Med förslag till lag angående likställande i särskilt avseende av visst upplånat kapital med bankbolags egna fonder
1923-03-16 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:181, Med förslag till lag angående likställande i särskilt avseende av visst upplånat kapital med bankbolags egna fonder
Dokumentets text
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 181.
1
Nr 181.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
likställande i särskilt avseende av visst upplånat kapital med
bankbolags egna fonder; given Stockholms slott den 16 mars
1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet
förda protokoll vill Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående likställande
i särskilt avseende av visst upplånat kapital med bankbolags egna fonder.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigete Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 145 höft. (Nr 181.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
Förslag
till
Lag
angående likställande i särskilt avseende av visst upplånat kapital med
bankbolags egna fonder.
Härigenom förordnas som följer:
Vid beräknande av det belopp, vartill inlåning till visst bankaktiebolag
eller solidariskt bankbolag jämlikt 49 och 165 §§ i lagen
den 22 juni 1911 om bankrörelse högst må äga rum, må, efter därtill
av Konungen lämnat tillstånd, tills vidare, intill dess tillståndet återkallas,
med bankbolagets egna fonder likställas visst kapital, som tillförts
bankbolaget mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser, enligt vilka
vederbörande fordringsägare äga rätt till betalning ur bolagets tillgångar
först efter andra bolagets borgenärer än dem, som mot förbindelser av
enahanda innehåll lämnat bolaget försträckning.
Denna lag träder i kraft å åttonde dagen efter den, då lagen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling;
och må tillstånd, som i lagen avses, ej meddelas efter
utgången av år 1925.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 februari 1923.
N ärvarande:
Statsråden Lindqvist, Thorsson, Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför härefter
följande:
I 49 § i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse, sådant nämnda
lagrum lyder enligt lag den 21 maj 1920, är föreskrivet, att bankaktiebolags
inlåning må, där bolagets egna fonder uppgå till högst
fem miljoner kronor, allenast med det belopp, som motsvarar vad för
bolagets räkning innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga
fem gånger beloppet av bolagets egna fonder. Uppgå bankaktiebolags
egna fonder till mera än fem miljoner kronor, må enligt stadgande i
samma paragraf inlåning äga rum högst till belopp av tjugufem miljoner
kronor, ökat med nio gånger skillnaden mellan beloppet av bolagets
egna fonder och fem miljoner kronor, dock att inlaningssumman
icke må överstiga åtta gånger beloppet av bolagets egna fonder. Med
bankaktiebolags egna fonder avses i detta sammanhang grundfond,
reservfond och, i förekommande fall, dispositionsfond.
I 165 § samma lag enligt dess nuvarande lydelse finnas motsvarande
bestämmelser stadgade rörande solidariska bankbolag. Såsom
egen fond räknas härvid jämväl kommanditfond, då sådan finnes.
I framställning den 23 januari 1923 har bank- och fondinspektionen
hemställt om provisorisk lagstiftning i syfte att i visst avseende
mildra de sålunda stadgade inskränkningarna i inlåningsrätten. Efter
att hava erinrat om innehållet i nyssnämnda bestämmelser anför bankoch
fondinspektionen i sin framställning följande:
»I de förslag till rekonstruktion eller sanering av vissa bankbolag, som under
det gångna året framkommit, hava vederbörande bankbolags egna fonder i så stor
utsträckning ansetts höra användas för täckande av förluster, som uppstått å
rörelsen, att efter en dylik åtgärds genomförande inlåningen skulle komma att
Bank- och
fondinepcktior,
en.
Departement tchefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
överskrida det i förutnämnda lagrum stadgade maximum. Bland annat med hänsyn
härtill hava ifrågavarande bankbolag från egna delägare eller utanför dessas krets
upplånat kapital mot s. k. förlagsbevis, vilket kapital för vederbörande bankbolag
bestämts till så stort belopp, att, därest detta kapital kunde ifråga om beräknandet
av inlåningsmaximum jämställas med egna fonder, den nuvarande inlåningen icke
skulle behöva minskas.
Förlagsbevisen medföra rätt till betalning ur bankbolagets tillgångar först
efter bolagets övriga fordringsägare och förlagskapitalen äro bundna för viss tid,
dock med rätt för vederbörande bankbolag att före denna tids utgång efter fastställda
grunder helt eller delvis inlösa bevisen.
