Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift

1923-03-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:161, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i förordningen den 11 oktober

1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift; given Stockholms slott den

10 mars 1923.

Kung], Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Departementschefen, statsrådet Linders anför vidare:

Bland förslag, som jag vid föredragandet av vissa skogslagstiftningsfrågor

den 27 oktober 1922 omförmälde såsom framgångna ur den så

Bihang till riksdagens protokoll 1923■ 1 saml. 127 höft. (Nr 161.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

Vissa under

lappmarksförordningen

hörande

tleogar.

Skogar inom

vissa städers

områden.

kallade skogslagstiftningskommitténs betänkande, var slutligen förslag till

förordning om ändrad lydelse av 5 § i förordningen den 11 oktober 1912

om skogsvårdsavgift. Sedan vid företagen omarbetning av detta förslag

det befunnits, att ändringar i nämnda förordning borde göras utöver

den angivna paragrafen, anhåller jag nu att, i anslutning till förut i

dag av mig framlagda förslag, få anmäla även sålunda omarbetat förslag

till förordning om vissa ändringar i förordningen den 11 oktober 1912

(nr 275) om skogsvårdsavgift.

Då i förslaget till förordning om skogsvårdsstyrelser, 6 §, skogslagstiftningskommittén

föreslog, att skogsvårdsstyrelses tilldelande av

bidrag ur skogsvårdskassan skulle avse under styrelsens tillsyn ställda

skogar, men inga andra, hade kommittén utgått ifrån, att även städers

och andra kommunskogar, häradsallmänningar och skvddsskogar skulle

stå under sagda tillsyn. Därjämte föreslog kommittén, att i de nuvarande

bestämmelserna om skogsvårdsavgift — enligt vilka från skyldigheten

att erlägga dylik avgift äro undantagna bland annat skogar, belägna

inom området för städer, som icke tillhöra landstingsområde —

skulle göras de ändringar, att dels denna frihet för sistberörda skogar

upphävdes och dels från skogsvårdsavgift fritoges nedanför Västerbottens

län belägna skogar, som lyda under den så kallade lappmark sförordningen.

Härigenom skulle — med undantag för statens skogar — bliva

tillämpad den av kommittén hävdade grundregeln, att behörigheten att

åtnjuta skogsvårdsbidrag och skyldigheten att erlägga skogsvårdsavgift

skulle motsvara varandra.

Beträffande de omförmälda under lappmarksförordningen lydande

skogarna framhöll kommittén, hurusom dessa icke stode under skogsvårdsstyrelses

tillsyn, samt anförde:

För närvarande torde åtminstone inom Västernorrlands län även dylika

skogar komma i åtnjutande av bidrag från skogsvårdsstyrelsen, ehuruväl detta icke

torde vara fullt överensstämmande med gällande bestämmelser. Genom den föreslagna

lydelsen av 6 § i lagen angående skogsvårdsstyrelser uppstode emellertid

ett bestämt hinder för fortsättande av en dylik praxis, men med upphörandet av

denna borde den gärd av rättvisa beredas berörda skogar, att de fritoges från

skogsvårdsavgift.

Kommitténs förslag härutinnan har biträtts av domänstyrelsen, och

mot detsamma lärer intet vara att erinra.

Den andra av kommittén avsedda ändringen i skogsvårdsavgiftsförordningen

gäller skogar, belägna inom området för städer, som icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

tillhöra landstingsområde. Dessa skogar hade före den nuvarande förordningen

fått utgöra skogsvårdsavgift men icke kunnat få del av några

skogsvårdsbidrag, enär inom dessa städer icke farinös några skngsvårdsstyrelser.

År 1920 infördes emellertid, i enlighet med vad i skogslagstiftningskommitténs

betänkande föreslagits, i lagen angående vård av

enskildes skogar stadgande om, att i fråga om skogsmark, som vore

underkastad bestämmelserna i lagen men belägen inom området för

stad, som nyss sagts, tillsynen skall utövas av skogsvårdsstyrelsen inom

det landstingsområde, varav staden omgives. Därmed följde ock möjlighet

att erhålla skogsvårdsbidrag för sådan skogsmark, och i sammanhang

därmed hade därför en återgångsrättelse bort vidtagas i skogsvårdsavgiftsförordningen,

så att dylik avgift åter skolat utgå från dessa

skogar. Så skedde emellertid ej, och det är sådan rättelse, som nu

föreslås, genom ändring i 5 § av förordningen.

