Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning

1923-03-09 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:168, Med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

1

Nr 168.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om vissa ändringar i förordningen den 6 augusti 1894

angående mantalsskrivning; given Stockholms slott den

9 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om vissa ändringar i

förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 samt. 133 höft. (Nr 168.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition nr 168.

Förslag

till

förordning

om vissa ändringar i förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående

mantalsskrivning.

Härigenom förordnas, att § 6 mom. 1, § 7 mom. 1 samt § 12 i

förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning skola i nedan

angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 6 mom. 1.

Före mantalsskrivning----— egen kommun.

Angående uppläggande av mantalslängd för vissa mantalsskrivningsdistrikt

i Kopparbergs län förordnar Kungl. Maj:t.

§ 7 mom. 1.

Vid mantalsskrivningen — — —--förrättningen övervara.

Kommun äger rätt besluta om ersättning åt kommunalombud efter

de grunder, som i kommunallagarna stadgas angående dagtraktamente

och reseersättning åt ledamöter i styrelser och nämnder.

§ 12.

I fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd må

en var, vars rätt därav beröres, ävensom vederbörande kommun och

fattigvårdssamhälle söka ändring — —--— till bedömande.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1923.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds propositin nr 168.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notiiin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Sciilyteii, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson:

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 24 januari 1923 dagtecknad § 6 mom. l.

framställning om vidtagande av åtgärder för ändring i föreskrifterna ^ng^från

rörande redovisningen i mantalslängderna av hemman och lägenheter m. m. länsstyrelsen

har länsstyrelsen i Kopparbergs län anfört i huvudsak följande: bergsman.

Länsstyrelsen hade iakttagit, att inom fögderierna i länet hemman och

lägenheter, verk och inrättningar icke, på sätt i § 6 mom. 1 i gällande mantalsskrivningsförordning

föreskrivits, blivit uppförda i mantalslängderna, i anledning

varav länsstyrelsen ej mindre låtit verkställa av omständigheterna påkallad

utredning än även infordrat yttranden från vederbörande häradsskrivare. Genom

den verkställda utredningen hade inhämtats, bland annat, att anteckningar rörande

fastigheterna helt och hållet saknades i mantalslängderna för tre av länets fögderier

samt att i ett annat fögderi fastigheterna visserligen icke införts i själva

mantalslängden, men att desamma med undantag för två socknar inom fögderiet

i stället antecknats i bilagor till mantalslängderna eller s. k. fastighetsliggare,

omfattande en tidrymd av fem år.

Vid sammanträde inför länsstyrelsen den 17 december 1922 av samtliga

häradsskrivare i länet hade häradsskrivarna y berörda fögderier framhållit,

att det på grund av den långt gångna jordsplittringen inom respektive fögderier

vore omöjligt att i författningsenlig ordning uppföra fastigheterna, vilka däremot,

på sätt inom ett av fögderierna vore brukligt, ej allenast kunde utan även lämpligen

borde uppföras i särskilda såsom bilagor till mantalslängderna anslutna

liggare eller förteckningar.

Länsstyrelsen, som ifråga om lämpligheten av fastigheternas redovisande

i särskilda fastighetsliggare i huvudsak delade häradsskrivarnas uppfattning, ville

till stöd för sin åsikt härutinnan framhålla följande omständigheter.

Varje fastighet uttrycktes oftast i tunnland och kappland, snesland och

bandland, och i regel i tre-, fyr- och femsiffriga tal, och icke, såsom i a lmänhet

i andra län vore fallet, i bråkdelar av mantal.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Mai ds proposition nr 168.

Avskrivandet år från år under den korta tid, som årligen därför vore häradsskiivarna

tillmätt, av tiotusental sadana fastighetsbeteckumgar, som användes

inom nu antydda fögderier av Kopparbergs län, måste medföra, att en mängd fel

ock misskrivningar insmöge sig i längderna.

Genom fastigheternas splittring på många händer uppstode självfallet stor

svårighet att överskåda hemmanens redovisning och att kontrollera, att hemman

eller delar därav icke bortfölle eller dubbelfördes, vilket nu dessvärre ofta

vore fallet.

