Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordningar om dels ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, dels ock ändrad lydelse av 1 § i förordningen nämnda dag om särskild skatt å automobilgummiringar

1923-03-09 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:134, Med förslag till förordningar om dels ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, dels ock ändrad lydelse av 1 § i förordningen nämnda dag om särskild skatt å automobilgummiringar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

1

Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordningar

om dels ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 2 juni 1922

om automobilskatt, dels ock ändrad lydelse av 1 § i förordningen

nämnda dag om särskild skatt å automobilgummiringar;

given Stockholms slott den 9 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 2

juni 1922 (nr 260) om automobilskatt,

dels ock förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den

2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 109 höft. (Nr 134.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 8 § i förordningen den 2 juni 1922 om

automobilskatt skall hava följande ändrade lydelse:

8 %■

Skattebelopp skall — — — — har sitt säte. I fråga om Stockholms

stad bör check, postremissväxel eller postanvisning vara ställd

till överståthållarämbetet för uppbördsärenden. Betalning av skatt i

fall, som i 7 § andra och tredje styckena sägs, må ock såväl i länen

som i Stockholms stad ske kontant.

Anteckning — — — — uppvisas.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1923.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922 (nr 261)

om särskild skatt å automobilgummiringar.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 2 juni 1922

om särskild skatt å automobilgummiringar skall hava följande ändrade

lydelse:

1 §•

För följande — — — — erläggas skatt av en krona 50 öre per

kilogram.

I första — — — — automobilgummiringar.

På Kungl. Maj:ts prövning må ankomma, huruvida beträffande

äutomobilgummiring av visst slag vid ringen fastsittande järnskena må

avräknas vid fastställande av den vikt, för vilken skatt skall erläggas.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1923.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 134.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl,

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

!) mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notiiin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför efter

gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet:

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 31 januari 1923 dagtecknad

skrivelse har generaltullstyrelsen anfört följande:

»Jämlikt 1 § av nådiga förordningen den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild

skatt å automobilgummiringar skall för automobil gummiringar, som till riket införas

eller inom riket tillverkas, erläggas skatt av en krona 50 öre för varje helt kilogram.

Såsom av innehållet i 4 § av samma förordning framgår, skall i den deklaration,

som tillverkare av automobilgummiringar har att avlämna, särskilt för varje leverans

angivas vikten av varje varuslag. Sålunda skall den i 1 § medgivna avrundningen

nedåt av vikten i detta fall uppenbarligen ske å totalvikten av varje deklarerat

varuparti och ej å vikten av varje i partiet ingående automobilring.

Med all sannolikhet har avsikten varit, att nämnda princip för den skattepliktiga

viktens fastställande även skulle tillämpas i det fall, att varan infördes till

riket. Då det emellertid författningsenligt icke möter något hinder att till tullbehandling

angiva varje särskilt kolli av ett inkommet varuparti, skulle en importör

kunna göra anspråk på att få de i ett parti ingående automobilringarna, därest de

utgöras av särskilda kolli, skattebelagda var för sig och att sålunda å varje ring

få tillämpad bestämmelsen, att skatt skall utgå endast för helt kilogram. Yrkanden

i denna riktning hava, enligt vad till styrelsens kännedom kommit, även framställts.

Anmärkas bör, att den tullbehandlingsförrättande tjänstemannen ofta icke äger kännedom

angående omfattningen av det parti, som införes. — I detta sammanhang må

ock upplysningsvis meddelas, att, enligt vad styrelsen äger sig bekant, även vid

försäljning inom landet av enstaka automobilgummiringar motsvarande uppfattning

gjort sig gällande, i det att köpare i skattebestämmelserna ansett sig äga stöd för

den uppfattningen, att han i fråga om det merpris, han på grund av skatten skulle

hava att erlägga, icke borde belastas för den del av vikten för varje ring, som

överstege helt kilogram.

Till undanröjande av rådande tveksamhet i fråga om skattebestämmelsernas

Förordningen

om skatt å

automobilgummiringar.

Framställning

från

generaltullstyrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

tolkning i berörda avseende och därmed även till åvägabringande av en ur såväl

statsverkets som affärsvärldens synpunkt säkerligen önskvärd enhetlighet i bestämmelsernas

tillämpning synes det styrelsen angeläget, att ifrågavarande författningsrum

erhölle en sådan lydelse, att hinder icke möter att i varje särskilt fall fastställa

den skattepliktiga vikten med den noggrannhet, som efter förhandenvarande

omständigheter kan anses påkallad. Detta synes lämpligen kunna ske genom en

föreskrift, att skatten skall erläggas med en krona 50 öre för 1 kilogram räknat.

