Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse

1923-03-16 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:142, Med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:fs proposition till riksdagen med förslag till lag om

vissa ändringar i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse;

given Stockholms slott den 16 mars 1923.

4

Under åberopande av bilagda utdrag av de i statsrådet och lagrådet

förda protokoll vill Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om vissa

ändringar i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagen protokoll 1923. 1 saml. 116 höft. (Nr 142).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse.

Härigenom förordnas, att 138 § och 244 § sista stycket i lagen

den 22 juni 1911 om bankrörelse skola upphöra att gälla, samt att

52, 168 och 252 §§ i samma lag skola i nedan intagna delar hava

följande ändrade lydelse:

52 §.

Varda penningar -— — — — hos bolaget.

En och samma insättares tillgodohavande på så kallad sparkasseräkning

eller därmed likartad räkning må icke annorledes än genom

upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver fyra tusen kronor.

Bankaktiebolag må icke ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid,

minst — — — — göras i motboken.

Har motbok — — — — mot bolaget.

168 §.

Varda penningar — — — — hos bolaget.

En och samma insättares tillgodohavande på så kallad sparkasseräkning

eller därmed likartad räkning må icke annorledes än genom

upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver fyra tusen kronor.

Solidariskt bankbolag må icke ikläda sig skyldighet att annorledes än

viss tid, minst — — — — göras i motboken.

Har motbok — — — — mot bolaget.

252 §.

Bryter någon — — — — och 3 mom.,

eller underlåter----132 §, 137 §, 143 § 1 mom., 146 §,

— — — — är meddelad,

eller försummar — — — — delägare däri.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai ds proposition Nr 142.

8

Utdrar/ av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Mnj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anmäler ett

inom nämnda departement utarbetat förslag till lag om vissa ändringar

i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse.

Föredraganden anför därvid:

Patent- och registreringsverket har i framställning den 22 september

1922 hemställt om vissa ändringar i lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse, avseende borttagande av bestämmelserna om registrering

hos patent- och registreringsverket av huvudlottägare i solidariska

bankbolag.

De av patent- och registreringsverket avsedda bestämmelserna återfinnas

i 138 § och 244 § sista stycket i berörda lag. Enligt föreskrift i

138 § skall solidariskt bankbolags styrelse sist en månad efter ordinarie

bolagsstämma till patent- och registreringsverket avlämna en med styrelseledamöternas

egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter försedd förteckning

över bankens samtliga huvudlottägare. 244 § i samma lag innehåller

i Bistå stycket en bestämmelse, att huvudlottägarna skola i särskild

avdelning av aktiebolagsregistret iu föras, efter ty Konungen därom

förordnar. _ .

Med föranledande av sistnämnda bestämmelse bar Kungl. Magt

genom kungörelse den 15 december 1911 om registrering av solidariska

bankbolag förordnat, bland annat, i 3 §, att registreringsmyndigheten

skall, i särskild avdelning av aktiebolagsregistret och särskilt för

varje solidariskt bankbolag, över huvudlottägare föra bok, däld huvudlottägarna

skola upptagas i alfabetisk ordning samt anteckning göras,

då enligt den i 138 § i banklagen omförmälda förteckning huvudlott
-

Registrering

av huvudlottägare

i solidariska

bankbolag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Huldrik.

Kungl. Mai it s proposition Nr 142.

ägare från bolaget avgått, samt i 4 § andra stycket, att för registrering

av huvudlottägare eller anteckning om kuvudlottägares avgång från bolaget

jämte kungörande av sådan registrering eller anteckning skull erläggas

en avgift av 25 öre för varje huvudlottägare.

Patent- och registreringsverket har nu i sin berörda skrivelse hemställt,

att 138 § och 244 § sista stycket måtte utgå ur banklagen eller,

om detta icke kunde vinna Kungl. Maj:ts bifall, att dels 138 § måtto

få följande ändrade lydelse: »sist en månad efter ordinarie bolagsstämma

skall styrelsen till patent- och registreringsverket avlämna en med styrelseledamöternas

egenhändiga bevittnade namnunderskrifter försedd förteckning,

upptagande bankens samtliga huvudlottägare i alfabetisk ordning»,

dels ock 244 § sista stycket måtte ur lagen utgå; i vilket senare fäll

registreringsmyndigheten icke skulle hava att taga annan befattning

med ifrågavarande förteckningar än att mottaga och förvara dem samt

hålla dem tillgängliga för allmänieten.

