade 1920 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag medel för beredande

under år 1921 av tillfällig förstärkning av Svea hovrätts arbetskrafter

med en nionde, extra division för behandling huvudsakligen av vädjade

mål. Då i statsverkspropositionen vid 1921 års riksdag anslag begärdes

för upprätthållande av samma division äveu under år 1922, väcktes

inom riksdagens båda kamrar likalydande motioner, vari hemställdes

om riksdagsskrivelse till Kungl. Magt med begäran om utredning rörande

inrättande av en särskild hovrätt för de fyra nordligaste länen.

I utlåtande (nr 6) av sammansatt stats- och första lagutskott tillstyrktes

motionärernas hemställan och anförde utskottet därvid bl. a., att det

syntes utskottet uppenbart, att med den omfattning Svea hovrätt dåmera

erhållit stora svårigheter måste uppstå att på ett tillfredsställande sätt

administrera densamma. Dessa svårigheter—anförde utskottet vidare —

som påtalades redan efter sjunde divisionens tillkomst, gjorde sig givetvis

med än större styrka gällande, sedan antalet divisioner ökats till nio.

Särskilt ville utskottet framhålla, hurusom den ledande och övervakande

verksamhet, som enligt hovrätternas arbetsordningar tillkomme presidenterna,

i Svea hovrätt på grund av det stora antalet ordinarie och

extra ordinarie tjänstemän bleve i avsevärd mån försvårad, varjämte

hovrättsledamöternas möjlighet att erhålla tillräcklig kännedom om de i

hovrätterna tjänstgörande aspiranternas duglighet i hög grad inskränktes.

Utskottets utlåtande vann riksdagens godkännande och hemställde

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 juni 1921 (nr 262), att

Kungl. Magt måtte taga under omprövning frågan om inrättande av en

särskild hovrätt för de fyra nordligaste länen samt efter verkställd utredning

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

giva anledning.

I anledning av denna riksdagens skrivelse framlade Kungl. Maj:t

i proposition nr 108 vid 1922 års riksdag tvenne lagförslag, nämligen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

5

dels förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. 3 § rättegångsbalken

dels förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den 15

oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg

under konkurs. Dessa lagförslag avsågo att möjliggöra inrättande

av eu särskild hovrätt för de fyra nordligaste länen. I propositionen

föreslogs Härnösand som förläggningsort för den nya hovrätten.

1 anledning av propositiouen väcktes i första kammaren motionen

nr 118 samt i andra kammaren motionerna nr 224, 225 och 238. 1 en

av dessa motioner yrkades avslag å propositionen; i de övriga yrkades

bl. a. dels att eu förestående utredning rörande kostnaderna för hovrätten

över Norrland även måtte omfatta Sundsvall som förläggningsort,

dels att utredning måtte verkställas rörande kostnaderna för statsverket

vid inrättande i Umeå av eu hovrätt omfattande Ångermanland samt

Västerbottens och Norrbottens län.

Propositionen och motionerna behandlades av sammansatt statsoch

första lagutskott. I utlåtande nr 6 hemställde utskottet, att riksdagen

ville med avslag å propositionen i skrivelse till Kungl. Magt

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa förnyad utredning angående

inrättande av en särskild hovrätt för de fyra nordligaste länen

och därvid särskilt låta utföra beräkning av de kostnader för statsverket,

som genom ett dylikt inrättande skulle föranledas, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

I motiveringen till sin hemställan anförde utskottet hl. a., att av

riksdagens förut berörda skrivelse den 4 juni 1921 (nr 262) torde framgå,

att riksdagen i princip uttalat sig för inrättande av en hovrätt i

Norrland redan före genomförandet av den blivande rättegångsreformen.

Utskottet framhöll att, även om man finge anse, att genom den förebragta

utredningen ådagalagts, att skälen för inrättande av en hovrätt

i Norrland alltfort kvarstode orubbade, den hittills framlagda utredningen

i andra avseenden syntes vara mindre fullständig. Detta gällde

dels valet av plats för den nya hovrätten, dels själva kostnadsfrågan.

Beträffande de mest betydande engångskostnaderna eller utgifterna för anskaffande

av ämbetslokaler för den nya hovrätten samt de i samband därmed

stående utgifterna till möbler och andra inventarier, arkivinredning och

bibliotek hade departementschefen sålunda icke nu förebragt någon utredning.

Icke heller förelåge någon uppgift angående den skillnad i

utgifter, som skulle uppstå, om man beslöte sig för en annan plats än

Härnösand. Jämväl påpekades behovet av utredning rörande de kost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:t\ proposition Nr 121.

Förläggnings
ort.

Processkommissionen

8/s 1921.

Svea hovrätt

9/i9 1921.

nader för statsverket, som eventuellt bleve erforderliga för beredande av

bostäder åt den nya domstolens tjänstemän.

Under åberopande av vad som anförts i utskottsullåtandet biföll

riksdagen utskottets hemställan samt avlät till Kungl. Maj:t förutnämnda

den 12 maj 1922 dagtecknade skrivelse i ärendet (nr 151).

Av den utredning rörande förläggningsort för den nya hovrätten,

som förebragtes i det vid föregående års proposition (nr 108) fogade

utdrag av statsrådsprotokollet, vill jag här sammanfattningsvis återgiva

följande:

I ett yttrande till lagutskottet rörande den norrländska hovrättsfrågan

den 3 maj 1921 (prop. 1922 nr 108 sid. 8) framhåller processkommissionen

i huvudsak följande.

Det vore av vikt, att den nya hovrätten förlädes till sådan ort, som kunde

förväntas även under en ny rättegångsordning bliva säte för en överrätt. En

inom kommissionen uppgjord provisorisk indelningsplan för överrätterna upptoge

en överrätt, omfattande Västernorrlands och Jämtlands län samt en, omfattande

Västerbottens och Norrbottens län. Då denna plan endast vore provisorisk, vore

kommissionen icke i stånd att, förr än ytterligare undersökningar ägt rum, avgiva

bestämt yttrande var inom ifrågavarande län överrätt eller överrätter lämpligen

borde förläggas. Emellertid skulle ett sådant rättegångssätt, som det kommissionen

tänkte sig — muntlig rättegångsförhandling — taga vida större lokalutrymme

i anspråk än hovrätterna med den nuvarande proceduren behövde. Därest icke en

ny hovrätt kunde provisoriskt inhysas i något tillgängligt hus utan ny lokal skulle

byggas, borde därför tillses, att tillräckligt utrymme erhölles, även efter det en

rättegångsreform enligt antydda linjer kommit till stånd.

I ett utlåtande den 2 december 1921 (prop. 1922 nr 108 sid. 26)

förklarar Svea hovrätt sig- ej vara fullt viss, huruvida hänsyn till de av

processkommissionen planerade framtida överrätterna borde spela någon

mera väsentlig roll vid avgörandet av frågan om förläggningsorten fölen

norrländsk hovrätt, som skulle träda i verksamhet under den närmaste

framtiden. Hovrätten anför i detta sammanhang bl. a.:

»Såsom processkommissionen erinrat, lärer det muntliga rättegångssätt, som

kommissionen tänker sig tillämpat vid överrätterna, taga i anspråk avsevärt större

lokalutrymme än hovrätterna med den nuvarande proceduren behöva. Det torde

under sådana förhållanden vara omtvistligt, huruvida, därest den norrländska hovrättens

lokalbehov skola tillgodoses genom nybyggnad, denna bör anordnas på sådant

sätt, att lokalerna skulle lämpa sig för behov, vilka först i en oviss framtid bliva

aktuella. Skulle åter möjlighet yppas för den norrländska hovrättens inrymmande

i redan befintlig byggnad, lärer vid övervägande av lämpligheten av den förläggningsort,

som härvid kunde ifrågakomma, möjligheten av att en ny överrätt kunde

komma att förläggas till annan ort än mindre få vara avgörande. Den omständigheten,

att en del av en sådan hovrätts personal då kunde få underkasta sig en flytt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Knut;/. Maj:ts proposition Nr 121. 7

ning, som eljest bleve obehövlig, torde härvid vara av relativt underordnad betydelse.

Hovrätten finner sig alltså föranlåten att vid uttalande i den nu föreliggande

förläggningsfrågan bortse från de eventualiteter, eu blivande rättegångsreform

kan medföra i fråga om norrländska överrättens förläggning.

Det spörsmål, som enligt hovrättens mening först framställer sig till övervägande,

när det gäller att bestämma platsen för den hovrätt, som nu skulle

organiseras, är huruvida övre eller nedre Norrland bör i främsta rummet ifrågakomma.

Tages därvid hänsyn till ett av de skäl, som kraftigast plägat åberopas

till stöd för inrättande av en hovrätt i Norrland, nämligen önskvärdheten av lättad

tillgänglighet för den rättssökande allmänheten, måste erkännas, att den landsdel,

som lör närvarande är i detta avseende sämst ställd — nämligen övre Norrland

bolde hava särskilt anspråk på att få en överrätt dit förlagd. Då därvid valet

näppeligen torde kunna stå mellan andra orter än städerna Umeå och Luleå samt

av dessa orter den senare måhända i högre grad än den förra lämnar tillfälle för

där boende domstolsledamöter att vinna önskvärd erfarenhet om vissa norrländska

särförhållanden, skulle tilläventyrs Luleå äga ett visst företräde, likasom ett sådant

måhända ock skulle kunna ligga däri, att Norrbottens län i fråga om utvecklingsmöjligheter

av många anses stå framför Västerbottens län. Som emellertid nu

ifrågavarande hovrätt är avsedd att tjäna alla fyra de nordligaste länen, är uppenbart,

att inrättande av en hovrätt med så pass nordlig belägenhet, som Umeå och

ännu mera Luleå intager, icke skulle för Västernorrlands och Jämtlands län medföra

någon fördel framför det nuvarande läget, utan fasthellre motsatsen. Vid övervägande

av företrädet mellan, å ena sidan, Västerbottens och Norrbottens län samt,

å andra sidan, Västernorrlands och Jämtlands län, finner hovrätten, att inrättandet

av en hovrätt å ort inom något av sistnämnda län skulle för dem medföra alla

de fördelar, som vore möjliga, samt dessutom för de två förstnämnda länen vara

ett steg i av dem önskad riktning, varemot upprättandet av en hovrätt i de två

nordligaste länen skulle vara till direkt nackdel för Västernorrlands och Jämtlands

län.»

Efter att hava åberopat vissa statistiska uppgifter, utvisande enligt

hovrättens mening, att Västernorrlands och Jämtlands län med hänsyn till

lolkmängd ocli antalet rättegångsmål måste anses äga ett betydligt försteg

framför de två nordligaste länen, yttrar hovrätten vidare:

»Till vad redan anförts i fråga om nedre Norrlands företräde såsom förläggningsort

för den ifrågasatta nya hovrätten kan läggas den relativa fördel nyssnämnda

landsdel torde framför de två nordligaste länen erbjuda ur synpunkten

av hovrättspersonalens rekrytering. Ur sistnämnda synpunkt måste Svea hovrätt

för sin del betvivla, att en förläggning till övre Norrland under nuvarande förhållanden

över huvud skulle visa sig utförbar.

Då det härefter gäller att avväga, huruvida Västernorrlands eller Jämtlands

län må äga företräde såsom förläggningsort, vill hovrätten till en början hänvisa

till ovan angivna statistiska material. Av detsamma torde oförtydbart framgå,

att Västernorrlands län såsom arbetsfält för en hovrätt äger företräde framför Jämtlands

län.

Sant är, att Östersund, den enda plats i Jämtlands län, som kan ifrågakomma

såsom förläggningsort, beträffande kommunikationer med andra norrländska orter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

äger och kan förväntas bibehålla ett avgjort företräde framför de städer, som inom

Västernorrlands län kunna tänkas såsom säte för en ny hovrätt. Men å andra

sidan har Svea hovrätt ett livligt intryck av riktigheten utav vad länsstyrelsen i

Västernorrlands län anfört därom, att tyngdpunkterna för det ekonomiska livet inom

den del av Norrland, varom nu är fråga, hava i följd av landets klimat, dess hela

struktur och fördelningen av naturliga företräden städse hittills i huvudsak varit

förlagda till det utav de för Norrland så betydelsefulla floderna i deras nedre viktigaste

lopp genomskurna kustlandet. Någon väsentlig förändring i detta förhållande

torde ej vara att förvänta inom överskådlig framtid. En naturlig följd härav är,

såsom länsstyrelsen framhållit, att intressemotsättningar och andra anledningar till

den dömande myndighetens påkallande oftare yppa sig inom kustlandet än inom

de västligare, glesare befolkade delarna av Norrland. Vissa med trävaruindustrien

förknippade, för Norrland i det hela utmärkande förhållanden torde ock vara mest

utpräglade inom Västernorrlands län.

Då Svea hovrätt således anser sig böra förorda ort inom Västernorrlands

län såsom förläggningsplats för den nu tilltänkta hovrätten, står slutligen valet

mellan de två städer i detta län, som skäligen därutinnan kunna ifrågakomma,

eller Sundsvall och Härnösand.

Härvid finner hovrätten mot Sundsvall kunna anmärkas, att denna stad är

belägen i själva utkanten av det blivande domsområdet. Härutinnan äger Härnösand

i sin något nordligare belägenhet ett visst, ej alldeles oväsentligt företräde.

För Härnösand synes i viss mån även tala, att detta samhälle varit och alltjämt

torde vara att anse såsom centralpunkten för det kulturella livet i nedre Norrland

och såtillvida i jämförelsevis hög grad erbjuder företräde, som ur den av hovrätten

tidigare betonade rekryteringssynpunkten är av stor betydelse. Slutligen

måste enligt hovrättens mening en icke alltför ringa vikt fästas vid det förhållande,

att Härnösand i motsats till Sundsvall erbjuder möjlighet att inrymma den nya

hovrätten i lokaler, som tillhöra staten. Av utlåtanden, som i ärendet avgivits

av länsstyrelsen och andra, synes framgå, att vissa byggnader, som av staten disponeras,

härvid kunna ifrågakomma. Från Sundsvall, likasom från åtskilliga

andra städer, hava visserligen å kommunens vägnar framställts anbud om kostnadsfritt

upplåtande av domstolslokaler. Hovrätten måste emellertid beteckna det såsom

mindre tilltalande, om staten skulle vid avgörande av en fråga av den art det

här gäller låta bestämma sig av den mer eller mindre fördelaktiga beskaffenheten

av anbud från olika, om den nya domstolen konkurrerande städer, varemot hovrätten

finner det fullt i sin ordning, att vid avvägande av företrädet mellan två i

mycket jämförliga städer den omständigheten, att staten själv kan i den ena men

ej i den andra disponera erforderliga domstolslokaler, kommer i betraktande.»

Processkommissionen

*/i 1922.

Uti ett den 2 januari 1922 dagtecknat utlåtande i hovrättsfrågan

(prop. nr 108 sid. 39) yttrar processkommmissionen angående den nya

hovrättens förläggningsort bl. a.:

»Något tvivel om att en ny rättegångsordning kräver minst en överrätt

för de fyra nordligaste länen kan icke finnas. Och som av processkommissionens

redan förut i detta ärende åberopade yttrande till riksdagens lagutskott framgår,

upptager den inom kommissionen uppgjorda planen två norrländska överrätter, den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanal. Maj: tu proposition Nr 121.

tina för de tva nordligaste länen och den andra för Västernorrland» och Jämtlands

län. Av eu sådan indelning följer emellertid den olägenheten, att den nordligaste

av dessa överrätter säkerligen icke kan komma att bestå av mera än en avdelning,

varför frågan tarvar ytterligare noggrant övervägande. Med hänsyn till

ortsförhållandena och kommunikationerna i denna del av landet är dock sannolikt,

att man ej kan nöja sig med en hovrätt därstädes, såvida man icke vill låta densamma

i stor utsträckning bliva ambulerande. Enligt vad av handlingarna framgår,

skulle nämligen invånarna i Norrbottens och Västerbottens län icke få lättare

förbindelser med den ort inom nedre Norrland, där eu hovrätt kunde förläggas,

än de hava med Stockholm, och invånarna i Västernorrlands och Jämtlands län

skulle få avgjort sämre förbindelser med den ort inom övre Norrland, där en hovrätt

kunde förläggas, än de hava med Stockholm.

Nu angivna omständigheter försvåra i hög grad bedömandet av frågan, var

eu hovrätt, som nu skulle inrättas för samtliga ifrågavarande län, lämpligast bör

förläggas. På de skäl, som av Svea hovrätt anförts, synes emellertid härvid företrädet

böra lämnas åt någon ort inom Västernorrlands län. Bland de platser, som

där kunna komma i fråga, synes, på sätt Svea hovrätt anfört, valet böra stå

emellan Härnösand och Sundsvall. Vid bedömande av dessa bägge platsers relativa

företräde utgår processkommissionen från att den påbörjade järnvägsförbindelsen

mellan Härnösand och Sundsvall kommer till stånd, varigenom dessa bägge platser

bliva närmare förenade med varandra än nu är fallet. Efter denna järnvägs

fullbordande torde de bägge städerna i kommunikationshänseende bliva tämligen

likställda. Att Härnösand är lättare tillgängligt för befolkningen i Ådalen motväges

av att förbindelsen med Sundsvall är lättare för de centrala delarna av

Jämtland, som sedan länge ansetts där hava sin utfartsort. Vad angår övriga

omständigheter är att taga i betraktande, att Sundsvall är folkrikare och i högre

grad än Härnösand den kommersiella medelpunkten för kringliggande industridistrikt.

Detta medför bland annat, att i Sundsvall större förutsättningar för utveckling

av en duglig och tillräckligt talrik advokatkår finnas, något som är av

största vikt vid en rättegångsordning med muntlig förhandling. Å andra sidan

har Härnösand företräde därutinnan, att staden sedan gammalt är centralpunkten

för den civila och den kyrkliga administrationen samt det kulturella livet i dessa

trakter. Det måste anses vara av den största betydelse att, när en ny hovrätt

skall inrättas i denna relativt avlägsna bygd, den förlägges så, att nära kontakt

kan äga rum mellan hovrätten och dess personal å ena sidan samt övriga högre

statsmyndigheter i orten och deras funktionärer å andra sidan. Hovrättens förläggning

till centralpunkten för administrationen och det kulturella livet i orten

kan ock antagas skola minska de svårigheter, som säkert i varje fall skola möta

vid rekryteringen av en norrländsk hovrätt.

Vid övervägande av de omständigheter, som sålunda var för sig tala för

en av dessa städer, kan det vara tveksamt, huru valet bör utfalla. Men det vill

dock synas processkommissionen, så vitt frågan nu kan bedömas, som om Härnösand

i främsta rummet bör komma i fråga.»

Ur de från länsstyrelserna m. fl. inkomna utlåtanden, för vilka

närmare redogjorts i det vid förra årets preposition (nr 108 sid. 45 o. f.)

fogade statsrådsprotokollet, må här återgivas följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 suml. 98 höft. (Nr 121.) 2

Länsstyrels

m. fl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller i anslutning till processkommissionens

uttalande om behovet av tvänne överrätter för de fyra nordligaste länen,

att lämpligaste förläggningsorterna för dessa syntes vara Luleå respektive Sundsvall.

