Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser

1923-03-10 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:160, Med förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition N> 160.

I

Nr 160.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående skogsvårdsstyrelser; given Stockholms slott den 10

mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

10 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BranTING, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför:

Då jag den 27 oktober 1922 anmälde inom departementet utarbetade

förslag till skogsvård slag, lag angående vård av kommunskogar,

sockenallmänningsskogar samt vissa stiftelsers, föreningars och sällskaps

skogar ävensom låg angående skyddsskogar, angav jag min avsikt att

senare förelägga Kungl. Maj:t förslag till förordning angående skogsBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 126 käft. (Nr 160.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

vårdsstyrelser. Jag anhåller nu att få göra detta, sedan Kungl. Maj:t

förut i dag förordnat om avlåtande av propositioner till riksdagen angående

omförmälda tre lagförslag.

Aven det nu anmälda förslaget är utarbetat på grundval av den

i de förutberörda ärendena omförmälda skogslag-stiftning-skommitténs

betänkande.

Då vid genomförandet av 1903 års skogslagstiftning skogsvårdsstyrelserna

infördes såsom de organ, åt vilka den närmaste uppsikten

över att skogsägaren iakttoge sina i lagen angivna skyldigheter

skulle vara anförtrodd, hade det i motiveringen för dessa organ yttrats

följande:

Någon befogenhet att direkt ingripa gentemot skogsägaren skulle dessa

styrelser icke äga, utan detta borde tillkomma Konungens befallningshavande på

anmälan av styrelserna. Uppdraget att på nämnda sätt hava tillsyn och kontroll

över skötseln av de enskilda skogarna skulle icke vara skogsvårdsstyrelsernas och

deras biträdens enda eller ens betydelsefullaste uppgift. Fastmera skulle dessa

styrelser söka främja och understödja den enskilda skogshushållningen på alla sätt,

som kunde anses lämpliga. I sådant avseende kunde exempelvis anföras sådana

åtgärder som att^ utbreda kunskap angående rationell skogsvård, att bevilja bidrag,

med eller utan aterbetalningsskyldighet, för avdikning av skogsmark, hyggesrensning,

skogsodling, bildande eller utvidgning av härads- eller sockenallmänning, att

anställa tjänstemän och betjänte med uppgift att lämna enskilde jordägare bistånd

och råd vid skogsskötsel^ att tillhandahålla skogsfrö och plantor m. m. Då skogsvårdsstyrelsen

alltså skulle bliva det egentliga organet för det kommunala arbetet

i skogshushållningens intresse, borde den ock omhänderhava och förvalta alla medel,

som ansloges för detta ändamål. Den allmänna författningen angående deras verksamhet

borde reglera blott huvuddragen av densamma, detaljerade föreskrifter däremot

lämnas i särskilda reglementen, utfärdade av Kungl. Maj:t efter förslag av

vederbörande styrelse och sedan landsting och hushållningssällskap blivit hörda.

På sådant sätt skulle behörig hänsyn kunna tagas till de stora skiljaktigheter, som

förekomme mellan de olika orternas skogsförhallanden. Genom dessa reglementen

kunde jämväl bemyndigande lämnas skogsvårdsstyrelse att utse personer inom de

olika socknarna i länet att biträda styrelsen vid tillsynen över den enskilda skogsskötseln.

Kommittén har i sitt betänkande funnit den grund, varpå skogsvårdsstyrelserna

sålunda byggdes, och de riktlinjer, som uppdrogos för

deras verksamhet, vara av det värde, att institutionen borde bibehållas

i dess nuvarande gestaltning. Det har icke heller från något håll

ifiågasatts, att skogsvardsstyrelserna skulle upphävas eller ersättas med

andra myndigheter på det område, där de hittills varit verksamma.

Särskilt i tvenne viktiga hänseenden har det emellertid påyrkats änd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition Nr 160.

ringar i do nuvarande förhållandena. Dels har det med hänsyn till de

ökade uppgifter, som med nya lagbestämmelser skulle tillkomma skogsvårdsstyrelserna,

ansetts nödvändigt att förläna dessa större fackkunskap.

Dels ock har det, på grund av framkomna klagomål över bristande

enhetlighet i lagtillämpningen inom olika skogsvårdsstyrelseområden och

då dylika brister skulle medföra än större olägenheter med en skärpt

lagstiftning, påkallats införandet av en centralmyndighet med större

eller mindre befogenheter över skogsvårdsstyrelserna.

Vad den förstnämnda frågan beträffar eller förstärkande av skogsvårdsstyrelsernas

fackmässiga kompetens, har kommittén icke föreslagit

någon ändring i fråga om själva styrelserna, utan bibehållit den hittillsvarande

bestämmelsen, att de skola bestå av tre med skogsförhållandena

i orten förtrogne män, utsedda en såsom ordförande av Kungl. Maj:t,

en av landstinget och en av hushållningssällskapets förvaltningsutskott.

Den förstärkning i fackkunskap, som kunde varda erforderlig, har kommittén

avsett böra komma styrelserna till del genom ökning i antalet

hos dem anställda fackutbildade tjänstemän.

Av skogsvårdsstyrelserna utsedda delegerade, vilka haft i uppdrag

att avfatta förslag till yttrande över kommitténs betänkande, har liksom

beträffande skogsvårdslagen utarbetats ett nytt förslag till lag angående

skogsvårdsstyrelser. Åven i detta har den hittillsvarande bestämmelsen

om styrelsernas sammansättning bibehållits.

Domänstyrelsen har däremot ansett kravet på mera sakkunskap

hos skogsvårdsstyrelserna bäst kunna ernås på det sätt, att styrelserna

erhölle ytterligare tvenne medlemmar, av vilka en med skoglig bildning

utsåges av Kungl. Maj:t och den andre, vilken skulle hava avlagt fullständig

avgångsexamen från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans

jägmästarekurs, utsåges av de övriga fyra ledamöterna i

styrelsen och tillika skulle vara länsjägmästare.

Åven i andra yttranden över kommittéförslaget hava framkommit

j^rkanden på ökad sakkunskap inom skogsvårdsstyrelserna själva.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har sålunda anfört, att om skogsvårdsstyrelsen

skulle kunna anförtros de uppgifter, som vore i fråga,

dess sammansättning borde, utan att grunderna för densamma rubbades,

ombildas, så att den skogliga sakkunskapen alltid finge någon företrädare

i styrelsen, t. ex. genom en av Kungl. Maj:t tillsatt, forstligt

bildad ledamot, som tillika kunde vara sekreterare, eller genom vissa

normerande bestämmelser rörande de valda ledamöterna, varjämte styrelsen

borde utökas med ytterligare två ledamöter.

Skogsvårds
styrehemas
sakkunskap.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har, förutom den utvidgade

maktbefogenhet, som borde tillkomma skogsvårdsstyrelserna,

såsom ytterligare ett skäl för ökad sakkunskap inom desamma framhållit

den stora vikten utav, att ett förtroendefullt förhållande städse

vore radande mellan skogsvårdsstyrelserna och skogsägarna. Vid eventuellt

uppkommande meningsskiljaktigheter mellan dessa sistnämnda

och skogsvårdsstyrelsens tjänstemän borde det nämligen bereda skogsägarna

en trygghetskänsla, att deras sak kunde i själva styrelsen vinna

en sakkunnig prövning. Antalet ledamöter i skogsvårdsstyrelsen borde

därför ökas med en forstligt kunnig eller på det förstuga området särskilt

erfaren person, vilken kunde utses av länsstyrelsen. Härigenom

skulle ock erhållas en ytterligare representant i skogsvårdsstyrelsen för

det statliga intresset.