Aven om fastigheterna i författningsenlig ordning redovisades i mantalslängderna,

bleve denna redovisning icke överskådlig, enär genom hemmanens splittring

i en mängd smådelar dessas skattebeteckningar tillsammans med de i mantalslängden

uppförda personernas namn oftast komme att upptaga ett utrymme av

flera sidor, så att t. ex. av ett och samma hemman en viss del kunde komma att

redovisas å en viss sida i längden och en annan del av samma hemman först två

eller tre sidor längre fram. Att under sådana omständigheter vid varje rubbning

av äganderättsförhållandena kontrollsummera hemmanets skattetal komme att bliva

synnerligen tidsödande. Underlåtenhet av kontrollsummering skulle åter medföra

risk för misstag och felräkningar.

Därest åter fastigheterna, på sätt inom ett av fögderierna vore brukligt,

finge redovisas i fastighetsliggare, skulle i de allra flesta fall samtliga delar av

ett hemman kunna överskådligt redovisas å en enda sida, vilket uppenbarligen i

hög grad skulle underlätta kontrollen.

Länsstyrelsen ansåge för sin del, att med den omfattning, som merberörda

fyra fögderier nu hade, det för häradsskrivarna i dessa fögderier mötte oöverkomliga

svårigheter att i vederbörlig ordning uppföra hemman och lägenheter, verk

och inrättningar i mantalslängderna. Likväl vore det enligt länsstyrelsens åsikt

en oavvislig nödvändighet, att fastigheterna, särskilt hemmanen, redovisades icke

allenast i lastighetstaxeringslängderna, där de särskilda hemmansdelarna, uppdelade

på olika ägare, uppfördes, utan jämväl i en handling, som redovisade fastigheterna

hemmansvis, en handling av sådan beskaffenhet, att densamma dels gåve

en lätt överskådlig framställning av huru fastigheterna voro uppdelade mellan

olika ägare, dels möjliggjorde kontroll därå, att fastigheterna icke bortfölle eller

dubbelfördes, dels ock icke alltför ofta behövde avskrivas, enär varje omskrivning

medförde fel och misskrivningar.

Efter hörande ej mindre av vederbörande häradsskrivare än även av i frågan

insatta allmogemän, hade länsstyrelsen funnit en enligt dess åsikt lämplig

form för fastigheternas redovisning inom de socknar, där jordsplittringen gått

synnerligen långt, nämligen i en fastighetsliggare, vartill förslagsformulär funnes

bifogade framställningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts, anhöll nu länsstyrelsen,

bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för sådan författningsändring,

att det beträffande de mantalsskrivningsdistrikt inom

Kopparbergs län, med avseende å vilka länsstyrelsen funne sådant vara

lämpligt, bleve medgivet, ej mindre att hemman och lägenheter, verk

och inrättningar finge redovisas i särskilda mantalslängdsbilagor eller

fastighetsliggare, avseende en tidrymd av fem år och upprättade i över
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 168.

5

ensstämmelse med nämnda formulär, än även att hemman ocli lägenheter,

verk och inrättningar inom samma mantalsskrivningsdistrikt icke

behövde uppföras i själva mantalslängderna.

Över denna framställning hava kammarrätten och riksräkenskaps- Kammar-^

verket gemensamt avgivit infordrat utlåtande, som i huvudsak är av rikBräkenföljande

lydelse: skapsverket.

»I anledning av vad länsstyrelsen sålunda hemställt och föreslagit få ämbetsverken

till en början erinra därom, att mantalslängderna jämlikt gällande

mantalsskrivnings- och skatteförordningar hava till uppgitt att för skattskrivning

redovisa dels jorden, vilken i dem specifikt upptages efter hemman och lägenheter,

verk och inrättningar med dit hörande torp och andra lägenheter, dels befolkningen.

Om sättet för redovisningen av jorden lämnas föreskrifter i § 6 av nu gällande

mantalsskrivningsförordning den 6 augusti 1894 med däri senare vidtagna ändringar.

Men även för rent privaträttsliga förhållanden kan det vara av betydelse, att fastigheterna

och deras ägare finnas upptagna i mantalslängd^ i avseende härå kan

erinras om ett stadgande i andra stycket av 10 § av 1875 års lugfartsförordning.

