Sök i Ratio Lex

Angående omläggning av statsverkets räkenskapsår

1923-03-09 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:182, Angående omläggning av statsverkets räkenskapsår

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

1

Nr 182.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omläggning av

statsverkets räkenskapsår; given Stockholms slott den 9 mars

1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande rörande omläggning av räkenskapsåret för statens verk och

myndigheter, med undantag för de affärsdrivande verken, till att omfatta

tiden 1 juli—30 juni.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

den 9 mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notiiin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson följande:

Jag anhåller nu att få förelägga Kungl. Maj:t frågan angående

den tidsperiod, statens räkenskapsår bör omfatta.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 146 käft. (Nr 182.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Riksdagens

skrivelse nr

166 år 1922.

I skrivelse den 23 maj 1922 (nr 166) har riksdagen i anledning

av vissa inom riksdagen väckta motioner angående ändrade bestämmelser

rörande statsrevisionen m. m., avseende utökning av dess ledamöters

antal, utsträckning av tiden för dess sammanträde, utvidgning av dess

revisionella befogenhet samt frågan om dess granskning såsom grund

för utkrävande av konstitutionellt ansvar m. m., anhållit, att Kungl.

Maj:t ville angående statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna

för densamma låta verkställa utredning uti vissa i skrivelsen närmare

angivna avseenden ävensom för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde föranleda.

Innan den begärda utredningen angående omläggning av statsrevisionen

igångsättes, torde det vara nödvändigt att först taga ståndpunkt

till den i förenämnda skrivelse särskilt avhandlade, för statsrevisionen

och dess verksamhet viktiga frågan om förhållandet mellan

statens räkenskapsår och dess budgetår. Sistnämnda spörsmål torde

för den skull böra upptagas till avgörande vid innevarande riksdag.

För tiden till och med år 1922 sammanföllo statens räkenskapsoch

budgetår med kalenderåret. Då 1921 års riksdag fattade beslut

om budgetårets omläggning till att omfatta perioden 1 juli —30 juni,

förutsattes emellertid, i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition i ämnet,

att kalenderåret fortfarande skulle vara räkenskapsår.

Riksdagen har i förutnämnda skrivelse den 23 maj 1922 berört

denna fråga och har därvid till en börian erinrat om, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 juni 1921 (nr 334) i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition angående omläggning av budgetåret i fråga

om sagda omläggnings inverkan på räkenskapsåret för statens verk och

myndigheter anfört bland annat följande:

»Med hänsyn särskilt till nödvändigheten av att för varje räkenskapsår

fullt avslutade riksräkenskaper och fullständigt utarbetad rikshuvudbok — vars

färdigställande hittills i regel dragit en tid av över 9 månader — skola kunna

föreläggas riksdagens revisorer till granskning, skulle enligt Eders Kungl. Maj:ts

förevarande förslag kalenderåret bibehållas såsom räkenskapsår. Budgetredovisningen

åter — vilken till och med år 1919 ingick såsom en del av rikshuvudboken,

men som numera framlägges i särskild ordning — skulle givetvis avse själva

budgetåret. Riksdagen har ansett sig även i denna del kunna giva sin anslutning

till propositionen. Det bör uppmärksammas, hurusom rikshuvudboken och budgetredovisningen

fylla två från varandra skilda huvuduppgifter. Medan rikshuvudboken

innefattar eller åtminstone bör innefatta en redovisning av hela statskapitalet

ävensom storleken av de värdeförändringar, som detsamma under vederbörande

räkenskapsår undergått, utgör budgetredovisningen en räkenskapsmässig uppställ
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

3

ning, utvisande utfallet av ett visst års budget i jämförelse med de i riksstaten

beräknade olika inkomst- och utgiftsposterna. Enligt riksdagens mening synes

något principiellt eller praktiskt hinder icke föreligga för att de tidsperioder, för

vilka rikshuvudboken och budgetredovisningen uppgöras, icke sammanfalla.»

Enligt förenämnda skrivelse bär väl 1922 års riksdag funnit detta

uttalande rörande riksliuvudbokens och budgetredovisningens olika ändamål

äga sin riktighet. Efter att hava berört spörsmålet om budgetredovisningens

kompletterande med vissa dispositionsbokföringsuppgifter

har emellertid sagda riksdag till behandling upptagit frågan, huruvida

det trots budgetårets omläggning kunde anses lämpligt att bibehålla

kalenderåret såsom räkenskapsår för statens verk och myndigheter, vilkas

av Kungl. Maj:t utfärdade specialstater måste i anslutning till statsregleringen

gälla för budgetår och ej för kalenderår, och härvid anfört

följande.

Såsom framginge av riksdagens förut återgivna uttalande år 1921

hade riksdagen såsom skäl för bifall till Kungl. Maj:ts då föreliggande

förslag om bibehållande av dessa verks och myndigheters räkenskaper

vid kalenderår framhållit nödvändigheten av, att för varje räkenskapsår

fullt avslutade riksräkenskaper skulle kunna föreläggas riksdagens revisorer

till granskning. Riksdagen, som till fullo erkände vikten av, att

revisorerna under sitt arbete ägde tillgång till avslutade riksräkenskaper,

ansåge sig dock kunna sätta i fråga, huruvida man för att. ernå detta

syfte borde uppgiva kravet på, att sagda räkenskaper — åtminstone i

vad de avsåge redovisning av medel, tillhörande statsregleringen — skulle

omfatta samma tid som denna. Riksdagen ville i sådant avseende erinra,

att enligt § 14 i den av riksdagen för dess revisorer antagna instruktion

det bland annat ålåge revisorerna att efterse och granska, huruvida utgifterna

överensstämde med stat och författningar, ävensom att huvudsakligen

granska dispositionerna, föi vattnig gen och resultatet på det hela.

