Angående vissa inredningsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm ni. m
1923-03-16 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:175, Angående vissa inredningsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm ni. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition Nr 175.
1
Nr 175.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa
inredningsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm
ni. m.; given Stockholms slott den 16 mars
1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Majrts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 mars 1923.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,
SCHLYTER, ÖRNE.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
Då jag den 9 januari 1923 anmälde de frågor, som tillhörde
regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för budgetåret 1928—
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 140 käft. (Nr 175.) 1
Angående
vissa inredningsarbeten
vid sjukhuset
S:t Erik i
Stockholm
m. m.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.
1924, hemställde jag under punkt 99, det Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag för vissa
ombyggnadsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm m. m., för
ändamålet beräkna för budgetåret 1923—1924 ett extra reservationsanslag
av 26,200 kronor. Denna min framställning blev av Kungl.
Maj:t bifallen.
Jag anhåller nu att få återupptaga detta ärende.
Den fråga jag anser böra underställas riksdagen åsyftar att
möjliggöra en provisorisk omläggning av en del av den medicinska
undervisningen, nämligen den efter medicine kandidatexamen
fallande synnerligen betydelsefulla utbildningen i medicin och kirurgi.
Under de senare åren hava genomgripande reformer inom den medicinska
undervisningen, i vad angår medicine licentiatexamen, varit
föremål för utredning av särskilda vid olika tider tillkallade sakkunniga;
att här redogöra för de olika förslag, som framlagts, och
de skäl och omständigheter, vilka av myndigheterna anförts för den
ena eller andra uppfattningen rörande den lämpligaste anordningen
av de många här mötande detaljspörsmålen torde föra för långt.
Ej heller anser jag mig nu kunna ingående redogöra för hithörande
frågor, i vad de röra undervisningen i medicin och kirurgi,
utan tillåter jag mig i detta hänseende hänvisa till en i ämnet uppgjord
promemoria, vilken torde böra tillsammans med handlingarna
i den fråga, som nu underställes riksdagen, tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
För att emellertid i möjligaste mån klargöra utgångspunkten
för det förslag, som nu bör föreläggas riksdagen, vill jag i korthet
sammanfatta huvuddragen av förevarande spörsmål.
Jag vill då först framhålla, att den närmaste orsaken till att
frågan om den medicinska undervisningen måste upptagas till omprövning
är att söka uti den omständigheten, att vid vardera universitetskliniken
i Uppsala och Lund, där hitintills alla studerande
måste börja sina studier för medicine licentiatexamen, icke kunnat
per år emottagas flera än 60 studerande eller tillsammans 120, under
det att antalet av dem, som per år avlagt medicine kandidatexamen,
varit större. Till följd härav har en del av dessa fått göra
ett avbrott i sina studier i avvaktan på plats vid någon av universitetsklinikerna.
Detta förhållande har uppkommit därigenom, att
det visat sig omöjligt att giva en tillfredsställande undervisning åt
Klen yl. Maj:ts proposition Nr 175. 3
mor än 20 studerande på en gång vid de synnerligen viktiga propedeutiska
kurserna, som inleda studiet av ämnena medicin och kirurgi.
På vederbörandes framställning hade därför universitetskanslern
den 14 januari 1918 sett sig nödsakad att till 20 fastställa det högsta
tillåtna antalet deltagare i dessa kurser, av vilka vardera fakulteten
anordnade 3 per år.
De sakkunniga, som den 11 juni 1918 tillkallades inom ecklesiastikdepartementet
för att utreda, bland annat, donna fråga, vitsorda
i mycket bestämda ordalag den stora betydelsen av att antalet
deltagare i nyssnämnda kurser av grundläggande betydelse icke bestämdes
till högre antal, än vad som skett genom kanslerns ovannämnda
beslut. Av den utredning, som de sakkunniga verkställt, hade
framgått, att platserna för medicine kandidater att genomgå de
kliniska tjänstgöringarna behövde ökas från det nuvarande antalet
120 till 150, för att de studerande icke skulle förorsakas ett för deras
utbildning menligt avbrott i tjänstgöringen. Vidare framhålla de
såsom ett viktigt önskemål, att den nuvarande anordningen av undervisningen
i medicin och kirurgi måtte upphöra, genom vilken
samtliga studerande tvingades att till Uppsala eller Lund förlägga
den första delen av sina studier, de s. k. propedeutiska kurserna (2
månader) och den s. k. grundläggande tjänstgöringen (4 månader),
och till karolinska institutet den senare delen, den s. k. fortsättningstjänstgöringen
(4 månader), under det att den s. k. assistenttjänstgöringen
(2 månader i medicin och 1 månad i kirurgi) finge förläggas
till vilken av de tre högskolorna som helst. Enligt de sakkunnigas
mening skulle det medföra avsevärda fördelar för studiernas planmässiga
anordnande, om en sådan anordning kunde vidtagas, att
var och en av de tre högskolorna meddelade all nu nämnd undervisning
i de här ifrågavarande ämnena.
En sådan anordning vore, dock endast för ett mindre antal studerande
(30), redan införd vid fakulteten i Lund, som nyligen erhållit
nya och tidsenliga kliniker. Ett fullständigt genomförande
av den önskvärda reformen läte sig ej verkställas, förr än även fakulteten
i Uppsala och karolinska institutet finge sina klinikfrågor
lösta.