Då enligt vad nu länsstyrelsens underdåniga framställning jämte vid densamma

fogade yttranden från häradsskrivarna i länet giver vid handen den inom

vissa fögderier av Kopparbergs län långt drivna jordsplittringen omöjliggjort en

sådan specifikation av jorden i mantalslängderna, som föreskrives i ovannämnda

författningsrum, synes till vinnande av överskådlighet och kontroll böra vidtagas

särskilda anordningar. Vad länsstyrelsen i sådant hänseende föreslagit, att

såsom särskild del av mantalslängden till en s. k. fastighetsliggare enligt

föreslaget formulär, vilken skulle hos häradsskrivaren förvaras, sammanföra alla

hemman och lägenheter m. m. med angivande endast av deras ägare, synes ämbetsverken

ändamålsenligt. Givetvis kunde det vara av ett visst gagn, att de båda

delarna av mantalslängden på det sätt förbundes, att i den del, som upptager

personerna, för fastighetsägare gjordes hänvisning till det eller de ställen i fastighetsliggaren,

där han är upptagen. Emellertid skulle, då det ej är ovanligt

att tiotals eller, vad de större trävarubolagen angår, hundratals fastigheter äro i

en ägares hand, dylika hänvisningar kräva jämförelsevis allt för mycket utrymme

och arbete och då dessutom i taxeringslängderna varje fastighetsägares innehav

är sammanfört, hava ämbetsverken stannat vid att icke föreslå några hänvisningar

av nämnda art.

Beträffande den sålunda föreslagna liggaren få ämbetsverken vidare anföra

följande.

Länsstyrelsens förslag innebär, att liggaren i fråga skulle utgöras av tvenne

delar, en enligt formulär A över hemman och en enligt formulär B över lägenheter

m. m. .

Med hänsyn till de svårigheter, som särskilt i Kopparbergs län lära möta

att skilja mellan hemman och lägenheter, finna ämbetsverken det lämpligare att

sammanföra hemman och lägenheter å en blankett, där de kunde upptagas i enlighet

med den fördelning i enheter, som förekommer i jordregistret, och med

angivande av registernumren i särskild kolumn.

Denna liggare borde, på sätt länsstyrelsen jämväl föreslagit, upprättas för

en tidrymd av fem år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition nr 168.

För första året av varje femårsperiod skulle vid mantalslängdernas insändande

till riksräkenskapsverket en fullständig avskrift av liggaren fogas vid

den del av mantalslängden, som innehåller de personella uppgifterna. För vart

och ett av återstående fyra år skulle det däremot vara tillräckligt att samtidigt

med den del av mantalslängden, som innehåller de personella uppgifterna, till

riksräkenskapsverket insända ett utdrag av liggaren, vilket skulle utvisa de’ förändringar,

som under året blivit av häradsskrivaren antecknade i liggaren.

Dessa utdrag borde i obundet skick insändas till riksräkenskapsverket för

att genom nämnda ämbetsverks försorg fogas vid den avskrift av fastighetsliggaren

för löpande femårsperiods första år, som blivit till riksräkenskapsverket insänd.

Då blanketter till mantalslängd enligt nu gällande formulär tillhandahållas

på statens bekostnad, torde jämväl blanketter till fastighetsliggare och utdrag av

denna liggare genom länsstyrelsens försorg tillhandahållas vederbörande häradsskrivare

kostnadsfritt.

I detta sammanhang vilja ämbetsverken framhålla, att, då arbetet med

fastighetsliggarnas första uppläggande och framtida förande lika väl som upprättandet

av mantalslängd erna, sådana de nu äro beskaffade, är ett tjänsteåliggande,

det icke får ifrågasättas, att detsamma skall draga särskild kostnad för statsverket.

Slutligen anse sig ämbetsverken böra betona, att den anordning beträffande

mantalslängdernas upprättande, som av länsstyrelsen föreslagits och av ämbetsverken

nu i viss modifierad form tillstyrkts, bör få tillämpning allenast i de

mantalsskrivningsdistrikt, där länsstyrelsen efter prövning finner synnerliga svårigheter

möta för mantalslängdernas uppläggande i enlighet med för riket i övrigt

fastställt formulär.