Departe- ^ Att någon rubbning av grundlinjerna för den hittillsvarande skogsmentschefen.

vårdsstyrelseorganisationen icke bör ske, torde vara givet och har redan

vid anmälandet av förslaget till skogsvårdslag av mig framhållits.

Vad angår frågan om skogsvårdsstyrelsernas sammansättning och

deras ledamöters kvalifikationer, är att märka, att enligt kommitténs

förslag skogsvårdsstyrelserna skulle få befattning icke allenast med de

hittills under deras tillsyn stående skogarna, utan även skyddsskogar

och de skogar, som inordnats uti lagen angående vård av kommunskogar

m. fl. Det synes hava varit framför allt med hänsyn till dessa

ökade uppgifter som betänkligheter framkommit rörande skogsvårdsstyrelsernas

kompetens. Då i de nu till riksdagen avgivna förslagen

skyddsskogarna icke inlagts under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn, utan

bibehållits under skogsstaten, torde därmed de yppade betänkligheterna

i väsentlig grad hava neutraliserats. I fråga om de under kommunskogslagen

hörande skogarna hava anmärkningarna i främsta rummet

gällt, att skogsvårdsstyrelserna icke skulle förmå bedöma hushållningsp

lan er och därtill hörande förhållanden. Såsom jag vid framläggandet

för Kungl. Maj:t av förslaget till lag angående vård av kommunskogar

m. fl. anförde, synas mig emellertid skogsvårdsstyrelserna besitta tillräcklig

kompetens för det ifrågavarande åliggandet. Den närmaste

granskningen av uppgjorda planförslag tillkommer skogsvårdsstyrelsens

fackutbildade tjänsteman, och styrelsens egna ledamöter äro för sin

uPPgift intresserade män, som genom flera liknande frågors behandling''

förvärvat en icke ringa erfarenhet om även rent skogstekniska spörsmål.

Härtill kommer ytterligare den säkerhet för en sakkunnig prövning,

som i den föreslagna lagen beretts skogsägarna genom rätt att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr .160. 5

hos domänstyrelsen överklaga skogsvårdsstyrelsens beslut angående

fastställelse eller ändring av hushållningsplan.

Beträffande vidare den föreslagna anordningen att skogsvårdsstyrelsernas

fackutbildade tjänstemän, de s. k. länsjägmästarna, i stället

skulle vara ledamöter av styrelserna, synes mig därmed intet vara att

vinna ur ren fackkunskapssynpunkt. Däremot torde åtskilliga olägenheter

bliva förenade med en dylik anordning, bland annat då det gällde

frågor om länsjägmästarens anställningsvillkor, pensionering in. m., därvid

han bleve jävig att deltaga i besluten. Då det av domänstyrelsen

framhållits såsom ett rättmätigt krav från skogsägarnas sida, att en

skogsvårdsstyrelse besutte erforderlig kompetens för att självständigt

bedöma skogliga frågor, kan det erinras, att såväl landsting som hushållningssällskap

till stor del bestå utav skogsägare. Dessa äro sålunda

även med den nuvarande sammansättningen av styrelserna i tillfälle att

utse ledamöter ur sakkunniga kretsar, om de så önska. Då så ej ägt

rum i större utsträckning än som skett, synes detta visa, att behov i

sådan riktning icke funnits föreligga.

Med hänsyn till det auförda har jag icke funnit anledning föreslå

någon ändring uti skogsvårdsstyrelsernas sammansättning.

övergår man härefter till frågan om någon centralmyndighet över

skogsvårdsstyrelserna, må erinras, hurusom av den norrländska skogsvårdskommittén

föreslogs inrättandet av ett skogskonto!- inom jordbruksdepartementet

för det högsta överinseendet över de enskilda skogslagarnas

tillämpning. Direkt avsåg detta visserligen endast de inom

Väster- och Norrbottens län gällande lagarna angående enskildas skogar,

skyddsskogar samt socken allmänningar och besparingsskogar inom

Kopparbergs och Gävleborgs län, men det framhölls därjämte, att om

sådana ändringar komrne att vidtagas i lagstiftningen om de skogar,

som stode under skogsvårdsstyrelsernas inseende, att en mera ingående

kontroll från statens sida bleve en nödvändig följd därav, det föreslagna

skogskontoret helt visst vore den myndighet, åt vilken ett dylikt

uppdrag lämpligen kunde anförtros.

Av en utav ledamöterna i nyssberörda kommitté yttrades sedermera

rörande spörsmålet om ett centralt organ följande:

»Medan man ännu hade anledning antaga, att den föreslagna departementalreformen

skulle bliva verklighet, syntes det mig, att detta centralorgan borde

givas formen utav en i jordbruksdepartementet inrättad särskild byrå. Sedan det

nu torde få anses avgjort, att reformen uti föreslagen omfattning ej för det närvarande

blir genomförd, håller jag före, att det i domänstyrelsen bör inrättas en

Centralmyndighet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

särskild byrå, som har till uteslutande uppgift att behandla alla ärenden, som röra

den enskilda skogshushållningen. Ett för hela landets ekonomiska liv så viktigt

intresse som denna hushållning bör ej längre sakna sin egen målsman uti den

centrala förvaltningen.

r^en./c^e minst betydelsefulla vinningen utav eu sådan anordning borde

bliva j en närmare beröring med och därigenom ett intimare samarbete mellan å

ena sidan denne företrädare för statens intresse av en god hushållning med de

enskildas skogar och å andra sidan ägarne av dessa skogar. Endast genom ett

sadant samarbete torde man kunna erhålla den allsidiga belysning av alla uppkommande

frågor rörande lagstiftning och lagtillämpning, utan vilken en lycklig

‘ösning av densamma knappast är att förvänta och i alla händelser oftare blir ett

tillfällighetens verk än resultatet av verklig kunskap om förhållandena. Av en

statens tjänsteman, som betungas av mångahanda uppdrag för statens egen skogsförvaltning,

samtidigt som han skulle handhava alla frågor rörande den enskilda

skogshushållningen, vore det ej rimligt att begära ett sådant uppgående i den

senare uppgiften, som dess vikt krävde. En även på detta plan konsekvent genomförd

uppdelning av statsförvaltningens arbete är sålunda en förutsättning för ett

gott arbetsresultat.»

1 annan riktning’ än de anförda förslagen om en sammankoppling

av högre myndigheter för statsskogarna och de enskilda skogarna gingo

uttalanden, som framkommo vid av skogslagstiftningskommittén hållna

diskussionsmöten i orterna. Dessa uttalanden avsågo inrättandet av en

särskild överstyrelse över skogsvårdsstyrelserna eller av något slags

förtroenderåd, inneslutande övervägande skoglig men även juridisk sakkunskap

och vars beslut vore att betrakta såsom en »skogsjustitieombudsmans».