Vad angår kommitténs av mig förut i dag vid redogörelse för

6 § av skogsvårdsstyrelseförordningen angivna ståndpunkt att anse utgörandet

av skogsvårdsavgift från statens skogar såsom en form, vari

staten lämnar understöd åt den enskilda skogsvården, har domänstyrelsen

härutinnan anfört följande:

I stort sett torde man kunna påstå, att skogar, för vilka hushållningsplaner

kunde med fördel upprättas, vore av den storlek och beskaffenhet, att skogsbruket

å desamma kunde bära sina omkostnader, varför desamma i allmänhet icke vore

i behov av understöd. Under sådana förhållanden syntes skogar av detta slag

icke heller böra erlägga skogsvårdsavgift. Till denna kategori av skogar borde

hänföras bland annat de allmänna skogar, från vilka avkastningen tillfördes statens

domäners fond, kyrkofonden eller andra ecklesiastika fonder, ävensom övriga

statens skogar. Styrelsens förslag innebure visserligen väsentliga förändringar ej

minst i det hänseendet att de årligen inflytande avgifterna torde komma att avsevärt

minskas till sitt totalbelopp, särskilt därigenom att skogsvårdsavgift icke

skulle utgå för virke, som avverkats å statens m. fl. allmänna skogar. Domänstyrelsen

vore emellertid icke övertygad om, att fullt så rikliga anslag till den enskilda

skogsvården å skogar, vilka stode under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt, vore

behövliga, som de nu utgående. Om det nämligen förhölle sig så som överjägmästaren

i Västra distriktet meddelat, att skogsvårdsstyrelserna kunnat anhopa

fonder eller reserver av skogsvårdsavgifter till ett sammanlagt belopp av mer än

3,000,000 kronor, vore det tydligt att allt för stora belopp ställts till deras förfogande.

I varje fall syntes det domänstyrelsen icke vara farligt att slå in på nu

föreslagen väg, ty skulle på så sätt erhållna skogsvårdsavgifter icke räcka till för

den enskilda skogsvårdens understödjande, återstode ju alltid att anvisa statsanslag

härtill såsom för närvarande tillginge i viss omfattning. Ett sådant förfaringssätt

syntes för övrigt vara mera rättvist än att såsom nu betunga en gren av statens

Statens

skogar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

Härads
allm&nningar.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

affärsverksamhet med att ensam utbetala ett sådant statsbidrag utan att på något

sätt gottskrivas härför.

Att, såsom domänstyrelsen yttrat, det måste anses orättvist att dess

affärs verksamhet skall betungas med att ensam utbetala ifrågavarande

statsbidrag utan att gottskrivas därför, därom är jag fullt ense med

styrelsen. Emellertid är jag tveksam om, huruvida skogsvårdsstyrelserna

även med den minskning i skogsvårdskassorna, som skulle ske genom

de allmänna skogarnas befriande från skogsvårdsavgift, under förhandenvarande

förhållanden skulle hava tillräckliga medel till sitt förfogande.

Med hänsyn härtill har jag ansett det böra för närvarande anstå med

en ändring i antydd riktning. Frågan därom är ju av beskaffenhet att

kunna upptagas utan sammanhang med den nu förevarande lagstiftningen;

ett lämpligt tillfälle därtill vill synas erbjuda sig samtidigt med

en blivande lösning av frågan om häradsallmänningarnas utgörande av

skogsvårdsavgift.

I fråga om häradsallmänningar har Sveriges häradsallmänningsförbund

i en till Kungl. Maj:s ingiven framställning av den 8 april

1920 hemställt om sådan ändring i förordningen om skogsvårdsavgift,

att dylik ej skulle utgå för virke, avverkat å häradsallmänning. I motiveringen

härför anföres, att de för alla häradsallmänningar sammanlagda

skogsvårdsavgifterna i medeltal torde belöpt sig till, för åren

1911 —1915 ungefär 10,000 kronor och för de senare åren 20,0(»0 kronor,

varefter det vidare yttras bland annat följande:

»Många omständigheter tala för, att häradsallmänningarna, även om de hade

rätt därtill, knappast skulle kunna påräkna så stora fördelar av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet, att de erlagda skogsvårdsavgifterna därigenom uppvägdes.