Det syntes riksdagen ligga i öppen dag, att en dylik granskning

knappast skulle kunna fylla sin uppgift, därest de med verifikationer

försedda specialräkenskaperna hänförde sig till en annan tidsperiod än

budgetredovisningen. Man hade i den senare, som uppgjordes för perioden

1 juli—30 juni, att röra sig med inkomst- och utgiftsbelopp, vilka

vore redovisade allenast efter inkomsttitlar och beviljade anslag, men

de specialräkenskaper, med ledning av vilka dessa anslags behöriga

användning skulle av statsrevisorerna granskas, skulle med sina verifikationer

fortfarande hänföra sig till kalenderår. Åven ur andra sjmpunkter,

exempelvis med avseende å ämbetsmyndigheternas medelsförvaltning,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-ts proposition Nr 182.

syntes en anordning med skilda redovisningsår för budgetredovisning

och specialräkenskaper komma att medföra påtagliga olägenheter.

Fastställdes budgetåret såsom räkenskapsår för statens ämbetsmyndigheter

innebure detta givetvis, att rikshuvudboken skulle upprättas

för budgetår. Det syntes emellertid icke vara nödvändigt, att densamma

tillhandahölles riksdagens revisorer redan vid revisionens början, utan

torde det, enligt vad riksdagen inhämtat, vara fullt tillräckligt om så

skedde senare under revisionens fortgång.

Att vissa svårigheter ur arbetsbelastningssynpunkt måste övervinnas,

därest man med budgetåret såsom räkenskapsår skulle kunna

hinna avsluta statsräkenskaperna till den tid, då riksdagens revisorer

sammanträdde, hade riksdagen ingalunda förbisett. Med hänsyn till

det anförda hade riksdagen dock ansett sig böra hemställa om att en

utredning måtte komma till stånd i syfte att utröna, om och på vad

sätt i samband med den av riksdagen beslutade omläggningen av budgetåret

ett fastställande av detta såsom räkenskapsår för statens verk och

myndigheter skulle kunna möjliggöras.

Då riksdagens förenämnda skrivelse den 9 juni 1922 anmäldes för

Kungl. Maj:t, erhöll riksräkenskapsverket befallning att till Kungl. Maj:t

inkomma med utredning angående de åtgärder, som erfordrades, för att

efter omläggningen av statsregleringsperioden till tiden 1 juli—30 juni

de förvaltande verken och myndigheternas årsräkenskaper ävensom rikshuvudboken

måtte avse statsregleringsåret, samt för att rikshuvudboken

måtte föreligga avslutad den 1 november det år, varunder den ifrågakommande

statsregleringsperioden utginge.

Yttranden av

riksräkenskapsverket

jämte andra

statens verk

och myndigheter.

Riksräkenskapsverket har i skrivelse den 13 september 1922 förebragt

den anbefallda utredningen.

Riksräkenskapsverket har till en början berört de erinringar mot en förläggning

av räkenskapsåret till tiden 1 juli—30 juni, som av vissa ämbetsmyndigbeter,

bland dem chefen för sjökarteverket, mynt- och justeringsverket, telegrafstyrelsen,

domänstyrelsen och riksräkenskapsverket, framställts i de av dem på

sin tid avgivna utlåtanden rörande omläggningen av budgetåret, och vilka framgå

av det Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen den 11 mars 1921 (nr 201) bilagda

utdrag av statsrådsprotokollet för samma dag.

I nämnda utlåtanden både bland annat framhållits de svårigheter, som

vore förknippade med bokslutets förläggning till sommaren ur arbetsbelastningssynpunkt,

och både därvid särskilt påpekats olägenheterna av, att den med bokslutet

sysselsatta personalen finge möjligheten till sommarsemester i hög grad

beskuren, samt att denna omständighet i förening med den ökade dagliga tjänstgöringen

för sagda personal under den varma årstiden vore ägnad att skapa

arbetsolust och försämrad rekrytering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Maj:ts proposition Nr 182.

5

Vad särskilt beträffar statens domäner, sä hade domänstyrelsen för sin del

framhållit, hurusom eu omläggning av räkenskapsåret till tiden 1 juli—30 juni

skulle i betänklig grad verka hinderlig! pa jägmästarnas arbete ute i skogarna,

då ju deras tjänstgöring under sommar och höst, medan marken vore bar, måste

vara förlagd huvudsakligast ute å reviren. Avslutandet av medels- och förrådsredovisningarna

vid juni månads utgång skulle binda jägmästarna vid expeditionsarbetet

under en stor del av juni och juli månader, även om skrivbiträden anlitades,

enär dessa senare i regel endast torde kunna utföra det rent mekaniska

arbetet, under det att de med bokslutet förenade mer krävande uppgifter måste

handläggas av redogöraren personligen. Da det därjämte tillkomme jägmästarna

att under sensommaren avgiva förslag med specificerade kostnadsberäkningar till

de förvaltningsåtgärder, vilka under nästpåföljande år borde inom deras förvaltningsområden

vidtagas, samt i och med den föreslagna omläggningen av räkenskapsåret

under sommar- eller hösttid utarbeta årsstatistiken, bleve därigenom jägmästarna

huvudsakligast upptagna av expeditionsgöromål under den tid, då deras

verksamhet vore mest nödvändig ute i skogarna. Särskilt ofördelaktigt skulle ett

sådant förhållande återverka på jägmästarnas tjänstgöring i övre Norrland, där

tiden vore tämligen starkt begränsad för sådana förrättningar, som måste utföras,

då marken vore bar.

En omläggning av budgetåret på föreslaget sätt skulle sålunda, särskilt vad

Norrland beträffade, föranleda anställandet ej blott av ett ökat antal skrivbiträden,

utan även av ett avsevärt antal revirassistenter, varigenom domänverkets driftkostnader

skulle ytterligare ökas.

Under dittillsvarande förhållanden med räkenskapsåret sammanfallande med

kalenderåret» kunde för bokslutet och statistiken erforderliga uppgifter utarbetas av

jägmästarna under vintern eller den del av året, då deras tjänstgöring, vad större

delen av landet beträffade, under längre tid ute i skogen vore mindre av behovet

påkallad. Dittills hade också eftersträvats att under sommar och höst inskränka

jägmästarnas expeditionsgöromål till minsta möjliga för att därigenom möjliggöra

deras för revirens rationella skötsel nödvändiga vistande ute i skogarna under

denna tid.