Bland den förra stadens företräden framför t. ex. Boden, betonas särskilt förefintligheten

av mera omfattande undervisningsanstalter, nämligen högre elementarläroverk

och 8-klassigt läroverk för flickor. Vid valet mellan Luleå och Sundsvall

såsom plats för den nu ifrågasatta hovrätten, håller länsstyrelsen före, att den

landsdel, som nu måste anses vara den, som i det omhandlade avseendet hade att

kämpa med de största svårigheterna, i första rummet borde tillgodoses. I det avseendet

torde ingen som helst olika mening böra kunna råda därom, att övre

Norrland hade eu ojämförligt mycket sämre ställning än Västernorrland och Jämtland,

och därför, om statsmakterna beslutade, att en ny hovrätt skulle inrättas,

även borde få se denna förlagd inom sina gränser. Som ett ytterligare skäl

härför kunde åberopas, att det motiv, som dåvarande justitieombudsmannen [i

skrivelse till Konungen den 15 juli 1907] anförde för inrättande av en hovrätt i

Norrland, då han framhöll tillvaron av för denna landsdel gällande speciallagar,

kunde sägas hava än starkare giltighet, då frågan gällde övre Norrland. Bland

• annat vore ej mindre än tre olika skogslagar här gällande, och rörande lapparnas

förhållanden innehölle lagstiftningen även särskilda bestämmelser. Länsstyrelsen

vore alltså av den meningen, att, om plats skulle väljas för en hovrätt i de fyra

nordligaste länen och om denna plats även skulle lämpa sig som förläggningsort för

en överrätt, gemensam för Västerbottens och Norrbottens län, härtill borde utses Luleå,

Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrar bl. a.: Vid övervägande av

lämplig plats för en hovrätt inom Norrland kan väl sägas, att, så länge det

skriftliga förfarandet fortfarande skall gälla, förläggningserten kan hava en mera

underordnad betydelse. Mot en sådan mening bör dock göras den invändning,

att förläggandet av hovrätten måste hava betydelse även ur administrativ synpunkt.

Anledningen till placeringen av hovrätter i Jönköping och Kristianstad

torde väl hava varit bland annat synpunkten att dessa platser läge i centrum av

jurisdiktionsområdet. Förläggning av hovrätten till ett centrum underlättar

givetvis administrationen, bereder möjlighet för den överordnade myndigheten att

lättare granska förhållandena vid underlydande domstolar och att taga kännedom

om där anställd personal. Detta är uppenbarligen av stor betydelse för

rättsskipningen. Att Umeå stad har ett centralt läge inom det ifrågasatta jurisdiktionsområdet

framgår av en blick på kartan. Järnvägsförbindelserna peka ju

ock på Umeå stad såsom ett centrum i kommunikationsavseende.

Beträffande Sundsvall såsom ifrågasatt förläggningsort för hovrätten framhåller

länsstyrelsen vidare, att det övre Norrland eller närmare bestämt Norrbottens

och Västerbottens län hade sina egentliga förbindelser icke på Sundsvall utan direkt

på Stockholm. Då andra förläggningar av liknande art för Norrland ifrågasatts

med förläggning till Sundsvall, hade häremot uppkommit bestämda protester från

det övre Norrland. Därest, såsom processkommissionen syntes avse, framdeles i

hovrätterna skulle införas muntligt förfarande, kunde det väl ej vara möjligt, att

en hovrätt för övre Norrland skulle placeras så sydligt som i Härnösand eller

Sundsvall. Härigenom skulle givetvis kostnaderna för rättsskipningen komma att

onödigt fördyras för en befolkning, som i ekonomiskt avseende mången gång

icke vore så lyckligt lottad som befolkningen i de sydligare delarna av landet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kandi. Majits proposition Nr 121.

Ett särdeles vägande argument i denna fråga syntes vara anfört av presidenten

i Vasa hovrätt, förre justitieministern Karl Söderholm [Svensk juristtidning 1920

sid. 302], däri han med erfarenhet från Vasa hovrätt uttalat, att därest endast

en hovrätt inrättas i Norrland det kan ifrågasättas, huruvida ej anledning finnes

att för densamma välja en ort på nordligare breddgrad än Vasa [ungefär i jämnhöjd

med Örnsköldsvik], För det övre Norrland, d. v. s. Västerbottens och Norrbottens

län, som efter allt att döma komrne att för framtiden utvecklas, åtminstone

vad Västerbottens län anginge snabbare än de övriga norrländska länen, krävdes

med nödvändighet en förbättrad jurisdiktion och erinrar länstyrelsen härvid

särskilt om att tillgången på domarvikarier ofta vore mycket knapp.

Länsstyrelsen yttrar vidare: Fn särdeles viktig omständighet vid frågan om

förläggningen av hovrätten torde vara, att hovrätten skall kunna rekryteras på lämpligt

sätt. Man hyser i så fall farhågor för särskilt det övre Norrland, som anses

vara alltför isolerat och i klimatiskt avseende avskräckande. Mot dylika farhågor

kan till en början åberopas den omständigheten, att domarbefattningarna i övre

Norrland ingalunda sakna sökande. Svårigheten att skaffa jurister till övre Norrland

kan ej heller vara så stor, som det ibland framhålles. Helt visst skall

det finnas möjlighet att rekrytera hovrätten med bland annat underdomare från

Norrland, antingen infödda eller dit inflyttade. Huvudsaken är, att vederbörande

genom sin verksamhet där gjort sig förtrogna med speciellt norrländska rättsförhållanden.

Av det ovan sagda framgår, att länsstyrelsen anser platsen för en norrländsk

hovrätt, såväl provisorisk som efter den nya rättegångsreformen, böra vara

Umeå stad. En hovrätt i Härnösand, Sundsvall eller eventuellt Östersund kommer

att ligga alltför avlägset för att den skall kunna medföra de fördelar för de nordligaste

länen, som en hovrätt avser att tillgodoföra rättsskipningen därstädes.

Stadsfullmäktige i Östersund yttra bl. a.: Vid bedömande av frågan om

lämpligaste förläggningsplatsen för en hovrätt för Norrland synes det stadsfullmäktige

vara särskilt tvenne synpunkter som kräva beaktande: dels bör hovrätten

förläggas till en inom dess jurisdiktionsområde centralt belägen stad, och dels böra

förbindelserna mellan denna stad och områdets alla delar vara så snabba och bekväma,

som det över huvud taget inom det nuvarande och planerade kommunikationsväsendets

gränser är möjligt. Vad då beträffar den första av dessa synpunkter,

så synas av uppenbart framträdande geografiska skäl i främsta rummet endast två

städer kunna komma ifråga, nämligen Östersund och Umeå, den förra i sin egenskap

av inre Norrlands enda stad och skärningspunkten för inlandsbanan och mellanriksbanan,

den senare såsom liggande närmast i mitten av det ifrågasatta området

från norr till söder räknat och med förbindelse till norra stambanan. Det

förtjänar att kraftigt understrykas, att den materiella utveckling med ty åtföljande

ökning av folkmängden, som är att förvänta i inre Norrland i och med inlandsbanans

fullbordande, i minst lika hög grad faller Östersunds naturliga intressesfär

till del som kuststädernas. Till Östersund leder den direkta förbindelsen från dessa

områden, under det att trafiken har att söka sig till Umeå på tvärbanorna. Till

vad som i övrigt anförts, foga stadsfullmäktige påpekandet, att det knappast

kan vara hovrätten likgiltigt att äga en god och bekväm förbindelse med huvudstaden.

I detta avseende intager Östersund eu mycket gynnad ställning, då sträckan

Östersund—Stockholm kan tillryggaläggas på en dag respektive en natt.

Stadsfullmäktige framhålla även, att i fråga om institutioner av kulturell

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

art Östersunds stad torde tåla en jämförelse med, ja överträffa, övriga städer i

södra Norrland, som kunde ifrågakomma såsom förläggningsorter för en blivande

hovrätt. Utom ett högre allmänt läroverk för gossar, funnes i staden jämväl ett

åttaklassigt läroverk för flickor, samt ett offentligt bibliotek och tre muséer.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har såsom eget yttrande i ärendet åberopat

vad stadsfullmäktige i Östersund i saken andragit samt därjämte uttalat, att för

den händelse den norrländska hovrätten, som nu vore i fråga, komme att inrättas

inom något av de båda sydligaste norrländska länen, Jämtlands eller Västernorrlands

län, Östersund enligt länsstyrelsens mening genom sitt läge i en knutpunkt

av kommunikationerna för det inre landet och med goda förbindelser jämväl med

större delen av kustlandet lämpade sig synnerligen väl såsom förläggningsort för sagda

hovrätt, och i varje fall bättre än någon av de andra härtill ifrågakomna platserna.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför bl. a.: »Frågan om en eller två

överrätter anser länsstyrelsen vara av synnerligt stor betydelse för spörsmålet om

lämplig förläggningsort för den nya hovrätten; och utgår länsstyrelsen för sin del

i det följande därifrån, att två överrätter komma att i samband med processreformen

inrättas för de fyra här avsedda länens område. Länsstyrelsen anser

vidare av lätt funna och enligt dess mening för överskådlig framtid giltiga skäl

lika med processkommissionen, att av dessa överrätter den ena skall avses för

Norrbottens och Västerbottens samt den andra för Jämtlands och Västernorr lands län.

Här i ordningen följer nu att tillse, huruvida den nya hovrätten för Norrland

bör förläggas till orten för överrätten för de två nordligare av de fyra länen

eller till motsvarande ort inom de två sydligare.

Förläggning till den förra orten skulle, såsom redan ovan angivits, innebära

en betydande fördel för Norrbottens och även Västerbottens län. Samtidigt

skulle emellertid därav följa en stark försämring av det nuvarande läget för Jämtlands

och Västerbottens län; och dock uppvisa dessa senare båda län ett betydligt

försteg framför de två nordligare i avseende å folkmängd, befintliga och snart blivande

kommunikationer samt allmän utveckling liksom ock, i följd därav, med

avseende å antalet till överrätt fullföjda mål. — Bestämmes åter hovrättens säte

till en jämväl för blivande överrätt lämplig befunnen plats inom Jämtlands och

Västernorrlands län, så innebure detta förvisso i förhållande till nuvarande läge

ej blott en fördel för dessa båda län utan jämväl en beaktansvärd förbättring för

Västerbottens och Norrbottens län.

Vid nu i korthet angivna förhållanden, beträffande vilka icke torde här erfordras

någon närmare utveckling, synes det påtagligen givet, att den nya hovrätten

bör förläggas till ort inom Jämtlands eller Västernorrlands län.

Likaså lärer det vidare vara givet, att allenast stad kan ifrågakomma såsom

förläggningsort.

Bland de sålunda nu ifrågavarande båda länens städer torde Örnsköldsvik

icke böra ifrågasättas.»

Till förmån för hovrättens förläggning till Sollefteå talar enligt länsstyrelsens

mening stadens gynnsamma läge ur järnvägs- och posttrafiksynpunkterna samt

det förhållande, att staden vore en livlig affärsort. Bland de brister, som staden

företedde såsom förläggningsplats för överrätt framhåller länsstyrelsen, att stadens

läge knappast kunde anses gynnsamt ur sjöfartsförbindelsernas synpunkt, att staden

till folkmängden vore den minsta av Västernorrlands och Jämtlands läns städer och,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunfjl. Maj:ts proposition Nr 121. 13

att staden av offentliga undervisningsanstalter ägde jämte folkskola endast en kommunal

mcllanskola.

Emot Östersund såsom förläggningsort för hovrätten anför länsstyrelsen bl. a.:

»Tyngdpunkterna för det ekonomiska och eljest sociala livet inom det Norrland,

varom bär är fråga, hava i följd av landets klimat, dess hela struktur och naturliga

bonitetsfördelning stiidse hittills i huvudsak varit förlagda till kustlandet,

till det utav de för Norrland så betydelsefulla floderna i deras nedre, viktigare

lopp genomskurna kustlandet. Från detta kustland och i bredd med dess

stigande utveckling har odling och företagsamhet, väl oftast ledda av mer eller

mindre omedelbart skogsindustriella motiv, sökt sig, förnämligast efter ådalarna,

allt längre mot väster inom höglandet uppemot den skandinaviska fjällryggen.

penna med huvudriktning mot nordväst framskridande företagsamhet har alltjämt

''. väsentlig omfattning förblivit med sina ekonomiska och andra intressen knutna

till utgångspunkterna i kustlandet. Någon genomgripande förändring av det genom

nu antydda förhållanden skapade huvudläget inom mellersta och övre Norrland

torde ej vara att förvänta inom nu överskådlig framtid.

Det är sålunda inom det över de norrländska älvarnas nedre lopp i riktning

söder-norr sig sträckande, med tiden mot väster vidgade område, generellt benämnt

det norrländska kustlandet, som huvudorterna för Norrlands intressen och samhällsliv

äro att finna; och det är fördenskull också inom detta kustland, som för

Norrland säregna förhållanden rikast framträda samt kännedom om och överblick

över dem bäst och fullständigast kan vinnas.

En naturlig följd av de förhållanden, som nu berörts, är, att intressemotsättningar

och andra anledningar till den dömande myndighetens påkallande talrikare

yppa sig inom kustlandet än inom de västligare, glesare befolkade delarna av Norrland.

Såsom framgår av uppgifter i förevarande ärende, och även eljest är känt,

är också antalet domstolsärenden, jämväl hos överrätterna, konstant väsentligt större

från Västernorrlands län än från Jämtlands.

Med ledning av nu angivna omständigheter och överväganden synes det

länsstyrelsen,^ att vid valet av förläggningsort för den norrländska hovrätten Östersund

bör stå tillbaka för stad inom Västernorrlands läns kustland, vilken även i

övrigt kan anses lämplig såsom förläggningsort.»

Till förmån för Sundsvall såsom förläggningsort framhåller länsstyrelsen

huvudsakligen stadens goda kommunikationer och undervisningsanstalter samt stadens

egenskap att vara säte för en omfattande in- och utrikes affärsrörelse, vilket senare

förhållande vore av särskild betydelse för vinnande av önskemålet om förefinthgheten

på överrättsorten av erfarna och väl utbildade advokater. Emellertid syntes

stadens belägenhet i det så att säga yttersta sydöstra hörnet av den nya Norrlandshovrättens

liksom ock en blivande överrätts för Västernorrlands och Jämtlands län

domkrets vara av beskaffenhet att ej oväsentligt inkräkta på stadens allmänna lämplighet

i här åsyftade hänseende. Tydligen vore denna belägenhet ägnad att ej

sällan öka rättssökandes tidspillan och kostnader, liksom den ock kunde tänkas

vara till nackdel för den större delen av domskretsen vid kommunikation med

staden i hovrättsärende annorledes än medelst personlig inställelse.

Rörande Härnösands lämplighet som förläggningsort för den ifrågasatta

“‘prätte.n anför länsstyrelsen bl. a.: »I fråga om järnvägs- och därav beroende

postforbindelser är Härnösand för närvarande sämre situerad än Sundsvall beträf
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kanal. Maj:ts proposition Nr 121.

fande förbindelser med Mellansverige samt Jämtlands län. Denna nackdel föi

Härnösand kommer dock att i allt väsentligt försvinna med ostkustbanans öppnande

för trafik redan i dess sträckning Sundsvall Härnösand, liksom a andra sidan

därigenom den fördel Härnösand för närvarande äger gentemot Sundsvall ifråga

om förbindelser med de nordliga delarna av hovrättsdomskretsen, skulle i det väsentliga

upphöra. Någon avsevärd förändring i de båda städernas inbördes situation

i förevarande hänseende före och efter ostkustbanans tillkomst synes icke föranledas

av tvärbanan Forsmo—Hoting.

Beträffande Härnösands sjöfartsförbindelser gäller i huvudsak detsamma som

för Sundsvall. Dock lärer företräde få tillerkännas Härnösand beträffande förbindelserna

med den avsedda domskretsen, särskilt med tanke på den ej obetydliga

ångermanländska skärgården och den viktiga kommunikationsled, som Ångermanälven

upp till Nyland och även Sollefteå utgör.

I fråga om offentliga institutioner av värde för eu hovrätt och framtida

överrätt är staden Härnösand vida överlägsen Sundsvall. I Härnösand rörefinnas,

bland andra, läns- och stiftsstyrelse, lantmäterikontor, centralfängelse, jägmästarexpedition,

Hemsö fästnings kommendantsexpedition och kemisk station. Dess

undervisningsväsen är mångsidigare än i de allra flesta av rikets städer (folkskola,

stats- och landstingsseminarier, högre allmänt läroverk och 8-klassig flickskola, navigationsskola,

tekniskt gymnasium med fackskola för träindustri, skogsskola, dövstumsskola).

Rörande bildningsanstalter i övrigt är att nämna, hurusom föreningen

för norrländsk hembygdsforskning här har sin hemort liksom sina muserinstitutioner

och sin undervisningsverksamhet, ävensom att fråga föieliggei ellei

yppats om förläggande till Härnösand av ett norrländskt landsarkiv och en depa

av nationalmusei konstverk. Stadens sjukvårdsväsen, med hospital och ^

vidgning med bland annat en ögonavdelning varande länslasarett, är väl tillgodosett.

. , , , . ,

Det norrländska ekonomiska och eljest samhalliga livet har en av sina mest

betydande och starkast utpräglade centralorter, tillika en av de samhälleligt mest

komplicerade i Norrland, utmed den närbelägna ångermanländska nedre ådal upp

till Sollefteå. Norrländska särförhållanden torde träda särdeles tydligt fram inom

denna ådal och i dess förbindelse med det övriga Ångermanland utmed ådalen i

nordväst och jämväl norr om den stora skogshöjd, Skuleberget, som skiljer nedre

ådalen från Örnsköldsvikstrakterna. I fråga om tillfälle att vinna insikt om saregna

norrländska förhållanden står fördenskull Härnösandsorten ingalunda efter

Sundsvallstrakten; snarare torde den uppfattningen äga grund, att den förra orten

erbjuder bättre förutsättningar för en fullständigare och liksom objektivare överblick

över dem. .... . ... , ,

Med tanke på det betydande ekonomiska livet inom de angermanlandska

ådalarna och andra omständigheter, däribland även den, synnerligast efter ostkustbanans

öppnande, lätta förbindelsen med Sundsvallsorten, lärer Härnösand fa anses

icke stå väsentligt efter Sundsvall i fråga om utsikterna att efter ditförläggande

av en hovrätt där finna ett väl företrätt advokatstånd.»

I samband med den i det följande omförmälda utredningen anoående

kostnaderna för hovrättslokalers inredande, vilken utredning verk
■Ö
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 121.

15

ställts på grund av tidigare åberopade riksdagsskrivelsen den 12 maj

1922, hava stadsfullmäktige i Umeå, länsstyrelserna i Västerbottens och

Västernorrlands län samt Svea hovrätt gjort vissa uttalanden angående

lämplig förläggningsort för den nya hovrätten, av vilka uttalanden här

må återgivas följande.

Stadsfullmäktige i Umeå hava i skrivelse den 19 september 1922

framhållit, att en för de fyra nordligaste länen avsedd hovrätt erhölle

det utan jämförelse centralaste läget, om den förlädes till Umeå. I

skrivelsen an föres vidare:

»Då Eders Kung!. Makt ifrågasatt hovrättens förläggning till Härnösand,

anse sig stadsfullmäktige böra framhålla, att förbindelsen mellan trakterna norr

om Örnsköldsvik å ena sidan och Härnösand å andra sidan alltid varit otillfredsställande.

Järnvägsresan från Umeå till Stockholm kräver 20 timmar 29 minuter,

men från Umeå till Härnösand 23 timmar 35 minuter. I omvänd riktning äro

förhållandena enahanda.

Då det är en allmänt utbredd uppfattning, att resan från Stockholm till

Umeå är avsevärt längre än från Stockholm till Härnösand, torde det böra påpekas,

att tidsskillnaden är allenast omkring 2 timmar 45 minuter.

En blick på folkmängdsstatistiken visar, att den starkaste utvecklingen under

de senare åren förekommit i de båda nordligaste länen. Under tiden 1917—1921

har folkmängden ökats i Västernorrlands län med 2.3 procent, i Jämtlands län

med 5.3, i Västerbottens län med 5.8 och i Norrbottens län med 4.6 procent. Utvecklingen

torde helt säkert bliva ännu kraftigare i de båda nordligaste länen

under den närmaste framtiden, beroende på väg- och järnvägsbyggandet, elektricitetens

landvinningar och i samband därmed industriens utveckling samt kolonisationsverksamhetens

snabba utbredning.