För egen del har skogslagstiftningskommittén yttrat följande:

»För kommittén står det klart, att skogsvårdsstyrelsernas styrka och den

framgång de haft i sin verksamhet äro en följd av deras självständighet, icke blott

gentemot lagen, därigenom att denna endast angiver huvudreglerna men icke »döda

bokstavsföreskrifter», med vilkas tillämpande alla krav skulle vara fyllda, utan även

i förhållande till andra, sido- eller överordnade, organ. Någon rubbning i denna

deras ställning har därför synts kommittén icke kunna ifrågasättas. Ett överordnat

organ lärer icke, såvida det icke skulle bliva utan någon praktisk betydelse, kunna

tänkas utan att detsamma över skogsvårdsstyrelserna erhölle en myndighet och

bestämmanderätt, som måste inskränka deras självständighet på ett för resultatet

av deras verksamhet menligt sätt. Det kunde vara att befara, att genom övermyndigheten

i flera avseenden genomdreves en schablonmässighet, som stode föga väl

tillsammans med de olikheter, som förefinnas inom de olika styrelseområdena, och

en icke mindre beklaglig påföljd kunde bliva, att skogsvårdsstyrelsernas hittillsvarande

levande intresse för sina uppgifter genom den förändrade ställningen bleve

dämpat och styrelserna mer eller mindre inskränkte sig till ett så minimalt fullgörande

av sina åligganden som möjligt. Vad nu sagts gäller det egentliga skogsvårdsavgift.

Beträffande statistiska förhållanden, bokföring, organisation, därmed

sammanhängande bestämmelser och dylikt bör däremot en fullständigare överens
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 100.

stämmelse mellan skogsvårdsstyrelserna givetvis kanna åvägabringas. För detta

torde emellertid en fullständig övermyndighet icke erfordras, ehuruväl å andra sidan

icke heller, såsom av vad ovan anförts torde framgå, en frivillig överenskommelse

mellan skogsvårdsstyrelserna lärer vara nog. Kommittén bär trott sig finna en

lämplig lösning av spörsmålet däruti, att inom jordbruksdepartementet anställdes

en skog svår dsinspektör. Denne skulle emellertid icke stanna vid de senast berörda

uppgifterna.»

Enligt kommitténs förslag skulle skogsvårdsinspektörens åligganden

i huvudsak vara:

att inhämta noggrann kännedom om den enskilda skogshushållningens och

skogsvårdens tillstånd i landet, med uppmärksamhet följa dess utveckling och för

Kungl. Maj:t framlägga förslag till åtgärder från det allmännas sida, som kunna

vara ägnade att främja denna utveckling;

att sammanfatta och till skogsvårdsstyrelserna överbringa meddelanden angående

de i avseende å skogshushållning och skogsvård genom statens skogsförsöksanstalt

eller eljest gjorda rön och erfarenheter, vilka kunna vara av betydelse

för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet;

att bereda och för chefen för jordbruksdepartementet eller uti statsrådsberedningen

föredraga alla på Kungl. Maj:ts avgörande beroende frågor rörande den enskilda

skogsvården i riket samt att uppsätta förslag till Kungl. Maj:ts beslut i

ärendet;

att inom viss tid för varje år till Kungl. Maj:t avlämna berättelse angående

den enskilda skogsvården med däri ingående sammandrag av samtliga skogsvårdsstyrelsers

berättelser och skogsstatistiska uppgifter;

att fastställa uppställning av skogsvårdsstyrelsernas årsredogörelser och, i

den mån så är erforderligt, formulär för i nämnda redogörelser ingående och eljest

skogsvårdsstyrelsen åliggande uppgifter;

att granska de jämlikt lagarna angående vård av kommunskogar m. m. och

om häradsallmänningar av skogsvårdsstyrelserna fastställda, till honom insända hushållningsplaner

och, där omständigheterna sådant påkalla, däri söka ändring;

att på framställning av vederbörande skogsvårdsstyrelse meddela förordnande

för lämplig person att upprätta förslag till hushållningsplaner för under nyssberörda

lagar lydande skogar;

samt att med råd och upplysningar tillhandagå skogsvårdsstyrelserna i deras

verksamhet.

Skogsvårdsstyrelsernas delegerade hava anfört.

Inrättandet av den föreslagna skogsvårdsinspektörsbefattningen vore ej behövligt

med hänsyn till den ställning styrelserna skulle komma att intaga i förhållande

till inspektören och den risk, som förelåge, att styrelserna då så småningom

skulle utvecklas till ämbetsverk. För närvarande arbetade skogsvårdsstyrelsema

med sin av Kungl. Maj:t utsedde ordförande och sina två förtroendemän

från länet utan påtryckningar eller direktiver från ovanstående ämbetsmän och endast

med hänsynstagande till gällande lagar och till för varje län förefintliga förhållanden.

Det skulle vara lyckligt, om så finge fortfara. Den ifrågasatta organi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

sationen skulle lätt kunna leda till ett stöpande i samma form och en byråkratism,

vilka borde undvikas.

Domänstyrelseu liar beträffande den föreslagna skogsvårdsinspektören

yttrat:

»För att verkligen kunna med uppmärksamhet följa skogshushållningens utveckling

och för Kungl. Maj:t framlägga förslag till åtgärder från det allmännas

sida, som kunde vara ägnade att främja denna utveckling, synes det knappast vara

till fyllest, att en person inom jordbruksdepartementet granskade och samarbetade

skogsvårdsstyrelsernas årsberättelser och dessas statistiska bilagor, utan vore det

väl framför allt nödvändigt att å orterna gjordes direkta rön beträffande den enskilda

skogshushållningens ståndpunkt och utveckling. Huru nu den föreslagne

skogsvårdsinspektören skall kunna bilda sig en uppfattning om de enskilda skogslagarnas

verkan och det sätt, varpå desamma handhavas, synes styrelsen svårfattligt.

Med den självständighet, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma skogsvårdsstyrelserna,

lärer ett inspekterande av deras görande och låtande genom en person,

som icke är dem överordnad, och till vilkens önskningar och åsikter skogsvårdsstyrelserna

icke synas vara pliktiga att taga hänsyn, näppeligen låta sig anordnas

utan att slitningar och meningsskiljaktigheter komma att uppstå.

Av den förut lämnade redogörelsen för skogsvårdsinspektörens huvudsakliga

tjänsteuppgift får man den uppfattningen, att han skulle komma att erhålla närmast

en skogsvårdsstyrelserna sidoordnad, för att icke säga underordnad ställning. Säkerligen

kommer det ej heller att befordra ett gott samarbete mellan skogsvårdsinspektören

och skogsvårdsstyrelserna, att åt den förre lämnas bemyndigande att

med samma rättsställning som enskild skogsägare överklaga skogsvårdsstyrelsernas

beslut angående fastställande av hushållningsplaner. För övrigt synes skogsvårdsinspektören

huvudsakligen få till uppgift att vara skogsvårdsstyrelsernas statistiker

och såsom kommissionär stå dem till tjänst vid anskaffande av förrättningsmän för

skogsindelningar å de under skogsvårdsstyrelsernas inseende ställda skogar.

Domänstyrelsen kan därför icke finna att ett tillsättande av en skogsvårdsinspektör

inom jordbruksdepartementet skulle vara till något särskilt gagn.»