Den ifrågasatta omläggningen av räkenskapsåret skulle däremot föranleda

ett steg i motsatt riktning till väsentligt men för jägmästarnas verksamhet i förut

berörda hänseende.

Riksräkenskapsverket har vidare lämnat en redogörelse för verkets eget utlåtande

över budgetårskommitténs förslag. Ur denna redogörelse torde få erinras

om följande.

Riksräkenskapsverket gjorde i sitt förenämnda utlåtande en bestämd skillnad

mellan räkenskapsår och budgetår. Då riksräkenskapsverket efter statsbokföringsreformens

genomförande ansåg sig utan avsevärd svårighet kunna framlägga budgetredovisningen

inom tre månader efter budgetårets utgång, hyste riksräkenskapsverket

icke några betänkligheter i fråga om budgetårets omläggning, detta dock

under den bestämda förutsättningen, att det icke alls ifrågasattes, att inom samma

tid också kapitalbokslutsåret omlades till perioden 1 juli—30 juni, och att rikshuvudbok

för samma tidsperiod jämväl skulle föreligga färdig inom tre månader.

Budgetredovisning och rikshuvudbokens kapitalavslutning vore två skilda saker,

som icke nödvändigtvis behövde avse samma tidsperioder. Att medhinna ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

kapitalbokslut på tre månader vore, vad statsverket beträffade, omöjligt, och vad

anginge de affärsdrivande verken högst olägligt.

Däremot skulle kapitalbokslutets bibehållande vid kalenderår, under det att

budgetåret bleve omlagt till att omfatta tiden 1 juli—30 juni, så långt ifrån medföra

några olägenheter, att det tvärtom skulle medföra vissa beaktansvärda

fördelar. Rikshuvudboken vore för närvarande rätt så ensidigt inriktad på de

budgetära anslagen och titlarna. Eu utvidgning att avse all statens förmögenhetsbestånd

hade många gånger varit ifrågasatt, men en reform därutinnan

hade ofta strandat på formella svårigheter, vilka berott av, att en fullständig

budgetredo visning varit inpassad inom kapitalbokslutets ram. Härav hade det

kommit sig, att denna huvudbok aldrig varit och icke heller kunnat bliva en

verklig rikshuvudbok. I ett kungl. brev den 9 februari 1912 till statsbokföringskommittén

anbefalldes sålunda denna kommitté att taga under övervägande, huruvida

i samband med budgetredovisningen eller vid sidan av densamma skulle

kunna upprättas en översikt av statens i samma redovisning icke upptagna tillgångar

eller, därest en tillförlitlig översikt av sådan omfattning icke funnes kunna

åstadkommas, i varje fall en förteckning å statens i budgetredovisningen icke avsedda

fastigheter kunde åvägabringas; och i det yttrande till statsrådsprotokollet,

som föregick nämnda kungl. brev, yttrade dåvarande chefen för finansdepartementet,

att han ansåge det vara av vikt att undersöka, huruvida i rikshuvudboken eller,

om detta mötte hinder av dess egenskap av budgetredovisning, i en bilaga därtill

skulle kunna erhållas en översikt av statens samtliga tillgångar, alltså icke blott

dem, vilka stode i omedelbart samband med budgeten och inginge i de allmänna

statsfonderna och de s. k. produktiva fonderna. Han förmälde sig därvid närmast

syfta på det i fastigheter nedlagda kapital, vilket icke vore att hänföra till de

affärsdrivande verkens och de produktiva fondernas tillgångar. Om än en uppgift

å dessa fastigheters sammanlagda värde icke i allmänhet kunde anses äga någon

egentlig betydelse vid bedömande av statens finansiella ställning, syntes det honom

dock ur andra synpunkter vara av värde att i omedelbar anslutning till redovisningen

för budgeten och för statens produktiva fonder äga tillgång till uttömmande

uppgifter om statskapitalet i dess helhet.

Frågan om ett organiskt inrymmande i rikshuvudboken av en översikt av

statens samtliga tillgångar strandade emellertid, enligt vad framginge av statsbokföringskommitténs

utlåtande den 10 december 1912, på det förhållandet, att budgetredovisningen

alltjämt betraktades såsom det väsentliga av rikshuvudboken. Att

i en så beskaffad rikshuvudbok upptaga redovisning för alla statsverkets tillgångar,

vilka år efter annat tillkommit genom budgetens realiserande, men vilka, sedan

budgetåret utgått, icke vidare stode i något förhållande till budgeten, syntes icke

vara genomförbart. Man kunde då icke sträcka sig längre, än att i den centrala

statsräkenskapen och i budgetredovisningen inlades redovisning för kassafonden

och de produktiva fonderna, vilka alltjämt lämnade eller åtminstone vore avsedda

att lämna bidrag till budgetens realiserande. Man ansåg, att därigenom komme

den ojämförligt största och i varje fall ur statsfinansiell synpunkt viktigaste delen

av statskapitalet att redovisas i rikshuvudboken och där balanseras mot statsskulden.

Däremot måste de tillgångar, staten därutöver ägde i fastigheter, inventarier och

förråd m. m., i räkenskapshänseende betraktas såsom helt avskrivna. Beträffande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 182.

7

dessa tillgångar bleve man alltså alltjämt hänvisad till de mer eller mindre tillförlitliga

statistiska översikter, som vart nionde år uppgjordes och delgåves riksdagen.

Då emellertid budgetredovisningen av andra anledningar, på vilka det

icke vore nödigt att närmare ingå, måste utbrytas ur rikshuvudboken för att självständigt

avgivas, bleve det tekniskt möjligt att åstadkomma en rikshuvudbok,

däri statens samtliga tillgångar, oavsett om de hade direkt relation till riksstaten

eller icke, kunde kapitalbokslutmässigt sammanföras.