Västernorrlands och Jämtlands läns sammanlagda folkmängd uppgick vid

senaste årsskiftet till 403,089 och Västerbottens och Norrbottens läns folkmängd

till 370,566. Härvid bör dock beaktas, att befolkningen i norra Ångermanland har

betydligt närmare väg till och bättre förbindelser med Umeå än med Härnösand

eller Sundsvall, varför det övervägande antalet invånare har större fördel av hovrättens

förläggning till Umeå än till någon av de övriga föreslagna städerna.

Det synes stadsfullmäktige för övrigt mindre ändamålsenligt att förlägga

hovrätten till det sydöstra hörnet av ett jurisdiktionsområde, vars sammanlagda

areal är 241,541 kvadratkilometer eller ett betydligt större område än hela det

övriga Sverige tillsammantaget.

Om en hovrätt för de fyra nordligaste länen inrättas, skulle areal och folkmängd

fördela sig sålunda:

Areal, kvkm.

Svea hovrätt................................................ 108,119

Göta hovrätt ................................................ 75,200

Hovrätten över Skåne och Blekinge....... 14,318

Norrlands hovrätt...................................... 241,541

Folkmängd.

2,243,731

2,055,236

881,694

773,655

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Med den starka utvecklingen i Norrland är det tydligt, att en hovrätt för

Norrland redan inom ett tiotal år har en lika stor folkmängd inom sitt område

som hovrätten över Skåne och Blekinge nu äger. Beaktas bör emellertid, att den

norrländska hovrättens verksamhetsområde erhåller en areal, som är omkring 17

gånger större än hovrättens över Skåne och Blekinge.

Därest vid en blivande rättegångsreform skulle visa sig, att för Norrland

erfordras ytterligare en hovrätt, synes det vara av vikt, att den första hovrätten

erhåller sådan förläggningsort, att ytterligare en hovrätt kan inrättas utan att den

förra behöver förflyttas. Stadsfullmäktige vilja i sådant avseende framhålla, att

i Finland hovrätter finnas i Vasa och Åbo—Vasa på en något sydligare breddgrad

än Umeå och Åbo på samma breddgrad som Gävle. Om den av riksdagen

i princip redan beslutade norrländska hovrätten förlägges till Umeå, synes en eventuell

andra hovrätt böra förläggas till Gävle eller Falun. I fall hovrätten förlägges

till Falun, synes med fördel kunna till samma hovrätt förläggas icke blott

Gävleborgs och Kopparbergs län utan även Värmlands län, då Falun är en för

dessa tre län centralt belägen stad med goda kommunikationer.

Vid en sådan utbrytning från Svea hovrätt skulle de olika hovrättsområdenas

areal och folkmängd bliva följande:

Areal, kvkm. Folkmängd.

Svea hovrätt............................................... 39,126 1,483,427

Göta hovrätt ................................................ 75,200 2,055,236

Hovrätten över Skåne och Blekinge........ 14,318 881,694

övre Norrlands hovrätt ............................ 241,541 773,655

Södra Norrlands, Dalarnes och Värmlands

hovrätt................................................ 68,993 760,304

5,954,316

Härav framgår, att den nu ifrågavarande hovrättens förläggning till Umeå

icke kan föranleda hovrättens förflyttning vid inrättandet av ytterligare en hovrätt

för Norrland. Däremot synes det, som om en förläggning till någon av de

övriga föreslagna städerna skulle medföra en framtida förflyttning, därest man

vill undvika, att hovrätterna förläggas alltför nära varandra. Då den nya hovrätten

väl företrädesvis bör inrättas i syfte att gagna framför allt övre Norrland,

varifrån kravet på en hovrätt också kommit, synas starka skäl tala för att såsom

förläggningsort väljes eu stad inom övre Norrland. Då Umeå stad är belägen i

södra delen av de båda nordligaste länen och har det bland hovrättsområdets städer

centralaste läget, synes valet av Umeå som förläggningsort för hovrätten

vara det ur alla synpunkter fördelaktigaste.»

Länsstyrelsen i Västerbottens lön förklarar sig i skrivelse den 18

oktober 1922 dela stadsfullmäktiges mening om att en ifrågasatt hovrätt

för Norrland lämpligast borde förläggas till Umeå och åberopar

länsstyrelsen såsom stöd för denna uppfattning de skäl, som stadsfullmäktige

i nyss återgivna skrivelse härför anfört, vilka skäl syntes länsstyrelsen

övertygande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

17

Länsstyrelsen i Västernorrlands lön yttrar i skrivelse den 23 oktober

1922, att länsstyrelsen ej ville lämna oanmärkt, hurusom det under

ärendets behandling i 1922 års riksdag- motionsvis framkomna förslaget

om en norrländsk hovrätts förläggning till Umeå, varvid, enligt samma

förslag, Västernorrlands län skulle höra under två skilda hovrätter, icke

kunde vara att tillråda. Länsstyrelsen förklarar sig i detta sammanhang

vidhålla sin tidigare uttalade mening, att vid val av förläggningsort

för en hovrätt med de fyra nordligaste länen som domsomräde

Härnösand borde i främsta rummet ifrågakomma.

Svea hovrätt förklarar i ett infordrat utlåtande den 10 november

1922 sig vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att av de orter inom

de två sydligare norrländska länen, som kunde ifrågakomma som förläggningsort

för hovrätten, Härnösand vore den lämpligaste.

Vad därefter angår den av riksdagen begärda kostnadsutredningen,

vill jag nämna följande.

Av skäl, till vilka jag senare återkommer, har den av riksdagen

i skrivelse den 12 maj 1922 (nr 151) begärda utredningen angående

kostnaderna för beredande av lokaler åt en hovrätt över Norrland ansetts

böra begränsas till de tre städerna Umeå, Sundsvall och Härnösand.

Genom brev den 28 juli 1922 har Kungl. Maj:t anbefallt länsstyrelserna

i Västernorrlands och Västerbottens län att anmoda stadsfullmäktige

i Härnösand och Sundsvall respektive Umeå, att envar beträffande

den stad, som av dem företräddes, medverka till den av riksdagen begärda

utredningen genom åvägabringande, vad staden anginge, av så fullständiga

upplysningar som möjligt i de av riksdagen framhållna avseenden, därvid

särskilt borde beaktas ej mindre frågan om kostnaderna för beredande av

nödiga ämbetslokaler för hovrätten, där erbjudande ej förelåge från vederbörande

stad att tillhandahålla dylika lokaler i slutligen iordningsställt

skick, än även möjligheterna att utan kostnader för statsverket bereda

bostäder åt de befattningshavare, som komme att för hovrätten anställas.

Vid remisskrivelsen var fogad en inom justitiedepartementet upprättad

promemoria, i vilken uppgavs, att den nya hovrätten beräknades

från början lämpligen böra bestå av två förstärkta divisioner, men borde

vid lokalfrågans ordnande hänsyn tagas till att inom en törhända ej

alltför avlägsen framtid det kunde vUa sig behövligt att vid hovrätten

upprätta ytterligare en division. I hovrättsbyggnaden borde lämpligen

inrymmas bostadslägenhet för en expeditionsvakt.

Sedan den genom länsstyrelserna införskaffade utredningen inBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 98 käf t. (Nr 121.) 3

Engångskostnader

för inredning

av lokaler.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

V med.

Hovrättslokal.

Stadsfull
mäktige.

kommit, anbefallde Kungl. Maj:t den 28 oktober 1922 Svea bovratt och

byggnadsstyrelsen att avgiva utlåtanden i ärendet.

De infordrade utlåtandena avgåvos av Svea hovrätt den 10 november

och av byggnadsstyrelsen den 14 december 1922.

Därjämte har Kungl. Maj:t den 20 december samma år anbefallt

byggnadsstyrelsen att inkomma dels med specificerad beräkning över

kostnaderna ej mindre för beredande för den ifrågasatta nya hovrätten av

lokaler i den för Hemsö kustartillerikår i Härnösand uppförda kaseruen

— därvid styrelsen hade att utgå ifrån att hovrätten skulle utgöras av

två divisioner och att förläggningen i kasernen endast bleve av provisorisk

natur i avbidan på den i samband med rättegångsreformen väntade

omorganisationen av hovrätterna — än även för anordnande av lokaler

för hovrättens provisoriska inrymmande i det f. d. Hedbergska huset i

Sundsvall, dels ock med utredning angående de kostnader för möbler

och andra inventarier samt arkivinredning, som kunde påkallas för

en hovrätt av nämnda omfattning.

Den 11 januari 1923 har byggnadsstyrelsen avgivit ifrågavarande

utlåtande, varvid fogats bland annat även ritningar till provisorisk lokal

för hovrättens inrymmande i nämnda kasern.

Vid framläggande av de resultat, som den sålunda och i övrigt verkställda

utredningen lämnat, kommer jag för vinnande av större överskådlighet

att särskilt för envar av de tre städerna Umeå, Sundsvall

och Härnösand behandla frågorna dels om anskaffande av lokaler för

hovrätten, dels om beredande av bostäder åt hovrättens tjänstemän m. in.

Såsom jag redan i mitt yttrande till det vid föregående års proposition

(nr 108) fogade statsrådsprotokollet omnämnt (sid. 40), hava

stadslullmäktige i Umeå, utöver det erbjudande de tidigare lämnat om

kostnadsfritt upplåtande av tomt m. m. i händelse av ett framtida uppförande

av en nybyggnad för hovrätten, i skrivelse den 3 mars 1919

uppgivit, att, sedan nybjrggnad uppförts för det inrättade dubbelseminariet

i Umeå, det i staden varande seminariehuset bleve disponibelt för

annat ändamål och att detta lämpade sig till hovrättsbyggnad. Med

hänsyn till att det ansåges dröja några några år, innan seminariets nya

byggnader bleve färdiga, erbjödo sig stadsfullmäktige vidare att i stadens

rådhus eller på annat sätt bereda erforderliga lokaler för hovrättens

behov tills vidare och till dess seminariebyggnaden efter dubbelseminariets

uppförande bleve disponibel för hovrätten.

Stadsfullmäktige hava därefter den 10 oktober 1921 bekräftat sina

tidigare gjorda erbjudanden i fråga om upplåtande av provisoriska lokaler

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

19

ävensom av tomt för en nybyggnad samt förbehållit sig att vid eu

blivande uppgörelse utforma närmare kontraktsbestämmelser.

I anledning av förut omförmälda remiss hava stadsfullmäktige

sedermera den 14 september 1922 förklarat att, därest en hovrätt förlädes

till Umeå och nuvarande seminariebyggnaden, de förbunde sig att,

så snart denna utrymts, verkställa och bekosta inredning av hovrättslokaler

enligt upprättade ritningar och ai-betsbeskrivning.

Ritningarna och arbetsbeskrivningen utvisa, att i källarvåningen

skulle anordnas förutom pannrum m. m. tre arkivrum samt att i bottenvåningen

skulle inredas sammanlagt 13 rum och i våningen 1 tr. upp

tillhopa 12 rum, därav 1 plenisal och 2 sessionsrum. Den nuvarande

vaktmästarbostaden, belägen i en å seminarietomten uppförd byggnad,

kunde användas till bostad för en expeditionsvakt.

På stadsfullmäktiges uppdrag hava G. Rosén, E. Gillberg och N.

H. Nyman i förut omförmäld skrivelse den 19 september 1922 preciserat

de gjorda erbjudandena.

Enligt ett vid skrivelsen fogat kostnadsförslag, upprättat av

drätseldirektören Nils Hj. Nilsson, skulle sammanlagda kostnaden för

ifrågavarande ändringsarbeten, vari inräknats även arkivinredning samt

anskaffande av korkmattor, uppgå till 110,000 kronor.

I nyssnämnda skrivelse den 19 september 1922 uppgives, att

byggnaden kan beräknas vara färdig att tagas i bruk av hovrätten den

1 januari eller senast den 1 juli 1925.

I förutnämnda skrivelse den 18 oktober 1922 förordar länsstyrelsen Länsstyrelsen,

i Västerbottens län för sin del, att den ifrågasatta hovrätten förlägges

till Umeå och att stadsfullmäktiges i sådant syfte genom beslutet den

14 september 1922 och i skrivelsen den 19 i samma månad gjorda

erbjudande måtte antagas. Länsstyrelsen framhåller också, att efter de

byggnads- och inredningsarbeten, som stadsfullmäktige utfäst sig att bekosta,

tillfredsställande lokaler för hovrätten kunde beredas.

I sitt förutberörda yttrande den 10 november 1922 förklarar Svea Svea hovrätt,

hovrätt, att, så vitt med ledning av ingivna ritningar kunde bedömas,

det av stadsfullmäktige gjorda anbudet i fråga om ämbetslokaler måste

betecknas såsom fullt antagligt. Tillräckliga lokaler för en hovrätt om

tre divisioner syntes stå att erhålla genom ändamålsenligt inredande av

den ifrågavarande byggnaden. I vissa detaljer syntes dock de företedda

ritningarna böra frångås. Den omständigheten, att byggnaden ej skulle

kunna i nyinrett skick tillhandahållas förrän i början eller mitten av

år 1925, syntes ej innebära någon mera väsentlig olägenhet. Utginge

man från att för undvikande av onödiga svårigheter i avseende å per
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Byggnads
styrelsen.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

sonalens flyttning oktober eller måhända november månad helst borde

sättas till termin för den nya hovrättens trädande i funktion, kunde

det visserligen anses önskvärt, att de erbjudna lokalerna ställdes till

förfogande under hösten år 1924. Ett års uppskov syntes dock hovrätten

härvid ej spela någon större roll.

I utlåtande den 14 december 1922 anmärker byggnadsstyrelsen,

att seminariebyggnaden i Umeå, som uppförts åren 1886—87 för en

kostnad av omkring 75,000 kronor, för närvarande kunde värderas til

190.000 kronor. Byggnadsstyrelsen erinrar vidare om, att styrelsen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den lOmars 1921 meddelat, att en av styrelsen företagen

förberedande undersökning givit vid handen, att byggnaden i fråga

vid seminariets utflyttning till nybyggnaden skulle med obetydlig förändring

kunna tillgodose vissa starkt trängande lokalbehov för statsverkets räkning,

i det att postkontoret skulle kunna i bottenvåningen erhålla fullt

tillräckligt utrymme med ej obetydliga utvecklingsmöjligheter genom

tillbyggnader och därjämte såväl länets lantmäterikontor som Norrbygdens

vattendomstol kunde inrymmas i den övre våningen. Byggnadsstyrelsen

åberopar jämväl ett av styrelsen den 16 mars 1922 på grund av kungl.

remiss avgivet utlåtande angående beredande av ny lokal för lantmäterikontoret

i Umeå, i vilket utlåtande styrelsen beräknat kostnaden för en

nybyggnad för lantmäterikontoret och vattendomstolen jämte inköp av

tomt till 298,500 kronor, vilket belopp emellertid dåmera kunde reduceras

till 250,000 kronor. Styrelsen framhåller även, att, om den gamla

seminariebyggnaden bleve disponerad för hovrättens räkning, den efter

vad styrelsen kunde finna oundvikliga följden härav bleve, att lantmäterikontorets,

vattendomstolens och postverkets lokalfrågor måste lösas

genom nybyggnad, vilket skulle medföra en kostnadsökning av minst

250.000 kronor utöver kostnaden för styrelsens år 1921 framlagda förslag

till seminariets ombyggnad. Enligt byggnadsstyrelsens mening

borde sålunda det från Umeå stads sida gjorda erbjudandet beträffande

gamla seminariebyggnaden stå tillbaka för tillgodoseendet genom användandet

av nämnda byggnad av det trängande behovet av förbättrade

lokaler för vissa andra i staden förlagda statsinstitutioner.

I detta sammanhang torde böra anmärkas, dels, att byggnadsstyrelsen

i sitt nyssnämnda yttrande den 10 mars 1921 beräknat kostnaden

för lantmäterikontorets, vattendomstolens och postens inrymmande

i gamla seminariebyggnaden till 320,000 kronor, dels att styrelsen i

utlåtandet den 16 mars 1922 angående nybyggnad för lantmäterikontoret

i Umeå upplyst, att gamla seminariebyggnaden efter verkställd reparation

ej kunde beräknas bliva disponibel förrän omkring den 1 april 1926

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Beträffande lantmäterikontorets lokalfråga vill jag nämna, att Kungl.

Maj:t den 23 februari 1923, beslutat, att till riksdagen avlåta en proposition

angående nybyggnad för lantmäterikontoret i Västerbottens län,

för vilket ändamål för budgetåret 1923—1924 äskas ett extra reservationsanslag

av 120,000 kronor.

Angående de erbjudna tillfälliga lokalerna, som, intill dess seminariebyggnaden

kunde bliva disponibel, skulle provisoriskt användas av hovrätten,

torde enligt en av stadsfullmäktiges i Umeå ordförande till mig

lämnad skriftlig uppgift i stadens rådhus till hovrättens förfogande

kunna ställas sammanlagt 14 rum. Av dessa äro för närvarande 4 rum

upplåtna till lantmäterikontoret, 3 rum disponerade för uppbörds- och

stadsfogdekontor samt tillhopa 7 rum för stadsfullmäktiges, elektricitetsverkets,

drätselkammarens och byggnadskontorets räkning. Lokalerna

skulle stå till förfogande från och med den 1 oktober 1924.

1 förevarande sammanhang vill jag beröra ett spörsmål, som synes

mig spela en viss roll vid bedömandet av frågan om hovrättens eventuella

förläggning till Umeå, nämligen den rätt staten kan äga till den

gamla seminariebyggnadens tomt.

I ett å stadsfullmäktiges vägnar utfärdat gåvobrev den 26 januari

1892 har ifrågavarande tomtområde upplåtits Datt användas till tomt för

folkskollärarinneseminarietD i Umeå, och har Kungl. Maj:t och kronan

den 13 februari 1893 av Umeå rådhusrätt beviljats lagfart å tomten.

När fråga sedermera uppkom om uppförande av nybyggnad för

ett dubbelseminarium i Umeå, beslöto stadsfullmäktige den 15 november

1912 att avlåta eu skrivelse till Kungl. Maj:t med erbjudande av staden

att kostnadsfritt upplåta erforderligt tomtområde för seminariets behov

m. m., varjämte stadsfullmäktige förklarade sig villiga att Demot eu

köpeskilling, ej överstigande 57,<)00 kronor, inköpa nuvarande seminarietomten

med åbyggnader här i staden, därest det nya dubbelseminariets

förläggande till Umeå göres beroende av en dylik åtgärd från stadens sidaD.

Sedermera hava stadsfullmäktige den 17 oktober 1913 med vidhållande

i övrigt av sina den 15 november 1912 gjorda erbjudanden i

fråga om förläggande till staden av ett dubbelseminarium, beträffande

upplåtelse av mark erbjudit sig att till tomtområde för seminariets behov

kostnadsfritt upplåta vissa områden. Stadsfullmäktiges skrivelse i ärendet

är dagtecknad den 20 oktober 1913.

Stadsfullmäktige beslöto därefter den 10 augusti 1917 att vidhålla

sina den 15 november 1912 och 17 oktober 1913 gjorda erbjudanden

för förläggande till Umeå stad av det ifrågasatta dubbelseminariet.

Den 21 december 1917 beslöto stadsfullmäktige bland annat att i

Tillfälliga

lokaler.

Statens rätt

till gamla

semariebyggnadens

tomt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

stället för viss del av det tidigare erbjudna området erbjuda annat motsvarande

område.

Sedan 1920 års riksdag i anledning av en inom riksdagen väckt

motion (första kammaren nr 63) beslutat att — under förutsättning att

Umeå stad tillhandahölle byggnadstomt å villkor, som Kungl. Maj:t

funne sig kunna godkänna — bevilja anslag till uppförande av byggnader

för dubbelseminarium i Umeå, förklarade sig Kungl. Maj:t i skrivelse

den 3 mars 1922 antaga stadsfullmäktiges erbjudanden den 20

oktober 1913 med däri av stadsfullmäktige gjord ändring den 21 december

1917. Härvid gjordes dock icke det nya dubbelseminariets förläggande

till Umeå beroende av att staden inköpte den gamla seminariefastigheten.

