Sök i Ratio Lex

Angående vissa inredningsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm ni. m

1923-03-16 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:175, Angående vissa inredningsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm ni. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 175.

1

Nr 175.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa

inredningsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm

ni. m.; given Stockholms slott den 16 mars

1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majrts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 16 mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Bränning, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson, Åkerman,

SCHLYTER, ÖRNE.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Då jag den 9 januari 1923 anmälde de frågor, som tillhörde

regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för budgetåret 1928—

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 140 käft. (Nr 175.) 1

Angående

vissa inredningsarbeten

vid sjukhuset

S:t Erik i

Stockholm

m. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

1924, hemställde jag under punkt 99, det Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag för vissa

ombyggnadsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm m. m., för

ändamålet beräkna för budgetåret 1923—1924 ett extra reservationsanslag

av 26,200 kronor. Denna min framställning blev av Kungl.

Maj:t bifallen.

Jag anhåller nu att få återupptaga detta ärende.

Den fråga jag anser böra underställas riksdagen åsyftar att

möjliggöra en provisorisk omläggning av en del av den medicinska

undervisningen, nämligen den efter medicine kandidatexamen

fallande synnerligen betydelsefulla utbildningen i medicin och kirurgi.

Under de senare åren hava genomgripande reformer inom den medicinska

undervisningen, i vad angår medicine licentiatexamen, varit

föremål för utredning av särskilda vid olika tider tillkallade sakkunniga;

att här redogöra för de olika förslag, som framlagts, och

de skäl och omständigheter, vilka av myndigheterna anförts för den

ena eller andra uppfattningen rörande den lämpligaste anordningen

av de många här mötande detaljspörsmålen torde föra för långt.

Ej heller anser jag mig nu kunna ingående redogöra för hithörande

frågor, i vad de röra undervisningen i medicin och kirurgi,

utan tillåter jag mig i detta hänseende hänvisa till en i ämnet uppgjord

promemoria, vilken torde böra tillsammans med handlingarna

i den fråga, som nu underställes riksdagen, tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

För att emellertid i möjligaste mån klargöra utgångspunkten

för det förslag, som nu bör föreläggas riksdagen, vill jag i korthet

sammanfatta huvuddragen av förevarande spörsmål.

Jag vill då först framhålla, att den närmaste orsaken till att

frågan om den medicinska undervisningen måste upptagas till omprövning

är att söka uti den omständigheten, att vid vardera universitetskliniken

i Uppsala och Lund, där hitintills alla studerande

måste börja sina studier för medicine licentiatexamen, icke kunnat

per år emottagas flera än 60 studerande eller tillsammans 120, under

det att antalet av dem, som per år avlagt medicine kandidatexamen,

varit större. Till följd härav har en del av dessa fått göra

ett avbrott i sina studier i avvaktan på plats vid någon av universitetsklinikerna.

Detta förhållande har uppkommit därigenom, att

det visat sig omöjligt att giva en tillfredsställande undervisning åt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Klen yl. Maj:ts proposition Nr 175. 3

mor än 20 studerande på en gång vid de synnerligen viktiga propedeutiska

kurserna, som inleda studiet av ämnena medicin och kirurgi.

På vederbörandes framställning hade därför universitetskanslern

den 14 januari 1918 sett sig nödsakad att till 20 fastställa det högsta

tillåtna antalet deltagare i dessa kurser, av vilka vardera fakulteten

anordnade 3 per år.

De sakkunniga, som den 11 juni 1918 tillkallades inom ecklesiastikdepartementet

för att utreda, bland annat, donna fråga, vitsorda

i mycket bestämda ordalag den stora betydelsen av att antalet

deltagare i nyssnämnda kurser av grundläggande betydelse icke bestämdes

till högre antal, än vad som skett genom kanslerns ovannämnda

beslut. Av den utredning, som de sakkunniga verkställt, hade

framgått, att platserna för medicine kandidater att genomgå de

kliniska tjänstgöringarna behövde ökas från det nuvarande antalet

120 till 150, för att de studerande icke skulle förorsakas ett för deras

utbildning menligt avbrott i tjänstgöringen. Vidare framhålla de

såsom ett viktigt önskemål, att den nuvarande anordningen av undervisningen

i medicin och kirurgi måtte upphöra, genom vilken

samtliga studerande tvingades att till Uppsala eller Lund förlägga

den första delen av sina studier, de s. k. propedeutiska kurserna (2

månader) och den s. k. grundläggande tjänstgöringen (4 månader),

och till karolinska institutet den senare delen, den s. k. fortsättningstjänstgöringen

(4 månader), under det att den s. k. assistenttjänstgöringen

(2 månader i medicin och 1 månad i kirurgi) finge förläggas

till vilken av de tre högskolorna som helst. Enligt de sakkunnigas

mening skulle det medföra avsevärda fördelar för studiernas planmässiga

anordnande, om en sådan anordning kunde vidtagas, att

var och en av de tre högskolorna meddelade all nu nämnd undervisning

i de här ifrågavarande ämnena.