Den författningsändring, som skulle bliva en följd av det sålunda förordade

förslagets genomförande, skulle enligt ämbetsverkens förmenande kunna i huvudsak

inskränka sig till förordningen om mantalsskrivning den 6 augusti 1894 och

åstadkommas på följande sätt.

Till § 6 mom. 1 i förenämnda förordning skulle göras ett tillägg av följande

lydelse:

''Angående uppläggande av mantalslängd för vissa mantalsskrivningsdistrikt

inom Kopparbergs län är särskilt stadgat.’

Detta stadgande skulle lämpligen kunna meddelas i en särskild förordning,

som skulle innehålla bestämmelser om sättet för mantalslängdens uppläggande

och insändande till riksräkenskapsverket samt åtföljas av formulär till fastighetsliggare.

»

Till ämbetsverkens utlåtande var fogat ett förslag till förordning

med särskilda föreskrifter angående upprättande av mantalslängd för

vissa distrikt av Kopparbergs län av följande lydelse:

»Härigenom förordnas, att jämte de angående mantalsskrivning i allmänhet

gällande stadganden, såvitt de ej strida mot vad här nedan finnes föreskrivet,

följande särskilda bestämmplser skola i avseende å mantalsskrivning inom Kopparbergs

län lända till efterrättelse.

För de mantalsskrivningsdistrikt inom Kopparbergs län, beträffande vilka

länsstyrelsen på grund av långt driven jordsplittring finner synnerliga svårigheter

möta för mantalslängdens uppläggande på sätt i § 6 av förordningen"den 6 augusti

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 168.

1894 angående

nämligen

del

gare, och

del

liggare.

mantalsskrivning stadgas, må längden uppläggas i två delar,

I, för redovisning av personerna inom distriktet, kallad personell lig
II,

för redovisning av fastigheterna inom distriktet, kallad fastighets
-

Del I. Personell liggare.

I denna del av mantalslängden införas i enlighet med det allmänna formuläret

för mantalslängd hemman och lägenheter, verk och inrättningar med dithörande

torp och andra lägenheter i alfabetisk ordning eller, där det finnes lämpligare, i

anslutning till indelningen i skifteslag och upptagas under vederbörande fasta

egendom de å densamma boende eller eljest dithörande personerna.

Del II. Fastighetsliggaren.

Fastighetsliggaren föres i enlighet med härvid fogade formulär och upprättas

för fem år i sänder. I fastighetsliggaren upptagas i alfabetisk ordning

eller, där det finnes lämpligare, i anslutning till indelningen i skifteslag och med

utsättande av jordregisternummer, där sådant finnes åsatt, alla hemman och

lägenheter, verk och inrättningar inom distriktet; börande omedelbart etter varje

sålunda upptagen särskild fastighet införas dit hörande torp och andra lägenheter.

Under varje fastighet, torp eller annan lägenhet antecknas dess ägare och innehavare.

Liggaren upprättas första gången med ledning av mantalslängden för

året närmast före det första året i femårsperioden och med begagnande av inhämtade

upplysningar om ägande-, åbo- eller arrenderätt till fastigheterna. För

följande år under femårsperioden införas endast timade förändringar i avseende

å rätten till den fasta egendomen, varvid föregående anteckning om vederbörande

egendom överstrykes.

Del I eller den personella liggaren skall varje år i original insändas till

riksräkenskapsverket; börande duplettexemplar av samma liggare hos häradsskrivaren

förvaras.

Av del II eller fastighetsliggaren skall för varje år, dä sådan liggare på

nytt upplägges, fullständig avskrift insändas till riksräkenskapsverket, medan

originalet förvaras hos häradsskrivaren. För vart och ett av de återstående fyra

år, för vilka liggaren upplagts, skall till riksräkenskapsverket insändas allenast

utdrag av densamma, innefattande för varje år de förändringar, som för det året

införts i häradsskrivarens exemplar av liggaren.

De närmare anvisningar i avseende å fastighetsliggarens uppläggande och

förande, som må finnas erforderliga, äger riksräkenskapsverket meddela.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1923.»