Stadsfullmäktige i Umeå hava i skrivelse till Konungen den 3 mars

1919 i förevarande fråga anfört:

»Vid underhandlingar, som år 1912 fördes mellan staten och staden angående

förläggande av ett dubbelseminarium till Umeå, förbundo sig stadsfullmäktigeatt

för ett pris av högst 57,000 kronor från staten inlösa den nuvarande seminariebyggnaden,

åt vilken staden på sin tid upplåtit hela kvarteret Läraren till tomt.

På grund av de stora uppoffringar staden iklätt sig för dubbelseminariet hava

stadsfullmäktige också ansett sig äga berättigade anspråk på att få övertaga nämnda

fastighet, när seminariet flyttar till sina nya lokaler. Emellertid förklara sig stadsfullmäktige

härmed villiga att avstå från dessa anspråk, under förutsättning att

den nuvarande seminariebyggnaden tages i bruk för en till Umeå förlagd hovrätt.»

Vidare hava stadsfullmäktige i skrivelse till Konungen den 10

mars 1922 yttrat, att staden med hänsyn till de stora uppoffringar

staden underkastat sig för det nya dubbelseminariet ansett skäligt, att

staden finge inlösa gamla seminariet emot en köpeskilling, ej överstigande

57,000 kronor. Stadsfullmäktige hade visserligen den 3 mars

1919 så till vida ändrat mening, att stadsfullmäktige förklarat sig villiga

att avstå från sina anspråk å seminariet, men hade detta skett endast

under den uttryckliga förutsättningen, att den nuvarande seminariebyggnaden

toges i bruk för en till Umeå förlagd hovrätt.

Byggnadsstyrelsen har i förut berörda skrivelse till Konungen den 16

mars 1922 framhållit, att staten enligt styrelsens mening icke med hänsyn

till ordalagen i det av stadsfullmäktige den 26 januari 1892 utfärdade

gåvobrevet å den gamla seminarietomten torde kunna anses vara förhindrad,

att, sedan den nya seminariebyggnaden blivit iordningsställd,

använda den nuvarande på statens bekostnad uppförda seminariebyggnaden

för vilket annat statsändamål som helst än det ursprungligen

avsedda ändamålet.

I förut omförmälda stadsfullmäktigebeslut den 14 september 1922

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

förklara sig stadsfullmäktige medgiva att, därest eu hovrätt förlädes till

Umeå och nuvarande seminariebyggnaden, den för ett folkskollärarinneseminarium

till statsverket skänkta tomten finge användas för ifrågavarande

nya ändamål.

På uppdrag av stadsfullmäktige hava G. Rosén, E. Gillberg och

N. H. Nyman i förut åberopade skrivelsen den 19 september 1922 förklarat,

att staden icke kunde medgiva, att den för ett seminarium skänkta

tomten på sätt byggnadsst}^relsen i sitt den 16 mars 1922 dagtecknade

yttrande föreslagit, utnyttjades till postkontor, men däremot hade stadsfullmäktige

medgivit, att tomten finge utnyttjas för en hovrättsbyggnad,

därest hovrätten förlädes till Umeå.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i skrivelse den 18 oktober

1922 såsom sin mening uttalat, att, då det tomtområde,5 å vilket nuvarande

seminariebyggnaden uppförts, upplåtits av stadsfullmäktige till

statsverket för ett folfcskollärarinneseminarium, området i fråga icke torde

kunna av statsverket disponeras för annat ändamål utan stadsfullmäktiges

medgivande.

Genom kungl. remiss har sedermera justitiekanslersämbetets yttrande

i ärendet infordrats, och har ämbetet i ett den 9 mars 1923 dagtecknat

utlåtande förklarat, att enbart på innehållet i 1892 års gåvobrev och

den omständigheten, att däri avsedda tomt icke längre användes för

avsedda ändamål, staden icke torde kunna grunda någon rätt att återfå

samma tomt. Ej heller har justi ti ekanslersämbetet kunnat finna, att

den äldre tomtens återbördande uppställts såsom ett bestämt villkor för

upplåtelsen av den för dubbelseminariet avsedda jorden m. m. På grund

av det anförda har ämbetet om ock med tvekan avgivit det yttrande,

att enligt remisshandlingarna staten syntes vara berättigad att använda

äldre seminarietomten för vilket som helst statsändamål.

I beslutet den 14 september 1922 förklara sig stadsfullmäktige Bostädar,

garantera, att tillräckligt antal bostadslägenheter finnas tillgängliga för

hovrättens personal mot gängse l^ra, därvid dock stadsfullmäktige

uttalat önskvärdheten av att, om möjligt ett år före hovrättens förläggning

till Umeå, vinna upplysning om det ungefärligen erforderliga

bostadsutrymmet.

Svea hovrätt anser i förberörda utlåtande den 10 november 1922

stadens anbud böra så förstås, att antalet och storleken av lägenheterna

komme att bero av det meddelande, som viss tid i förväg koinme att

från statens sida göras beträffande behovet, och att alltså den uppskattning

av behovet, som från statens sida ifrågakomme, utan vidare skulle

s. 24 Kontrollera mot PDF

Samman
fattning.

Sunds
vall.

Hovrätts
lokal.

Provisorisk

lokal i f. d.

Hedbergska

huset.

Stadsfull
mäktige.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

lända staden till efterrättelse. Under sådan förutsättning syntes hovrätten

i denna del ej något vara att erinra mot anbudet.

Enligt stadsfullmäktiges i Umeå erbjudande skulle vid förläggande

till Umeå av en hovrätt om högst tre divisioner utan direkt kostnad

för statsverket tillhandahållas dels lokaler för hovrätten i slutligen iordningsställt

skick, dels bostäder mot gängse hyra för hovrättens tjänsteman.

På statsverket skulle i så fall stanna kostnaden för ämbetslokalernas

förseende med möbler och andra inventarier samt kostnaden för anskaffande

av ett hovrättens bibliotek.

Såsom framgår av den utredning, som av mig förebragtes den

17 februari 1922 (prop. nr 108 sid. 45), erbjuda sig i Sundsvall tvenne

alternativ för ordnande av hovrättens lokalfråga. Denna kan nämligen

lösas antingen definitivt genom uppförande av en nybyggnad,

till vilken staden förklarat sig villig att dels lämna fri tomt samt att

till denna kostnadsfritt framdraga vatten- och avloppsledningar, dels

ock bidraga med ett kontant belopp av 150,000 kronor, eller ock provisoriskt

genom hovrättens inrymmande i vissa delar av det i stadens

ägo varande f. d. Hedbergska huset.

Kostnaden för nybygguaden har byggnadsstyrelsen uppskattat till

430,000 kronor, varav, efter avräknande av stadens tillskott 150,000

kronor-, på statsverket skulle belöpa 280,000 kronor. Då av skäl, som

framdeles skola närmare angivas, nybyggnad för hovrättens räkning icke

nu bör ifrågakomma, torde anledning saknas att nu närmare ingå på

detta alternativ.

Enligt stadsfullmäktiges beslut den 19 juni 1919 och den 18 april

1922 utfäste sig stadsfullmäktige att för provisorisk lokal åt den tillämnade

hovrätten ställa våningen en trappa upp i det f. d. Hedbergska

huset och, där så funnes erforderligt, även större eller mindre del av

våningen två trappor upp i samma hus till statsverkets hyres fria förfogande,

med skyldighet dock för statsverket att på egen bekostnad ombestyra

erforderliga reparatiouer och nödiga förändringar. Utfästelsen

i fråga är bindande för en tid av 3 år, räknat från den 19 juni 1922,

och uppställa stadsfullmäktige därvid det villkor, att statsmyndigheterna

skola lämna underrättelse rörande ett eventuellt förläggande till staden

av hovrätten i så god tid, att de såsom provisoriska lokaler avsedda

lägenheterna kunna lagligen uppsägas ävensom utrymmas.

I anledning av Kungl. Maj:ts brev den 28 juli 1922 hava stadsfullmäktige

med stöd av lämnade anvisningar låtit stadens byggnadskoutor

upprätta ett förslag till de reparationer och förändringar av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Muj:ts proposition Nr 121.

ifrågavarande hus, som ansetts nödiga för att där bereda lokal åt en

hovrätt med två divisioner. Sammanlagda utgifterna härför, vilka förutsättas

skola gäldas av statsverket, hava beräknats till 10,500 kronor,

vari ingå kostnader för uppförande av ett kassavalv med 2,0<>0 kronor.

Enligt den upprättade planen skulle till hovrättens förfogande

ställas förutom vaktrum o. d. 11 rum i våningen 1 tr. upp, varav 1

plenisal, tillika sessionsrum, samt 1 sessionsrum, samt i våningen 2 tr.

upp 7 rum, förutom vaktmästarbostad.

I skrivelse den 25 september 1922 förklara stadsfullmäktige att,

därest ytterligare lokaler skulle erfordras, ett par sådana i bottenvåningen

ävensom några till arkiv lämpliga lokaler i källaren mot särskild hyra

kunde upplåtas.

Svea hovrätt anmärker i sitt förberörda utlåtande den 10 november

1922, hurusom att döma av tillgängliga ritningar den av stadsfullmäktige

erbjudna provisoriska lokalen väl syntes vara tillräcklig för en

hovrätt om två divisioner men icke torde lämna utrymme för en tredje, för

den händelse eu sådan skulle behöva inrättas, innan nybyggnad kommit till

stånd, varvid likväl vore att märka, hurusom staden förklarat, att vissa

ytterligare lokaler i samma hus skulle kunna upplåtas mot särskild hyra.

Huruvida de erbjudna lokalerna i det hela kunde anses lämpliga, kunde

ej på grundvalen av tillgängliga handlingar bedömas.

I sitt utlåtande den 14 december 1922 förklarar byggnadsstyrelsen

sig anse den av de ifrågasatta ändringsarbetena betingade kostnaden

böra beräknas till 20,000 kronor, däri inbegripet ändring av bottenvåningen,

vilken som nämnts beräknats komma att tagas i anspråk, därest

tre divisioner skulle inrättas.

Enligt den specificerade kostnadsberäkning, som byggnadsstyrelsen

sedermera i anledning av Kungl. Maj:ts remiss den 2Ö december 1922

låtit verkställa, och som styrelsen avgivit med skrivelse den 11 januari

1923, uppskattas de för inrymmande av en hovrätt om två divisioner

erforderliga reparationsarbetena till 15,000 kronor. Härtill skulle emellertid

ytterligare komma dels kostnad för omsättning av kakelugnar,

förslagsvis beräknad till 1,000 kronor, dels utgifter för anskaffande av

linoleummattor — de i lokalerna f. n. befintliga mattorna skulle enligt

lämnad uppgift ej ingå i stadens erbjudande om våningarnas hyresfria

upplåtande — vilka utgifter beräknats uppgå till omkring 6,000

kronor, dels och kostnader för arkivinredning, approximativt beräknade

till 4,000 kronor. Sammanlagt skulle således statsverkets utgifter stiga

till 26,000 kronor.

I sitt nu ifrågavarande utlåtande framhåller byggnadsstyrelsen

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 98 käft. (Nr 121.) 4

Svea hovrätt.

Byggnads
styrelsen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bostäder.

S ammanfattning.

Härnö
sand.

Hovrätts
lokal.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

såsom olägenheter, vilka äro förenade med hovrättens förläggning till

det Hedbergska huset, förutom det särdeles knappa totalutrymmet, frånvaron

av korridorsystem och den övre våningens små rum och dåliga

dagerförhållanden.

Stadsfullmäktiges beslut den 19 juni 1919 och den 18 april 1922 innefatta

jämväl en utfästelse — bindande för en tid av 3 år från den 19 juni

1922 — att tillhandahålla minst 6 bostadslägenheter om vardera 5 å 6 rum

med nutida bekvämligheter till hovrättens tjänstemän emot skälig hyra.

I sin skrivelse den 25 september 1922 anföra stadsfullmäktige i förevarande

fråga bl. a.: Stadsfullmäktige vore icke benägna att utvidga det

gjorda erbjudandet därhän, att stadsfullmäktige skulle förbinda sig att

anskaffa bostäder åt flera hovrättens tjänstemän. Stadsfullmäktige kunde

icke för det dåvarande i annat avseende precisera sitt ifrågavarande

åtagande än att stadsfullmäktige förklarade sig villiga att vid hyrans

fastställande icke beräkna högre hyra än att sammanlagda hyresinkomsterna,

med avdrag av utgifterna för fastigheten, motsvarade högst

4''/ä % ränta å det utlagda byggnadskapitalet. För de ämbets- och tjänstemän,

som ytterligare komme att anställas vid hovrätten, ansåges utan

större svårigheter bostäder kunna förhyras i staden eller dess omedelbara

närhet.

Av den lämnade utredningen framgår, att statsverkets utgifter för

nybyggnad å de av staden erbjudna tomterna, avsedd för eu hovrätt om

3 divisioner, skulle uppgå till ett belopp av omkring 280,000 kronor.

Vid en provisorisk lösning av lokalfrågan genom hovrättens inrymmande

i det f. d. Hedbergska huset kunna åter statsverkets utgifter

för hovrättslokalernas iordningsställande i slutgiltigt skick beräknas uppgå

till omkring 26,000 kronor för en hovrätt om två divisioner. Skulle

hovrätten sedermera utvidgas till tre divisioner, skulle tillkomma kostnader

för lokalers iordningsställande i källar- och bottenvåningarna samt

årlig hyra för dessa lokaler.

Huruvida statsverket förutom nu nämnda utgifter kan komma att

få vidkännas kostnad för anskaffande åt hovrättens tjänstemän av bostäder

utöver dem, som enligt stadens åtagande tillhandahållas, torde icke

f. n. med säkerhet kunna avgöras.

För Härnösands del föreligga ej mindre än fyra olika förslag till

ordnande av hovrättens lokalfråga.

Ett av dessa, betecknat såsom alternativ H, går ut på uppförande

av en nybyggnad för hovrätten på en av staden till statsverkets förfogande

ställd tomt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 121.

27

De tre övriga förslagen avse ej någon nybyggnad utan innefatta

utnyttjande för statsverkets räkning av de iuom stadens område ursprungligen

för Hemsö kustartillerikår uppförda kasernbyggnaderna, vilka

icke tagits i anspråk för nämnda ändamål, utan f. n. stå till stor del

odisponerade.

Det har därvid alternativt ifrågasatts, dels att lokaler åt hovrätten

skulle upplåtas i viss del av kasernen (alternativ !?), dels ock att ett

visst byte av lokaler skulle äga rum antingen så, att länsstyrelsen skulle

förläggas till nämnda kasern och i stället det nuvarande landsstatshuset

upplåtas åt hovrätten (alternativ (7), eller ock så, att i kasernen skulle inrymmas

folkskoleseminariet, vars hittillsvarande lokal i stället skulle upplåtas

åt hovrätten eller åt länsstyrelsen, i vilket sistnämnda fall hovrätten

skulle imymmas i landsstatshuset (alternativ D:1 resp. D;2).

Jag vill i nu angiven ordning närmare redogöra för vart och

ett av dessa förslag.

Redan i den vid föregående års proposition (nr 108 sid. 44) fogade

utredningen erinrades om ett av staden i skrivelse den 17 februari

1919 lämnat erbjudande, att, därest den nya hovrätten bleve förlagd

till Härnösand, kostnadsfritt upplåta en välbelägen och för ändamålet

fullt tillräcklig byggnadsplats, nämligen tomterna nr 351 och 352

vid Nybrogatan, samt att till tomtgränsen kostnadsfritt framdraga vattenoch

avloppsledningar ävensom ledningar för elektriskt ljus och elektrisk

kraft. Sedermera hava stadsfullmäktige den 14 mars 1922 upprepat

nämnda beslut.

Kostnaden för uppförande av en nybyggnad har av byggnadsstyrelsen

uppskattats till 430,000 kronor. Något kontant bidrag från

stadens sida till byggnadskostnadens bestridande har icke varit ifrågasatt.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 17 februari 1922

(prop. nr 108 sid. 67) erinrade jag om att möjlighet funnes att inreda

lokaler för den norrländska hovrätten i den för Hemsö kustartillerikår

i Härnösand uppförda kasernbyggnaden och att under denna förutsättning

statsverkets kostnad för hovrättslokalers inredande torde komma

att stanna vid ett jämförelsevis blygsamt belopp.

Innan jag övergår till en redogörelse för de olika myndigheternas

yttranden rörande föreliggande alternativ, vill jag lämna några upplysningar

angående den ursprungligen för Hemsö kustartillerikår i Härnösand

uppförda kasernbyggnaden.

Det må då först erinras om att 1914 års senare riksdag till nyanläggningar

och nyanskaffningar för stärkande av det fasta kustförsvaret beviljat ett anslag av

13,748,690 kronor att utgå av värnskattemedel. Bland nämnda nyanläggningar

Alternativ A.

*

(Nybyggnad.)

Stadsfullmäk
tige.

Alternativ B.

(Hovrätten»

förläggning

till Hemsö

kustartillerikårs

kasern.)

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 121.

ngick även omförmälda kasernbyggnad, för vilken i de till 1914 års senare riksdag

framlagda beräkningarna upptagits ett sammanlagt belopp av 700,000 kronor.

Ifrågavarande byggnader voro avsedda att huvudsakligen utgöras av kasernbyggnad,

byggnad för matinrättning samt exercisbus. Mark för kasernbyggnadens

förläggning uppläts av stadsfullmäktige i Härnösand enligt erbjudande den 4

januari 1916 under förutsättning av det för kustbefästningarna i Härnösands

skärgård avsedda kustartilleriförbandets förläggande till Härnösand med kasernetablissement

å den s. k. Hovsjorden. Avtal härom avslutades mellan marinförvaltningen

och staden den 20 september och den 15 oktober 1917.

Genom kungligt brev den 12 september 1916 bemyndigades marinförvaltningen

bl. a. att sluta avtal i enlighet med avgivet anbud om uppförande av omförmälda

byggnader. Kostnaderna för uppförande av byggnaderna jämte tillhörande

ledningar skulle enligt nämnda brev med ett belopp av sammanlagt högst

1.100.000 kronor utgå av de av 1914 års senare riksdag för stärkande av det fasta

kustförsvaret beviljade medel.

Sedan marinförvaltningen i enlighet härmed avslutat kontrakt om uppförande

av ifrågavarande byggnader, anmälde ämbetsverket till Kungl. Maj:t den

13 juni 1918, att verket den 26 april nämnda år funnit sig nödsakat att förklara

kontraktet från entreprenörens sida brutet.

Sedermera anmodades fortifikationsbefälhavaren den 11 juli 1918 att fullfölja

de oundgängligen nödiga arbetena med egen arbetsstyrka. Den 24 oktober

1918 inkom marinförvaltningen till Kungl. Maj:t med utredning angående kostnaderna

för kasernetablissementets fullbordande, och utvisade denna utredning, att

utöver förut anvisat belopp å 1,100,000 kronor ytterligare 550,000 kronor vore

erforderliga. Kungl. Maj:t äskade ock i proposition med förslag till tilläggsstat

till riksstaten för år 1919 ett reservationsanslag av 550,000 kronor för täckande

av merkostnader för ifrågavarande byggnadsarbete.

Riksdagen fann emellertid, att ett uppskov med byggnadsarbetena borde

äga rum, och beviljade för bestridande av de särskilda kostnader för byggnadernas

vård in. m., som kunde bliva en följd av uppskovet, ett reservationsanslag å

tilläggsstat för år 1919 av 50,000 kronor.

