Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående skyddsskogar

1923-03-10 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:158, Med förslag till lag angående skyddsskogar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

1

Nr 158.

Kung!. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

skyddsskogar; given Stockholms slott den 10 mars 1923.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,

föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående

skyddsskogar.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 121 höft. (Nr 158.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Förslag

till

Lag angående skyddsskogar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

1 mom. För bibehållande av skogar, vilkas bestånd erfordras till

skydd mot flygsandsfält eller fjällgränsens nedgående, må efter förutgången

syn och undersökning Konungen förordna, att skog skall såsom

skyddsskog vara underkastad bestämmelserna i denna lag.

Förordnande, varom nu sagts, må även meddelas av länsstyrelsen

att gälla, intill dess Konungen i ärendet beslutat.

2 mom. Skogar, varom förordnats efter ty i 1 mom. sägs, skola

stå under tillsyn av skogsstatens tjänstemän.

2 §•

1 mom. I skyddsskog må avverkning för tillgodoseende av fastighetens

eller därmed sambrukad fastighets oundgängliga husbehov eller

av sådan rätt till husbehovsfång från fastigheten, som tillkommer innehavare

av servituts- eller nyttjanderätt, vilken uppkommit före denna

lags utfärdande, ske utan tillstånd.

Dock må vederbörande skogsstatstjänsteman, där han finner nödigt,

att vissa träd överhållas såsom fröträd eller att till skydd för återväxten

avverkning till husbehov inom visst område tillsvidare ej må äga rum,

meddela föreskrift härom; skolande i ty fall fröträden förses med tydliga

märken och sådant område, som nyss sagts, å marken tydligt utmärkas,

varefter avverkning av fröträden eller inom området icke må ske, förrän

skogsstatstjänstemannens tillstånd därtill erhållits.

2 mom. Avverkning i skyddsskog för annat ändamål än i 1 mom.

sägs må äga rum allenast efter utsyning och stämpling av vederbörande

skogsstatstjänsteman.

Skogsägaren vare berättigad att på en gång erhålla utsyning i

så stor utsträckning, som med skogens återväxt och framtida bestånd

är förenlig. Dock må avverkning i den omfattning, att särskilda åtgärder

erfordras för återväxtens betryggande, allenast medgivas, om

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition Nr 158.

sådana åtgärder kunna företagas utan oskälig kostnad eller föryngring

av skogen erfordras för beredande av bättre skydd lör närliggande

områden.

3 §•

Utsyning sökes före den 1 april hos vederbörande skogsstatstjänsteman,

och ådgger det denne att iöre den 1 påföljande oktober verkställa

utsyningen och stämpla de utsynade träden. liden, då förrätt ningen

beräknas skola äga rum, skall genom förrättningsmanneus försorg meddelas

sökanden genom rekommenderat brev, som skall med posten avsändas

senast tjugu dagar före förrättningen. _

Vid förrättningen skall sökanden utgöra nödig hantlangning. Övriga

kostnader för förrättningen skola stanna å statsverket.

4 §-

Den, som till annat ändamål, än som -sägs i 2 § 1 mom., avverkar

virke, vare pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för

utövande av kontroll över avverkningen meddelas av vederbörande skogsstatstjänsteman.

5 §-

Då utsyning verkställes, äger förrättningsmannen föreskriva de

åtgärder, som för återväxtens betryggande provas erforderliga.

För vidtagande av dessa åtgärder vare skogsmarkens ägare ansvarig.

År tvist om äganderätten till marken, skall såsom ägare anses den, vilken

med äganderättsanspråk innehar densamma.

Har avverkning företagits av tidigare ägare eller av avverkningsrättsinnehavare,

vare jämväl denne ansvarig för kostnaderna för de återväxtåtgärder,

som av hans avverkning föranledas, men må han av markens

ägare söka åter vad han för sådant ändamål utgivit, därest ej annat

blivit avtalat eller, vad angår avverkningsrättsinnehavare, han genom

överskridande av den upplåtna avverkningsrätten själv varit vållande till

att åtgärderna måst vidtagas.

6 §.

Ägare till mark, vara denna lag äger tillämpning, vare berättigad

att ur den skyddsskogsfond, som skall finnas för länet, efter domänstyrelsens

beprövande och i mån av härför tillgängliga medel erhålla

anslag till utförande av skogsvårds- eller kulturåtgärder.

Vid beviljande av sådant anslag äge domänstyrelsen föreskriva

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

villkor för dess åtnjutande, ''såsom beträffande sättet för användning

därav eller skyldighet att underhålla därmed bekostade arbeten.

7 §•

Innan skogsstatstjänsteman, som handlagt förrättning, varom ovan

sagts, avreser från stallet, skall han mot bevis avgiftsfritt tillställa skogsägaren

eller hans ombud protokoll över förrättningen. Detta skall innehålla

uppgift på utsynat virkesbelopps storlek, den tid, för vilken utsyning

skall gälla, de åtgärder för återväxtens betryggande, som varda

föreskrivna, och tiden för deras vidtagande. Har föreskrift lämnats om

fröträds överhällande eller annan inskränkning i rättigheten att avverka

till husbehov, som i 2 § 1 mom. andra stycket sägs, skall noggrann uppgift

lämnas beträdande fröträd, om deras antal och trakten för deras

förekomst samt ifråga om område, där avverkning till husbehov ej må

under viss tid förekomma, om dess belägenhet och gränserna därför.

Protokollet skall förses med besvärshänvisning.

8 §•

Den med skogsstatstjänstemans beslut missnöjde må däröver föra

klagan genom besvär hos domänstyrelsen före klockan tolv å trettionde

dagen från den dag, klaganden erhöll del av beslutet.

Den med domänstyrelscns beslut missnöjde må däröver hos Konungen

föra klagan genom besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet

före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden erhöll del

av samma beslut.

. . 9 §-

Har den tid, vilken blivit bestämd för vidtagandet av åtgärd till

återväxtens betryggande, gått till ända, och förekommer anledning antaga,

att åtgärden icke fullgjorts, företage vederbörande skogsstatstjänsteman

besiktning å marken. Till sådan förrättning skall markägaren samt,

där skogsstatstjänstemannen avser att gentemot anuan göra gällande förpliktelse

att ansvara för återvägtkostnaderna, jämväl denne bevisligen

kallas. Över förrättningen skall protokoll upprättas.

Erhålles vederbörandes skriftliga erkännande, att föreskriven åtgärd

icke fullgjorts, vare besiktning, som nyss sagts, icke av nöden.

Det ankommer på skogsstatstjänstemannen att föranstalta om vidtagande

av åtgärd, som enligt första eller andra stycket befunnits

eftersatt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr lf>8.

5

10 §•

1 mom. Har åtgärd blivit enligt 9 § genom skogsstatstjänstemans

föranstaltande vidtagen, äger på framställning av denne överexekutor låta

hos vederbörande omedelbart uttaga kostnaderna därför, där det visas,

att försummelse befunnits föreligga, och kostnadsbeloppet medelst behöriga

räkningar styrkes.

Vdl den, av vilken kostnad sålunda utsökts, emot det till betalningfastställda

beloppet anställa klander eller eljest söka återvinning, stäm me

in kronan till domstol sist inom tre månader från det uttagning av beloppet

ägt rum eller, därförutan, betalning skett med förbehåll om rätt

för gäldenären att söka återvinuing.

2 mom. Går fastighet, vartill hörer skogsmark, å vilken på föranstaltande

av skogsstatstjänsteman företagits åtgärd enligt 9 §, till

försäljning efter utmätning eller i anledning av konkurs, skall ogulden

kostnad för samma åtgärd utgå ur köpeskillingen med enehanda förmånsrätt,

som 17 kap. 6 § haudelsbalken är stadgad för avgäld av

fast egendom. Dock upphöre förmånsrätten utt gälla, därest skogsstatstjänstemannen

icke inom tre månader efter det besiktning enligt 9 §

ägt rum eller i nämnda paragraf om förmält erkännande lämnats, hos

domaren gör anmälan, att sådan förmånsrätt tages i anspråk.

Sådan anmälan skall införas i inteckningsprotokollet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting, så ock i inteckningsboken. När full betalning

skett, skall ock anmälan härom göras och i inteckningsprotokollet

och inteckningsboken införas efter vad nu sagts.

11 §

Sker avverkning i strid mot bestämmelserna i denna lag eller mot

föreskrift, som enligt densamma meddelats, vare straffet böter från och

med tjugufem till och med tvåtusen kronor, och skall det avverkade virket,

där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfört, fortfarande är i

avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår

dylikt virke beslag, vare den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig

att utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke.

Innefattar förseelse, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kap. 1 § strafflagen

är för likartat fall stadgat. Skall å förseelsen, enligt forsta stycket

här ovan, följa, att virket dömes förbrutet eller att ersättning för dess

värde skall utgivas, varde ock den påföljd ådömd.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse av skog3statstjänste
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

man jämlikt 4 § meddelad föreskrift, straffes med böter från och med

tio till och med etthundra kronor.

12 §.

Allmänne åklagaren samt vederbörande skogsstatstjänsteman äge

lika behörighet att åtala förseelser, varom i 11 § sägs, samt att med

beslag belägga virke, som kan dömas förbrutet. Sistberörda befogenhet

tillkomme jämväl den bevakande personalen vid skogsstaten; har

någon av denna gjort beslag, skall han, så snart ske kan och senast

inom fjorton dagar, göra anmälan därom bos någon av de åtalsberättigade.

Varder ej inom fyrtiofem dagar, från det beslag skedde, åtal i laga

ordning anställt, vare beslaget förfallet; ägande skogsstatstjänstemannen

att, innan åtal anhängiggjorts, häva beslag, som hos honom anmälts.

13 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,

på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse,

eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt

är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket

boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har käut ombud,

som äger att för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet

genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen

minst åtta dagar, innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här

ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga män

styrkt förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

14 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning

av förbrutet virke uppkommen behållning och utdömd ersättning för

virke, som undgått beslag, fördelas så, att en fjärdedel, dock högst

ettusen kronor, tillfaller åklagaren samt återstoden skyddsskogsfonden i

länet; dock att, där någon av den bevakande personalen verkställt beslaget,

denne skall av åklagarandelen undfå hälften.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrntet, skall,

till dess Irågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas

i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 158. 7

medels insättning i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen

sägs.

15 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag, varigenom lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar

(nr 79 s. 7) upphäves, skall träda i kraft den 1 juli 1923.

Dock skall bikttagas:

1) Beträffande de områden, därå jämlikt meddelade förordnanden

nyssnämnda lag dittills ägt tillämpning, skall så anses, som både förordnande

enligt 1 § i den uya lagen meddelats.

2) I fråga om avverkning, som ägt rum före denna lags ikraftträdande,

skall den förut gällande lagen äga tillämpning.

3) Har utsyning skett enligt den tidigare lagen, men avverkning av

det utsynade icke utförts innan den nya lagens ikraftträdande, må den

verkställas därefter, dock icke senare än inom fem år från utsjmingen

eller den kortare tid, som därvid bestämts.

4) I fråga om flygsandsfalten i Hallands län skall vad före denna

lags ikraftträdande gällt fortfarande lända till efterrättelse, till dess

annorlunda varder av Konungen förordnat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 15S.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 oktober 1922.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Brantino, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Svensson, Hansson, Åkerman,

Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför efter gemensam beredning

med chefen för justitiedepartementet.

I sammanhang med de förut anmälda ärendena angående förslag

till skogsvårdslag och lag angående vård av kommuuskogar, sockenallmänningsskogar

samt vissa stiftelsers, föreningars och sällskaps skogar

anhåller jag att i dag slutligen få framlägga förslag till lag angående

skyddsskogar.