Häradsallmänningarna hava nämligen sedan lång tid tillbaka sin administration

så anordnad, att de genom egen hjälp kunna utföra alla skogsvårdsarbeten och

uppdraga de plantor, som erfordras för den i förhållande till deras ytvidd jämförelsevis

obetydliga skogsodlingen. De förmåner, som kunna erbjudas genom av

skogsvårdsstyrelserna kostnadsfritt eller till nedsatt pris lämnat plantörsbiträde och

anskaffade plantor, hava därför för dem ett ojämförligt mycket mindre värde än

för enskildas skogar, och detsamma är även fallet med förrättningar av annan art,

vilka pläga ombesörjas av skogsvårdsstyrelserna. Härtill kommer dessutom, att

många av de skogsvårdsarbeten, vilka äro särskilt nödvändiga å de i enskild ägo

befintliga skogarna, såsom skogsodling å äldre kalmarker och avdikning av för

skogsbörd synnerligen lämpliga områden, merendels redan hava utförts å häradsallmänningarna,

och i varje fall äro förhållandena å dessa sedan lång tid tillbaka

i många avseenden välskötta skogar sådana, att åtgärder av ovannämt slag icke

äro särskilt påträngande eller erfordras i större utsträckning. Dessa i och för sig

lyckliga omständigheter skulle emellertid utan tvivel och måhända med ett visst

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 161. 5

berättigande medföra, att häradsallmänningar, även om de hade rätt därtill, icke

skulle kunna påräkna en skogsvårdsavgifterna motsvarande andel utav de penninganslag,

som vissa skogsvårdsstyrelser lämna för verkställande av skogsvårdsarbeten,

och med all sannolikhet skulle de i detta avseende få stå tillbaka för de enskilda

skogarna. Bästa utvägen för att skapa rättvisa torde därför vara att helt befria

häradsallmänningama från erläggandet utav skogsvårdsavgifter. Härigenom skulle

även ett annat missförhållande kunna vinna rättelse.

Från många häradsallmänningar utdelas hela eller en del av virkesskörden

kostnadsfritt till delägarna, varigenom skyldigheten att erlägga skogsvårdsavgift

delvis bortfaller. Förfaringssättet är emellertid oftast förenat med den olägenheten,

att vissa delägare få mera virke än de behöva, under det att andras utdelning är

otillräcklig för deras husbehov. För att råda bot härpå har inom flera allmänningar

all utdelning av virke upphört och i stället försäljes detta å auktioner,

vilka endast äro upplåtna för delägarna. Härigenom blir emellertid virket icke

kostnadsfritt upplåtet till avverkning, varför skogsvårdsavgift måste erläggas därför

på sätt lagen bestämmer, vilket icke kan anses stå i överensstämmelse med rimlighet

och rättvisa.

När bestämmelserna om skogsvårdsavgift först tillkommo, var tanken den,

att varje skog, för vilken sådan erlagts, under tidernas lopp och så småningom

skulle återbekomma avgiften i form av anslag för skogsvård eller genom fördelar

av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, och samma tanke torde hava föresvävat lagstiftaren

vid avfattningen utav den nuvarande förordningen om skogsvårdsavgifter,

vilket antydes utav bestämmelsen att av de skogsvårdsavgifter, vilka influtit inom

ett visst landstingsområde, skola nittio procent ställas till dess skogs vårdsstyrelses

förfogande, varigenom de sålunda komma enbart detta landstingsområdes skogar

till godo. Det kan därför synas egendomligt, att häradsallmänningama skola ställas

utanför den för lagen grundläggande tanken.»

Domänstyrelsen har beträffande erläggandet av skogvårdsavgift

från häradsallmänningama framfört samma synpunkter som beträffande

statens skogar, under särskilt framhållande av dels att det vore orättvist

att pålägga vissa kategorier skogar en beskattning, varav endast

andra men icke de själva hade någon nytta, samt dels att skogsvårdsavgifterna

visserligen erlades genom trävaruindustrien, men ytterst och

i sista hand betaltes av ägaren till råvaran, vadan de innerst vore en

beskattning av skogsbruket. 1

1 överensstämmelse med vad kommitténs förslag i förevarande

hänseende innebar, anser även jag att, därest häradsallmänningama förläggas

under skogsvårdsstyrelsernas uppsikt, de även framgent böra

utgöra skogsvårdsavgift, men att i motsatt fall så icke bör ske. Då

emellertid frågan om dessa allmänningars skogsvårdsorganisatoriska ställning

icke kunnat framläggas vid innevarande riksdag, utan måst anstå,

som jag dock hoppas endast till nästa år, torde någon ändring i de

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Skyddsskogar.