Sedan dessa medel ställts till marinförvaltningens disposition, anmälde förvaltningen

den 24 september 1919, att för tiden efter den 1 maj 1920 erfordrades

ytterligare medel såväl för tillsyn, vård och underhåll av byggnaderna i befintligt

skick som ock för deras uppvärmning vintertid.

I proposition med förslag till tilläggsstat för år 1920 äskade sedermera

Kungl. Maj:t ett reservationsanslag å 42,000 kronor för tillsyn och underhåll av vissa

för förläggning i Hemsö fästning avsedda byggnader. Av beloppet i fråga beräknades

22.000 kronor för iordningsställande i kasernbyggnaden av två lägenheter för inkvartering

av underofficerare.

Riksdagen beviljade det äskade anslaget.

Enligt vad från marinförvaltningen upplysts, äro dessa medel numera förbrukade,

men återstår av det ursprungliga byggnadsanslaget ett belopp av omkring

15.000 kronor, vilket torde åtgå för bestridande av kostnaderna för tillsyn å

samt vård av byggnaderna intill den 1 juli 1924.

I anledning av framställning från 1921 års riksdag i skrivelse nr 4 a (p. 60

har Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 anbefallt byggnadsstyrelsen att verkställa

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121. 29

undersökning rörande den framtida användningen av ifrågavarande kasernbyggnad,

därest densamma vid den blivande revisionen av försvarsväsendet icke skulle

komma att för sitt ursprungliga ändamål avses.

På en av mig framställd förfrågan, huruvida kasernbyggnaden

kunde förväntas för framtiden komma att tagas i anspråk för försvarets

rakning eller om densamma kunde förväntas stå till förfogande för annat

statsändamål, har statsrådet och chefen för försvarsdepartementet i skrivelse

den 28 december 1922 efter inhämtande av försvarsrevisionens

yttrande upplyst, att, såvitt han för det dåvarande kunde bedöma,

nämnda byggnad icke torde komma att för framtiden tagas i anspråk

för försvarets räkning. I skrivelsen meddelas vidare, att Kungl. Magt

upplåtit dels genom brev den 28 april 1922 vissa källar- och vindsutrymmen

uti ifrågavarande byggnad såsom förrådslokaler för Härnösands

landstormsområde nr 67 a, dels ock genom brev den 1 september

1922 vissa lokaler i vindsvåningen av samma byggnad åt Svenska

röda korset, allt under villkor att lokalerna, därest Kungl. Maj:t funne

desamma icke längre kunna upplåtas för berörda ändamål, skulle avträdas

å laga fardag efter minst fyra månaders i förväg skedd uppsägning.

Jag vill tillika nämna, att, efter vad jag inhämtat, för närvarande

ytterligare lokaler upplåtits i byggnaden dels för bostad åt kommendanten

. för Hemsö fästning samt för kommendants- och fortifikationsexpeditionen,

för vilka ändamål tagits i anspråk vissa utrymmen i

kasernbyggnadens nordvästra flygel, dels för bostäder åt tvenne underofficerare,

vilka bostäder upplåtits i den sydöstra flygeln respektive en

och två trappor upp.

I avseende å byggnadernas nuvarande tillstånd, vill jag tillägga,

att förutom kasernen även den för matinrättningen avsedda byggnaden

är uppförd. Till exercishuset är för närvarande endast grunden

lagd. A kasernen resterande byggnadsarbeten utgöras huvudsakligen

av yttre putsning och dylikt samt av inläggning av golv och trappor

i de icke i bruk tagna delarna, varjämte även vissa snickeri- och målningsarbeten

återstå.

Jag övergår nu till en redogörelse för de olika myndigheternas

yttranden.

I anledning av Kungl. Maj:ts remiss den 28 juli 1922 hava stadsfullmäktige

i Härnösand genom arkitekten J. Wikberg låtit verkställa

utredning angående kostnaderna för de inredningsarbeten, som vore erforderliga

för att i ifrågavarande kasernbyggnad bereda lokaler åt en

hovrätt av den storlek, varom fråga vore. Det har därvid ansetts lämpligast,

om för hovrättens lokalbehov toges i anspråk kasernens syd
-

Stadsf ullmäktige.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Länsstyrelsen.

Svea liovrätt.

Byggnads
styrelsen.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

östra flygel, omfattande tre våningar jämte källarvalv. Enligt utredningen

förefinnes ock möjlighet att för lokalerna taga i anspråk hela

våningen 1 tr. upp samt bottenvåningen i ena flygeln. Kostnaderna för

nödvändiga förändringar och komplettering av de inredningsarbeten,

som ännu återstå, beräknar Wikberg uppgå till högst 65 å 70,000

kronor. I ett sedermera den 4 december 1922 avgivet yttrande uttalar

Wikberg emellertid den förmodan, att ifrågavarande kostnad kunde

nedbringas till 50,000 kronor.

Det bör nämnas, att, enligt vad jag inhämtat, i intetdera av dessa

tvenne förslag inberäknats kostnaderna för anskaffande av korkmattor

och arkivinredning, ej heller kostnaden för utvändig puts- och avfärgning

av byggnaden, sockelbehandling, grusnings- och stensättningsarbeten

o. d. Enligt vad jag i det följande kommer att nämna, har byggnadsstyrelsen

beräknat utgifterna för de yttre byggnadsarbetena, m. m. till

30,000 kronor.

Vid sammanträde med stadsfullmäktige den 26 september 1922

hava dessa förklarat sig villiga, att, därest ämbetslokaler för en till

staden förlagd hovrätt för de fyra nordligaste länen skulle komma att

anskaffas enligt förevarande alternativ, ställa till Kungl. Maj:ts förfogande

ett belopp av 50,000 kronor för därav föranledda omändringsarbeten.

Länsstyrelsen framhåller i sitt utlåtande den 23 oktober 1922,

att de minsta kostnaderna för statsverket äro förenade med inrättande

av en hovrätt i Härnösand enligt alternativ B.

Svea hovrätt gör i sitt utlåtande den 10 november 1922 gällande,

att alternativet B erbjuder en antaglig lösning av lokalfrågan, varvid

hovrätten emellertid förutsätter, att samtliga våningar i huvudbyggnadens

ena hälft avdelas till domstolslokaler och tjänstebostäder

åt expeditionsvakter.

I sitt utlåtande den 14 december 1922 uppger byggnadsstyrelsen,

att enligt en av styrelsen gjord undersökning lokaler för hovrätten i

kasernetablissementet lämpligast kunna beredas på så sätt, att hela den

sydöstra hälften av kasernbyggnaden upplåtes till hovrätten. Erforderliga

ombyggnads- och kompletteringsarbeten måste enligt en av styrelsen

verkställd beräkning väntas draga en kostnad av omkring 150,000

kronor. Enligt vad jag inhämtat har byggnadsstyrelsen vid kostnadernas

beräkning utgått ifrån att hovrätten skulle utgöras av tre divisioner samt

att hovrätten skulle definitivt förläggas till kasernen.

I anledning av Kungl. Maj:ts remiss den 20 december 1922 har

byggnadsstyrelsen sedermera med skrivelse den 11 januari 1923 överlämnat

en på styrelsens uppdrag verkställd specificerad kostnadsberäkning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kun al. Maj:ts proposition Nr 121.

31

för anordnande av lokaler för hovrätten i kasernbyggnaden, varvid på

grund av remissens avfattning vederbörande haft att utgå ifrån att hovrätten

skulle utgöras av två divisioner och att förläggniugen i kasernen

endast bleve av provisorisk natur i avbidan på den i samband med

rättegångsreformen väntade omorganisationen av hovrätterna. Ifrågavarande

beräkning, som avser nödiga omändringsarbeten i bottenvåningen

och våningen 1 tr. upp i kasernens sydöstra flygel, slutar på en summa

av 75,000 kronor, vari även ingår kostnad för inköp av korkmattor.

För arkivinredning skulle tillkomma 5,000 kronor. Hovrätten skulle enligt

uppgjorda ritningar taga i anspråk, förutom arkiv, expeditionsvaktsrum

o. d., i bottenvåningen 9 rum, därav ett större och ett mindre

sessionsrum, samt i våningen 1 tr. upp ävenledes 9 rum, vartill skulle

komma bostad åt expeditionsvakt. I byggnadsstyrelsens sistnämnda

skrivelse framhålles vidare, att, för att lokalerna må kunna tagas i

bruk för avsedda ändamål, byggnadens yttersidor böra putsas och

stensatta rännor anordnas för avledande av vatten från stuprören

ävensom åtgärder vidtagas för planering och grusning av kasernbyggnadens

närmaste omgivning och av väg från landsvägen till kasernporten.

Dessa arbeten anses enligt kostnadsberäkningen betinga ett belopp av

30,000 kronor.

Med hänsyn till att dessa arbeten till största delen erfordras

för byggnadernas behöriga konservering samt kasernområdets ordnande,

böra utgifterna i fråga enligt min mening ej anses såsom av hovrättens

inrättande direkt föranledda kostnader. Enligt vad vederbörande tjänsteman

i byggnadsstyrelsen på förfrågan upplyst, anses putsningsarbeten

i varje fall böra verkställas inom den närmaste tiden, då byggnaden

måste anses lida skada av att i längden stå oputsad. Det torde vara

att förvänta, att, sedan byggnaden blivit ställd under byggnadsstyrelsens

inseende, erforderliga medel härför äskas under sjätte huvudtiteln

i statsverkspropositionen till 1924 års riksdag.

Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att byggnadsstyrelsen

i sitt förutnämnda utlåtande den 14 december 1922 erinrar om att den

tomt, på vilken kasernen är uppförd, på sin tid upplåtits av staden till

statsverket för att användas till kasernändamål. Under förutsättning att

hovrätten förlädes till Härnösand syntes från stadens sida numera icke

hinder möta för områdets användning till det ifrågasatta nya ändamålet.

Förslaget om hovrättens förläggande till landsstatshuset och länsstyrelsens

förflyttning till kasernen (alternativ C) beräknar Wikberg skola

medföra kostnader dels av högst 6 å 7,000 kronor för ändringsarbeten

å landsstatshuset, varvid hovrätten har beräknats komma att utgöras

Alternativ G.

(Hovrättens

förläggning

till landsstatshuset.

)

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Stadsfull
mäktige.

Länsstyrelsen.

Svea hovrätt.

Byggnads
styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

av tre divisioner, dels ock av 75 å 80,000 kronor för kompletteringsoch

ändringsarbeten å kasernbyggnaden. Länsstyrelsens lokaler skulle

i så fall inrymmas i tre våningar jämte källarvåningen i sydöstra flygeln,

varigenom länsstyrelsen skulle komma att disponera omkring 50 procent

större utrymme än i landsstatshuset.

Någon hänsyn till utgifterna för anskaffande av korkmattor, arkivinredning

samt för yttre arbeten å kasernbyggnaden m. in. har vid

kostnadsberäkningen icke tagits.

Åven vid genomförande av detta alternativ gäller stadsfullmäktiges

förut omförmälda utfästelse om bidrag med 50,000 kronor.

Länsstyrelsen anser sig emellertid i sitt utlåtande den 23 oktober

1922 icke kunna förorda förevarande förslag. Länsstyrelsens förflyttning

till den uti stadens utkant belägna kasernbyggnaden måste enligt länsstyrelsens

mening otvivelaktigt vara oläglig för allmänheten, för vilken

det vore av största vikt att utan onödig tidsutdräkt kunna infinna sig i

länsstyrelsen i och för därstädes ofta pågående skogs- och andra försäljningar

samt andra sammanträden ävensom för besök och rådfrågningar

i allmänna angelägenheter.

I ett senare utlåtande, dagtecknat den 24 november 1922, till vilket

jag i det följande återkommer, har länsstyrelsen ytterligare berört förevarande

förslag och funnit sig ej kunna förorda detsammas genomförande

bl. a. med hänsyn därtill, att den mera konstanta utrymmesbrist, som

beträffande länsstyrelsen gjorde sig gällande, kunde förväntas bliva avlägsnad

för den närmare framtiden, om genom inrättandet av ett landsarkiv

för Norrland eller annorledes tillfälle bereddes länsstyrelsen att i

annans vård överlämna arkivalier, som ej vore för länsstyrelsens arbete

behövliga.

I Svea hovrätts yttrande den 10 november 1922 betecknas förevarande

förslag såsom det alternativ, som närmast efter alternativ A

bör komma i betraktande. Landsstatshuset skulle, såvitt hovrätten kunnat

bedöma, erbjuda tillräckliga och lämpliga lokaler för den nya domstolen.

Byggnadsstyrelsen anför i sitt utlåtande den 14 december 1922

angående nu ifrågasätta förslag bl. a., att den av arkitekten Wikberg

beräknade kostnadssumman måste anses otillräcklig. För reparationerna

i landsstatshuset bnrde beräknas 10.000 kronor och ändringsarbetena

i kasernen torde icke kunna utföras för lägre kostnad än motsvarande

arbeten enligt alternativ B, eller, enligt styrelsens dåvarande beräkning,

150,000 kronor. Det vore vidare att märka, att eventuellt behövlig

ökning av länsstyrelsens utrymme icke kunnat beräknas samt att för

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majiis proposition Nr 121.

länsstyrelsen fullt lämpliga tjänsterum icke utan ännu större kostnader

kunde erhållas i kasernen.

Enligt från byggnadsstyrelsen lämnad uppgift skulle utöver nämnda

belopp å 150,000 kronor komma förutnämnda utgifter för putsning, sockelbehandling

och terrassering med tillhopa 30,000 kronor. Däremot är kostnaden

för arkivinredning och mattor inberäknad i beloppet 150,000 kronor.

Förslaget om hovrättslokalernas förläggning till folkskoleseminariets

nuvarande byggnad och seminariets förflyttning till kasernbyggnaden

(alternativ D:l) eller ock seminariets förläggande till kasernbyggnaden,

länsstyrelsens förflyttning till seminariebyggnaden och hovrättens förläggande

till 1 andsstatshuset (alternativ D:2) har framförts av stadsfullmäktige,

vilka vid sammanträde den 14 november 1922 beslöto att såsom

tillägg till sitt förutnämnda beslut den 20 september 1922 förklara sig

villiga, att, därest för beredande av lokaler för en till staden förlagd

hovrätt för de f}U’a nordligaste länen en förflyttning av folkskoleseminariet

till kasernbyggnaden samt inrättande av lokaler åt hovrätten i folkskoleseminariets

nuvarande huvudbyggnad eller, efter förflyttning av länsstyrelsen

till nämnda byggnad, i landsstatshuset skulle ifrågakomma, jämväl

till kostnaderna för därav betingade ändringsarbeten bidraga med 50,000

kronor.

Vidare hava stadsfullmäktige vid sammanträde den 22 november

1922 förklarat sig villiga, att, därest folkskoleseminariets huvudbyggnad

på någotdera av nu angivna sätt toges i anspråk, på skäligavillkor

efter sakkunniga och opartiska personers värdering åt staden förvärva till

seminariet hörande bostadsbyggnader, däribland nuvarande rektorsbostaden,

som från stadens sida framhållits såsom en lämplig bostad åt hovrättens

president, jämte den mark av folkskoleseminariets nuvarande

tomtområde, som icke bleve behövlig för dit förlagda nya statsinstitutioner.

Vad beträffar kostnadsfrågan har utredning verkställts av arkitekten

Vikberg, som enligt utlåtande den 11 november 1922 uppskattat kostnaden:

1) för seminariebyggnadens omändring till lokal för en hovrätt

om tre divisioner till:

högst 10 a 12,000 kronor, därest större förändringar i nuvarande

byggnaden icke skulle vidtagas, och

högst 35 k 40,000 kronor, därest seminariebyggnaden ändrades

till överensstämmelse i huvudsak med plananordningen för hovrättsbyggnaden

i Malmö,

2) för inredande av lokaler för seminariet i kasernens sydöstra

flygel, varvid till gymnastiklokaler skulle tagas i anspråk byggnaden

för matinrättning, till:

Bihang Ull riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 98 höft. (Nr 121.) 5

Alternativ

D:l) och D:2).

(Hovrättens

förläggning

till seminariebyggnaden

;

eventuellt till

landsstatshuset).

Stadsfullmäk
tige.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

högst 90,000 kronor.

Beträffande åter alternativ D:2 — seminariets förläggande till kasernbyggnaden,

länsstyrelsens förflyttning till seminariebyggnaden och hovrättens

förläggning till landsstadshuset — har Wikberg gjort följande

kostnadsberäkning:

1) för inredande av hovrättslokaler i landsstatshuset,

högst .......................................................................................... kronor 7,000

2) för inredande av länsstyrelsens lokaler i seminariebyggnaden,

högst ........................................................... » 40,000

3) för inredande av seminariets lokaler i kasernen,

högst .......................................................................................... » 90,000

Summa: högst kronor 137,000.

I ett senare avgivet yttrande av den 4 december 1922 anger

Wikberg kostnaden för sistnämnda inredningsarbete m. m., därest seminariet

utökas till dubbelseminarium, till sammanlagt 335,000 å 345,000

kronor.

Enligt vad Wikberg på förfrågan uppgivit, hava ej i kostnaden

för något av angivna förslag inräknats utgifter för inköp av korkmattor

och anskaffande av arkiviuredning, ej heller för yttre putsning av kasernbyggnaden

och terrassering m. m.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förklarar i sitt den 24 november

1922 dagtecknade utlåtande, att det i alternativ D:1 innehållna förslaget

om hovrättens förläggande till seminariets nuvarande huvudbyggnad

(lärohus) vore värt särskilt beaktande. Efter lämpliga förändringar skulle,

såvitt länsstyrelsen kunde bedöma, nämnda byggnad vara väl ägnad

att inrymma hovrättens ämbetslokaler. Skulle efter genomförande av

den under förberedelse varande rättegångsreformen för hovrättens verksamhet

erfordras ökat lokalutrymme, utöver det förut i anspråk tagna,

borde detta ökade lokalbehov kunna intill viss omfattning tillgodoses

redan inom det nuvarande lärohuset och, i den mån än ytterligare utrymme

vore nödigt, medelst ur arkitektoniska och andra synpunkter

möjliga och väl utförbara tillbyggnader till jämförelsevis lägre kostuader.

En förflyttning av seminariet till kasernen skulle enligt länsstyrelsens

mening medgiva vinnandet av fördelar såväl därutinnan, att seminariets

i dess nÉirvarande skick aktuella behov av ökade lokaler kunde tillgodses

som ock därutinnan att för seminariet redan nu kunde i kasernen

avses så stort utrymme, att seminariets utvidgning till dubbeleeminarium

eller förseende med parallellavdelningar eller studentkurser kunde omedelbart

genomföras, då den eljest lämpliga tidpunkten därför vore inne.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

35

Länsstyrelsen erinrar i kostnadsfrågan om den av arkitekten Wikberg

avgivna utredningen, enligt vilken kostnaderna för anordnande i

kasernbyggnaderna av lokaler för seminariet uppskattats till omkring

90,000 kronor samt kostnaderna för de för hovrättens inrymmande i

seminariets lärohus erforderliga ändringsarbetena till högst 40,000 kronor.

Den kostnadssumma nu angivna belopp gåve vid handen skulle emellertid

enligt länsstyrelsens mening kunna minskas genom antagande från

statens sida av stadsfullmäktiges genom beslut den 22 november 1922

gjorda erbjudande att på skäliga villkor och efter värdering åt staden

förvärva till seminariet hörande bostadsbyggnader jämte den mark av

seminariets nuvarande område, som ej bleve behövlig för den till seminariebyggnaden

förlagda statsinstitutionen. Nämnda område omfattade

29,600 kvadratmeter eller 6 tunnland, och därå vore uppförda, förutom

rektorsbostad och gymnastikhus, två mindre bostadshus, för närvarande

upplåtna till bostad, det ena åt seminariets vaktmästare och det andra

åt dess maskinist. Av sistnämnda två hus syntes åtminstone det ena

lämpligen kunna tagas i anspråk till bostad åt en hovrättens expeditionsvakt.