Med anledning därav sågo sig de sakkunniga nödsakade att tills
vidare föreslå en provisorisk anordning och stannade vid det förslag,
att i Uppsala och Lund skulle såsom hittills vid vardera fakulteten
4
Kungi. Maj:ts ''proposition Nr 175.
beredas plats för 60 eller alltså sammanlagt 120 studerande per år
att fullgöra den propedeutiska och den grundläggande tjänstgöringen,
varjämte karolinska institutet skulle åtaga sig att skaffa sådan undervisning
för 30 studerande. Fortsättningstjänstgöringen skulle såsom
hittills fullgöras av 120 studenter vid karolinska institutet och
av 30 i Lund. Då karolinska institutets kliniker vid serafimerlasarettet
icke voro tillräckligt stora för att där, förutom den hittillsvarande
fortsättningstjänstgöringen i oförminskad utsträckning, skulle
kunna anordnas en propedeutisk och grundläggande tjänstgöring för
30 studenter, föreslogo de sakkunniga, att förhandlingar borde inledas
med Stockholms stad om upplåtande för sådan klinisk undervisning
av någon dess sjukavdelning i medicin och i kirurgi samt
förordade, att det skulle uppdragas åt de sakkunniga, som den 2
augusti 1919 tillkallats inom ecklesiastikdepartementet för utredningav
karolinska institutets och serafimerlasarettets byggnadsfrågor, att
upptaga sådana förhandlingar.
De sakkunnigas betänkande remitterades till medicinska fakulteterna
i Uppsala och Lund och till karolinska institutets lärarkollegium
samt till nämnda sjukhusbyggnadssakkunniga. Dessa senare
och karolinska institutets lärarkollegium avgåvo i sak överensstämmande
utlåtanden beträffande anordnandet av undervisningen i
medicin och kirurgi. De framhöllo, att 1918 års undervisningssakkunnigas
förslag icke kunde sägas vara ett steg i riktning mot den
slutgiltiga lösning, som av dem själva förordats, nämligen ett fullständigt
skiljande av de tre medicinska högskolornas undervisning
uti medicin och kirurgi, utan fast mer måste anses innebära ett ytterligare
sammankopplande. De föreslogo därför en annan provisorisk
anordning, vilken skulle möjliggöra, att redan därigenom det
eftersträvade målet skulle uppnås fullständigt för karolinska institutet
och fakulteten i Lund och till största delen för fakulteten i
Uppsala.
Detta sistnämnda förslag går ut på, att karolinska institutet
skulle söka förvärva undervisningsmaterial från Stockholms stads
stora och för detta ändamål särskilt lämpliga sjuk- och vårdhem
S:t Erik, där institutet skulle kunna bereda plats för 90 studerande
per år att genomgå den propedeutiska undervisningen; att vid klinikerna
å serafimerlasarettet skulle meddelas grundläggande och fortsättningstjänstgöring
åt samma antal per år, vilket väl skulle låta
Kungl. Maj:ts proposition Nr 175. 5
sig göra, om institutet finge upphöra med den nuvarande anordningen,
att den grundläggande tjänstgöringen meddelades varannan
dag i medicin och varannan dag i kirurgi, och i stället finge, på
samma sätt som nu skedde beträffande fortsättningstjänstgöringen,
meddela först en sammanhängande undervisning i medicin varje
dag under 6 månader och sedan en liknande undervisning i kirurgi
under 5 månader, och att assistenttjänstgöringen skulle få meddelas
såväl vid serafimerlasarettets kliniker som vid tre av Stockholms
stads sjukavdelningar för medicin och vid lika många för
kirurgi. .Lärarkollegiet framhåller, att en sådan anordning skulle
möjliggöra eu avsevärt bättre undervisning än den, som medgives
av nuvarande anordning, och förordar därför, att det måtte medgivas
kollegiet rätt att utan hinder av gällande examensstadga tillsvidare
försöksvis anordna undervisningen efter dessa principer.
Om en dylik anordning av undervisningen komme till stånd, skulle
således karolinska institutet kunna bereda fullständig undervisning i
medicin och kirurgi åt 90 studenter, och lärarkollegiet förmenar, att
det icke skulle vara förenat med några svårigheter för fakulteten i
Lund att bereda motsvarande undervisning för 40 och för fakulteten
i Uppsala för 20 studenter, varigenom det önskade antalet av 150
utbildningsplatser skulle bliva tillgängligt. Lärarkollegiet framhåller
slutligen, att institutet med 90 platser skulle kunna upptaga en avsevärd
del av Uppsalafakultetens studerande, då ett så stort antal
som 90 icke vore behövligt för att upptaga endast dem, som vid
karolinska institutet avlagt medicine kandidatexamen.
De medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund hava hörts över
detta förslag. Medicinska fakulteten i Uppsala ansluter sig i huvudsak
till den föreslagna omläggningen av undervisningen i medicin
och kirurgi och förklarar sig kunna meddela fullständig undervisning
åt 24 studerande per år (i stället för de av karolinska institutet
förslagsvis angivna 20). Fakulteten finner det önskvärt, att
den föreslagna anordningen av undervisningen vid karolinska institutet
måtte bliva prövad, så att erfarenhet måtte vinnas om reformerna,
innan ett definitivt ordnande av undervisningen fastställes. Då
fakulteten beträffande vissa detaljer anser jämkningar vara i dess
intresse behövliga, förordar fakulteten, att ett samråd mellan representanter
för de tre fakulteterna måtte komma till stånd, innan
den provisoriska stadgan fastställes. Fakulteten i Lund finner den
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.
föreslagna anordningen av undervisningen i liög grad behjärtansvärd
och ansluter sig särskilt livligt till förslaget att anordna propedeutisk
undervisning å sjukhuset S:t Erik. Aven Lundafakulteten har
sina betänkligheter emot detaljer av förslaget, men anser det betydelsefullt,
att så genomgripande förändringar av det medicinska undervisningsväsendet
bliva prövade, så att praktisk erfarenhet om dem
bliva vunna.
I skrivelse till kanslern den 81 maj 1922 har karolinska institutets
lärarkollegium hemställt om utverkande av proposition till
1923 års riksdag om beviljande av 16,110 kronor för ombyggnadsarbeten
vid sjukhuset S:t Erik, inredning och utrustning av undervisningslokaler
därstädes samt av 8,000 kronor till avlöning för år
1924 av 2 lärare. I denna skrivelse erinrar lärarkollegiet till en början,
hurusom lärarkollegiet i ett yttrande av den 9 juli 1921 framlagt,
bland annat, förslag till anordnande av undervisningen i medicin
och kirurgi vid institutet, avseende dels att bereda plats för
ökat antal studerande, dels att avhjälpa vissa svåra missförhållanden
i den nuvarande undervisningen, vilket förslag, såsom nyss angivits,
i stort sett överensstämmer med det av de sjukhusbyggnadssaklcunniga
avgivna förslaget.
Härefter yttrar lärarkollegiet:
Kollegiet betonar, att det sålunda framlagda förslaget icke har definitiv karaktär
annat än beträffande den princip, åt vilken det ger uttryck, nämligen att
var och en av de medicinska högskolorna bör giva fullständig undervisning i
medicin och kirurgi. Om denna princip hava såväl 1918 års undervisningssakkunniga
som fakulteterna och 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga varit eniga.
Däremot äro de former för ordnandet av undervisningen efter denna princip,
som föreslagits, av provisorisk natur och avse att ernå det bästa möjliga, som
under nuvarande förhållanden kan ernås.
Kollegiet är medvetet om att en fullt tillfredsställande lösning av meromnämnda
undervisningsfrågor icke är möjlig förrän genom tillkomsten av det nya
serafimerlasarettet bättre lokala förhållanden och ett större antal sjukplatser erhållits.
Som av det sagda framgår, förutsätter den föreslagna undervisningsplanen
såväl vissa ändringar i gällande stadga angående medicinska examina, till den
verkan att fullständig undervisning i medicin och kirurgi må kunna anordnas
vid var och en av de medicinska högskolorna, som ock utanför stadgan provisoriska
bestämmelser angående undervisningens ordnande i medicin och kirurgi vid
karolinska institutet tills nya klinikbyggnader blivit tillgängliga. 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga
ha i sin nämnda skrivelse avgivit förslag i båda dessa
avseenden, och vill kollegiet på det kraftigaste instämma i dessa förslag.
Såsom ett skäl för betydelsen av de framlagda förslagen må anföras be
-
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.
träffande frågan om förbättrad undervisning i lungtuberkulos, att den internationella
tuberkuloskonferensen i London den 28 juli 1921 enhälligt antog föliande
resolution:
»La conférence internationale contre la tuberculose do Londres, étant donnée
1’insufisance générale de médecins dans la connaissance de cette maladie, et
1’importance extreme de la bien connaitre, emet le voeu que dans toutes les
écoles de médecine de tous les pays, la tuberculose fasse 1’objet d’un enseignement
special pour instruire les médecins dans le diagnostic precis de cette affection
et dans toks les moyens de la combattre».
Lärarkollegiet uttalar den meningen, att det är av trängande
vikt att do föreslagna förbättringarna av undervisningen i medicin
och kirurgi snarast möjligt komma till stånd. Kollegiet anser därför
nödvändigt att redan nu göra framställning om beviljande av medel
till de omkostnader, som förslagets förverkligande medför.
Dessa kostnader hänföra sig dels till iordningställandet av undervisningslokaler
vid sjukhuset S:t Erik för de propedcutiska kurserna, dels till avlöning
åt de två överläkare därstädes, som avses att leda kurserna.
Med avseende på undervisningslokalerna inser kollegiet med hänsyn till de
tryckta tiderna och anordningens provisoriska natur, att man måste begränsa sig
till de minsta möjliga lokalförändringar och den oundgängligaste inredning. En
utredning, som på uppdrag av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga företagits
av arkitekten C. Westman i samråd med de nämnda överläkarna har givit vid
handen, att brukbara lokaler skulle kunnaer hållas för en summa av 7,110 kronor.