Vid fråga om särskilda bestämmelser i den föreslagna skogsvårdslagen

för skogsmarker, som för sitt bibehållande i skogbärande skick

tarva en särskild omvårdnad, har jag yttrat, att jag icke kunnat biträda

skogslagstiftningskommitténs förslag att upphäva den nuvarande skyddsskogslagen

och föra de därunder lydande skogarna in under den förstnämnda

lagen och dess bestämmelser om skogar i exponerade lägen. I

stället har jag ansett de brister, som befunnits vidlåda 1903 års skyddsskogslag,

böra avhjälpas genom utarbetande av en ny sådan lag. Jag

anhåller nu att få redogöra för skälen till denna ståndpunkt.

Av de skogar, om vilka förordnande enligt skyddsskogslagen

meddelats, ligger den vida övervägaude delen inom Jämtlands län.

Enligt uppgift i domänstyrelsens årsberättelse för år 1920 utgjorde

skyddsskogarna inom nämnda län 1,100,000 hektar, medan inom Kopparbergs

län funnos 32,100 hektar, inom Västernorrlands län 4,380

hektar samt inom Gottlands län 1,704 hektar. De erfarenheter från

lagens tillämpning, som vunnits, avse ock huvudsakligen Jämtlands län.

Jag kommer sålunda i det följande att hänföra mig till de därinom

belägna skyddsskogarna, då det som sagt är förnämligast om dem det

är fråga och för övrigt vad som gäller om dem i stort sett lärer gälla

även beträffande övriga skyddsskogar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanal. Maj:ts proposition Nr 158. 9

Do avseenden, i vilka klagomål kommit till synes beträffande de

inom skyddsskogarna rådande förhållandena, hava gällt såväl den skötsel

eller vård, som med nuvarande bestämmelser kan komma dessa skogar

till del, som utsyningsförfarandet och kontrollen. Klagomålen hänföra

sig med andra ord dels till själva det fundamentala i skyddsskogslagen

och dels till tillämpningen av lagen, sådan den är.

Det har sålunda anmärkts,

att lagen icke förpliktar skogsägarna till några som helst åtgärder

efter avverkning för underlättande av föryngringen, där sådana åtgärder

äro behövliga, och till följd härav icke ger några säkra garantier för

att ny skog inom rimlig tid skall uppkomma i den avverkades ställe,

att även med hänsyn till ett frivilligt utförande av återväxtåtgärder

och andra skogsvårdsarbeten de nuvarande förhållandena äro otillfredsställande,

enkannerligen ifråga om understöd av allmänna medel,

att med den nuvarande organisationen av lagens handhavande

skyddsskogsutsyningarna i allmänhet överlämnas åt tillfälligtvis anställd

extra personal, vilket menligt inverkar på kontinuiteten för utsyningarna,

att det är svårt att få till stånd en effektiv kontroll över avverkningarna,

samt att det saknas bestämmelser om giltighetstiden för träden vid

utsyningen åsätta stämpelmärken, om hantlangningskostnadernas gäldande,

om viss tid för begärandet och verkställandet av utsyningar under året

m. fl. mera i andra planet kommande förhållanden.

Av dessa sålunda angivna spörsmål är det, som avser organisationen

utav lagens handhavande, det som är avgörande för frågan om

en särskild lag för skyddsskogarna eller deras inordnande i den allmänna

skogsvårdslagen.

Huvudinnebörden i 1903 års skyddsskogslag är, att annan avverkning

än till husbehov må äga rum allenast efter utsyning. Denna utsyning

skall verkställas av skogsstatens tjänstemän. Då lagen tillkom,

torde man hava tänkt sig, att det blivande skyddsskogsområdet skulle

komma att utgöras av vissa bälten i fjällsluttningarna nedom kalfjällen.

Vid utstakningen å marken erhöll emellertid skyddsskogsområdet en avsevärt

större omfattning, så att det ej endast kom att omfatta den egentliga

fjällskogen i fjällens omedelbara närhet, utan jämväl betydliga områden

av det stora skogslandet nedom fjällskogsbältena. Att vid dessa förhållanden

stora krav blevo ställda på skogsstatens personal, är uppenbart.

Då länsstyrelsen efter lagens trädande i kraft den 1 januari 1905

i samma månad" utfärdade interimistiskt förordnande, enligt 1 § 2 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 124 Käft. (Nr 158.) 2

liiitter %

skyddsakogslagcn.

Organisationen

av

lagens handhavande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

i lagen, angående skyddsskogarnas omfattning i Länet, var detta uppdelat

i allenast fyra revir.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 oktober 1906 androg domänstyrelsen

följande:

För utförande av utsyning under 1905 och 1906 hade anställts ett ganska stort

antal extra skogstjänstemän. Den redan tillförene inom ifrågavarande delar av länet

anställda skogspersonalen hade endast i mycket ringa grad kunnat handlägga utsyningar

åt enskilde inom skyddsskogsområdet eller utöva i samband därmed nödig

kontroll över avverkningen, enär personalens tid tagits i anspråk för förrättningar

å de allmänna skogarna, däri inbegripna jämväl renbetesfjallen. Erfarenheten hade

sålunda otvetydigt visat, att genom skyddsskogars avsättande i länet göromål

tillkommit i sådan myckenhet, att en stadigvarande ökning av skogspersonalen inom

länet vore absolut nödvändig, även om minskning av skyddsskogarnas omfattning

kunde tänkas inträda, sedan Kungl. Maj:t definitivt fastställt skyddsskogsgränsen. Då

det därjämte visat sig att, därest utsyningsförrättningarna åt enskilde inom skyddsskogsområdet

måste anförtros så gott som uteslutande åt extra skogstjänstemän,

bristande lokalkännedom hos förrättningsmännen samt ojämnhet i arbetets utför ande

icke kunde undvikas, i det att personalen komme att i stor utsträckning växla från

år till år, samt på grund därav berättigat missnöje med lagens tillämpning vore

att motse, föreslog styrelsen en omreglering av skogstjänstemännens i länet tjänstgöringsområden

genom inrättandet av tre nya revir därstädes. Vid denna reglering

ansåg styrelsen sig böra, så vitt ske kunde, sträva mot det mål, att skyddsskogarna

skulle komma att till huvudsakliga delar tillhöra vissa revir, på det att skogstjänstemännens

arbete med vården av statens skogar måtte i så ringa mån som

möjligt föranleda bristande intresse för de enskilde skogsägarnes skogshushållning

Vid föredragning av detta domänstyrelsens förslag inför Kungl.

Maj:t den 12 januari 1907 erkände departementschefen till fullo behovet

av en omreglering av skogstjänstemännens tjänstgöringsområden i länet

och en ökning i antalet av den ordinarie skogspersonalen därstädes, men

ansåg, att det av styrelsen framlagda förslaget om inrättande av tre nya

jägmästarbefattningar i Jämtland icke lämpligen borde företagas till

slutligt avgörande, förrän skyddsskogsgränsen inom länet blivit av

Kung!. Maj:t definitivt bestämd.

Frågan upptogs sedan ånyo av domänstyrelsen i dess framställning

om anslagsbehovet för skogsväsendet för år 1911, därvid styrelsen

förnyade sitt förslag om inrättande av tre nya jägmästartjänster i Jämtlands

län. Departementschefen tillstyrkte förslaget, och detta bifölls av

riksdagen.

Den utökning av den ordinarie revirpersonalen, som sålunda ägde

rum med ingången av 1911, visade sig emellertid ingalunda vara tillfyllest

för att avhjälpa de missförhållanden, rörande vilka domänstyrelsen

uttalat farhågor. Klagomålen över den med skyddsskogsutsyningarna

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kanal. Maj:tu proposition Nr 158.

betrodda personalens oerfarenhet och ständiga ombytande samt den därav

följande bristen på enhetlighet och kontinuitet i utsyningarnas verkställande

blevo allt allmännare. Av eu med skyddsskogarna väl förtrogen

skogsman beskrevos förhållandena år 1916 sålunda:

»Skyddsskogsassistentbefattningarna höra till de minst eftersökta, enär de

tillsättas endast för sommarmånaderna, vanligen under tiden 1 juni—31 oktober.

Den, som söker en dylik befattning, kan således riskera att få gå arbetslös under

övriga delen av året. Häri ligger orsaken till att det vanligen är de allra yngsta

skogstjänstemännen, som anmäla sig som sökande till dessa befattningar. En a

två somrar tillbringa de sålunda i skyddsskogarna och erhålla därefter vanligen

andra, mer långvariga förordnanden. De ha således sällan eller aldrig tillfälle att

besöka hyggesplatserna, sedan stämplingarna avverkats, och kunna således ej heller

utöva den självkontroll över utförda stämplingar som är synnerligen viktig för en

utsyningsförrättares utbildning. Ej heller kunna de under en sommar vinna den

praktiska erfarenhet om f|ällskogarnas natur, som är förutsättningen för en målmedveten

skyddsskogsskötsel. Visserligen äro skyddsskogarna, efter att förut hava

skötts av uteslutande extra personal, sedan den 1 januari 1911 inrangerade under

revirförvattningarna, men om någon avsevärd fördel vunnits därmed är tvivelaktigt.

Vid den år 1911 genomförda revirdelningen i Jämtland och Härjedalen avpassades

visserligen revirens storlek så, att skyddsskogsskötseln ej skulle behöva stå tillbaka

för statsskogsförvaltningen. På grund av skogsskötselns fortgående utveckling

samt förbättrade kommunikationer, vilka möjliggöra virkets noggranna tillvaratagande,

kan det emellertid befaras, - att revirförvaltame alltmer tvingas koncentrera

sitt arbete på skötseln av statsskogarna. Då detta i viss mån gäller även för den

å varje skyddsskogsrevir fast anställde assistenten blir följden den, att de enskildes

intressen i huvudsak komma att handhavas av tillfälligtvis anställda extra skogstjänstemän.

»

Redan i den norrländska skogsvårdskommitténs den 16 mars 1912

avgivna betänkande framlades förslag att ordna förvaltningen av skyddsskogarna

på ett annat sätt, nämligen genom att upprätta en särskild

förvaltning och personal för de enskilda skogarna inom, bland annat,

skyddsskogsområdet och Särna socken i Dalarna samt beträffande de

inom Vasternorrlands och Jämtlands län belägna enskilda skogar, varå

förordningen den 29 juni 1866 var gällande. Den föreslagna organisationen

omfattade för de omförmälda skogarna en skogsinspektör,

tre ordinarie, två biträdande och sex extra skogsingenjörer samt elva

ordinarie och ett av behovet påkallat antal extra tillsyningsman.

Detta av den norrländska skogsvårdskommittén väckta förslag om

skyddsskogsskötselns fullständiga skiljande från statsskogsförvaltningen

vann en allmän opinion för sig inom de för skyddsskogarna intresserade

kretsar.

Då det för kommittén gällde att fatta ställning till dessa frågor,

fann kommittén de uppgifter, som efter en reviderad lagstiftning för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

skyddsskogarna borde åligga skyddsskogsmyndigheterna, nära överensstämma

med dem, som i fråga om andra enskilda skogar tillkomme

skogsvårdsstyrelserna, och härav väcktes hos kommittén tanken på att

under dessa styrelser förlägga även skyddsskogarna.

Kommittén yttrade härom vidare bland annat:

»Fördelarna av en sådan lösning liava synts kommittén påtagliga. Först och

främst torde de hittillsvarande, för kontinuiteten i skogshushållningen så menliga

täta ombytena av tjänstemän vida säkrare kunna undslippas härigenom än genom

det föreslagna .avskiljandet av en särskild personal inom skogsstaten för skyddsskogarna,

då väl även med ett dylikt avskiljande detta icke torde komma att för

de särskilda tjänstemännen bliva annat än mer eller mindre temporärt. Sålunda

.skulle enligt den norrländska skogsvårdskommitténs ovan omförmälda förslag av de

tjänstemän, skogsingenjörerna, vilka skulle hava den omedelbara befattningen med

ifrågavarande skogar, endast eu inom varje skogsvårdsområde hava ordinarie anställning.