Länsstyrelsen ifrågasätter vidare, att i folkskoleseminariets gymnastikhus

skulle inrymmas länets lantmäterikontor och att dettas nuvarande

lokaler i det s. k. gamla residenset skulle upplåtas såsom tjänstebostad

åt landshövdingen i länet.

Vid länsstyrelsens yttrande har fogats ett uttalande av överlantmätaren

i länet, vari denne för sin del tillstyrker den föreslagna förflyttningen

av lantmäterikontoret.

Beträffande länsstyrelsens ställning till alternativ D: 2, innefattande

liksom alternativ C länsstyrelsens förläggande till seminariebyggnaden,

tillåter jag mig hänvisa till länsstyrelsens av mig tidigare återgivna

yttrande beträffande sistnämnda alternativ.

Byggnadsstyrelsen yttrar i sitt utlåtande den 14 december 1922

angående alternativen D: 1 och D: 2 bl. a.:

»Byggnadsstyrelsen tillåter sig i detta sammanhang erinra, att Eders Kungl.

Maj:t vid föredragning den 29 juni 1921 av riksdagens skrivelse den 17 i samma

månad, nr 4 A, angående regleringen av ntgifterna under riksstatens för år 1922

fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet, anbefallt byggnadsstyrelsen

att, efter hörande av länsstyrelsen i Härnösand och eventuellt

andra statsmyndigheter, för vilka yppats behov av lokaler, verkställa undersökning

rörande den framtida användningen av det påbörjade kasernetablissementet i

Härnösand, därest detsamma vid den blivande revisionen av försvarsväsendet icke

skulle komma att för sitt ursprungliga ändamål avses. Byggnadsstyrelsen lärer

inom den närmaste tiden bliva i tillfälle för Eders Kungl. Maj:t förebringa resultatet

Byggnad?

styrelsen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

Svea hovrätt

Bostäder.

av den till åtlydnad härav verkställda undersökningen. Styrelsen anser sig

emellertid höra i detta sammanhang erinra om, huru vissa i Härnösand förlagda

statsmyndigheters lokalfrågor för närvande äro ordnade. Länsstyrelsen är sålunda

förlagd till landsstatshuset — — — — och lantmäterikontoret i gamla residens
byggnaden

vid torget---—. För landshövdingen förhyres bostad. Rektors
bostaden

är belägen i östra fonden av Nybrogatan och seminariet har sin byggnad

strax norr därom. Såväl länsstyrelsen och lantmäterikontoret som ock folkskoleseminariet

behöva ökade utrymmen, och det måste anses önskvärt, att bostad

beredes landshövdingen i någon kronan tillhörig byggnad. Byggnadsstyrelsen

har nu tänkt sig, att länsstyrelsen skulle förläggas till folkskoleseminariet och

lantmäterikontoret till seminariets gymnastikbyggnad. Det gamla länsresidenset,

som en gång utdömts såsom bostad åt landshövdingen, skulle återgå till denna

sin ursprungliga användning. Folkskoleseminariet skulle förläggas i kasernen,

som dessutom skulle lämna utrymme till bostad för seminariets rektor, och hovrätten

i nuvarande landsstatshuset.

Genom en dylik omgruppering av i Härnösand förlagda statsinstitutioner,

vilken givetvis skulle föranleda mer eller mindre genomgripande ändringar i de

därav berörda byggnaderna, skulle, enligt styrelsens förmenande, för dessa institutioner

vinnas en fullt tillfredsställande förläggning, varvid samtidigt det nya

kasernetablissementet skulle i sin helhet komma till användning. Byggnadsstyrelsen

är emellertid ännu icke i tillfälle angiva kostnaderna för genomförandet av

detta förslag.»

Svea hovrätt har genom remiss den 7 december 1922 beretts tillfälle

att yttra sig jämväl om nu ifrågavarande alternativ och anför hovrätten

i utlåtande den 19 i samma månad, att, så vitt hovrätten kunnat

bedöma, seminariebyggnaden efter vidtagande av vissa ej alltför omfattande

ändringar torde erbjuda nödigt utrymme för tillgodoseende av

domstolens lokalbehov, ävensom att byggnaden med hänsyn till sin

belägenhet torde vara väl lämpad för ändamålet, varemot densamma,

sådan den för närvarande befunnes, ur yttre arkitektonisk synpunkt

knappast syntes fylla kravet på en värdig domstolslokal.

I bostadsfrågan hava stadsfullmäktige den 26 september 1922 utfäst

sig att genom stadens försorg lämpliga bostäder för hovrättens personal

skulle vid hovrättens flyttning till staden, om denna bleve stadsfullmäktige

meddelad minst ett år i förväg, bliva tillgängliga, i den mån

behovet av bostäder icke täcktes genom enskild byggnadsverksamhet

eller på annat sätt, med förbehåll likväl för staden att genom kontrakt

precisera de närmare bestämmelserna beträffande fullgörande av detta

stadens åtagande.

På grund därav att under de förberedande förhandlingarna hos

stadsfullmäktige antalet rum, som kunde erfordras, beräknats till 75

inklusive kök, framhåller Svea hovrätt i sitt utlåtande den 10 november

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

1922, att detta antal syntes otillräckligt och att det kunde ifrågasättas,

huruvida icke de i stadsfullmäktiges beslut omförmälda villkoren borde

redan nu närmare preciseras.

I anledning av detta yttrande hava stadsfullmäktige vid sammanträde

den 22 november 1922 uttalat, att berörda utfästelse ej vore

inskränkt till något visst rumsantal utan gällde det antal lägenheter

och rum, som efter förhållandena kunde befinnas erforderligt. I fråga

om innehållet i övrigt av det kontrakt, varom vid utfästelsen

gjorts förbehåll, åberopa stadsfullmäktige vad drätselkammaren i avgivet

yttrande anfört, nämligen att ifrågavarande villkor i huvudsak

borde gälla antalet lägenheter och deras storlek samt bostadshusens

anordning som enfamiljshus, tvåfamiljshus eller större bostadskomplex

ävensom tidpunkten för bostädernas tillhandahållande.

Sedermera har Svea hovrätt i sitt förberörda utlåtande den 19

december 1922 ansett sig böra uttala, att de sålunda gjorda förklarandena

syntes erbjuda den garanti för tillmötesgående från stadens sida,

som i frågans dåvarande läge kunde begäras.

Av det sagda framgår, att statsverkets kostnader för beredande av

lokaler åt hovrätten kunna beräknas uppgå till, vid genomförande av:

alternativ A............................................... kronor 430,000

» B............................................... » 30,000

» C............................................... » 110,000.

För de olika alternativen B hava, oberäknat arkivinredning och

korkmattor, statsverkets kostnader för lokalfrågans ordnande av arkitekt

Wikberg beräknats uppgå till lägst 52,000 och högst 87,000 kronor,

beroende på den omfattning, i vilken de ifrågasatta byggnads- och andra

arbetena skulle komma till utförande. Därvid har dock hänsyn ej tagits

till seminariets utökning till dubbelseminarium i samband med dess förflyttning

till kasernbyggnaden.

Vid alternativen B—D tillkommer för yttre putsning av kasernbyggnaden

jämte terrassering m. m. 30,000 kronor..

Några utgifter för statsverket i och för anskaffande av bostäder

för hovrättens tjänstemän komma ej att uppstå, om hovrätten förlägges

till Härnösand. Däremot torde med hänsyn till att vid val av alternativet

B en av de i kasernbyggnaden åt underofficerare vid den militära

förläggningen i Härnösand upplåtna bostäderna skulle tagas i anspråk

för en hovrättens expeditionsvakt, statsverket få vidkännas kostnad för

Sammanfat

ning.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Övriga engångskost

nader.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

anskaffande av annan bostad åt ifrågavarande militära beställningshavare.

Den för statsverket av nämnda anledning uppkommande merkostnad

torde ej komma att överstiga 1,000 kronor för år.

I anledning av Kungl. Maj:ts remiss den 20 december 1922 har

byggnadsstyrelsen den 11 januari 1923 avgivit yttrande angående de

kostnader för möbler och andra inventarier samt arkivinredning, som

påkallas för en hovrätt, avsedd att utgöra två divisioner, och uppskattar

byggnadsstyrelsen ifrågavarande kostnad i fall av hovrättens förläggning

till Hemsö kustartillerikårs kasern i Härnösand till sammanlagt

högst 50,000 kronor, av vilket belopp enligt uppgift omkring

45.000 kronor ansetts belöpa på möbler, gardiner och armatur samt

5.000 kronor på arkivinredningen. Sistnämnda belopp har av mig inräknats

i det förut angivna beloppet för inre ändringsarbeten å den föreslagna

hovrättslokalen. I händelse hovrätten förlägges till det f. d.

Hedbergska huset i Sundsvall skulle enligt byggnadsstyrelsens beräkning

med hänsyn till det mindre utrymme, som i nämnda lokal står

till buds, kostnaden för anskaffande av möbler, armatur och gardiner

m. m. ej överskrida 43,000 kronor. Det för arkivinredningen i det

Hedbergska huset beräknade beloppet 4,000 kronor har inräknats i kostnaderna

för inre ändringsarbeten. Skulle hovrätten förläggas till Umeå,

kan kostnaden för anskaffande av möbler m. m. uppskattas till samma

belopp som vid förläggningen till Härnösand eller 45,000 kronor.

Anslag för anskaffande av möbler m. m. torde ej behöva äskas

förrän av 1924 års riksdag.

Bland engångskostnaderna böra även upptagas utgifter för anskaffande

av ett hovrättens bibliotek. Det härför erforderliga beloppet

anser jag — med hänsyn bland annat till att biblioteket helt naturligt

till avsevärd del kommer att bestå av offentligt tryck — ej komma att

överstiga 10,000 kronor.

De med hovrättens inrättande förenade flyttningskostnaderna komma

att avse flyttningskostnadsersättning för de av Svea hovrätts tjänstemän,

vilka komma att förflyttas till den norrländska hovrätten, ävensom

kostnad för flyttning av eu del av hovrättens arkiv.

Stadsfullmäktige i Umeå hava den 14 september 1922 förklarat

sig villiga att bestrida samtliga flyttningskostnader till Umeå för hovrättens

personal och arkiv. Från övriga ifrågavarande städer — Sundsvall

och Härnösand — föreligger däremot ej något motsvarande erbjudande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Ma}:ta projtosition Nr 121.

Medan jag i statsrådsprotokollet vid föregående års proposition

för ifrågavarande ändamål beräknade förslagsvis 25,000 kronor, torde

med hänsyn bland annat till att, på sätt jag får tillfälle att närmare

omnämna längre fram, flyttningsskyldighet nu ansetts böra åläggas flera

befattningshavare beloppet, inberäknat jämväl kostnaden för flyttning av

eu del av hovrättens arkiv, böra uppskattas till, vid hovrättens förläggning

till

Sundsvall, högst .................. kronor 32,000

Härnösand, högst..................... » 35,000.

Beloppet i fråga skall bestridas ur huvudtitelns allmänna anslag

för rese- och traktamentspenningar och kommer att belasta 1924—1925

års budget.

Jag vill i detta sammanhang ej underlåta att påpeka, att av den

sammanlagda flyttningskostnaden omkring 15,000 kronor beräknats

utgå för biljetter och frakt å statens järnvägar. Nämnda belopp kommer

således ett statens affärsdrivande verk till godo och torde statsverkets

verkliga utgifter för transporten i fråga stanna vid avsevärt

lägre belopp.

Följande tablå innehåller en översikt över de med de olika förläggningsorterna

och alternativen förbundna engångsutgifterna, därvid

jag dock icke medtagit förslagen om uppförande av nybyggnad för

hovrätten, enär dessa förslag, såsom jag senare blir i tillfälle att utveckla,

f. n. sakna aktuellt intresse. Den i tablån för Härnösand under alternativ

B angivna kostnaden 80,000 kronor — upptagen enligt byggnadsstyrelsens

beräkning — innefattar icke kostnaden för yttre putsningsarbeten

å kasernbyggnaden samt terrasseringsarbeten in. m., vilken kostnad

byggnadsstyrelsen uppskattat till 30,000 kronor. Enahanda är förhållandet

med det för alternativ C upptagna beloppet. Kostnadsuppgiften

för alternativen D: 1 och D: 2 är grundad på arkitekten Wikbergs beräkningar.

I beloppen ingå ej kostnader för arkivinredning och korkmattor,

ej heller för yttre putsnings- och terrasseringsarbeten m. m.

Därest seminariet skulle utvidgas till dubbelseminarium, skulle utöver

angivna belopp enligt Wikbergs beräkning komma en kostnad av 245,000

å 255,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har approximativt uppskattat

kostnaden för hovrättslokalers inredande i seminariebyggnaden till

20,000 kronor högre än Wikbergs under b) upptagna alternativ och

uppskattat de i alternativ D: 2 ingående kostnaderna för reparation av

landsstatshuset till 3,000 kronor högre än Wikberg.

Sammanfattning

av

engångskostnaderna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Föiläggningsofter och

lokaler för hovrätten

Utgifter för inredningsar- beten m. m. (inberäknat kost- nader för arkivinredning

och korkmattor)

Loka- len är

belägen

i fastig- het till- hörig

Utgifter

för an- skaffan- de av

möbler

Flyttnings- kostnader av- sedda att be- stridas av1 2 3

Samman-

lagda

engångs-

Bostäder

Samman- lagda ut-

(lärav avsedda att

bestridas av

samt ett

hovrät- tens bibi.

(bestri- das av

staten)’

staten

staden

utgifter

att be- stridas

av staten

gifter

kr.

staten ] staden

kr. kr.

kr.

kr.

Umeå:

folkskoleseminariet

(3 divisioner)........

Sundsvall:

f. d. Hedbergska huset

(2 divisioner) ...

Härnösand.

Alt. B., kasernen

(2 divisioner).........

Alt. C., landsstats

huset (3 divisioner)

(länsstyrelsen till ka

sernen).................

Alt. D: 1, folkskolese

minariebyggnaden (3

divisioner); (seminariet

till kasernen):

a) utan större förändringar

i seminariebyggnaden

..

b) vid större föränd
ringar

i seminariebyggnaden.

........

Alt. D: 2, landsstatshuset

(3 divisioner);

(seminariet till kasernen,

länsstyrelsen

till seminariebyggnåden).

................

1 Avser beträffande samtliga alternativ en hovrätt om 2 divisioner.

2 Flyttningskostnaderna vid hovrättens förläggande till Umeå bestridas av Umeå stad.

Något belopp å dessa kostnader har ej uppgivits.

3 Enligt byggnadsstyrelsens beräkning.

4 Våningarna 1 och 2 tr. upplåtas hyresfritt.

s Staden därjämte villig att från statsverket inköpa till seminariet hörande bostadsbyggnader

jämte viss mark.

110,000

110,000

staten

55,000j —

a

55,000

Anskaffas i

erforderligt

antal genom

stadens för- sorg. |

•'' 26,000

26,000

sta- den 4

53,000i 32,000

111,000

6 bostadslä- genheter till- handahållas

av staden.

3 80,000

30,000

50,000

staten

55,000| 35,000

1

1

120,000

Anskaffas i

erforderligt

antal genom

stadens för- sorg.

3 160,000

110,000

50,000

55,000| 35,000

—

200,000

~

102,000

52,000

6 50,000

55,000 35,000

—

142,000

i

130,000

80,000

5 50,000

»

55,000! 35,000

i

1

—

170,000

—

137,000

87,000

‘ 50,000

55,000! 35,000

177,000

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

Bland varaktiga kostnader komma främst i betraktande avlöningar.

Visserligen lärer, därest riksdagen bifaller förevarande förslag, fastställandet

av stat för den nya hovrätten först böra ankomma på 11)24

ars riksdag. Emellertid synes det mig, för att riksdagen redan nu må

vinna eu överblick över kostnaderna även i denna del, lämpligt att

angiva grunderna för hovrättens organisation och den beräknade merkostnaden

för befattningshavarnas avlöning.

I sitt utlåtande i ämnet den 2 december 1921 (prop. 1922 nr 108 sid. 31)

föreslår Svea hovrätt, att den norrländska hovrätten skall bestå av president och

tolv hovrättsråd, fördelade till tjänstgöring på två divisioner, vardera om sex

ledamöter. Varje division hade att på tjänsterummet arbeta fem dagar värjo

vecka och några av årets veckor sex dagar. Presidenten skulle utöva ordförandeskapet

å vardera divisionen en dag varje vecka, vilken dag det hovrättsråd, som

eljest fungerade som ordförande, borde vara fri från arbete å ämbetsrummet. Hovrätten

håller för sannolikt, att i en ej alltför avlägsen framtid tre divisioner

komma att tarvas. På vardera divisionen skall enligt hovrättens förslag tjänstgöra

två fiskaler och en notarie. Vidare böra anställas en advokatfiskal och en sekreterare,

och anser hovrätten att, i likhet med vad fallet är i hovrätten över Skåne

och Blekinge, advokatfiskal!! torde kunna förpliktas handhava även arkivariegöromålen

och sekreteraren tillförbindas att jämväl utöva de göromål, som i Svea

hovrätt tillkomma aktuarierna. I fråga om extra ordinarie tjänstemän samt

kontorsbiträden och expeditionsvakter har hovrätten ansett sig icke äga anledning

att för det dåvarande avgiva närmare uttalande. Hovrätten framhåller vidare,

hurusom den nya hovrättens inrättande, vare sig den komme att bestå av två

eller tre divisioner, ej möjliggjorde Svea hovrätts minskande med mera än två

divisioner. Pa grund härav skulle således bl. a. 2 hovrättsrådsbefattningar nyinrättas.

f mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 17 februari 1922 (propnr

108 sid. 67) anslöt jag mig i huvudsak till Svea hovrätts förslag

och beräknade det för avlöning till ordinarie befattningshavare vid den

norrländska hovrätten erforderliga anslagsbeloppet till 231,120 kronor.

Statsverkets merutgift för avlöningar till ifrågavarande tjänstemän beräknade

jag — efter avdrag av avlöningarna till de från Svea hovrätt

förflyttade ordinarie befattningshavarna — skola uppgå till 89,776 kronor,

vilket belopp dock med hänsyn till möjligheten att entlediga vissa ickeordinarie

tjänstemän av mig ansågs vara något för högt beräknat.

Jag utgick därvid ifrån att i samband med Svea hovrätts delning''

en viss förstärkning av de ordinarie arbetskrafterna borde äga rum genom

inrättande vid den norrländska hovrätten av vissa befattningar, vilka

icke skulle besättas genom förflyttning av motsvarande befattningshavare

från Svea hovrätt. \ idare är att märka, att nämnda siffra å merkostnaderna

89,776 kronor ej angav den effektiva merbelastningen av budgeten,

enär bland annat genom upprättandet av två nya ordinarie hovrättsrådsbefattningar

vid den norrländska hovrätten en motsvarande minskning

av antalet extra ledamöter i Svea hovrätt självfallet skulle hava inträtt.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 98 höft. (Nr 121.) 6

Varaktiga

kostnader.

Svea hovrätt

’/«» 1921.

Departementschefen

1922..

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Avläningar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Jag ifrågasatte i nämnda yttrande vidare, att till vikariatsersättningar,

arvoden till divisionsordförandena, avlöningar till icke-ordinarie

befattningshavare m. m. samt renskrivningskostnader skulle erfordras

ett årligt anslag av 24,000 kronor.

Såsom jag senare blir i tillfälle att närmare utveckla, torde den

arbetsbörda, som kan beräknas falla på den norrländska hovrätten, motsvara

ungefär 25 procent av den Svea hovrätt nu åvilande arbetsbördan.