Och det vore riksräkenskapsverkets avsikt att — sedan budgetredovisningen

med sina säruppgifter enligt instruktionens föreskrifter blivit avskild ur kapitalbokslutet

— framlägga förslag till en rikshuvudbok, där statens hela kapital verkligen

bleve bokföringsmässigt och uttömmande redovisat.

Beträffande särskilt de affärsdrivande verkens kapitalbokslut hade riksräkenskapsverket

understrukit de svårigheter, som skulle uppstå för upprättandet

av dessa bokslut och inarbetandet i rikshuvudboken av deras resultat, därest räkenskapsåret

förlädes till tiden 1 juli—30 juni, ävensom framhållit, att det ur budgetsynpunkt

måste vara en avgjord fördel, att de affärsdrivande verkens huvudböcker,

vilka skulle till siffran bestämma det driftöverskott, som skulle tillföras statsverkets

budget, uppgjordes i så god tid, att detta överskott kunde tillflyta statskassan

inom utgången av det budgetår, för vars utgifter detta överskott skulle

tagas i anspråk.

Slutligen hade riksräkenskapsverket påpekat, att ett bibehållande för affärsverken

av kalenderåret såsom räkenskapsår medförde den ytterligare fördelen, att

man kunde med större noggrannhet beräkna det överskott, som från nämnda verk

borde bliva disponibelt för statsregleringsperioden.

Efter att hava redogjort för de nu berörda yttrandena rörande frågan om

budgetårets omläggning har riksräkenskapsverket i sin skrivelse den 13 september

1922 meddelat, att ämbetsverket för verkställande av den genom Kungl. Maj:ts

beslut den 9 juni 1922 anbefallda utredningen hos samtliga länsstyrelser och

övriga statsmyndigheter, vilka hade konti i rikshuvudboken, ävensom hos riksgäldskontoret

anhållit om uppgift å de åtgärder, som erfordrades för att efter

omläggningen av statsregleringsperioden till tiden 1 juli—30 juni årsräkenskaperna

måtte avse statsregleringsåret samt föreligga avslutade och till riksräkenskapsverket

ingivna i tillräckligt god tid för statsrevisorernas granskning och rikshuvudbokens

färdigställande till den 1 november. Med överlämnande av de sålunda

inhämtade yttrandena har riksräkenskapsverket vidare omförmält, att berörda

yttranden »i många fall» innehölle meddelande om, att några särskilda

åtgärder icke erfordrades för den ifrågasatta omläggningen av kapitalbokslutsåret.

De erinringar, som gjorts av vissa myndigheter, äro i huvudsak följande.

Flera länsstt/relser hava framhållit de svårigheter, som skulle uppkomma

därigenom, att bokslutsarbetet inträffade samtidigt med de under månaderna juli och

augusti forcerade förarbetena för prövningsnämndernas sammanträden, och som

skulle föranleda behov av ökade arbetskrafter.

Härom har emellertid riksräkenskapsverket yttrat att, då flertalet länsstyrelser

icke ansett någon personalökning erforderlig på grund av en omläggning

på föreslaget sätt av räkenskapsåret, detta kunde antagas icke heller bliva fallet

vid övriga länsstyrelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Förutom en del nya 1 jokföringäföreskri fter och andra dylika åtgärder, som

skulle påkallas av räkenskapsårsomläggningen, hava vidare vissa länsstyrelser föreslagit,

att räkenskapsåret för samtliga sådana kommunala myndigheter, försäkringsanstalter

och inrättningar, vilkas medel uppbures i sammanhang med kronouppbörden,

måtte omläggas till att sammanfalla med statens nya räkenskapsår, d. v. s.

budgetåret, vilket förslag biträtts av riksräkenskapsverket.

Statskontoret har beträffande räntekammarens räkenskaper förklarat, att

även med ett kapitalbokslutsår förlagt till tiden 1 juli—30 juni inga särskilda

åtgärder erfordrades för upprättandet av dessa räkenskaper inom vederbörlig tid.

Vidkommande åter fondbyråns räkenskaper har statskontoret framhållit, att

vissa svårigheter förelåge att färdigställa sagda räkenskaper i tillräckligt god tid,

ävensom att, för att så skulle kunna ske, ökad arbetshjälp måste ställas till nämnda

byrås förfogande, en arbetshjälp, som statskontoret dock ansåge sig kunna tillsvidare

bereda byrån ifråga utan att några medel för sådant ändamål behövde äskas.

Dessutom har statskontoret föreslagit vissa ändringar i bestämmelserna angående

länsstyrelsernas fondmedelsrapporter och i sammanhang därmed viss omläggning

av hushållningssällskapens räkenskaper beträffande egnahemslånefonden. Mot dessa

förslag har riksräkenskapsverket icke haft något att erinra.

Telegrafstyrelsen har gjort gällande, att betydande svårigheter skulle vara

förbundna med upprättandet av telegrafverkets kapitalbokslut i fullständigt skick

inom vederbörlig tid, därest räkenskapsåret på föreslaget sätt omlades. Särskilt

har telegrafstyrelsen uppehållit sig vid de olägenheter, som skulle vara förenade

med inventarieredovisningen. Styrelsen har emellertid förklarat, att till den 15

september skulle till riksräkenskapsverket kunna avlämnas uppgift å de siffror,

vilka erfordrades för införandet i rikshuvudboken. Trots att årsräkenskapen vid

sagda tidpunkt endast skulle föreligga i ofullständigt skick, skulle erfordras stark

forcering av arbete, anlitande av övertidsarbete och utökande av personalen. Riksräkenskapsverket

har — ehuru verket icke kunnat finna telegrafstyrelsens förslag

tillfredsställande vare sig i avseende på tidpunkten eller i avseende på formen för

de utlovade uppgifternas avlämnande — förklarat, att telegrafverkets förslag icke

i och för sig torde omöjliggöra rikshuvudbokens färdigställande till den 1 november.