Beträffande de övriga har man väl — såsom av förslaget om ålderstillägg

efter fem års tjänstgöring framgår — tänkt sig, att de biträdande skogsmgenjörerna

skulle bliva mera stadigvarande på sina platser, medan åter de extra

skogsingenjörerna, vilkas antal i förslaget beräknats till minst sex, eller mer än

hälften av samtliga skogsingenjörer, skulle anställas allenast under sex månader av

varje kalenderår. Om än genom den ordinarie skogsingenjörens fritagande från

varje befattning med statens skogar vunnes eu förbättring av de nuvarande förhållandena,

skulle dock därmed på grund av de ombyten, som säkerligen komme att

fortfara beträffande de extra och även, ehuru i'' något saktare tempo, de biträdande

skogsingenjörerna, den förtrogenhet med lokala och för skyddsskogarna specifika

förhållanden, som måste finnas hos alla handhavame av de därom gällande lagföreskrifterna,

för att ett tillfredsställande resultat skall bliva ernått, icke vinnas.

Med skogs va rdssty relsern as personal är förhållandet annorlunda. Denna undergår

endast sällan förflyttning från en plats till en annan, och där så sker, är det i

regel inom samma styrelseområde. Den för en skogs rätta skötsel betydelsefulla

kännedomen om dess specifika egendomligheter är här med andra ord i regel att räkna på.

Skyddsskogstjänstemännens stabilitet är emellertid av vikt icke allenast för

deras kännedom om de lokala förhållandena, utan ock med hänsyn till olikheten

mellan de forstliga myndigheternas verksamhet å enskilde tillhöriga skogar och å

statens skogar. Medan denna senare är ett direkt handhavande av skogshushållningen

efter de av staten tillämpade riktlinjerna, går den förra ut på att kontrollera

den av skogsägarna själva utövade hushållningen, så att denna hållerfsig inom de

av lagen utstakade gränserna, samt att lämna dem upplysningar och bistånd till

ernående av en god skogsvård. Ett förflyttande av skogsstatstjänstemännen fram

och tillbaka mellan dessa båda verksamhetsområden skulle svårligen kunna undgå

att bliva till men, och detta så mycket mera som den undervisande och understödjande

verksamhetsgrenen, vilken utgör tyngdpunkten uti skogsvårdsstyrelsernas

arbeten, för framtiden bör bliva även å skyddsskogarna den viktigaste och mest

maktpåliggande, men hittills varit för skogsstatstjänstemännen tämligen främmande.

1 Väster- och ?s orrbotten har väl med 1915 års skogsförfattningar en verksamhet

i berörda riktning tagit sin början, men även där torde dock den fiskaliska sidan

av skogstjänstemännens åligganden vara den övervägande.»

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Med hänsyn till det resultat, vartill kommittén sålunda kommit,

framkastade kommittén vidare den frågan, huruvida därav borde, åtminstone

för Jämtlands län, föranledas eu särskild skogsvårdsstyrelse

för skyddsskogarna eller eljest en uppdelning ske mellan liera sådana

styrelser. Något bestämt förslag i sådant hänseende har dock kommittén

icke framlagt.

Kommitténs ordförande, vilken som förut nämnts avgivit ett särskilt

reservationsförslag, har i fråga om skyddsskogarnas överflyttande

uti den allmänna skogsvårdslagen och under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn

intagit samma ståndpunkt som kommittén. Så är även förhållandet

med skogsvårdsstyrelsernas delegerade i det förslag, som av dessa avgivits.

Domänstyrelsen har däremot föreslagit de nuvarande skyddsskogarnas

bibehållande uti en särskild lag och under tillsyn av skogsstateus tjänstemän.

Styrelsen har ansett endast dessa äga nog kompetens för ett rätt

handhavande av dessa skogar samt funnit den emot det hittillsvarande

systemet riktade kritiken icke äga något större fog. T det förra hänseendet

har styrelsen anfört:

Det kunde i rätt stor utsträckning sägas, att skogshushållning'' inom skyddsskogsområdena

icke vore en ekonomisk hantering. Skogen inom dessa områden

hade nämligen en helt annan uppgift än inom andra orter, i det att den ej finge

utan vidare skördas, då den vore mogen. Denna uppgift sträckte sig vida utöver

att enbart vara en inkomstkälla för ägaren. Vidsträckta områden krävde skogens

i viss mån orubbade, fortbestånd för att en trädvegetation där över huvnd skulle

kunna förekomma. Även med hänsyn till nederbördens fördelning och ytvattnets

avrinning spelade förekomsten av skyddsskogarna en betydande roll.

Det vore emellertid ej blott den inskränkning i avverkningen av dessa skogar,

vilken ägaren måste underkasta sig, som gåve berättigande åt nyssnämnda uttalande,

att skogshushållning å skyddsskogarna icke vore eu ekonomisk hantering,

utan också de”svårigheter och kostnader, som vore förenade med att åstadkomma

återväxt å dessa skogar.

Dessa svårigheter hade till stor de! sin grund i de klimatiska förhållanden,

vilka inom sagda trakter vore rådande, men härtill komme även inverkan av stormar

och de nackdelar, som följde av en stundom grund och mager jordmån.'' Alla dessa

omständigheter, vilka stundom var för sig kunde vara nog så hinderliga för skogens

föryngring, föranledde, där de samverkade, till en sådan behandling av skogen att

för Jatt rätt kunna taga hänsyn härtill erfordrades en ingående kännedom om desamma.

Det gällde alltså beträffande dessa skogars skötsel att hos dem, som omhänderhade

densamma, skulle finnas ej blott den teoretiska kunskap, som erfordrades

för. att kunna rätt bedöma alla dessa biologiska faktorers olika inverkan utan ock

en från det praktiska livet vunnen erfarenhet om sättet att kunna neutralisera

verkningarna av de svåra förhållandena.

Styrelsen hade med det sagda i korthet velat framhålla, att en riktig behandling

av skyddsskogarna vore ett synnerligen svårlöst problem samt att missgrepp

därvid kunde bliva ödesdigra. Det vore därför av vikt, att utsyningsförfarandet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

vid avverkningar i skyddsskogarna lades i fullt kompetenta händer, och syntes det

styrelsen ofrånkomligt, att endast avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs

eller skogshögskolans jägmästarekurs kunde kvalificera för dylika arbeten, och att

man icke kunde eftergiva kravet, att varje avverkning inom skyddsskogarna, som

icke avsåge fastigheternas husbehov, skulle föregås av stämpling av varje särskilt

träd.

Vad angår den kritik, som av kommittén ägnats de av skogsstaten

verkställda utsyningarna åt skyddskogarna, har domänstyrelsen

funnit deusamma vederlagd uti de yttranden, som Norrlands skogsvårdsförbund

och Sveriges skogsägareförbund avgivit över kommitténs betänkande.

Styrelsen har förklarat sig med hänsyn därtill icke hava något

att i denna sak vidare tillägga än att de av skogspersonalen å skilda

tider verkställda utsyningarna i stort sett finge anses giva uttryck åt

den uppfattning angående, huru dylika utsyningar borde utföras, som

vid tiden för utsyningarnas verkställande varit gällande. Om berörda

kritik såges mot sagda bakgrund, och det förhållandet beaktades, att

vid tidigare utförda utsyningar virkessortiment, som vid en senare granskning

befunnits böra uttagas, vid utsyningstillfället icke ägt saluvärde,

och därjämte observerades, vad styrelsen anfört i fråga om det alltjämt

ännu olösta problem, som hette skyddsskogarnas föryngring, torde ej

mycket av denna kritik kvarstå såsom berättigat.

Sveriges skogsägareförbund har i sitt av domänstyrelsen åberopade

yttrande anfört:

»Kommittén har riktat en kritik mot det sätt, på vilket skogsstaten skött

skyddskogsutsyningarna, samt har därvid meddelat en statistik rörande tjänstgöringstidens

längd, ombyten å tjänstemän m. m. bland stämplingsförrättarna å skyddsskogarna.

Förbundet har en från kommittén avvikande åsikt om det sätt, på vilket

skogsstaten skött denna uppgift. Må vara att vissa berättigade anmärkningar kunde

göras mot stämplingama under de första åren, som skyddsskogslagen tillämpades.

Dessa anledningar till klagomål ha dock numera bortfallit. Skyddsskogsstämplingarna

verkställas numera i allmänhet tillfredsställande och ge ej anledning till

berättigat klander. Måhända kunna även nu enstaka fall påvisas, då mindre goda

stämplingar utförts, men dylika undantagsfall skulle förvisso lika litet kunna undvikas,

om stämplingama lades under skogsvårdsstyrelserna, samt bevisa intet om

det nuvarande systemets olämplighet. Kommittén synes ej hava till fullo beaktat,

att stämplingama å skyddsskogarna äro ett säsongarbete, som sommartid kräver

väsentligt ökade arbetskrafter. Svårighet att anskaffa dylika kommer att förefinnas

för skogsvårdsstyrelserna i minst lika hög, om ej rent av i högre grad än för

domänstyrelsen.

Måhända är det i känsla härav, som kommittén velat rucka på de nuvarande

bestämmelserna om skyddsskogsutsyningarnas utförande. Enligt dessa nu gällande

bestämmelser skall individuell utsyning, d. v. s. stämpling av varje särskilt träd,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kurifjl. Maj:ts proposition Nr 158.

15

ske under skogligt bildad tjänstemans personliga ledning. Kommittén föreslår, att

denna individuella utsyning ej skall vara ovillkorlig, utan att den skall kunna

ersättas av s. k. anvisning, varvid å marken anvisas viss markerad avverkningstrakt,

eller att rent av det skall överlämnas åt skogsägaren att själv utsyna

enligt ett av honom framlagt förslag. Genom dessa förenklingar av proceduren

torde kommittén måhända ha tänkt sig att göra det möjligt för skogsvårdsstyrelsen

att gå i land med uppgiften. Förbundet är för sin del övertygat därom,

att skola skogsvårdsstyrelserna överhuvudtaget alls kunna övertaga detta arbete,

så är det alldeles nödvändigt, att det nuvarande kravet å individuell utsyning genom

kvalificerat folk helt släppes och enligt kommitténs förslag ersättes med stämpling

av länsskogvaktare, eller endast »anvisning» eller rent av fullmakt för skogsägaren

att själv stämpla. Ty skogsvårdsstyrelsen lärer aldrig bli i stånd att sommartid

uppdriva den tjänstemannastyrka, som en individuell utsyning kräver. Det torde vara

domänstyrelsen, vilken förfogar över en reserv av ett par hundratal extra tjänstemän,

förbehållet att kunna lösa denna uppgift. Man har ett intryck av att skogsvårdsstyrelserna

i allra högsta grad komme att taga sig vatten över huvudet, om

de gåve sig in på denna sak, vilken därför även enligt kommittén icke kan lösas

utan mycket starka förenklingar i själva utsyningsförfarandet. Att dessa förenklingar

skulle bliva till gagn för skyddsskogarnas skötsel och utveckling tillåter sig emellertid

förbundet betvivla. Förbundet har därför icke känt sig helt övertygat om

gagnet av att överflytta skyddsskogsstämplingarna från skogsstaten till skogsvårdsstyrelserna.