Vid vågning i och för tullbehandling av tyngre gods behöver vikten av detsamma

enligt föreskrift i tulltaxeunderrättelserna icke upptagas med större noggrannhet än

enhet av kilogram. Vad importerad vara beträffar, torde sålunda icke vara någon

anledning befara,o att den ifrågasatta ändringen skulle leda till en alltför minutiös

viktberäkning. A andra sidan är det vid all tullbehandling vedertagen praxis, att

mindre vikter upptagas med delar av kilogram. Enahanda praxis lärer också tilllämpas

i den allmänna handeln.

På grund av det sålunda anförda får styrelsen i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att 1 § av nådiga förordningen

den 2 juni 1922 (nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar måtte

erhålla följande ändrade lydelse:

''För följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas, utan att tullfrihet

enligt särskilda bestämmelser därför åtnjutes, eller som inom riket tillverkas,

nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt yttergummi eller delar därtill

för ringar till automobiler (även motorcyklar) skall i den ordning nedan stadgas

erläggas skatt av en krona 50 öre för 1 kilogram räknat.’»

Den i generaltullstyrelsens skrivelse avsedda bestämmelsen i förordningen

om automobilgummiringar, att skatt för sådana ringar skall

utgå med en krona 50 öre »för varje helt kilogram», har enligt min uppfattning

den innebörd, som generaltullstyrelsen velat inlägga i densamma,

att nämligen den avrundning till helt kilogram, som medgivits, avser

helt parti ringar och icke varje särskild ring för sig. Något förtydligande

i denna del skulle jag knappast anse erforderligt. Bestämmelsen

i fråga var motiverad av det praktiska skäl, att det för tullmyndigheterna

skulle innebära någon lättnad, om de ej behövde röra sig med

ojämna belopp. Då det nu visat sig, att bestämmelsen av vederbörande

ringimportörer utnyttjas för att kringgå lagstiftarens mening, och detta

på ett sätt, som förorsakar tullmyndigheten ett betydande arbete, finnes

givetvis all anledning att vidtaga ändring. Det av generaltullstyrelsen

förordade förslaget överensstämmer påtagligen mycket nära med den

innebörd, som torde innehållas i den nuvarande lydelsen, och innebär i

själva verket en ytterst obetydlig avvikelse från vad man från början avsett.

Jag förordar fördenskull en ändring i anslutning till det av generaltullstyrelsen

väckta förslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung!. Majtts proposition Nr 134.

I eu till Kungl. Maj:t ställd skrivelse har Nordiska OvermanringAktiebolaget

gjort gällande, att vissa typer av de av bolaget saluförda s. k.

Overmanringarna bleve hårdare beskattade, än som vore förenligt med

grunderna för gällande bestämmelser angående automobilbeskattningen.

It olaget anför i sin skrivelse, bland annat, följande:

Overmantingen tillverkades i tvenne modeller, vilka i princip och verkningssätt

vore lika, men som differerade i fråga om fastsättningsmetoden. Den ena, som

kallades för »standardmodell», fastsattes på ett med luftringar analogt sätt, och erfordrade

särskilda, för ringen speciella fastsättningsdelar; den andra, »påpressbar

modell», vore i likhet med massivringen fastvulkaniserad vid en järnskena och kunde

utan ändring av hjulet monteras, där massivringar förut använts. För båda typerna

åtginge för samma bärförmåga i det närmaste samma gummikvantitet. Vid den

påpressbara typen tillkomme emellertid järnskenan, varigenom totalvikten för en

ring av denna typ bleve avsevärt mycket högre.

Bolaget anhöll på den grund om vidtagande av sådan ändring i

gällande bestämmelser om särskild skatt å automobilgummiringar, att

järnskenan finge beträffande O ver manringar frånräknas vid beskattningen.

Över berörda framställning hava utlåtanden inhämtats från vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt från generaltullstyrelsen, varjämte

Svenska vägföreningen beretts tillfälle att avgiva yttrande.

Svenska vägföreningen anför, bland annat, följande:

Inom föreningen utförda försök hade visat, att automobilringar av märket

Överman i fråga om vägslitande inverkan närmast vore jämförbara med luftringar.

De vore mycket elastiska, och den dynamiska stötverkan mot vägen bleve därigenom

jämförelsevis ringa. En med Overmanringar försedd bil hade därjämte en mjuk

och jämn gång och vore i detta hänseende nära jämställd med bil, försedd med

luftringar. Genom själva sin konstruktion hade dessutom Overmanringarna den fördelen

ur vägskyddssynpunkt, att de ej kunde användas i trafik, då de nått en

viss slitningsgrad; de bibehölle alltså under hela slitningstiden i mycket hög grad

samma goda egenskaper, som kännetecknade de oanvända ringarna. Härmed vore

ock sagt, att Overmanringarna på ett förmånligt sätt skilde sig från de massiva

gummiringarna. Användandet av Overmanringar syntes alltså, liksom fallet vore

med luftringar, ur vägskyddssynpunkt böra uppmuntras. Yad beträffade Overmanringens