De förhållanden, som genom förevarande framställning från läns- Dcpartestyrelsen

i Kopparbergs län bragts till Kungl. Maj:ts kännedom, äro utan meatschefen ■

tvivel värda statsmakternas beaktande. Av länsstyrelsens utlåtande och

vid detsamma fogade bilagor, med vars närmare innehåll jag anser mig

icke böra belasta statsrådsprotokollet, framgår med all tydlighet, att ett

uppläggande av mantalslängder i enlighet med de vanliga formulären i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj tis proposition nr 168.

vissa fögderier måste möta synnerliga svårigheter på grund av den utomordentliga

jordsplittringen. Såväl länsstyrelsen som kammarrätten och

riksräkenskapsverket hava framhållit betydelsen av en riktig redovisning

av jorden i såväl mantalslängder som taxeringslängder. Det vill förefalla,

som om den förordade anordningen med särskilda fastighetsliggare,

avsedda att gälla för fem år och med skedda förändringar i äganderättsförhållandena

för varje år införda i särskilda kolumner, skulle bidraga

till vinnande av reda och överskådlighet. Den omständigheten, att riksräkenskapsverket,

som har att verkställa granskningen av mantals- och

taxeringslängderna, biträtt förslaget, synes mig utgöra en omständighet

av vikt. Är förslaget ur häradsskrivarnas synpunkt önskvärt och ur

kontrollsynpunkt acceptabelt, synes all anledning förefinnas att genomföra

detsamma.

De särskilda föreskrifter, som erfordras angående längdernas uppställande

m. m., synas mig emellertid knappast böra hava sin plats i en

av Kungl. Maj:t och riksdagen antagen författning utan fastmera vara

av rent administrativ natur. Det av kammarrätten och riksräkenskapsverket

framlagda förslaget till ändring i § 6 mom. 1 mantalsskrivningsförordningen

torde fördenskull tarva sådan modifikation i formuleringen,

att åt Kungl. Maj:t överlämnas att meddela bestämmelser angående uppläggande

av mantalslängd för vissa mantalsskrivningsdistrikt inom Kopparbergs

län.

§ 7 mom. l. Chefen för socialdepartementet har förut denna dag anmält de s. k.

kommunalförfattningssakkunnigas betänkande angående ersättning åt innehavare

av kommunala förtroendeuppdrag; och har Kungl. Maj:t beslutat

avlåta proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar i kommunallagarna

beträffande sådana ersättningar. Nämnda sakkunniga hava

emellertid föreslagit även viss ändring i mantalsskrivningsförordningen,

vilken jag anhåller att nu få beröra.

Enligt § 7 mom. 1 i förordningen angående mantalsskrivning,

sådant detta stadgande lyder enligt förordning den 11 juni 1918 (nr

381), skola vid mantalsskrivningsförrättning tillstädesvara av kommunen

utsedda ombud till det antal, som länsstyrelsen bestämmer. Nu gällande

bestämmelser medgiva icke ersättning av kommunens medel åt dessa

ombud.

Nämnda sakkunniga hava ansett, att, då kommunerna enligt de av

de sakkunniga föreslagna ändringarna i kommunallagarna skulle äga bereda

sina förtroendemän ersättning, följdriktigheten fordrade, att även

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kung!. Maj.-tu proposition nr 168.

koimmuialombudeu vid maiitalsski-ivningsförrättning erliöllc någon gott

görelse. De sakkunniga hava vidare anfört:

Med hänsyn till arbetets koncentrerande under en kort tidsperiod med jämförelsevis

lång arbetstid under var och en av sammanträdesdagarna vore detta uppdrag

närmast att jämföra med ledamotskap i taxeringsnämnd. De till införande i

kommunallagarna''ifrågasatta bestämmelserna om ersättning, vilka avsage enbart

led emot skap i styrelser, nämnder och beredningar bleve dock icke utan vidare tilllämpliga

på dylikt ombudsmannaskap, varför ett tillägg till mantalsskrivningsforordningen

vore behövligt, för att ersättningen lagligen skulle kunna beslutas. Da

arbetet, på sätt nyss nämnts, vore jämförligt med det med ledamotskap i taxeringsnämnd