»

I sitt likaledes av domänstyrelsen åberopade yttrande har Norrlands

skor/svårdsfdi hund framhållit samma båda synpunkter som skogsägarförbundet,

nämligen dels att det skulle vara mindre välbetänkt att

inom de ömtåliga skyddsskogarna söka införa ett mindie noggrant

förfaringssätt än den nuvarande individuella utstämplingen, och dels att,

då redan domänstyrelsen haft vissa svårigheter att kunna anskaffa tjänstemän

för utsyningarna och nödgats tillgripa utvägen att därtill förordna

unga och om farna tjänstemän, dessa svårigheter givetvis skulle bliva

än större för skogsvårdsstyrelserna, vilka icke hade samma möjligheter

som domänstyrelsen att bereda sysselsättning för den del av personalen,

för vilken arbetet i skyddsskogarna på grund av omständigheternas

makt bleve ett säsongarbete. Förbundet har sålunda funnit mycket

tungt vägande skäl tala mot bifall till kommitténs förslag och lör ett

bibehållande tills vidare av den nuvarande ordningen, enligt vilken

bestyret med skyddsskogslagens handhavande åvilar domänstyrelsen

och skogsstaten. På samma gång har förbundet emellertid töi klarat

ett fullkomnande av det bestående i vissa avseenden synnerligen påkallat,

samt till sådana nödiga refbrmer i främsta rummet räknat uppfyllande

av skogsägarnas fordran att till förrättningsmän vid utsyningarna

hädanefter endast förordnades tjänst* män, som förvärvat skoglig erfarenhet

och icke sådana ur de yngsta och mest oerfarna årsklasserna. Sin

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition Nr 158.

uppfattning i dessa punkter har förbundet sammanfattat sålunda, att

skyddsskogarna allt fortfarande borde bibehållas under skogsstatens

uppsikt och kontroll, alt till förrättnirigsmän vid utsyningarna borde

förordnas endast tjänstemän med skoglig erfarenhet, att tillstånd till

avverkning för annat ändamål än husbehov endast undantagsvis borde

medgivas annat än efter stämpling samt att effektiv kontroll över utsyningarna

borde anordnas. Härförutom har, i syfte att för staten underlätta

anskaffandet av förrättningsmän och samtidigt gorå lagen mindre

tyngande för skogsägaren utan att dock i någon mån vedervåga dess

effektivitet, föreslagits, att skogsägare, som i sin tjänst hade anställd

fackligt utbildad skogstjänsteman, skulle på framställning kunna erhålla

domänstyrelsens tillstånd för sådan tjänsteman att under vederbörlig

kontroll handlägga utsyningsförrättningar å sina skyddsskogar, samt att,

om skogsägaren genom sakkunnig person låtit utarbeta hushållningsplan

för skog inom skyddsskogsområdet, han borde äga rätt att få sådan

plan granskad av vederbörande över jägmästare och fastställd att tjäna

till ledning vid skogens skötsel, varvid skilda skogar kunde sammanföras

till en gemensam hushållsenhet.

Av övriga yttranden, som inkommit, hava de utav skogsstatens

tjänstemän avgivna gått i riktningen av ett bibehållande utav den nuvarande

organisationen.

Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län har däremot anslutit sig till

förslaget om skyddsskogarnas förläggande under skogsvårdsstyrelserna.

Sistnämnda ståndpunkt har även länsstyrelsen intagit. Styrelsen

har nämligen förklarat sig anse lämpligast, att skyddsskogarna komme

under tillsyn av samma myndighet, som hade att tillse de enskildas skogar

i allmänhet, alltså under skogsvårdsstyrelsen. Detta hade enligt länsstyrelsens

mening sin särskilt stora betydelse för den viktiga sida av tillsyniogsmyndigheternas

verksamhet, som avsåge framkallande och understödjande

av positiva åtgärder till skogsskötselns fromma. Å andra

sidan måste dock åt skogsvårdsstyrelsen givas större garantier, än enligt

kommitténs förslag vore fallet, för ett sakkunnigt och tillfredsställande

utförande av dess uppdrag i såväl förevarande som andra hänseenden.

Sålunda borde skogsvårdsstyrelsens sammansättning ombildas,

så att den skogliga sakkunskapen alltid finge någon företrädare där,

exempelvis genom eu av Kungl. Maj:t tillsatt, forstligt bildad ledamot,

som tillika kunde vara sekreterare. Åvenså erfordrades en ökad tillgång

på sakkunniga arbetskrafter för styrelsen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 158. 17

Av det anförda framgår, huru ömtålig och svårlöst frågan om de Dopartenuvarande

skyddsskogarnas ställning och handhavande enligt den nya mentsc 0 enlagstiftningen

är. Någon meningsskiljaktighet föreligger icke därom,

att dessa skogar för en rätt och deras fortvaro säkerställande skötsel

kräva särskilda förutsättningar hos de handhavande myndigheterna både

i fråga om teoretisk fackutbildning och praktisk erfarenhet. Från deras

sida, vilka påyrkat skyddsskogarnas fortfarande handhavande av skogsstaten,

har hävdats nödvändigheten av att handhavarna besitta tillräckligt

hög fackutbildning och omöjligheten att få detta krav uppfyllt, om

skyddsskogarna förläggas under skogsvårdsstyrelserna. De återigen,

som förordat sistberörda anordning, hava däri sett ett bättre tillgodoseende

av den kännedom om lokala förhållanden och övrig praktisk

erfarenhet, som befunnits i allt för hög grad brista hos hittillsvarande

utsyningsförrättare. Att finna en lösning, som fullt nöjaktigt tillgodoser

båda kraven, ställer sig synnerligen svårt.

Väger man emot varandra de skäl, som andragits för skogsstatens

och för skogsvårdsstyrelsernas befattning med skogarna i fråga,

lära emellertid de förra skälen vara att anse som de tyngst vägande.

Visserligen torde den framkomna kritiken mot det sätt, varpå utsyningarna

under de gångna åren av skyddsskogslagens tillämpning ägt

rum, icke hava helt vederlagts utav vad domänstyrelsen däremot anfört

och åberopat; särskilt synes därvid bemärkansvärt det av Norrlands

skogsvårdsförbund gjorda uttalandet om förordnande hädanefter endast av

erfarna utsyningsförrättare såsom en nödvändig reform. Men att under

de sista åren domänstyrelsen lyckats få till stånd bättre förhållanden

synes mig hava framgått, och man torde kunna påräkna en fortsatt

förbättring härutinnan. Å andra sidan äro ock de invändningar, som

gjorts beträffande skogsvårdsstyrelsernas förmåga att skaffa tillräckligt

stor och tillräckligt kompetent personal, sjmnerligen allvarliga. Det är

att märka, att i flertalet av de yttranden, i vilka anslutning till tanken

på skyddsskogarnas förläggande under skogsvårdsstyrelserna skett, på

samma gång gjorts mer eller mindre bestämda förbehåll om förstärkning

av såväl styrelsernas egen som deras tjänstemäns fackliga kompetens.

Även om föreskrifter meddelades till vinnande härav, torde emellertid

därmed icke kunna ernås samma grundval för en bättre tingens ordning

som ett bibehållande av skogsstatens befattning med dessa skogar kan

erbjuda.

Jag har alltså ansett mig icke böra tillstyrka någon ändring av

den nuvarande organisationen utav skyddsskogarnas handhavande.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 124 höft. (Nr 158.) B

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Jag övergår nu till det inom departementet uppgjorda förslaget

till ny lag i ämnet. Vid utarbetandet av detta har man haft att tillgå

kommitténs och reservantens bestämmelser om skyddsskogar och skogar

i exponerat läge i deras allmänna skogsvårdslag samt av domänstyrelsen

uppgjort särskilt förslag. Skogsvårdsstyrelsernas delegerade hava i sitt

lagförslag inlagt skyddsskogarna uti en särskild paragraf. Vad angår

domänstyrelsens förslag har särskilt varit att märka, att däri icke stadgats

någon kulturskyldighet. En del däri intagna bestämmelser äro av

mera reglementarisk innebörd, och det kunde därför sättas i fråga, huruvida

de höra hava sin plats i själva lagen. Emellertid återfinnas de i

stort sett i de väster- och norrbottniska skogsförordningarna, vilkas

handhavande likaledes tillkommer skogsstatens tjänstemän, och med

hänsyn härtill och då de avse förhållanden, som föranlett klagomål över

den hittillsvarande lagen, hava bestämmelserna medtagits i departementets

förslag.

De avseenden, vari ändringar eller förbättringar påkallats i de

förutvarande skogsvårdsbestämmelserna, får jag tillfälle att behandla

under respektive paragrafer i förslaget.

1 §•

Bestämmelserna om de skogar, som böra fälla under lagen, äro

desamma, som förefinnas i den nuvarande lagen. I fråga om innebörden

av meddelat förordnande har i överensstämmelse med vad som

skett beträffande svårföryngrade skogar i den föreslagna allmänna skogsvårdslagen

endast hänvisats till de följande bestämmelserna i lagen.

2 §‘

Huvudinnebörden i ett förordnande, att eu skog skall behandlas

såsom skyddsskog, är att för avverkning till annat ändamål än husbehov

fordras medverkan av vederbörande skogsvårdsmyndighet,

De föreskrifter angående husbehovsuttag, vilka av kommittén och

reservanten föreslagits beträffande svårföryngrade skogar, avsågo jämväl

skyddsskogar. De inneburo, att avverkning till husbehov i allmänhet

icke skulle vara underkastad annan inskränkning än som följde av en

tillämpning av de föreslagna ungskogsreglerna. Dock skulle skogsvårdsstyrelsen

äga att även mot husbehovsavverkningen freda vissa bestämda

träd eller viss trakt, om och så länge så funnes angeläget och annan

tillgång till husbehovets uttagande funnes, som utan märkligt men för

ägaren kunde anlitas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition Nr 158.

Domänstyrelsens skj^ddsskogs förslag innehåller, med i regel Iritt

uttag till husbehov, befogenhet för vederbörande utsyningsförrättare att

där han ansåge nödigt att vissa träd överhölles såsom fröträd eller att

till skydd för återväxten avverkning till husbehov inom visst område

tillsvidare ej linge äga ruin meddela föreskrift härom vid förrättningen.

Sådana fröträd skulle genom förrättningsmaunens försorg förses med

tydliga märken och sådant område å marken tydligt utmärkas. Utan

vederbörande skogsstatstjänstemans tillstånd finge sedan avverkning av

fröträden eller av skog inom dylikt område icke äga rum. Domänstyrelsens

förslag bibehåller dessutom stadgandena i den nuvarande lagens

2 § om rätt för Konungen att för visst fall förordna om större inskränkning

i ägarens rätt att bruka skogen än som regelrätt följer med en

skyddsskogsförklaring, samt om rätt för ägaren att i sådant fall påfordra

fastighetens inlösen av staten.

De angivna bestämmelserna om hållandet av fröträd äro hämtade

från lappmarksförordningen. Om utökningen av desamma i vad

angår fredandet av visst område har domänstyrelsen anfört, att den

ansetts nödig med hänsyn till förhållandena inom skyddsskogarna, samt

att det icke syntes behöva befaras, att därigenom fastighetsägarens intressen

skulle trädas för nära, enär i regel endast smärre områden

torde komma att beröras därav.

Ehuru husbehovsavverkningen å svårföryngrade skogar ansetts i

regel böra lämnas fri, kunde det sättas ifråga, om icke annat borde

gälla å skyddsskogarna, då ju där ännu ömtåligare förhållanden äro till

finnandes. Emellertid har i avgivna yttranden framhållits och av domänstyrelsen

vitsordats, att erfarenheten hittills givit vid handen, att husbehovsavverkningar

å skyddsskogarna i regel icke få den omfattning,

att de utöva någon menlig inverkan för den kvarstående eller närbelägna

skogen. På grund härav har icke någon allmän inskränkning i

husbehovsuttaget ansetts böra staddas.