En sådan anordning vore, dock endast för ett mindre antal studerande

(30), redan införd vid fakulteten i Lund, som nyligen erhållit

nya och tidsenliga kliniker. Ett fullständigt genomförande

av den önskvärda reformen läte sig ej verkställas, förr än även fakulteten

i Uppsala och karolinska institutet finge sina klinikfrågor

lösta.

Med anledning därav sågo sig de sakkunniga nödsakade att tills

vidare föreslå en provisorisk anordning och stannade vid det förslag,

att i Uppsala och Lund skulle såsom hittills vid vardera fakulteten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts ''proposition Nr 175.

beredas plats för 60 eller alltså sammanlagt 120 studerande per år

att fullgöra den propedeutiska och den grundläggande tjänstgöringen,

varjämte karolinska institutet skulle åtaga sig att skaffa sådan undervisning

för 30 studerande. Fortsättningstjänstgöringen skulle såsom

hittills fullgöras av 120 studenter vid karolinska institutet och

av 30 i Lund. Då karolinska institutets kliniker vid serafimerlasarettet

icke voro tillräckligt stora för att där, förutom den hittillsvarande

fortsättningstjänstgöringen i oförminskad utsträckning, skulle

kunna anordnas en propedeutisk och grundläggande tjänstgöring för

30 studenter, föreslogo de sakkunniga, att förhandlingar borde inledas

med Stockholms stad om upplåtande för sådan klinisk undervisning

av någon dess sjukavdelning i medicin och i kirurgi samt

förordade, att det skulle uppdragas åt de sakkunniga, som den 2

augusti 1919 tillkallats inom ecklesiastikdepartementet för utredningav

karolinska institutets och serafimerlasarettets byggnadsfrågor, att

upptaga sådana förhandlingar.

De sakkunnigas betänkande remitterades till medicinska fakulteterna

i Uppsala och Lund och till karolinska institutets lärarkollegium

samt till nämnda sjukhusbyggnadssakkunniga. Dessa senare

och karolinska institutets lärarkollegium avgåvo i sak överensstämmande

utlåtanden beträffande anordnandet av undervisningen i

medicin och kirurgi. De framhöllo, att 1918 års undervisningssakkunnigas

förslag icke kunde sägas vara ett steg i riktning mot den

slutgiltiga lösning, som av dem själva förordats, nämligen ett fullständigt

skiljande av de tre medicinska högskolornas undervisning

uti medicin och kirurgi, utan fast mer måste anses innebära ett ytterligare

sammankopplande. De föreslogo därför en annan provisorisk

anordning, vilken skulle möjliggöra, att redan därigenom det

eftersträvade målet skulle uppnås fullständigt för karolinska institutet

och fakulteten i Lund och till största delen för fakulteten i

Uppsala.

Detta sistnämnda förslag går ut på, att karolinska institutet

skulle söka förvärva undervisningsmaterial från Stockholms stads

stora och för detta ändamål särskilt lämpliga sjuk- och vårdhem

S:t Erik, där institutet skulle kunna bereda plats för 90 studerande

per år att genomgå den propedeutiska undervisningen; att vid klinikerna

å serafimerlasarettet skulle meddelas grundläggande och fortsättningstjänstgöring

åt samma antal per år, vilket väl skulle låta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175. 5

sig göra, om institutet finge upphöra med den nuvarande anordningen,

att den grundläggande tjänstgöringen meddelades varannan

dag i medicin och varannan dag i kirurgi, och i stället finge, på

samma sätt som nu skedde beträffande fortsättningstjänstgöringen,

meddela först en sammanhängande undervisning i medicin varje

dag under 6 månader och sedan en liknande undervisning i kirurgi

under 5 månader, och att assistenttjänstgöringen skulle få meddelas

såväl vid serafimerlasarettets kliniker som vid tre av Stockholms

stads sjukavdelningar för medicin och vid lika många för

kirurgi. .Lärarkollegiet framhåller, att en sådan anordning skulle

möjliggöra eu avsevärt bättre undervisning än den, som medgives

av nuvarande anordning, och förordar därför, att det måtte medgivas

kollegiet rätt att utan hinder av gällande examensstadga tillsvidare

försöksvis anordna undervisningen efter dessa principer.

Om en dylik anordning av undervisningen komme till stånd, skulle

således karolinska institutet kunna bereda fullständig undervisning i

medicin och kirurgi åt 90 studenter, och lärarkollegiet förmenar, att

det icke skulle vara förenat med några svårigheter för fakulteten i

Lund att bereda motsvarande undervisning för 40 och för fakulteten

i Uppsala för 20 studenter, varigenom det önskade antalet av 150

utbildningsplatser skulle bliva tillgängligt. Lärarkollegiet framhåller

slutligen, att institutet med 90 platser skulle kunna upptaga en avsevärd

del av Uppsalafakultetens studerande, då ett så stort antal

som 90 icke vore behövligt för att upptaga endast dem, som vid

karolinska institutet avlagt medicine kandidatexamen.

De medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund hava hörts över

detta förslag. Medicinska fakulteten i Uppsala ansluter sig i huvudsak

till den föreslagna omläggningen av undervisningen i medicin

och kirurgi och förklarar sig kunna meddela fullständig undervisning

åt 24 studerande per år (i stället för de av karolinska institutet

förslagsvis angivna 20). Fakulteten finner det önskvärt, att

den föreslagna anordningen av undervisningen vid karolinska institutet

måtte bliva prövad, så att erfarenhet måtte vinnas om reformerna,

innan ett definitivt ordnande av undervisningen fastställes. Då

fakulteten beträffande vissa detaljer anser jämkningar vara i dess

intresse behövliga, förordar fakulteten, att ett samråd mellan representanter

för de tre fakulteterna måtte komma till stånd, innan

den provisoriska stadgan fastställes. Fakulteten i Lund finner den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

föreslagna anordningen av undervisningen i liög grad behjärtansvärd

och ansluter sig särskilt livligt till förslaget att anordna propedeutisk

undervisning å sjukhuset S:t Erik. Aven Lundafakulteten har

sina betänkligheter emot detaljer av förslaget, men anser det betydelsefullt,

att så genomgripande förändringar av det medicinska undervisningsväsendet

bliva prövade, så att praktisk erfarenhet om dem

bliva vunna.

I skrivelse till kanslern den 81 maj 1922 har karolinska institutets

lärarkollegium hemställt om utverkande av proposition till

1923 års riksdag om beviljande av 16,110 kronor för ombyggnadsarbeten

vid sjukhuset S:t Erik, inredning och utrustning av undervisningslokaler

därstädes samt av 8,000 kronor till avlöning för år

1924 av 2 lärare. I denna skrivelse erinrar lärarkollegiet till en början,

hurusom lärarkollegiet i ett yttrande av den 9 juli 1921 framlagt,

bland annat, förslag till anordnande av undervisningen i medicin

och kirurgi vid institutet, avseende dels att bereda plats för

ökat antal studerande, dels att avhjälpa vissa svåra missförhållanden

i den nuvarande undervisningen, vilket förslag, såsom nyss angivits,

i stort sett överensstämmer med det av de sjukhusbyggnadssaklcunniga

avgivna förslaget.

Härefter yttrar lärarkollegiet:

Kollegiet betonar, att det sålunda framlagda förslaget icke har definitiv karaktär

annat än beträffande den princip, åt vilken det ger uttryck, nämligen att

var och en av de medicinska högskolorna bör giva fullständig undervisning i

medicin och kirurgi. Om denna princip hava såväl 1918 års undervisningssakkunniga

som fakulteterna och 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga varit eniga.

Däremot äro de former för ordnandet av undervisningen efter denna princip,

som föreslagits, av provisorisk natur och avse att ernå det bästa möjliga, som

under nuvarande förhållanden kan ernås.

Kollegiet är medvetet om att en fullt tillfredsställande lösning av meromnämnda

undervisningsfrågor icke är möjlig förrän genom tillkomsten av det nya

serafimerlasarettet bättre lokala förhållanden och ett större antal sjukplatser erhållits.

Som av det sagda framgår, förutsätter den föreslagna undervisningsplanen

såväl vissa ändringar i gällande stadga angående medicinska examina, till den

verkan att fullständig undervisning i medicin och kirurgi må kunna anordnas

vid var och en av de medicinska högskolorna, som ock utanför stadgan provisoriska

bestämmelser angående undervisningens ordnande i medicin och kirurgi vid

karolinska institutet tills nya klinikbyggnader blivit tillgängliga. 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

ha i sin nämnda skrivelse avgivit förslag i båda dessa

avseenden, och vill kollegiet på det kraftigaste instämma i dessa förslag.

Såsom ett skäl för betydelsen av de framlagda förslagen må anföras be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

träffande frågan om förbättrad undervisning i lungtuberkulos, att den internationella

tuberkuloskonferensen i London den 28 juli 1921 enhälligt antog föliande

resolution:

»La conférence internationale contre la tuberculose do Londres, étant donnée

1’insufisance générale de médecins dans la connaissance de cette maladie, et

1’importance extreme de la bien connaitre, emet le voeu que dans toutes les

écoles de médecine de tous les pays, la tuberculose fasse 1’objet d’un enseignement

special pour instruire les médecins dans le diagnostic precis de cette affection

et dans toks les moyens de la combattre».

Lärarkollegiet uttalar den meningen, att det är av trängande

vikt att do föreslagna förbättringarna av undervisningen i medicin

och kirurgi snarast möjligt komma till stånd. Kollegiet anser därför

nödvändigt att redan nu göra framställning om beviljande av medel

till de omkostnader, som förslagets förverkligande medför.

Dessa kostnader hänföra sig dels till iordningställandet av undervisningslokaler

vid sjukhuset S:t Erik för de propedcutiska kurserna, dels till avlöning

åt de två överläkare därstädes, som avses att leda kurserna.

Med avseende på undervisningslokalerna inser kollegiet med hänsyn till de

tryckta tiderna och anordningens provisoriska natur, att man måste begränsa sig

till de minsta möjliga lokalförändringar och den oundgängligaste inredning. En

utredning, som på uppdrag av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga företagits

av arkitekten C. Westman i samråd med de nämnda överläkarna har givit vid

handen, att brukbara lokaler skulle kunnaer hållas för en summa av 7,110 kronor.