standardmodell, vore gällande bestämmelser om skatt å ringarna väl avvägda,

då dessa ringar beskattades något kraftigare än luftringar, men i jämförelse

med massiva gummiringar vore Overmanringarna mycket ogynnsamt ställda. De

av bolaget förda s. k. påpressbara ringarna vore däremot i förhållande till de

massiva ringarna mycket hårt beskattade. Föreningen tillstyrkte därför ändring

i gällande bestämmelser i det av bolaget anförda syfte.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför, att, då skatten på automobilringar

närmast tillkommit för att utgöra en ersättning för det slitage, som genom ringarna

utövades på vägbanan, men detta slitage givetvis vore oberoende av ringarnas fastsättningssätt

och av järnvikten, det syntes styrelsen obilligt att, såsom nu torde

ske, ringens fastsättningssätt i ena fallet skulle öva inflytande på beskattningsbe
-

Framställning

från

Nordiska

Overmanringaktiebolaget.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

Departements
chefen.

loppet för själva automobilgummiringen. Styrelsen tillstyrkte för den skull, att

Kungl. Maj:t täcktes medgiva sådan ändring i eller förklaring till förordningen om

särskild skatt å automobilgummiringar, att vid beskattning av med fastvulkaniserad

järnskena försedd automobilgummiring skatten måtte beräknas med avdrag för vikten

av det i ringen ingående järnet, således efter endast gummivikten.

Generalltullstyrelsen, som i ämnet inhämtat utlåtande från tullbehandlingsinspektionen

i Stockholm, anför, bland annat, följande:

Då Overmanringar och vissa s. k. cushions-ringar måste betraktas vara åtminstone

i viss mån likställda med luftringar i fråga om åverkan å vägbanan, syntes

det uppenbart, att vissa cushions-ringar, nämligen de med järnskena försedda, i beskattningshänseende

kommit att intaga en missgynnad ställning i förhållande till de mera

vägslitande massivringarna. Styrelsen hade fördenskull tagit i övervägande, huru en

skattelindring för dessa ringar lämpligen skulle kunna genomföras. Emellertid måste

det dels möta stora svårigheter att på ett ur lagteknisk synpunkt tillfredsställande sätt

definiera de vägbesparande ringarna, dels torde man hava att räkna med att i framtiden

nya typer komme att uppträda på marknaden, vilka, ehuru de icke kunde anses

fylla de i skattebestämmelser med angivet syfte uppställda betingelser, dock ägde

med de i sådana bestämmelser avsedda ringarna jämförliga vägbesparande egenskaper.

Under sådana omständigheter syntes det icke återstå annan utväg än att

låta en eventuell skattelindring innefatta samtliga med järnskena försedda automobilgummiringar.

En ifrågasatt möjlighet att därvid tillämpa en särskild reducerad

skattesats för ifrågavarande slag av ringar syntes styrelsen komma att drabba

synnerligen ojämnt. Det syntes därför lämpligare, att skattelindringen åvägabragtes

på sådant sätt, att vid viktberäkningen avdrag medgåves för järnskenans verkliga

vikt. Visserligen kunde anföras, att vid ett sådant förfarande de i egentlig mening

massiva ringarna med järnskena komme att ur skattesynpunkt intaga en mera

gynnad ställning, än som med hänsyn till ifrågavarande ringars vägslitande egenskaper

vore berättigad. Emellertid torde denna oegentlighet i viss mån bortelimineras

därigenom, att ifrågavarande ringar i allmänhet torde hava kortare slitningstid

än Overmanringarna och med avseende å användningen vore i förhållande till

de sistnämnda underkastade strängare trafikbestämmelser. Så till vida skulle den

nu ifrågasatta anordningen medföra en viss olägenhet, att det givetvis måste möta

vissa svårigheter att bestämma vikten av den med gummiringen fast förenade järnskenan.

I sådant hänseende bleve man i första hand hänvisad att lita till av

fabrikanten avgiven deklaration angående järnskenans vikt. Emellertid kunde sådana

uppgifter underkastas vederbörlig kontroll, och syntes i betraktande härav hinder

ej föreligga för skattelindringens genomförande på nu angivet sätt. Styrelsen hemställde

alltså, att till första stycket i 1 § förordningen den 2 juni 1922 om särskild

skatt å automobilgummiringar måtte göras ett tillägg av följande lydelse: »Vid

hjulring fastsittande järnskena medräknas icke i den skattepliktiga vikten».

Av de i förevarande ärende avgivna yttrandena framgår, synes

det mig, att fog förefinnes för den gjorda framställningen. Vissa länsstyrelser

hava var för sitt län resolverat, att automobilgummiringar av

typen Överman och vissa liknande typer i trafikhänseende få likställas

med luftringar.