Vattenfallsstyrelsen har anfört, att med de betydande olägenheter, som vore

förenade med bokslutsarbetets förläggande till sommaren, det vore uteslutet, att

räkenskaperna efter omläggning av räkenskapsåret skulle kunna färdigställas tidigare

än den 1 november, och att, därest överrevisorernas granskning av räkenskaperna

skulle äga rum före deras avlämnande till riksräkenskapsverket — vilket

ansåges lämpligast — tidpunkten måste sättas senare än den 1 november. Styrelsen

har vidare framhållit, att det räkenskapssammandrag, som jämte förvaltningsberättelsen

skulle avlämnas före den 15 september för räkenskapernas granskning

av riksdagens revisorer, icke kunde efter omläggningen av årsräkenskapen

avlämnas förrän den 1 november. Vad förvaltningsberättelsen angår, har styrelsen

framhållit det uppenbarligen omöjliga i att under hösten tillhandahålla

riksdagens revisorer någon sådan för nästföregående räkenskapsår.

Efter att hava påpekat en de! erforderliga ändringar i gällande bestämmelser

med anledning av den ifrågasatta omläggningen av räkenskapsåret, har styrelsen

slutligen framhållit önskvärdheten av, att kungl. kungörelsen den 30 juni 1920

angående vissa tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet ändrades därhän, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

personalen för det arbete, som den under sommaren utförde utöver fastställd tjänstgöringstid,

erhölle särskild ersättning eller bereddes avkortad tjänstgöring under

annan tidsperiod, då bokslutsarbetet icke påginge.

Riksräkenskapsverket bär i anledning av vattenfallsstyrelsens uttalande framhållit,

att åt en eller par sakkunniga torde få uppdragas att undersöka, huruvida

och på vad sätt vattenfallsstyrelsens bokföringssystem må kunna förenklas.

Vad vattenfallsstyrelsen anfört angående gottgörelse i en eller annan form

åt den personal, som sålunda måste under sommarmånaderna utföra bokslutsarbete

å övertid har riksräkenskapsverket funnit värt beaktande, dock icke endast för

vattenfallsstyrelsens vidkommande.

Domänsty» elsen, som åberopat sitt tidigare här förut refererade utlåtande i

ämnet, har förklarat sig icke hava funnit någon anledning att frångå de i berörda

utlåtande framhållna synpunkter. Därutöver har styrelsen påpekat, att, för att det

överhuvudtaget skulle bliva möjligt att efter räkenskapsårets omläggning kunna få

bokslutet färdigt inom vederbörlig tid, det skulle bliva nödvändigt att anlita övertidsarbete

i betydligt större utsträckning än tillförene, vilket emellertid knappast

skulle låta sig göra under juli och augusti månader, de relativt sämsta arbetsmånaderna.

Den återstående möjligheten att åvägabringa det önskade resultatet genom

inkallande av extra personal stötte, vad anginge styrelsens kamerala byrå, på den

svårigheten, att årsräkenskapens avslutande fordrade förtrogenhet med det invecklade

räkenskaps väsendet, varjämte det för verket skulle ställa sig synnerligen

kostsamt.

Riksräkenskapsverket har meddelat, att verket från domänstyrelsen under

hand inhämtat, att dess huvudbok skulle kunna den 15 september föreligga i koncept,

vilket i så fall finge användas för riksbokslutet.

Vad övriga verk angår, hava de av dessa framförda erinringarna icke varit

av det slag, att riksräkenskapsverket funnit desamma utgöra hinder för den ifrågasatta

omläggningen.

För egen del har riksräkenskapsverket — efter att hava angivit de tider,

vid vilka de olika ämbetsmyndigheternas huvudböcker borde till ämbetsverket ingivas

efter en omläggning av kapitalbokslutsåret till tiden 1 juli—30 juni, samt

berört vissa författningsändringar, som skulle påkallas av sagda omläggning —

anfört väsentligen följande.

I fråga om den inverkan, räkenskapsårets omläggning skulle få på riksräkenskapsverkets

eget arbete, ville ämbetsverket fästa uppmärksamheten på, att

denna omläggning komme att utgöra hinder för budgetredovisningens framläggande

inom tre månader efter budgetårets utgång. Även om till kapitalbokslutet ansloges

en tid av fyra månader, måste arbetet därmed påbörjas under loppet av de tre

första månaderna och till följd därav åtminstone de ledande arbetskrafternas uppmärksamhet

i viss mån dragas från arbetet med budgetredovisningen. Ett försenande

av denna bleve därför en naturlig följd av kapitalbokslutsårets omläggning.

För att möjliggöra omläggningen av kapitalbokslutet och dess avlämnande till

statsrevisorerna den 1 november borde därför även med budgetredovisningen få

anstå till sagda tidpunkt.

En förutsättning för möjligheten av den omläggning, varom vore fråga,

vore, att alla primärräkenskaper inkomme inom föreskriven tid i ett åtminstone

formellt felfritt skick. Erfarenheten hade emellertid visat, att det ständigt föreBihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 140 höft. (Nr 182.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung! Maj:ts preposition Nr 182.

komme, att än den ena än den andra redogöraren begärde uppskov med räkenskapens

avgivande, eller ock att mot den inkomna räkenskapen sådana anmärkningar

måste göras, som omöjliggjorde dess användning utan vidare för riksbokslutet.

Skulle reformen vara praktiskt genomförbar, måste åtgärder vidtagas för

avlägsnande av detta hinder. Då tiden för riksbokslutets verkställande i så hög

grad inskränktes, måste den personal, som toge befattning med detsamma, och som

i de otaliga fall, där så erfordrades, kunde direkt hos andra ämbetsverk ingripa

med råd och dåd för att underlätta vederbörandes arbete med primärräkenskaperna

och möjliggöra, att dessa i rätt tid inkomme till riksräkenskapsverket, högst väsentligt

ökas. En sådan ökning behövdes även för arbetet inom riksräkenskapsverket.

