Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till sjökar teverket

1923-02-16 · 48 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:127, Angående vissa anslag till sjökar teverket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts Proposition -Nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till sjökar teverket; given Stockholms slott den 16 februari

1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

P. Albin Hansson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

16 februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Hansson anför:

I det vid statsverkspropositionen till innevarande års riksdag

fogade protokollet över försvarsärenden har å sid. 360—361 redogjorts

för de i riksstaten dels för år 1922 och dels för tiden 1 januari—30

juni 1923 uppförda ordinarie och extra anslag till bestridande av sjöBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 103 käft. (Nr 127.) 3io 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kutig!. Maj:ts Proposition Nr 127.

karteverkets utgifter samt för de medelstillgångar, som förutom nämnda

anslag beräknats för samma ändamål.

Av omförmälda anslag upptogos i statsverkspropositionen till årets

riksdag med definitiva belopp endast ordinarie anslaget till omkostnader

för kontroll- och undersökningsväsendet samt extra anslagen till förstärkning

av sistnämnda anslag, till tidskriften »Underrättelser för sjöfarande))

och till bidrag till internationella hydrografiska byrån. De

övriga anslagen ansågos stå i det samband med ett vid tiden för statsverkspropositionens

avlåtande ännu icke slutbehandlat förslag av försvarsväsendets

lönenämnd rörande vissa förmåner till sjökarteverkets

personal under sjömätningsarbeten, att medelsbehovet under dem borde

tillsvidare allenast approximativt beräknas, i avbidan på framtida proposition,

som komme att innefatta jämväl förslag till ny definitiv lönereglering

för kartverkets civila personal. Under bemärkande, att enligt

förslaget till ny lönereglering ordinarie anslaget till ålderstillägg icke

vidare komme att erfordras, beräknades därefter, i avvaktan på sagda

proposition, under följande anslagsrubriker nedannämnda belopp.

Avlöning till sjökarteverkets personal......... kronor 163,800: —

Omkostnader för sjömätningsväsendet......... )) 49,000:''—

Utförande av sjömätningar.............................. )) 238,500: —

Sedan yttrande över lönenämndens omförmälda förslag nu avgivits

av vederbörande myndigheter, anhåller jag att få underställa Kungl.

Maj:t berörda anslagsfrågor jämte frågan om ny definitiv lönereglering

för kartverkets civila personal och därmed i samband stående spörsmål.

Jag kommer därvid att följa nyssnämnda tre rubriker.

1. Avlöning till sjökarteverkets personal.

Den 3 december 1920 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1902 års löneregleringskommitté

att verkställa utredning, i enlighet med uttalande till

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, beträffande ny

definitiv lönereglering för befattningshavare vid vissa grenar av den

civila statsförvaltningen, däribland sjökarteverket, samt att så snart ske

kunde inkomma med det förslag, som av utredningen föranleddes.

I anledning härav har nämnda kommitté den 31 mars 1922 avgivit

förslag i fråga om ny definitiv lönereglering för sjökarteverkets

civila personal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

3

Innan jag ingår på löneregleringskommitténs förslag, tillåter jag

mig lämna en kortfattad redogörelse för sjökarteverkets uppkomst och

utveckling samt nuvarande ämbetsbefattning och organisation m. m.

Sedan mätning av riket omgivande farvatten genom beslut av 1756

års ständer blivit en offentlig angelägenhet, uppdrogs åt amiralitetskollegium

att utföra sjömätningar och observationer för upprättande av

nya sjökort. Särskilda statliga institutioner tillkommo sedermera för

här ifrågavarande ändamål. Sålunda inrättades år 1809 den s. k. sjömätningskåren,

vilken upplöstes år 1824 och efterträddes av sjökartearkivet.

År 1849 tillkom, efter det tidigare en sammanslagning av sjökartearkivet

och det av amiralen Gustaf af Klint på enskilt initiativ

bedrivna kartverksarbetet ägt rum, sjökartekontoret, vilken institution

sedermera, år 1871, erhöll namnet sjökarteverket.

Enligt det för sjökarteverket den 21 december 1871 utfärdade

reglementet skulle verket i militäriskt och tekniskt härseende lyda omedelbart

under chefen för sjöförsvarsdepartementet. Utom de på stat

vid sjökarteverket tjänstgörande officerarna kunde tillfälligtvis kommenderas

sjöofficerare eller i brist på lämpliga sådana anställas civila personer.

Dessa senare antogos till en början på lösa villkor och tjänstgjorde

endast undantagsvis någon längre följd av år. Först på senare

tid har civil personal vid sjökarteverket erhållit stadigvarande

anställning. I den för år 1911 gällande staten funnos upptagna bestämda

avlöningsförmåner endast för en förste ritare, en bokförare och

en vaktmästare.

Sedan genom beslut av 1912 års riksdag (riksdagens skrivelse

nr 5 A, punkt 19) den civila personalen vid sjökarteverket utökats så,

att staten för verket upptog 1 aktuarie, 11 manliga ritare eller gravörer,

2 kvinnliga biträden och 1 vaktmästare, uppfördes enligt 1918 års

riksdags beslut (riksdagens skrivelse nr 5 A, punkt 80) å kartverkets

stat ytterligare 1 förste aktuarie, 1 kartograf, 1 manlig ritare eller

gravör, 1 redogörare samt 1 kvinnligt biträde.

Vid 1921 års riksdag framlade Kungl. Maj:t — i samband med

förslag om överflyttande till sjökarteverket från och med år 1922

av vissa delar av dåvarande nautisk-meteorologiska byråns arbetsuppgifter,

nämligen den nautiska kontrollverksamheten samt det jordmagnetiska

undersökningsarbetet — förslag om härav föranledd utökning av den

civila personalen vid sjökarteverket. I skrivelse den 15 juni 1921,

nr 324, meddelade riksdagen sitt beslut och godkände därvid nedanstående

avlöningsstat för den civila personalen vid sjökarteverket, att

Sjökarte
verkets
uppkomst

och

utveckling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

tillämpas från och med år 1922. I staten har därefter icke vidtagits

någon ändring.

Tjänst-

Lön

görings-

Orts-

Summa.

(arvode).

pen-

ningar.

tillägg

SjömUtnlngsväsendet.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

/Efter 5 år kan lönen hö-

3,600

1,800

400

5,800

J jas med 500 kronor och

\ efter 10 år med ytter- it ligare 500 kronor.

.Efter 5 år kan lönen hö-

jas med 500 kronor, efter

2,600

2,200

1,600

1,500

300

4,500

4,000

10 år med ytterligare

500 kronor och efter

1 kartograf ..............................

300

15 år med än ytterligare

500 kronor.

.Efter 5 år kan lönen hö-

jasmed400 kronor, efter

1 manlig ritare eller gravör ......

1,700

1,000

300

3,000

10 år med ytterligare

It manliga ritare eller gravörer...

18,700

11,000

3,300

33,000

400 kronor och efter

15 år med än ytterligare

400 kronor.

.Efter 5 år kan lönen hö-

1 kvinnligtbiträde av andra graden

1 » » )» » »

1,300

1,300

500

500

200

200

2,000

2,000

jas med 200 kronor, efter

10 år med ytterligare

1 kvinnligtbiträde av första graden

1,100

300

200

1,600

200 kronor och efter

15 år med än ytterligare

200 kronor.

Efter 3 år kan lönen hö-

jasmed 100 kronor, efter

1 vaktmästare ...........................

900

550

150

1,600

6 år med ytterligare

100 kronor och efter 9

år med än ytterligare

100 kronor.

Till arvode åt den, som förordnas

att leda och övervaka rit- och

gravyrarbetena .................... ...

600

600

Till arvoden åt extra personal.

gratifikationer åt ritar- och gra- vörelever samt vikariatsersätt- ningar (även beträffande redo- göraretjänsten) ........................

17,100

Säger

—

—

—

75,200

Kontroll- och undersöknings-

väsendet.

1 tjänsteman i andra lönegraden...

3,600

1,800

400

5,800\

/Efter 5 år kan lönen hö- j jas med 500 kronor och

| efter 10 år med ytter- it ligare 500 kronor.

1 » » » »

1 ombud i Stockholm.................

1 ombud i Göteborg ..................

3,600

3,000

3.000

2.000

1,800

400

5,800/

3,000

3.000

2.000

1 ombud i Malmö ......................

_

_

1 ombud i Kalmar ................

500

_

_

500

1 ombud i Sundsvall .................

Till arvoden åt extra personal samt

500

—

—

500

vikariatsersättningar ...............

—

—

3,900

Säger

—

—

24,500

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts Proposition Nr 127.

5

Lön

(arvode).

Tjänst-

görings-

pen-

ningar.

Orts-

tillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Gemensam personal.

Efter 5 år lcan lönen hö- jas med 400 kronor, efter

1 redogörare ........................

1,700

1,000

300

3,000

10 ur med ytterligare

400 kronor och efter

15 år med Un ytterligare

400 kronor.

Säger

—

—

—

3,000

Summa

—

—

—

102,700

Anm. 1. Den för förste aktuarien upptagna avlöningen utgår endast under förutsättning,

att befattningshavaren icke är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat,

i vilket fall flan endast äger uppbära arvode till belopp, som kan varda medgivet, allt efter

som ban är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.

Anm. 2. Av varje ålderstillägg, som tillkommer kvinnligt biträde, tillhöra 100 kronor lön

och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Anm. 3. Därest åt vaktmästaren anvisas bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och

lyse, skola med avseende härå gälla i kungörelsen den 1 november 1918, angående avlöningsförbättring

från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavai-e,

meddelade bestämmelser.

Anm, 4. Ombuden erhålla var och en av de avgifter, som vid den agentur, han förestår,

inflyta för verkställda undersökningar av nautiska instrument och skeppslantemor samt

för utfärdade certifikat.

Förutom ovan nämnda löneförmåner åtnjuter den å sjökarteverkets

stat uppförda civila personalen dyr tid stillägg enligt gällande bestämmelser,

varjämte tillfällig löneförbättring utgår till vissa å staten uppförda

befattningshavare. Enligt riksdagens skrivelse den 30 maj 1922,

nr 201, angående tillfällig löneförbättring under år 1922 och första

halvåret 1923 för viss personal inom den civila statsförvaltningen, tillkommer

dylik löneförbättring vid sjökarteverket förste aktuarien vid

sjömätningsväsendet och de två övriga med honom i lönehänseende

likställda tjänstemännen av andra lönegraden med 1,000 kronor, aktuarien

och kartografen med 900 kronor, manliga ritare och gravörer samt

redogöraren med 750 kronor ävensom ombudet vid kontrollväsendets

agentur i Stockholm jämväl med 750 kronor.

Till bemälde förste aktuarie utgår nämnda belopp, 1,000 kronor,

endast under förutsättning, att han icke är militär i flottans stam eller

reserv (med pension) eller å reservstat, i vilket fall han endast äger

uppbära arvodestillägg till belopp, som må varda medgivet, allt efter

som han är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å

reservstat.

Enligt den av Kungl. Maj:t den 24 mars 1922 utfärdade instruktionen

för sjökarteverket (Svensk författningssamling nr 127) har verket

till åliggande:

Sjökarteverket

s

ämbetsbe

fattning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

att genom mätningar och undersökningar inhämta så noggrann

kännedom om riket omgivande farvatten och dess segelbara inlandsfarvatten,

som sjöfartens, försvars väsendets och den allmänna samfärdselns

behov fordra, samt att med stöd av vunna mätningsresultat utarbeta

och utgiva geodetiskt grundade sjökort;

att författa och tillhandahålla allmänheten tjänliga seglingsbeskrivningar

över rikets farvatten och därtill gränsande havsområden;

att, i den mån för rikets sjöfart befinnes ändamålsenligt och tillgängliga

medel det medgiva, utgiva kartor och seglingsbeskrivningar

över icke svenska farvatten och till svenska farvatten ej gränsande

områden;

att utarbeta och trycka för marinens behov särskilt erforderliga

kartor och seglingsbeskrivningar, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar

och medel för ändamålet anvisas, dock att arbeten av mindre

omfattning, för vilka medel ej behöva särskilt anvisas, efter chefens

för sjökarteverket beprövande kunna för marinens behov verkställas,

utan att Kungl. Maj:t därom förordnat;

att utgiva veckoskriften »Underrättelser för sjöfarande», innehållande

meddelanden om förändringar rörande säkerhetsanstalterna för

sjöfart vid rikets kuster och segelbara iulandsfarvatten, meddelanden

om sjöfartshinder i riket omgivande farvatten och andra för sjöfarande

viktiga upplysningar ävensom, så fullständigt ske kan, underrättelse

beträffande förändringar i säkerhetsanstalterna och hinder för sjöfarten

vid andra länders kuster;

att mot den ersättning, som av Kungl. Maj:t fastställes, pröva och

undersöka fartygslanternor, kompasser och andra nautiska instrument

vid för ändamålet upprättade kontrollstationer samt att över de undersökta

lanternorna och instrumenten föra journaler och utfärda certifikat,

utvisande deras egenskaper;

att söka gagna sjöfarten genom att i mån av tillgång dels anskaffa

och för sjöfarande förevisa även andra nautiska instrument, dels anskaffa

och hålla tillgängliga böcker, tidskrifter och kartor av vikt i

nautiskt hänseende, dels ock söka väcka och underhålla fartygsbefälhavares

och redares intresse för samlandet av sådana upplysningar, som

kunna vara av vikt för navigationen å såväl världshaven som Sverige

närmast omgivande farvatten; samt

att utföra jordmagnetiska mätningar och undersökningar för tillgodoseende

av sjöfartens behov och, i den mån förhållandena det medgiva,

till gagn för andra allmänna intressen ävensom att till allmänhetens

tjänst offentliggöra resultaten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

7

Till chef för sjökarteverket förordnar Kungl. Maj:t en officer vid

flottan av regementsofficers grad.

Vid sjökarteverket tjänstgör i övrigt militär och civil personal.

Att tjänstgöra vid byråarbeteua beordras officerare och underofficerare

vid flottan. Officerarna böra vara till antalet fyra, varav en

av regementsofficers grad. Utöver detta antal bör under erforderlig

tid för sin utbildning vid byråarbetena tjänstgöra sådan officer, som

är avsedd för chefsbeställning å mätningsfartyg.

En i marinstaben tjänstgörande sjöofficer beordras till tjänstgöring

i sjökarteverket såsom militärledsassistent.

Till tjänstgöring vid kartverkets mätningsarbeten beordras årligen

personal vid flottan.

I stället för officer vid flottan kan till tjänstgöring vid kartverket

i begränsad utsträckning beordras officer i flottans reserv.

I särskilda fall eller då militär personal icke kan beordras till

mätningsarbetena i tillräckligt antal eller av erforderlig beskaffenhet,

äger kartverkschefen att gå i författning om anställande av civil personal,

i den mån anvisade medel därtill lämna tillgång.

Sjökarteverkets civila personal utgöres av:

en förste aktuarie vid sjömätningsväsendet,

ytterligare två tjänstemän i andra lönegraden, den ene vid kontrolloch

den andre vid undersökningsväsendet,

en aktuarie och en kartograf vid sjömätningsväsendet,

en redogörare,

ett ombud vid var och en av kontrollväsendets agenturer i Stockholm,

Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall, tillika föreståndare för

den med agenturen förenade kontrollstationen,

tolv manliga ritare och gravörer,

två kvinnliga biträden av andra graden och ett kvinnligt biträde

av första graden, samt

en vaktmästare.