För dessa lokalers inredning kräves ytterligare 2,000 kronor för laboratoriebord och

stolar samt dessutom enligt uppgift av arkitekten C. Westman en summa av

1,000 kronor för installationer av gas-, vatten- och belysningsledningar. Därtill

kommer instrumental utrustning för laboratorierna. Den största posten i sådant

avseende är inköp av mikroskop. Om man utgår ifrån att 4 studenter kunna

nödtorftigt reda sig med ett mikroskop, såsom för närvarande är fallet vid serafimerlasarettets

medicinska laboratorium, behövs, då 40 studenter samtidigt

skulle arbeta på laboratorierna, 10 mikroskop. Brukbara mikroskop kunna erhållas

för omkring 400 kronor styck, summa 4,000 kronor. För övrig laboratorieutrustning

torde 2,000 kronor höra beräknas, varvid förutsättes att glas, kemikalier

och alla övriga förbrukningsartiklar bekostas genom studenternas laborationsavgifter.

Vid beräkning av lärarnas avlöning har kollegiet ansett skäligt att de erhölle

samma lön, som överläkaren vid epidemisjukhuset i Stockholm åtnjuter för

den undervisning, som där bedrives, eller 4,000 kronor för år.

Kollegiet vill ytterligare framhålla, att genom den föreslagna undervisningsordningen

antalet på en gång vid serafimerlasarettets medicinska kliniker tjänstgörande

studerande skulle komma att uppgå till 60 i stället för som nu 40. Då

laboratoriet redan för nuvarande antal är trångt, kommer detta utan tvivel att

vålla svårigheter, och kollegiet förutser, att det torde visa sig nödvändigt att till

laboratorium aptera ytterligare någon lokal inom lasarettet. Kollegiet har inhämtat,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition Nr 175.

att denna fråga kan lösas, men har icke ansett sig ha anledning att i detta sammanhang

upptaga densamma

De sammanlagda kostnaderna för förslagets realiserande skulle alltså utgöra

Lokaländringar vid S:t Erik..........kronor 7,110:

För lokalers inredning.............. » 3,000: —

Instrument till laboratorier........... » 6,000: —

Lön till 2 lärare ä kronor 4,000: — . . . . » 8,000: —

Vid lärarkollegiets yttrande äro fogade dels avskrift av en promemoria

rörande det föreslagna sättet för ordnande av undervisningen

i medicin och kirurgi, utarbetat av de medicinskt fackutbildade

ledamöterna av 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga, dels ock

vederbörliga kostnadsförslag.

Med skrivelse den 23 augusti 1922 överlämnade kanslern till

Kungl. Maj:t denna lärarkollegiets skrivelse jämte densamma åtföljande

bilagor. Kanslern påpekar, hurusom genomförandet av den

föreslagna anordningen rörande undervisningen i medicin och kirurgi

vore mycket trängande och den härför anvisade vägen förmedelst

anordnande av propedeutisk undervisning vid S:t Eriks sjukoch

vårdhem syntes vara den enda, som vore framkomlig. Då kanslern

icke hade något att erinra mot de ifrågasatta anslagsbeloppen,

förordar kanslern livligt avlåtande av proposition till 1923 års riksdag

i överensstämmelse med lärarkollegiets förslag.

Genom remiss anbefalldes därefter överståthållarämbetet att från

stadsfullmäktige i Stockholm infordra och till Kungl. Maj:t överlämna

yttrande i ärendet.

Sedan ärendet av stadsfullmäktige remitterats till fattigvårdsnämnden

och från fattigvårdsnämnden till styrelsen för S:t Eriks

sjuk- och vårdhem, har ene överläkaren vid sjukhuset i skrivelse till

sjukhusstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Medicinundervisningens ordnande är utan tvivel en fråga av synnerligen stor

betydelse, och den föreslagna utvägen har av vederbörande ansetts vara den enda

framkomliga. Sedan många år ha flera av stadens andra sjukhus, såsom epidemisjukhuset,

sjukhuset S:t Göran, Sabbatsbergs gynekologiska och otiatriska kliniker

tagits i anspråk för undervisningen av medicine kandidater i respektive ämnen;

den nu föreslagna förändringen torde sålunda icke utgöra något i princip nytt,

och icke heller synes den behöva medföra några olägenheter för sjukhusen och

de här vårdade patienternas vidkommande. På grund härav ha den andre överläkaren

å sjukhusets avdelning för kroppssjuka och undertecknad efter övervägande

förklarat sig villiga att, för den händelse vederbörande myndigheter icke

ha något att erinra däremot, åtaga sig sagda undervisning. Vad de framställda

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition Nr 175.

förslagen till ombyggnader angår, i vilkas utarbetande vi deltagit, synas de oss

på det enklaste och minst ingripande sätt lösa frågan om iordningställande av

behövliga undervisningslokaler utan att i nämnvärd grad inkräkta på sjukhusens

utrymmen.

Sjukhusets styrelse har i skrivelse den 19 oktober 1922 ansett

sig icke kunna avstyrka de föreslagna anordningarna. Styrelsen ville

emellertid föreslå, att följande särskilda villkor måtto från Stockholms

stads sida uppställas, nämligen

att staten ikläder sig ansvaret för alla kostnader för de ifrågasatta ändringsarbetena,

även om kostnaderna skulle överstiga de i kostnadsförslagen beräknade;

att staten tillerkännes dispositionsrätt till de vid S:t Eriks sjuk- och vårdhem

upplåtna lokalerna under tio år från och med tillträdet, varefter avflyttning skall

kunna påfordras, sedan tre år förflutit efter det uppsägning skett; samt

att kostnaden för bestyret med städning och renhållning av lokalerna bestrides

av staten.