För dessa lokalers inredning kräves ytterligare 2,000 kronor för laboratoriebord och
stolar samt dessutom enligt uppgift av arkitekten C. Westman en summa av
1,000 kronor för installationer av gas-, vatten- och belysningsledningar. Därtill
kommer instrumental utrustning för laboratorierna. Den största posten i sådant
avseende är inköp av mikroskop. Om man utgår ifrån att 4 studenter kunna
nödtorftigt reda sig med ett mikroskop, såsom för närvarande är fallet vid serafimerlasarettets
medicinska laboratorium, behövs, då 40 studenter samtidigt
skulle arbeta på laboratorierna, 10 mikroskop. Brukbara mikroskop kunna erhållas
för omkring 400 kronor styck, summa 4,000 kronor. För övrig laboratorieutrustning
torde 2,000 kronor höra beräknas, varvid förutsättes att glas, kemikalier
och alla övriga förbrukningsartiklar bekostas genom studenternas laborationsavgifter.
Vid beräkning av lärarnas avlöning har kollegiet ansett skäligt att de erhölle
samma lön, som överläkaren vid epidemisjukhuset i Stockholm åtnjuter för
den undervisning, som där bedrives, eller 4,000 kronor för år.
Kollegiet vill ytterligare framhålla, att genom den föreslagna undervisningsordningen
antalet på en gång vid serafimerlasarettets medicinska kliniker tjänstgörande
studerande skulle komma att uppgå till 60 i stället för som nu 40. Då
laboratoriet redan för nuvarande antal är trångt, kommer detta utan tvivel att
vålla svårigheter, och kollegiet förutser, att det torde visa sig nödvändigt att till
laboratorium aptera ytterligare någon lokal inom lasarettet. Kollegiet har inhämtat,
8
Kungl. Maj.ts proposition Nr 175.
att denna fråga kan lösas, men har icke ansett sig ha anledning att i detta sammanhang
upptaga densamma
De sammanlagda kostnaderna för förslagets realiserande skulle alltså utgöra
Lokaländringar vid S:t Erik..........kronor 7,110:
För lokalers inredning.............. » 3,000: —
Instrument till laboratorier........... » 6,000: —
Lön till 2 lärare ä kronor 4,000: — . . . . » 8,000: —
Vid lärarkollegiets yttrande äro fogade dels avskrift av en promemoria
rörande det föreslagna sättet för ordnande av undervisningen
i medicin och kirurgi, utarbetat av de medicinskt fackutbildade
ledamöterna av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga, dels ock
vederbörliga kostnadsförslag.
Med skrivelse den 23 augusti 1922 överlämnade kanslern till
Kungl. Maj:t denna lärarkollegiets skrivelse jämte densamma åtföljande
bilagor. Kanslern påpekar, hurusom genomförandet av den
föreslagna anordningen rörande undervisningen i medicin och kirurgi
vore mycket trängande och den härför anvisade vägen förmedelst
anordnande av propedeutisk undervisning vid S:t Eriks sjukoch
vårdhem syntes vara den enda, som vore framkomlig. Då kanslern
icke hade något att erinra mot de ifrågasatta anslagsbeloppen,
förordar kanslern livligt avlåtande av proposition till 1923 års riksdag
i överensstämmelse med lärarkollegiets förslag.
Genom remiss anbefalldes därefter överståthållarämbetet att från
stadsfullmäktige i Stockholm infordra och till Kungl. Maj:t överlämna
yttrande i ärendet.
Sedan ärendet av stadsfullmäktige remitterats till fattigvårdsnämnden
och från fattigvårdsnämnden till styrelsen för S:t Eriks
sjuk- och vårdhem, har ene överläkaren vid sjukhuset i skrivelse till
sjukhusstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Medicinundervisningens ordnande är utan tvivel en fråga av synnerligen stor
betydelse, och den föreslagna utvägen har av vederbörande ansetts vara den enda
framkomliga. Sedan många år ha flera av stadens andra sjukhus, såsom epidemisjukhuset,
sjukhuset S:t Göran, Sabbatsbergs gynekologiska och otiatriska kliniker
tagits i anspråk för undervisningen av medicine kandidater i respektive ämnen;
den nu föreslagna förändringen torde sålunda icke utgöra något i princip nytt,
och icke heller synes den behöva medföra några olägenheter för sjukhusen och
de här vårdade patienternas vidkommande. På grund härav ha den andre överläkaren
å sjukhusets avdelning för kroppssjuka och undertecknad efter övervägande
förklarat sig villiga att, för den händelse vederbörande myndigheter icke
ha något att erinra däremot, åtaga sig sagda undervisning. Vad de framställda
9
Kungl. Maj.ts proposition Nr 175.
förslagen till ombyggnader angår, i vilkas utarbetande vi deltagit, synas de oss
på det enklaste och minst ingripande sätt lösa frågan om iordningställande av
behövliga undervisningslokaler utan att i nämnvärd grad inkräkta på sjukhusens
utrymmen.