Domänstyrelsen har vidare anfört bland annat följande:

»Domänstyrelsen är visserligen icke blind för de stora utvecklingsmöjligheter,

som finnas på ett område, där ledningen tillerkänts ett ganska stort mått av självstyrelse,

men kan å andra sidan icke heller finna, att en styrelse eller dess funktionärer

skulle känna det såsom något för sig nedsättande eller såsom ett hinder i

sitt arbete att detsamma ställdes under offentlig ledning och kontroll. Man må ock

i detta sammanhang ej förglömma att de stora anslag, som årligen ställas till

skogsvårdsstyrelsernas förfogande kunna anses såsom statsanslag, vadan även från

det allmännas sida krav på offentlighet och offentlig kontroll över denna verksamhet

må anses fullt berättigade.

En utväg att åstadkomma system och konsekvens uti skogsvårdsstyrelsernas

arbete och tillämpningen av skogslagarna vore ju, som från visst håll även från

privata skogsägares sida framhållits, att inom domänstyrelsen tillskapa en särskild

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160. 9

avdelning för vad som rör de enskilda skogarna och för desamma gällande lagstiftning.

Skulle man åter se denna fråga uteslutande ur den synpunkten att domänstyrelsen

är ett affärsdrivande verk, och att styrelsen av denna anledning icke bör

betungas med administrativ verksamhet, som icke har något sammanhang med dess

affärsrörelse, kunna givetvis starka skäl anföras emot förslaget, att domänstyrelsen

skulle utgöra ifrågavarande högre instans. Domänstyrelsen finner sig därför böra

tillstyrka inrättande av en skogsvårdsstyrelserna överordnad institution. — — —

En sådan institution, förslagsvis benämnd skogsvårdsstyrelsernas överrevision, synes

böra utgöras av tre medlemmar, av vilka två verkligt sakkunniga och såsom framstående

skogsmän erkända personer utses av Kungl. Maj t, den ene såsom ordförande fölen

tid av sex år och den andra för tre år samt den tredje likaledes en erkänt

framstående skogsman — vilken ej får vara ledamot i någon skogsvårdsstyrelse —

utses av skogsvårdsstyrelserna ävenledes för en tid av tre år. Ordföranden i denna

överrevision skulle beständigt vara i tjänstgöring och åtnjuta så hög avlöning att

för denna befattning det vore möjligt att vinna en verkligt duglig och för ändamålet

fullt lämplig person. De övriga tvenne ledamöterna, vilka jämte ordföranden

skulle hava till uppgift att utöva inspektion och granskning av skogsvårdsstyrelsernas

arbeten, skulle tillkallas, då så erfordrades, för fattande av vissa och mera

viktiga beslut. Med biträde av juridiskt bildad sekreterare och erforderlig kanslipersonal

skulle de löpande ärendena avgöras av ordföranden. Overrevisionen

skulle såsom besvärsinstans motsvara ett centralt ämbetsverk, och besvär över

överrevisionens beslut skulle följaktligen anföras hos Kungl. Maj:t i vederbörande

departement.

Domänstyrelsen har den uppfattningen att en på i huvudsak nu skisserat sätt

anordnad skogsvårdsstyrelserna överordnad instans ej blott skulle fylla sin uppgift

utan även emottagas med förståelse av nämnda styrelser. Overrevisionen skulle

därjämte hava till uppgift att i olika avseenden leda skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

»

Uti andra över kommittébetänkandet avgivna yttranden har den

av kommittén föreslagna skogsvårdsinspektörsbefattningen i allmänhet

avstyrkts, varemot meningarna om skogsvårdsstyrelsernas inordnande i

större eller mindre omfattning under en övermyndighet varit synnerligen

delade. Särskilt från skogsstatshåll har det hävdats säsong nödvändigt

att en dylik myndighet av statlig karaktär tillskapades. Aven skogsägareförbundet

har förordat en övermyndighet, viiken dock icke finge

bliva något ämbetsverk, utan borde vara sammansatt mera i överensstämmelse

med skogsvårdsstyrelserna själva.

Från andra håll återigen har det invänts, att en dylik överstyrelse

skulle medföra schablonmässighet uti lagarnas tillämpning inom de olika

skogsvårdsstyrelseområdena samt minska skogsägarnas förtroende till

skogsvårdsstyrelserna. Av länsstyrelsen i Jämllauds län har uttalats, att

en centralmyndighet väl skulle vara av betydelse för ett rätt utförande

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 126 höft. (Nr 160.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe - mentschefen

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

av det skogsvårdsstyrelserna anförtrodda handhavandet av lagstiftningen

om enskildas skogar, men att det syntes tvivelaktigt, huruvida redan

nu och såsom betingelse för en förbättrad skogslagstiftning en sådan

myndighet borde tillskapas; något mera trängande behov därav hade

icke enligt länsstyrelsens mening framträtt. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län har framhållit, att skogsvårdsstyrelsernas självständiga

ställning borde höja deras intresse och skärpa deras ansvarskänsla,

varemot en statlig kontrollerande myndighet över dem lätt kunde hava

en menlig inverkan på deras företagsamhet, enär de kände sig bundna

med hänsyn till kontrollmyndigheten.

De synpunkter, ur vilka en central myndighet över skogsvårdsstyrelserna

ansetts erforderlig eller önskvärd, "hava i stort sett varit dels

erhållandet av en sakkunnig överinstans, dit klagan kunde föras över

skogsvårdsstyrelsernas beslut, och dels åstadkommandet av så stor enhetlighet

i lagtillämpningen och styrelsernas verksamhet i övrigt, som

kunde ske utan för stort ingrepp i den av lokala förhållanden betingade

smidigheten.

Vad angår den skogliga kompetensen hos de myndigheter, vilka

tillerkänts bestämmanderätt uti skogsvårds frågor, gäller enligt såväl

nuvarande som föreslagna bestämmelser, att frågor om reproduktionsåtgärder

falla under domstols avgörande, medan utsynings- eller tillståndsfrågor

i händelse av missnöje med skogsvårdsstyrelsens beslut skola

prövas av länsstyrelsen och Kungl. Maj:t. Då det nu påyrkats införandet

av en särskild, fackutbildad besvärsinstans, lärer därmed avsetts att ersätta

länsstyrelsen, icke däremot vederbörande domstol. Visserligen föreligger

den olikheten beträffande dessa båda myndigheters befattning med hithörande

frågor, att det vid domstolsförfarandet gäller att avgöra, huruvida

någon skyldighet föreligger att vidtaga vissa skogsvårdsåtgärder,

medan länsstyrelsens prövning hänför sig till vad som ur rent skoglig

synpunkt under vissa förutsättningar bör ske eller kan fordras, men ur

denna olikhet torde näppeligen kunna härledas något stöd för kravet på en

starkare fackutbildad myndighet än länsstyrelsen. Lika väl som vid

domstolen kan hos länsstyrelsen erhållas en allsidig handläggning, därvid

olika forstliga synpunkter kunna komma till sin rätt. På samma gång

får icke förglömmas den kommunala karaktären hos skogsvårdsstyrelserna

och att vid avgörandet av hithörande frågor många av ortsförhållandena

och dylikt härflytande omständigheter äro av betydelse, vilkas rätta

beaktande lättare kan ske hos länsstyrelsen än av en central övermyndighet.