Därjämte tjänstgöra vid kartverket för sin utbildning aktuarie- och

kartografaspiranter samt ritar- och gravörelever, varförutom i mån av

behov annan civil extra personal anställes.

Beträffande förste aktuarien vid sjömätningsväsendet — vilken

likasom annan tjänsteman i andra lönegraden, aktuarie och kartograf

utnämnes av Kungl. Maj:t på förslag av kartverkschefen — är särskilt

stadgat i instruktionen, att han anställes medelst förordnande i det

fall, att han kvarstår i beställning vid flottan eller i dess reserv (med

pension) eller å reservstat.

Sjökarteverkets

organisation.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

Villkor för

anställning

vid sjokarteverket.

För anställning som förste aktuarie vid sjömätningsväsendet erfordras

dels teoretisk kompetens, ej understigande vad som i det

följande angives såsom kompetensvillkor för aktuariebefattningen och

styrkt genom vederbörliga examina eller på annat fullt tillfredsställande

sätt, dels ock att genom tjänstgöring vid sjökarteverket eller annorledes

bava ådagalagt goda insikter inom till befattningen hörande

arbetsområden.

För anställning som tjänsteman i andra lönegraden vid kontrolloch

undersökningsväsendet erfordras dels att genom betyg över avlagd

filosofie licentiatexamen eller genom på annat minst lika betryggande

sätt hava styrkt sig äga erforderliga kunskaper i ämnet fysik, dels att

genom tjänstgöring vid sjökarteverket eller annorledes hava ådagalagt

goda insikter inom till befattningen hörande arbetsområden.

För anställning som aktuarie erfordras dels att hava avlagt filosofisk

ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen, vardera med minst

betyget med beröm godkänd i ettdera av ämnena astronomi eller matematik

samt omfattande jämväl ämnet fysik, dels ock att genom tjänstgöring

vid sjökarteverket eller annorledes hava ådagalagt tillfredsställande

insikt i utförandet av till befattningen hörande arbeten.

För anställning som kartograf erfordras att hava avlagt antingen

lantmäteriexamen eller filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen,

i senare fallen med betyg i samma ämnen, som erfordras för

aktuariebefattning, dock med rätt att utbyta betyg i fysik eller överbetyg

i astronomi eller matematik mot betyg i något geofysiskt ämne.

Vidare erfordras att genom tjänstgöring vid sjökarteverket eller annorledes

hava ådagalagt lämplighet för till befattningen hörande arbeten.

För anställning som redogörare erfordras styrkt förmåga att självständigt

föra enklare räkenskap, varvid såsom grundfordran gäller

kompetens motsvarande den för förrådskonstapeltjänst vid flottan föreskrivna.

Angående fordringar för anställning som ombud vid kontrollväsendets

agenturer, tillika föreståndare för kontrollstation, äro särskilda

bestämmelser meddelade.

Manlig ritare eller gravör skall för att vinna ordinarie anställninghava

fyllt 22 år.

Jag övergår nu till det av löneregleringskommittén avgivna förslaget

om ny definitiv lönereglering för sj ökarte verkets civila personal.

över förslaget hava utlåtanden avgivits av kommissionen för de

allmänna kartarbetena den 12 maj 1922 och av chefen för sjökarte
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts Proposition Nr 127.

9

verket den 15 maj 1922, varjämte tjänstförrättande chefen för marinetaben

den 19 maj samma år yttrat sig- i ämnet och därvid tillstyrkt

bifall till de av chefen för sjökarteverket i dennes berörda utlåtande

framställda förslag. Dessutom har fövsvarsväsendets lönenämnd yttrat

sig i anledning av en av kartverkschefen gjord framställning om ökad

avlöning. Tillika torde i sammanhang med löneregleringen få beröras

bestämmelserna om vissa förmåner för den vid sjökarteverkets mätningsarbeten

tjänstgörande personal.

För frågornas behandling redogöres under följande avdelningar.

A. Kartverkschefens avlöningsförmåner.

Hos Kung!. Maj:t har chefen för sjökarteverket gjort framställning,

att bemälde chef, för den händelse han innehade lägre tjänsteställning

än kommendörs, måtte i avlöningshänseende bliva likställd med överdirektör.

I framställningen anmärktes, bland annat, att för den händelse

chefen för sjökarteverket vore kommendörkapten av 1. graden, vore han

enligt gällande bestämmelser lägre avlönad än de byråchefer m. fl.,

som tillhörde högre löneklass än den lägsta inom 20:e lönegraden i

avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och

vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, den 22 juni

1921 (Svensk författningssamling nr 451).

Över nämnda framställning har löneregleringskommittén utlåtit sig,

att kommittén, som icke kunnat undgå att finna omförmälda i kartverkschefens

framställning berörda förhållande anmärkningsvärt, emellertid

hölle före, att, så länge kartverket vore i den utsträckning, som

för närvarande vore fallet, militäriskt anordnat och chefen för verket

skulle vara militär, det torde vara en militär avlöningsfråga, huruvida

för visst eller vissa fall särskilt avlöningstillägg borde tillerkännas bemälde

chef; detta i analogi med vad som gällde beträffande befattningshavare,

som vore upptagna i 31 § av officersavlöningsreglementet den

29 juni 1921 (Svensk författningssamling nr 388). I varje fall ansåge

sig kommittén icke kunna tillstyrka, att särskilt avlöningstillägg för

ifrågavarande ändamål påfördes staten för den civila personalen vid

kartverket.

Sedan chefen för sjökarteverket gjort förnyad framställning i ämnet,

har yttrande över denna avgivits av försvarsväsendets lönenämnd.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 103 höft. (Nr 127.) sio 23 2

Löneregle
rings
kommittén.

Försvars
väsendets
lönenämnd,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

Lönenämnden har därvid framhållit, att sjökarteverket med hänsyn

till dess organisation, mängden av där anställd personal och de viktiga

arbetsuppgifter, som ålåge verket, torde kunna jämställas med de civila

ämbetsverk, i spetsen för vilkas förvaltning stode chefer i den s. k.

lägre överdirektörsgraden. I anslutning till vad av löneregleringskommittén

anförts hölle lönenämnden före, att det måste anses anmärkningsvärt,

att, då till chef för sjökarteverket förordnades officer i lägre

beställning än såsom kommendör, denne bleve i avlöningshänseende

väsentligt sämre ställd än nyss berörda civila verks chefer. Det torde

därför höra tagas under övervägande, huruvida icke en ändring härutinnan

borde vidtagas.

I detta avseende ansåge lönenämnden sig böra erinra därom, att

vissa militära beställningshavare på grund av beställningarnas ansvarsfulla

art ansetts böra i lönehänseende beredas ett visst försteg framför

annan personal i samma lönegrad. Enligt bestämmelserna i 31 § av

officersavlöningsreglementet åtnjöte, bland andra, chefen för krigsskolan

och fälttygmästaren vardera ett arvode av 2,040 kronor. Beloppet av

dessa arvoden föreslogs av 1918 års militära avlöningssakkunniga och

var så avpassat, att det motsvarade skillnaden i lön på G-ort för personal

i 5:e och 6:e lönegraderna, d. v. s. för överstelöjtnant respektive

överste, i den av de sakkunniga föreslagna löneplanen för officerare m. fl.

Sedermera vidtogos emellertid en del ändringar i de sakkunnigas förslag,

till följd varav arvodena nu icke uppginge till skillnaden mellan nämnda

löner.

Lönenämnden, som för närvarande icke velat ifrågasätta någon

rubbning i de av riksdagen fastslagna, i nämnda § av officersavlöningsreglementet

upptagna arvoden, hade ansett det kunna komma under

övervägande, huruvida icke den förhöjning i lönen, som i nu ifrågavarande

fall kunde böra tillerkännas kartverkschefen, borde begränsas till

samma belopp som nyss angivna arvoden. Den förutnämnda jämförelsen

mellan kartverkschefen och överdirektör i lägre grad syntes dock lönenämnden

vara så bindande, att nämnden, för åstadkommande av full

rättvisa, funne sig böra förorda, att löneförhöjningen fastställdes till

skillnaden mellan lön på G-ort i 5:e lönegraden enligt gällande löneplan

för officerare, 10,500 kronor, och den för överdirektörsbefattning i

lägre lönegrad bestämda, 13,020 kronor, eller 2,520 kronor.

Möjligheten att till chef för sjökarteverket kunde komma att förordnas

officer i lägre beställning än överstelöjtnants respektive kommendörkaptens

av 1. graden vore visserligen icke utesluten. Då emellertid

ett dylikt förordnande endast undantagsvis torde förekomma samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj.ts Proposition Nr 127.

11

innehavandet av den lägre beställningen för den förordnade kunde förutsättas

komma att vara endast under en kortare övergångsperiod,

hade lönenämnden ansett sig kunna bortse härifrån. Någon ytterligare

förhöjning utöver nyss angivna belopp ansåge nämnden därför icke

böra i nu berörda fall förekomma.

Löneförhöjningen syntes, i likhet med förenämnda särskilda ersättningar

till vissa andra militära beställningsliavare, böra givas form av

arvode och bestämmas att utgå från kartverkets anslag till avlöningar,

varvid anslagets nuvarande benämning i riksstaten »avlöning till sjökarteverkets

civila personal-» borde utbytas mot »avlöning till sjökarteverkets

personal».

Med anledning härav Unge lönenämnden hemställa, det Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att i avlöningsstaten för sjökarteverket

Unge uppföras ett arvode å 2,520 kronor att utgå till chefen

för sjökarteverket, då denne vid flottan innehade lägre beställning än

såsom kommendör.

I förevarande fråga hava såväl löneregleringskommittén som för- Departementesvarsväsendets

lönenämnd yttrat sig. För löneregleringskommittén, som chefen''

haft att behandla frågan i sammanhang med den åt kommittén uppdragna

löneregleringen för sjökarteverkets civila personal, har frågan

strandat därpå, att densamma enligt kommitténs mening vore en militär

avlöningsfråga, vadan ett eventuellt avlöningstillägg åt kartverkschefen

icke borde belasta staterna för den civila personalen vid kartverket.

Lönenämnden däremot har ansett, att under hittillsvarande anslaget

»avlöning till sjökarteverkets civila personal», vars benämning emellertid

finge undergå lämplig omredigering, borde uppföras ett arvode å 2,520

kronor att utgå till kartverk schef, som vid flottan innehade lägre beställning

än såsom kommendör.

För min del finner jag mig kunna instämma med lönenämnden,

till vars yttrande jag hänvisar. Vad beträffar benämningen av anslaget,

torde detta lämpligen kunna upptagas under rubriken »avlöningsstat».

B. Placering av sjökarteverkets civila personal i lönegrader enligt det nya civila

avlöningssystemet.

Beträffande den å avdelningen för sjömätningsväsendet uppförda Förste

förste aktuariebefattningen har löneregleringskommittén erinrat, hurusom,

då denna befattning vid 1918 års lagtima riksdag inrättades, regieringsriksdagen

i enlighet med Kungl. Maj:ts, på kommitténs yttrande grundade kommittén,

förslag fastställde löneförmånerna, under i staten angiven förutsättning,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

till 5,800 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Befattningen

i fråga blev sålunda i avlöningshänseende likställd med befattningar

av andra normalgraden vid centrala ämbetsverk. I förslag,

som förelegat för kommittén, hade däremot befattningen ansetts böra i

avlöningshänseende likställas med befattningen såsom arbetschef vid

allmänna kartverkets avdelning för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten.

Hos löneregleringskommittén hade nu förste aktuarien — under förmenande

att hans tjänsteställning och ansvar närmast vore att jämföra

med byrådirektörs — anhållit, att berörda befattning måtte placeras i

samma lönegrad som byrådirektörsbefattning vid statens meteorologiskhydrografiska

anstalt eller i 18:e lönegraden, avdelning B i den nya

löneplanen. Till stöd för sin framställning hade förste aktuarien vidare

anfört, att han närmast under kartverkschefen ansvarade för arbetena

inom rit-, gravyr- och tryckeridetaljerna samt att han, jämlikt instruktionen

för sjökarteverket, vore skyldig att, för såvitt regementsofficer

ej vore kommenderad, träda i chefens ställe under den tid, denne på

grund av tjänsteresor eller semester vore frånvarande.

I sistnämnda hänseende finge kommittén erinra, hurusom, enligt

den nya instruktionen för sjökarteverket, av de till tjänstgöring vid

byråarbetena beordrade officerare vid flottan en borde vara av regementsofficers

grad, samt att till tjänstgöring vid kartverket kunde i begränsad

utsträckning beordras, i stället för officer vid flottan, officer i flottans

reserv. I anslutning till sistberörda bestämmelse innehölles ock i 13 §

den bestämmelsen, att under semester, tjänstledighet eller tillfälligt förhinder

för kartverkschefen att utöva befattningen densamma övertoges

av den främste vid kartverket tillstädesvarande officeren av regementsofficers

grad vid flottan eller i dess reserv eller, därest sådan officer

ej vore tillstädes, av förste aktuarien vid sjömätningsväsendet, Kungl.

Maj:t dock obetaget att, vid förfall för chefen att utöva befattningen,

förordna vikarie för honom, när anledning därtill gåves.

Med den större möjlighet, som sålunda komme att förefinnas att

erhålla militär vikarie för kartverkschefen under dennes ledighet eller

tillfälliga tjänsteförhinder, syntes de fall, då den ifrågavarande förste

aktuarien kunde böra träda i chefens ställe, komma att bliva synnerligen

fåtaliga. Hans eventuella ställföreträdarskap för chefen syntes

fördenskull ej kunna föranleda den av honom begärda ställning å löneskalan.

Till en sådan ställning kunde ej heller de honom i hans befattning

tillhörande göromål berättiga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 127. 13

Enligt den nya instruktionen ålåge det honom närmast att ansvara

för redaktionen av de allmänna sjökorten, omfattande såväl deras första

tekniska utarbetande som deras alltjämt fortlöpande komplettering och

rättande, varjämte han skullo utöva tillsyn över sjökortens tryckning

och all sjömätningsväsendets övriga tekniska byråverksamhet.

För sin del kunde kommittén för den ifrågavarande, så nyligen

tillkomna förste aktuariebefattningen ej tillstyrka högre placeidng än i

lönegraden B 15, d. v. s. samma lönegrad, till vilken flertalet tjänstemän

av förutvarande andra normalgraden vid centrala ämbetsverk hänförts.

Bibehållas borde emellertid bestämmelse av innehåll, att avlöningen

enligt nämnda lönegrad utginge endast under förutsättning,

att förste aktuarien icke vore militär i flottans stam eller reserv (med

pension) eller å reservstat, i vilket fall han endast ägde uppbära arvode

till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämdes, allt efter som han vore militär

i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena hemställde, att förste

aktuarien vid sjömätningsväsendet måtte, för den händelse de båda

tjänstemännen i andra lönegraden vid kontroll- och undersökningsväsendet

ansåges böra tilldelas högre löneställning än B 15, uppflyttas

i samma högre lönegrad.

Enligt chefens för sjökar te verket förmenande vore förste aktuariens

vid sjömätningsväsendet av löneregleringskommittén föreslagna placering

i lönegraden B 15 icke företagen med tillbörlig hänsyn till befattningens

ansvar och det med densamma förenade arbetets omfattning och betydelse.