Sjukhusets styrelse har i skrivelse den 19 oktober 1922 ansett
sig icke kunna avstyrka de föreslagna anordningarna. Styrelsen ville
emellertid föreslå, att följande särskilda villkor måtto från Stockholms
stads sida uppställas, nämligen
att staten ikläder sig ansvaret för alla kostnader för de ifrågasatta ändringsarbetena,
även om kostnaderna skulle överstiga de i kostnadsförslagen beräknade;
att staten tillerkännes dispositionsrätt till de vid S:t Eriks sjuk- och vårdhem
upplåtna lokalerna under tio år från och med tillträdet, varefter avflyttning skall
kunna påfordras, sedan tre år förflutit efter det uppsägning skett; samt
att kostnaden för bestyret med städning och renhållning av lokalerna bestrides
av staten.
Styrelsen bar vidare velat ifrågasätta, huruvida ej i samband med föreliggande
fråga hemställan lämpligen bör göras om åtgärder till befordrande av
stadens sjukvårdsintressen, vilka icke alltid synas från statens sida tillgodoses i
önskvärd utsträckning. Tilläventyrs kunna sådana åtgärder uppställas såsom
förutsättning för upplåtelse av undervisningslokaler för karolinska institutets räkning.
Därest avseende anses böra fästas å vad styrelsen sålunda ifrågasatt, synes
hälsovårdsnämnden böra beredas tillfälle att yttra sig i frågan.
Fattigvårdsnämnden har i den 14 november 1922 avgivet yttrande
tillstyrkt den ifrågasatta upplåtelsen på de av sjukhusstyrelsen
föreslagna villkoren.
I skrivelse till stadskollegiet den 8 sistlidne november har slutligen
hälsovårdsnämnden i ärendet anfört följande.
Då nu statsverket anhåller om förmånen att för sitt medicinska undervisningsbehov
få använda ytterligare ett av stadens sjukhus, nämligen S:t Eriks
sjuk- och vårdhem, synes det, såsom styrelsen för nämnda sjuk- och vårdhem i
sitt yttrande erinrat, onekligen ligga nära till hands, att staden i gengäld betingade
sig någon förmån från statsverkets sida och i så fall lämpligast å något
av de områden, där stadens sjukvård i större eller mindre mån är beroende på
statens medverkan, såsom t. ex. är fallet med tuberkulossjukvården och vården
av sinnessjuka.
Efter närmare framhållande, hurusom staden borde medgivas rätt att å
statshospitalen erhålla ett visst antal platser i förhållande till sin folkmängd, tillstyrkte
hälsovårdsnämnden bifall till den gjorda framställningen på de villkor,
som av styrelsen för S:t Eriks sjuk- och vårdhem föreslagits, samt med tillägg
att avtalet icke må träda i kraft förr än uppgörelse träffats rörande förhållandet
mellan statens och stadens sinnessjukvård.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 140 Käft. (Nr 175.)
2
10
Kungl. Maj ds proposition Nr 175.
De avtal, som, på sätt i myndigheternas ovan återgivna yttranden
erinras, gälla mellan Stockholms stad och karolinska institutet
angående upplåtande av olika avdelningar vid stadens sjukhus för
klinisk undervisning, äro av sinsemellan rätt skiftande innebörd.
Den gynekologiska avdelningen å Sabbatsberg är sedan 1879 upplåten till
institutet på villkor, att institutet bestrider läkarvården, medan staden ansvarar
för sjukvårdskostnaden såsom för sjukhuset i övrigt. Överläkarbefattningen
uppehälles av den lärare i ämnet vid karolinska institutet, som institutet därtill
förordnar. Överläkaren intager till sjukhusets direktör och styrelse samma ställning
som övriga överläkare. Å avdelningen skall av institutet anställas eu amanuens.
Sköterskorna antagas av sjukhusets direktör efter förslag av överläkaren.
De på avdelningen tjänstgörande medicine studerande äro pliktiga att följa de
ordningsregler för kliniken, som av sjukhusets styrelse efter överläkarens förslag
fastställas. Avtalet kan efter sex månaders uppsägning från någondera sidan
hävas. Efter enahanda grunder har Sabbatsbergs avdelning för öron-, näs- och
strupsjukdomar upplåtits för klinisk undervisning; härvid har emellertid antalet
medicine studerande, åt vilka undervisning samtidigt må meddelas, begränsats
till högst fem. För upplåtelsen av en avdelning å sjukhuset S:t Göran för undervisning
i syfilidologi gälla numera i huvudsak samma regler; överläkarbefattningen
uppehälles av institutets professor i ämnet eller den, som förordnats uppehålla
professuren. För avtalet gäller en uppsägningstid av ett år.
Något annorlunda ligger saken i avseende å den kliniska undervisningen
vid epidemisjukhuset. Staden har medgivit, att å detta sjukhus må anordnas kurser
för samtidigt högst fyra medicine kandidater, som å sjukhuset fullgöra assistenttjänstgöring,
med rätt för dessa att å sjukhuset erhålla fri bostad och kost
mot samma ersättning som sjukhusets läkare. Undervisningen meddelas av sjukhusets
överläkare emot ett årsarvode av för närvarande 4,000 kronor. För avtalet
mellan hälsovårdsnämnden och karolinska institutet gäller en uppsägningstid
av tre månader.
Det avtal, som gäller rörande södra barnbörd shusets upplåtande för barnmorskeundervisningen,
torde i detta sammanhang icke vara av intresse.