Angående tillkomsten av de bestämmelser, vilkas upphävande patentoch

registreringsverket sålunda ifrågasatt, må här anföras följande.

Enligt 65 § 4) i lagen angående solidariska bankbolag den 18 september

1903 skulle ansökning om dylikt bankbolags registrering vara åtföljd av förteckning

över huvudlottägarna med uppgift tillika å det antal lotter, envar av dem innehade;

och enligt 68 § samma lag skulle, när uti bankens registerbok anteckning skett om

förändring i äganderätten till huvudlott, uppgift därom av bankens styrelse ofördröjligen

avlämnas för registrering. Kungörelsen den 4 december 1903 om registrering

av solidariska bankbolag innehöll i 1 §, att registrering av dylikt bolag

skulle ske i aktiebolagsregistret, varjämte i 4 § stadgades, att registreringsmyndigheten

skulle, särskilt för varje solidariskt bankbolag, över huvudlottägare föra bok,

vari jämväl skulle anmärkas det antal lotter, envar av dem innehade. Till sådan

bok skulle föras en förteckning, däri huvudlottägarna skulle upptagas i alfabetisk

ordning med uppgift å det eller de blad, där de förekomme.

Ifrågavarande bestämmelser visade sig emellertid otillräckliga att tjäna sitt

ändamål att till allmänhetens nytta och bekvämlighet på ett. ställe samla tillförlitliga

uppgifter ifråga om huvudlottägare i samtliga solidariska banker. De bristfälligheter,

som sålunda förefunnos i 1903 års lag, beaktades av 1907-1908

års bankkommitté, som i sitt den 13 mars 1908 avgivna förslag till lag om bankrörelse

i stället för nämnda bestämmelser upptog följande stadgande^ nämligen

i 118 § 5) att vid ansökning om solidariskt bankbolags registrering skulle fogas

styrkt avskrift av bankens lottbok, i vad den avsåge huvudlottägare; i 126 §

att, när uti lottboken anteckning skett om förändring i äganderätten till huvudlott,

uPP§''fI därom skulle med angivande av lottens nummer av styrelsen ofördröjligen

avlämnas för registrering; i 229 § att i aktiebolagsregistret skulle inskrivas de uppgifter,

vilka enligt banklagen skulle för registrering anmälas eller vilkas intagande

i registret eljest vore eller bleve föreskrivet; i 233 § sista stycket att angående

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

registrering av huvudlottägare vore särskilt stadgat; och i 251 § sista stycket att

Konungen ägde utfärda de övergångsstadganden, som med hänsyn till stadgandet i

118 § under 5) kunde finnas erforderliga.

I den av Kungl. Maj:t till 1911 års riksdag framlagda propositionen med förslag

till lag om bankrörelse upptogs i 131 § 6) samt 138 och 240 §§ vad av

kommittén i resp. 118 § 5) samt 126 och 229 §§ föreslagits, varemot, i stället för

bestämmelserna i 233 § sista stycket och 251 § sista stycket i kommittéförslaget,

propositionen innehöll följande stadganden, nämligen i 244 § sista stycket att huvudlottägarna

skulle i särskild avdelning av aktiebolagsregistret införas, efter ty

Konungen därom förordnade, och i 260 § sista stycket att Konungen skulle äga

meddela föreskrift om insändande till registreringsmyndigheten av sådana uppgifter,

som prövades vara av nöden för att registreringsmyndigheten skulle bliva i tillfälle

att föra förteckning över huvudlottägarna i solidariskt bankbolag, som registrerats

enligt äldre lag.

I sammanstämmande motioner till nämnda riksdag anförde herrar Hedenstierna

i första kammaren och Vahlquist i andra kammaren, att icke heller de föreslagna

bestämmelserna skulle bliva tillfyllest, utan att alltjämt hela registreringsförfarandet

skulle vara meningslöst. Med anledning härav hade det synts motionärerna, som

om man borde tillse, huruvida ej det mål, man sökt vinna genom fölberörda

regler, skulle kunna nås på ett enklare sätt. Avsikten med bestämmelserna ifråga

hade väl varit, att en intresserad borde även utan att direkt vända sig till banken

kunna erhålla kännedom om vilka som ansvarade för bankens förbindelser. Särskilt

borde det vara av intresse att kunna vinna tillförlitlig kunskap om att viss person

eller vissa personer ej utträtt ur bolaget utan alltjämt häftade för bankens förbindelser.