Styrelsen bar vidare velat ifrågasätta, huruvida ej i samband med föreliggande

fråga hemställan lämpligen bör göras om åtgärder till befordrande av

stadens sjukvårdsintressen, vilka icke alltid synas från statens sida tillgodoses i

önskvärd utsträckning. Tilläventyrs kunna sådana åtgärder uppställas såsom

förutsättning för upplåtelse av undervisningslokaler för karolinska institutets räkning.

Därest avseende anses böra fästas å vad styrelsen sålunda ifrågasatt, synes

hälsovårdsnämnden böra beredas tillfälle att yttra sig i frågan.

Fattigvårdsnämnden har i den 14 november 1922 avgivet yttrande

tillstyrkt den ifrågasatta upplåtelsen på de av sjukhusstyrelsen

föreslagna villkoren.

I skrivelse till stadskollegiet den 8 sistlidne november har slutligen

hälsovårdsnämnden i ärendet anfört följande.

Då nu statsverket anhåller om förmånen att för sitt medicinska undervisningsbehov

få använda ytterligare ett av stadens sjukhus, nämligen S:t Eriks

sjuk- och vårdhem, synes det, såsom styrelsen för nämnda sjuk- och vårdhem i

sitt yttrande erinrat, onekligen ligga nära till hands, att staden i gengäld betingade

sig någon förmån från statsverkets sida och i så fall lämpligast å något

av de områden, där stadens sjukvård i större eller mindre mån är beroende på

statens medverkan, såsom t. ex. är fallet med tuberkulossjukvården och vården

av sinnessjuka.

Efter närmare framhållande, hurusom staden borde medgivas rätt att å

statshospitalen erhålla ett visst antal platser i förhållande till sin folkmängd, tillstyrkte

hälsovårdsnämnden bifall till den gjorda framställningen på de villkor,

som av styrelsen för S:t Eriks sjuk- och vårdhem föreslagits, samt med tillägg

att avtalet icke må träda i kraft förr än uppgörelse träffats rörande förhållandet

mellan statens och stadens sinnessjukvård.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 140 Käft. (Nr 175.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds proposition Nr 175.

De avtal, som, på sätt i myndigheternas ovan återgivna yttranden

erinras, gälla mellan Stockholms stad och karolinska institutet

angående upplåtande av olika avdelningar vid stadens sjukhus för

klinisk undervisning, äro av sinsemellan rätt skiftande innebörd.

Den gynekologiska avdelningen å Sabbatsberg är sedan 1879 upplåten till

institutet på villkor, att institutet bestrider läkarvården, medan staden ansvarar

för sjukvårdskostnaden såsom för sjukhuset i övrigt. Överläkarbefattningen

uppehälles av den lärare i ämnet vid karolinska institutet, som institutet därtill

förordnar. Överläkaren intager till sjukhusets direktör och styrelse samma ställning

som övriga överläkare. Å avdelningen skall av institutet anställas eu amanuens.

Sköterskorna antagas av sjukhusets direktör efter förslag av överläkaren.

De på avdelningen tjänstgörande medicine studerande äro pliktiga att följa de

ordningsregler för kliniken, som av sjukhusets styrelse efter överläkarens förslag

fastställas. Avtalet kan efter sex månaders uppsägning från någondera sidan

hävas. Efter enahanda grunder har Sabbatsbergs avdelning för öron-, näs- och

strupsjukdomar upplåtits för klinisk undervisning; härvid har emellertid antalet

medicine studerande, åt vilka undervisning samtidigt må meddelas, begränsats

till högst fem. För upplåtelsen av en avdelning å sjukhuset S:t Göran för undervisning

i syfilidologi gälla numera i huvudsak samma regler; överläkarbefattningen

uppehälles av institutets professor i ämnet eller den, som förordnats uppehålla

professuren. För avtalet gäller en uppsägningstid av ett år.

Något annorlunda ligger saken i avseende å den kliniska undervisningen

vid epidemisjukhuset. Staden har medgivit, att å detta sjukhus må anordnas kurser

för samtidigt högst fyra medicine kandidater, som å sjukhuset fullgöra assistenttjänstgöring,

med rätt för dessa att å sjukhuset erhålla fri bostad och kost

mot samma ersättning som sjukhusets läkare. Undervisningen meddelas av sjukhusets

överläkare emot ett årsarvode av för närvarande 4,000 kronor. För avtalet

mellan hälsovårdsnämnden och karolinska institutet gäller en uppsägningstid

av tre månader.

Det avtal, som gäller rörande södra barnbörd shusets upplåtande för barnmorskeundervisningen,

torde i detta sammanhang icke vara av intresse.

Stadskollegiet tillstyrker i princip den av karolinska institutet

föreslagna upplåtelsen av S:t Eriks sjuk- och vårdhem för den medicinska

undervisningen på i huvudsak de villkor, som sjukhusets

styrelse föreslagit och fattigvårdsnämnden tillstyrkt.