Stadskollegiet tillstyrker i princip den av karolinska institutet
föreslagna upplåtelsen av S:t Eriks sjuk- och vårdhem för den medicinska
undervisningen på i huvudsak de villkor, som sjukhusets
styrelse föreslagit och fattigvårdsnämnden tillstyrkt.
Då de erforderliga utvidgningsarbetena bekostas av staten, torde det vara
rimligt, att åt institutet till eu början förbehålles en något längre uppsägningsfri
upplåtelsetid. Då den merbelastning av sjukhusets läkarkrafter, som den föreslagna
anordningen innebär, kan föranleda behov av nya tjänster, bör emellertid
den tid, under vilken staden avstår från sin rätt att uppsäga avtalet, begränsas
ttll högst fem år. Efter denna tids förlopp bör den ömsesidiga uppsägningstiden,
liksom vid föregående liknande avtal, bestämmas till högst ett år.
Stadskollegiet förutsätter vidare, att villkoren komma att efter mönster av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition Nr 175
föregående liknande upplåtelser närmare fastställas genom ett mellan vederbörande
förvaltningsmyndighet, i detta fall fattigvårdsnämnden, och karolinska institutet
träffat avtal. Därvid torde höra uttryckligen stadgas, att undervisningen vid sjukhuset
alltid skall meddelas av sjukhusets överläkare.
Såsom stadskollegiet vid liera föregående tillfällen framhållit och hälsovårdsnämnden
i sitt ovan återgivna yttrande understrukit, hava Stockholms stads sjukvårdsintressen
från statens sida ofta rönt en behandling, som icke kan anses
förenlig med billighet och rättvisa. Vad särskilt angår sinnessjukvården har
staden därför även den 7 juni 1922 beslutat att hos Kungl. Maj:t göra framställning
om förhandlingar i syfte att åvägabringa en rationell nyordning av förhållandet
mellan staten och staden på detta område. Med anledning av de avsevärt
ökade anspråk, som sedan denna tidpunkt ställts å utrymmena å stadens
sinnessjukhus, har stadskollegiet i framställning till chefen för socialdepartementet
erinrat om önskvärdheten av de förut begärda förhandlingarnas snara upptagande,
och har kollegiet grundad anledning att antaga, att från Kungl. Majds sida åtgärder
i detta syfte komma att under den närmaste framtiden vidtagas. Under
sådana förhållanden torde ett förbehåll av den art, hälsovårdsnämnden i sitt ovan
återgivna utlåtande föreslagit skola fogas till här ifrågavarande avtal, ej erfordras.
Stadskollegiet hemställer sålunda, att stadsfullmäktige måtte
förklara sig medgiva, att S:t Eriks sjuk- och vårdhem på föreslaget
sätt upplåtes åt karolinska institutet, sedan avtal härom blivit mellan
fattigvårdsnämnden och institutet upprättat å i huvudsak de
villkor, som här ovan förordats.
I skrivelse den 5 mars 1928, vilken av överståthållarämbetet
med utlåtande av den 7 i samma månad till Kungl. Maj:t överlämnats,
hava stadsfullmäktige meddelat sitt beslut, vilket innebär godtagande
av stadskollegiets förslag.
Härefter har på grund av remiss byggnadsstyrelsen den 8 mars
1923 yttrat sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något
att erinra vare sig mot de föreslagna ändringsarbetena eller det därtill
hörande kostnadsförslaget.
Jag har till sist att anmäla en av kanslern i skrivelse den 24
november 1922 gjord framställning angående beredande av medel
till två amanuenser med 1,000 kronor till en var vid den ifrågasatta
propedeutiska undervisningen å sjukhuset S:t Erik.
Denna framställning grundar sig på en av överläkarna vid sagda
sjukhus till karolinska institutets lärarkollegium ingiven skrivelse av
följande innehåll:
Med anledning av den planerade förläggningen av den propedeutiska undervisningen
i medicin till S:t Eriks sjuk- och vårdhem få undertecknade härmed
vördsamt anföra följande.
12
Departe
mentschefen.
Kungi. May.ts proposition Nr 175.
För att de tjänstgörande under den föreslagna tremånaderskursen skola
kunna bibringas någon vana vid de vanliga kliniska undersökningsmetoderna
samt grundläggande kunskaper i lungsjukdomarnas, speciellt tuberkulosens diagnostik
och behandling, fordras utom föreläsningar även praktiska övningar i perkussion,
auskultation, laboratoriearbete o. s. v. Uppenbarligen är det icke möjligt
för kursgivaren att medhinna att ensam övervaka dessa praktiska övningar, och
då man icke kan begära, att de vid sjukhusen anställda underläkarna, vilkas tid
på grund av den relativt höga patientsiffran är synnerligen upptagen, skola medverka
vid undervisningen, synes oss kravet på särskilda amanuenser, vilka kunna
tillhandagå de studerande med råd och upplysningar och jämte kursgivaren övervaka
deras praktiska övningar, vara ofrånkomligt. När undertecknade tillfrågades,
om vi voro villiga att åtaga oss denna undervisning, erkändes också detta vara
ett berättigat krav. Då vi anse oss icke kunna, utan hjälp av amanuens, på ett
tillfredsställande sätt sköta denna för de tjänstgörande grundläggande och sålunda
synnerligen viktiga del av undervisningen i medicin, få vi härmed hemställa, att
i de anslagskrav, vilka nödvändiggöras av den propedeutiska tjänstgöringens förläggande
till S:t Eriks båda sjukavdelningar, även upptagas avlöningar för två
amanuenser.