Enligt 136 § sista momentet i lagförslaget kunde ju ingen bolagsman

överlåta sin sista lott och därigenom utgå ur bolaget, utan att frågan därom varit

prövad på ordinarie bolagsstämma. Avsikten med de föreslagna registreringsbestämmelserna

syntes därför helt kunna uppnås, om bankbolagen ålades att inom viss

föreskriven tid efter ordinarie bolagsstämma till registreringsmyndigheten lämna

förteckning å solidariska lottägare. På grund av vad motionärerna sålunda anfört

hemställde de, att riksdagen för sin del måtte besluta, att dels 131 § 6), dels sista

punkten i 244 §, dels ock sista momentet i 260 § måtte ur lagen utgå, ävensom

att 138 § måtte få följande ändrade lydelse: »sist en månad efter ordinarie bolagsstämma

skall styrelsen till patent- och registreringsverket avlämna en med styrelseledamöternas

egenhändiga bevittnade namnunderskrifter försedd förteckning över

bankens samtliga huvudlottägare.»

Bankoutskottet tillstyikte bifall till de av motionärerna föreslagna lagändringarna

beträffande 131, 138 och 260 §§, men anförde beträffande 244 §, att utskottet

icke funnit tillräckliga skäl anförda för avvikelse från Kungl. Maj:ts förslag,

varför utskottet ansett sig böra avstyrka bifall till motionerna uti denna del.

I enlighet med vad utskottet sålunda hemställt blev motionärernas förslag

ifråga om 131, 138 och 260 §§ av riksdagen bifallet, varemot 244 § antogs med

den av Kungl, Maj:t föreslagna lydelsen. I överensstämmelse med den avfattning,

nämnda paragrafer sålunda fått genom riksdagens ifrågavarande beslut, hava desamma

införts i lagen om bankrörelse den 22 juni 1911.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Patent■ och I sin nu ifrågavarande framställning bär patent- och registrerings
re9lvericet9>''

vei''ket, efter att hava redogjort för gällande bestämmelser i ämnet och

deras förhistoria, erinrat, att genom de i 1911 års lag införda förändringarna

registreringsmyndigheten visserligen befriats från att föra bok

över det antal lotter, envar huvudiottägare innehade, men alltjämt vore

skyldig införa dem i särskild avdelning av aktiebolagsregistret och föra

bok, i vilken huvudlottägarna skulle införas i alfabetisk ordning. Härefter

fortsätter verket:

»Vad som införes i aktiebolagsregistret skall enligt lag kungöras i allmänna

tidningarna och skall anses hava kommit till tredje mans kännedom. Den ursprungliga

lottägareförteckningen måste alltså kungöras i nämnda tidning, och därav följer

med nödvändighet, att de förändringar, som sedermera inträffa genom nya lottägares

inträde eller gamla lottägares avgång, också måste på samma sätt kungöras. För

att utröna, huruvida några förändringar skett, måste registreringsmyndigheten varje

år jämföra den nyinkomna lottägareförteckningen med den för nästföregående år.

Detta arbete liksom inrangerandet av lottägarne i alfabetisk ordning är mycket

tidsödande, varjämte det i vissa fall vid namnlikhet kan visa sig omöjligt att identifiera

en avgången lottägare. Hela detta vidlyftiga registreringsförfarande torde

säkerligen icke vara till någon som helst nytta.»

På grund av vad sålunda anförts och då det visat sig, att allmänheten

även efter njna banklagens trädande i kraft endast i något enstaka

fall önskat taga del av de hos registreringsmyndigheten förvarade förteckningarna

över huvudlottägare i solidariska bankbolag — i betraktande

varav vid eventuell ändring av lagens bestämmelser om registreringav

huvudlottägare lagstiftaren väl näppeligen syntes behöva beakta

synpunkten att skydda ett hos allmänheten förefintligt intresse — hemställer

patent- och registreringsverket, att Kungl. Maj:t täcktes till 1923

års riksdag avlåta proposition om de ändringar i banklagen, som förut

omiörmälts.

Slutligen yttrar patent- och registreringsverket:

»Därest nu föreslagen lagändring komme till stånd, skulle patent- och registreringsverket

vinna icke blott befrielse från ett vidlyftigt och enligt ämbetsverkets

åsikt fullkomligt onyttigt arbete utan även en ekonomisk fördel, i det att den avgift,

utgörande 25 öre för varje huvudlottägare, som enligt 4 § i Kungl. Maj:ts

kungörelse den 15 december 1911 om registrering av solidariska bankbolag erlägges för

registrering av huvudlottägare eller anteckning om huvudlottägares avgång från

bolaget jämte kungörande av sådan registrering eller anteckning, icke förslår att

täcka de därmed förenade kostnaderna.»