Vad återigen beträffar möjligheten att från husbehovsuttagning

fritaga vissa träd eller trakter, har redan i fråga om svårföryngrade

skogar i den allmänna skogsvård slagen en utsträckning av vad domänstyrelsen

föreslagit ansetts vara på sin plats, nämligen så till vida att

ett dylikt fredningsdekret må kunna meddelas även utan sammanhang

med utsyning för saluavverkning. Än mera bör då givetvis detta vara

förhållandet här.

Med de sålunda föreslagna bestämmelserna torde det icke vara

erforderligt att i den nya lagen bibehålla de nyss omförmälda stadgan
-

Departe
mentschefeu.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

deiiä i den nuvarande lagens 2 §. Genom möjligheten att freda vissa

fröträd eller trakter emot husbehovsavverkning- lärer man nämligen

komma så långt i fråga om trygghetsåtgärder, att mera näppeligen

skulle kunna behövas. Det må ock anmärkas, att berörda stadgande!!

i skyddsskogslagen icke lära i något fall hava bragts i tillämpning.

förbannat Beträffande avverkning för annat ändamål än husbehov, har i för
ändamål

än slaget till den allmänna skogsvårdslagen motsvarande bestämmelse för

husbehov, svårföryngrade skogar avfattats så, att det fordras myndighetens tillstånd

till avverkningen. Därjämte har stadgats, att vid tillstånd skall i allmänhet

ske utsyning. I stället för utsyning må dock, där sådant finnes vara

tillräckligt, allenast anvisning göras av viss trakt, därå avverkningen får

företagas; och finnes ej heller sådan anvisning erforderlig, i ty att det är

uppenbart,^ att skogens återväxt icke äventyras genom den sökta avverkningen,

så må tillstånd givas utan vare sig utsyning eller anvisning.

Emot dessa bestämmelser, vilka ehuru med någon annan avfattning

återfunnos i kommitténs förslag, hade anmärkts, att de därigenom

avsedda lättnaderna i skogsvårdsstyrelsernas utsyningsarbete skulle innebära

en stor fara för föryngringen å svåra marker. Dessa betänkligheter

hava särskilt och än mera betonats i de yttranden, som särskilt

avse skyddsskogarna.

m°teJTf'' -ro 1 fråga om skyddsskogarna synas mig några medgivanden av

ifrågavarande innebörd icke kunna tillstyrkas, utan avverkningstillstånd

endast böra fa lämnas i samband med utsyning och stämpling av varje

däri inbegripen trädindivid.

Vad som ifrågasatts angående möjlighet att åt fackutbildad tjänsteman

hos enskild skogsägare skulle kunna anförtros verkställandet av

utsyning, kan jag icke biträda. Den objektiva säkerhet man beträffande

dessa förrättningar vill ernå, skulle därmed kunna spillas.

°rJuUyZa. ... • *Jen IU1Varande skyddsskogslagen stadgar, att skogsägaren är berättigad

att på en gång erhålla utsyning i så stor utsträckning, som

med skogens återväxt och framtida bestånd är förenlig.

I kommitténs bestämmelser om skyddsskogar och skogar i exponerat

läge var föreslaget, att ägaren skulle vara berättigad erhålla tillstånd

till avverkning på en gång i så stor utsträckning, som vore med skogens

återväxt förenlig; dock att avverkning i den omfattning, att särskilda

åtgärder erfordrades för återväxtens betryggande, allenast finge medgivas,

om sådana åtgärder kunde företagas utan oskälig kostnad. Därjämte

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

är att märka, att do av kommittén givna ungskogsbestämmelserna avsotts

att gälla även beträffande skyddsskogar och skogar i exponerat läge.

Domänstyrelsen bär i sitt förslag bibehållit stadgandet i 1903 års

skyddsskogslag.

Av Norrlands skogsvårdsförbund har uttalats, att de särskilda

klimatiska förhållanden, som rådde i skyddsskogarna, gjorde det till ett

önskemål, att kommitténs bestämmelser rörande växtliga ungskogar utsträcktes

att gälla även medelålders bestånd. Förbundet bar vidare beträffande

avverkningens begränsning i relation till reproduktionsåtgärdernas

skälighet anfört följande:

»Där förhållandena äro sådana, att kostnaderna för erhållande av återväxt

bliva oskäligt höga, kan emellertid en begränsning i skogens avverkning ej alltid

leda till skogens föryngring. Inom skyddsskogsområdet finnas nämligen mycket

omfattande skogsarealer, där skogen antingen alls icke reproducerar sig eller, i fråga

om granskog, huvudsakligen föryngrar sig på vegetativ väg, men ytterst otillfredsställande,

och detta vare sig skogen avverkas på det mest försiktiga sätt eller alls icke.

Med hänsyn härtill är kommitténs förslag i vad det avser nu omhandlade, svårföryngrade

trakter icke till fyllest. Varken staten eller den enskilde äro betjänade

med den av kommittén föreslagna försiktiga avverkningen. Målet, som man vill

nå, är, oaktat de därmed förenade kostnaderna, ett nytt bestånd, som skyddar nedanför

liggande områden. Då detta ej kan skapas endast genom uppoffringar av den

enskilde skogsägaren, bör staten träda hjälpande emellan och giva den enskilde sitt

stöd för bestridande av de kostnader, som erfordras för skogens reproduktion. Visserligen

kan vidtagande av direkta föryngringsåtgärder i dylika fall knappast ekonomiskt

försvaras, om hänsyn uteslutande tages till det blivande beståndets avkastning,

men då det, såsom nyss sagts, gäller att genom skogens bibehållande å sådana

områden skapa ett oundgängligen nödvändigt skydd för nedanför liggande områden,

måste åtgärden även ur ekonomisk synpunkt anses väl berättigad. Skogsvårdsförbundet

vill därför föreslå, att statsmakterna ställa årliga anslag till förfogande för

föryngringsåtgärders vidtagande i nu omhandlade fall.»

Samma fråga gäller även en anmärkning, som jag förut återgivit vid

motsvarande bestämmelse rörande svårföryngrade skogar i den allmänna

skogsvårdslageu. Anmärkningen gick ut på, att enda berättigade inskränkningen

i detta fall vore den växtbiologiska, nämligen att vederbörande

tjänsteman ansåge, att de kulturåtgärder, som skulle vara villkoret

för en kraftigare avverkning, ägde för små förutsättningar att

lyckas.

Då det ifråga om de svårföryngrade skogarna i den allmänna skogsvårdslagen

ansetts vara på sin plats, att jämväl lagens bestämmelser till

skydd för den yngre skogen skola äga tillämpning, kunde det synas än

mera befogat att föreskriva detta beträffande skyddsskogar. Med den

Departe
mentschefen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utsyning.

Hantlang
ningskostnad.

22. Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

klena och glesa skogsväxt, som linnes å stora delar av dessa, torde

emellertid sagda bestämmelser där bliva till föga gagn, och även i övrigt

torde förhållandena inom skyddsskogarna göra bestämmelserna mindre

behövliga.

Vad angår anmärkningen att omfattningen av en utsyning borde

begränsas endast med hänsyn till växtbiologiska förhållanden, får jag

såsom gällande även här åberopa, vad jag häremot anfört vid nyss angivna

ställe uti den allmänna skogsvårdslagen.

Vad Norrlands skogsvårdsförbund anfört om marker, där en nöjaktig

återväxt icke kan erhållas utan kostnader, som ur skogsekonomisk synpunkt

måste betraktas såsom oskäliga, har synts mig vara av den beskaffenhet,

att därtill måste tagas hänsyn. Det inom departementet utarbetade

förslaget har erhållit en därefter jämkad avfattning.

Bestämmelserna i första stycket av denna paragraf äro hämtade

från lappmarkslagen och föreslagna av domänstyrelsen. De avse, såsom

styrelsen anfört, att för vederbörande meddela, huru utsyning skall sökas

och vad vederbörande förrättningsman har att iakttaga i fråga om tiden

för utsyningens verkställande samt sökandens underrättande.

I den nuvarande skyddsskogslagen talas om »utsyning, som på

statens bekostnad av skogsstatens tjänsteman verkställes». Denna bestämmelse

har föranlett åtskilliga tvistigheter, huruvida densamma skulle

innebära, att endast utsyning men icke stämpling av träden skulle vara

lör skogsägaren avgiftsfri, eller om även stämplings- eller hantlangningskostnaden

skulle bäras av staten. Härför har kommittén lämnat en utförlig

redogörelse.1 Jag torde kunna inskränka mig till en blott hänvisning

dit, då det resultat, vartill kommittén kommit, eller att hantlangningskostnaden

bör påvila skogsägaren, svnes hava blivit biträtt utan

meningsskiljaktighet.

Det har alltså införts stadgande om att vid utsvning sökanden

skall utgöra nödig hantlangning. 4

4 §•

Bland de bristfälligheter, som anmärkts mot den nuvarande lagen,

är även att den saknar bestämmelser, som möjliggöra en effektiv kontroll

av skyddsskogsavverkningarna.

En närmare redogörelse för berörda anmärkningar har lämnats av

1 Komm. bet. I, sid. 330—335.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

23

kommittén, som jämväl redogjort för de bestämmelser i kontrollsyfte,

vilka finnas i andra skogsförfattningar.1 För egen del har kommittén

ansett stadgande om utsynade träds förseende med stämplingsmärken

och rotstämplarnas kvarlämnande å stubbarna hava sin rätta plats i

själva lagen, men andra bestämmelser vara av beskaffenhet att böra ingå

i de för vederbörande myndigheter eller tjänstemän i frågakommande

reglementariska föreskrifter.

Domänstyrelsen återigen har upptagit bestämmelsen i lappmarksförordningen

om förpliktelse för vederbörande att ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som för utövande av kontroll över avverkningen

meddelas av skogsstatstjänstemannen.

Då sistberörda bestämmelse är mera överensstämmande med de

författningar, enligt vilka skogsstaten bar att taga befattning med enskildas

skogar, har densamma upptagits i departementsförslaget.

5 §•

Bland de avseenden, vari ändringar eller förbättringar påkallats

uti de gällande skyddsskogsbestämmelserna, möter främst frågan om

reproduktions- eller andra skogsvårdsåtgärder i sammanhang med avverkning.

Den nuvarande lagen stadgar icke någon skyldighet i berörda

hänseende. Detta torde hava berott på uppfattningen, att sådana åtgärder

icke vore behövliga eller knappt ens möjliga att vidtaga och att

därför det skydd för skogarnas bestående, som läge enbart i utsyningstvånget,

finge vara tillfyllest. Om därvid tagits i sikte de närmast kalfjällen

belägna, egentliga fjällskogarna, har emellertid med den omfattning,

skyddsskogsområdet erhöll, erfarenheten medfört eu annan åsikt åtminstone

beträffande den längre ned liggande, större delen därav. Av kommittén

har återgivits en utav en med skyddsskogarna särskilt förtrogen skogsman

avfattad redogörelse för de ifrågavarande markerna2, och enligt denna

redogörelse måste på stora delar av desamma verkställas kultur, om de

skola bliva skogsproduktiva. I en annan från samma håll lämnad framställning

heter det bl. a.:

»Man utgick ifrån alldeles för optimistisk uppfattning vid lagens stiftande,

då man antog, att återväxten skulle säkerställas enbart genom statskontroll på avverkningarna.

A friska marker äro visserligen utsikterna för skogarnas föryngring

goda, men alls icke å de vidsträckta genom olämplig humusform — s. k. råhumus

— degenererade markerna eller å marker besvärade med en ymnig ogräsvegetation.

1 Koram. bet. I sid. 323—327.

2 Komm. bet. I sid. 263—266.

Reproduktionsåtgärder

efter avverkning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Den invändningen skulle någon nu kanske vilja göra, att det nu är för tidigt

att yttra sig om denna sak, då lagen endast tillämpats under en tid av 11 år. Jag

vill då framhålla, att det finnes många trakter på skyddsskogarna, där föryngringsförhållandena

efter gamla avverkningar kunna studeras. Dessa avverkningar hava

visserligen förts utan någon som helst tanke på skogsvårdens fordringar, men de

hava dock mången gång slumpvis givit upphov till större eller mindre föryngringsytor,

vilka utgöra goda material till studier i föryngringsförhållandena.