Icke utan betydelse torde slutligen vara, att den särskilda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition iVr 160.

fackmyndigheten väl icke skulle bliva slutlig instans över skogsvårdsstyrelserna,

utan i allt tall hithörande tvistefrågor tå dragas intör

Kungl. Magt. Åsikten, att den vid organiseringen av skogsvårdsstyrelserna

'' tillämpade grundregeln om deras självständighet visat sig

lycklig och fortfarande bör bibehållas, delas av mig. Härmed synes

mig dock icke oförenligt att få till stånd en större enhetlighet i styrelsernas

verksamhet i vissa avseenden. Att uppdraga regler härför på

sådant sätt, att självständigheten icke förspilles, är givetvis förenat med

svårigheter; i stort sett synes mig emellertid intet vara att erinra mot

vad i detta hänseende av kommittén föreslagits beträffande den av densamma

tilltänkte skogsvårdsinspektörens uppgifter. De i denna del framkomna

anmärkningarna hava egentligen icke heller hänfört sig till dessa

uppgifter, utan riktat sig emot det våga och obestämda uti själva befattningen

och därmed förknippad svårighet att göra sig gällande. På

grund av det fog, som ej kan frånkännas dessa anmärkningar, och då

över huvud en särskild myndighet icke torde vara lämplig eller erforderlig

för de angivna uppgifternas tillgodoseende, har det synts mig

naturligt att inordna de för den önskade enhetligheten erforderliga åtgärderna

uti domänstyrelsens verksamhet. De avseenden, som härvid

ifrågakomma, framgå närmare vid de särskilda paragraferna i den förevarande

förordningen; mera direkt gälla de 4 och 8 §§. I samband

med dessa domänstyrelsen tillagda uppgifter bör ock ses den befattning

med prövning av hushållningsplaner och uppsikt å från lagen om kommunskogar

m. m. dispensera^ skogar, som enligt nämnda lag uppdrag^

åt domänstyrelsen.

Rörande de särskilda paragraferna i förslaget må följande framhållas.

1 §-

Då det, såsom jag anmärkte vid remitterandet till lagrådet av förslaget

till skogsvårdslag, icke ansetts lämpligt att för något fall flera än

en skogvårdsstyrelse skulle kunna finnas inom ett landstingsområde, samt

det icke synts erforderligt att vidtaga någon ändring i styrelsernas sammansättning,

överensstämmer paragrafen, bortsett från en mindre jämkning,

med 1 § i den nuvarande förordningen.

2 §•

Enligt nu gällande bestämmelser fordras, att det forstligt bildade

biträde, som skall vara anställt hos skogsvårdsstyrelsen, helst bör hava

fullgjort vad som erfordras för vinnande av anställning såsom tjänsteman

i skogsstaten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

I kommitténs förslag har såsom ovillkorligt krav för dylik anställning

stadgats genomgången högre kurs vid skogshögskolan eller skogsinstitutet.

Kommittén yttrar härom:

»Även om med 1903 års lag och för dess handhavande ett dylikt krav icke

hehövt vara ovillkorligt, lärer detta vara oundgängligt med de nu föreslagna skogsrf

innehåll, icke blott med hänsyn till vissa skogars underkastande under

hushållmngsplaner, utan jämväl med hänsyn till behandlingen av skogar i exponerat

läge, växtlig ungskog m. m. Det må härutinnan erinras, hurusom vid införandet

av den nuvarande gottlandslagen de enligt denna på skogsvårdsstyrelsen

ankommande åliggandena ansågos av sådan mera krävande natur än de i 1903 års

lag angivna, att den gottländska skogsvårdsstyrelsens forstliga biträde måste äga

den kompetens, som erfordrades för vinnande av anställning såsom tjänsteman i

skogsstaten. Den i kommittéförslaget använda avfattningen beror därpå, att enligt

de för skogshögskolan gällande stadganden även den där anordnade lägre kursens

genomgående medför kompetens till viss anställning i skogsstaten. Att för skogsv

styrelsernas ifrågavarande biträden nöja sig därmed skulle icke vara tillfredsställande

eller lämpligt, så mycket mindre som å de skogsegendomar, beträlfande

vilka skogsvårdsstyrelserna skola hava att öva tillsyn, i allt större utsträckning

börjat anställas skogsmän av den högre fackutbildningen, gentemot vilka alltså en

på samma utbildningsplan fotad auktoritet är av nöden.»

_ h)et sålunda framställda kravet på högsta möjliga teoretiska utbildnmg

hos skogsvårdsstyrelsernas fackmannabiträde har biträtts utav

såväl styrelsernas delegerade som domänstyrelsen, och icke heller har

någon gensaga däremot gjorts uti de över kommittébetänkandet

övrigt avgivna yttrandena.

För de ifrågavarande biträdena har som bekant alltifrån tillkomsten

av skogsvårdsstyrelserna använts benämningen länsjägmästare. Av kommittén,

dit framställningar om ändring av sagda benämning inkommo

från »föreningen Sveriges ordinarie jägmästare» och »de extra jägmästarnes

förbund», uttalades att då benämningen ifråga hunnit växa fast i

det allmänna medvetandet samt någon annan, för den skogsägande befolkningen

lika signifikativ benämning svårligen stode att finna, kommittén

icke funnit anledning föreslå någon ändring.

Med anslutning till detta uttalande har jag ytterligare funnit det

lämpligt att i själva förordningen införa den hävdvunna benämningen.

Såsom av kommittén anmärkts, har så redan skett uti ett par av Kungl.

Maj:t fastställda skogsvårdsstyrelsereglementen.

Uti kommitténs förslag hade vidare intagits en bestämmelse därom,

att om för någon skogsvårdsstyrelses verksamhet mera än ett forstligt.

biträde funnes erforderligt, Konungen skulle äga att på framställning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Btvrelsen förordna därom. Denna bestämmelse bär emellertid avstyrkts

i ”ett flertal yttranden, och även mig har densamma synts icke böra

medtagas. Ån viktigare än att olika skogsvårdsstyrelser arbeta likformigt

är, att varje styrelses verksamhet för sig varder enhetlig, och

för ernåendet härav kan det icke vara lyckligt med flera jämnställda

länsjägmästare, huru än en arbetsfördelning dem emellan må ske. Däremot

synes mig en nödigbliven ökning av de fackutbildade arbetskrafterna

lämpligen böra ske genom anställande av biträdande, d. v. s. under den

ordinaries ledning stående, länsjägmästare. Sådana finnas redan uti

ett flertal landstingsområden, och denna anordning torde hava visat sig

fördelaktig. En bestämmelse i ämnet har synts mig hava sin plats här.

3 §•

De bestämmelser, som i denna paragraf tillagts till vad nu gäller,

avse att ordna förfarandet vid förfall för den av Kungl. Maj:t utsedde

ordföranden. Kommitténs av skogsvårdsstyrelsernas delegerade biträdda

förslag har härvid blivit följt, och till vad kommittén därom anfört torde

intet vara att tillägga.