Utlåtanden. Över patent- och registreringsverkets framställning har utlåtande

inhämtats från bank- och fondinspektionen, varjämte Svenska Bankföreningen

beretts tillfälle att däröver avgiva yttrande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kung!. Majtts proposition Nr 142.

Svenska Bankföreningens styrelse bär i inkommet yttrande anfört:

»Erfarenheten liar otvivelaktigt givit vid handen, att något behov av en

dylik samling icke kan sågas föreligga. Enligt en uppgift i de ovan nämnda motionerna

hade nämligen emellan åren 1903 och 1911 endast en gång förekommit, att

någon förmält sig vilja taga del av registret över huvudlottägare i solidariska bankbolag,

och, efter vad patent- och registreringsverket i sin gjorda framställning meddelar,

har efter 1911 års banklags trädande i kraft endast i något enstaka fall förekommit,

att allmänheten önskat taga del av de hos registreringsmyndigheten förvarade förteckningarna

över huvudlottägare.

Med hänsyn härtill och då arbetet såväl med upprättandet av förteckningarna

hos bankerna som ock med registreringen av uppgifterna hos patent- och registreringsverket

är mycket tidsödande, få vi uttala vår fulla anslutning till patent- och

registreringsverkets framställning, i vad den avser sådan ändring av lagen om bankrörelse,

att 138 § och 244 § sista stycket måtte ur lagen utgå.»

Bank- och fondinspektionen anför i sitt den 13 december 1922

avgivna utlåtande:

»Vid den tid, då bestämmelserna om ifrågavarande registreringsförfarande

infördes i svensk banklagstiftning, voro ännu de solidariska bankerna i huvudsak

rena provinsbanker. Grundfonden uppgick allenast i ett fall — Skånes enskilda

bank — till 15 milj. kronor, men översteg eljest icke 6 milj. kronor. Lotterna

lydde i de flesta banker å 500 å 1,000 kronor, och bland annat till följd härav

uppgick antalet huvudlottägare till ett relativt ringa antal, i medeltal omkring 675,

i de olika bankerna. Med hänsyn till att den solidariska ansvarigheten sålunda var

fördelad på ett relativt litet antal personer, kunde det vid nämnda tid sägas vara

av allmänt intresse att få kännedom om huvudlottägarna i de olika bankerna och

att härför äga tillgång till en centralt sammanförd uppställning över dessa lottägare.

Sedan dess hava emellertid förhållandena väsentligt förändrats. Bankbolagens

grundfonder uppgå i genomsnitt till mycket högre belopp, och lotterna lyda, efter

tidigare skedda uppdelningar, i de flesta fall på 100 kronor. Huvudlottägarnas

antal i de särskilda bankerna hava också stigit och uppgå för närvarande i medeltal

till över 2,500, och därmed har den solidariska ansvarigheten blivit mera fördelad.

Sistnämnda omständighet torde kunna giva anledning till ett antagande, att

det numera icke är av samma intresse som torr att känna de enskilda lottägarna

och att i varje fall det nu ifrågavarande registreringsförfarandet icke längre kan

vara av den betydelse, som från början avsetts. Såsom patent- och registreringsverket

framhållit, har lottägareregistret också endast i sällsynta undantagsfall anlitats

av allmänheten.

Inspektionen har därför för sin del icke något att erinra emot patent- och

registreringsverkets förslag, att 138 § och 244 § sista stycket måtte ur banklagen

utgå.»

Den föregående redogörelsen har utvisat, att ändamålet med de

bestämmelser, vilkas upphävande eller ändrande nu är ifrågasatt, varit,

att det till allmänhetens nytta och bekvämlighet på ett ställe skulle

finnas att tillgå tillförlitliga uppgifter i fråga om huvudlottägare i samt
-

Sventka

Bankföre
ningens
styrelse.

Bank- och

fondinspektionen.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Inlåningsmaximum

å

sparkasseräknmg.

1922 års

riksdag.

liga solidariska banker. Av myndigheternas yttranden torde emellertid

hava framgått, att de hos patentverket upprättade registren över huvudlottägare

i bankerna endast i ytterst ringa omfattning tagits i anspråk.