Jag har undersökt hundratals sådana ytor på olika marker och i skilda

beståndstyper.

Vad granskogarna beträffar kan jag i korthet sammanfatta de resultat, jag

kommit till, sålunda:

1) A bördiga marker i sluttande, fuktiga lägen har återväxten i allmänhet

varit nöjaktig i så små luckor, att den omgivande skogen väl beskuggat marken.

Å större luckor har vanligtvis en så ymnig örtvegetation infunnit sig, att återväxten

omöjliggjorts eller i högsta grad försvårats.

2) A medelgoda marker har återväxten i allmänhet varit bäst å luckor, som

varit så stora, att solljuset fått obehindrat verka på markytan. Denna inverkan

har resulterat i en omvandling av markbeteckningen och en ökning av inarktemperaturen,

vilka båda omständigheter gynnat självsådden. Där efter avverkningarna

tjockare risanhopningar uppkommit, hava dessa under långa tider försvårat uppkomsten

av återväxt.

3) A genom djupare råhumusbildning degenererade marker har föryngringen

uteblivit eller infunnit sig ställvis och då endast på särskilt karakteristiska platser,

nämligen på multnade lågor och grövre grenar, på multnade stubbar och rotarmar,

tätt intill förekommande björkar samt någon gång vid rotvalv i mineraljordmånen.

Med sådana resultat för ögonen vågar jag påstå, att skyddsskoyxlagrn med

dess bestämmelse om utsyningstvång för stora arealer ej kan tillgodose föryngringsintresset.

Förutom av de resultat, jag kommit till genom egna undersökningar angående

föryngringsförhållandena, har jag funnit stöd för denna min uppfattning i offentliga

uttalanden av flera med skyddsskogarna förtrogna personer.

Jägmästare Wilh. Lothigius framhöll på ett möte härstädes av »Föreningen

för skogsvård i Norrland» år 1908, att »de växande ej allt för illa medfarna bestånden

genom den föreskrivna omsorgsfullare utsyningen erhålla värdefull om ock

ej tillräcklig vård, då däremot å degenererade marker, uppkomna antingen genom

försumpning eller ock genom oförståndig avverkning, skyddsskogslagens bestämmelser

endast kan förlänga dessa markers övergångstid till impediment, men ej förhindra

övergången.»

Samma år anför jägmästare A. Holmgren i en uppsats »Bidrag till kännedom

om norra Jämtlands fjällskogar» exempel på marker, å vilka återväxten uteblivit

efter avverkningar, som företagits för 30 å 40 år sedan, detta huvudsakligast beroende

på markbetäckningen.

I kungl. domänstyrelsens årsberättelse för år 1913 meddelas, att överjägmästaren

i mellersta Norrlands distrikt anser, att inom skyddsskogarna »återväxt

på många ställen icke är att förvänta utan att kulturåtgärder vidtagas*.

Jägmästare Berlin anser i en uppsats »Om skyddsskogar», införd i 1 häftet

av förbundets tidskrift år 1915, att »skyddsskogarnas framtid är synnerligen oviss».

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

I tidskriften »Skogen», 1 häftet samma år, uttalar jägmästare E. Geete, att

inom skyddsskogarna »förekomsten av plantor, vilka trots sin ringa storlek kunna

hava en rätt framskriden ålder, plägar dock vara ganska ringa». I »Norrlands

skogsvårdsförbunds tidskrift» säger samme författare, »att även om ett skogsbestånd

genom skyddsskogslagen för långa tider framåt kan bevaras, så främjas föryngnngen

med ganska stor visshet ej i någon högre grad genom nuvarande behandling».

Dessutom vill jag omnämna, att jag sett massor av utsyningsinstrument —

upprättade av olika skyddsskogstjänstemän • - i vilka mycket pessimistiska uttalanden

gjorts i föryngringsfrågan.

Som ett allmänt omdöme om skyddsskogslagen skulle man kunna säga, att

den verkat mycket gott i det den förhindrat avsaluavverkningar i fjällgränsen och

skogens allt för hastiga realisering under en tid, då industrien gjort enorma framsteg

och år efter år slukat allt större virkesmängder, men att den för vissa skogsområden

endast verkat fördröjande på exploaterandet av virkeskapitalen och ej förmått skapa

några säkra garantier, att ny skog inom rimlig tid, om ens någonsin, skall uppkomma

i den avverkades ställe.

Detta är lagens huvudfel, ett fel, som med tiden kommer att leda till sorgliga

konsekvenser. Nystartade industrier, livligare efterfrågan på virke, stegrade virkespriser

samt allt bättre kommunikationer samverka till en snabb reducering av de

ännu relativt virkesrika skyddsskogarna. Förr eller senare inträffar den tidpunkten

för vissa skogsområden, att någon vidare utsyning därstädes ej kan beviljas, ity att

återväxt saknas. När detta förhållande i en ej långt avlägsen framtid blir mer

allmänt förekommande, då inträffar förr eller senare den stunden, då man av förhållandena

tvingas att även inom skyddsskogsområdet med energi gripa sig an med

kulturåtgärder. Men då har man försuttit en tid, under vilken mycket kunnat medhinnas,

och vad värre är — förutsättningarna att då på naturlig eller konstlad väg

skaffa återväxt äro då förminskade.

Ju längre man dröjer att taga itu med nödvändiga skogsvårdsarbeten, dess

mindre blir skogarnas avkastning och således även skogsägarnas förmåga att nedlägga

kostnader på skogsvård. Medan inkomsterna flöda rikligare, äro utgifterna mindre

kännbara. Det är därför från inkomsterna av de nutida avverkningarna, som utgifterna

böra utgå till uppdragande av nya skogar och till höjande av degenererade

markers produktionsförmåga.

På anförda grunder anser jag, att en snar förändring av skyddsskogsskötseln

är av nöden. En rationell behandling av skogen med strävan efter en snabb skogsföryngring

och med förhöjning av markens produktionsförmåga som mål är enda

sättet att säkerställa skyddsskogarnas framtid.»

Kommittén har på grund av vad den funnit utrett ansett det vara

utom all fråga, att man för framtiden måste räkna med obligatoriska

reproduktionsåtgärder även inom skyddsskogarna.

Denna uppfattning delas av reservanten och ligger jämväl bakom

skogsvårdsstyrelsernas delegerades förslag i frågan.

Domänstyrelsen har däremot icke funnit nödigt att stadga någon

kulturskyldighet.

Vid möte av Norrlands skogsvårdsförbund har det gjorts gällande,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 124 käft. (Nr 158.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

att lagstadgad skyldighet för skogsägaren eller utsyningstagaren att i

vissa fall företaga åtgärder för underlättande av föryngringen vore nödvändig.

I andra avgivna yttranden har någon invändning mot reproduktionsskyldighet

även på skyddsskogarna icke försports.

^Departe- . Med den utredning, som förekommit om behovet och betydelsen av

men so e en. åtgärder för betryggandet av återväxt å skyddsskogarna, och den allmänna,

icke minst från skogsägarna själva visade uppfattningen härutinnan, har

det synts mig riktigt, att vid avverkning efter utsyning, d. v. s. i regel

för annat ändamål än till husbehov, reproduktionsskyldighet bör åligga

skogsägaren. °

Givetvis böra på enahanda sätt som för närvarande är stadgat i

gottlandslagen och föreslagits i den nya allmänna skogsvårdslagen, de

åtgålder, som i det särskilda fallet äro att vidtaga, bestämmas och föreskrivas

av skogsstatstjänstemannen i sammanhang med utsyningen.

Härav föranledas då ock bestämmelser rörande effektuerandet i vissa^fäll

utav vad som föreskrivits.

rfroZktions •• Med införandet av obligatoriska åtgärder för erhållandet av återrePåtgardernS''

vaxt efter avverkning för annat ändamål än husbehov följer ock nödvändigheten

att i lagen fastslå, vem ansvaret för de föreskrivna åtgärderna

skall åligga. Då sådan avverkning må ske endast efter utsyning,

synes ej tillräcklig anledning finnas att lägga något ansvar å annan

avverkare än markägaren. Förslaget upptager därför — i motsats till

allmänna skogsvårdslagen — blott markägaren såsom reproduktionsskyldig.

. . 6 §''

Domänstyrelsen har i sitt förslag till skyddsskogslag — likasom

i det allmänna skogsvårdslagsförslaget — infört bestämmelse om rätt

för skogsmarksägare att av allmänna medel erhålla bidrag till utförande

av skogsvårds- och kuliuråtgärder. Såsom skäl för intagandet av en

dylik bestämmelse i lagen har styrelsen anfört, att ett tydligt utsägande

av berörda rätt synts styrelsen angeläget med hänsyn därtill, att skogsvård

sstyrelserna inom vissa delar av landet hittills från erhållande "av

sådana bidrag helt uteslutit vissa kategorier av skogsägare.

Detta yttrande torde bland annat hänsyfta på det förhållandet, att

skogsvårdsstyrelsen inom Jämtlands län de senare åren funnit sig av

gällande bestämmelser förhindrad att av sina medel lämna bidrag till

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

27

skyddsskogarna. Detta förhållande har som bekant föranlett åtskilliga

klagomål och framställningar, varom utförligt redogöres i kommitténs

betänkande.1 Frågan förevar i det ärende jag den 27 januari 1922 anmälde

inför Köers Kungl. Maj:t i anledning av skrivelse från riksdagen den 9

april 1921, nr 115, angående fondering av de från skyddsskogarna i

Jämtlands län inflytande skogsvårdsavgifterna. Jag framhöll därvid den

enstämmiga uppfattning, som visat sig råda därom, att de angivna förhållandena

i fråga om skyddsskogarna inom Jämtlands län och deras

uteslutning från bidrag ur skogsvårdskassan vore otillfredsställande ur

såväl rättmätighetens som den praktiska skogsvårdens synpunkt. De

ändrade bestämmelser, som erfordrades för ett slutgiltigt ordnande av

denna fråga, ansåg jag emellertid, i likhet med riksdagen, böra prövas

och avfattas i samband med övriga de enskildas skogar rörande lagstiftningsfrågor,

som voro under förberedelse. Men på samma gång

hade vad som framhållits angående skyddsskogarnas tillstånd och behovet

av skogsvårdsåtgärder därstädes synts mig giva vid handen, att understödjandet

av dylika åtgärder borde möjliggöras så snart ske kunde.

Med anledning härav och då det befunnits, att något förslag i nyssberörda

skogslagstiftningsfrågor på grund av ämnets vidlyftighet icke

kunnat framläggas vid 1922 års riksdag, hade undersökts möjligheten

och lämpligheten av att, utan föregripande av blivande lagstiftning,

vidtaga provisoriska åtgärder i den förevarande frågan. På grund av

berörda undersökning hemställde jag om proposition till riksdagen med

förslag till bestämmelser av innebörd, att de från skyddsskogarna i

Jämtlands län inflytande skogsvårdsavgifterna skulle hållas avskilda

för sig samt efter frånräknandet av de tio procent därav, som enligt

förordningen om skogsvårdsavgift skola redovisas till statskontoret, av

skogsvårdsstvrelsen i länet förvaltas och användas för berörda skogars

räkning. Sålunda avlåten proposition bifölls av riksdagen.

