Sök i Ratio Lex

Angående upplåtelse av rått till stenhrytning å kronoholmen Stora Lyngön i Kville socken av Göteborgs och Bohus län

1923-03-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:139, Angående upplåtelse av rått till stenhrytning å kronoholmen Stora Lyngön i Kville socken av Göteborgs och Bohus län

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 139.

11

Nr 139.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upplåtelse av rått

till stenhrytning å kronoholmen Stora Lyngön i Kville socken

av Göteborgs och Bohus län; given Stockholms slott den 16

mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför härefter:

Med eget utlåtande den 27 januari 1923 har länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, med bifogande av yttranden från landsfiskalen i

Kville distrikt ävensom fiskeriintendenten i Västra distriktet, till Kungl.

Maj:ts prövning överlämnat en av stenhuggaren Artur Karlsson från

s. 12 Kontrollera mot PDF

Landsfiskalen

i Kville

distrikt.

Fiskeriinttndenten

i

Västra

distriktet.

Länsstyrelsen

i Göteborgs

och Bohuslän.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Nordgård, Hamburgsund, gjord ansökning om tillstånd att idka stenhuggeri

på kronoholmen Stora Lyngön i Kville socken.

Efter att hava upplyst om att Stora Lyngön tillhörde de kronoholmar,

som enligt kammarkollegii kungörelse den 25 april 1845 av

Kungl. Maj:t upplåtits till fritt och allmänt begagnande av varje svensk

undersåte, har landsfiskalen i Kville distrikt i berörda yttrande meddelat,

bland annat, att holmen icke ägde någon betydelse för fiskerinäringen;

att sökanden, som vore en fattig stenhuggare och måste anses

sakna förutsättning att på ett mera självständigt sätt bedriva stenhuggerirörelse,

emellertid vore en strävsam man med gott anseende;

samt att sökanden förklarat, att han jämte arbetskamrater fått en beställning

å gatsten till Göteborgs stad samt att, om tillstånd erhölles

att bryta sten å Stora Lyngön, ett femtontal man där kunde en tid

framåt erhålla arbete. Under framhållande slutligen av det nödläge,

som för närvarande rådde inom stenhuggeribranschen har landsfiskalen

funnit sig icke böra avstyrka bifall till ansökningen, varjämte han avgivit

förslag till de villkor, som borde föreskrivas för holmens utarrendering

för stenhuggeridrift.

Fiskeriintendenten i västra distriktet har anfört, att holmen ifråga

för närvarande ej hade någon större betydelse för fisket, varför det ur

fiskerisynpunkt ej kunde vara något att erinra mot att Stora Lyngön upplätes

till stenavverkning.

För egen del har länsstyrelsen anfört, bland annat, att något

hinder mot upplåtelsen ur fiskets eller annan allmän synpunkt ej syntes

föreligga.

Enligt vad landsfiskalen uppgivit, saknade sökanden ekonomiska

förutsättningar att på mera självständigt sätt bedriva stenhuggerirörelse.

Det torde därför kunna förutses att brytningen å Lyngön icke kunde

av sökanden utövas på det vinstgivande sätt, att den kunde fortgå

någon längre tid. Det torde också på grund av erfarenhet från tidigare

liknande fall kunna antagas, att sökanden framdeles skulle överlåta en honom

medgiven rätt till stenbrytning å stenliuggeribolag.

Med hänsyn till möjligheten att under rådande arbetslöshet sysselsätta

en del stenarbetare torde emellertid ansökningen icke böra helt

avslås men bifallas allenast på det sätt, att sökanden medgåves rätt till

stenbrytning intill utgången av år 1924.

Beträffande villkoren i övrigt för utarrenderingen ville länsstyrelsen

tillstyrka det förslag, som av landsfiskalen upprättats, dock med viss

mindre ändring.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 139. 13

Domän styrelsen har i avgivet utlåtande den 16 februari 1623 hem- Uomttnställt,

att ansökningen måtte bifallas på sätt länsstyrelsen föreslagit.

Kammarkollegium, som den 1 mars 1923 avgivit infordrat utlåtande Kammar

i ärendet, har anfört huvudsakligen följande. kollegium.

Ifrågavarande holme, som icke funnes upptagen i gällande jordebok

men i 1825 års jordebok för Kville socken redovisades bland oskattlagda

holmar under kronotitel, hade jämte ett stort antal andra kronoholmar

vid kusten av Bohuslän enligt rikets ständers skrivelse till Kungl.

Maj:t den 15 februari 1845 och nådiga brevet den 10 nästpåföljande

mars ävensom kammarkollegii därpå grundade kungörelse den 25

april samma år utan avgift till kronan tillsvidare upplåtits till fritt och

och allmänt begagnande av varje svensk undersåte. Denna upplåtelse

hade, såsom framginge av den utredning, som lämnats i Kungl. Maj:ts

proposition till 1920 års riksdag, nr 105, angående stenavverkning å

kronoholmen Trinnässlan, skett huvudsakligen med hänsyn till holmarnas

betydelse för fiskerinäringen. Då av vederbörande fiskeriintendent vitsordats,

att nu ifrågavarande holme icke för närvarande hade någon större

betydelse för fisket och att förty ur fiskerisynpunkt icke funnes några

betänkligheter mot upplåtelse av rättighet till stenavverkning å holmen,

hade kammarkollegium icke något att erinra mot bifall till ansökningen

på sätt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslagit, dock att viss

punkt i det av vederbörande landsfiskal upprättade förslagskontraktet

borde erhölla av kollegium föreslagen ändrad lydelse.

Med avseende å vad i ärendet förekommit finner jag mig böra Departemenutillstyrka,

att rätt till stenbrytning å kronoholmen Stora Lyngön upp- ehefen

låtes i huvudsaklig överensstämmelse med de av myndigheterna föreslagna

villkor. Dessa ansluta sig i allt väsentligt till dem, vilka gälla

för den av riksdagen år 1920 medgivna upplåtelsen av stenbrytning

å kronoholmen Trinnässlan.

Den rätt till stenbrytning å Stora Lyngön, som till en början må

meddelas sökanden Karlsson, bör visserligen endast avse tiden intill

utgången av år 1924. Då emellertid fortsatt upplåtelse av rätten till

stenbrytning å ön i fråga kan bliva av behovet påkallad, synes det mig,

att — i likhet med vad som tillämpats beträffande Trinnässlan — det

medgivande, som nu bör äskas av riksdagen beträffande Stora Lyngön,

ej bör begränsas till viss tid eller avse viss person.

I enlighet härmed får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 113 käft. (Nr 138—139.) 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 139.

att upplåtelse av rätt till stenbrytning å kronoholmen Stora

Lyngön i Kville socken inom Göteborgs och Bohus län må efter Kung].

Maj:ts beprövande äga rum.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall och förordnar, att proposition

av den lydelse, bil. litt. .. . vid detta protokoll utvisar

skall adåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:299 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse av rätt till stenbrytning å kronoJiolmen Stora Lyngön i Kville socken av Gö a1 i texten