Personalökningen skulle i första rummet avse tjänstgöringen å riksbokslutsbyrån

under de fyra månaderna juli—oktober. Riksräkenskapsverkets organisation

tilläte visserligen, att riksbokslutsbyrån finge under ifrågavarande del av

året låna arbetskrafter från andra byråer under förutsättning, att dessa byråer

under återstoden av året bereddes den ersättning, de för fullgörande av sitt arbete

behövde.^ Härvid vore dock att märka, att varje sådan överflyttning verkade störande

på arbetet inom de byråer, som därav berördes. I viss mån fordrades särskilda

kvalifikationer för de olika byråerna, och även om en överflyttad tjänsteman

till anlag och utbildning vore väl skickad för sitt nya arbete, kunde man icke

begära, att han genast skulle vara inne i detsamma, varigenom misshushållning

med arbetskraft lätt uppkomme. För att åtminstone för framtiden kunna påräkna

tränad personal för ifrågavarande arbeten borde riksräkenskapsverket få de erforderliga

tjänstemännen anställda å ordinarie stat. Huru många som behövde anställas,

vore naturligtvis svårt att beräkna, allra helst som riksräkenskapsverket för sin

del ansåge den ödesdigra verkan av arbetets forcering i sig själv så allvarlig, att

den svårligen kunde uppvägas av en förstärkning av arbetskrafterna. Men med

hänsyn tagen till vad nyss anförts dels om nödvändigheten att i stor utsträckning

stå andra ämbetsverk till tjänst med arbetshjälp och dels om möjligheten av temporärt

överflyttande av arbetskrafter från en byrå till en annan, kunde riksräkenskapsverket

icke påtaga sig det ökade arbete, som nödvändigtvis måste bliva en

följd av kapitalbokslutsårets omläggning, med mindre än hos verket anställdes

ytterligare tre ordinarie revisorer.

Riksräkenskapsverket har vidare ansett sig böra undersöka, i vad mån den

åsyftade reformen kunde anses nödig och nyttig.

Det läge i sakens natur, anför riksräkenskapsverket härutinnan, att varje

reform, med vilken man avsåge att vinna vissa fördelar, i allmänhet också vore

förenad med större eller mindre olägenheter. En olägenhet med förevarande reformförslag

vore den, att den medförde ökade kostnader, och ansåge riksräkenskapsverket,

att särskilt under rådande förhållanden hänsyn borde tagas även till denna

sida av saken, om den än i jämförelse med reformens påstådda betydelse i övrigt

vore av mindre vikt.

Såsom en allvarlig olägenhet måste man, enligt riksräkenskapsverkets mening,

även anse, att en omläggning av statens ämbetsmyndigheters räkenskapsår

gjorde nödvändigt eller åtminstone högst önskligt att söka åstadkomma en liknande

omläggning av vissa kommunala och enskilda institutioners och inrättningars

räkenskapsår.

Även statistikåret måste i de fall, då det icke redan till sin natur vore

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

11

knutet vid budgetaret, omläggas på samma sätt som räkenskapsåret, och, då statistiken

i många fall utgjorde ett föreningsband mellan statsinstitutioner och mer

eller mindre enskilda institutioner, framginge även härav, till vilka vidsträckta

områden den föreslagna reformen komme att sträcka sina verkningar. Det syntes

icke vara på förhand klart, att allt detta även med den allra bästa vilja — vilken

för visso icke allestädes kunde påräknas — skulle kunna tillfredsställande ordnas.

Då propositionen angående budgetårets omläggning framlades för riksdagen,

hade såsom en fördel av kapitalbokslutets bibehållande vid kalenderår framhållits,

att hela det överskott, som hos ett affärsdrivande verk uppkomme under ett räkenskapsår,

skulle komma att under budgetåret inlevereras till statsverket. Denna

betydande fördel ginge man förlustig genom den nu föreslagna omläggningen.

Detsamma bleve åtminstone några år framåt förhållandet med önskemålet

att i rikshuvudboken kunna lämna en mera fullständig kapitalredovisning. Detta

önskemåls realiserande läge omedelbart inom möjligheternas område, om 1921 års beslut

stode fast, men måste i motsatt fall uppskjutas till en kanske avlägsen framtid.

Att den sista juni vore en särdeles olämplig tidpunkt för verkställande av

den inventering, som behövdes för att konstatera den kapitaltillgång, som skulle

redovisas, hade framhållits särskilt av telegrafstyrelsen.

För uppgörande av kapitalbokslut bleve efter omläggningens genomförande

så kort tid anslagen, att inga noggranna undersökningar hunne verkställas, och

att i många fall redovisningen av vissa medel måste uppskjutas till ett följande

bokslutsår. Detta gällde icke blott sådana ämbetsverk, som för sitt bokslut hade

att invänta uppgifter från utlandet, såsom t. ex. utrikesdepartementet och generalpoststyrelsen,

utan även alla sådana verk, som byggde sina bokslut på från underredogörare

inkomna räkenskaper eller rapporter. Även för uppgörande av rikshuvudboken

bleve tiden så knapp, att alla vidlyftigare utredningar angående anmärkta

felaktigheter i primärräkenskaperna måste uppskjutas till efteråt.

Det senast anförda innefattade den viktigaste anmärkningen mot den ifrågasatta

omläggningen. Om densamma endast innebure, att kapitalboksluts- och budgetåren

skulle sammanfalla, vore därom mindre att säga. Men då en följd av

reformen måste bliva, att kapitalbokslutet skulle föreligga så kort tid efter utgången

av räkenskapsåret, komme detta visserligen att lätt och på ett tillfredsställande

sätt kunna fullgöras av en del, ja till och med av flertalet av de redovisande

myndigheterna, men för några av dem och för själva rikshuvudboken

kunde snabbheten i bokslutet vinnas endast på bekostnad av noggrannheten. Och

riksräkenskapsverket ville upprepa vad verket redan i sitt principutlåtande angående

budgetårets omläggning anfört, att man på rikshuvudboken måste ställa de största

anspråk ifråga om tillförlitlighet, och att fördenskull de huvudböcker, på vilka

rikshuvudboken skulle grundas, icke finge vara summariska. Riksräkenskapsverket

hade, såsom i det föregående omförmälts, strävat att fullständiga rikshuvudboken.