Något behov av registren synes alltså knappast förefinnas. Såsom i

ärendet erinrats, finnes hos vederbörande bank i lottboken förteckning

över alla lottägare, och bankerna äro enligt banklagen skyldiga att låta

envar taga kännedom om dessa böcker ävensom erhålla utdrag därur.

Insättarnas och allmänhetens intressen torde genom sistnämnda bestämmelser

vara tillräckligt tillgodosedda. Härtill kommer, att, på sätt framgår

av patentverkets framställning, genom upphävande av registreringsskyldigheten

rörande huvudlottägarna det icke blott skulle besparas

patentverket ett vidlyftigt och tidsödande arbete utan även göras en

direkt besparing, i det att de avgifter, som erläggas för registreringen,

icke förslå till täckande av de med densamma förenade kostnaderna, i

vilka ingå, bland annat, utgifter för kungörande i allmänna tidningarna

samt i samlingen av uppgifter till akiiebolagsregistret. På nu anförda

skäl anser jag mig böra förorda bifall till patentverkets framställning.

I likhet med bankföreningens styrelse och bank- och fondinspektionen

ansluter jag mig därvid till det alternativ i berörda framställning, enligt

vilket icke blott patentverkets registreringsskyldighet skulle upphöra

utan även bankerna befrias från åliggandet att till patentverket insända

förteckningar över huvudlottägarna. Av detta förslag föranledes ändring

i banklagen därutinuan, att nuvarande 138 § och sista stycket i 244 §

utgå, till följd varav jämväl hänvisningen till 138 § bör utgå ur 252 §,

som innehåller ansvarsbestämmelserna för överträdelser av, bland andra,

nämnda paragraf.

I samband med förevarande ärende anhåller jag att få ånyo anmäla

en fråga, som vid fjolårets riksdag var föremål för prövning. I

proposition nr 205 föreläde Kungl. Maj:t nämnda riksdag förslag till

ändrad lydelse av 52 och 168 §§ i banklagen. Förslaget avsåg sådan

ändring i fråga om det stadgade maximibeloppet för bankernas inlåning

för en och samma insättares räkning å så kallad sparkasseräkning eller

därmed likartad räkning, att dels detsamma skulle höjas från 3,U(J0 till

6,000 kronor, dels ock den fastställda maximigränsen skulle kunna få

överskridas genom upplupen räntas läggande till kapitalet. I sammanhang

med sistnämnda ändringsförslag föreslogs sådan jämkning i stadgandenas

formella innebörd, att, under det i gällande lag förbudet avser

hinder för bankerna att tillgodogöra ränta å belopp över maximibeloppet,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

9

enligt förslaget bankerna över huvud icke skulle äga rätt att mottaga

penningar till belopp utöver det högsta i lagen medgivna.

Beträffande de skäl, som lågo till grund för berörda förslag,

tillåter jag mig att i huvudsak hänvisa till nämnda proposition till fjolårets

riksdag. Här må endast erinras därom, att förslaget om maximigränsens

höjande till 6,000 kronor motiverats, bland annat, med penningvärdets

fall, vilket gjort begränsningen i inlåningsrätten starkare än vid

dess införande varit avsett. Förslaget i fråga om rätt att överskrida

maximibeloppet genom räntans läggande till kapitalet sammanhängde

med vad som i motsvarande ämne införts i det till nästlidna års riksdag

avgivna förslag till lag om sparbanker.

I utlåtande (nr 65) förklarade sig bankoutskottet anse en höjningav

maximigränsen för inlåningsrätten vara med hänsyn till penningvärdets

fall befogad, vadan utskottet icke kunnat biträda ett motionsvis

framställt yrkande om avslag å propositionen i denna del. Beträffande

förslaget om rätt till upplupen räntas läggande till kapitalet förklarade

sig utskottet icke hava funnit anledning till erinran. Utskottet tillstyrkte

alltså bifall till propositionen i oförändrat skick. Denna hemställan

bifölls av första kammaren, varemot andra kammaren avslog

propositionen. Förslaget hade sålunda i sin helhet förfallit.