De ifrågavarande bankbolagen torde hava valt denna utväg i stället för en
ökning av grundfonden för att icke för framtiden i rörelsen binda ett kapital, som
framdeles skulle bliva för stort för att kunna på ett tillfredsställande sätt förräntas
av rörelsen. Vid tiden för förlagskapitalets återbetalande hava så stora avsättningar
till reserv- eller annan fond beräknats vara verkställda, att fondställningen
skulle medgiva inlåningens bibehållande.
Banklagens nuvarande föreskrifter i detta ämne kunna emellertid icke utan
vidare anses medgiva, att ett dylikt förlagskapital betraktas såsom bankbolagets
egen fond. A andra sidan står ett dylikt i förmånsrättshänseende tillbakasatt kapital
till sin natur så nära en bolagets egen fond, att det vid beräknande av inlåningsmaximum
borde kunna jämställas med en dylik fond. Då ett möjliggörande av en
dylik anordning enligt bank- och fondinspektionens mening är av behovet påkallad,
synes i lagstiftningsväg ett särskilt medgivande böra lämnas.
En lagstiftning i detta ämne synes emellertid böra givas allenast temporär
karaktär, och har inspektionen upprättat bifogade förslag till författning.»
Det i bank- och fondinspektionens framställning omförmälda förslaget
till »lag om tillfälligt medgivande för bankbolag att vid beräknande
av det högsta belopp, vartill inlåning må uppgå, likställa visst
kapital med egna fonder» är av följande lydelse:
»Vid beräknande av det högsta belopp, vartill bankaktiebolags eller solidariskt
bankbolags inlåning jämlikt 49 och 165 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse,
såsom detta lagrum lyder enligt lag den 21 maj 1920, må uppgå, må tillsvidare,
intill dess Konungen annorlunda förordnar, med bankbolags egen fond likställas
kapital, som aktie- eller lottägare eller annan tillfört bankbolaget med rätt
att först efter övriga borgenärer njuta betalning ur bankbolagets tillgångar.»
Lagen föreslås skola träda i kraft dagen efter utfärdandet.
De banker, i vilka utfärdande av så kallade förlagsbevis hittills
förekommit, äro Aktiebolaget Svenska Handelsbanken och Värmlands
Enskilda Bank. De av dessa banker utgivna förlagsbevisen äro enligt
sin lydelse av bankerna till viss person utfärdade skuldförbindelser,
löpande med fixerad ränta och förfallna till betalning å angiven dag,
med rätt dock för vederbörande bank att dessförinnan inlösa bevisen.
I förstnämnda banks förlagsbevis har därjämte inryckts en bestämmelse,
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
att förlagsbevison äga företräde till betalning närmast efter bankens
övriga skulder. I de av Värmlands Enskilda Bank utfärdade förlagsbevisen
har stipulerats, att förlagsbevisen medföra rätt att närmast efter
bankens övriga skulder njuta betalning ur bankens tillgångar men att
förlagsbevisen icke omfattas av lottägarnas solidariska ansvarighet.
I likhet med bank- och fondinspektionen anser jag, att det kapital,
som mot dylika förlagsbevis tillföres en bank, icke utan vidare kan vara
att hänföra till vad som eldigt banklagen menas med banks egna fonder.
Tvärtom synes utsläppandet av förlagsbevis böra anses såsom en på
grund av det speciella syftet med bevisen vald form av inlåning till
banken. På grund av vad sålunda anförts lärer enligt gällande bestämmelser
förlagsbeviskapitalet icke kunna tagas i beräkning vid
bestämmande av maximigränsen för bankens inlåningsrätt utan i stället
böra inräknas bland de belopp, för vilka täckning skall i visst angivet
förhållande finnas i bankens egna fonder. Med nuvarande lagstiftning
synes förlagsbeviskapitalet sålunda icke kunna tjäna sitt syfte
att träda i stället för bankernas vid verkställd rekonstruktion förbrukade
fonder. Då det emellertid måste anses vara ett allmänt intresse, att dylik
rekonstruktion på lämpligaste sätt kommer till stånd, lärer det vara
önskvärt, att man genom särskild lagstiftning tills vidare bereder möjlighet
till förlagsbeviskapitalets likställande i formellt hänseende med
de egna fonderna. Med hänsyn till de i förlagsbevisen inryckta inskränkningarna
i rätten till betalning synes det mot nämnda bevis upplånade
kapitalet ur deras synpunkt, som på vanliga bankräkningar insatt
medel i banken, i realiteten kunna likställas med bankens fonder.
Vid sådant förhållande böra enligt mitt förmenande betänkligheter icke
möta mot biträdande av bank- och fondinspektionens framställning, och
har jag fördenskull låtit inom finansdepartementet utarbeta lagförslag i
huvudsaklig överensstämmelse med vad bank- och fondinspektionen hemställt.