4 §•

Av de olika punkterna vid angivandet av skogsvårdsstyrelsernas

uppgifter nämnes även här den undervisande och bispringande verksamheten

först, såsom varande den förnämsta även efter den skärpning

som de nya lagbestämmelserna innebära.

Beträffande liäntydningen uti mom. c) till åligganden för skogsvårdsstyrelse

enligt andra lagar än direkta skogsvårdslagar, må erinras

om exempelvis lagen om förvaltning av bysamlälligheter m. m., enligt

vilken skogs vårdsstyrelse har vissa uppgifter.

I likhet med införandet uti 2 § av benämningen länsjägmästare

har här i mom. f) intagits beteckningen länsskogvaktare för skogsvårdsstyrelsernas

personal med lägre skoglig utbildning.

Uti en del av de över kommittébetänkandet avgivna yttrandena

har anförts, att i sammanhang med bestämmelserna om avlöning till

skogsvårdsstyrelsernas personal jämväl borde föreskrivas skyldighet att

ordna dess pensionering. Denna fråga torde emellertid numera hava

ordnats på sådant sätt, att dylika bestämmelser icke äro erforderliga.

En ny bestämmelse innehåller mom. g) om fastställelse av visst

stämpelmärke för skogsvårdsstyrelse. Vid anmälan den 24 februari 1922

av förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 27 maj 1921

(nr 265) om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

å fastighet i enskild ägo berörde chefen för justitiedepartementet, med

återgivande av ett utav en skogsvårdsstyrelse anmärkt fall, frågan huruvida

bestämmelserna i 12 kap. 7 § strafflagen om straff för den, som

falskeligen anväode allmänna stämplar och märken, vore tillämpliga beträffande

skogs vårdsstyrelses märke, men ansågs frågan icke hava något

egentligt samband med den provisoriska skogslagstiftningen. Då nu en

ny skogslag framlägges, har det synts lämpligt att föreskriva fastställandet

av särskilt stämpelmärke för skogsvårdsstyrelse. Därigenom torde

åt sådant märke förlänas en karaktär av allmänt, som ställer dess inrymmande

under straffskyddet i 12 kap. 7 § strafflagen utom allt tvivel.

I fråga om bestämmelserna rörande sakkunnig hjälp och anvisning

från skogsvårdsstyrelsen samt därför av denna meddelade villkor hava

vissa jämkningar i kommitténs förslag ansetts nödiga i syfte att tydligare

utmärka förhållandet mellan berörda bestämmelser och närstående stadganden

i skogsvårdslagen.

För främjande av den önskvärda enhetligheten i skogsvårdsstyrelsernas

organisation och A-erksamhet bör det vara till gagn, att domänstyrelsen

yttrar sig över uppgjorda förslag till reglementen, innan sådana

av Kungl. Maj:t fastställas. Bestämmelse härom har därför här intagits.

5 §''

Om tillsättande av skogsvårdskommittéer gäller för närvarande,

att sådant må ske inom kommun, som sådant önskar. Häri har skogslagstiftningskommittén

föreslagit den ändring, att tillsättandet skall bero

av, om skogsvårdsstyrelsen påfordrar det. Skogsvårdsstyrelsernas delegerade

hava upptagit båda förutsättningarna såsom alternativa, och härtill

har jag anslutit mig.

Det i paragrafen nya andra stycket har föreslagits av kommittén

och likaledes upptagits av styrelsernas delegerade. Den däri innehållna

bestämmelsen återfinnes för närvarande i vederbörande reglementen, men

har synts hava en riktigare plats här.

Av nuvarande instruktioner innehåller flertalet medgivande för

skogsvårdskommittéerna att själva få välja sina ordförande, medan i ett

par är föreskrivet, att den av skogsvårdsstyrelsen utsedde ledamoten

skall vara ordförande. Uti några av de över kommittébetänkandet avgivna

yttrandena har uttalats, att sistberörda förhållande alltid borde

vara regel. Då emellertid, enligt vad nyss sagts, skogsvårdsstyrelserna

redan nu hava i sin hand att ordna ordförandeskapet på nämnda sätt,

om så finnes önskligt, torde någon bestämmelse i denna del icke vara

i förordningen erforderlig.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr U>0.

15

6 §.

Uti den nuvarande skogsvårdsstyrelseförordningen innehåller motsvarande

paragraf, att de under skogsvårdsstyrelsens förvaltning ställda

medel ej få användas för skogar, tillhörande stat, kommun eller allmänna

inrättningar och stiftelser och ej heller för häradsallmänningar. Sammanställer

man denna bestämmelse med stadgandet i 5 § av förordningen

om skogsvårdsavgift den 11 oktober 1912, att nämnda förordning

frånsett de geografiska begränsningarna för densamma — icke gäller

virke, som avverkats inom området för städer, som icke tillhöra landstingsområde,

innebär förstberörda bestämmelse, att för de där angivna

skogarnas del, utom de inom nyssnämnda städers områden liggande,

skogsvårdsavgift skall erläggas, men något bidrag från skogsvårdskassan

icke kan erhållas.

Beträffande statens skogar har kommittén yttrat, att staten icke

blott icke behövde, utan ej heller borde för sina skogsvårdsarbeten taga i

anspråk något av skogsvårdsstyrelsernas medel, oaktat staten erlade

skogsvårdsavgift; utgåendet av denna avgift från statens skogar vore

nämligen att betrakta som en form, vari staten lämnade understöd åt

den enskilda skogsvården. I fråga om övriga skogar har kommittén hävdat

den uppfattningen, att skyldigheten att erlägga skogsvårdsavgift och rättigheten

att åtnjuta bidrag ur skogsvårdskassan borde korrespondera med

varandra, Något hållbart skäl, varför icke, såsom naturligt syntes vara, alla

skogar, som stode under skogsvårdsstyrelses tillsyn, skulle kunna få del

av skogsvårdskassans medel, syntes kommittén icke kunna andragas.

Skulle som skäl för uteslutandet av de i den gällande skogsvårdsstyrelseförordningen

i sådant hänseende angivna skogarna hava ansetts, att

dessas ägare själva, utan ett dylikt ekonomiskt understöd, borde vara i

stånd att vidtaga skogsvårdsarbeten, kunde detta icke av kommittén

godkännas som rättmätigt, för såvitt avsåges andra än statens skogar.

Det kunde nämligen väl tänkas, att i särskilda fall det ställde sig svårare

för en enligt de nuvarande bestämmelserna från bidrag utesluten

skogsägare — t. ex. en kommun, som med kännbara uppoffringar skaffat

sig en skog, där kulturåtgärder vore av nöden — än för en till bidrag

berättigad att bekosta åtgärder för skogens förbättring eller vård. Det

måste ock anses som principiellt orätt att från erhållande av bidrag

från skogsvårdskassan utestänga vissa kategorier skogar, då de alla

skulle erlägga till nämnda kassa ingående avgifter. Med en utsträckt

rätt att få del utav skogsvårdskassans medel vore emellertid icke sagt,

att icke vid beviljandet av bidrag hänsyn borde tagas till de olika skogs
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

ägarnes ekonomiska ställning, tvärtom borde man därvid alltjämt räkna

på vad redan 1896 — 99 års kommitté uttalat därom, att den med ortens

skogsförhållanden förtrogna skogsvårdsstyrelsen vid utlämnande av bidrag

till enskilde skogsägare komme att taga behörig hänsyn till vad billigheten

härutinnan krävde.