Ett särskilt skäl, varför man beträffande massiva gummiringar

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

låtit en fastsittande järnskena medräknas i vikten, är att finna däri, att,

om en sådan ring slites starkt, ringen blir att anse nära nog såsom

en järnring. Automobiler, försedda med verkliga järnringar, äro föremål

för en högre automobilskatt på grund av den stora vägslitning,

som de förorsaka. Tydligtvis bör man ej möjliggöra, att på en

omväg automobiler med ringar av i det närmaste samma beskaffenhet

som järnringar komma väsentligt lindrigare undan. Ringar av den typ,

som föreliggande framställning avser, kunna däremot på grund av sin

särskilda beskaffenhet ej slitas längre än till en viss gräns, varefter

ringen delar sig i två delar. Järnskenan är beträffande ifrågavarande

ringtyp även så till vida en mera tillfällig anordning, att praktiskt

taget samma ring också saluföres i en typ med annan, lös, fastsättningsanordning.

Någon rationell grund för att i skatteavseende bedöma ringarna

olika i ena och i andra fallet synes svår att finna.

Av de inhämtade yttrandena och vad jag nu anfört torde framgå,

att skäl finnas för att beträffande normen för skattens beräkning göra

skillnad mellan olika typer av ringar med fastsittande järnskenor.

Detta ändamål synes mig icke uppnås på den av generaltullstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna vägen att tillåta ett

avräknande av vikten av fastsittande järnskena beträffande alla slag av

ringar. I generaltullstyrelsens yttrande har också denna utväg snarast

angivits såsom ett slags nödfallsutväg. Såsom generaltullstyrelsen anmärkt,

möter visserligen svårighet att i lagtext få fram en lämplig skiljelinje

mellan mer eller mindre vägbesparande ringar. Det avsedda ändamålet

synes emellertid lämpligen kunna vinnas genom att lägga avgörandet

i det speciella fallet i Kungl. Maj:ts hand. Jag förordar för

min del ett tillägg till 1 § i förordningen om särskild skatt å automobilgummiringar

i sådant syfte.

I detta sammanhang skall jag tillåta mig att upptaga även ett

spörsmål om en mindre väsentlig ändring i förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt.

I 8 § av denna förordning äro meddelade föreskrifter om sättet

för uppbörden av automobilskatt. Enligt dessa föreskrifter skall skatten

erläggas genom insändande till länsstyrelsen av postanvisning eller genom

avlämnande eller insändande av check eller postremissväxel. Däremot

innehåller paragrafen icke någon bestämmelse om kontantbetalning. Anledningen

till gällande föreskrift, som har sin förebild i äldre författningar,

är att finna i kontrollsystemet i länsförvaltningen.

I ett särskilt avseende lär emellertid detta system, särskilt i Stock
-

Förordningen

om automobilskatt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 134.

holms stad, hava visat sig något omständligt, nämligen vid nyregistrering

av automobiler. Registrering kan ej erhållas utan att skatt i samband

med ansökningen betalas. Genom att skatte- och registreringsmyndigheterna

utgöra skilda avdelningar — i Stockholms stad även lokalt åtskilda

— förorsakas härav en omgång, som ytterligare ökas därigenom

att vederbörande skall betala i check, postremissväxel eller postanvisning.

Nu har i avseende å utfärdande av kvitton å automobilskatt, närmast

av andra skäl, utarbetats ett system, vilket i kontrollavseende torde,

i synnerhet om det ur denna synpunkt utnyttjas endast i mera begränsad

omfattning såsom vid nyregistrering, i och för sig erbjuda så stor

effektivitet, att kontantbetalning beträffande sådana fall kan medgivas

(se Svensk författningssamling 1923 nr 6). Det förefaller, som om

nämnda kvittenssystem skulle kunna göra det möjligt för länsstyrelserna

att även mellan och inom sina respektive avdelningar ordna med uppbörd

och registrering på sådant sätt, att onödig omgång vid nyregistrering

undvikes.

En formell jämkning i 8 §, föranledd av den nyligen genomförda

omläggningen av överståthållarämbetets räkenskapsväsen, synes även

böra nu vidtagas, i det att den särskilda bestämmelsen angående insättning

i riksbanken av skattebelopp å överståthållarämbetets räkning för

allmänna utskylder bör utgå.

Föredraganden uppläser härefter inom finansdepartementet upprättade

förslag till dels förordning om ändrad lydelse av 8 § i förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, dels och

förordning om ändrad lydelse av 1 § i förordningen den 2 juni 1922

(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar samt hemställer, att

berörda förslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla och förordnar, att proposition av den

lydelse, bil. litt. .. . vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:114 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningar om dels ämlrad lydelse av 8 § i förordningen den 2 juni 1922 om a s. 6 i texten
  2. BevU 1923:29 Bevillningsutskottets betänkande Nr 29 s. 1 i texten