Den av bank- och fondinspektionen föreslagna formen för lagens
temporära giltighet — enligt vilken lagen skulle gälla tills vidare, intill
dess Konungen annorlunda förordnade — har jag dock ansett mindre
lämplig. I stället föreslås, att Konungen bemyndigas meddela tillstånd
av i lagen angivet innehåll att beträffande viss bank gälla, intill dess
tillståndet återkallas. Själva lagbestämmelsen torde jämväl böra erhålla
allenast temporär giltighet, och har det synts mig fullt tillräckligt, om
den tid, under vilken dylikt tillstånd må meddelas, utlöper med utgången
av år 1925.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
Departementschefen uppläser härefter förslag till lag angående
likställande i särskilt avseende av visst upplånat kapital med bankbolags
egna fonder av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt
hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.
Ur protokollet:
Martin Philipson.
Förslag
till
Lag
Bilaga.
angående likställande i särskilt avseende av visst npplånat kapital med
bankbolags egna fonder.
Härigenom förordnas som följer:
Vid beräknande av det belopp, vartill inlåning till visst bankaktiebolag
eller solidariskt bankbolag jämlikt 49 och 165 §§ i lagen
den 22 juni 1911 om bankrörelse högst må äga rum, må, efter därtill
av Konungen lämnat tillstånd, tills vidare intill dess tillståndet återkallas,
med bankbolagets egna fonder likställas kapital, som tillförts
bankbolaget mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser, enligt vilka
vederbörande fordringsägare äga företräde till betalning ur bolagets
tillgångar först efter andra bolagets borgenärer än dem, som mot förbindelser
av enahanda innehåll lämnat bolaget försträckning.
Denna lag träder i kraft å åttonde dagen efter den, då lagen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling;
och må tillstånd, som i lagen avses, ej meddelas efter
utgången av år 1925.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
7
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
15 mars 1933.
Närvarande:
justitierådet Sundberg,
regeringsrådet THULIN,
justitierådet Christiansson,
justitierådet Stenberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 9 februari
1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag angående likställande i särskilt avseende av visst upplånat
kapital med bankbolags egna fonder.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av hovrättsassessorn Bo Hammarskjöld.
Lagrådet yttrade:
Vid prövning av ansökan om tillstånd enligt den föreslagna lagen
är det givetvis av vikt att äga kännedom såväl om beloppet av den
upplåning, varom fråga är, som ock om villkoren för upplåningen.
Tillståndet bör därför icke givas såsom ett allmänt medgivande beträffande
sådant kapitaltillskott, som i lagen omförmäles, utan avse viss
lånetransaktion, som redan genomförts eller åtminstone planlagts. Detta
torde även vara avsett med förslaget, ehuru det icke med önskvärd
tydlighet framgår av lagtexten.
I övrigt finner lagrådet förslaget icke föranleda annan erinran
än att det synes mindre egentligt att beteckna den rätt till betalning
ur bolagets tillgångar, som efter bolagets övriga borgenärer tillkommer
innehavare av skuldförbindelser av ifrågavarande art, såsom innebärande
företräde till betalning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 181.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 16 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena BraNTING, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Schlyter, Örne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anmäler lagrådets
genom utdrag av protokollet över finansärenden den 9 februari
1923 inhämtade utlåtande över upprättat förslag till lag angående likställande
i särskilt avseende av visst upplånat kapital med bankbolags
egna fonder.
Föredraganden anför härvid:
Lagrådet har i det väsentliga lämnat det remitterade förslaget utan
anmärkning. Blott beträffande formuleringen hava framställts vissa anmärkningar.
I anledning därav har, till förtydligande av lagtexten, i
densamma inryckts uttrycklig föreskrift, att sådant tillstånd av Konungen,
som avses i förslaget, endast må avse visst kapital, som tillförts bolaget
under de i förslaget angivna omständigheterna. Vidare har uttrycket
»företräde till betalning» utbytts mot »rätt till betalning».
Föredraganden uppläser härefter förslag till lag angående likställande
i särskilt avseende av visst upplånat kapital med bankbolags egna
fonder samt hemställer, att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten
lämna bifall och förordnar, att proposition
av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Grip.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:168 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående likställande i särskilt avseende av visst upplånat kapitäl med b a1 i texten
- BU 1923:36 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående likställande i särskilt avseende av visst upplånat kapital med bankbolags egna s. 5 i texten