förbundna, kunde möjligen ifrågasättas, huruvida icke stadgandet om ersättning

borde i bägge fallen vara enahanda. Men da den avvikande bestämmelsen

beträffande det senare uppdraget huvudsakligen motiverats av det förhållandet,

att en minskning av dagtraktamentets nuvarande maximum kunde medföra olägenheter,

och då undantagen från de i kommunallagarna meddelade allmänna bestämmelserna

borde bliva så få som möjligt, syntes det dock vara lämpligt, att kommunens

befogenhet att i förevarande fall besluta om dagtraktamente och reseersättning

begränsades på samma sätt, som enligt berörda bestämmelser gällde beträffande

ersättning åt ledamöter av styrelser och nämnder.

I likhet med kommun alförfattningssakkunniga är jag av den upp- nepartefattningen,

att, därest befogenhet meddelas kommun att besluta om ersätt- men sc c eD

ning åt ledamöter i styrelser och nämnder, denna befogenhet bör utsträckas

att gälla även''de i mantalsskrivningsförordningen omförmälda

kommunala ombuden. Formuleringen av den härför erforderliga ändringen

i § 7 mantalsskrivningsförordningen bör givetvis ansluta sig till före
nämnda

ändringar i kommunallagarna.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har i eu den § 12.

S november 1921 dagtecknad skrivelse anfört följande: ning j-rån

-Enligt stadgandet i § 12 av nådiga förordningen angående mantalsskriv- ijsJenak*

ning den 6 augusti 1894, sådan denna § lyder enligt nådiga förordningen den 14 ]andBkommuiuni

1918 må, ifråga om vidtagen eller underlåten mantalssknvmngsatgärd, nernas förenvar

vars rätt beröres därav, ävensom vederbörande kommun söka ändring hund.

<renoni besvär hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet.

Sedan en person K. för år 1919 mantalsskrivits i Kungsbacka stad samt

fattig vårdsstyrelsen därstädes hos länsstyrelsen i Hallands län hemställt, att av

angivna skal en annan kommun måtte förklaras utgöra K:s rätta mantalsskrivningsort

för ifrågavarande år, har länsstyrelsen genom resolution den 28 maj

1919 förklarat framställningen icke föranleda till någon länsstyrelsens åtgärd,

enär fattigvårdsstyr elsen icke vore behörig att föra talan uti målet. Häröver besvärade

sig fattigvårdsstyrelsen, men genom utslag den 22 mars 1921 har Eders

Kungl. Mapts Kammarrätt ej funnit skäl göra ändring i överklagade resolutionen.

Av kammarrättens fem i beslutet deltagande ledamöter hava emellertid två vant

av skiljaktig mening samt velat återförvisa malet till länsstyrelsen, enär enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 133 höft. (År 16b).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds proposition nr 168.

Kammar
rätten.

deras åsikt fångvårdsstyrelse]! .jämlikt 12 § i man talsskri vningsförordningen,

jämförd med 10 § i lagen om fattigvården finge anses vara behörig att föra talan

angående K:s ifrågavarande mantalsskrivning.

Då kammarrätten är sista instans i mantalsskrivningsmål, lärer man hava

att utgå från, att den tolkning, som framgått ur berörda utslag, skall bliva den

för framtiden gällande.

Fråga är emellertid, om en sådan ordning är den, som är med kommunernas

intressen bäst förenliga. Mantalsskrivningen är en åtgärd, som ur olika

synpunkter är av intresse för kommunen; nämligen med hänsyn till beskattninga

pensionering enligt lagen om allmän pensionsförsäkring samt hemortsrättsförvärv.

feedan enligt nya fattigvårdslagen hemortsrätten gjorts beroende av den faktisk,

mantalsskrivningen, är det av vikt för kommunerna, att mantalsskrivningsåtgärd

skärskådas ur denna synpunkt. Härvid är intet av kommunens organ på samma

sätt skickat att bevaka kommunens intresse som fattigvårdsstyrelsen.»