Därvid hade riksräkenskapsverket bland annat haft i tankarna denna huvudboks

betydelse, då riksdagen såge sig nödsakad att söka erhålla lån i in- eller utlandet.

Att ett åtminstone temporärt hinder för denna strävan efter fullständighet nu uppkommit,

vore, såsom nämnt, att beklaga. Men huru viktig än fullständigheten

vore, vida viktigare vore tillförlitligheten. Detta kunde svårligen förnekas. Riksräkenskapsverket

kunde väl förstå den tankegång, som läge bakom ett krav på

att de förvaltande myndigheterna skulle kunna i sina egna huvudböcker avläsa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

anslagsförvaltningens resultat, liksom kravet på att rikshuvudboken skulle innehålla

en fullständig budgetredovisning. Men det räkenskapssystem, som numera

blivit genomfört för så gott som hela statsverket, både av många anledningar

tagit sikte på att särskilja dessa båda redovisningar, och numera både varken rikshuvudboken

eller i allmänhet myndigheternas huvudböcker till uppgift att utvisa

anslagsställningen. Denna uppvisades, vad statsverket i sin helhet beträffade, uti

budgetredovisningen och, beträffande de särskilda förvaltningarna, i »dispositionstabeller»,

som skulle särskilt avgivas.

Vad sedan vidkomme de fördelar, som vore avsedda att vinnas genom ifrågavarande

reform, så syntes av den riksdagsskrivelse, vari utredningen begärdes, att

riksdagen dels ansåge det så att säga teoretiskt riktigast, att de tidsperioder, för

vilka kapitalredovisning och budgetredovisning uppgjordes, sammanfölle, dels uppställde

det praktiska kravet, att de med verifikationer försedda specialräkenskaperna

icke finge hänföra sig till annan tidsperiod än budgetredovisningen, detta med

hänsyn till statsrevisorernas granskning.

Tänkte man först på redovisningen av medel tillhörande statsregleringen,

förefölle det, som om riksdagen förbisett eller icke beaktat, att efter statsbokföringsreformen

månatliga redovisningar avgåves, och att verifikationerna hänförde sig

till dessa. Biksräkenskapsverket ville härvid fästa uppmärksamheten på, att även

ifråga om ett sådant ämbetsverk som arméförvaltningen, som ännu icke berörts

av statsbokföringsreformen, månatliga med verifikationer försedda redovisningar

sedan lång tid vore i bruk. Genom ett dylikt redovisningssystem, från vilket det

väl icke vore meningen att återgå till mera otidsenliga förhållanden, hade ju sörjts

för, att redovisningen kunde ansluta sig både till den sammanfattning, som för

tiden 1 juli — 30 juni gjordes i den centrala budgetredovisningen, och till en

central kapitalredovisning, som utgjorde eu sammanfattning för kalenderår. Verifikationerna

följde månadsredovisningarna och blevo för statsrevisorerna tillgängliga

i en utsträckning och med en snabbhet, som icke ändrades genom den nu

föreslagna omläggningen.

Vad åter anginge de affärsdrivande verken, vilka icke inginge i statsverkets

bokföringssystem, utan hade en fristående bokföring, hade det redan framhållits,

att det ur budgetsynpunkt måste vara en avgjord fördel, att deras huvudböcker,

vilka skulle till siffran bestämma det driftöverskott, som skulle tillföras statsverkets

budget, uppgjordes i så god tid, att detta överskott kunde tillflyta stats.

kassan innan utgången av det budgetår, för vars utgifter det skulle tagas i anspråk.

Och beträffande verifikationerna till dessa verks räkenskaper, förhölle det

sig så, att de enligt 1921 års beslut förelåge hos statsrevisorerna samtidigt med

räkenskaperna, men att, om den tilltänkta omläggningen genomfördes, det torde

vara att befara, att huvudböckerna, om de överhuvud bleve färdiga, i många fall

inkomme utan verifikationer, och att dessa senare bleve tillgängliga först vid nästa

års statsrevision. I sådant fall bleve resultatet av reformen rakt motsatt det av

riksdagen avsedda.

Biksräkenskapsverket kunde efter denna jämförelse icke se annat än att olägenheterna

kvarstode såsom verkliga och påtagliga utan motsvarande fördelar.

Biksräkenskapsverket har jämväl framhållit, att, därest räkenskapsåret skulle

från och med den 1 juli 1923 omläggas till att sammanfalla med budgetåret, ett

kapitalbokslut måste upprättas för första halvåret 1923. Därav eventuellt upp
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts propositioyi Nr 182.

13

kommande kostnader trodde riksräkenskapsverket icke bliva större, än att de kunde

bestridas av till myndigheternas eller Kungl. Maj:ts disposition ställda medel. Skulle

emellertid så belinnas vara fallet, särskilt med hänsyn till att ett särskilt kapitalbokslut,

det andra för året, måste göras under tiden närmast efter utgången av

juni månad 1923, måste därför erforderligt anslag äskas redan å riksstaten för budgetåret

1923—1924.

Vid riksräkenskapsverkets skrivelse den 13 september 1922, för vars huvudsakliga

innehåll nu redogjorts, linnes bifogat ett protokollsutdrag, utvisande, att en

avvikande mening framförts inom ämbetsverkets styrelse vid förevarande ärendes

.behandling. Enligt vad som framgår av berörda protokollsutdrag var reservanten

av den uppfattningen, att statsräkenskapsåret med nödvändighet måste sammanfalla

med budgetåret. De svårigheter, som alltid uppstode, då det gällde att på

kort tid åstadkomma ett riksbokslut måste och kunde, enligt reservantens åsikt,

övervinnas, även om detta bokslut komme att upprättas efter budgetårets utgång

i stället för såsom förut efter utgången av kalenderåret. Att ett övervinnande av

svårigheterna, anförde reservanten vidare, vore möjligt, därom vittnade även de

uttalanden, som gjorts av majoriteten av de ämbetsverk och myndigheter, vilka

hörts i frågan.