Lärarkollegiet har för egen del i denna fråga yttrat följande:
Då denna undervisning avses vara av provisorisk karaktär, hade lärarkollegiet
föreställt sig, att den borde anordnas på så ekonomiskt billigt sätt som möjligt,
och lärarkollegiet hade hoppats, att åtminstone till en början de överläkare,
som skulle ha undervisningen om hand, skulle kunna fullgöra densamma utan
hjälp av särskilda amanuenser. Då emellertid de underläkare, som finnas vid
sjuk- och vårdhemmet, icke kunna åläggas att, biträda överläkarna vid undervisningen,
och då nu överläkarne anse sig behöva ha amanuenshjälp vid undervisningen,
så får lärarkollegiet härmed hemställa om upptagande på extra stat av
två amanuenser för biträde vid den avsedda propedeutiska undervisningen med
ett arvode av 1,000 kronor till vardera.
Av den i ärendet förebragta, grundliga utredningen synes mig
framgå, dels att det är av mycket stor betydelse att ofördröjligen
anskaffa tillräckligt antal utbildningsplatser, så att den redan förut
mycket långa och kostsamma utbildningen för de medicine studerande
icke behöva ytterligare förlängas och därigenom fördyras,
dels att detta kan ske på det ur undervisningens synpunkt bästa
sättet och med jämförelsevis små kostnader för statsverket genom
den av karolinska institutet och 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga
föreslagna studieanordningen. Den omständigheten, att därigenom
skulle samlas praktisk erfarenhet om i väsentlig mån nya
vägar för vårt medicinska undervisningsväsende, vilkas betydelse
även av fakulteterna i Uppsala och Lund vitsordats, har endast
stärkt mig i övertygelsen, att karolinska institutets anhållan att
13
Kutigl. Maj:ts proposition Nr 175.
tillsvidare och på prov få genomföra denna studieanordning bör
bifallas. Under denna försökstid skulle följaktligen den nu provisoriskt
anordnade fjärde propedeutiska kursen i Lund ej erfordras.
Jag har förut erinrat, hurusom under ärendets gång önskemål
uttalats ifråga om ett samråd mellan representanter för do tre medicinska
fakulteterna beträffande vissa betydelsefulla detaljfrågor rörande
undervisningens lämpliga anordnande. Jag finner en dylik
överläggning vara av betydelse ocli har för avsikt att, under förutsättning
att riksdagen genom nödiga anslag möjliggör den föreslagna
studieanordningens förverkligande, föranstalta om en sådan, innan
de ifrågasatta provisoriska bestämmelserna bliva utfärdade. Till de
för detta ändamål av de olika högskolorna utsedda representanterna
ämnar jag ock hänskjuta följande tre principiellt betydelsefulla frågor,
som under ärendets behandling uppkommit i sammanhang med
den ursprungliga frågan om anordnandet av undervisningen i medicin
och kirurgi.
Den första av dessa frågor gäller antalet platser för de studerande
å de medicinska specialklinikerna. Grenom den av mig förordade
anordningen av undervisningen i medicin och kirurgi skulle
ett fullt tillräckligt antal utbildningsplatser inom dessa ämnen beredas,
och den nu befintliga spärren härstädes bliva avlägsnad. 1918
års undervisningssakkunniga hava emellertid påvisat, att det beträffande
flera specialämnen redan nu finnes en spärr, ity att vid flera
av dessa icke ens 120, än mindre 150 studenter per år kunna släppas
fram. Detta gäller framför allt ämnena obstetrik och gynekologi,
oftalmiatrik och syfilidologi. Svårigheterna för studenterna
skulle således ej bliva hävda, utan blott framflyttade, om inga åtgärder
vidtoges för att utöka antalet utbildningsplatser även vid
dessa kliniker. Det torde emellertid icke vara nödvändigt att för
dessa ämnen beräkna fullt lika många platser, som för ämnena
medicin och kirurgi, med vilka studierna börja, emedan erfarenheten
visat, att en viss, icke alldeles obetydlig procent av medicine kandidater
icke fullfölja sina studier. Nyssnämnda sakkunniga beräkna,
att för specialklinikerna 140 platser icke skulle bliva otillräckliga.
Slutligen vill jag framhålla, att en eventuell kortare tids väntan på
inträde vid någon av dessa specialkliniker, vilka alla måste besökas
först efter avslutade tjänstgöringar i medicin och kirurgi, icke är i
samma grad menligt för studiernas planmässiga bedrivande som
14
Kiingl. May.ts proposition Nr 175.
fallet är, när detsamma inträffar vid studiernas början, emedan de
studerande mot slutet av sin studiebana kunna med utbyte använda
tiden genom bokliga studier eller tjänstgöring inom den praktiska
sjukvården, något som givetvis icke är fallet, innan grunderna till
den kliniska utbildningen inhämtats. Jag har därför ansett det vida
mer trängande att avlägsna spärren vid studietidens början och har
därför icke ansett mig böra uppskjuta denna fråga, till dess även
den andra var fullt utredd. Av redan tillgängliga fakta anser jag
dock uppenbart, att nödigt antal utbildningsplatser kan anskaffas
även vid specialklinikerna, även om anordningarna härför delvis måste
bliva av provisorisk natur och komma att medföra någon kostnad
för anställandet av ökade lärarkrafter.