Styrelsen har på grund av det anförda hemställt, att § 12 i

inantalsskrivningsförordningen måtte omarbetas därhän, att fångvårdsstyrelse

berättigas att å kommunens vägnar, ensam eller jämte annan

kommunal myndighet, få klaga över mantalsskrivningsåtgärd; dock att

det även vore tänkbart att vinna det av styrelsen framförda önskemålet

genom en förändring i samband med stadgandet i 10 § fattigvårdslagen

om fattigvårdsstyrelsens rätt att företräda fattigvårdssam hållet.

I infordrat utlåtande har kammarrätten beträffande denna fråga

anfört följande:

»Såsom i den remitterade framställningen anföres, har kammarrätten i visst

fall ej gjort ändring i länsstyrelses resolution, varigenom en fångvårdsstyrelse

förklarats icke vara behörig att föra talan i mål angående mantalsskrivning." Med

bortseende från frågan om en sådan lagtolkning är riktig eller ej, varom skilda

meningar gjort sig gällande inom kammarrätten, synes det vara lämpligast, att,

om det ur saklig synpunkt anses riktigt, att fattig vårdsstyrelse tillerkännes den

omtvistade behörigheten, detta sker genom ändring av gällande bestämmelser i ämnet.

Då enligt gällande mantalsskrivningsförordning kommun äger föra talan i

mantalsskrivningsmål samt kommun och fattigvårdssamhälle i regel sammanfalla,

skulle mot den föreslagna anordningen visserligen kunna anmärkas, att det vore

mindre lämpligt att öppna möjlighet för fattigvårdssamhälle att genom sitt

verkställande organ föra talan i mål av enahanda beskaffenhet. Enligt kammarrättens

mening synes dock en sådan invändning vara av mera teoretisk än praktisk

natur och i varje fall icke vara av avgörande betydelse. Till förmån för en lagändring

talar å andra sidan — såsom även påpekats i den remitterade framställningen

— den omständigheten, att fattigvårdsstyrelsen, sedan hemortsrätten genom

191ö års fattigvårdslagstiftning gjorts beroende av den faktiska mantalsskrivningen,

har ett naturligt intresse att bevaka vid mantalsskrivningen, vilket synes

böra föranleda rätt för fattigvårdsstyrelse att föra talan i mantalsskrivningsmål.

Bestämmelse i detta syfte synes kammarrätten lämpligen böra införas i § 12

inantalsskri vningsförordningen'' på sådant sätt, att vederbörande fattigvårdssamhälle

förklaras äga behörighet att jämsides med vederbörande kommun söka änd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Mai Is proposition nr 168.

11

ring i fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningaåtgärd. Genom en

dylik anordning undgår man att åtminstone i formellt avseende giva fattigvårdsstyrelse

behörighet att föra kommuns talan i mantalsskrivningsmål. Att fattigvärdssamhälle,

som består av två eller dera kommuner, skulle äga sådan behörighet

i fråga om mantalsskrivning i envar av dessa kommuner, synes icke behöva

särskilt komma till uttryck i lagtexten.

I de särskilda författningarna om mantalsskrivning i Stockholm och Göteborg

synas, med hänsyn till avfattningen av hithörande författningsrum, § 14 i den

förra och § 12 i den senare, några förändringar icke behöva företagas.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde kammarrätten, att proposition

måtte avlåtas till riksdagen med förslag, att § 12 i mantalsskrivningsförordningen

må erhålla följande ändrade lydelse:

»I fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrivningsåtgärd må

eu var, vars rätt därav beröres, ävensom vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle

söka ändring — — — — bedömande.»

För egen del bär jag ingen erinran mot kammarrättens förslag Departetill

ändring i § 12 mantalsskrivningsförordningen, utan vill jag tillstyrka mentschefen*

•detsamma.

Den förordade ändringen i § 7 mom. 1 mantalsskrivningsförord- Ikraftningen

torde böra träda i kraft samtidigt med ändringarna i kommunal- tradandet

lagarna, d. v. s. den 1 september 1923. Det synes lämpligt, att även

•Övriga ändringar träda i kraft vid samma tidpunkt.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen

den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning och hemställer,

att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till»

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga litt . . . vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:277 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 6 augusti 1894 angående mant s. 6 i texten