Jämlikt gällande arbetsordning vid sjökarteverket vore arbetet

organiserat på fyra avdelningar, av vilka den första och största, sjökortsdetaljen

för allmänna sjökort och seglingsbeskrivningar, handhades

av förste aktuarien som föreståndare. Största delen, cirka 25 personer,

av den vid kartverket anställda civila personalen tjänstgjorde i de olika

karttekniska grenarna under förste aktuariens föreståndarskap. Den

omständigheten, att innehavare av förevarande befattning skulle förestå

avdelning inom verket, syntes motivera befattningens upptagande i

högre än den föreslagna lönegraden.

Kartverkschefen erinrade, hurusom kommittén å sid. 39 i sitt betänkande

LXII den 3 november 1920 rörande utredning och förslag

beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement

och centrala ämbetsverk bland annat anfört, att kommittén

ansett med fog böra till 16:e lönegraden hänföras jämväl intendenterna

Kommission

nen för de

allmänna

kartarbetena.

Chefen för

sjökarteverket.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

vid nationalmuseum och antikvarierna vid vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien

med avseende å de krav, som borde ställas å dessa

befattningshavare såsom föreståndare för avdelningar inom respektive

institutioner. Med avseende på de fordringar, som jämlikt instruktionen

för sjökarteverket vore uppställda på förste aktuarien, syntes denne

kunna jämställas med förenämnda av kommittén angivna föreståndare.

Det syntes därför, som om förste aktuarien vid sjökarteverket med fog

kunde vara berättigad att bliva placerad i minst lika hög lönegrad som

dessa.

Enligt kommitténs föreliggande förslag hade, då frågan om inrättandet

av nu förevarande befattning varit under behandling, förslag

framlagts om befattningens jämställande i avlöningshänseende med befattningen

såsom arbetschef vid allmänna kartverkets avdelning för

ekonomiska arbeten och stomkartearbeten. Ehuru så icke blev fallet,

förtjänade detta dock att framhållas i detta sammanhang för belysande

av befattningens natur av föreståndarskap.

Om också det ovan framhållna syntes vara av den art, att en

revision av kommitténs löneplaceringsförslag i förevarande avseende

därav kunde påkallas, vore det likväl en annan omständighet, som ännu

starkare talade härför.

Kommittén hade ansett, att den förste aktuarien åliggande skyldigheten

att jämlikt § 13 i instruktionen för kartverket vid förfall för

chefen träda i dennes ställe endast sällan komme att påfordra förste

aktuariens uppehållande av chefskapet. Kommittén syntes därvid haft

uppmärksamheten riktad på bestämmelsen i § 2 mom. 2 i sagda instruktion,

vari föreskreves, att av de till tjänstgöring vid byråarbetena

i sjökarteverket kommenderade officerarna en borde vara av regementsofficers

grad. Jämlikt förenämnda § 13 tillkomme det i första hand

denne att under chefens frånvaro förestå ämbetet. För vinnande av

klarhet, huruvida denna fråga kunde komma att röna inverkan av en

eventuell revision av sjöförsvaret, hade kartverkschefen hos försvarsrevisionen

gjort förfrågan härom och hade till svar erhållit det meddelandet,

att, såvitt för det dåvarande kunde bedömas (april 1922),

försvarsrevisionen uti sitt blivande förslag angående sjöförsvarets ordnande

komme att för tjänstgöring i sjökarteverket beräkna endast en

regementsofficer, nämligen chefen för verket. För den händelse ett

förslag i sådan riktning vunne statsmakternas gillande, vilket förefölle

ganska sannolikt, syntes således ställföreträdarskapet för kartverkschefen

komma att påvila förste aktuarien i alla de fall, då Kungl. Maj:t icke

förordnat vikarie. Som kartverkschefen på grund av de under mätnings
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 127. 15

säsongen förekommande inspektionsresorna ofta nödgades lämna verket,

syntes i motsats till kommitténs förmenande de tillfällen, då chefsbefattningens

arbetsbörda och ansvar komme att överflyttas på förste

aktuarien, bliva såväl talrika som relativt långvariga.

Beträffande placeringen av tjänstemännen i andra lönegraden vid

kontroll- och undersökningsväsendet hade kommittén i sitt betänkande

(jfr sid. 23 och 24 härefter) yttrat, att kommittén visserligen icke

ville bestrida, att vissa skäl kunde anföras för tilldelande åt dem av

något högre löneställning än enligt 15:e lönegraden, men hade kommittén

— helst tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits rörande omfattningen

och den närmare beskaffenheten av det arbete, som ålåge

dem efter kontroll- och undersökningsväsendets inordnande i sjökarteverket.

— ansett sig böra förorda, att dessa tjänstemän åtminstone

tillsvidare inordnades i samma lönegrad, till vilken tjänstemän i hittillsvarande

andra normalgraden i allmänhet blivit hänförda, eller

den 15:e lönegraden. Av löneregleringskommitténs nämnda uttalande

framginge tydligen, att kommittén ansåge, att tjänstemännen i andra

lönegraden vid kontroll- och undersökningsväsendet vore mer berättigade

till placering i en högre lönegrad än förste aktuarien vid sjömätningsväsendet.

Enligt vad kartverkschefen från kommittén sport,

syntes denna ståndpunkt bero på, att i kartverkets instruktion examenskompetensen

för de båda förstnämnda befattningarna satts högre än

för förste aktuarien vid sjömätningsväsendet. Gentemot detta anhölle

kartverkschefen dock få framhålla, att för förste aktuarietjänsten vid

sjömätningsväsendet huvudvikten måste läggas på att denne tjänsteman

vore en person med ingående praktisk erfarenhet om sjömätning och

fartygs navigering, samt att han i grunden förstode de fordringar, vilka

såväl handelssjöfarten som marinen måste ställa på såväl sjökort som

seglingsbeskrivningar, samt icke minst att han med mognat omdöme i

dessa frågor förenade fallenhet för och kunskap i sjökarteteknik. Dessa

betingelser vore enligt kartverkschefens mening av största betydelse,

men de vunnes icke genom någon högre akademisk examen utan genom

mångårigt arbete, såväl praktiskt som teoretiskt, ävensom fallenhet

för yrket.

Dessutom vore att framhålla, att förste aktuarien vid sjömätningsväsendet,

som varje år vid flera tillfällen komme att bestrida chefskapet,

principiellt icke borde ställas lägre i löneavseende än någon

tjänsteman, han vid dylika tillfällen vore chef för. Detta skulle dock

vara fallet, om de båda andra ifrågavarande tjänstemännen placerades

i 16:e lönegraden och förste aktuarien vid sjömätningsväsendet i 15:e

lönegraden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

Departements

chefen.

Aktuarien.

Löne
reglerings
kommittén.

Vad kommittén i sitt förslag anfört vid behandlingen av frågan

om förevarande befattnings löneplacering syntes kartverkschefen tyda

på ett underskattande av befattningens betydelse för sjökarteverkets

verksamhet. Kartverkschefen ville framhålla behovet av, att befattningen

bleve så pass väl avlönad, att till densamma kunde vid nytillsättande

erhållas fullt kvalificerad och i allo lämplig arbetskraft.

I anslutning till vad kartverkschefen sålunda anfört beträffande

förste aktuarien vid sjömätningsväsendet anhölle han få föreslå, att

denna tjänst placerades i 16:e lönegraden.

Lika med löneregleringskommittén finner jag tillräcklig anledning

icke föreligga att placera ifrågavarande befattningshavare i högre lönegrad

än B 15. Givetvis bör den av kommittén omförmälda, vid befattningen

nu knutna lönebestämmelsen bibehållas.

Vidkommande aktuariebefattningen vid sjökarteverket har löneregleringskommittén

erinrat om, att befattningen inrättades vid 1912 års

riksdag, varvid befattningshavaren i avlöningshänseende likställdes med

tjänstemän i första normalgraden vid centrala ämbetsverk. Hans löneförmåner

bestämdes sålunda till 4,000 kronor jämte tre ålderstillägg,

vartdera å 500 kronor.

Samtidigt jämställdes geodeterna vid rikets allmänna kartverk i

avlöningshänseende med adjunkter vid rikets allmänna läroverk, alltså

med en avlöning av 3,000 kronor jämte fyra ålderstillägg å 500 kronor.

Aktuarietjänsten vid sjökarteverket ansågs fördenskull med de krav,

som ställdes å befattningen, böra ställas i en något högre löneställning

än geodet vid allmänna kartverket.

Enahanda blev förhållandet vid 1918 års lagtima riksdag, då geodeterna

vid sistnämnda kartverk tillerkändes de löneförmåner, som då

tillkommo tjänstemän i första normalgraden. Aktuarien vid sjökarteverket

erhöll då samma avlöningsförmåner som vid olika tillfällen av

statsmakterna tillagts tjänster, vilka ansetts böra intaga en ställning

mellan förstagrads- och andragradstjänsterna vid centrala verk, nämligen

4,500 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.

I en till löneregleringskommittén ingiven framställning hade aktuarien

vid sjökarteverket begärt upprätthållande av den marginal i avlöningshänseende,

som rådde och som alltsedan befattningens inrättande

rått mellan nämnda befattning och geodetbefattningarna vid rikets allmänna

kartverk.

Enligt den nya instruktionen för sjökarteverket hade aktuarien att

utföra geodetiska mätningar och beräkningar ävensom andra observa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 127.

tioner eller beräkningar, som folie inom området för sjökarteverkets

verksamhet, samt att öva tillsyn över verkets koncept- och originalmätningskartor

ävensom över dess samling av andra kartor och böcker.

Det syntes ej kunna förnekas, att aktuarien vid sjökarteverket i

förhållande till geodeterna vid allmänna kartverket hade en mera självständig

tjänsteställning och mera än dessa vore hänvisad till arbete på

eget ansvar. Under det att nämligen den geodetiska avdelningen vid

allmänna kartverket stode under närmaste chefskap av professorn vid

generalstaben och arbetet inom avdelningen utfördes på tre s. k. »detaljer»,

av vilka eu stode under direkt ledning av professorn, och i regel

en av de två observatörerna utövade ledningen av var sin av de övriga

två detaljerna, hade aktuarien vid sjökarteverket icke över sig någon

på det geodetiska området särskilt sakkunnig person.

Vid nu antydda förhållanden hade kommittén icke ansett sig böra

föreslå någon rubbning av den ställning i avlöningshänseende i förhållande

till geodeterna vid rikets allmänna kartverk som bemälde aktuarie

enligt statsmakternas beslut hittills intagit. Kommittén, som i

samtidigt avlåtet utlåtande angående den civila personalen vid rikets

allmänna kartverk hänförde bemälda geodeter till lönegraden B 13, hemställde

alltså, att aktuarien vid sjökarteverket placerades i lönegraden

B 14.

Mot detta löneregleringskommitténs förslag hava myndigheterna

icke giort någon erinran.

Med hänsyn till aktuariens arbetsuppgifter och den självständiga

ställning, som av honom intages i jämförelse med geodeterna vid rikets

allmänna kartverk, anser även jag, att den marginal i avlöningshänseende

mellan aktuarie- och geodetbefattningarua, som upprätthållits

sedan aktuariebefattningens tillkomst, fortfarande bör bibehållas. Enligt

vad jag inhämtat, kommer chefen för jordbruksdepartementet att föreslå

omförmälda geodeter till placering i lönegraden B 13, varför jag, med

anslutning till det nyss anförda, anser mig böra förorda aktuariebefattningens

upptagande i lönegraden B 14.

Löneregleringskommittén erinrade om, att kartograf befattningen vid

sjökarteverket hade uppförts å kartverkets stat vid 1918 års lagtima riksdag,

varvid innehavaren av befattningen, såsom ock vid samma riksdag

skedde beträffande kartograferna vid rikets allmänna kartverk, i avlöningshänseende

likställdes med tjänstemän av första normalgraden

vid centrala ämbetsverk.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 103 käft. (Nr 127.) 31023 3

Myndig
heterna.

Departements
chefen.

Kartografen,

manliga ritare

och gravör er,

kvinnliga

biträden samt

vaktmästaren.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungh Maj:tft Proposition Nr 127.

I överensstämmelse härmed hemställde kommittén, att kartografen

vid sjökarteverket måtte placeras i lönegraden B 13.

Kommittén erinrade vidare om, att manliga ritare och gr anor er vid sjökarteverket

jämlikt beslut av 1912 års riksdag erhållit enahanda avlöningsförmåner,

samma riksdag fastställde för motsvarande befattningshavare

vid rikets allmänna kartverk, eller 2,400 kronor jämte fyra ålderstillägg,

vart och ett å 400 kronor. Det blev därvid förutsatt, att den normala

arbetstiden å tjänsterummet för dessa befattningshavare skulle sättas

till i allmänhet minst sju timmar per söckendag.

Vid 1918 års lagtima riksdag tillerkändes manliga ritare och gravörer

såväl vid sjökarteverket som vid rikets allmänna kartverk de

löneförmåner, nu gällande stater för de båda kartverken upptoge, eller

3,000 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 400 kronor.

I en till löneregleringskommittén ingiven framställning hade manliga

ritare och gravörer vid sjökarteverket, med erinran, att, enligt det

för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet, tjänstemän

med titeln ritare blivit hänförda till 8:e lönegraden, hemställt, att ritare

och gravörer vid sjökarteverket måtte placeras i högre lönegrad än den,

till vilken sagda tjänstemän vid kommunikationsverken sålunda hänförts.

Till stöd för framställningen hade, bland annat, anförts, att ritare vid

sjökarteverket dels på grund av tjänstgöring såsom mätningsförrättare

vid sjömätningsarbetet dels ock på grund av den utbildning, som erfordrades

för befattningen, borde kunna jämställas med mätaretekniker vid

statens vattenfallsverk, vilken befattning hänförts till 9:e lönegraden

i det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet, samt att

gravörernas arbete syntes kunna likställas med de åligganden, som i

sistnämnda lönegrad placerade instrumentmakare vid statens vattenfallsverk

hade att utföra.

I sitt utlåtande angående den civila personalen vid rikets allmänna

kartverk hade kommittén beträffande avlöningen för manliga ritare och

gravörer vid sistnämnda kartverk givit tillkänna, att vid prövning av

de på spörsmålet inverkande omständigheter kommittén kommit till den

uppfattning, att det måste anses såsom en skälig placering, om manliga

ritare och gravörer vid nämnda kartverk hänfördes till lönegraden B 8.

Kommittén hemställde, att även manliga ritare och gravörer vid

sjökarteverket — 12 till antalet enligt nuvarande stat — måtte hänföras

till samma lönegrad, B 8.

Enligt vad kommittén inhämtat sysselsattes alla tre å sjökarteverkets

stat upptagna kvinnliga biträden med ritarbeten. Två av dem

vore uppförda i hittillsvarande andra graden och det tredje i första

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun (fl. Maj.ts Preposition Nr 187.

1!)

graden. De två förstnämnda syntes under benämningen kvinnliga ritbiträden

böra hänföras till lönegraden C 3 och det sistnämnda biträdet

under benämningen kvinnligt biträde till lönegraden C 2 i den nya

löneplanen.

Vid 1912 riksdag uppfördes å ordinarie stat vid sjökarteverket en

vaktmästare med samma avlöningsförmåner som vaktmästare i allmänhet

vid statskontoret m. fl. centrala ämbetsverk, alltså 1,200 kronor jämte

två ålderstillägg å 100 kronor. Vid 1918 års lagtima riksdag bragtes

löneförmånerna för vaktmästaren vid sjökarteverket i överensstämmelse

med vad som då tillerkändes motsvarande befattningshavare vid ett

flertal verk. Avlöningen utginge alltså numera med 1,600 kronor jämte

tre ålderstillägg å 100 kronor efter respektive 3, 6 och 9 år.