Då de erforderliga utvidgningsarbetena bekostas av staten, torde det vara

rimligt, att åt institutet till eu början förbehålles en något längre uppsägningsfri

upplåtelsetid. Då den merbelastning av sjukhusets läkarkrafter, som den föreslagna

anordningen innebär, kan föranleda behov av nya tjänster, bör emellertid

den tid, under vilken staden avstår från sin rätt att uppsäga avtalet, begränsas

ttll högst fem år. Efter denna tids förlopp bör den ömsesidiga uppsägningstiden,

liksom vid föregående liknande avtal, bestämmas till högst ett år.

Stadskollegiet förutsätter vidare, att villkoren komma att efter mönster av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 175

föregående liknande upplåtelser närmare fastställas genom ett mellan vederbörande

förvaltningsmyndighet, i detta fall fattigvårdsnämnden, och karolinska institutet

träffat avtal. Därvid torde höra uttryckligen stadgas, att undervisningen vid sjukhuset

alltid skall meddelas av sjukhusets överläkare.

Såsom stadskollegiet vid liera föregående tillfällen framhållit och hälsovårdsnämnden

i sitt ovan återgivna yttrande understrukit, hava Stockholms stads sjukvårdsintressen

från statens sida ofta rönt en behandling, som icke kan anses

förenlig med billighet och rättvisa. Vad särskilt angår sinnessjukvården har

staden därför även den 7 juni 1922 beslutat att hos Kungl. Maj:t göra framställning

om förhandlingar i syfte att åvägabringa en rationell nyordning av förhållandet

mellan staten och staden på detta område. Med anledning av de avsevärt

ökade anspråk, som sedan denna tidpunkt ställts å utrymmena å stadens

sinnessjukhus, har stadskollegiet i framställning till chefen för socialdepartementet

erinrat om önskvärdheten av de förut begärda förhandlingarnas snara upptagande,

och har kollegiet grundad anledning att antaga, att från Kungl. Majds sida åtgärder

i detta syfte komma att under den närmaste framtiden vidtagas. Under

sådana förhållanden torde ett förbehåll av den art, hälsovårdsnämnden i sitt ovan

återgivna utlåtande föreslagit skola fogas till här ifrågavarande avtal, ej erfordras.

Stadskollegiet hemställer sålunda, att stadsfullmäktige måtte

förklara sig medgiva, att S:t Eriks sjuk- och vårdhem på föreslaget

sätt upplåtes åt karolinska institutet, sedan avtal härom blivit mellan

fattigvårdsnämnden och institutet upprättat å i huvudsak de

villkor, som här ovan förordats.

I skrivelse den 5 mars 1928, vilken av överståthållarämbetet

med utlåtande av den 7 i samma månad till Kungl. Maj:t överlämnats,

hava stadsfullmäktige meddelat sitt beslut, vilket innebär godtagande

av stadskollegiets förslag.

Härefter har på grund av remiss byggnadsstyrelsen den 8 mars

1923 yttrat sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något

att erinra vare sig mot de föreslagna ändringsarbetena eller det därtill

hörande kostnadsförslaget.

Jag har till sist att anmäla en av kanslern i skrivelse den 24

november 1922 gjord framställning angående beredande av medel

till två amanuenser med 1,000 kronor till en var vid den ifrågasatta

propedeutiska undervisningen å sjukhuset S:t Erik.

Denna framställning grundar sig på en av överläkarna vid sagda

sjukhus till karolinska institutets lärarkollegium ingiven skrivelse av

följande innehåll:

Med anledning av den planerade förläggningen av den propedeutiska undervisningen

i medicin till S:t Eriks sjuk- och vårdhem få undertecknade härmed

vördsamt anföra följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departe
mentschefen.

Kungi. May.ts proposition Nr 175.

För att de tjänstgörande under den föreslagna tremånaderskursen skola

kunna bibringas någon vana vid de vanliga kliniska undersökningsmetoderna

samt grundläggande kunskaper i lungsjukdomarnas, speciellt tuberkulosens diagnostik

och behandling, fordras utom föreläsningar även praktiska övningar i perkussion,

auskultation, laboratoriearbete o. s. v. Uppenbarligen är det icke möjligt

för kursgivaren att medhinna att ensam övervaka dessa praktiska övningar, och

då man icke kan begära, att de vid sjukhusen anställda underläkarna, vilkas tid

på grund av den relativt höga patientsiffran är synnerligen upptagen, skola medverka

vid undervisningen, synes oss kravet på särskilda amanuenser, vilka kunna

tillhandagå de studerande med råd och upplysningar och jämte kursgivaren övervaka

deras praktiska övningar, vara ofrånkomligt. När undertecknade tillfrågades,

om vi voro villiga att åtaga oss denna undervisning, erkändes också detta vara

ett berättigat krav. Då vi anse oss icke kunna, utan hjälp av amanuens, på ett

tillfredsställande sätt sköta denna för de tjänstgörande grundläggande och sålunda

synnerligen viktiga del av undervisningen i medicin, få vi härmed hemställa, att

i de anslagskrav, vilka nödvändiggöras av den propedeutiska tjänstgöringens förläggande

till S:t Eriks båda sjukavdelningar, även upptagas avlöningar för två

amanuenser.