Vad först angår förslaget om rätt att överskrida insättningsmaximum

genom räntans läggande till kapitalet, må framhållas, att under riksdagsbehandlingen

föregående år invändning icke från något håll framställts

däremot. I nyssberörda motion anfördes i stället, att motionärerna

ansåge alla skäl tala för bifall till Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Ej heller under debatten i andra kammaren framställdes anmärkning

härutinnan, och av riksdagsprotokollet synes framgå, att anledningen

till att kammarens beslut blev rent avslag på propositionen var önskan

att undvika sammanjämkning med första kammarens tidigare fattade

beslut om bifall till propositionen.

Jämväl i det förslag till lag om sparbanker, som är avsett att

föreläggas innevarande års riksdag, har upptagits stadgande, att en och

samma insättares tillgodohavande icke må annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet ökas utöver visst i sparbankens

reglemente bestämt belopp. Det skäl för ändring i banklagen i förevarande

avseende, som förra året förelåg på grund av önskvärdheten att

åstadkomma överensstämmelse med sparbankslagen, föreligger alltså jämväl

i år. Åven övriga i fjolårets proposition anförda skäl för förslaget uti

nu ifrågavarande del finner jag fortfarande äga giltighet. Jag anser

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 116 käft. (Nr 142.) 2

Departementschefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

mig därför böra hemställa, att i samband med förslag till de ändringar

i banklagen, som föranledas av patentverkets åberopade framställning,

förslag förelägges riksdagen om ändringar i 52 och 168 §§ i samma

lag. Jag vill därvid erinra, att detta förslag kan och bör bedömas oberoende

av vilket kapitalbelopp, man anser böra sättas som gräns för

inlåningsrätten.

De skäl, som uti den i anledning av fjolårets proposition avgivna

motionen ävensom under riksdagsdebatten anfördes mot maximigränsens

höjande till 6,000 kronor, voro i huvudsak följande. Dels kunde det

befaras, att bankerna därigenom skulle få ökad möjlighet att draga

sparkapital från sparbankerna, något som skulle försvåra tillfredsställandet

av jordbrukets kreditbehov. Dels kunde av bifall till förslaget väntas

följa en överflyttning av medel från bankernas giroräkningar till sparkasseräkningarna.

Då bankerna väl för medel å giroi-äkning men ej för

inlåningen å sparkasseräkning vore skyldiga att hålla kassareserv, knnde

därigenom möjlighet beredas dem till befrielse från reservtäckning för

medel, vilka i själva verket vore av samma natur som medel, insatta å

giroräkning.

För egen del anser jag, lika litet nu som sistlidet år, att en mera

besvärande konkurrens från bankerna genom maximigränsens höjande

skulle uppstå för sparbankerna. Härvidlag torde jag kunna hänvisa till

motiveringen för fjolårets proposition. Vad beträffar de verkningar, förslaget

skulle kunna hava på bankernas skyldighet att redovisa kassareserv,

förefalla farhågorna jämväl överdrivna, bland annat med hänsyn

därtill att bankerna för större uttag å sparkasseräkning tillämpa vissa

inskränkande bestämmelser.

Ehuruväl jag alltså finner, att en höjning av inlåningsmaximum

för bankernas sparkasseräkningar och likartade räkningar fortfarande är

påkallad, torde, bland annat med hänsyn till den stegring av penningvärdet,

som under sista året inträtt, skäl förefinnas att stanna vid ett

lägre belopp än det sistlidet år föreslagna. På grund härav och för

att tillmötesgå de förlidet år inom riksdagen framkomna betänkligheterna

mot det då framlagda förslaget föreslår jag nu i berörda avseende

en gräns av 4,000 kronor.

De här förordade ändringarna i banklagen synas böra träda i kraft

den dag, som föreslagits för sparbankslagens ikraftträdande, nämligen

den 1 januari 1924.

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om vissa ändringar

i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse av den lydelse, bilaga till detta

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

protokoll1 utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.

Ur protokollet:

Fritiof Englund.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det genom proposition riksdagen förlagda förslaget,

har här uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

15 mars 1923.

Närvarande:

justitierådet Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Stenberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 13 januari

1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av hovrättsassessorn Bo Hammarskjöld.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 142.

13

Utdrag av protokollet över Jinansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anmäler lagrådets

genom utdrag av protokollet över finansärenden den 13 januari

1923 inhämtade yttrande över upprättat förslag till lag om vissa ändringar

i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse, vilket förslag

av lagrådet lämnats utan anmärkning.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget måtte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall, och förordnar, att proposition

av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 116 höft. (Nr 142.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:167 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslagjtill lag om vissa ändringar i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse. s. 1 i texten
  2. BU 1923:35 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse. s. 1 i texten