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

gällande reglerna om skogsvårdsavgift erläggande från häradsallmänningarna

nu icke böra göras.

Vad härefter beträffar skyddsskogar, inträffade under år 1914, att

skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands läns landstingsområde, där den vida övervägande

delen av dylika skogar ligger, efter att förut hava ur skogsvårdskassan

lämnat bidrag även till dem, från nämnda år fann sig förhindrad

därtill. Härav föranleddes tvistigheter och framställningar, varför

närmare redogjorts uti kommitténs betänkande.1 ■ Kommittén, som

ansåg den av skogsvårdsstyrelsen sist hävdade meningen vara överensstämmande

med lagen, men att i saken förelåg ett missförhållande, som

borde avhjälpas, fann lösningen härav giva sig själv därigenom, att

enligt kommitténs förslag skyddsskogar fördes in under skogsvårdsstyrelsernas

tillsyn.

Domänstyrelsen, som icke kunnat biträda detta sistnämnda förslag

utan hemställt om skyddsskogarnas bibehållande under skogsstatens tillsyn,

har likväl ansett, att från dessa skogar fortfarande bör erläggas

skogsvårdsavgift, vilken borde ställas till domänstyrelsens förfogande.

_ Nya framställningar gjordes emellertid i ämnet till Kungl. Maj:t,

varvid framhölls, att de rådande förhållandena icke borde få fortvara

ända till dess en definitiv ny skogslagstiftning kunde genomföras. I

anledning härav ansåg jag mig böra upptaga frågan för sig, och på

min hemställan beslöt Kungl. Maj:t den 27 januari 1922 att, i avbidan

på den nya skogslagstiftningen, föreslå riksdagen att bifalla uppgjort

förslag till bestämmelser därom, att den del av de till den omförmälda

skogsvårdsstyrelsen inflytande skogsvårdsavgifterna, vilken erlagts från

skyddsskogar, skulle hållas avskild från övriga under styrelsens förvaltning

stående medel samt att styrelsen skulle äga att därav lämna understöd

och bidrag till kultur- och andra skogsvårdsåtgärder å skyddsskogarna

inom länet. Sedan denna proposition av riksdagen bifallits, 2

utfärdades bestämmelser i ämnet den 13 april 1922 (ur 159 och 160),

varjämte föreskrifter meddelats om erforderliga uppgifter i deklarationer

och skogsvårdsavgiftslängder angående skogarnas egenskap av skyddsskogar

(Svensk författningssamling nr 37).

Genom dessa provisoriska åtgärder har sålunda beträffande Jämtlands

län saken ordnats så, att skogsvårdsavgifter, som erläggas från

skyddsskogarna, överlämnas till skogsvårdsstyrelsen samt, avskilda från

1 Komm. bet. I sid. 266 o. följ.

2 Prop. nr 56; Utsk. 10 samt nr 21; F. K. prof. 19: 6; A. K. prof. 22: 30; Riksd. skriv, nr 92.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

7

dennas övriga medel, av styrelsen användas till skogsvårdsbidrag å

skyddsskogarua. I och för sig är denna anordning, med olika myndigheter

för övervakande av skogslagens efterlevnad och för understödjande

av skogsvårdsarbeten, ägnad att kunna medföra svårigheter och den hör

därför icke bibehållas i en blivande lag. Frågan bliver då, huruvida

över huvud taget skogsvårdsavgift fortfarande bör utgå från skyddsskogarna

samt, om så är fallet, i vilken ordning dessa avgifter höra

handhavas och tillgodogöras.

Vad det förstnämnda hänseendet beträffar, kunde det måhända i

förstone synas onödigt att uttaga eu avgift från vissa skogar och sedan

låta den komma dessa själva tillgodo. Emellertid lärer på dylikt sätt

säkerhet vinnas för att en viss andel av det genom avverkningen tillgodogjorda

skogskapitalet användes till åtgärder för beredandet av framtida

skogskapital. Skulle så endast kunna påräknas ske med medel,

varöver skogsägaren själv förfogade, lärer man få förutsätta, att avsevärt

mindre bleve åtgjort. Härtill kommer vidare, att med ställandet av

dessa avgifter till vederbörande myndighets förfogande, tillfälle beredes

denna att låta dem komma till användning på lämpligaste sätt och ställe.