Med den uppdelning av skogsvårdsavgifterna inom Jämtlands län,

vilken sålunda redan åvägabragts, och då med den nu föreslagna anordningen

att bibehålla skyddsskogarna under skogsstatens tjänstemän

omhänderhavandet av de från dessa skogar inflytande skogsvårdsavgifterna

lärer komma att helt överflyttas från skogsvårdsstvrelsen,

torde den ifrågavarande bestämmelsens införande i lagen icke vara påkallat

i samma grad som förut. Den har dock synts böra bibehållas,

jämväl med hänsyn till svårigheten att annars på lämpligt ställe inpassa

ett stadgande i ämnet. Hessutom har bestämmelsen synts vara

väl på sin plats med hänsyn till innehållet i 2 § 2 mom.

1 Komm. bet. I sid. 266—273.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Att, såsom domänstyrelsen har framhållit, förslag till de åtgärder,

för vilka anslag finge begäras, borde uppgöras av skogsstatstjänstemännen

samt domänstyrelsen besluta om anslagens tilldelande, synes även mig

vara riktigt.

7 §-

Att i lagen intaga de här föreslagna föreskrifterna om utsyningsprotokoll

och dess innehåll, kunde måhända synas mindre behövligt.

Likasom uti 3 § innefattas emellertid här en del bestämmelser, vilkas

avsaknad i den nuvarande lagen föranlett klagomål. På grund härav

och då motsvarande föreskrifter finnas uti lappmarksförordningen hava

de i enlighet med domänstyrelsens förslag medtagits.

Mellan domänstyrelsens förslag och departementsförslaget må framhållas

de olikheterna, att i det sistnämnda dels införts bestämmelse om

tid, för vilken en utsyning skall gälla, och dels vidtagits vissa jämkningar

rörande vidtagandet av skogsvårdsåtgärder, beroende på stadgandena

om obligatoriska reproduktionsåtgärder.

8 §''

De härutinnan meddelade bestämmelserna överensstämma med vad

i andra författningar är stadgat.

9 och 10 §§.

Uti hittills gällande författningar, där skogsstatens tjänstemän hava

att taga befattning med enskildas skogar, förekommer icke någon reproduktionsskvldighet,

och därför icke heller någon bestämmelse om ingripande

i händelse av försummelse därutinnan.

Uti domänstyrelsens förslag har, med dess struktur, icke heller

någon sådan bestämm» lse varit erforderlig.

Uti ett par av de avgivna yttrandena har emellertid denna fråga

berörts. Sålunda har från ett håll påyrkats, att för skapande av garanti

att utsyningstagaren komme att bekosta sin anpart av skogsvårdskostnaden,

borde han, innan avverkningen finge påbörjas, vara skyldig

att till skyddsskogsförvaltningen avlämna till vederhäftigheten styrkt

borgensförbindelse å ett av denna myndighet beräknat belopp.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ansett det såsom en genomgående

regel i de förevarande förslagen böra stadgas, att fullgörandet av eftersatta

åtgärder bör framtvingas från skogsägaren själv, i stället för att

de skola vidtagas genom vederbörande myndighets föranstaltande. Det

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

medel, länsstyrelsen ansett härtill kunna med nog effekt användas, är

föreläggandet av vite.

För min del har jag icke kunnat finna något av dessa angivna

sätt böra upptagas, då de icke ansetts lämpliga uti den allmänna skogsvårdslagen.

Vad beträffar ställaudet av säkerhet för kostnadsbeloppet,

synes det så mycket mindre kunna sättas ifråga, som här det ekonomiska

utbytet av en avverkning måugen gång måste bliva avsevärt

mindre än å andra marker. Att genom vitesförläggande söka framtvinga

åtgärder förekommer uti de väster- och norrbottniska skogsvårdsförordningarna

i fråga om åtgärder för skogsmarks ondäggning till åker

och dylikt. Men härvid är att märka, att ett föranstaltande av dylika

åtgärder genom de myndigheter, som handhava nämnda förordningar,

skulle vara mindre lämpligt redan därför, att berörda åtgärder ju avse

ändamål, som äro främmande för dessa myndigheter. Någon särskild

anledning att icke låta vederbörande skogsstatstjänsteman föranstalta om

utförandet av åtgärder, som försummats av skogsägaren, synes icke

föreligga. Tvärtom torde detta stå väl tillsammans därmed att det ju

är han, som uppgjort det mer eller mindre detaljerade förslaget till

åtgärderna.

Uti förslaget till den allmänna skogsvårdslagen är för motsvarande

fall stadgat, att om den tid, som bestämts för vidtagandet av föreskriven

åtgärd, gått till ända och anledning förekommer att antaga, att

åtgärden icke fullgjorts, skogsvårdsstyrelsen skall låta undersöka förhållandet

genom besiktning på stället, så framt ej markägaren erkänner

försummelsen. Dylik besiktning verkställes av någon styrelsens skogligt

bildade tjänsteman jämte två gode män. Att anordna en dylik besiktning

av annan än skogsvårdsmyndigheten själv lärer i fråga om skyddsskogarna

icke låta sig göra. Det torde ock vara här mindre av nöden,

alldenstund skogsstatstjänstemannen intager en mera myndighetsbetonad

ställning gentemot den enskilda skogsägaren än en skogsvårdsstyrelse,

vilken på visst sätt eller i vissa avseenden kan sägas vara en hans

motpart. Emellertid torde en besiktning vara av behovet påkallad med

hänsyn till bestämmelserna i 10 §. För detta ändamål har dock besiktningen

utan olägenhet synts kunna verkställas av skogsstatstjänstemannen

själv.

I fråga om skogsstatens utbekommande av förskjutna reproduktionskostnader

samt säkerhet därför böra uppenbarligen samma bestämmelser

givas som i den allmänna skogsvårdslagen. Dock har någon

markägares ersättning av kostnad för skogsstatsijänstemannens besiktning

icke synts böra föreskrivas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

11-15 §§.

Rörande dessa bestämmelser må framhållas, att åtalsrätt här synts

böra tillkomma förutom allmäune åklagaren jämväl vederbörande skngsstatstjänsteman.

De skäl, som föranlett förslaget att i den allmänna

skogsvardslagen tillerkänna sådan rätt jämväl åt skogsvårdsstyrelsen

och dess tjänstemän, torde hava motsvarande giltighet.

Övergångsbestäm melser.

Beträffande flygsandsfälten i Hallands län hava bestämmelser meddelats

genom kungl. brev den 16 juni 1847 och 27 juli 1860 samt

länsstyrelsens i nämnda län kungörelse den 31 december 1861. På

föranledande av länsstyrelsens därom gjorda framställning blev vid

promulgerandet av 1903 års skyddskogslag stadgat, att de sålunda angående

berörda flygsandsfält förut gällande bestämmelserna dock skulle

lända till efterrättelse, till dess anorlunda bleve av Konungen förordnat.

Kommittén, reservanten och domänstyrelsen hava jämväl i sina

förslag^ gjort undantag för skogarna å dessa flygsandsfält, varemot

skogsvårdsstyrelsernas delegerade icke funnit någon anledning föreligga

till ett dylikt undantagande.

De hittills gällande bestämmelserna torde emellertid i vissa hänseenden

vara strängare än vad i den föreslagna skyddsskogslagen är

stadgat. Särskilt må framhållas, att desamma ansetts utgöra hinder mot

verkställande av ståndskogslikvid vid skifte. Jag har därför ansett de

ifrågavarande Hygsandsfälten fortfarande böra bibehållas under de förutvarande

bestämmelserna och förty i lagen infört föreskrift härom.

I övrigt torde någon motivering till övergångsbestämmelserna ej

vara erforderlig.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ifrågavarande

inom departementet utarbetade, såsom bilaga till detta protokoll fogade

förslag till lag angående skyddsskogar samt hemställer, att lagrådets yttrande

över detsamma måtte inhämtas för det ändamål, som i § 87 regeringsformen

omförmäles.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Julius Söderhjelm.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

31

Bil.

Förslag

till

Lag angående skyddsskogar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §-

För bibehållande av skogar, vilkas bestånd erfordras till skydd

mot flygsandstält eller fjällgränsens nedgående, må efter förutgången

syn och undersökning Konungen förordna, att skog skall såsom skyddsskog

vara underkastad bestämmelserna i denna lag.

Förordnande, varom nu sagts, må även meddelas av länsstyrelsen

att gälla, intill dess Konungen i ärendet beslutat.

2 §•

1 mom. I skyddsskog må avverkning för tillgodoseende av fastighetens

eller därmed sambrukad fastighets oundgängliga husbehov eller

av sådan rätt till husbehovsfång från fastigheten, som tillkommer innehavare

av servituts- eller nyttjanderätt, vilken uppkommit före denna

lags utfärdande, i allmänhet ske utan inskränkning.

Dock må vederbörande skogsstatstjänsteman, där han finner nödigt,

att vissa träd överhållas såsom fröträd eller att till skydd för återväxten

avverkning till husbehov inom visst område tillsvidare ej må äga rum,

meddela föreskrift härom; skolande i ty fall fröträden förses med tydliga

märken och sådant område, som nyss sagts, å marken tydligt utmärkas,

varefter avverkning av fröträden eller inom området icke må ske, förrän

vederbörligt tillstånd därtill erhållits.

2 mom. Avverkning för annat ändamål än i 1 mom. sägs må äga

rum allenast efter utsyning och stämpling av vederbörande skogsstatstjänsteman.

Skogsägaren vare berättigad att på en gång erhålla utsyning i så

stor utsträckning, som med skogens återväxt och framtida bestånd må

vara förenlig. Dock må avverkning i den omfattning, att särskilda åtgärder

erfordras för återväxtens betryggande, allenast medgivas, om

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

sådana åtgärder kunna företagas utan oskälig kostnad eller föryngring

av skogen erfordras för beredande av bättre skydd för nedanför liggande

områden.

3 §•

Utsyning sökes före den 1 april hos vederbörande jägmästare,

och åligger det denne att före den 1 påföljande oktober verkställa utsyningen

och stämpla det utsynade virket. Tiden, då förrättningen

beräknas skola äga rum, skall genom förrättningsmanDens försorg meddelas

sökanden genom rekommendt rat brev, som skall med posten avsändas

senast tjugu dagar före förrättningen.

Vid förrättningen skall sökanden utgöra nödig hantlangning. Övriga

kostnader för förrättningen skola stanna å statsverket.

4 §.

Den, som till annat ändamål än husbehov avverkar virke, vare

pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som för utövande

av kontroll över avverkningen meddelas av vederbörande skogsstatstjänsteman.

5 §‘

Då utsyning verkställes, äger förrättningsmannen föreskriva de

åtgärder, som för återväxtens betryggande prövas erforderliga.

För vidtagande av dessa åtgärder vare skogsmarkens ägare ansvarig.

År tvist om äganderätten till marken, skall såsom ägare anses

den, vilken med äganderättsanspråk innehar densamma.

6 §-

Ägare till mark, varå denna lag äger tillämpning, vare berättigad

att ur den skyddsskogsfond, som skall finnas för länet, efter domänstyrelsens

beprövande och i mån av härför tillgängliga medel erhålla

anslag till utförande av skogsvårds- eller kulturåtgärder.

Vid beviljande av sådant anslag äge domänstyrelsen föreskriva

villkor för dess åtnjutande, såsom beträffande sättet för användning

därav eller skyldighet att underhålla därmed bekostade arbeten.

? §•

Innan skogsstatstjänsteman, som handlagt förrättning, varom ovan

sagts, avreser från stället, skall han mot bevis utan lösen tillställa skogsägaren

eller hans ombud protokoll över förrättningen. Detta skall

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

33

innehålla uppgift på utsynat virkesbelopps storlek, den tid, för vilken

utsyning skall gälla, de åtgärder 1''ör återväxtens betryggande, som må

hava föreskrivits, och tiden för deras vidtagande. Har föreskrift lämnats

om fröträds överhållande eller annan inskränkning i rättigheten

att avverka till husbehov, som i 2 § 1 mom. andra stycket sägs, skall

utförlig uppgift lämnas beträffande fröträd, om deras antal och trakten

för deras förekomst samt ifråga om område, där avverkning till husbehov

ej må under viss tid förekomma, om dess belägenhet och gränserna

därför.