Den andra frågan gäller utbildningen i lungtuberkulosens diagnostik
och behandling. Om en sådan undervisnings behövlighet äro
alla medicinska högskolorna ense, liksom samtliga förklara sig hava
till förfogande nödigt material, karolinska institutet dock endast
under förutsättning, att det får tillgång till S:t Eriks sjukhusmaterial.
Angående den tidpunkt i studierna, då en sådan undervisning
lämpligast bör förläggas, råder däremot ingen enighet. Uppgörandet
av en av samtliga högskolor gillad anordning torde emellertid icke
stöta på större svårigheter, då man synes vara överens därom, att
även denna undervisning utan olägenhet kan försöksvis förläggas till
olika stadier av utbildningen vid olika högskolor.
Den tredje frågan gäller den så kallade assistenttjänstgöringen.
Beträffande denna tjänstgöring önskar karolinska institutet densamma
till största delen förlagd till Stockholms stads medicinska och kirurgiska
sjukavdelningar, en anordning, som anses innebära avsevärda fördelar.
Frågan kräver emellertid ytterligare utredning, då dels icke av
förefintliga handlingar framgår, hur fakulteterna i Uppsala och Lund
önska och äro i stånd att i sin mån lösa denna fråga, dels inga förhandlingar
mellan karolinska institutet och Stockholms stad angående denna
sak blivit förda och man således ej vet, om stadens medverkan även
här kan påräknas. Möjligheten av att den förbättring av assistenttjänstgöringen,
som karolinska institutets förslag synes innebära, icke
skulle kunna komma till stånd på grund av att stadens bifall härtill
ej kan erhållas, synes mig emellertid icke innebära något skäl
för att nu uppskjuta de övriga förbättringar, till vilka stadens bifall
redan vunnits.
15
Kungl. Maj.ts proposition Nr 17ö.
Slutligen vill jag tillägga, att en under ärendets gång ifrågasatt
utredning om studietidens förkortande, vilken blivit av fakulteterna
i Uppsala och Lund avstyrkt, men av karolinska institutet
tillstyrkt, synes mig mycket behjärtansvärd. Då lärarkollegiet vid
karolinska institutet emellertid synes anse, att en förkortning av studietiden
utan en därav följande sänkning av läkarutbildningen kan
genomföras endast om en utredning skulle visa, att en förkortning av
de teoretiska studierna skulle visa sig möjlig, alltså endast under
förutsättning av en betydande omläggning av den medicinska undervisningen
i dess helhet, anser jag riktigast att först avvakta åtminstone
någon tids erfarenhet av de nu föreslagna mycket avsevärda
reformerna, innan denna fråga upptages till närmare utredning.
Innan jag lämnar frågan om undervisningen i medicin och kirurgi
vill jag allenast erinra om ett annat av 1918 års undervisningssakkunniga
berört, för den medicinska utbildningen betydelsefullt
spörsmål. Det gäller införande av en särskild förberedande
prövning före tillträdet till studierna till medicine kandidatexamen
i syfte att möjliggöra ett strängare urval av de studerande. Avsikten
med det härutinnan föreliggande förslaget är dels att under tider
av starkt tillopp till läkarbanan kunna begränsa antalet, så att endast
de bäst kvalificerade mottagas, och dels att bereda möjlighet
att pa ett tidigt stadium av studierna utgallra dem, som visa sig
sakna nödiga förutsättningar för ett framgångsrikt bedrivande av
sina studier. Hur betydelsefullt detta spörsmål än är, har jag icke
nu ansett mig böra närmare ingå på detsamma, men torde frågan
härom ej länge kunna undanskjutas. I den mån anslagsmedel erfordras
för dess lösning, lärer detsamma i sinom tid komma att
underställas riksdagens prövning.
Mot beloppen av de nu ifrågasatta anslagsäskandena har jag
icke funnit något att erinra. För den händelse riksdagen bifaller
förevarande framställning, bör med Kungl. Maj:ts medgivande överenskommelse
träffas mellan vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet,
i detta fall Stockholms stads fattigvårdsnämnd, och karolinska
institutet rörande villkoren för den nu ifrågasatta upplåtelsen
av lokaler å S:t Eriks sjuk- och vårdhem.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.
att för budgetåret 1923—1924 anvisa
dels till inredning av nödiga undervisningslokaler
å S:t Eriks sjuk- och vårdhem i Stockholm,
samt till anskaffande av för den medicinska undervisningen
därstädes nödvändig utrustning ett extra
reservationsanslag av 16,110 kronor;
dels och till ersättning åt lärare och amanuenser
vid den medicinska undervisningen å sagda
sjuk- och vårdhem ett extra anslag av 10,000
kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Kegenten lämna bifall ävensom förorda,
att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
Stockholm 1923, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B
230753
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inredning sarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm in. m. a1 i texten
- SU 1923:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inredningsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm m. m. s. 5 i texten