Det synes då naturligt, att vid sistnämnda hovrätts delning omkring eu

fjärdedel av arbetskrafterna överflyttas från Svea hovrätt till den norrländska

hovrätten. Att nu, i likhet med vad som i fjolårets proposition

var avsett, i samband med Svea hovrätts delning genomföra en viss förstärkning

av hovrättens ordinarie arbetskrafter har jag ej ansett böra

ske. Med hänsyn till det förändrade läge, vari frågan om förstärkningav

hovrätternas arbetskrafter numera kommit, och under beaktande tillika

av önskemålet om besparingar i statsutgifterna, har jag funnit, att för

närvarande ej bör vidtagas annan åtgärd, än att ur Svea hovrätt utbrytes

den fjärdedel av hovrättens arbetskrafter, som kan anses motsvara den

genom norrlandshovrättens upprättande föranledda minskningen i arbetsbördan.

Från Svea hovrätt, som för närvarande består av åtta ordinarie

och två extra divisioner, skulle således till den norrländska hovrätten

överflyttas två ordinarie divisioner samt extra ledamöter, motsvarande

ungefär en halv extra division. Vid den norrländska hovrätten torde

emellertid tillsvidare ej böra inrättas hovrättsrådsbefattningar, motsvarande

två divisioner, vardera om 5 ledamöter, utan i likhet med vad fallet

är vid hovrätten över Skåne och Blekinge utöver presidentbefattningen

allenast 9 ordinarie hovrättsrådsbefattningar. Härtill skulle komma

dels 2 extra ledamöter, en på vardera divisionen, dels en tredje extra

ledamot, som — under förutsättning, att den anordning i avseende å

presidentens tjänstgöring, som jag i det följande kommer att förorda,

vinner gillande — skulle tilldelas den division, å vilken allenast 4 hovrättsrådsbefattningar

skulle finnas. Att jag ej redan nu gör framställningom

sistnämnda 3 ledamotsbefattningars uppförande på ordinarie stat

beror främst på min önskan, att i avvaktan på verkningarna av ifrågasatta

åtgärder för minskning av hovrätternas arbetsbörda någon tids

erfarenhet måtte vinnas rörande det permanenta behovet av arbetskrafter

i hovrätterna.

Då de tvenne till förflyttning avsedda divisionerna i Svea hovrätt

omfatta sammanlagt tio hovrättsrådsbefattningar, men på sätt förut

nämnts allenast 9 hovrättsråd skulle förflyttas, bör en hovrättsrådsbefatt
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

ning vid Svea hovrätt vid inträffande ledighet hållas vakant och sedermera,

ifall eu norrländsk hovrätt med den organisation jag föreslår

kommer till stånd, indragas, såvida det ej linnes ändamålsenligare att i

stället förvandla den extra ledamotsbefattning, som alltsedan krigshovrättens

omorganisation funnits vid Svea hovrätt, till ordinarie.

Vid den norrländska hovrätten torde i avseende å presidentens

tjänstgöring böra tillämpas den anordning, som, enligt vad jag förut

nämnt, föreslagits av Svea hovrätt, och enligt vilken presidenten skulle

vara befriad från att vara ordinarie ordförande å den ena divisionen,

mot det att han tjänstgjorde som ordförande en dag varje vecka å vardera

divisionen. Jag vill anmärka, att samma anordning är avsedd att

f. o. in. innevarande års höstsession tillämpas jämväl vid hovrätten över

Skåne och Blekinge, sedan riksdagen vid behandling av frågan om

tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter i enlighet med statsutskottets

av riksdagen godkända utlåtande nr 24 funnit ifrågavarande

anordning för den skånska hovrättens del ej giva anledning till erinran.

Antalet ordinarie tjänstemän och deras placering i lönegrad enligt

avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) skulle vid den norrländska

hovrätten — med tillämpning av den vid hovrätten över Skåne

och Blekinge iakttagna placeringen i lönegrad — bliva följande:

1 president................................................................. A 3

9 hovrättsråd ............................................................ B 20

1 sekreterare, tillika aktuarie .............................. B 15

1 advokatfiskal, tillika arkivarie........................... B 15

2 notarier................................................................... B 14

3 fiskaler.................................................................. B 14

3 kontorsbiträden, kvinnliga ................................. C 2

2 expeditionsvakter................................................... B 1.

Anslaget till avlöning av dessa tjänstemän skulle i avrundat belopp

uppgå till, vid hovrättens förläggning till:

Umeå (E:ort, inberäknat kallortstillägg), ... kronor 181,300: —

Sundsvall (Gkort), ............................................ » 189,000: —

Härnösand (F:ort), ............................................. » 184,500: —

I jämförelse med fjolårets förslag har bland de ordinarie tjänstemännen

nu en minskning ifrågasatts med 3 hovrättsråd, 1 fiskal, 1

kvinnligt kontorsbiträde och 1 förste expeditionsvakt. Den på dessa

tjänstemän belöpande delen av det i fjolårets proposition beräknade

avlöningsanslaget uppgår till 46,650 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Vidare har jag funnit, att — bortsett från hovrättsråden — förflyttning

bör kunna ske av ett större antal tjänstemän än som i fjolårets

förslag ifrågasattes. Sålunda böra av tjänstemännen utöver förut föreslagna

1 notarie och 2 fiskaler kunna förflyttas ännu 1 notarie och 1

fiskal, samt vidare 3 kvinnliga kontorsbiträden och 2 expeditionsvakter.

På dessa nu ytterligare till förflyttning föreslagna befattningar belöper

av nämnda anslag 28,620 kronor.

Inberäknat de till förflyttning föreslagna 9 hovrättsrådsbefattningarna

ävensom den till indragning ifrågasatta tionde hovrättsrådsbefattningen,

skulle anslaget till avlöningar av ordinarie tjänstemän vid Svea hovrätt

kunna nedsättas med i avrundat belopp tillhopa 166,200 kronor. Den

genom norrlandshovrättens upprättande föranledda varaktiga kostnadsökningen

kan således under nämnda anslagstitel — oavsett dyrtidstillägg

— beräknas uppgå till, vid hovrättens förläggning till:

Umeå,................................................. kronor 15,100: —

Sundsvall, ....................................... y> 22,800: —

Härnösand,............................................. y> 18,300: —

Vid närmare utformande av den nya hovrättens organisation bör

det enligt min mening tagas under övervägande, huruvida ej antalet

notariebefattningar vid den norrländska hovrätten kan begränsas till en

och alltså den ena av de nu till förflyttning avsedda två befattningarna

helt indragas. Vidare kan ifrågasättas, om ej genom den norrländska

hovrättens inrättande en sådan minskning i aktuarie- och liknande

göromål kan förväntas inträda vid Svea hovrätt, att även en minskning

i den med dessa göromål sysselsatta tjänstemannapersonalen kan äga

rum t. ex. därigenom att en av de två aktuariebefattningarna indrages.

Efter nu ifrågasatta ytterligare indragningar skulle anslagen till avlöningar

av ordinarie tjänstemän vid Svea hovrätt och hovrätten över

Norrland kunna nedsättas med tillhopa respektive 14,880, 15,336 och

15,108 kronor, varvid dock är att märka, att angivna anordning kan

föranleda ett i någon mån ökat behov av icke-ordinarie arbetskrafter.

Emellertid torde sist berörda indragningsfrågor böra underkastas

ytterligare prövning. Försiktigheten synes mig därför bjuda, att dessa

besparingsåtgärder ej tagas i beaktande vid beräkning av den genom

den norrländska hovrättens inrättande föranledda merkostnaden. Beloppet

i fråga torde vid sådant förhållande böra beräknas till förut nämnda

respektive 15,100, 22,800 och 18,300 kronor.

I fråga om övriga ordinarie anslag på Svea hovrätts stat föranleder

upprättandet av den norrländska hovrätten icke något ökat

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition Nr 121.

auslagskrav, utan torde eu delning av anslagen böra ske så, att omkring

en fjärdodel av anslagen överföres till den norrländska hovrätten.

Av anslaget å extra stat för tillfällig förstärkning av hovrätternas

arbetskrafter bör ett belopp, motsvarande avlöning åt 3 extra ledamöter,

beräknas för den norrländska hovrätten.

Då Svea hovrätt som bekant f. n. är synnerligen trångbodd, tordo, Expeusäven

om två divisioner nu förflyttas till Norrland, någon avsevärd minsk- ans’au

ning i det av hovrätten disponerade lokalutrymmet ej kunna förväntas

uppstå och därmed ej heller någon mera betydande nedgång av kostnaden

för lokalernas uppvärmning, vilka kostnader bestridas av andra

huvudtitelns anslag för skrivmaterialier och expenser, ved m. in., kunna

beräknas inträda.

Utgifterna för uppvärmning av den norrländska hovrättens lokaler

böra därför uppföras såsom av hovrättens inrättande föranledda merkostnader.

Beloppet i fråga torde icke komma att överstiga, vid hovrättens

förläggning till:

Umeå,....................................... kronor 3,500: —

Sundsvall, ............................ » 3,000: —-

Härnösand,.............................. » 6,400: —.

Den sammanlagda årliga merkostnad, som på grund av Svea hov- Sammanrätts

delning sålunda skulle tillskyndas statsverket, skulle följaktligen faltnin9- utgöra, vid den norrländska hovrättens förläggning till:

Umeå,................................... kronor 18,600: —

Sundsvall, .......................... » 25,800: —

Härnösand,........................... » 24,700:—.

Vad angår belastningen å budgetåret 1924 — 1925 — det första,

för vilket anslag för här ifrågavarande ändamål erfordras — vill jag

anmärka, att någon minskning i den beräknade merkostnaden kommer

att äga rum på grund av att den nya hovrätten i dess helhet är avsedd

att träda i funktion först under hösten 1924.

av

Då riksdagen, som redan år 1921 i princip uttalat sig för inrättande

en hovrätt i Norrland utan avvaktan på genomförandet av en blivande

rättegångsreform, påföljande år vidhöll sin uppfattning härutinnan,

torde det icke vara erforderligt att nu vidlyftigt ingå på de

förut framförda skälen till utbrytande av ett par divisioner från Svea

hovrätt och dessas förläggande till något av de nordligaste länen. I

själva verket torde behovet av denna delning för varje år som går bliva

allt mera uppenbart.

Departe
mentschefen.

Behovet av

Svea hovrätts

delning och

inrättandet

av en särskild

hovrätt över

Norrland.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Redan när hovrätten år 1896 försågs med en sjunde division, framhölls

inom riksdagen, att en så stor personal och en så vidlyftig apparat,

som Svea hovrätt genom tillförande till densamma av ytterligare eu

division komme att erhålla, icke skulle kunna vara för ändamålet fullt

lämplig, i det formerna bleve för tunga och långsamma, sammanhållningen

slappades, kontrollen försvårades och det så att säga administrativa

arbetet inom hovrätten komme att sakna tillräckliga arbetskrafter.

Vid 1904 års riksdag framhöll också det sammansatta stats- och lagutskott,

till vilket vissa då väckta motioner angående upprättande av en

norrländsk hovrätt remitterats, vådorna av Svea hovrätts ökning utöver

sju divisioner. De sålunda framförda betänkligheterna äga givetvis än

större fog, sedan hovrätten genom tillkomsten av nya extra divisioner

den 1 september 1904 — ordinarie sedan 1918 — den 1 januari 1921

och den 10 september 1922 svällt ut till icke mindre än tio divisioner.

I sammansatta stats- och första lagutskottets av 1921 års riksdag

godkända utlåtande nr 6, avgivet efter tillkomsten av hovrättens nionde

division, erinras främst om svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt

administrera ett verk av Svea hovrätts storlek. Särskilt framhöll utskottet,

hurusom den ledande och övervakande verksamhet, som enligt

hovrätternas arbetsordningar tillkomme presidenterna, i Svea hovrätt på

grund av det stora antalet ordinarie och extra ordinarie tjänstemän i

avsevärd mån försvårades, varjämte hovrättsledamöternas möjlighet att

erhålla tillräcklig kännedom om de i hovrätten tjänstgörande aspiranternas

duglighet i hög grad inskränktes, och slutade utskottet med ett konstaterande

av att sålunda redan Svea hovrätts dåvarande storlek — åtta

ordinarie och en extra division — enligt utskottets mening syntes nödvändiggöra

eu delning av hovrätten.

Svea hovrätt har också i sitt i ärendet den 2 december 1921 avgivna

utlåtande (prop. 1922 nr 108 sid. 25) framhållit, att upprättandet

av en hovrätt för de fyra nordligaste länen medförde vissa onekliga fördelar,

framförallt förknippade med minskandet av Svea hovrätts dåvarande,

ur administrationssynpunkt allt för stora personal och ämbetsområde.

Visserligen är det min förhoppning att genom vissa redan vidtagna

åtgärder och andra, varom Kungl. Maj:t beslutat för riksdagen

framlägga förslag, den nuvarande arbetsbalansen vid hovrätten skall inom

eu ej alltför avsevärd tid kunna betydligt nedbringas och därmed till en

del behovet av hovrättens tionde division bortfalla. Emellertid bör det

icke fördöljas, att Svea hovrätt i ett nyligen avgivet utlåtande över vissa

i nyssnämnda syfte ifrågasatta åtgärder uttalat, att det vore uppenbart,

att med hittillsvarande tillströmning av mål de båda nu arbetande extra

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

47

divisionerna vore nödvändiga redan för att förhindra, att balansen ytterligare

uppginge. Huru frågan om det stadigvarande behovet av extra

divisioner i Svea hovrätt än kan komma att lösas, ansluter jag mig

under alla förhållanden obetingat till uppfattningen, att den Svea hovrätt

åvilande arbetsbördan gör hovrättens delning till en angelägenhet av

trängande vikt.

Till förmån för inrättandet av en särskild norrländsk hovrätt har

i den tidigare diskussionen i frågan även framhållits, att rättsskipningen

i de avlägsna norrländska bygderna uppenbarligen måste komma att

lida av det oerhörda avståndet till överdomstolen och dennas bristande

orientering i de säregna norrländska förhållandena. Vad härom anförts

i bl. a. nya lagberedningens tidigare återgivna uttalande torde icke behöva

här närmare utvecklas. Jag vill emellertid i detta sammanhang

framhålla en synpunkt, på vilken lagkommittén i sitt av mig omnämnda

betänkande från 1815 syftade och som äger betydelse även i vår tid.

Det är den närmare kontakt, som genom hovrättsdivisionernas utflyttning

kommer att skapas mellan överrätt och underrätt, varigenom bl. a.

ett utbyte av arbetskrafter dem emellan i långt större omfattning än

eljest blir möjligt. Härmed sammanhänger ock hovrättens ökade förmåga

att utöva kontroll över underdomstolarna.

Ett värdefullt vittnesbörd till förmån för inrättandet av en norrländsk

hovrätt är även det i 1921 års riksdagsmotion citerade uttalandet

av dåvarande presidenten i Vasa hovrätt angående vikten av att de områden,

inom vilka hovrätterna skola handha rättsvården, icke äro alltför

vidsträckta, och hans vitsordande av att han vid tjänstgöringen i Vasa

hovrätt ej kunnat se annat än fördelar därav, att hovrätten för norra

Finland förlagts till Österbotten. Jag vidhåller även mitt eget tidigare

uttalande, att enligt mitt förmenande förläggandet av en hovrätt till

Norrland måste tillerkännas icke ringa betydelse därutinnan, att därigenom

ledamöterna i hovrätten beredes möjlighet att leva och verka mitt

uppe i de förhållanden, som sätta sin särskilda prägel å ett ej oväsentligt

antal av målen vid domstolarna inom de norrländska länen. Den

närmare beröringen med livet häruppe måste tillföra hovrättsledamöterna

■ökad möjlighet att rätt förstå åskilliga av de spörsmål, som komma

under deras skärskådande, och därmed tillförsäkra de rättssökande ett

mera sakkunnigt bedömande av tvistefrågorna.

Såsom av den i fjolårets proposition förebragta utredningen framgår,

hava mot inrättandet av en norrländsk hovrätt åtskilliga betänkligheter

anförts, däribland hänsyn till den förestående rättegångsreformen

ävensom farhågan för att i framtiden svårigheter skulle yppa sig att

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Jurisdiktionsområdefc

för och

organisationen

av en

norrländsk

hovrätt.

uppehålla en tillfredsställande kompetens inom ledamotsgraden i en norrländsk

hovrätt. Svea hovrätt har för sin del funnit de med hovrättens

delning förenade olägenheterna fullt motväga fördelarna av den föreslagna

åtgärden, men understryker, att det vill synas som om befolkningen

i de nordligaste länen av såväl reella som vissa ideella hänsyn betraktar

det såsom ett intresse av synnerlig vikt, att en norrländsk hovrätt

kommer till stånd, och finner detta vara en omständighet, som ej

bör av statsmakterna lämnas obeaktad.

För min del tvekar jag icke att beteckna fördelarna för rättsskipningen

av Svea hovrätts delning vida överväga de därmed förenade,

enligt min mening betydligt överskattade olägenheterna. Processkommissionen

har för sin del uttalat, att hänsynen till en blivande rättegångsreform

enligt kommissionens uppfattning icke lägger hinder i

vägen för ett bifall till förslaget om inrättande redan nu av en hovrätt

för de fyra nordligaste länen. Och någon fara för att det skulle visa

sig omöjligt att för framtiden tillfredsställande rekrytera en norrländsk

hovrätt — vilken automatiskt erhåller sin första ledamotsuppsättning

genom förflyttning från Svea hovrätt — anser jag icke vara för handen,

blott man tillser, att hovrätten icke erhåller en ur rekryteringssynpunkt

olämplig förläggningsort.

Jurisdiktionsområdet för den norrländska hovrätten var enligt fjolårets

förslag avsett att omfatta Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län.

Inom riksdagen väcktes emellertid en motion (andra kammaren

nr 238), vari föreslogs, att hovrättens domkrets i stället måtte omfatta

allenast Västernorrlands läns Ångermanlandsdel samt Västerbottens och

Norrbottens län. Under Svea hovrätt skulle således fortfarande förbliva

Jämtlands län samt den södra delen av Västernorrlands län (Medelpad).

I likhet med länsstyrelsen i sistnämnda län, som i skrivelse den

23 oktober 1922 förklarat detta förslag icke vara att tillråda, har jag

funnit mig icke kunua förorda detsamma. Administrativt torde det

givetvis komma att erbjuda svårigheter att. låta ett och samma län till

olika delar lyda under skilda hovrätter. Om betänkligheter icke mött

mot en dylik uppdelning av ett län, skulle jag av skäl, som framgå

av vad jag straxt skall komma till, i stället varit benägen föreslå sådan

delning av Gävleborgs län, att Hälsingland förts till den norrländska

hovrätten.

Ett ytterligare skäl för att låta de fyra nordligaste länen odelade

lyda under samma hovrätt utgör det förhållande, att därigenom und^

vikes eu uppdelning på olika hovrätter av de kyrkliga administrations
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ls proposition Nr 121.

områdena, enär Härnösands och Luleå stift just omfatta de fyra nordligaste

länen. Mot en dylik uppdelning möta, med hänsyn därtill att

hovrätten är överdomstol jämväl i förhållande till domkapitlen, betänkligheter

av samma slag som mot eu uppdelning av länen.

De avgörande invändningarna mot motionärernas förslag äro emellertid,

dels att genom upprättandet av en hovrätt med så begränsad

domkrets som den föreslagua Svea hovrätt icke skulle erhålla en tillräckligt

avsevärd lättnad i sin arbetsbörda, dels att åt en dylik hovrätt

ej kunde beredas en ur olika synpunkter lämplig organisation.

Till belysning av det sat-da vill jag anföra vissa statistiska uppgifter

angående till Svea hovrätt inkomna mål.

j

Till

S v e

a li o v r ä

t t i

n k o

m n a

mål

i medeltal årligen

1921

1922

1906-

-1910

1911-

-1915

1916-

-1920

Antal 1 %

Antal

O/

/o

Antal

%

|

Antal | %

Antal

%''

Norrbottens lön ............

173

5.9

137

4.0

182

4.7

219

4.7

246

5.3

Västerbottens län............

170

5.8

172

5.1

216

5.6

212

4.5

277

6.o

Västernorrlands län.........