Protokollet skall förses med besvärshänvisning.

8 §■

Den med skogsstatstjänstemans beslut missnöjde må däröver föra

klagan genom besvär hos vederbörande överjägmästare före klockan

tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden erhöll del av beslutet.

Klagan över överjägmästarens beslut må föras genom besvär hos

domänstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen från den dag,

klaganden erhöll del av samma beslut.

Den med domänstyrelsens beslut missnöjde må däröver hos Konungen

föra klagan genom besvär, som skola ingivas till jordbruksdepartementet

före klockan tolv å trettionde dagen från den dag, klaganden erhöll del

av samma beslut.

9 §•

Har den tid, vilken blivit bestämd för vidtagandet av åtgärd till

återväxtens betryggande, gått till ända, och förekommer anledning antaga,

att åtgärden icke fullgjorts, företage vederbörande skogsstatstjänsteman

besiktning å marken. Till sådan förrättning skall markägaren

bevisligen kallas. Över förrättningen skall protokoll upprättas.

Erhålles markägarens erkännande, att föreskriven åtgärd icke fullgjorts,

vare besiktning, som nyss sagts, icke av nöden.

Det ankommer på skogsstatstjänstemannen att föranstalta om vidtagande

av åtgärd, som enligt första eller andra stycket befunnits

eftersatt.

10 §.

1 mom. Har åtgärd blivit enligt 9 § genom skogsstatstjänstemans

föranstaltande vidtagen, äge på framställning av denne överexekutor låta

hos skogsmarkens ägare omedelbart uttaga kostnaden därför, där det visas,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 124 käft. (Nr 158.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

att försummelse befunnits föreligga och kostnadsbeloppet medelst behöriga

räkningar styrkes.

Vill den, hos vilken kostnad sålunda uttagits, emot det uttagna

beloppet anställa klander eller eljest söka återvinning, stämme in talan

därom till domstol sist inom tre månader därefter.

2 mom. Går fastighet, vartill hörer skogsmark, å vilken på föranstaltande

av skogsstatstjänstemun företagits åtgärd enligt 9 §, till

försäljning efter utmätning eller i anledning av konkurs, skall ogulden

kostnad för samma åtgärd utgå ur köpeskillingen med enahanda förmånsrätt,

som i 17 kap. 6 § handelsbalken är stadgad för avgäld av

fast egendom. Dock upphöre förmånsrätten att gälla, därest skogsstatstjänstemannen

icke inom tre månader efter det besiktning enligt 9 §

ägt rum eller i nämnda paragraf omförmält erkännande lämnats, hos

domaren gör anmälan, att sådan förmånsrätt tages i anspråk.

Sådan anmälan skall införas i inteckningsprotokoliet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting, så ock i inteckningsboken. När full betalning

skett, skall ock anmälan härom göras och i inteckningsprotokoliet

och inteckningsboken införas efter vad nu sagts.

11 §•

Sker avverkning i strid mot bestämmelserna i denna lag eller mot

föreskrift, som enligt densamma meddelats, vare straffet böter från och

med tjugufem till och med tyåtusen kronor, och skall det avverkade virket,

där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfört, fortfarande är i

avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår

dylikt virke beslag, vare den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig

att utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke.

Inn> fattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna

tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog, som genom sådan

avverkning tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten, hava förverkat

vad å honom belöper av det avverkade virket samt, där hans andel

i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning efter ty här förut

är sagt.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse av skogsstatstjänsteman

jämlikt 4 § meddelad föreskrift, straffes med böter från och med

tio till och med etthundra kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

35

12 §.

Allmänne åklagaren samt vederbörande skogsstatstjänsteman åge

lika behörighet att åtala förseelser, varom i 11 § sägs, samt att med

beslag belägga virke, som kan dömas förbrutet. Sistberörda befogenhet

tillkom me jämväl den bevakande personalen vid skogsstaten; har

någon av denna gjort beslag, skall han, så snart ske kan och senast

inom fjorton dagar, göra anmälan därom hos någon av de åtalsberättigade.

Varder ej inom fyrtiofem dagar, från det beslag skedde, åtal i laga

ordning anställt, vare beslaget förfallet.

13 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren

försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,

på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse,

eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt

är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss

sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där han är känd och inom riket

boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud,

som äger att för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet

genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen

minst åtta dagar, innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här

ovan sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdiga män

styrkt förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

14 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning

av förbrutet virke uppkommen behållning och utdömd ersättning för

virke, som undgått beslag, fördelas så, att en fjärdedel, dock högst

ettusen kronor, tillfaller åklagaren samt återstoden skyddsskogsfonden i

länet; dock att, där någon av den bevakande personalen verkställt beslaget,

denne skall av åklagarandelen undfå hälften.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall,

till dess frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas

i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana

medels insättning i bankinrättning gälla vad i 160 § utsökningslagen sägs.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

15 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt

denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag, varigenom lagen den 24 juli 1903 angående skyddsskogar

(nr 79) upphäves, träder i kraft den 1 juli 1923.

Dock skall iakttagas:

1) Beträffande de områden, därå jämlikt meddelade förordnanden

nyssnämnda lag dittills ägt tillämpning, skall så anses, som hade förordnande

enligt 1 § i den nya lagen meddelats.

2) I fråga om avverkning, som ägt rum före denna lags ikraftträdande,

skall den förut gällande lagen äga tillämpning.

3) Hai utsyning skett enligt den tidigare lagen, men avverkning av

det utsynade icke hunnit utföras innan den nya lagens ikraftträdande,

må den verkställas därefter, dock icke senare än inom därför bestämd

tid eller, om sådan ej bestämts, inom fem år från utsyningen.

.4) I fråga om flygs* ndsfälten i Hallands län skall vad före denna

lags ikraftträdande gällt fortfarande lända till efterrättelse, till dess annorlunda

varder av Konungen förordnat.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

37

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd dett

2 mars 1923.

Närvarande:

justitierådet Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet STENBERG,

justitierådet Köersner.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 27

oktober 1922, hade Kuugl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle

för det ändamål, som i § 87 regeringsformen omförmäles, inhämtas över

upprättat förslag till lag angående skyddsskogar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av häradshövdingen, före detta revisionssekreteraren Yngve

Wisén.

I anledning av detsamma avgåvos följande yttranden av lagrådet

och dess särskilda ledamöter.

1 §•

Lagrådet:

Till de inledande bestämmelserna i denna § synes lämpligen böra

fogas, att skoysstatens tjänstemän åligger övervaka, att lagens bestämmelser

behörigen iakttagas.

2 §•

Lagrådet:

Då rätten att avverka till husbehov ej skall vara underkastad annan

inskränkning än som följer av bestämmelsen i 1 mom. andra stycket,

äro de i slutet av första stycket i samma mom. intagna orden »i allmänhet»

missvisande, vadan någon jämkning i stadgandets avfattning bör

vidtagas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Thulin:

Där^~. tadgandet i slutet av 2 mom. om tillstånd till avverkning

visst fall, då föryngring av skogen erfordras för beredande av bättre

skydd för områden, som ligga utom skogen, skall gälla även för skogar,

vilkas bestånd erfordras till skydd mot flygsandsfält, bör det omredigeras

så, att däri ej talas om skydd allenast för nedanför liggande områden.

5 §.

Thulin, Stenberg och Koersner:

Att i fråga om skogsägares och avverkares ansvar för återväxtåtgärder

här meddela andra regler än i 10 § av förslaget till skogsvårdslag

upptagits lärer ej vara av förhållandena påkallat; den av departementschefen

åberopade omständigheten, att i här avsedda fall avverkning må

ske endast efter utsyning, torde ej vara av avgörande betydelse. Vi

hemställa alltså om ändring av andra stycket i förevarande § till överensstämmelse

med 10 § i nämnda förslag.

Därjämte hänförde sig en var av lagrådets ledamöter till sina vid

sist berörda § gjorda uttalanden.

7 §‘

Thulin:

På sätt eljest plägar iakttagas, där handling utan kostnad skall

tillhandahållas vederbörande, torde i förevarande § uttrycket »utan lösen»

böra utbytas mot »avgiftsfritt».

8 §■

Lagrådet:

I överensstämmelse med lagrådets framställning i samma syfte vid

18 § av förslaget till lag om vård av kommunskogar med flera skogar

hemställes om uteslutande av överjägmästaren såsom mellaninstans mellan

underordnad skogsstatstjänsteman och domänstyrelsen.

10 §.

Lagrådet:

I 1 mom. andra stycket bör utsägas, att i mål, som där avses,

kronan skall instämmas som svarandepart.

Vad angår 2 mom. kan lagrådet lika litet här som beträffande

skogsvårdslagen förorda införandet av förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

handelsbalken för ogulden reproduktionskostnad. Såsom ersättning i

viss man för sådan förmånsrätt har lagrådet i sitt utlåtande över förslaget

till skogsvårdslag uttalat sig för att säkerhet skall kunna krävas

och genom avverkningsförbud framtvingas för mera betydliga återväxtkostnader.

Denna anordning lämpar sig emellertid ej för fall, varom

nu är fråga. Kostnaderna lära, där de i något lall ej kunna uttagas

hos den för dem ansvariga, få drabba skyddsskogsfonden.

11, 12 och 14 §§. .

Lagrådet:

I fråga om 11 § andra stycket, 12 och 14 §§ hänvisas till de

anmärkningar, som lagrådet framställt vid motsvarande bestämmelser

— 26 § 3 mom., 27 och 29 §§ — i förslaget till skogsvårdslag.

Thulin och Köersner:

Därest i enlighet med förslaget till skogsvårdslag särskilda föreskrifter

komma att meddelas om svårföryngrade skogar, synes, då under

skyddsskogarua lära hava inlagts betydande områden, beträffande vilka

nämnda föreskrifter torde lämna erforderligt skydd, förnyad undersökning

böra äga rum, huruvida de områden, å vilka nu gällande skyddsskogslag

äger tillämpning, böra såsom skyddsskogar bibehållas.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet, och redogör för lagrådets

genom utdrag av protokollet över jordbruksärenden den 27 oktober 1922

inhämtade yttrande över upprättat förslag till skyddsskogslag.

Härefter anför föredragande departementschefen, hurusom i yttrandet

ingå erinringar av mera principiell innebörd blivit emot förslaget framställda,

samt att, förutom redaktionella ändringar, jämkningar vidtagits

i enlighet med de erinringar, som gjorts, i vissa delar dock endast i

den mån och på sätt, som skett vid motsvarande ställen i det förut i

dag anmälda förslaget till skogsvårdslag. Rörande dessa delar hänvisar

departementschefen till nämnda förslag och vad han därom anfört.

Med anledning av vad tre ledamöter inom lagrådet uttalat därom,

att förnyad undersökning borde äga rum, huruvida de hittills varande

skyddsskogsområdena borde bibehållas såsom skyddsskogar, framhåller

departementsschefen, hurusom frågan om en dylik åtgärd icke stode i

samband med eller särskilt gjordes aktuell av det nu från lagda lagförslaget.

Givetvis stode en sådan åtgärd Kungl. Maj:t öppen, om den

funnes påkallad.

Föredragande departementschefen uppläser slutligen det jämkade

förslaget till lag angående skyddsskogar, vilket finnes såsom bilaga

fogat vid detta protokoll, samt hemställer, att förslaget måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 158.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 124 käft. (Nr 158.)

6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:283 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående skyddsskogar. a1 i texten
  2. SärU 1923:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 158 med förslag till lag angående skyddsskogar. s. 1 i texten