Om sålunda skogsvårdsavgift fortfarande bör utgöras från skyddsskogarna,

har man att avgöra, vilken myndighet bör hava att taga befattning

därmed, då densamma icke enligt den nya lagen bör tillkomma

skogsvårdsstyrelsen. Härutinnan har domänstyrelsens förslag synts mig

vara att följa. I enlighet därmed har uti förslaget till skyddsskogslag

intagits bestämmelse om, att skyddsskogsfond skall finnas för varje län,

där skyddsskogar finnas, samt att ur denna anslag skall i mån av därför

tillgängliga medel lämnas ägare av nämnda skogar till utförande av

skogsvårds- eller kulturåtgärder.

De bestämmelser, som härutöver äro erforderliga för ordnandet

av dessa förhållanden, motsvara dem, som enligt vad jag ovan redogjort

provisoriskt meddelats beträffande Jämtlands län. Sålunda bör

kungörelsen den 27 januari 1922 (nr 37) angående viss bestämmelse för

nämnda län rörande deklaration till ledning vid virkestaxering ävensom

skogsvårdsavgiftslängd generaliseras att gälla varje län, där skyddsskog

finnes. Berörda kungörelse tillhör emellertid finansdepartementets handläggning.

Vidare synes mig det ovan angivna brevet den 13 april 1922

(nr 160) till länsstyrelsen i Jämtlands län angående viss bestämmelse

rörande uppbörd av skogsavgifter — varigenom länsstyrelsen anbefallts

att vid den densamma enligt 3 § av kungörelsen den 8 februari 1918

(nr 54) angående uppbörd av skogsvård savgifter m. m. åliggande utbetalning

till skogsvårdsstyrelsen av skogsvårdsavgiftsmedel uppgiva,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

huru stor del därav influtit från skyddsskogar — böra ersättas genom

att åt nyssnämnda 3 § i 1918 års kungörelse gives en ny lydelse, av

innehåll, att länsstyrelse skall av influtna skogsvårdsavgifter utbetala dels

till domänstyrelsen den del, som influtit från skyddsskogar inom länet,

och dels till vederbörande skogsvårdsstyrelse den andel av återstoden,

som är stadgad i förordningen om skoy:svårdsavgift. Föreskrift i sådant

hänseende bör alltså utfärdas i samband med utfärdande av nya skogsvårdslagar.

Det antydda stadgandet i förordningen om skogsvårdsavgift om

vissa andelar av inflytande sådana avgifter är 4 § i förordningen, där det

heter att nittio procent därav skola tillhandahållas skogsvård sstyrelsen

inom landstingsområdet samt tio procent redovisas till statskontoret för

att av Kungl. Maj:t i män av förefallande behov fördelas mellan samtliga

skogsvårdsstyrelser i riket. Detta stadgande bör sålunda jämväl

ändras i enlighet med vad ovan angivits.

För skyddsskogarnas del lärer härmed uppbörden, redovisningen

och användningen av därifrån utgjorda skogsvårdsavgifter bliva ordnade.

Departementschefen uppläser härefter inom departementet utarbetat,

såsom bilaga vid detta protokoll fogat förslag till förordning om vissa

ändringar i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att antaga samma förslag till förordning om ändrad lydelse av 4

och 5 §§ i förordningen den It oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten förordna, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 161.

9

Bilaga.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i förordningen den 11 oktober

1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift.

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ i förordningen den 11 oktober

1912 om skogsvårdsavgift skola erhålla följande ändrad lydelse:

4 §•

Av de genom skogsvårdsavgift^ inom varje landstingsområde

inflytande medel skall sådan del, som erlagts från skyddsskogar, överlämnas

till domänstyrelsen samt av återstoden nittio procent tillhandahållas

skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet och tio procent redovisas

till statskontoret för att av Kungl. Maj:t i mån av förefallande behov

fördelas mellan samtliga skogsvårdsstyrelser i riket.

5 §•

Denna förordning gäller icke virke, som avverkats inom Västerbottens

eller Norrbottens län, eller å sådana utom nämnda län belägna

skogar, som äro underkastade bestämmelserna i förordningen den 18

(uni 1915 angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1923, från och

med vilken dag förordningen den 13 april 1922 (nr 159) med vissa

bestämmelser angående skogsvårdsavgift^- från skyddsskogarna inom

Jämtlands län skall upphöra att gälla.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 127 käft. (Nr 161.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:281 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i förordningen den 11 oktober 1912 s. 9 i texten
  2. SärU 1923:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 161 med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ i förordningen den 11 oktober 1912 s. 1 i texten