430

14.6

410

12.0

382

9.9

384

8.2

420

9.1

Jämtlands län ...............

159

5.4

224

6.6

225

5.9

235

5.0

265

5.8

Summa

932

31.7

943

27.7

1,005

26.1

1,050

22.4

1,208

26.2

Övriga län.....................

2,007

68.8

2,459

72.3

2,837

73.9

3,635

77.6

3.398

73.8

Summa för hovrätten

2,939

100

3,402

100

3,842

100

4,685

100

4,606

100

Enligt denna tabell har under de senaste tolv åren från de fyra

nordligaste länen i genomsnitt härflutit omkring 25 procent av samtliga till

Svea hovrätt inkomna mål. Om, såsom Svea hovrätt antagit, hovrättens

nuvarande 10 divisioner erfordras redan för avarbetande av de till hovrätten

årligen inkommande målen, skulle alltså för målen från de nämnda

länen krävas omkring 2 Va divisioner eller 12 å 13 ledamöter. På

Jämtland och Medelpad kunna antagas belöpa omkring 10 procent av

samtliga mål, motsvarande arbete för en division. Skulle nämnda landskap

avskiljas från den norrländska hovrättens jurisdiktionsområde, skulle

alltså för Ångermanland och de båda nordligaste länen icke behövas

mera än 1 ]/s hovrättsdivision eller utom presidenten blott 6 ledamöter.

Under antagande återigen att för Svea hovrätt i dess helhet, efter

genomförande av planerade åtgärder för arbetsproduktens ökande, skulle

erfordras mindre än 10 divisioner, skulle detta i sin tur medföra, att

på Ångermauland och de båda nordligaste länen skulle komma ännu

mindre än 1 V* division. Det torde utan vidare vara klart, att en delning

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 93 höft. (Nr 121.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Förlägg
ningsort.

50 Kungt. Maj:ts proposition Nr 12i.

av Svea hovrätt, som innebure att blott 1 Va division eller 15 procent av

hovrättens nuvarande arbetskrafter flyttades ut och 8 Va divisioner — 85

procent — stannade kvar, icke skulle medföra den minskning av hovrättens

arbetskvantum och domsområde, som av de i frågan hörda myndigheterna

ansetts önskvärd.

Härtill kommer vidare att, såsom processkommissionen i sitt i

fjolårets proposition (sid. 38) återgivna utlåtande erinrat, erfarenheten från

vårt land alldeles bestämt talar för önskvärdheten att överrätterna ej

göras för små. Kommissionen hade därför också utgått ifrån att om

möjligt varje överrätt borde få minst två avdelningar. Denna storlek

skulle, som nämnt, en hovrätt med de fyra nordligaste länen till jurisdiktionsområde

erhålla. Av de 13 ledamöter, som enligt gjord beräkning

erfordras för en dylik hovrätt, skulle, en vara president och de 12 övriga

fördelas på två avdelningar med sex ledamöter på varje. Fjolårets motionärer

tänkte sig också, att den av dem föreslagna hovrätten för Ångermanland

samt Västerbottens och Norrbottens län skulle omfatta två divisioner —

president och 9 hovrättsråd — men de hava härvid tydligen icke

beaktat, att ett sålunda begränsat jurisdiktionsområde ej kan bereda full

sysselsättning åt en hovrätt av denna storlek.

Då jag sålunda icke kan tillstyrka, att en delning av Svea hovrätt

verkställes efter sådana principer, att hovrättens arbetsbörda lättas

med allenast 15 procent, och då jag på det bestämdaste måste avråda

ifrån att nu upprätta en hovrätt med mindre än två divisioner, måste

jag komma till det resultat, att eu norrländsk hovrätt för närvarande

icke under några förhållanden bör organiseras för ett mindre jurisdiktionsområde

än de fyra nordligaste länen.

Vad därefter angår frågan, till vilken ort inom Norrland den nya

hovrätten lämpligen bör förläggas, vill jag därom nämna följande.

Ur de synpunkter, vilka, såsom jag i det föregående utvecklat

(s. 45—48), främst påkalla en delning av Svea hovrätt och organiserandet

av en särskild hovrätt för de fyra nordligaste länen redan under nu bestående

rättegångsordning — nämligen dels Svea hovrätts allt för stora omfattning

och arbetsbelastning,dels önskvärdheten av att möjlighet beredes hovrättens

ledamöter att leva och verka mitt uppe i de förhållanden, som sätta sin

särskilda prägel å ett ej oväsentligt antal av målen vid domstolarna

inom de norrländska länen — måste det betecknas såsom relativt likgiltigt,

till vilken ort inom det verkliga Norrland den nya hovrätten

förlägges. Om det, såsom jag tror mig hava visat, ur allmänna rättsskipningssynpunkter

är angeläget att redan nu en särskild hovrätt inrättas

för de fyra nordligaste länen, kommer således enligt min mening

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kuugl. Maj:ts proposition Nr 121.

51

hovrättens hela jurisdiktionsområde att, oberoende av förläggning-sorten,

hava gagn av hovrättens inrättande.

Bland hörda myndigheter har vidare länsstyrelsen i Västerbottens

län framhållit, att så länge det skriftliga förfarandet i hovrätterna fortfarande

gäller, det är av en mera underordnad betydelse var hovrätten

förlägges. Åven jag förmenar, att det under nu bestående rättegångsordning

ur rättsskipningssynpunkt är av underordnad vikt, hurudana

kommunikationerna till hovrättsstaden från hovrättsområdets olika delar

äro. Emellertid är det givetvis, i den mån resor kunna ifrågakomma till

hovrätten, alltid en fördel, om hovrätten är förlagd till en ort med goda

kommunikationer, liksom det måste vara att förorda, att hovrätten förlägges

till någon ort inom de tätare befolkade delarna av området,

vilka ju jämväl tillföra hovrätten det största antalet mål.

En synnerligen viktig och i själva verket avgörande synpunkt är

den, vilken ort har de bästa utsikterna att trygga en god rekrytering

av hovrätten och att främja en god utbildning av dess ledamöter för

deras domarkall. I detta avseende har en ort med rikare pulserande

liv såväl på det intellektuella som det kommersiella och industriella området

företräde framför en härutinnan mindre utvecklad plats. Beträffande

Norrland måste ur rekryteringssynpunkt även beaktas, att ju

nordligare en ort är belägen, desto mindre lockande blir den för ett

stort antal av dem, som kunna ifrågakomma att rekrytera hovrätten.

Såsom ett självklart krav måste det betecknas, att vid valet mellan olika

ifrågakommande orter företräde gives åt dem, i vilka högre skolundervisning

kan erhållas.

1922 års sammansatta stats- och första lagutskott underströk i

sitt utlåtande ett av processkommissionen föregående år gjort uttalande

rörande bikten av att den nya hovrätten förlägges till sådan ort, som kan

förväntas även under en ny rättegångsordning bliva säte för en överrätt,

samt erinrade i detta sammanhang om betydelsen av frågan, huruvida

rättegångsreformen skulle komma att kräva inrättandet icke allenast

av en utan av två hovrätter i Norrland. Emellertid hade processkommissionen

vid sitt nämnda uttalande räknat med möjligheten, att en

ny hovrättsbyggnad skulle uppföras för den nya hovrätten. Detta anser

jag just med hänsyn till rättegångsreformen och ovissheten om de krav

ett nytt rättegångssätt kan komma att ställa på de blivande överrätterna

i lokalavseende ej böra ifrågakomma. 1 stället bör enligt min mening den

norrländska hovrätten tills vidare allenast mera provisoriskt inrymmas i

någon redan befintlig lokal, som utan allt för stora kostnader kan inredas

till bruk för hovrätten. Då härtill kommer, att även om processkommis
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

sionen med större bestämdhet kunnat uttala sig om vad dess blivande

förslag kunde komma att innehålla med avseende å antalet hovrätter i

Norrland och deras förläggningsorter — under hand har jag inhämtat,

att processkommissionen i dessa avseenden icke nu kan uttala sig närmare

än som skett i dess förlidet år avgivna utlåtande — så skulle

dock statsmakterna helt visst icke varit beredda att i detta sammanhang

fatta någon ståndpunkt i denna fråga, föregripande prövningen av ett

framtida förslag. Jag finner därför Svea hovrätt hava förfarit riktigt, när

den vid sitt uttalande i föreliggande fråga bortsett från de eventualiteter,

en blivande rättegångsreform kan medföra i fråga om norrländska överrätters

förläggning. Detta hindrar emellertid icke, att vid bedömandet

av en viss orts lämplighet hänsyn även bör tagas till sannolikheten av

att den skulle kunna ifrågakomma som förläggningsort för en överrätt

efter rättegångsreformens genomförande.

Granskar man nu närmare ur förut angivna synpunkter de orter,

som nämnts i samband med frågan om hovrättens förläggning, kunna

till en början de mindre städer, i vilka ej finnes tillfälle till högre skolundervisning,

lämnas ur räkningen. Härefter återstå Luleå, Umeå, Hernösand,

Sundsvall och Östersund. Av dessa torde den sistnämnda icke

kunna ifrågakomma såsom förläggningsort för en norrländsk hovrätt

efter rättegångsreformens genomförande, vare sig det inom de fyra nordligaste

länen då skulle finnas en eller två hovrätter. De tätare befolkade

kustlandskapen skulle alldeles givet i konkurrensen med Jämtland om

en överdomstols förläggning komma att avgå med segern. För en hovrätt

omfattande allenast de två nordligaste länen skulle givetvis Luleå

kunna ifrågakomma som förläggningsort, men det förefaller icke uteslutet,

att med hänsyn till Luleås nordliga belägenhet även för ett sålunda

begränsat hovrättsområde Umeå ur rekryteringssynpunkt skulle anses

vara att. föredraga. I alla händelser skulle tydligtvis icke Luleå men

väl Umeå kunna ifrågakomma för eu hovrätt, omfattande de fyra nordligaste

länen. Till de skäl, som sålunda anförts för att nu icke räkna

med Östersund och Luleå såsom förläggningsorter för en överrätt, kommer

ytterligare i den nu aktuella förläggningsfrågan den omständigheten, att

i ingendera av dessa städer finnes möjlighet att i avbidan på rättegångsreformens

genomförande för någon längre tid provisoriskt inrymma hovrätten

i någon redan befintlig byggnad. Beträffande de sålunda återstående,

nu ifrågakommande städerna — Umeå, Härnösand och Sundsvall

— synes ingen avgörande invändning mot deras lämplighet såsom

förläggningsorter för en hovrätt kunna framdragas. På grund härav har

jag beträffande dessa tre städer — av vilka envar jämväl vid 1921 års

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts ''proposition Nr 121.

58

riksdag från olika håll föreslogs såsom den blivande hovrättens förläggningsort

— låtit verkställa förut återgivna utredning angående kostnaderna

för hovrättens eventuella förläggning till var och en av dem.

Såsom av denna utredning framgår, innebär förslaget om hovrättens

förläggning till Umeå en ur ekonomisk synpunkt för staten

synnerligen förmånlig lösning. Staden har nämligen åtagit sig att bestrida

alla erforderliga byggnads- och inredningsarbeten i den statsverket

tillhöriga gamla seminariebyggnaden. Staten skulle endast hava

att sörja för lokalernas möblering samt anskaffande av bibliotek för

hovrätten. Därtill kommer, att staden, såsom förut nämnts, förklarat

sig villig att även bestrida flyttningskostnaderna — ett erbjudande vartill

motsvarighet saknas från övriga städers sida.

För hovrättens förläggande till Sundsvall skulle staten återigen,

utöver nyssnämnda utgifter för möbler och bibliotek, få vidkännas kostnader

dels för inredningsarbeten med 26,000 kronor, dels ock för hovrättens

flyttning med 32,000 kronor.

Beträffande lokalfrågan för en till Härnösand förlagd hovrätt stå —

bortsett från förslaget om nybyggnad — trenne olika möjligheter till

buds, nämligen hovrättens inrymmande 1) i sydöstra delen av Hemsö

kustartillerikärs kasern, 2) i landstatshuset, därvid länsstyrelsen skulle

förflyttas till kasernen, och 3) i folkskoleseminariets byggnad, därvid

seminariet skulle flyttas till kasernen. En ifrågasatt kombination av de

båda sista alternativen är hovrättens inrymmande i landstatshuset, länsstyrelsens

förflyttning till folkskoleseminariet och seminariets förläggande

till kasernen. Varje anledning torde emellertid saknas att kombinera

hovrättsfrågan med någon av övriga nu nämnda byggnadsfrågor, då

dessa senare enligt min tanke ej äro aktuella och då hovrättens inrymmande

i kasernen dels innebär den ur kostnadssynpunkt fördelaktigaste

lösningen och dels icke kan anses fastlåsa övriga byggnadsfrågor på

något för framtiden bindande sätt, i det att de inredningsarbeten, som

nu kunna genomföras i kasernen, vid ett framtida lokalbyte exempelvis

med seminariet ingalunda skulle vara bortkastade utan i allt väsentligt

komma jämväl det nya ändamålet till godo. Enligt det alternativ, som

sålunda synes mig vara att föredraga, nämligen hovrättens provisoriska

förläggning till kasernen, skulle statsverkets engångskostnader för hovrättens

förläggande till Härnösand bliva — förutom utgifterna till möbler

och bibliotek — 30,000 kronor för inredningsarbeten och 35,000 kronor

till flyttningskostnader.

Aven om sålunda ur kostnadssynpunkt Sundsvall och Härnösand

i förläggningsavseeude. ställa sig något mindre fördelaktiga för statsverket

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

än Umeå, är dock skillnaden så pass obetydlig, att kostnadsfrågan ej

kan få bliva avgörande, om ur andra synpunkter företräde kan givas åt

någon av städerna. Icke heller äger någon av de ifrågakommande, för

hovrätten avsedda lokalerna ur lämplighetssynpunkt något avgjort företräde

framför de övriga. Andra synpunkter måste härvidlag fälla utslaget,

och vill jag i sådant avseende framhålla följande.

Från den förut berörda synnerligen viktiga rekryteringssynpuukten

måste, då det nu gäller allenast eu hovrätt för samtliga de fyra

nordligaste länen, enligt min mening det betydligt nordligare belägna

Umeå vika för de sydligare belägna Sundsvall och Härnösand. Ur

synpunkten av att erhålla den bästa möjliga rekrytering torde åter

Härnösand äga något försteg framför Sundsvall. Sundsvalls företräde

med hänsyn till större folkmängd och ostridigt i industriellt och handelsavseende

rikare pulserande liv torde nämligen mer än väl uppvägas

därav att Härnösand av gammalt i administrativt och kulturellt avseende

utgör centralpunkten i dessa trakter. Härtill kommer att, om

hovrätten förlädes till det sydligare belägna Sundsvall, mot densammas

förläggning skulle med större skäl än om den förlägges till Härnösand

kunna anmärkas, att hovrätten komme att hava sitt säte i en utkant av

sitt jurisdiktionsområde. Jag vill även erinra därom, att såväl Svea hovrätt

som processkommissionen enhälligt som sin åsikt gjort gällande

att, särskilt från nu nämnda synpunkter, Härnösand är att föredraga

framför de andra platser i Norrland, som lämpligen kunna ifrågakomma.

Det torde icke heller lida något tvivel, att om hovrätten förlägges till

Härnösand, densamma även efter processreformens genomförande har

utsikt att få stanna kvar å denna ort. Vid valet mellan Sundsvall och

Härnösand måste enligt min mening viss betydelse även tillerkännas

dels det förhållandet att, om Härnösand väljes till förläggningsort, hovrätten

får sina lokaler förlagda till en staten tillhörig byggnad, för vilken

för närvarande ej finnes någon användning, under det att hovrätten,

förlagd till Sundsvall, provisoriskt skulle få sina lokaler inrymda i en

stadens byggnad, där den icke gärna skulle kunna förbliva efter rättegångsreformens

genomförande, dels ock den omständigheten, att Härnösands

stads erbjudande att bereda bostäder åt hovrättens tjänstemän är

från statens synpunkt mera betryggande än motsvarande utfästelse av

Sundsvalls stad.

Mot Härnösand såsom förläggningsort har invänts, att staden i

jämförelse med Sundsvall ägde sämre järnvägsförbindidser. Aven om,

såsom jag förut anmärkt, under nuvarande rättegångsordnings fortbestånd

kommunikationerna till hovrättsstaden spela en relativt underordnad

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121. 55

roll, må dock här framhållas, att i och med öppnandet av ostkustbanan

å sträckan Sundsvall—Härnösand, vilket beräknas komma att ske redan

år 1925, Härnösand icke heller i kommunikationsavseende kan anses

komma att stå tillbaka för Sundsvall.

På grund av vad nu sagts måste jag fasthålla vid min redan

vid avlåtandet av förra årets proposition i ämnet intagna ståndpunkt,

att den norrländska hovrätt, varom nu är fråga, helst bör förläggas

till Härnösand. Bland de olika utvägar, som erbjuda sig till erhållande

därstädes av nödiga lokaler för hovrätten, ansluter jag mig, som nämnt,

obetingat till den, enligt vilken hovrätten skulle få sin provisoriska

förläggning till Hemsökasernen.

Engångskostnaderna för detta förslags realiserande — bortsett från

kostnaden för yttre putsningsarbeten i kasernbyggnaden m. m., vilken

kostnad, såsom förut (sid. 31) nämnts, anses erforderlig oberoende av

om hovrätten förlägges dit eller ej — ställa sig, såsom förut utretts, på

följande sätt:

1) inre ändringsarbeten å kasernbyggnaden ..................... kronor 30,000

2) möbler, gardiner, armatur m. m..................................... » 45,000

3) bibliotek ............................................................................ » 10,000

4) flyttningskostnader........................................................ » 35,000

Summa kronor 120,000.

Av detta belopp skulle dock, såsom tidigare angivits, allenast

20,000 kronor behöva äskas för budgetåret 1923—1924. Återstående

beloppet, 100,000 kronor, skulle komma att belasta först 1924—1925

års budget.

Av de av hovrättens inrättande föranledda varaktiga merkostnaderna,

på sätt förut nämnts beräkuade till 24,700 kronor för år, skulle ingen

del behöva äskas å 1923—1924 års riksstat, utan anslag för ändamålet

behöva första gången begäras först för budgetåret 1924—1925, vid vilken

tidpunkt emellertid en ungefär motsvarande minskning i det nu utgående

anslaget till tillfällig förstärkning av hovrätternas arbetskrafter synes

vara att förvänta.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att för beredande av lokaler till en hovrätt över Norrland för

budgetåret 1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag

av.................................................................................................... kronor 20,000.

Kostnads
beräkning.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 121.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Siegfried Matz.

Innehåll.

Sid.

Historik ............................................................................................................................ 1

Förläggningsort ............................................................................ . .;............................... 6

Engångskostnader för inredning av lokaler:

Umeå ....:............................................................................................................... 18

Sundsvall ................................................................................,............................. 24

Härnösand:

Alternativ A ..................................................... ........................ • .................... 26

» B ..................................................................................................... 27

» C ..................................................................................................... 31

» I) ............................................................................................... ... 33

Övriga engångskostnader ..........:................................................................................• 38

Sammanfattning av engångskostnader ............................................................................ 39

"Varaktiga kostnader ......1.................................................................................................. 41

Departementschefen:

Behovet av Svea hovrätts delning och inrättandet av en särskild hovrätt över Norrland ..... 45

Jurisdiktionsområdet för och organisationen av en norrländsk hovrätt .■.......................... 48

Förläggningsort —;........................................•.......................... 30

Kostnadsberäkning ................................................................................................... 55

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för beredande av lokaler åt en hovrätt över Norrland. s. 12 i texten
  2. S1LU 1923:12 Sammansatta stats- och första lagutskottets Memorial Nr 12 s. 3 i texten
  3. S1LU 1923:5 Sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande Nr 5 s. 7 i texten