I enlighet med vad som numera gällde för motsvarande befattningshavare

vid statsdepartement med flera verk ansåge löneregleringskommittén

vaktmästaren vid sjökarteverket böra, med benämning expeditionsvakt,

hänföras till lönegraden B 1.

De i ärendet hörda myndigheterna hava icke haft någon erinran

mot löneregleringskommitténs förevarande förslag.

Även jag ansluter mig till kommitténs förslag i dessa delar.

Löneregleringskommittén erinrade, att vid 1918 års lagtima riksdag

hade, i enlighet med löneregleringskommitténs av Kungl. Maj:t upptagna

förslag, å sjökarteverkets stat uppförts en ordinarie redogörare

med lika avlöning, som tillerkändes manliga ritare och gravör er vid

verket, d. v. s. 3,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 400 kronor.

I en av dåvarande kartverkschefen utarbetad, för kommittén tillgänglig

promemoria hade föreslagits, att för anställning såsom redogörare

skulle erfordras styrkt förmåga att självständigt föra enklare

räkenskap, varvid såsom grundfordran kunde uppställas kompetens tör

förrådskonstapelstjänst vid flottan. Befattningen skulle vidare i avlöningshänseende

likställas med de vid sjökarteverket förefintliga ritareller

gravörtjänsterna.

Kompetensfordringar av enahanda innebörd funnes för redogörarbefattningen

föreskrivna såväl i instruktionen för verket den 23 december

1918 som i instruktionen den 24 mars 1922.

I den nya instruktionen sades, att redogöraren omhänderhade och

redovisade kartverkets kassa och inventarier, med undantag av fartygsinventarier,

förde verkets räkenskaper samt biträdde i övrigt efter kart
-

Myndig
heterna.

Departements
chefen.

Redogöraren.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Kommissionen

för de allmänna

kartarbetena.

Chefen för

ejökarteverket.

20 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127,

verkschefens bestämmande med expeditionsgöromål och vid handhavandet

av kartverkets ekonomi.

I en till löneregleringskommittén ingiven framställning från redogöraren

vid sjökarteverket hade denne, med hänvisning till instruktion

och arbetsordning ävensom till en promemoria från förutvarande kartverkschefen,

sökt visa omfattningen och betydelsen av de redogöraren

åliggande göromålen, i och för bedömandet av frågan om befattningens

placering i lönegrad.

Med hänsyn emellertid dels därtill, att i den nya instruktionen för

sjökarteverket de dittillsvarande enkla kompetensfordringarna för redogörarbefattningen

bibehållits oförändrade, dels ock till avlöningarna för

underofficerare vid armén och marinen enligt avlöningsreglementet den

29 juni 1921, ansåge kommittén sig icke kunna tillstyrka frångående

av den hittillsvarande likställigheten i avlöningshänseende mellan redogöraren

samt de manliga ritarna och gravörerna vid sjökarteverket,

utan hemställde, att redogöraren, liksom dessa andra, hänfördes till

lönegraden B 8.

Kommissionen för de allmänna kartarbetena hemställde, att redogöraren,

som enligt den för sjökarteverket gällande instruktionen även

biträdde vid expeditionsgöromålen och av vilken, enligt av kartverkschefen

lämnad upplysning, måste fordras vissa särskilda kvalifikationer

i och för utförande av sekreteraregöromål, måtte uppföras i lönegraden

B 9.

Enligt chefens för sjökarteverket mening hade löneregleringskommittén

med avseende å redogörarens löneplacering varit alltför njugg.

Befattningens ansvar ävensom dess efter hand alltmer ökade arbetsbörda

syntes kartverkschefen tala för dess upptagande i högre lönegrad

än den av kommittén föreslagna. 1 den män som kartverkets

verksamhet svällt ut hade expeditionsgöromålen och speciellt arbetet

med uppsättandet av avgående skrivelser ökats väsentligt. Tack vare

den nuvarande redogörarens fallenhet för denna verksamhet hade han

i anmärkningsvärd grad kunnat biträda kartverkschefen i detta hänseende.

Skulle kartverkschefen i enlighet med § 6 mom. 1 i kartverkets

instruktion verkligen medhinna att »ombesörja, leda och övervaka

kartverkets samtliga arbeten ävensom ägna tillsyn åt vården och

underhållet av dess material och tillbörigheter — — — — — m. m.»,

måste, bland annat, enligt kartverkschefens mening och erfarenhet hans

arbete med skrivgöromålen underlättas genom att han disponerade över en

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

21

kraft, som ägde förmåga att i någon utsträckning förarbeta de föreliggande

frågorna. Det borde härvid beaktas, att övriga tjänstemän vid

verket icke vore avsedda för kansligöromål eller för handläggning av

förvaltningsärenden, varför deras tid endast i nödfall syntes böra upptagas

med dylika.

Även beträffande affärsförbindelserna med statsinstitutioner och

privatföretag i utlandet både under senare tid en avsevärd ökning ägt

rum, och Sveriges anslutning till internationella hydrografiska byrån i

Monaco, med det därav följande mera intima samarbetet med främmande

länders sjökarteverk, hade föranlett en redan nu rätt omfattande

skriftväxling, som kunde förväntas att än ytterligare ökas och som

ställde nästan oavvisliga krav på någon kännedom om främmande språk,

synnerligast engelska, hos den befattningshavare, som hade att granska

ingående räkningar och anbud, verkställa likvider samt diarieföra och

omhänderhava ingångna handlingar och koncepthandlingar, om vilkas

innehåll han givetvis måste äga kännedom, såväl för att kunna fullgöra

nu nämnda göromål som för att sedermera kunna tillhandagå med

erforderliga upplysningar om dessa och för att på ett verksamt sätt

kunna biträda chefen med utredning i de frågor av ekonomisk art, som

uppkomme av förenämnda affärsförbindelser och skriftväxling. Åven i

detta avseende hade den nuvarande redogöraren visat sig uppfylla rimliga

anspråk.

Löneregleringskommittén hade vid redogörartjänstens placering i

lönegrad fäst sig vid de i instruktionen angivna enkla kompetensfordringarna.

Uppmärksamgjord på detta förhållande måste kartverkschefen

instämma med kommittén. Vid uppgörandet av förslag till ny

instruktion hade han beklagligen icke beaktat de konsekvenser, som

i lönehänseende tydligen vore förenade med bibehållande av dessa

från 1918 års instruktion hämtade kompetensfordringar för redogörartjänsten.

I samband med uppgörande av förslag till de smärre förändringar

i instruktionen, som givetvis bleve en följd av den förestående löneregleringen

för kartverkets civilpersonal, syntes även en skärpning

av kompetensfordringarna för redogöra^änsten böra vidtagas för att

bringa de författningsenliga fordringarna till närmare överensstämmelse

med de fordringar, som verkligheten ställde på denne befattningshavare,

ävensom för att instruktionen i detta avseende skulle i

vidare mån än hittills ange de fordringar, som borde ställas på innehavaren

eller sökanden av redogörarbefattningen.

Befattningens placering i lönegrad 8 B, såsom av löneregleringskommittén

föreslagits, ansåge kartverkschefen vara lägre än som kunde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

Departements
chefen.

Tjänstemännen

av

andra lönegraden

vid

kontroll- och

undersökningsväsendet.

Löneregleringskommittén.

ansea skäligt med hänsyn till det ansvar och arten av de göromål, som

ålåge redogöraren. Och även för att vid framtida tillsättning av befattningen

kunna påräkna en tillräckligt kvalificerad person syntes det

vara nödvändigt att något höja den föreslagna lönen.

Hos kartverkschefen hade innehavaren av redogörarbefattningen

hemställt om utverkande av befattningens placering i lönegrad 10 B.

De i bemälda framställning angivna synpunkterna syntes kartverkschefen

vara värda beaktande; och hemställde han, att befattningen

måtte hänföras till lönegrad B 9.

Vad chefen för sjökarteverket anfört synes mig icke böra föranleda,

att redogörarebefattningen uppföres i högre lönegrad än kommittén

föreslagit eller B 8. Till jämförelse må nämnas, att till närmast motsvarande

lönegrad i löneplanen för underofficerare i vederbörande militära

avlöningsreglemente, nämligen den 4:e, där avlöningen dock är

något lägre än i nyssnämnda B 8, hänförts bland andra redogöraren

vid ridskolan, till vars göromål hör att förestå kassaförvaltning och

ombesörja åligganden, som eljest ankomma på regementsintendent.

I fråga om den å staten för sjökarteverket uppförda tjänsteman i

andra lönegraden, vilken närmast förestode det från nautisk-meteorologiska

byrån överflyttade kontrollväsendet, erinrade kommittén, hurusom nämnde

befattningshavare uti Kungl. Maj:ts förslag till 1921 års riksdag (propositionen

nr 111) upptagits såsom byrådirektör, men enligt riksdagens

beslut placerats i andra lönegraden.

Av den nuvarande innehavaren av sagda befattning hade yrkats,

att densamma å den blivande nya staten icke måtte placeras i lägre

lönegrad än B 17 eller möjligen B 16.

Enligt den nya instruktionen ålåge det ifrågavarande tjänsteman

huvudsakligen att utöva den närmaste tillsynen över kontrollstationernas

verksamhet, att vid behov själv deltaga i kontrollarbetet, att med uppmärksamhet

följa utvecklingen inom kontroll väsendets samtliga arbetsområden

och till kartverkschefen däröver avgiva rapporter, att till

sjöfartens gagn med uppmärksamhet följa utvecklingen inom den

nautiska instrument- och apparattillverkningen samt litteraturen ävensom

att till kartverkschefen däröver avgiva rapporter och förslag.

I instruktionen angåves såsom kontrollväsendets huvudsakliga uppgifter

att pröva och undersöka fartygslanternor, kompasser och andra

nautiska instrument. Kontrollväsendet ålåge i övrigt att noga uppmärksamma

de magnetiska företeelserna å järn- och andra fartyg samt

nya kompasskonstruktioner och metoder för undersökning av fartygs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung], Maj:ta Proposition Nr 127''.

2ä

kompassers egenskaper, devotion och kompensering och för detta ändamål

sätta sig i förbindelse med utländska institutioner med likartad

verksamhet. Dessutom tillkomme det kontrollväsendet att, då sådant

påfordrades, biträda vid kompassväsendets ordnande på flottans fartyg,

vid anskaffning och undersökning för flottans räkning av kompasser

och andra nautiska instrument och vid fartygs magnetiska undersökning.

Då det nu gällde för kommittén att föreslå placering av ifrågavarande

tjänsteman i löneplanen, ville kommittén visserligen icke bestrida,

att vissa skäl kunde anföras för tilldelande åt honom av något

högre löneställning än enligt 15:e lönegraden, men hade kommittén —

helst tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits rörande omfattningen och

den närmare beskaffenheten av det arbete, som ålåge honom efter kontrollväsendets

inordnande i sjökarteverket — ansett sig böra förorda,

att denne tjänsteman åtminstone tillsvidare inordnades i samma lönegrad,

till vilken tjänstemän i hittillsvarande andra normalgraden i allmänhet

blivit hänförda, eller den 15:e lönegraden.

Befattningshavaren i fråga syntes tillsvidare kunna erhålla benämningen

förste aktuarie.

I gällande stat vore vidare uppförd en tjänsteman i andra normalgraden

vid det jordmagnetiska undersökningsväsendet. De uppgifter,

som tillkomme ifrågavarande tjänsteman, tillhörde före år 1922 nautiskmeteorologiska

byrån och utfördes av en assistent med avlöning i form

av arvode. Genom beslut vid 1921 års riksdag blev nyssnämnda

assistentbefattning ombildad till en tjänst i andra normalgraden.

Jämväl innehavaren av sistnämnda tjänst hade yrkat, att befattningen

måtte i den blivande nya staten uppföras i lönegrad ej lägre

än B 17 eller möjligen B 16.

Ifrågavarande tjänstemans huvudsakliga åligganden angåves i den

nya instruktionen sålunda: att utföra jordmagnetiska mätningar och

undersökningar; att utföra erforderliga beräkningar av mätningsresultaten;

att utföra lämpliga sammanställningar och bearbetningar av mätningarnas

och undersökningarnas resultat till för publicering lämpad

form; att med uppmärksamhet följa sin vetenskaps framsteg och söka

bidraga till dess utveckling; ävensom att vid förefallande behov leda

och övervaka av annan personal utförda jordmagnetiska arbeten. Enligt

instruktionen omfattade kartverkets jordmagnetiska mätnings- och undersökningsarbeten

magnetisk kartläggning huvudsakligen av rikets

kuster och segelbara inlandsfarvatten, undersökning av den magnetiska

sekulärvariationen samt publicering av de vunna resultaten jämte andra

s. 24 Kontrollera mot PDF

Kommissionen

för de

allmänna

kartarbetena.

Chefen för

sjökarteverket.

24 Kung1. Maj:ts Proposition Nr 127.

ifrågakommande jordmagnetiska arbeten, som kunde vara till gagn för

sjöfarten och andra allmänna intressen.

Vid placering av ifrågavarande tjänsteman i löneplanen hade kommittén

av liknande skäl, som nyss anförts i fråga om motsvarande

tjänsteman vid kontrollväsendet, funnit sig böra föreslå, att nu omhandlade

tjänsteman tills vidare hänfördes till 15:e lönegraden, avdelning

B, i löneplanen, vid vilket förhållande jämväl denne lämpligen

syntes kunna tilldelas tjänstetiteln förste aktuarie.

Mot lönereglingskommitténs förslag i nu ifrågavarande delar har

kommissionen för de allmänna kartarbetena intet haft att erinra.

Chefen för sjökarteverket har närmare angivit åtskilliga omständigheter,

som enligt hans mening talade för sagda tjänstemäns placering

i högre lönegrad än som av löneregleringskommittén föreslagits.

Kommittén hade för sin del ansett vissa skäl kunna anföras för

dessa tjänstemäns placering i högre lönegrad än den 15:e, men emellertid

funnit, att, tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits rörande omfattningen

och den närmare beskaffenheten av det arbete, som ålåge

dessa båda tjänstemän, varför kommittén ansett sig böra förorda, att

de åtminstone tills vidare placerades i 15:e lönegraden.

Vad beträffade den bristande erfarenhet, som kommittén åsyftade,

förefölle det kartverkschefen, som om ett misstag förelåge. Ingendera

av dessa tjänster kunde anses vara ny i egentlig mening, ej heller hade

några som helst nya uppgifter tillkommit efter nautisk-meteorologiska

byråns upphörande. Allt sedan år 1908 hade under nautisk-meteorologiska

byrån lytt samma fem kontrollstationer, som nu hörde under sjökarteverket,

och under hela denna tid hade vid kontrollstationerna undersökts

lanternor och kompasser och utfärdats motsvarande certifikat m. m.

Samma skyldighet att leda och övervaka kontrollstationernas arbeten och

att följa utvecklingen inom samtliga dithörande områden, som nu ålåge

sjökarteverket, ålåg mellan 1908 och 1921 nautisk-meteorologiska byrån.

Någon ytterligare erfarenhet rörande omfattningen och den närmare

beskaffenheten av de arbeten, som ålåge tjänstemannen i andra lönegraden

vid kontrollväsendet, syntes därför icke erfordras.