Med inordnandet av både skyddsskogar, kommuners skogar och

häradsallmänningar under skogsvård sstyrelsernas tillsyn har den angivna

grundregeln ställt sig tämligen lätt för kommittén att genomföra i dess

förslag. Ett par jämkningar hava därvid föreslagits uti förordningen

om skogsvårdsavgift, och åt förevarande paragraf av skogsvårds förordningen

har givits ny lydelse, som bibehållits i departementets förslag.

Den här för skogsvårdsstyrelsernas del angivna regeln bör nämligen

gälla, även om skogsvårdsavgifter utgå från andra skogar än som

äro ställda under skogsvårdsstyrelsernas tillsyn. De bestämmelser om

dylika skogsvårdsavgifter, som bliva erforderliga med hänsyn till den

olika behandlingen av vissa skogar i kommitténs och i det nu framlagda

förslaget, återfinnas i lagen om skyddsskogar och förordningen

om vissa ändringar i skogsvårdsavgiftsförordningen.

Vid förevarande paragraf har skogslagstiftningskommittén även

till behandling upptagit en fråga, som kommit till uttryck i riksdagens

skrivelse den 23 april 1907 om utarbetande och framläggande av förslag

till lagbestämmelser, varigenom skogsvårdsstyrelserna tillädes rättighet

att i fall, då sådant funnes lämpligt, förvärva skogsmark till bildande

av allmänningar för vederbörande landstingsområde samt för sådant

ändamål använda influtna skogsvårdsavgifter.

Sådana bestämmelser, som sålunda satts i fråga, hava av kommittén

bestämt avstyrkts. Som skäl härför har kommittén anfört dels det oklara

och oegentliga uti att, med det sätt, varpå skogsvårdskassan bildas, dess

medel skulle användas till förvärv åt landstinget, och dels det för skogsvårdsstyrelsernas

egentliga uppgifter främmande och för den enskilda

skogsvården menliga, som läge uti dylika bestämmelser.

Dessa kommitténs synpunkter, för vilkas närmare utförande jag

får hänvisa till betänkandet,1 hava synts mig avgörande, och något stadgande

i antydd riktning har förty icke av mig upptagits.

7 §•

Denna paragraf är oförändrat lika med motsvarande i den gällande

förordningen.

1 Komm. bet. I s. 508—512.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

17

8 §•

Bland de avseenden, vari oenhetlighet påklagats rörande de olika

skogsvårdsstyrelserna, hava framhållits formen och grunderna för deras

årsberättelse. Påtagligt är ock, att olikheter härutinnan kunna försvåra

och t. o. m. omöjliggöra eu jämförelse av frågor och förhållanden inom

de särskilda verksamhetsområdena, vilken kunde vara nyttig eller önsklig.

För avhjälpande av dylika olägenheter har intagits en bestämmelse, att

domänstyrelsen äger meddela föreskrifter om grunderna för och uppställningen

av skogsvårdsstyrelsernas redovisningar och framställningar

om skogarnas tillstånd och skötsel.

Den nuvarande bestämmelsen, att det ankommer på landstinget

och hushållningssällskapet att bevilja eller vägra skogsvårdsstyrelse ansvarsfrihet,

synes hava grundats på styrelsens karaktär av kommunal

myndighet och lämnandet av bidrag till styrelsen från nämnda korporationer.

I den mån dylika bidrag lämnas, torde ock någon ändring

uti berörda bestämmelser i fråga om ansvarsfrihet icke böra göras.

Däremot har det synts mig, att även från statens sida en prövning

av frågan om ansvarighet bör förekomma, likasom ju redan enligt

hittillsvarande regler en av revisorerna utses av Kungl. Maj:t. Det

må ock härvid erinras om att de från skogsvårdsstyrelserna till Kungl.

Maj:t inkomna berättelserna jämte revisionsberättelser brukat av Kungl.

Maj:t överlämnas till domänstyrelsen för den åtgärd, vartill domänstyrelsen

kunde anse desamma föranleda; något vidare i anledning därav

har emellertid icke förekommit. Åt de bestämmelser i ämnet, jag ansett

mig böra föreslå, har givits en något annan läggning.

9 §•

Beträffande denna paragraf har någon ändring av saklig innebörd

icke funnits påkallad.

De beträffande övergången från de äldre förordningarna — angående

skogsvårdsstyrelser och angående sådan styrelse inom Gottlands

län — till de nya uti förslaget upptagna bestämmelserna torde icke

tarva någon särskild förklaring.

Departementschefen uppläser härefter inom departementet utarbetat,

såsom bilaga vid detta protokoll fogat förslag till förordning angående

skogsvårdsstyrelser samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdngen

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 126 käft. (Nr 160.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

att antaga samma förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

19

Bilaga.

Förslag

till

Förordning

angående skogsvårdsstyrelser.

Härigenom förordnas som följer:

1 §''

Skogsvårdsstyrelse, som jämlikt skogsvårdslagen skall finnas för uppsikt

över lagens efterlevnad, skall inom varje landstingsområde bestå av tre

med skogsförhållandena i orten förtrogna män, utsedda för tre år i

sänder, en såsom ordförande av Kungl. Maj:t, en av landstinget och en

av hushållningssällskapets förvaltning sutskott. Finnes inom landstingsområde

mera än ett hushållningssällskap, utses för varje hushållningssällskap

eu ledamot samt av landstinget så många ledamöter, som hushållningssällskapen

äro. Suppleanter till lika antal som ledamöterna

utses för samma tid och på enahanda sätt som dessa.

Sammanfaller landstingsområde icke med verksamhetsområdet för ett

eller flera hushållningssällskap, förordnar Kungl. Maj:t, med iakttagande,

i den mån sådant kan ske, av ovan stadgade grunder, huru med utseende

av ledamöter i skogsvårdsstyrelse och suppleanter för dem skall förfaras.

2 §•

Hos skogsvårdsstyrelse skall såsom biträde (länsjägmästare) vara

anställd en skogligt bildad man, vilken avlagt fullständig avgångsexamen

från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarekurs.

Därjämte må skogsvårdsstyrelse, där så finnes erforderligt, anställa

biträdande länsjägmästare; och må härtill utses jämväl person, som

allenast avlagt avgångsexamen från skogsinstitutets lägre kurs eller

skogshögskolans forstmästarekurs.

3 §•

För besluts fattande inom skogsvårdsstyrelse fordras, att densamma

skall vara fulltalig. Vid förfall för den av Kungl. Maj:t utsedde ord
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

föranden inträder såsom ordförande den i styrelsen äldste ledamoten eller,

där de äro samtidigt till ledamöter valda, den till levnadsåren äldste,

samt i dennes ställe den för honom utsedde suppleanten. Åro vid omröstning

inom styrelsen meningarna delade, bliver den mening gällande,

varom de flesta förenat sig; äro rösterna för olika meningar lika delade,

gäller den mening, som biträdes av ordföranden.