Lärarkollegiet har för egen del i denna fråga yttrat följande:

Då denna undervisning avses vara av provisorisk karaktär, hade lärarkollegiet

föreställt sig, att den borde anordnas på så ekonomiskt billigt sätt som möjligt,

och lärarkollegiet hade hoppats, att åtminstone till en början de överläkare,

som skulle ha undervisningen om hand, skulle kunna fullgöra densamma utan

hjälp av särskilda amanuenser. Då emellertid de underläkare, som finnas vid

sjuk- och vårdhemmet, icke kunna åläggas att, biträda överläkarna vid undervisningen,

och då nu överläkarne anse sig behöva ha amanuenshjälp vid undervisningen,

så får lärarkollegiet härmed hemställa om upptagande på extra stat av

två amanuenser för biträde vid den avsedda propedeutiska undervisningen med

ett arvode av 1,000 kronor till vardera.

Av den i ärendet förebragta, grundliga utredningen synes mig

framgå, dels att det är av mycket stor betydelse att ofördröjligen

anskaffa tillräckligt antal utbildningsplatser, så att den redan förut

mycket långa och kostsamma utbildningen för de medicine studerande

icke behöva ytterligare förlängas och därigenom fördyras,

dels att detta kan ske på det ur undervisningens synpunkt bästa

sättet och med jämförelsevis små kostnader för statsverket genom

den av karolinska institutet och 1919 års sjukhusbyggnadssakkunniga

föreslagna studieanordningen. Den omständigheten, att därigenom

skulle samlas praktisk erfarenhet om i väsentlig mån nya

vägar för vårt medicinska undervisningsväsende, vilkas betydelse

även av fakulteterna i Uppsala och Lund vitsordats, har endast

stärkt mig i övertygelsen, att karolinska institutets anhållan att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kutigl. Maj:ts proposition Nr 175.

tillsvidare och på prov få genomföra denna studieanordning bör

bifallas. Under denna försökstid skulle följaktligen den nu provisoriskt

anordnade fjärde propedeutiska kursen i Lund ej erfordras.

Jag har förut erinrat, hurusom under ärendets gång önskemål

uttalats ifråga om ett samråd mellan representanter för do tre medicinska

fakulteterna beträffande vissa betydelsefulla detaljfrågor rörande

undervisningens lämpliga anordnande. Jag finner en dylik

överläggning vara av betydelse ocli har för avsikt att, under förutsättning

att riksdagen genom nödiga anslag möjliggör den föreslagna

studieanordningens förverkligande, föranstalta om en sådan, innan

de ifrågasatta provisoriska bestämmelserna bliva utfärdade. Till de

för detta ändamål av de olika högskolorna utsedda representanterna

ämnar jag ock hänskjuta följande tre principiellt betydelsefulla frågor,

som under ärendets behandling uppkommit i sammanhang med

den ursprungliga frågan om anordnandet av undervisningen i medicin

och kirurgi.

Den första av dessa frågor gäller antalet platser för de studerande

å de medicinska specialklinikerna. Grenom den av mig förordade

anordningen av undervisningen i medicin och kirurgi skulle

ett fullt tillräckligt antal utbildningsplatser inom dessa ämnen beredas,

och den nu befintliga spärren härstädes bliva avlägsnad. 1918

års undervisningssakkunniga hava emellertid påvisat, att det beträffande

flera specialämnen redan nu finnes en spärr, ity att vid flera

av dessa icke ens 120, än mindre 150 studenter per år kunna släppas

fram. Detta gäller framför allt ämnena obstetrik och gynekologi,

oftalmiatrik och syfilidologi. Svårigheterna för studenterna

skulle således ej bliva hävda, utan blott framflyttade, om inga åtgärder

vidtoges för att utöka antalet utbildningsplatser även vid

dessa kliniker. Det torde emellertid icke vara nödvändigt att för

dessa ämnen beräkna fullt lika många platser, som för ämnena

medicin och kirurgi, med vilka studierna börja, emedan erfarenheten

visat, att en viss, icke alldeles obetydlig procent av medicine kandidater

icke fullfölja sina studier. Nyssnämnda sakkunniga beräkna,

att för specialklinikerna 140 platser icke skulle bliva otillräckliga.

Slutligen vill jag framhålla, att en eventuell kortare tids väntan på

inträde vid någon av dessa specialkliniker, vilka alla måste besökas

först efter avslutade tjänstgöringar i medicin och kirurgi, icke är i

samma grad menligt för studiernas planmässiga bedrivande som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kiingl. May.ts proposition Nr 175.

fallet är, när detsamma inträffar vid studiernas början, emedan de

studerande mot slutet av sin studiebana kunna med utbyte använda

tiden genom bokliga studier eller tjänstgöring inom den praktiska

sjukvården, något som givetvis icke är fallet, innan grunderna till

den kliniska utbildningen inhämtats. Jag har därför ansett det vida

mer trängande att avlägsna spärren vid studietidens början och har

därför icke ansett mig böra uppskjuta denna fråga, till dess även

den andra var fullt utredd. Av redan tillgängliga fakta anser jag

dock uppenbart, att nödigt antal utbildningsplatser kan anskaffas

även vid specialklinikerna, även om anordningarna härför delvis måste

bliva av provisorisk natur och komma att medföra någon kostnad

för anställandet av ökade lärarkrafter.

Den andra frågan gäller utbildningen i lungtuberkulosens diagnostik

och behandling. Om en sådan undervisnings behövlighet äro

alla medicinska högskolorna ense, liksom samtliga förklara sig hava

till förfogande nödigt material, karolinska institutet dock endast

under förutsättning, att det får tillgång till S:t Eriks sjukhusmaterial.

Angående den tidpunkt i studierna, då en sådan undervisning

lämpligast bör förläggas, råder däremot ingen enighet. Uppgörandet

av en av samtliga högskolor gillad anordning torde emellertid icke

stöta på större svårigheter, då man synes vara överens därom, att

även denna undervisning utan olägenhet kan försöksvis förläggas till

olika stadier av utbildningen vid olika högskolor.

Den tredje frågan gäller den så kallade assistenttjänstgöringen.

Beträffande denna tjänstgöring önskar karolinska institutet densamma

till största delen förlagd till Stockholms stads medicinska och kirurgiska

sjukavdelningar, en anordning, som anses innebära avsevärda fördelar.

Frågan kräver emellertid ytterligare utredning, då dels icke av

förefintliga handlingar framgår, hur fakulteterna i Uppsala och Lund

önska och äro i stånd att i sin mån lösa denna fråga, dels inga förhandlingar

mellan karolinska institutet och Stockholms stad angående denna

sak blivit förda och man således ej vet, om stadens medverkan även

här kan påräknas. Möjligheten av att den förbättring av assistenttjänstgöringen,

som karolinska institutets förslag synes innebära, icke

skulle kunna komma till stånd på grund av att stadens bifall härtill

ej kan erhållas, synes mig emellertid icke innebära något skäl

för att nu uppskjuta de övriga förbättringar, till vilka stadens bifall

redan vunnits.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition Nr 17ö.

Slutligen vill jag tillägga, att en under ärendets gång ifrågasatt

utredning om studietidens förkortande, vilken blivit av fakulteterna

i Uppsala och Lund avstyrkt, men av karolinska institutet

tillstyrkt, synes mig mycket behjärtansvärd. Då lärarkollegiet vid

karolinska institutet emellertid synes anse, att en förkortning av studietiden

utan en därav följande sänkning av läkarutbildningen kan

genomföras endast om en utredning skulle visa, att en förkortning av

de teoretiska studierna skulle visa sig möjlig, alltså endast under

förutsättning av en betydande omläggning av den medicinska undervisningen

i dess helhet, anser jag riktigast att först avvakta åtminstone

någon tids erfarenhet av de nu föreslagna mycket avsevärda

reformerna, innan denna fråga upptages till närmare utredning.

Innan jag lämnar frågan om undervisningen i medicin och kirurgi

vill jag allenast erinra om ett annat av 1918 års undervisningssakkunniga

berört, för den medicinska utbildningen betydelsefullt

spörsmål. Det gäller införande av en särskild förberedande

prövning före tillträdet till studierna till medicine kandidatexamen

i syfte att möjliggöra ett strängare urval av de studerande. Avsikten

med det härutinnan föreliggande förslaget är dels att under tider

av starkt tillopp till läkarbanan kunna begränsa antalet, så att endast

de bäst kvalificerade mottagas, och dels att bereda möjlighet

att pa ett tidigt stadium av studierna utgallra dem, som visa sig

sakna nödiga förutsättningar för ett framgångsrikt bedrivande av

sina studier. Hur betydelsefullt detta spörsmål än är, har jag icke

nu ansett mig böra närmare ingå på detsamma, men torde frågan

härom ej länge kunna undanskjutas. I den mån anslagsmedel erfordras

för dess lösning, lärer detsamma i sinom tid komma att

underställas riksdagens prövning.

Mot beloppen av de nu ifrågasatta anslagsäskandena har jag

icke funnit något att erinra. För den händelse riksdagen bifaller

förevarande framställning, bör med Kungl. Maj:ts medgivande överenskommelse

träffas mellan vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet,

i detta fall Stockholms stads fattigvårdsnämnd, och karolinska

institutet rörande villkoren för den nu ifrågasatta upplåtelsen

av lokaler å S:t Eriks sjuk- och vårdhem.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 175.

att för budgetåret 1923—1924 anvisa

dels till inredning av nödiga undervisningslokaler

å S:t Eriks sjuk- och vårdhem i Stockholm,

samt till anskaffande av för den medicinska undervisningen

därstädes nödvändig utrustning ett extra

reservationsanslag av 16,110 kronor;

dels och till ersättning åt lärare och amanuenser

vid den medicinska undervisningen å sagda

sjuk- och vårdhem ett extra anslag av 10,000

kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten lämna bifall ävensom förorda,

att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Stockholm 1923, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B

230753

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inredning sarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm in. m. a1 i texten
  2. SU 1923:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inredningsarbeten vid sjukhuset S:t Erik i Stockholm m. m. s. 5 i texten