Samma sak gällde de jordmagnetiska undersökningarna. Allt sedan

år 1908 t. o. m. år 1921 hade av nautisk-meteorologiska byrån utförts

jordmagnetiska mätnings- och undersökningsarbeten, huvudsakligen utmed

landets kuster, med samma skyldighet att publicera mätningsresultaten,

som nu ålåge sjökarteverket. Av nautisk-meteorologiska

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kung]. Maj:ts Proposition Nr 127.

25

byrån byggdes år 1912 med särskilt av riksdagen anvisat anslag den

motorjakt, som alltsedan använts vid dessa mätningar, och som nu för

samma ändamål övertagits av sjökarteverket. Arbetenas omfattning

och art under tiden 1908—1921 gåve fullt tillräcklig erfarenhet för

bedömande av omfattningen och den närmare beskaffenheten av det

arbete, som komme att för framtiden åligga tjänstemannen i andra

lönegraden i undersökningsväsendet. Ej heller här syntes ytterligare

erfarenheter fordras.

Vad vidare beträffade dessa tjänsters placering tills vidare i 15:e

lönegraden, inträffade med denna åtgärd ett provisorium, som ej kunde

sägas överensstämma med kommitténs betänkande angående ny definitiv

lönereglering. De tjänstemän, som överflyttades till sjökarteverket

från nautisk-meteorologiska byrån, kunde dessutom anses under

lång tid hava haft sina löner endast provisoriskt ordnade, varför även

billighetshänsyn syntes fordra, att de äntligen bleve definitivt placerade

i lönegrad, som motsvarade deras arbete och av dem fordrad

kompetens.

Samma synpunkt, som för kommittén varit bestämmande vid placering

av aktuarien i en högre lönegrad än exempelvis geodeterna vid

rikets allmänna kartverk, emedan han i högre grad än dessa vore hänvisad

till arbete på eget ansvar och icke hade över sig någon på det

geodetiska området särskilt sakkunnig person, syntes kunna anläggas

vid placeringen av här åsyftade tjänstemän. För ingendera kunde påräknas

förmånen av sådan inom det speciella arbetsområdet högt kvalificerad

ledning, som stode flertalet andra någorlunda motsvarande tjänstemän

till buds, varjämte egenarten av såväl den teknisk- praktiska som

den teoretiska utbildning, som erfordrades av dem, borde redan i och

för sig berättiga till placering i 16:e lönegraden. Vid nybesättning

av dessa tjänster syntes ock svårighet kunna komma att föreligga att

finna kompetenta sökande, om ej högre lön erbjödes än som stode

t. ex. läroverkslektorer till buds.

Vad omförmälde tjänsteman vid undersökningsväsendet beträffade,

syntes man vidare med fog kunna jämställa den honom enligt instruktionen

åliggande redigeringen av de jordmagnetiska, internationellt betydelsefulla

publikationerna med vissa förste kanslisekreterares arbeten, om

vilka löneregleringskommittén i sitt betänkande den 3 november 1920

beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement

och centrala ämbetsverk, sid. 38, yttrat, att »med de i många

fall långt gående anspråk, som måste ställas å dem — i vilket hänseende

särskilt må erinras om det vissa av dessa tjänstemän tillkommande arbetet

Bihang till riksdagens protokoll 1223. 1 sand. 103 häjt. (Nr 127.) 8io 23 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. May.ts Proposition Nr 127.

med avfattande av propositioner till riksdagen — förste kanslisekrerarne

med fog böra upptagas i den 16:e lönegraden.»

Vid jämförelsen med de motiv, som löneregleringskommittén vid

dessa och flera andra tillfällen åberopat för placering i 16:e eller

högre lönegrad, syntes det kartverkschefen framgå, att verkligt fog för

placering av tjänstemännen i andra lönegraden vid sjökarteverkets

kontroll- och undersökningsväsende i lägre lönegrad än 16:e icke

förelåge.

Departements- För min del finner jag anledning icke föreligga att frångå komc

e en'' mittens förslag, enligt vilket ifrågavarande båda tjänstemän placerats i

lönegraden B 15 med benämningen förste aktuarier.

C. Arvode för ledning och övervakande av rit- och gravyrarbetena.

Löneregie- Löneregleringskommittén erinrade, att i gällande stat för sjökarte
kommittén.

verket vore uppfört ett belopp av 600 kronor till arvode åt den, som

förurdnades att leda och övervaka rit- och gravyrarbetena.

Enligt vad kommittén inhämtat, åtnjotes sedan flera år tillbaka

nyssnämnda arvode av den äldste manliga ritaren.

Kommittén erinrade jämväl, att å rikets allmänna kartverks stat

vore upptaget ett belopp av 300 kronor till arvode åt manlig ritare

eller gravör, som förordnades att biträda vid ritar- och gravörarbetenas

övervakande och ledning ävensom vid instruktion av yngre ritare och

gravörer. Enligt vad som framginge av kommitténs avgivna utlåtande

rörande allmänna kartverket, hade kommittén föreslagit bibehållande

av sistberörda arvode med oförändrat belopp av 300 kronor.

Då, såvitt kommittén kunde finna, ifrågavarande bägge arvoden

avsåge ersättning för likartade uppdrag vid de särskilda kartverken

samt då icke heller någon mera avsevärd skiljaktighet beträffande uppdragens

omfattning syntes finnas, förefölle det näppeligen föreligga

någon anledning, att detta arvode vid sjökarteverket skulle utgå med

högre belopp än vid allmänna kartverket. Vid nämnda förhållande och

då manliga ritare och gravörer skulle genom den föreslagna löneregleringen

få sina avlöningar ej oväsentligt förbättrade, hade kommittén

ansett sig böra i sitt statförslag för sjökarteverket uppföra ett belopp

av 300 kronor till arvode åt den manliga ritare eller gravör, som förordnades

att biträda vid ritar- och gravörarbetenas övervakande och

ledning ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj: ts Proposition Nr 127.

27

Kommissionen för de allmänna kartarbetena hemställde, att ifråga- Kommisnionen

varande arvode måtte bibehållas vid dess hittills varande storlek och Jånna8kartutgå

såsom arvode åt manliga ritare eller gravörer. arbetena.

Det i gällande stat för sjökarteverket uppförda arvodet av 600 Chefon för

kronor att utgå till den, som förordnades att leda och övervaka rit- och

gravyrarbetena, hade av löneregleringskommittén föreslagits till nedsättning

med halva beloppet och hade i kommitténs statförslag sålunda

blivit uppfört med endast 300 kronor. Kommittén grundade denna sin

åtgärd på den omständigheten, att ett arvode för liknande ändamål

å rikets allmänna kartverks stat upptagits med allenast det lägre beloppet.

Att kommittén kommit till denna uppfattning syntes bero av,

att kommittén helt naturligt saknade ingående kännedom om arbetsledarens

vid sjökarteverket åliggande och de ökade i stället för minskade

göromål, som blivit en följd av den alltjämt fortgående utvecklingen

inom sjökarteverket och de stegrade fordringarna på tillförlitligare

och detaljerade sjökort. Måhända hade härtill även bidragit antagandet,

att i och med de sedan år 1919 å sjökarteverkets stat tillkomna nya

befattningarna — förste aktuarien och kartografen — arbetsledarens

arbetsbörda härigenom kunnat lättas. Att så emellertid ingalunda vore

fallet, syntes framgå av chefens för sjökarteverket skrivelse till Kungl.

Maj:t den 5 november 1913 angående anställandet av en assistent och

en kartograf vid sjökarteverket. Chefen anförde därvid:

»Assistenten skulle i viss mån komma att intaga ställning av arbetschef.

På grund av de uppgifter, som sålunda skola tillkomma honom, har jag ansett

mig böra taga i övervägande, huruvida på honom också borde överlåtas förordnande

att leda och övervaka rit- och gravyrarbetena, för vilket uppdrag enligt

nu gällande stat utgår särskilt arvode. Detta förordnande, som nu är lämnat till

en av kartverkets ritare, l:e ritaren, kräver emellertid i och för sig en mans

arbetstid. Skulle detta arbete, som omfattar dels det tekniska framställandet av

uppritade kartor, dels den alltjämt fortlöpande kompletteringen av utgivna sjökort

och deras plåtar med nytillkomna rättelser, övertagas av assistenten, kommer

kartverkschefen fortfarande att sakna bistånd av en lämplig tjänsteman för framställning

av nya sjökort. Vid sådant förhållande anser jag, att, om en assistent

kommer att anställas med föreslagna avlöningsförmåner, detta bör ske under den

uttryckliga förutsättningen, att på honom icke överflyttas de åligganden eller det

arvode, som nu tillkommer den, som leder och övervakar rit- och gravyrarbetena.»

Granskades dessutom sjökarteverkets utveckling under perioden

1910—1921, framginge, att ritare-, gravör- och tryckeripersonalen utgjordes

1910 av 18 personer och 1921 av 29 personer; att antalet sjökortsplåtar

utgjorde 1910 48 stycken och 1921 70 stycken; att antalet

tryckta sjökort belöpte sig 1910 till 17,191 stycken och 1921 till 27,739

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!., Maj:ts Proposition Nr 127.

stycken; samt att rättelsernas antal, utom de större sjömätarerättelserna

i kopparplåtarna (delvis också i de tryckta sjökortsupplagorna), i bokförda

nummer utgjorde 1910 i runt tal 1,400 och 1921 i runt tal 1,900.

Under perioden 1910—1921 hade dessutom tillkommit följande arbeten

för sjökarteverket, vilka i väsentlig grad ökat arbetsledarens arbete.

Genom omorganisationen 1913 hade sjökarteverket övertagit hela sjökortsförsäljningen,

vilken före denna tid hade varit överlämnad till en

agent, Nautiska magasinet i Stockholm. Genom denna förändring distribuerade

sjökarteverket sjökorten till försäljning genom för närvarande

58 återförsäljare, vilka vid årsskiftet hade skyldighet att till sjökarteverket

insända inneliggande sjökortslager för rättelsers införande samt

omstämpling, allt under arbetsledarens ledning och ansvar. Antalet av

sålunda insända och rättade kort utgjorde vid senaste årsskifte 2,650

stycken. Slutligen hade sjö karte verkets övertagande från och med den

1 oktober 1920 av utgivandet av tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»

utökat arbetet med, bland annat, utarbetande av kartor och

klichéer som bilagor till tidskriften.

Av det anförda syntes framgå, att arbetsledarens arbetsbörda icke

oväsentligt ökats, varför arvodet till arbetsledaren icke rimligen nu borde

minskas utan åtminstone bibehållas vid det ursprungligen fastställda beloppet.

Löneregleringskommitténs skäl för arvodets minskning syntes

huvudsakligen ligga i den missvisande jämförelsen mellan sjökarteverkets

och allmänna kartverkets arbetsledare, som kommittén ansåge hava likartade

uppdrag utan mera avsevärda skiljaktigheter beträffande uppdragens

omfattning.

Rikets allmänna kartverks kartor upptoge i stort sett endast svenska

landet; sjökarteverkets kartor däremot upptoge, utom eget land, hela

Bottenvikens, Bottenhavets, Finska vikens och hela Östersjöns kuster,

nästan hela Danmarks och delar av Norges kuster samt Nordsjökusterna

ned till Engelska kanalen. Från alla dessa länders kartverk inhämtades

de förändringar, som årligen uppstode och som skulle i rättelsekorten och

kopparplåtarna införas, helt eller delvis under arbetsledarens inseende.

Härtill komme, att arbetsledaren hade den närmaste tillsynen över sjökortens

tryckning, deras rättande och hållande å jour. Han skulle vidare

upprätta rättelsekort såväl för flottans sjökarteförråd som till sju

utländska kartverk. Dessa rättelsekort uppgingo år 1921 till 280 stycken.

I detta sammanhang syntes det kartverkschefen vara skäl att erinra

därom, att kommittén i sitt betänkande den 14 december 1911, i

fråga om reglering av löneförhållanden beträffande den civila personalen

vid sjökarteverket, vid behandling av dåvarande kartverkschefens hem
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 127.

29

ställan om uppförande i staten av ett belopp av 000 kronor såsom arvode

till en arbetsledare ansett någon erinran ej skäligen kunna göras

beträffande arvodets belopp. Av detta uttalande kunde man således

sluta, att kommittén funnit arvodets storlek väl avvägt. Att kommittén

nu kommit till en annan uppfattning syntes såsom ovan framhållits

uteslutande ha sin grund i åstundan att åvägabringa likställighet i avlöningshänseende

mellan arbetsledarna inom de båda kartverken. Kommittén

hade vid sitt ståndpunkstagande givetvis även letts av hänsyn

till nödig sparsamhet. Denna synpunkt syntes dock i detta fallet vara

av underordnad betydelse, alldenstund det här endast rörde sig om

förhållandevis små lönebelopp och löntagarnas antal inskränkte sig till

allenast två. ''

För att emellertid bereda möjlighet för kartverkschefen att, om så

skulle visa sig ändamålsenligt, kunna uppdela ifrågavarande arvode mellan

äldste ritaren och äldste gravören finge kartverkschefen föreslå, att

texten beträffande detta arvode i den föreslagna staten finge följande

formulering: Arvode åt den eller de manliga ritare och gravörer, som

förordnas att biträda vid rit- och gravyrarbetenas övervakande och

ledning ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer, förslagsanslag,

högst, 600 kronor.

Under åberopande av vad kartverkschefen sålunda anfört hemställde

han, att ifrågavarande arvode måtte upptagas med nu utgående

belopp eller 600 kronor.

Enligt gällande stater för sjökarteverkets civila personal och rikets Departementsallmänna

kartverk äro omförmälda arvoden å 600 kronor i den förra cheIenoch

300 kronor i den senare staten avsedda, vad sjökarteverket beträffar,

åt den, som förordnas att leda och övervaka rit- och gravyrarbetena,

samt, i fråga om allmänna kartverket, åt den, som förordnas

att biträda vid rit- och gravyrarbetenas övervakande och ledning ävensom

vid instruktion av yngre ritare och gravörer.

Löneregleringskommittén har kommit till det resultat, att någon

mera avsevärd skiljaktighet icke föreligger beträffande omfattningen av

ifrågavarande båda arvodestagares uppdrag. Enligt vad jag inhämtat

förefinnes dock en påtaglig skillnad i uppdragens omfattning, i det att

arvodestagaren vid sjökarteverket enligt detta verks organisation självständigt

har sig anförtrodd hithörande arbetens ledning och övervakning,

innefattande jämväl den fortlöpande bokföringen och kontrollen

av det synnerligen omfattande och ansvarsfulla rättelsearbetet i redan

utgivna sjökort, medan arvodestagarens vid rikets allmänna kartverk

tjänstebefattning icke omfattar kontrollerande av arbetes riktighet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj ds Proposition Nr 127.

Löneregle
rings
kommittén.

Enligt min mening motiverar nämnda skiljaktighet i omfattningen

av de båda befattningshavarnas uppdrag någon skillnad i de båda

arvodenas belopp. Jag finner mig därför böra förorda, att arvodet för

ledning och övervakning av rit- och gravyrarbetena vid sjökarteverket

bibehålies vid dess nuvarande belopp, 600 kronor.

Mot chefens för sjökarteverket förslag om beredande av möjlighet

till uppdelning av arvodet har jag intet att erinra.

D. Arvoden åt föreståndare för sjökarteverkets kontrollstationer.

Å sjökarteverkets stat funnes under avdelningen för kontroll- och

undersökningsväsendet upptagna arvoden åt fem ombud vid kontrollväsendets

agentur (jämväl föreståndare för de med agenturerna förenade

kontrollstationerna) i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall,

varjämte i en till staten hörande not angåves, att ombuden i fråga

erhölle var och eu 1U av de avgifter, som vid den agentur, han förestode,

inflöte för verkställda undersökningar av nautiska instrument och

skeppslanternor samt för utfärdade certifikat. Arvodena utginge med

med 3,000 kronor till envar av ombuden i Stockholm och Göteborg,

med 2,000 kronor till ombudet i Malmö samt med 500 kronor till envar

av ombuden i Kalmar och Sundsvall. För ombudet i Stockholm hade

härjämte i propositionen nr 126 till 1922 års riksdag upptagits tillfällig

löneförbättring med 750 kronor.

Å den för nautisk-meteorologiska byrån senast gällande staten

— alltså den, som gällde närmast före det med 1922 års början byråns

ifrågavarande kontroll- och undersökningsverksamhet övertogs av sjökarteverket

— vore upptagna arvoden allenast till fyra ombud, nämligen

i Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall. För ombuden i Göteborg

och Malmö hade arvodena så pass sent som från och med år

1919 genom beviljande av anslag å extra stat höjts från i stat upptagna

500 kronor till 3,000 kronor i Göteborg och 2,000 kronor i

Malmö. Att i staten för nautisk-meteorologiska byrån ej fanns upptaget

arvode till ombudet (kontrollstationsföreståndaren) i Stockholm

berodde därpå, att detta uppdrag var förbundet med assistentbefattning

vid nautisk-meteorologiska byrån. Innehavaren av denna befattning

åtnjöt ej blott arvode såsom assistent utan ock i denna sin

egenskap tillfällig löneförbättring. Efter vad för kommittén uppgivits,

hade ombuden i Göteborg, Malmö, Kalmar och Sundsvall begärt tillfällig

löneförbättring å sina arvoden, men detta hade ej beviljats.

Enligt de grunder, som i allmänhet tillämpades vid löneregleringar

efter det nya avlöningssystemet, syntes arvodena till nu ifrågavarande

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

kontrollstationsföreståndare icke vidare böra specifikt upptagas i stat,

utan lämpligen utgå från ett för ändamålet avsett gemensamt anslag.

De särskilda arvodenas belopp syntes då i anslutning till stadgandet

i 34 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1921, böra bestämmas av

Kungl. Maj:t. Det i not till nu gällande stat för sjökarteverket intagna

medgivandet, att ifrågavarande befattningshavare skulle äga åtnjuta en

var 1U av vid agenturen influtna avgifter för verkställda undersökningar

och för utfärdade certifikat, syntes tills vidare böra bibehållas, men kunde

lämpligen av Kungl. Maj:t meddelas i särskild ordning.

Vid beräknande av det för ifrågavarande arvoden erforderliga anslagsbeloppet

hade kommittén ansett nu utgående arvoden jämte förut

omförmälda tillfälliga löneförbättring till föreståndaren för kontrollstationen

i Stockholm böra läggas till grund; och utgjorde sammanlagda

beloppet av nämnda arvoden och löneförbättring tillhopa 9,750

kronor. Med någon avrundning av nämnda summa syntes i staten

böra för ändamålet upptagas ett belopp av 10,000 kronor.

Mot vad av löneregleringskommittén sålunda föreslagit hava de

hörda myndigheterna intet haft att erinra.

Enligt kommitténs av myndigheterna biträdda förslag skola arvodena

till ifrågavarande fem ombud vid kontrollväsendets agenturer icke vidare

specifikt upptagas i stat utan sammanföras till ett gemensamt anslag,

vars storlek beräknats till sammanlagda beloppet av de för närvarande

utgående arvodena jämte den tillfälliga löneförbättring, som enligt 1922

års riksdags beslut utgår till ombudet i Stockholm, samt därpå avrundats

till 10,000 kronor.

Då förslaget härom är i överensstämmelse med de grunder, som i

allmänhet tillämpas vid löneregleringar enligt det nya avlöningssystemet,

biträder jag detsamma i princip, men anser, att då dyrtidstillägg

å arvodena, vilka enligt förslaget äro beräknade till oförändrade belopp,

kommer att utgå enligt de grunder, som gälla för nyreglerade

ämbetsverk, den föreslagna summan bör höjas i förhållande till skillnaden

mellan dyrtidstillägg enligt nämnda grunder och de grunder, som

gälla för icke nyreglerade verk. Sagda höjning synes mig skäligen

kunna beräknas till 16 % och anslaget sålunda böra bestämmas till

11,600 kronor.

E. Icke ordinarie personal.

Vad anginge avlöningsförmånerna åt icke-ordinarie befattningshavare,

syntes det löneregleringskommittén i enlighet med 34 § i avlönings
-

Myndig
heterna.

Departements
chefen.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Myndig
heterna.

Departements
chefen.

Löne
reglerings
kommittén.

32 Kungl. Maj ds Proposition Nr 127.

reglementet den 22 juni 1921 få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma

grunderna för sådan personals avlöning.

Häremot hava de i ärendet hörda myndigheterna icke haft något

att erinra.

Ej heller från min sida finnes anledning till erinran i denna del.

F. Särskilda avlöningsbestämmelser m. m.

Enligt vad som framginge av 2 § i avlöningsreglementet den 22

juni 1921 skulle jämte avlönirgsreglemeutets stadganden kunna för

tjänstemän vid vissa verk gälla särskilda, av Kungl. Maj:t och riksdagen

beslutade avlöningsbestämmelser.

I sitt förutberörda utlåtande angående ny definitiv lönereglering

för den civila personalen vid rikets allmänna kartverk hade kommittén

i fråga om denna personal föreslagit, att, utöver vad i avlöningsreglementets

13 § 3 mom. stadgades, såsom särskild bestämmelse borde föreskrivas,

att ordinarie civil tjänsteman vid rikets allmänna kartverk

skulle, med bibehållande av innehavande lönegrad, vara pliktig att,

när helst så av Kungl. Maj:t prövades lämpligt, låta sig förflyttas till

befattning med motsvarande eller liknande uppgifter inom annat verk.

En motsvarande föreskrift syntes kommittén ock böra gälla för

ordinarie civila tjänstemän vid sjökarteverket.

Uti gällande avlöningsvillkor för den civila personalen vid sjökarteverket

vore i fråga om semester, bland annat, föreskrivet, att, vad

beträffade personal, som deltoge i sjömätnings- och därmed sammanhängande

arbeten, semester i regel ej finge åtnjutas under den tid, då

sådana arbeten påginge.

Kommittén ansåge visserligen, att även för framtiden en dylik inskränkning

i semesterrätten borde iakttagas, men syntes i berörda hänseende

icke erfordras någon särskild tilläggsbestämmelse till avlöningsregiementet,

enär enligt 21 § i reglementet såsom allmän föreskrift

gällde, att semester finge åtnjutas, när det kunde ske utan hinder för

göromålens behöriga gång.

Beträffande de verk, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921

blivit tillämpligt från och med ingången av år 1922, hade i fråga om

anordning vid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen

meddelats särskild övergångsbestämmelse. En motsvarande anordning

skulle givetvis bliva erforderlig beträffande den civila personalen vid

sjökarteverket till töjd av det nya avlöningssystemets tillämpning

å dithörande befattningshavare, och syntes riksdagens medgivande i

sådant hänseende böra äskas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

De särskilda övergångsbestämmelser i övrigt, som erfordrades beträffande

nu ifrågavarande befattningshavare, syntes Kungl. Magt vara

i tillfälle att själv meddela på grund av riksdagens medgivande i sådant

hänseende i sammanhang med antagandet år 1921 av avlöningsreglementet

för statsdepartement med flera verk.

Häremot hava de i ärendet hörda myndigheterna icke gjort någon

erinran.

Enligt 13 § 3 mom. i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 är

tjänsteman, som ej tillhör den centrala statsförvaltningen, skyldig att

med bibehållande av innehavande lönegrad låta sig förflyttas till annan

befattning vid det verk, han tillhör. Kommittén har nu föreslagit, att

tjänsteman vid sjökarteverket skall vara pliktig underkasta sig förflyitning,

med bibehållande av innehavande lönegrad, jämväl till befattning med motsvarande

eller liknande uppgifter inom annat verk. Mot denna utvidgning

av förflyttningsbestämmelserna, som föranletts av att för tjänstemännen

vid rikets allmänna kartverk motsvarande föreskrift redan nu

gäller och med hänsyn till den svävande frågan om omorganisation av

sistnämnda verk torde komma att bibehållas, har jag intet att erinra.

Till meddelandet av erforderliga övergångsbestämmelser m. m. i

överensstämmelse med vad som beslutats vid löneregleringen för statsdepartementen

och de centrala ämbetsverken torde riksdagens medgivande

böra utverkas.

Då erfarenheten därjämte givit vid handen, att det till förebyggande

av omgång skulle vara ändamålsenligt, att Kungl. Maj:t ägde bemyndigande

att i förekommande fall, utan riksdagens hörande, utfärda särskilda

föreskrifter rörande tillämpningen i övrigt av avlöningsreglementet

den 22 juni 1921, synes det mig lämpligt, att riksdagens medgivande

även i sådant hänseende nu inhämtas beträffande sjökarteverkets civila

personal.

G. Ersättning till den vid sjökarteverkets mätningsarbeten tjänstgörande personal.

Försvarsväsendets lönenämnd har i samråd med 1902 års löneregle,

ringskommitté avgivit förslag till ersättning åt den vid sjökarteverkets

mätningsarbeten tjänstgörande personal. Över förslaget hava chefen

för sjökarteverket och kommissionen för de allmänna kartarbetena

yttrat sig.

Nämnda förslag innebär, vad den militära personalen beträffar, bibehållande

av följande av de nu utgående särskilda förmånerna under

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 103 käft. (Nr 127.) 3io 23 5

Myndig
heterna.

Departements
chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Ktmgl. May.ts Proposition Nr 127.

sjömätningsarbete, nämligen mässpenningar, sjötillägg, sjömätararvode,

vilket i förslaget upptagits under benämningen sjömätarersättning, samt,

för vissa fall, ledarersättning. För den civila personalen däremot, vilken

för närvarande i allmänhet åtnjuter samma förmåner som den militära

med undantag av förmånen sjötillägg, vars bortfallande dock i någon

mån motväges av högre sjömätararvode, innebär förslaget i huvudsak

bibehållande av den i vissa fall utgående ledarersättningen, samt mässpenningars

och sjömätararvodes utbytande mot traktamentsersättning,

som emellertid icke utgår då, såsom för närvarande regelmässigt är

fallet vid förläggning i land, fri kost och inkvartering åtnjutes. Enär

det synts lönenämnden tvivelaktigt, huruvida det för statsdepartementen

m. fl. verk gällande avlöningsreglementet, vilket är avsett att vinna

tillämpning å sjökarteverkets civila personal, lämnar möjlighet att tilldela

sistnämnda personal omförmäld ledarersättning, har lönenämnden

ansett, att medgivande i sådant hänseende borde äskas av riksdagen.

I övrigt kräves icke riksdagens medverkan till genomförande av lönenämndens

förslag.

Den dagliga arbetstiden under sjömätningarna utgör, för både militär

och civil personal, omkring 11 timmar om dagen. Med hänsyn

härtill och till önskvärdheten att kunna på frivillighetens väg rekrytera

kartverkets militära personal har lönenämnden, såsom sagt, ansett den

särskilda gottgörelse, sjömätarersättningen utgör, böra bibehållas för

denna personal. Men enahanda synpunkter torde med fullt lika berättigande

kunna göras gällande beträffande den civila personalen, vilken

det oaktat enligt nämndens förslag skulle bliva berövad sagda gottgörelse.

Chefen för sjökarteverket har också, däri understödd av kommissionen

för de allmänna kartarbetena, kraftigt framhållit det oegentliga

i, att den civila personalen, vars dagliga arbetstid under en årlig

period av omkring 4 V» månader ökas med fyra timmar, icke skulle

tillerkännas någon särskild ersättning härför. Förhållandet tillspetsas,

då, såsom under sjömätningarna är fallet, den civila personalen är förlagd

med och arbetar jämsides med den enligt förslaget uti ifrågavarande

hänseende bättre tillgodosedda militära personalen.

På grund härav finner jag det nödvändigt, att under tjänstgöringvid

kartverkets mätningsarbeten den civila personalen i likhet med den

militära beredes särskilda förmåner. För den militära personalen äger

Kungl. Maj:t med stöd av de militära avlöningsreglementena bestämma

grunderna för dylika förmåner. Huruvida Kungl. Maj :t enligt det civila

avlöningsreglementet har motsvarande befogenhet kan, såsom av det

föregående framgår, vara tvivelaktigt. Med anledning härav och då den

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 1X7. 35

civila personalen tillkommande förmåner synas böra bestämmas i samma

ordning- som för den militära personalen, torde av riksdagen böra inhämtas

medgivande, att till civil befattningshavare vid sjökarteverket

må, under tjänstgöring vid kartverkets mätningsarbeten, utgå särskilda

förmåner enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

H. Stater och kostnadsberäkning.

För den civila personalen vid sjökarteverket vore i gällande riksstat

uppfört, jämte ett förslagsanslag till ålderstillägg, ett bestämt anslag,

från vilket, jämlikt gällande avlöningsstat, utginge avlöningar till

den ordinarie personalen, arvode åt den, som förordnades att leda och

övervaka rit- och gravyrarbetena, arvoden åt extra personal, gratifikationer

åt ritar- och gravörelever, vikariatsersättningar samt arvoden åt

sjökarteverkets ombud i vissa städer.

Därest, såsom avsett vore, det nya avlöningsreglementet skulle

vinna tillämpning å den civila personalen vid sjökarteverket, betingades

därav förändrad uppställning av avlöningsstaten. Därvid borde, i den

mån och på sätt ske kunde, beaktas de allmänna grunder, som funnes

angivna å sid. 130—133 i kommitténs betänkande delen'' LXII rörande

utredning och förslag beträffande ny definitiv lönereglering för befattningshavare

vid statsdepartement och centrala ämbetsverk.

Sålunda skulle kostnaderna för avlöningar till ordinarie befattningshavare

angivas i en anslagspost, varifrån jämväl skulle bestridas de i

lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande åldertillägg. Denna

anslagspost skulle erhålla förslagsanslags natur och hade av kommittén

beräknats till 120,900 kronor.

I nu gällande avlöningsstat funnes under rubriken »sjömätningsväsendet»

upptagen en anslagspost å 17,100 kronor till arvoden åt

extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt vikariatsersättningar

(även beträffande redogörartjänsten) samt under rubriken

»kontroll- och undersökningsväsendet» en anslagspost å 3,900 kronor

till arvoden åt extra personal samt vikariatsersättningar.

Vid det nya avlöningsreglementets tillämpande å sjökarteverkets

civila personal sjmtes ett dylikt särskiljande av anslag för ifrågavarande

ändamål icke böra bibehållas, utan syntes å staten böra uppföras en

särskild anslagspost till vikariatsersättningar åt vikarier å ordinarie

befattningar samt ett anslag till avlöningar för icke-ordinarie befattningshavare

m. m.

Den förstnämnda anslagsposten hade av kommittén upptagits till

800 kronor, och syntes densamma böra betecknas såsom förslagsanslag.

Löne
reglerings
kommittén.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 127.

Departements
chefen.

Anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare

in. m. hade kommittén förslagsvis beräknat till 29,000 kronor.

I enlighet med vad kommittén förut förordat, syntes slutligen å

sjökar teverkets stat böra uppföras dels ett anslag å 300 kronor till

arvode åt den manlige ritare eller gravör, som förordnades att biträda

vid ritar- och gravörarbetenas ledning och övervakande ävensom vid

instruktion av yngre ritare och gravörer, dels ock ett anslag å 10,000

kronor till bestridande av arvoden åt föreståndare för sjökarteverkets

kontrollstationer.

Med iakttagande av vad kommittén sålunda i olika hänseenden föreslagit,

har kommittén därefter uppgjort förslag till avlöningsstat för den

civila personalen vid sjökarteverket, slutande å ett belopp av 161,000

kronor.

Mot vad löneregleringskommittén i denna del yttrat har jag intet

annat att erinra än som följer av, att jag i det föregående förordat

dels uppförande i förevarande stat av ett arvode å 2,520 kronor åt

chefen för sjökarteverket, då denne vid flottan innehar lägre beställning

än såsom kommendör, dels bibehållande vid dess nuvarande belopp,

600 kronor, av arvodet åt den manlige ritare eller gravör, som förordnas

att biträda vid rit- och gravyrarbetenas ledning och övervakande

ävensom vid instruktion av yngre ritare och gravörer, varvid möjlighet

borde beredas till uppdelning av arvodet, dels ock höjning av anslaget

till arvoden åt kontrollstationsföreståndare till 11,600 kronor.

Med iakttagande härav torde avlöningsstaten för sjökarteverket

böra erhålla följande avfattning:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 120,900

Vikariatsersättningar, förslagsanslag .............................. » 800

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. » 29,000

Arvode åt chefen för sjökarteverket, då denne vid

flottan innehar lägre beställning än såsom kommendör.

............................................................................ » 2,520: —

Arvode åt den eller de manliga ritare eller gravörer,

som förordnas att biträda vid rit- och gravyrarbetenas

ledning och övervakande ävensom vid

instruktion av yngre ritare och gravörer........... » 600: —

Arvoden åt föreståndare för sjökarteverkets kontrollstationer

........................................................................... » 11,600: —

Summa förslagsanslag kronor 165,420:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 127.

37

Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som tillämpning

av förevarande förslag till lönereglering för personalen vid sjökarteverket

kommer att medföra, torde få anföras nedanstående uppgifter:

För år 1922 voro för sjökarteverket i riksstaten uppförda, bland

annat, följande ordinarie anslag:

ett bestämt anslag för avlöning till

sjökarteverkets civila personal kronor 102,700: —

ett förslagsanslag till ålderstillägg

åt bemälda personal..................... » 7,000: — jqq kronor

Läggas härtill kostnaderna för tillfällig löneförbättring
för

vissa befattningshavare............................................ 15,300 »

erhålles en totalsumma av 125,000 kronor.

Den föreslagna nya avlöningsstaten slutar å ett belopp av 165,420 kronor.

Oberäknat den kostnadsökning, som under första budgetåret

för den nya avlöningsstatens tillämpning

föranledes av löneökningen vid efterskottsutbetalning

av hela avlöningen, kan förslaget sålunda

anses medföra en merkostnad av................................. 40,420 »

Härvid har emellertid hänsyn ej tagits till dyrtidstillägg och de

bestämmelser i utjämningssyfte, som av riksdagen kunna varda vidtagna

beträffande dyrtidstillägg för befattningshavare vid nyreglerade och

dyrtidstillägg för befattningshavare vid icke-nyreglerade verk.

För tiden 1 januari—30 juni 1923 äro ovannämnda anslag och tillfälliga

löneförbättring upptagna med halva beloppen och sålunda i sakligt

hänseende orubbade.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

skall från och med den 1 juli 1923 äga tillämpning på den

civila personalen vid sjökarteverket;

dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckningen

må under fjärde huvudtiteln införas följande:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

......

Verk och. befattningar.

Avdelning

och lönegrad

enligt löne- planen.

Fjärde'' huvudtiteln.

Sjökarteverket.

Förste aktuarie*) .....................................................:.................................

B 15

Aktuarie .......................................................:...........................................

B 14

Kartograf.................................................................................................

B 13

Manlig ritare eller gravör...........................................................................

B 8

Redogörare ...............................................................................................

B 8

Kvinnligt ritbiträde .................................................................................

C 3

Kvinnligt biträde .....................................................................................

C 2

Expeditionsvakt.........................................................................................

B 1

*) Därest till förste aktuarie å sjökarteverkets avdelning för sjömätningsväsendet förordnas

militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, äger han endast uppbära arvode

till belopp, som av Kungl. Maj:t kan varda medgivet, allt efter som han är militär i flottanB Btam eller

reserv (med pension) eller å reservstat.

dels bestämma antalet till den civila personalen vid sjökarteverket

hörande ordinarie befattningshavare på följande sätt:

Avlönings-

grad.

3 förste aktuarier*)....................................................................................

B 15

1 aktuarie ...............................................................................................

B 14

1 kartograf .................................................. ..........................................

B 13

12 manliga ritare eller gravörer ..................................................................

B 8

1 redogörare ............................................................................................

B 8

2 kvinnliga ritbiträden ...........................................................................

C 3

1 kvinnligt biträde....................................................................................

C 2

1 expeditionsvakt.......................................................................................

B 1

*) Därest till förste aktuarie å sjökarteverkets avdelning för sjömätningsväsendet förordnas

militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, äger lian endast uppbära arvode

till belopp, som av Kungl. Maj:t kan varda medgivet, allt efter som han är militär i flottans stam eller

reserv (med pension) eller å reservstat.

dels godkänna det av mig framlagda förslag till avlöningsstat för

sjökarteverket;

dels godkänna följande särskilda bestämmelse att från och med

den 1 juli 1923, utöver vad i 13 § 3 mom. i avlöningsreglementet

stadgas, lända till efterrättelse beträffande tjänstemän tillhörande den

civila personalen vid sjökarteverket:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kung1. Muj:ts Proposition Nr 127.

39

ordinarie civil tjänsteman vid sjökarteverket skall, mod bibehållande

av innehavande lönegrad, vara pliktig att, när hälst så av Kungl.

Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till befattning med motsvarande

eller liknande uppgifter inom annat verk;

dels besluta, att, där till den civila personalen vid sjökarteverket

hörande ordinarie tjänsteman, å vilken förenämnda avlöningsreglemente

skulle komma att äga tillämpning, enligt hittills gällande bestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning

som tillfällig löneförbättring —- i förskott, vid ingången av juli månad

1923 till honom skall på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,

motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid

utgången av juni månad 1923 innehar, i förskott uppburit för juli

månad 1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande

varit gällande;

dels medgiva, att kostnaderna för berörda övergångsanordning må

bestridas av den i avlöningsstaten för sjökarteverket upptagna anslagsposten

till avlöning åt ordinarie tjänstemän;

dels förklara, att övriga av riksdagen i dess skrivelse den 22

februari 1921, nr 55, lämnade medgivanden i anledning av den av riksdagen

då beslutade löneregleringen för statsdepartement med flera

verk må i tillämpliga delar gälla även beträffande den civila personalen

vid sjökarteverket, ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att, förutom vanliga

övergångsbestämmelser, jämväl, därest det visar sig erforderligt,

utfärda föreskrifter rörande tillämpningen å kartverkets civila personal

av förenämnda avlöningsreglemente;

dels medgiva, att till civil befattningshavare vid sjökarteverket

må, under tjänstgöring vid kartverkets mätningsarbeten, utgå särskilda

förmåner enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder;

dels ock under riksstatens fjärde huvudtitel, med uteslutande av följande

under avdelning Sjökarteverket uppförda ordinarie anslag, nämligen

ett bestämt anslag för avlöning till sjökar teverkets civila personal

och ett förslagsanslag till ålderstillägg åt samma personal, under

samma avdelning uppföra under rubriken »avlöningsstat» ett ordinarie

förslagsanslag å 165,420 kronor.

2. Omkostnader för sjömätningsväsendet.

Ordinarie anslaget till omkostnader för sjömätningsväsendet jämte

extra anslaget till utförande av sjömätningar, bidraget från handels- och

s. 40 Kontrollera mot PDF

Chefens

för sjökarteverket

framställning.

40 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

sjöfartsfonden samt behållningen av sjökortsförsäljningen under närmast

föregående år äro avsedda till bestridande av allmänna utgifter för sjömätningsväsendet.

1921 års riksdag hade för år 1922 beräknat motsvarande poster till

(49,000 + 233,200 + 21,000 + 55,000 =) 358,200 kronor. Sedan chefen

för sjökarteverket anmält, att behållningen av sjökortsförsäljningen för

år 1921 visat sig icke kunna beräknas till högre belopp än 50,000

kronor, fastställdes för sjökarteverkets allmänna utgifter en stat, som

slutade å ett belopp av 353,200 kronor, sålunda fördelade:

till sjömätningsexpeditioner och resekostnader........... kronor 190,000: —

» rustning och underhåll .............................................. » 100,000: —

)> komplettering av båtmateriel m. m........................ » 14,500: —

» tryckningskostnader ................ » 38,700: —

» underhåll av fastigheter och inventarier.............. » 3,000: —

» skrivmaterialier och expenser................................. » 7,000: —

Summa kronor 353,200: —

För tiden 1 januari—30 juni 1923 har riksdagen upptagit förevarande

anslag, extra anslaget till utförande av sjömätningar, bidraget från

handels- och sjöfartsfonden samt (hela) behållningen av sjökortsförsäljningen

år 1922 till (24,500 + 91,700 + 10,500 + 50,000=) 176,700 kronor,

vilket belopp enligt den för nämnda tid fastställda stat fördelats på

följande sätt:

till sjömätningsexpeditioner och resekostnader ......... kronor 71,700: —

)) rustning och underhåll ................................................ » 65,000: —

» komplettering av båtmateriel och mätningsinstru
ment

.......................................................................... » 4,000: —

» tryckningskostnader................................................... » 30,000: —

» underhåll av fastighet och inventarier.................. » 2,000: —

» skrivmaterialier och expenser ................................. » 4,000: —

Summa kronor 176,700: -—

Chefen för sjökarteverket har i skrivelse den 31 augusti 1922

avgivit förslag till beräknande av de allmänna utgifterna för sjömätningsväsendet

under budgetåret 1923—1924.

Beträffande sjömätningsexpeditioner och resekostnader har kartverkschefen

i en tablå sammanställt fullständiga beräkningar över kostnaderna

för nämnda budgetår. I tablån äro fartygsexpeditionerna samt

vissa mätningar, för vilka under år 1923 avsåges förläggningar med

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts Proposition Nr 127.

41

kvarter i land, beräknade pågå 150 dagar under tiden juli—september

1923 och maj—juni 1924. Vidare äro i tablån kostnaderna för kol och

oljor specificerade, kol efter ett pris av 30 kronor per ton, samt kostnaderna

därutöver per mätningsförrättare och månad angivna efter

medelvärden under maj, juni och juli 1922. Enligt tablån skulle totalkostnaderna

belöpa sig till 151,434 kronor. I beräkningen är förutsatt,

att ingen personal behöver förhyras.

För mötande av eventuella prisförändringar har kartverkschefen ansett

skäligt att till tablåns slutsumma foga en marginal av 3 i enlighet

varmed för sjömätningarna borde beräknas i avrundat tal 156,000

kronor. Enär kostnaden för de resor, som kartverkschefen jämlikt sin

instruktion årligen skulle företaga för sjömätningsarbetets ledande och

övervakande, icke inberäknats i utgifterna för sjömätningsexpeditionerna,

borde till omförmälda belopp läggas 1,000 kronor, vartill nämnda resor

med stöd av vunnen erfarenhet kunde beräknas uppgå. Anvisningens

belopp borde därför upptagas till (156,000 + 1,000=) 157,000 kronor.

För förhyrning av viss personal har riksdagen hittills icke anvisat

medel.

Kartverkschefen har nu erinrat om, att han vid avgivandet av förslag

till medelsbehovet för tiden 1 januari—30 juni 1923 begärt

medel för anställande av två civila maskinister, men att detta äskande

icke föranledde någon åtgärd från Kung]. Maj:ts sida. Under framhållande

av den stora ekonomiska betydelsen för kartverket att för övervakandet

av alla rustnings- och underhållsarbeten kunna helt och fullt

disponera över minst två maskinister, vilka icke såsom de från flottan

kommenderade maskinisterna ombyttes, utan hade till huvuduppgift att

tillse och sköta kartverkets fartygs- och båtmateriel, har nu kartverkschefen

förnyat sin framställning om anslag till anställande av två civila *

maskinister och för ändamålet beräknat ett belopp av 5,000 kronor för år.

Därjämte har kartverkschefen återupptagit frågan om anställande

av civila motorskötare. De motorskötare, som under 1921 års sjömätningar

erhållits från flottan, hade kunnat tillfredsställande fullgöra dem

åliggande göromål. Med anledning härav hade kartverkschefen trott frågan

om anställande av civila motorskötare kunna bero, dock givetvis under

förutsättning att de militära motorskötarnas utbildning även framgent

bleve tillfredsställande. Tyvärr hade erfarenheterna från 1922 års sjömätningar

visat, att så icke varit förhållandet med de motorskötare,

som därunder ställts till kartverkets förfogande. Sjömätningsarbetenas

effektiva bedrivande vore naturligtvis i största utsträckning beroende

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 103 höft. (Nr 127.) 3io 23 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

av den personal, som handhade båtmotorernas skötsel. Om båtarna icke

kunde hållas i gång, kunde lodningsarbetet icke utföras. Det hade

under året hänt allt för många gånger, att båtar under hela dagar icke

kunnat användas på grund av att vedex-börande motorskötare varit oförmögna

att tillfredsställande handhava motorerna. Då nu flera års erfarenhet

tydligen utvisat, att fullt kunniga motorskötare icke av kartverket

med säkerhet kunde påräknas från flottan, ansåge sig kartverkschefen

icke kunna underlåta att begära medel för anställande av motorpersonal.

Antalet syntes försöksvis kunna begränsas till två motorskötare,

vilka avsåges att tjänstgöra som förhandsmän å de två större

mätningsfartygen. Efter eu beräknad dagavlöning av högst 10 kronor

under en anställningstid av 150 dagar skulle kostnaden för denna personals

avlönande uppgå till 3,000 kronor.

För förhyrning av viss personal (två maskinister och två motorskötare)

erfordrades sålunda (5,000 + 3,000 =) 8,000 kronor.

Beträffande utgifterna för rustning och underhåll under de senare

åren har kartverkschefen upprättat en tablå, som utvisar, att nämnda

utgifter i runt tal belöpt sig till: år 1920 124,000 kronor, år 1921 164,800

kronor och januari—juli 1922 142,400 kronor. För återstoden av år

1922 beräknades cirka 20,000 kronor i kostnader för fartygens avrustning

och uppläggning. Totalutgifterna år 1922 borde sålunda beräknas

till 162,400 kronor, i vilket belopp emellertid inginge kostnaden, 37,500

kronor, för omfattande reparationer å mätningsfartyget Falken, vilka

möjliggjorts genom förefintlig reservation från tidigare år. Med bortseende

av kostnaden för Falkens reparation skulle 1922 års ordinarie

kostnader följaktligen belöpa sig till (162,400 — 37,500=) cirka 125,000

kronor.

• Vid beräknandet av medelsbehovet för budgetåret 1923—1924,

syntes enda möjligheten vara att bygga på siffrorna från år 1922. Med

bortseende från Falkens reparation finge man utgå från att rustningsoch

underhållsarbetena komme att bliva av minst samma omfattning som

under år 1922. På grund av materielens ålder och tillstånd kunde de

icke förväntas bliva mindre. För kartverkets nuvarande båtmateriel

skulle således komma att erfordras 125,000 kronor. Emellertid komme

kartverket att av medel från arbetslöshetsanslaget genom nybyggnad

tillföras två nya mätningsfartyg, som avsåges att användas i stället för

de nu i brist på fartyg använda landförläggningarna. Dessa torde

komma att överlämnas år 1923 och avsåges att utgå på mätningsexpeditioner

våren 1924. Medel måste därför beräknas för även deras ut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

43

rustning, huvudsakligen utgörande dockning och bottenmålning. Härtill

torde 3,000 kronor per fartyg vara tillräckligt eller tillhopa 6,000 kronor.

Anvisningen till rustning och underhåll borde alltså uppgå till

(125,000 + 6,000 =) 131,000 kronor.

För komplettering av bätmateriel m. m. har kartverkschefen, trots beloppets

knapphet, icke ansett sig böra begära mera än enligt staten för

år 1922 ställts till förfogande för ändamålet eller 14,500 kronor.

Tryckningskostnaderna hade, enligt kartverkschefens framställning,

under de senare åren visat en gradvis skeende stegring, och följden

härav hade blivit, att för ändamålet anvisade medel visat sig otillräckliga.

Nedanstående tablå åskådliggjorde förhållandet.

År

Anvisade

medel.

Verkliga

kostnaden.

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

16,700

— 20,337:

52

16,700

— 25,335:

71

16,700

— 24,276:

73

16,700

— 28,976:

65

23,700

— 38,113:

27

28,700

— 55,087:

—

38,700

— 63,191:

50

38,700

— omkring 49,000:

—

För år 1922 vore såsom syntes anvisade 38,700 kronor. Redan

den 1 augusti hade kostnaderna emellertid sprungit upp till 37,456

kronor 69 öre och beräknades ytterligare komma att uppgå till cirka

11,000 kronor. Sammanlagda tryckningskostnaderna för år 1922 torde

sålunda komma att belöpa sig till cirka 49,000 kronor, varigenom komme

att uppstå ett underskott på cirka (49,000 — 38,700=) 10,300 kronor,

till vars täckande i första hand komme att tagas i anspråk befiutligt

överskott å sjökortsförsäljningsmedel för år 1921, 3,481 kronor.

Enligt tablån hade 1922 års tryckningskostnader icke oväsentligt

minskats i förhållande till kostnaderna under åren 1920 och 1921.

Minskningen vore i någon mån beroende på sänkta materialpriser men

framför allt på det förhållandet, att kartverkets inköp av sjökortspapper

under år 1922 endast torde komma att uppgå till cirka 1,000 kronor,

då däremot denna utgift under åren 1920 och 1921 belöpte sig till i

runda tal 14,100 resp. 15,000 kronor. I början av år 1924 torde kartverkets

papperslager vara konsumerat, och måste på grund härav nytt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 127.

lager, motsvarande ett års förbrukning, inköpas. Enligt till kartverket

inkommet anbud torde detta kräva en kostnad av cirka 6,300 kronor,

varav 60 % eller 3,780 kronor borde hänföras till utgifterna under budgetåret

1923—1924. Någon ytterligare avsevärd nedgång i de nuvarande

sjökortspapperspriserna torde enligt meddelande från sakkunnigt

håll icke kunna förväntas.

Av tablån framginge, att tryckningskostnaderna alltsedan år 1915

mer eller mindre överstigit de anvisade beloppen. Bristerna hade dock

i allmänhet kunnat täckas medelst de överskott, som uppstått å sjökortsförsäljningen

och som framginge av följande tablå.

yr Beräknad

inkomst.

1915 ............................ 39,000: —

1916 ................................ 35,000: —

1917 ................................. 35,000: —

1918 ................................. 35,000: —

1919 ............................... 40,000: —

1920 ................................ 50,000: —

1921 .................................. 50,000: —

Influtna försäljnings- medel.

Överskott.

44,872: 22

59,749: 73

47,465: 34

5,872: 22

24,749: 73

12,465: 34

35,997: 42

70,997: 42

81,894: 43

41,894: 43

78,980: 70

28,980: 70

53,481: 32

3,481: 32

Såsom syntes hade under år 1921 influtna försäljningsmedel lämnat

ett i förhållande till tidigare år endast obetydligt överskott, som under

år 1922 måste tagas i anspråk för täckande av merkostnaderna för

tryckning av sjökort m. m. Sjökortsförsäljningens intäkter under år

1922 hade upptagits med enahanda belopp, som beräknats inflyta

under år 1921, 50,000 kronor. Att döma av försäljningens omfattning

under den gångna delen (januari—augusti) av år 1922 kunde icke något

överskott väntas uppstå utöver det beräknade inkomstbeloppet. Inga

tecken tydde på en livligare omsättning av sjökort under första halvåret

1923. Sjöfarten lede allt fortfarande av den allmänna depressionen.

Om kartverkschefen icke förty räknade med en behållning av sjökortsförsäljningsmedel

från första halvåret 1923 av 25,000 kronor eller

hälften av det för 1922 beräknade beloppet, så syntes någon möjlighet

att erhålla överskottsmedel härifrån utesluten.

Kostnaderna för tryckning av sjökort in. m. vore ofrånkomliga utgifter,

som under alla förhållanden måste bestridas. Detta innebure,

att, därest icke för ändamålet anvisade medel försloge för utgifternas

täckande, måste övriga under anslaget tillgängliga medel disponeras i

erforderlig utsträckning, eller med andra ord penningar tagas från sjömätningarna,

som således bleve lidande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj:t.‘i Proposition Nr 127.

45

Tryckningen kunde heller icke eftersättas. Såväl kartverkets instruktion

som praktiska svårigheter lade hinder i vägen härför. Det

tekniska framställandet av sjökort medgåve icke sådan forcering, som

understundom skulle bliva en given följd, därest tryckning endast utfördes

i mån sv efterfrågan.

Enligt statsverkspropositionen till 1922 års riksdag ansågs, att

tryckningskostnaderna borde för hela året 1923 kunna beräknas till

samma belopp som för åren 1921 och 1922, eller 38,700 kronor,

ökat med ett för nytryck av »Svensk Lots» erforderligt belopp, 9,000

kronor. För det första halvåret 1923 upptogs 60 % av det sålunda beräknade

årsbeloppet, 47,700 kronor, till i avjämnat tal 28,600 kronor,

emot vilken beräkning riksdagen intet hade att erinra.

Av det för nytryckning av »Svensk Lots» beräknade beloppet,

9,000 kronor, ingick 60 % = 5,400 kronor i det för tryckningskostnader

under första halvåret 1923 beräknade beloppet. Återstående 40 %, 3,600

kronor, borde således ställas till förfogende under budgetåret 1923—

1924 jämlikt den av 1922 års riksdag godtagna beräkningsgrunden.

1922 års tryckningskostnader borde, på sätt i det föregående angivits,

beräknas till 49,000 kronor. Det vore icke möjligt att för närvarande

räkna med mindre kostnader för samma ändamål under budgetåret

1923—1924. Härtill komme emellertid enligt vad ovan framhållits

dels ett belopp av 3,780 kronor för inköp av papper, dels återstående

3,600 kronor för »Svensk Lots». Medelsbehovet skulle således komma

att uppgå till (49,000 + 780 + 3,780=) 56,380 kronor eller avrundat till

56,400 kronor.

För underhåll av fastighet och inventarier hade, erinrade kartverkschefen,

för vartdera av åren 1913 och 1914 anvisats 4,000 kronor.

Åren 1915—1922 hade anvisningen för ändamålet uppgått till 3,000

kronor för år. För första halvåret 1923 hade anvisningen upptagits

med 1,500 kronor.

Fastighetens ålder ävensom den allmänna prisstegringen, som gjort

sig gällande icke minst inom byggnadsbranschen, syntes emellertid vara

tillräckligt vägande motiv att nu begära medel till åtminstone samma

belopp, som stått till förfogande före kristiden. Kartverkschefen hemställde

fördenskull, att medel för ifrågavarande ändamål måtte upptagas

med ett belopp av 4,000 kronor.

Kartverkschefen har vidare framhållit, att av riksstatsanslagen för

åren 1919—1922 anvisats för skrivmaterialier och expenser 7,000 kronor

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung!. Maj.is Proposition Nr 127.

årligen, medan utgifterna för ändamålet uppgått till, i runda tal, åren

1919 8,200 kronor, 1920 11,900 kronor och 1921 11,000 kronor samt

för år 1922, även med iakttagande av den största sparsamhet, icke

komme att understiga 12,800 kronor. En höjning av anvisningen för

detta ändamål under budgetåret 1923—1924 syntes därför ofrånkomlig

för täckande av de oundgängliga kostnaderna. Det kunde nämligen icke

förväntas, att kostnaderna under sagda anslagsperiod skulle komma att

väsentligt understiga kostnaderna under år 1922. Då emellertid möjligheten

av en mera betydande höjning icke kunde förutsättas, ansåge

kartverkschefen anvisningen för ifrågavarande anslagsperiod kunna begränsas

till 10,000 kronor.

Medlen till täckande av kartverkets omkostnader för sjömätningsväsendet

under budgetåret 1923—1924 ansåge kartverkschefen sålunda

få beräknas till följande belopp:

sjömätningsexpeditioner och resekostnader

förhyrning av viss personal .........................

rustning och underhåll......................................

komplettering av båtmateriel m. m............

tryckningskostnader............................................

underhåll av fastighet och inventarier........

skrivmaterialier och expenser .......................

............... kronor

157,000

—

................ »

8,000

—

............... »

131,000

—

............... »

14,500

—

............... »

56,400

—

................ »

4,000

—

................ »

10,000

—

Summa kronor

380,900

—

Till täckande av dessa omkostnader stode i första hand till buds

under första halvåret 1923 inflytande medel av sjökortsförsäljningen.

Dessa kunde icke uppskattas högre än till 25,000 kronor, vilket endast

vore hälften av den beräknade behållningen av sjökortsförsäljningen

under år 1922. Denna vore emellertid avsedd att i sin helhet tagas i

anspråk under första halvåret 1923. För budgetåret 1923—1924 måste

minskningen av denna tillgång fyllas med anslagsmedel. Under förutsättning,

att det ordinarie reservationsanslaget upptoges med samma

belopp som under år 1922, eller 49,000 kronor, samt att från handelsoch

sjöfartsfonden finge påräknas lika stort belopp, som för närvarande

vore tillgängligt, 21,000 kronor, återstode att genom extra anslagsmedel

täcka [380,900—(49,000 + 21,000 + 25,000)=] 286,000 kronor i

avrundat tal.

Departements- Posten till sjörnätning se xp editioner• och resekostnader har av chefen

chefen. sjökarteverket beräknats efter samma personalstyrka och mätnings
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts Proposition Nr 127.

47

tid, som tagits i anspråk för mätningarna under år 1922, och har han

därvid uppskattat medelsbehovet under posten till 157,000 kronor. Med

hänsyn till den kostnadsökning, som kan beräknas uppstå därigenom,

att kolpriset i allmänna marknaden numera stigit från 30 kronor, varmed

kartverkschefen räknat, till 35 kronor per ton, lärer någon nedsättning

av det av kartverkschefen äskade beloppet icke böra vidtagas.

Då riksdagen hittills icke anvisat medel för förhyrning av viss personal,

torde ej heller nu medel för ändamålet böra beräknas.

Oaktat fartygsmaterielens ålder och det kända förhållandet, att

under de senare åren dess underhåll till följd av bristande meHelstillgång

blivit mycket eftersatt, torde posten till rustning och underhäll böra

begränsas till samma belopp, som för ändamålet anvisats för år 1922

eller 100,000 kronor, med tillägg av den för de båda nytillkommande

mätningsfartygen beräknade rustningskostnaden, 6,000 kronor, eller tillhopa

106,000 kronor.

Posten till komplettering av båtmateriel in. m. torde i enlighet med

kartverkschefens förslag böra upptagas med 14,500 kronor.

Tryckningskostnaderna hava, såsom kartverkschefen påvisat, under

en följd av år stigit till betydligt högre belopp än som för ändamålet

blivit anvisade. Underskotten hava likväl i allmänhet kunnat täckas

medelst överskott, som uppstått (utöver beräknad behållning) å sjökortsförsäljningen.

Dylika överskott synes man emellertid för framtiden ej

kunna räkna med. Väl har, efter vad jag inhämtat, även under år 1922

uppstått visst överskott å sjökortsförsäljningen, men detta kommer att

tagas i anspråk för täckande av den del av bristen i samma års anvisning

till tryckningskostnader, vilken ej kunnat fyllas av överskottet å

sjökortsförsäljningen för år 1921. Vid sådant förhållande synes mig

annan erinran mot kartverkschefens beräkning av posten icke kunna

göras än att, då i beräkningen ingår visst belopp för inköp av papper,

men posten i övrigt synes innefatta 1,000 kronor för samma ändamål,

anvisningens slutsumma torde kunna minskas med nämnda belopp till

55,400 kronor.

Posten till underhåll av fastighet och inventarier torde få begränsas

till 3,000 kronor eller samma belopp som anvisats för år 1922.

I betraktande av de överskridanden, som under de senast förflutna

åren måst ske å anvisningen till skrivmaterialier och expenser, synes en

ökning av nämnda anvisning till det av kartverkschefen föreslagna beloppet,

10,000 kronor, icke kunna undvikas.

Sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1923 — 1924 skulle sålunda

belöpa sig till (157,000 + 106,000 + 14,500 + 55,400 + 3,000 +

+ 10,000 =) 345,900 kronor.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj.is Proposition Nr 127.

Till täckande av detta belopp torde först böra beräknas ordinarie

reservationsanslaget till omkostnader för sjömätningsväsendet, vilket torde

upptagas med oförändrat årsbelopp, 49,000 kronor, samt bidraget från

handels- och sjöfartsfonden, 21,000 kronor. Till buds för ändamålet

står vidare, enligt kartverkschefens förslag, behållningen av sjökortsförsäljningen

under första halvåret 1923. Intet hinder torde likväl möta

att för budgetåret 1923 —1924 taga i anspråk den under hela året 1923

uppkommande behållningen, vilken, efter vad jag inhämtat, må uppskattas

till 50,000 kronor. Täckning har härigenom beretts för (49,000 +

+ 21,000 -t-50,000 =) 120,000 kronor.

För återstoden (345,900 — 120,000 =) 225,900 kronor torde böra

begäras extra anslag.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att i riksstaten upptaga ordinarie reservationsanslaget

till omkostnader för sjömätningsväsendet med

49,000 kronor.

3. Utförande av sjömätningar.

Under åberopande av vad jag under närmast föregående anslagsrubrik

anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till utförande av sjömätningar för budgetåret

1923—1924 anvisa ett extra reservationsanslag av

225,900 kronor.

Vad departementschefen här ovan hemställt, däld

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Thomas Adlercreutz.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:145 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds framställningar angående vissa anslag till sjökgtrteverket. s. 1 i texten
  2. SU 1923:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa anslag till sjökarteverket. s. 1 i texten