4 §•

Skogsvårdsstyrelse har till uppgift att

a) befrämja den enskilda skogshushållningen genom utbredande av

kunskap i skogsskötsel, beviljande av bidrag till och utförande av arbeten

för skogskultur samt vidtagande i övrigt av åtgärder, ägnade att befordra

en förbättrad skogshushållning;

b) föranstalta därom, att inom verksamhetsområdet finnes tillräcklig

tillgång på skogsfrö och plantor av kontrollerad, för orten lämplig beskaffenhet;
c)

utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande

skogsvårds- och andra lagar på skogsvårdsstyrelse ankomma, samt beträffande

de åtgärder, styrelsen i sådant avseende vidtager, så ock om

beslut, som på styrelsens framställning av domstol eller annan myndighet

meddelats, föra förteckning samt lämna upplysning, när sådant begäres;

d) föra förteckning över de inom styrelsens verksamhetsområde befintliga

skogar, som äro underkastade bestämmelserna i lagen angående

vård av kommunskogar m. m.;

e) förvalta de medel, som genom skogsvårdsavgift^ eller eljest

inflyta till skogsvårdskassan;

f) antaga och med omhänderhavda medel avlöna dels i 2 § omförmälda

länsjägmästare, så ock sekreterare, där särskild sådan erfordras,

dels ock därutöver, i den mån så prövas nödigt, skogligt utbildade tillsyningsman

(länsskogvaktare) ävensom kontorsbiträden samt att utfärda

instruktioner för dessa;

g) fastställa visst stämpelmärke att användas vid utsyningar och

andra förrättningar, som verkställas av styrelsens personal, samt på

lämpligt sätt bringa detta märke till allmän kännedom.

önskar i annat fall än i skogsvårdslagen angivits ägare eller innehavare

av skogsmark sakkunnig hjälp eller anvisning för tillämnad avverkning

eller i avseende å skogsmarks behandling, må skriftlig

anmälan därom göras hos skogsvårdsstyrelsen, som förordnar lämplig

person att lämna sökanden den hjälp eller de upplysningar han begärt.

På skogsvårdsstyrelse ankommer att föreskriva de villkor, under vilka

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts preposition Nr 160.

skogsägare må erhålla sådant biträde av styrelsens länsjägmästare eller

länsskogvaktare; ägande styrelse därvid att i fall av behov lämna dylikt

biträde avgiftsfritt.

Skogsvårdsstyrelse bar att vid fullgörande av sin uppgift ställa sig

till efterrättelse det reglemente, som Kungl. Magt efter styrelsens förslag

samt landstingets, hushållningssällskapets förvaltningsutskotts och domänstyrelsens

hörande fastställer.

5 §•

För att medverka vid utförandet av den skogsvårdsstyrelse enligt

4 § a) — c) tillkommande uppgift i avseende å skogsvården skall inom

kommun, som så önskar eller där skogsvårdsstyrelsen så påfordrar, tillsättas

en skogsvårdskommitté av tre personer, vilka för en tid av tre

år utses, en av skogsvårdsstyrelsen samt de två övriga av kommunalstämman

enligt den grund, som för utseende av gode män vid laga

skifte är stadgad.

Skogvård skommitté vare skyldig att efter instruktion, som av styrelsen

fastställes, lämna de meddelanden och uppgifter rörande skogsvården,

som av styrelsen begäras, ävensom att i övrigt inom kommunen

tillhandagå styrelsen vid utövandet av dess verksamhet.

6 §>

De under skogsvårdsstyrelses förvaltning ställda medel få ej användas

för andra skogar än dem, som stå under skogsvårdsstyrelsens tillsyn.

7 §‘

Ordförande och ledamöter i skogsvårdsstyrelse samt de i 8 § av

denna förordning omförmälda revisorer skola för varje sammanträde ävensom

för de resor, som av deras berörda uppdrag föranledas och äro att

såsom nödiga anse, ur skogsvårdskassan erhålla ersättning enligt tredje

klassen i gällande resereglemente.

8 §''

Skogsvårdsstyrelse åligger att före april månads utgång varje år

till länsstyrelsen avgiva redovisning för sin förvaltning under näst

föregående kalenderår, skolande vid denna redovisning vara fogad en

kortfattad framställning angående de under skogsvårdsstyrelsens tillsyn

stående skogarnas tillstånd och skötsel. Denna redovisning och framställning

skall vara avfattad enligt grunder och i uppställning, varom

domänstyrelsen äger meddela föreskrifter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

Redovisningen skall granskas av revisorer, utsedda för ett år i

sänder, en av Kungl. Maj:t och de övriga till antal och enligt de grunder,

som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen är föreskrivet. Revisionsberättelsen,

i vilken ansvarsfrihet för styrelsen skall till- eller avstyrkas,

skall tillika med nämnda framställning angående skogarnas tillstånd och

skötsel till trycket befordras samt dels utdelas bland ledamöterna i landstinget

och vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott minst

en månad före landstingets nästa lagtima sammanträde, dels ock samtidigt

insändas till domänstyrelsen.

På landstinget och hushållningssällskapet ankommer att för dess del

bevilja eller vägra skogsvårdsstyrelsen ansvarsfrihet för styrelsens förvaltning

under det år, revisionsberättelsen omfattar. Domänstyrelsen

skall efter verkställd granskning överlämna handlingarna till Kungl. Maj:t

med till- eller avstyrkande av ansvarsfrihet för skogvårdsstyrelsen och

med angivande i övrigt av de erinringar eller framställningar, vartill

omständigheterna må föranleda. Finner Kungl. Maj:t ansvarsfrihet icke

böra beviljas skogsvårdsstyrelse, förordnar Kungl. Maj:t domänstyrelsen

att genom sin fiskal vidtaga därav påkallade åtgärder.

9 §•

Ordförande och övriga ledamöter i skogsvårdsstyrelse ansvara

gemensamt för de medel, styrelsen haft under sin förvaltning. Denna

ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blivit efter tv i 8 § sägs eller,

om klander anställes, av vederbörlig domstol godkänd/eller ock till dess

natt och år efter räkenskapens avlämnande förflutit, utan att klander i

laga ordning blivit anställt.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1923.

Genom densamma upphävas förordningarna den 24 juli 1903 (nr

79 s. 11) angående skogsvårdsstyrelser samt den 13 juni 1908 (nr 44 s. 5)

angående skogsvårdsstyrelse inom Gottlands län, med iakttagande likväl:

1) att enligt äldre förordning utsedda ordförande och ledamöter i

skogsvårdsstyrelserna skola fortfara med sina berörda uppdrag den därför

bestämda tiden;

2) att jämlikt 2 § i äldre förordning hos skogsvårdsstyrelse

anställt biträde må i sin anställning bibehållas, även om han icke fullgjort

vad därför enligt samma § i den nya förordningen erfordras; samt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 160.

3) att efter utfärdandet av denna förordning skogsvårdsetyrelserna

ofördröjligen skola till domänstyrelsen insända sina reglementen med

förslag''till de ändringar och tillägg ddrh 80.m kunna finnas erforderliga,

varefter och sedan landstingen och hushållningssällskapens förvaltningsutskott

däröver yttrat sig, domänstyrelsen med eget yttrande överlämnar

samtliga reglementen och förslag till Kungl. Maj:t för prövning och

fastställelse.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser ävensom i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten
  2. SärU 1923:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 160 med förslag till förordning angående skogsvårdsstyrelser ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten