Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter

1923-03-16 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:180, Angående anslag till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till bestridande

av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter; given

Stockholms slott den 16 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag,

föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Åkerman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, Örke.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Åkerman anför:

Vid anmälan den 8 januari 1923 av frågor, som tillhöra regleringen

för budgetåret 1923—1924 av utgifterna under riksstatens andra

huvudtitel, upptog jag under punkt [38] till behandling ärende rörande

anslag till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter.

Jag erinrade därvid, att under de senare åren av riksdagen beviljats

medel för berörda ändamål. Senast hade detta skett vid 1922

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 144 käft. (Nr 180.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

års riksdag, då viss förhöjning av anslaget medgavs. I samband med

sitt beslut i ämnet både emellertid sistnämnda riksdag anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte verkställa undersökning, huruvida icke begränsning

av kostnaderna för anstalterna kunde komma till stånd. Den sålunda

begärda utredningen hade igångsatts, men hade av angiven anledning

icke kunnat slutföras å sådan tid, att resultatet av densamma jämte

framställning om anslag till anstalterna kunde inflyta i statsverkspropositionen

till 1923 års riksdag.

Med anledning därav gjorde jag i sagda proposition allenast

anmälan om det föreliggande behovet av dylikt anslag; och föreslog

Kungl. Maj:t på min framställning riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter för

budgetåret 1923—1924 såsom extra förslagsanslag beräkna ett belopp

av 75,000 kronor.

Sedan förutnämnda utredning, vilken blivit utförd inom justitiedepartementet,

numera avslutats, får jag ånyo anmäla detta ärende.

Till en början vill jag härvid lämna några upplysningar rörande rättshjälpsanstalterna,

särskilt beträffande deras ekonomiska förhållanden.

Biträde i rättsliga angelägenheter kan genom statens försorg beredas

obemedlade personer enligt lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång

samt i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 12 september

1919 angående understöd av statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter.

Nämnda lag avser att i fall av rättegång möjliggöra ekonomiska

lättnader för mindre bemedlade personer genom att bereda dem befrielse

från rättegångskostnader och hjälp av sakkunnigt biträde, till vilket

ersättning utgår av allmänna medel.

Bestämmelserna i kungörelsen om understöd av statsmedel åt rättshjälpsanstalter

åsyfta i främsta rummet att utom rätta i juridiska angelägenheter

bereda bistånd åt mindre bemedlade personer, som därav

kunna vara i behov, varjämte rättshjälpsanstalt även har att, där så erfordras,

utföra sådana personers talan inför rätta.

Initiativet till införandet av statsunderstödda rättshjälpsanstalter

såsom institution här i landet togs av 1917 års riksdag. Sedan efter

begäran av nämnda riksdag utredning verkställts av frågan i vad mån

medverkan från statens sida kunde lämnas till upprättande av rättshjälpsanstalter,

gjordes av Kungl. Maj:t framställning om anslag till understöd

åt sådana anstalter först till 1918 års riksdag, som emellertid av förekommen

anledning ansåg sig icke kunna bifalla framställningen, och sedan

till 1919 års riksdag, vilken för ändamålet beviljade visst belopp. Där
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 180.

efter utfärdades omförmälda ännu gällande kungörelse den 12 september

1919, vid vilken kungörelse finnes fogat normalreglemente för rättshjälps

an stal ter.

I nyssnämnda framställningar till riksdagen hade av föredragande

departementschefen angivits de grunder, i enlighet varmed statsbidrag

till rättshjälpsanstalter ansågs böra utgå, ävensom framlagts beräkning

rörande de kostnader, som kunde väntas uppkomma för statsverkerket.

Den ledande principen i nämnda grunder var, att staten borde

bidraga dels genom att helt återgälda vad anstalterna för sin verksamhet

utbetalat till statsinstitutioner av olika slag, dels genom att gottgöra

intill hälften av anstalternas övriga omkostnader efter avdrag av

vad som influtit från rättssökande eller deras motparter, dels slutligen

genom att, högst med ett belopp av 3,000 kronor, deltaga i engångskostnaderna

för anstalts upprättande. Emot dessa grunder hade i riksdagen

icke framkommit erinran.

I sina omförmälda kostnadsberäkningar hade departementschefen

— under betonande av att det icke vore möjligt att med någon större

grad av sannolikhet på förhand uppgöra dylika beräkningar — utgått från

att rättshjälpsanstalter under årens lopp kunde väntas bliva upprättade i

samtliga län och dessutom i 6 av de större städerna. Man skulle sålunda

hava att räkna med sammanlagt 30 anstalter. Engångskostnaderna kunde

beräknas bliva fördelade på ett. avsevärt antal år och kunde för angivna

antal rättshjälpsanstalter sammanlagt icke överstiga men väl underskjuta

75,000 kronor. De årliga utgifter, som skulle av statsverket helt ersättas,

uppskattades till 22,500 kronor. De utgifter, till vilka staten

skulle bidraga med intill hälften, upptogos, efter avdrag för anstalternas

inkomster, till 9,000 kronor för år vid varje kontor eller för 30 anstalter

tillhopa till 270,000 kronor. Det årliga bidraget skulle sålunda i denna

del kunna uppgå till högst 135,000 kronor. Emellertid utgick man

från, att statsbidraget i genomsnitt skulle stanna vid 25 å 30 procent

av de totala årliga utgifterna av hithörande slag. Statsbidraget skulle

sålunda i denna del icke behöva uppgå till mera än »80,000 å 90,000»

kronor och sammanlagda statsbidraget till icke fullt 100,000 kronor.

I förutnämnda kungörelse och normalreglemente angives anstalts

uppgift vara att inom anstaltens verksamhetsområde (viss stad eller landstingsområde)

kostnadsfritt i rättsliga angelägenheter tillhandagå mindre

bemedlade och i sådant avseende bland annat lämna råd och upplysningar

samt hjälp med upprättande av handlingar så ock biträde vid tvisters biläggande

genom förlikning samt vid utförande av talan i rättegång, an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

hängiggjord vid domstol inom anstaltens verksamhetsområde. Statsunderstöd

må erhållas dels till bestridande av samtliga för verksamheten

nödvändiga utgifter för postporto, abonnemang å rikstelefon samt telegram

och interurbana telefonsamtal, dels ock till resekostnadsersättning

jämlikt fjärde klas-en i gällande resereglemente för av anstaltens verksamhet

föranledda resor å statens järnvägar. Härutöver må ersättning

beredas för intill hälften av det belopp, som återstår, sedan från anstaltens

sammanlagda årsutgifter till avlöningar, skrivmaterialier och tryckningskostnader

dragits ersättningsbelopp, som till anstalten under året

av hjälpsökande återgäldats eller på grund av domstols beslut influtit till

anstaltens personal för lämnat biträde i rättegång. På särskild prövning

ankommer, huruvida ersättning må åtnjutas för bestridande av

engångsutgifter, förenade med anstalts upprättande. Sådan ersättning

må dock ej i något fall överstiga 3,000 kronor.

Den första ort, där statsunderstödd rättshjälpsanstalt kom till stånd,

var Stockholm. I denna stad hade förut funnits ett av kommunen helt

underhållet rättshjälpskontor. Detta ombildades till rättshjälpsanstalt

under benämning Stockholms stads rättshjälpsanstalt. Efter framställning

från stadsfullmäktige i Stockholm fastställde Kungl. Magt den 31

december 1919 reglemente för anstalten att tillämpas från och med den

1 januari 1920. Sedermera hava reglementen fastställts för ytterligare

fyra rättshjälpsanstalter, nämligen den 20 augusti 1920 för Hälsingborgs

stads rättshjälpsanstalt, den 26 november 1920 för Norrbottens läns

rättshjälpsanstalt, den 17 december samma år för Malmö stads rättshjälpsanstalt

och den 11 februari 1921 för Örebro läns rättshjäl|isanstalt;

och hava dessa rättshjälpsanstalter börjat sin verksamhet, Malmö stads

den 1 september 1920, Hälsingborgs stads från och med år 1921, Örebro

läns den 1 juli 1921 och Norrbottens läns först från och med år 1923.

Såsom anslag till bestridande av bidrag till rättshälpsanstalter har

i form av förslagsanslag anvisats av 1919 års riksdag för år 1920

15,000 kronor, av 1920 års riksdag för år 1921 25,000 kronor och av

1921 års riksdag för år 1922 likaledes 25,000 kronor. Av 1922 års

riksdag beviljades dels till förstärkning av 1922 års anslag på tilläggsstat

ett förslagsanslag, högst, å 25,000 kronor samt för budgetperioden

1 januari—30 juni 1923 ett förslagsanslag å 75,000 kronor.

Framställningar om statsbidrag hava inkommit, så vitt angår år

1920, från Stockholms stads och Malmö stads rättshjälpsanstalter och,

såvitt anjrår år 1921, från nämnda båda anstalter samt dessutom från

Hälsingborgs stads och Örebro läns rättshjälpsanstalter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Ersättning för engångskostnader begärdes av Malmö stads, Hälsingborgs

stads och Örebro läns rättshjälpsanstalter med respektive

3,000 kronor, 2,928 kronor 26 öre och 3,000 kronor.

Nedanstående tabell utvisar de belopp ifrågavarande anstalter begärde

i statsbidrag för årskostnader:

Anstalt

År

Begärd ersättning

för kostnad som

htlt ersättes av

staten

Begärd ersättning

för kostnad som

delvis ersättes av

staten

Stockholms stads.......................................

1920

5,809: 13

38,445: 16

» » ............................

1921

8,665: 8 9

37,560: so

Malmö stads ............................................

1920

507: 40

3,598: 47

» » .....................

1921

899: 35

6,981: 41

Hälsingborgs stads .................................

1921

170: BO

8,226: 48

Örebro läns .............................................

1921

310:10

4,332: 6 5

Kungl. Maj:ts beslut i anledning av ifrågavarande framställningar

meddelades den 30 december 1922. Såsom bidrag till engångskostnader

tillerkändes de tre sökande anstalterna två tredjedelar av deras

verkliga utgifter. Understödet uppgick i intet fall till 3,000 kronor.

De utgifter, för vilka anstalt är berättigad erhålla full gottgörelse av

statsmedel, ersattes i enlighet med kungörelsens bestämmelser till utgifternas

hela belopp. Vad angår kostnader, för vilka anstalt må erhålla

statsunderstöd med viss del intill 50 procent av det grundbelopp,

som återstår eedan från kostnaderna dragits anstalternas inkomster, hade

samtliga anstalter begärt att för sagda kostnader utbekomma bidrag

efter högsta medgivna procentsats. Enligt Kungl. Majt:s beslut tillerkändes

emellertid anstalterna endast 25 procent av grundbeloppet.

Totalsumman av statens bidrag till anstalterna belöpte sig till

29,523 kronor 6 öre för år 1920 och 43,296 kronor 69 öre för år 1921.

Rättshjälpsanstalternas kostnader och inkomster samt dem tillerkända

statsbidrag framgå av följande tabell:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Å r

8 u t g i f

ter

I n

t o m s t e

r

Kättshjälpsanstalt och

räkenskapsår

Kostnad

som helt

ersättes

av staten

Kostnad

som delvis

ersättes av

staten

Kostnad,

vari staten

ej deltager

Utdömd

rättegångs- kostnad 0.

av hjälp- sökande

erlagd er- sättning

Av allm.

medel ut- given ersätt- ning för

rättshjälp

Övriga

inkom- ster

(räntor

m. m.)

Statsbidrag

Stockholms stads:

1920........................

5,809:18

93,195: 93

12,909: 52

3,523: 71

12,841: 48

75:3 7

25,016: 82

1921........................

8,665: 89

114,892: 59

13.390: 79

5,535: 04

31,942:30

102: 51

27,446: 29

726,788: 8 7

1922........................

9,595: 22

129,171: 40

20,762: 36

4,766: 83

55,829: 96

200:11

Malmö stads (fr. d.

Va 1920):

1920........................

507: 40

7,711: 95

884: 49

515: —

4,506: 24

4,390: 0 5

1921........................

899: 8 5

20,632: 82

2,069: 55

110: —

6,560: —

—

1922........................

976: 43

17,635: 43

3,377: os

362: 85

8,297: —

—

73,220:8 2

Hälsingborgs stads

(fr. o. m. 1921):

1921.......................

170: 50

18,456: 5 7

524: 27

43: lo

1,960: 60

130: 94

6,386:17

1922........................

416: 20

17,304: 02

1,372: 42

3,530: 93

—

7 3,859: 4 7

Örebro läns (fr. d.

7: 1921):

1921........................

310:10

8,911: 86

1,748: 56

246: 55

4: 6 7

5,074:18

1922........................

967: 89

15,488: 88

3,284: —

239: 56

858: 12

35: 28

74,565: 68

1) Beloppen för statsbidraget för år 1922 hava beräknats efter samma grunder som vid

bestämmandet av 1920 och 1921 års statsunderstöd.

Engångskostnaderna hava utgjort för Malmöanstalten 3,299 kronor

40 öre, för Hälsingborgsanstalten 2,928 kronor 26 öre och för örebroanstalten

3,896 kronor 62 öre.

Då fråga uppkom att av 1922 års riksdag begära nytt anslag för

understöd åt anstalterna ansågs, med hänsyn till de då föreliggande

upplysningarna rörande anstalternas utgifter och den fortsatta utveckling

av anstalterna, som kunde vara att emotse intill utgången av år 1923,

samt då ett par anstalter väntades bliva nyupprättade, det av riksdagen

förut beviljade anslagsbeloppet böra avsevärt höjas, även om statens

bidrag till de årskostnader, för vilka statsunderstöd endast till en del

utginge, sattes betydligt lägre än enligt den högsta procentsatsen eller

50 procent av det beräknade grundbeloppet. I den framställning, som

gjordes till 1922 års riksdag, begärdes på grund härav ett fyllnadsansiag

av 25,000 kronor till det för år 1922 beviljade beloppet, 25,000

kronor, samt ett anslag å 75,000 kronor för första halvåret 1923.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

.Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Såsom av det sagda framgår, beviljade riksdagen de begärda

beloppen. I skrivelse nr 2 A den 3 juni 11)22, vari riksdagen anmälde

sitt beslut i ärendet, framförde emellertid riksdagen förut berörda hemställan,

att Kungl. Maj:t måtte verkställa undersökning, huruvida icke

genom ändring av de i kungörelsen den 12 september 1919 angivna

grunder för statsunderstöd till rättshjälpsanstalter eller eljest begränsning

av kostnaderna därför kunde komma till stånd.

I anledning av den av riksdagen sålunda begärda undersökningen

hava yttranden inhämtats från styrelserna för de fem i verksamhet

varande anstalterna.

I sina yttranden hava dessa samtliga uttalat, att en förändring av

nämnda grunder åsyftande en inskränkning av rätten till statsbidrag ej

vore av omständigheterna påkallad och ej heller borde ifrågakomma.

Den statistik, som föreligger från den korta tid rättshjälpsanstalter

ännu varit i verksamhet, visar, att de fylla ett verkligt behov och tillvunnit

sig allmänhetens förtroende. Till belysande härav må anföras

följande siffror rörande av anstalter handlagda ärenden.

Rättshjälpsanstalt

År

Antal

hjälp-

sökan-

de

In-

komna

ären-

den

Tvister,

som lett

till rätte- gång

Utan

rätte-

gång

förlikta

tvister

Ärenden,

däri med- delats råd

och upp- lysningar

Ärenden,

däri skrif- ter eller

handlingar

uppsatts

Ärenden,

däri an- nan åt- gärd vid- tagits

Stockholms stads ......

1920

6,645

6,690

1,607

1,158

2,211

814

4,364

» » ......

1921

8,109

8,139

1,781

1,162

3,300

806

2,166

» » ......

1922

8,845

8,953

1,305

1,214

3,652

2,370

Malmö stads (verksam

från den 1/a 1920) ...

1920

237

237

34

15

45

15

129

D:o d:o ......

1921

694

694

236

130

40

29

274

Hälsingborgs stads (fr.

o. m. 1921) ............

1921

1,452

520

84

39

222

68

107

D:o d:o ......

1922

3,887

1,448

127

125

878

179

221

Örebro läns(från Vi 1921)

1921

368

368

21

66

139

40

102

Ytterligare må omnämnas, att vid Stockholms stads rättshjälpsanstalt

antalet besök uppgått, år 1920 till 21,300, år 1921 till 22,400

och år 1922 till 25,000.

De erinriugar, som gjorts av 1922 års riksdag, hava ej heller vänt

sig mot riktigheten av den princip, som legat till grund för anstalternas

upprättande, eller mot legitimiteten av det behov, som genom dem fylles.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 180.

Riksdagen fäster uppmärksamheten på de oväntat stora kostnader

anstalterna dragit med därav följande avsevärda krav på statsbidrag och

den bristande överensstämmelsen häremellan och de kostnadsberäkningar,

0 7

som åberopats i samband med institutionens införande.

Anledningarna till överskridandet av de beräknade statsutgifterna

för anstalterna äro beroende av såväl tillfälliga som mera bestående

förhållanden.

Vad först angår statens bidrag till engångskostnader för anstalternas

upprättande, hava dessa bidrag icke medverkat till överskridandet

av de uppskattade beloppen för statens understöd. I kostnadsberäkningen

har angivits, att statens bidrag till engångskostnaderna för beräknade

30 anstalter sammanlagt icke skulle överstiga men väl underskjuta 75,000

kronor. Medeltalet utgör sålunda högst 2,500 kronor för anstalt. För

de tre anstalter, vilka begärt och erhållit bidrag för engångskostnader,

uppgår medeltalet av bidraget till 2,329 kronor 99 öre för anstalt och

sålunda till något mindre än vad som beräknats.

Enligt kostnadsberäkningen har statens understöd till årskostnaderna

ansetts kunna för utgifter, som skola helt ersättas av staten, för

varje anstalt i genomsnitt beräknas till 750 kronor, därav 500 kronor

avse postporton, rikstelefon och telegram samt 250 kronor resor å

statens järnvägar. Ersättning för dylika resor har ännu icke ifrågasatts

från anstalternas sida, utom såvitt angår en anstalt, som för ett år

begärt ett mindre belopp. Med hänsyn till att, såsom är att förmoda,

dylika resor framdeles skola komma att visa sig erforderliga i större

utsträckning, torde fortfarande anslag med nämnda summa böra beräknas

för ändamålet. Statsutgifterna för porton, telefon och telegram

synas däremot i allmänhet komma att för framtiden väsentligt överstiga

vad som beräknats. År 1922 utvisar för nämnda utgifter följande belopp,

nämligen för Stockholmsanstalten 9,595 kronor 22 öre, för Malmöanstalten

976 kronor 43 öre, för Hälsingborgsanstalten 416 kronor

20 öre och för Öre broanstalten 967 kronor 89 öre. Endast Stockholmsanstaltens

ifrågavarande utbetalningar för år 1922 motsvara ungefär 2/s

av det belopp 15,000 kronor, som i kostnadsberäkningen upptagits såsom

anstalternas utlägg i förevarande avseende. De sjunkande postportosatserna

samt telefon och telegramavgifterna kunna väntas skola uppvägas

av den kostnadsökning, som följer av anstalternas fortgående

utveckling. En förhöjning med 100 procent av det för statens understöd

för dylika kostnader beräknade beloppet torde innebära en låg

uppskattning, om man vill nå en någorlunda tillförlitlig siffra.

I kostnadsberäkningen hava lönerna uppskattats till i genomsnitt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

10,000 kronor för anstalt samt utgifterna för skrivmaterialier och tryckning

till 1,000 kronor, tillhopa 11,000 kronor, varifrån avgå beräknade

inkomster 2,000 kronor, allt för år och anstalt. Återstående 9,000

kronor utgöra det grundbelopp, vara statens delbidrag till ifrågavarande

kostnader skall beräknas.

Så vitt med ledning av tillgänglig statistik kan bedömas, får det

belopp, som beräknats för skrivmaterialier och tryckningskostnader, anses

någorlunda tillräckligt. Med undantag för Stockholmsanstalten, där

kostnaderna härför väsentligt överstigit 1,000 kronor, hava utgifterna

för ifrågavarande ändamål icke för någon av de nuvarande anstalterna

uppgått till det kalkylerade beloppet.

Vad beträffar kostnaderna för avlöningar, torde det framdeles

icke vara omöjligt, att i en del mindre städer anstaltsföreståndare, som

må anses vara kompetent, samt erforderligt skrivbiträde åt honom kunna

erhållas för omkring 10,000 kronor för år, därvid dock icke hänsjm tages

till dyrtidstillägg. Till jämförelse kan nämnas, att de nuvarande anstalternas

utgifter för ifrågavarande ändamål betydligt överstigit nämnda

siffra. Bortsett från Stockholms rättshjälpsanstalt, som intager en klass

för sig, hava år 1922 i avlöningar utgått vid Malmöanstalten 16,938

kronor 27 öre, vid Hälsingborgsanstalten 17,131 kronor 51 öre och

vid Örebroanstalten 14,995 kronor 6 öre. Härvid är emellertid att

märka, att en del av nämnda summor avser dyrtidstillägg. Dyrtidstilläggen

komma ju dock att försvinna, och den förhöjning av statsbidragen

till anstalterna, som påkallats därav att dyrtidstillägg utgått, bör behandlas

såsom andra kostnader för dyrtidstillägg som staten har att

utgiva, d. v. s. såsom eu tillfällig hjälp vid sidan av det ordinarie

anslaget.

Vid bedömande av statens kostnader för anstalterna äro vidare de

inkomster, anstalterna kunna hava att påräkna, av stor betydelse.

Hittillsvarande erfarenhet giver vid handen, att inkomsterna avsevärt

överstiga vad i kostnadsberäkningen upptagits. Enligt denna ansågs

omkring 2,000 kronor skola i genomsnitt årligen bliva anstalt ersatt

dels av statsmedel såsom ersättning för biträde, som av anstalts

personal lämnades part som åtnjöte fri rättegång, dels ock av hjälpsökande.

Sedan anstalterna något kommit i gång med sin verksamhet,

har det visat sig, att inkomsterna i förevarande avseende i

vissa fall stigit till betydligt högre belopp. Stockholm intager även i

förevarande avseende en särställning och har att uppvisa exempelvis

för år 1922 en inkomst av nämnda slag å ej mindre än 60,596 kronor

79 öre. För samma år hade i dylik inkomst Malmö stads rättshjälpsBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 144 höft. (Nr 180.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

anstalt 8,659 kronor 85 öre, Hälsingborgs stads rättshjälpsanstalt

3,530 kronor 93 öre och Örebro läns rättshjälpsanstalt 1,097 kronor

68 öre. Av dessa belopp utgöres den huvudsakliga delen av den

gottgörelse av allmänna medel, som anstalterna uppburit med stöd

av bestämmelserna i lagen om fri rättegång. Komma grunderna i

nämnda lag att bliva bestående, synes anledning knappast finnas

till antagande att ifrågavarande intäkter för anstalterna skola avtaga.

Snarare komma de, allt efter som anstalterna bliva mer kända och anlitade,

att stiga.

Tages hänsyn till å ena sidan inkomsternas uppgång och å andra

sidan dyrtidstilläggens försvinnande och därav följande minskning i utgifterna

för avlöuingar, torde icke vara omöjligt att det grundbelopp,

vars bestridande staten delvis åtagit sig, skall kunna hållas nere, om

ock icke vid i kostnadsberäkningen upptagna 9,000 kronor så dock vid

ett belopp, som icke synnerligen överstiger detta. En böjning med

1,000 kronor räknat för varje anstalt torde törhända visa sig tillräcklig.

Grundbeloppet må sålunda för anstalt beräknas förslagsvis till 10,000

kronor eller för 30 anstalter till 300,000 kronor.

Om emellertid sålunda, såvitt av hittills vunnen erfarenhet kan

bedömas, de mindre anstalternas utgifter för avlöningar, skrivmaterialier

och tryckning komma att stanna vid belopp, som ej synnerligen överstiga

vad i den ursprungliga kostnadsberäkningen upptagits, bliva vid

större anstalter utgifterna så väsentligt högre, att särskild hänsyn härtill

måste tagas vid en kostnadsberäknings uppgörande.

Vid Stockholmsanstalten voro under år 1920 anställda 4 jurister

och 9 andra biträden samt under år 1922 tillhopa 6 jurister och 11

andra biträden. Kostnaderna för skrivmaterialier och tryckning utgjorde

för nämnda år respektive 7,142 kronor 14 öre och 5,180 kronor

27 öre. Åven vid andra större anstalter torde komma att tarvas flera

juridiskt bildade och jämväl andra biträden, liksom även där kostnaderna

för skrivmaterialier och tryckning lära överstiga 1,000 kronor

för år. Vidare kan i de största städerna för där erforderliga större

anstalter icke erhållas föreståndare för den låga avlöning, som enligt

kostnadsberäkningen förutsättes skola utgå. Föreståndaren för Stockholms

städs rättshjälpsanstalt åtnjuter för närvarande i fast årslön

12,900 kronor, inberäknat två ålderstillägg, och första juridiskt bildade

biträdet uppbär 12,200 kronor. Fasta årslönen för föreståndaren vid

Malmö stads rättshjälpsanstalt. är 9,400 kronor och vid Hälsingborgs stads

rättshjälpsanstalt i0,300 kronor, inbegripet tre för närvarande utgående

ålderstillägg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 180. 11

På grund av det inflytande utgifterna vid de större anstalterna

måste utöva å statens totalkostnader för anstalterna torde säkerligen,

även om hänsyn tages till de avsevärda inkomster, som tillflyta de

större anstalterna, eu höjning av minst 25 procent böra ske av det

beräknade grundbeloppet för bedömande av statens bidrag. Upptages

detta grundbelopp med den förhöjda summa, som nyss här ovan föreslagits,

eller 300,000 kronor, skulle efter tillägg av 25 procent å sagda

belopp slutsumman bliva 375,000 kronor.

Med tillämpning av här ovan anförda jämkningar och tillägg till

den ursprungliga kostnadsberäkningen skulle med ett antal av 30

rättshjälpsanstalter statens utgifter för kostnader, vilka av staten helt

bestridas, nämligen för postporton, rikstelefon, telegram och resor å

statens järnvägar, uppgå till omkring 37,500 kronor. Det belopp, vari

staten skulle hava att delvis deltaga, avseende andel i kostnader för

löner, skrivmaterialier och tryck, skulle, såsom nyss nämnts, belöpa sig

till 375,000 kronor. Beräknas statens andel häri skola utgå efter

samma procentsats, som tillämpats för åren 1920 och 1921 beträffande

de då i verksamhet varande anstalterna, eller 25 procent, utgör statens

andel i nämnda summa 93,750 kronor. Sammanlagda statsbidraget

blir efter dessa grunder 131,250 kronor. Häri ingår icke andel i dyrtidstillägg,

vilken andel emellertid för närvarande motsvarar ett jämförelsevis

mindre belopp. Utslås nämnda summa 131,250 kronor på 30

anstalter, belöpa på varje anstalt 4,375 kronor, en beräkning som

emellertid icke lämpligen bör läggas till grund för bedömande av ställningen

för viss anstalt.

Vid dessa beräkningar har icke medtagits statens anslag till

engångsutgifter för anstalternas upprättande. Då utgifterna härför fördela

sig på lång tid och hittills ställt sig lägre än beräknats, torde

desamma icke i detta sammanhang föranleda vidare yttrande.

Med fortsatt tillämpning av de grunder, varå Kungl. Maj:ts beslut

den 30 december 1922 angående anslag till anstalterna vilar, skulle

de kostnader, som för de fyra under år 1922 verksamma anstalterna

belöpa å statsverket, för sagda år uppgå tillhopa till 38,384 kronor 34

öre, d. v. s. till lägre belopp än för år 1921. Häri ingå då anslag till

Stockholms stads stora anstalt med 26,738 kronor 87 öre och till envar

av de tre övriga anstalterna med i medeltal 3,881 kronor för anstalt.

Vad beträffar den rent ekonomiska synpunkten må vidare erinras

om den direkta besparing, som genom anstalternas förlikningsverksamhet

beredes statsverket. Såsom av förut anförda statistik framgår, hava

genom anstalternas bemedling tvister i stor utsträckning blivit bilagda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Säkerligen skulle i många fall dessa tvister annars lett till rättegång,

i vilka staten jämlikt lagen om fri rättegång skulle haft att bekosta

den ena eller eventuellt båda parternas kostnader för rättegången. Det

har visat sig, att statens kostnader för den fria rättegången årligen

belöpa sig till avsevärda summor. Dessa kostnader kunna väntas bliva

betydligt minskade genom rättshjälpsanstalternas arbete, och osannolikt

är ej, att genom anstalternas förlikningsverksamhet för staten kunna

komma att inbesparas kostnader för fri rättegång, som mer än uppväga

de anslag staten medgiver anstalterna.

En nedsättning av statsanslaget skulle säkerligen även verka återhållande

med avseende å uppkomsten av nya anstalter. Hittills har

tendensen att upprätta nya anstalter visat sig föga livlig. Härtill har

törhända i icke ringa grad bidragit den rådande ekonomiska depressionen,

men säkerligen har man även ställt sig avvaktande för att se

i vad utsträckning statsbidrag kunde vara att påräkna för anstalterna.

Önskvärt lärer även vara, att de anstalter, som komma till stånd,

i största utsträckning fullfölja den plan, som avsetts skola tillämpas vid

verksamheten. De förhoppningar man haft, att anstalterna skulle bliva

till vidsträcktare gagn genom upprättande av filialer och personalens

resor till platser utom huvudorten för att där vara tillgänglig för

konsultationer, hava ännu icke infriats. Åven denna fråga sammanhänger

med anstalternas ekonomiska ställning, och om denna äi

alltför svag, torde en utveckling i nu antydd riktning hava svårt att

taga fart.

Beträffande statens bidrag till anstalterna är å andra sidan för

staten av största intresse, att anstalterna i sin verksamhet iakttaga all

sparsamhet. I sådant avseende må framhållas, att anstalternas utgifter för

postporton, rikstelefon och telegram visat sig stiga till jämförelsevis

avsevärda belopp. Visserligen ingå avgifterna härför till staten. Men

det arbete, som förorsakas statens funktionärer genom dylik korrespondens,

motsvarar givetvis alltid en viss kostnad för staten, som

icke onödigtvis bör uppdrivas. Ifrågasättas kan därför, om icke en

allmän bestämmelse borde införas, att ersättning för dessa utgifter, som

för närvarande bestrides med utgifternas hela belopp, bör utgå efter

prövning av vad i varje fall må finnas skäligt. För liten erfarenhet

med avseende å dessa utgifter synes emellertid ännu hava vunnits för

en sådan bestämmelses upptagande.

Icke allenast de poster, som direkt kunna avläsas i anstalternas

räkenskaper, öva emellertid. inflytande vid ett bedömande ur ekonomisk

synpunkt av anstalternas verksamhet. Jämväl det sätt, på vilket

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

arbetet vid varje särskild anstalt bedrives, inverkar härvid givetvis i

hög grad. Å ena sidan kan genom förutseende och klokhet staten

besparas avsevärda utgifter, vilka utan anstalternas ingripande annars

eventuellt skulle hava uppkommit. Å andra sidan kan en misskött

verksamhet för staten föranleda högst betydande kostnader. Förut har

antytts de ekonomiska fördelar, som kunna uppkomma för staten genom

en väl ledd förlikningsverksamhet. Anstalterna själva vinna emellertid

ekonomiskt intet på detta arbete. Tvärtom förlora de därpå. Åvägabringandet

av en förlikning kan vara ett både svårt och tidsödande

uppdrag. Hade däremot tvisten hänvisats till domstol, skulle anstalten

haft att påräkna en säker inkomst.

Vidkommande vådorna av anstalts misskötande gäller, att det

såväl för bevarandet av anstalternas eget anseende som med hänsyn

till statens kostnader lör domstolsväsendet är av största vikt, att

genom anstalterna domstolarna icke överhopas med påtagligt onödiga

rättegångar.

Till belysande av denna fråga må åberopas följande enligt anstalternas

statistiska uppgifter upprättade tabell rörande antalet mål, i vilka

uti olika instanser biträde lämnats av rättshjälpsanstalt, samt utgången

av den av anstalterna förda talan:

Riittshj älp sanstalt

År

Vid dom- stol av- gjorda

tvister

Av omstående tvister hava avgjorts

i underrätt

i andra instans

i högsta domstolen

talan

bifallen

ej bi- fallen

talan

bifallen

ej bi- fallen

talan

bifallen

ej bi- fallen

Stockholm stads .........

1920

1,069

838

80

93

45

7

6

» » .........

1921

1,257

918

109

127

82

12

9

Malmö stads ...............

1920

15

14

1

—

—

—

—

» » ...............

1921

163

141

—

19

2

—

1

Hälsingborgs stads ......

1921

54

53

1

—

—

—

—

» > ......

1922

79

66

5

6

1

—

1

Örebro läns..................

1921

14

12

i

1

—

—

—

Under tvister, däri talan bifallits, upptagas i denna statistik mål,

så vitt talan i huvudsaken beträffande någon del blivit bifallen.

Vidare må här anmärkas en inom Svea hovrätt upprättad, justitiedepartementet

tillhandakommen uppgift rörande under år 1922 i hovrätten

avdömda mål, såväl civila som kriminella, däri Stockholms stads och

Örebro läns rättshjälpsanstalter utfört parts talan:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Stockholms stads råttshjälpsanstalt.

a) Mål, däri kärandetalan utförts.............................................................. 116

därav mål, i vilka talan bifallits .................................................. 41

» y> » » ej bifallits.............................................. 75

b) Mål, däri svarandetalan utförts ........................................................... 42

därav mål, i vilka talan bifallits...................................................... 18

» » » » ej bifallits............................................... 24

Örebro läns rättshjälpsanstalt.

Mål, däri kärandetalan utförts ..................................................................... 7

därav mål, i vilka talan bifallits......................................................... 5

» » » » ej bifallits .................................................. 2

Svarandetalan har under år 1922 av sistnämnda anstalt icke i hovrätten

utförts i något mål.

Beträffande ovan intagna statistiska tabell kan särskilt påpekas de

synnerligen gvDnsamma siffrorna för Malmö stads och Hälsingborgs stads

anstalter men å andra sidan anmärkas, hurusom enligt den i Svea hovrätt

för år 1922 uppgjorda statistiken av 116 mål, däri Stockholmsanstalten

fört kärandetalan, talan avslagits i 75 mål, och att av 42 mål,

däri svarandetalan förts, talan ej bifallits i 24 mål.

1 två mål, däri sistnämnda anstalt i hovrätten fört talan, har, enligt

upplysning i promemorior från hovrätten, under respektive år 1922 och

år 1923 inträffat, att vederbörande klagande och anstaltens i hovrätten

begagnade ombud dömts till böter för ohemul klagan. Från hovrätten

har jämväl i vi-sa andra avseenden mot anstalten framkommit anmärkningar,

däribland här må nämnas, att vid underrätten uppskov av austalten

ideligen brukade begäras, utan att någon väsentlig ny utredning eller

bevisning i målen förebringades. Det är emellertid att förmoda, att

styrelsen för anstalten skall draga försorg om att dylika anmärkningar

mot anstalten för framtiden icke behöva förekomma.

Att med någon större grad av säkerhet beräkna det belopp, vartill

totalsumman av statens understöd, beräknat enligt för närvarande

gällande grunder, kan i framtiden komma att belöpa, är givetvis synnerligen

svårt. Den av mig förut åberopade, med stöd av erfarenheten från

de nuvarande anstalternas verksamhet gjorda uppskattningen i sådant

hänseende upptager statens årsbidrag för 30 anstalter tillhopa till 131,250

kronor, bortsett från bidrag till dyrtidstillägg samt de vid anstalts upprättande

uppkommande engångskostnaderna. Denna beräkning torde,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 15

så vitt hittills vunnen erfarenhet giver vid handen, kunna lända till

ledning.

Förut har nämnts att, därest den tillämpning av nuvarande grunder

för statsbidragets beräknande, som tagit sig uttryck i Kungl. Maj:ts

ifrågavarande beslut den 30 december 1922, fortfarande kommer till

användning, skulle statens bidrag till de under år 1922 verksamma anstalterna

för samma år uppgå till 38,384 kronor 34 öre eller sålunda något

understiga 39,000 kronor. Härav skulle, i överensstämmelse med vad

förut jämväl omlörmälts, omkring 26,750 kronor belöpa å Stockholms

stads rättshjälpsanstalt och i medeltal omkring 3,900 kronor å en var

av Malmö stads, Hälsingborgs stads och Örebro läns rättshjälpsanstnlter.

Den uppoffring, som staten med utgångspunkt från förut nämnda,

å nuvarande bestämmelser grundade siffror skulle ikläda sig, synes ingalunda

oskälig i förhållande till den sociala rättvisa och det gagn i övrigt,

som rättshjälpsanstalterna bidraga att bereda. Skall över huvud

statsanslaget bliva av någon betydelse för anstalterna, torde det näppeligen

kunna sättas att utgå med lägre belopp än för närvarande är

fallet. Hänsyn bör härvid jämväl tagas till de förutsättningar, varunder

anstalterna upprättats. 1 detta hänseende kan erinras om den skyldighet

anstalt har att, med tillgodoseende av ett mera statligt ändamål,

stå till förfogande icke allenast för personer från den ort, där anstaltens

kontor är beläget, utan även för därutom boende, vare sig dessa direkt

eller genom annan anstalt hänvända sig till densamma. Vad särskilt

gäller Stockholmsanstalten är givet, att denna på grund av huvudstadens

ställning såsom centralpunkt med säte för högsta domstolen, rikets största

hovrätt, kammarrätten m. fl. högre myndigheter, som av allmänheten i

vidsträckt omfattning anlitas, genom berörda skyldighet att åtaga sig

uppdrag för utom staden boende skall tillföras ett betydligt ökat arbete,

utöver vad den hade under den tid, då den utgjoide en uteslutande

kommunal anstalt och var till förpliktad att biträda allenast persouer

från Stockholm. De fyra anstalterna i Malmö. Hälsingborg, Örebro och

Luleå lära hava tillkommit närmast med anledning av den maning till

bildande av rättshjälpsanstalter, som legat i statens utfästelse att bereda

sådana anstalter understöd. Vid den hittills skedda utdelningen av

statsanslag till rättshjälpsanstalterna har anslaget hållit sig vid det lägsta

belopp, som vid förberedelserna för införandet av anstaltsinstitutionen förutsattes.

Skulle nu, omedelbart efter institutionens införande, genom

ändring av nämnda grunder anslagen ytterligare nedsättas, torde detta

för de redan upprättade anstalterna komma att te sig som mindre

berättigat.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Tillräcklig anledning synes fördenskull icke för närvarande föreligga

att göra ändring i nn tillämpade grunder för statsunderstödets

beräknande. Åven beträffande övriga vid anstalterna rådande förhållanden

anser jag ytterligare erfarenhet böra inhämtas, innan åtgärder i

ena eller andra riktningen vidtagas. Under tiden bör anstalternas verksamhet

med uppmärksamhet följas, under tillseende av att största sparsamhet

av anstalterna iakttages och att de i övrigt bedriva sitt arbete

så, att det med dem avsedda ändamål på bästa sätt främjas.

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till

1923 års riksdag hemställt, att riksdagen för understöd åt anstalterna måtte

för budgetåret 1923—1924 beräkna ett belopp av 75,000 kronor. Enligt

vad jämväl förut omförmälts, skulle statens kostnader för år 1922 för

anstalterna i Stockholm, Malmö, Hälsingborg och Örebro kunna beräknas

till omkring 39,000 kronor. Under år 1923 har tillkommit anstalten i

Luleå, till vilken skall utgå utom understöd för andra utgifter även

gottgörelse för engångskostnader med anledning av anstaltens upprättande.

Statens bidrag till sistnämnda anstalt, som under sitt första verksamhetsår

icke torde hava att emotse mera betydande inkomster, torde böra uppskattas

för engångskostnader till 3,000 kronor och i understöd i övrigt

till omkring 5,000 kronor. På grund härav och med hänsyn till de

ytterligare kostnader, som kunna uppkomma genom eventuellt upprättande

av ny anstalt, samt för beredande i särskilt fäll av något större statsbidrag

till viss anstalt synes för understöd åt rättshjälpsanstalterna böra

beräknas ett anslag å 50,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen

att till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som finnas angivna i

statsrådsprotokollet över justitiedepartementsäronden den 12 april 1918

samt i ämnet den 12 september 1919 utfärdad kungörelse med därvid

fogat normalreglemente för dylik anstalt, för budgetåret 1923—1924

bevilja ett extra förslagsanslag av 50,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan finner Haris Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

gott lämna bifall; och skall till riksdagen

avlåtas proposition i ämnet av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Steg fried Mats.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:198 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. s. 1 i texten
  2. SU 1923:103 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bestridande av understöd åt offentliga rättshjälpsanstalter. s. 1 i texten