Bibehållande av kalenderåret såsom räkenskapsår medförde, förutom den

olägenheten, att bokslutet komme att upprättas för annan tid än den, för vilken

statsmakterna uppgjort sina beräkningar, även den nackdelen, att samma års statsrevisorer

komme att få granska budgetredovisning för en period och rikshuvudbok

för en annan, och att något särskilt kapitalbokslut för 1923 års förra hälft icke

komme att upprättas.

I anledning av, bland annat, de olägenheter, som för vissa av de

affärsdrivande verken angivits komma att uppstå vid räkenskapsårets förläggande

till tiden 1 juli—30 juni, togs vid frågans förberedande behandling

inom finansdepartementet under övervägande, huruvida man

vid en eventuell omläggning till budgetår av statens kapitalbokslut

skulle kunna bibehålla kapitalboksluten för statens affärsverk vid kalenderår.

Man utgick härvid från, att en omläggning av statens kapitalbokslut

till annan tid än kalenderår icke med nödvändighet förutsatte,

att denna omläggning skulle omfatta även affärsverkens kapitalräkenskaper,

enär dessa verk i förhållande till statsregleringen i vissa avseenden

intoge en särställning. I enlighet med denna uppfattning utarbetades

å finansdepartementets budgetbyrå en promemoria i ämnet,

som sedan remitterats till affärsverkens styrelser för yttrande.

I sagda promemoria framhölls, att en anordning med kalenderåret

såsom kapitalbokslutsår för statens affärsverk men budgetåret såsom

rikshuvudboksår och kapitalräkenskapsår för statsförvaltningen i övrigt

med hänsyn till den samhörighet med rikshuvudboken, som jämväl

affärsverkens kapitalräkenskaper ägde, icke vore genomförbar med mindre,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

än att för dessa verk upprättades kapitalräkenskapsavslutningar även

vid budgetårets åtgång. Dessa räkenskapsavslutningar behövde emellertid

endast vara av den omfattning, att ur desamma kunde hämtas material

för uppgörandet av de i den för budgetår upprättade rikshuvudboken

inlagda konti över vederbörande affärsverk jämte tillhörande affarsfonder.

Denna utväg, anfördes vidare i promemorian, att med bibehållande

av kapitalboksluten för affärsverken vid kalenderår avsluta vissa delar

av nämnda verks kapitalräkenskaper även vid budgetårets utgång hade

tidigare berörts i en uti budgetårskoinmitténs betänkande (sid. 78—84)

införd promemoria rörande ifrågasatt omläggning av affärsverkens budgetår

till tiden 1 juli—30 juni; och hade kommittén i anslutning till

denna promemoria förordat halvårskapitalbokslut vid affärsverken i vad

sagda bokslut avsåge medelsredovisningen, detta jämväl i betraktande

av önskvärdheten av att vid nämnda verk kunna ständigt följa rörelsens

gång.

Åven i de från affärsverksstyrelserna infordrade yttrandena över förutnämnda

promemoria gjorde sig olika uppfattningar gällande.

Generalpoststyrelsen hade lika litet som ifråga om räkenskapsårets omläggning

till att sammanfalla med budgetåret något väsentligt att erinra mot upprättandet

av den ifrågasatta räkenskapsavslutningen vid budgetårets utgång, detta vad

anginge postverkets räkenskaper. Vad däremot vidkomme räkenskaperna för postsparbanken,

som från och med år 1923 vore inordnad i postverket, kunde någon

exakt kapitalräkenskapsavslutning icke lämnas utan avsevärda arbeten och betydande

kostnader. Enligt styrelsens förmenande kunde det emellertid ifrågasättas,

huruvida det kunde anses nödvändigt, att uppgifter lämnades beträffande postsparbanksrörelsen,

då ju den av sagda rörelse eventuellt uppkommande vinsten

tillsvidare icke skulle inlevereras till statskassan, utan avsättas till en reservfond.

Under förutsättning att särskilda åtgärder icke skulle behöva vidtagas för

upprättande av räkenskapsavslutning beträffande postsparbankrörelsen, syntes den

ifrågasatta räkenskapsavslutningen vid budgetårets slut för postverkets vidkommande

icke komma att draga någon nämnvärd merkostnad.

Telegraf- och järnvägsstyrelserna finna en anordning med kalenderåret

såsom kapitalbokslutsår och en räkenskapsavslutning vid budgetårets utgång i för

rikshuvudbokens upprättande erforderliga delar synnerligen lycklig, och anser

telegrafstyrelsen, att en sådan anordning icke skulle medföra några ökade kostnader,

under det att järnvägsstyrelsen är av den åsikten, att kostnaderna icke skulle

bliva av sådan storleksordning, att Kungl. Maj:t, då det gällde att taga ståndpunkt

till frågan om räkenskapsårets förläggning, behövde taga någon som helst hänsyn

därtill.

Vattenfalls- och domänstyrelserna åter intaga en annan ståndpunkt.

Vattenfallsstyrelsen anför, att enligt dess uppfattning innebure en dylik anordning,

att för de affärsdrivande verken skulle årligen upprättas två fullständiga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

15

bokslut, ett per den 30 juni och ett per den 31 december, varjämte förslagets genomförande

syntes styrelsen nödvändiggöra uppläggning av olika räkenskaper för varje

halvår. En sådan anordning kunde enligt styrelsens mening icke vara ägnad att

åstadkomma någon som helst lättnad i de olägenheter, som vore förenade med det

ena bokslutets förläggande till sommaren med relativt kort frist för räkenskapernas

överlämnande till riksräkenskapsverket, utan måste tvärtom medföra ökat arbete

och ökade kostnader. Storleken av denna kostnadsökning för statens vattenfallsverks

vidkommande vore det emellertid icke möjligt för vattenfallsstyrelsen att ens

tillnärmelsevis uppskatta.

Domänstyrelsen säger sig, för den händelse juniräkenskapsavslutningen skulle

utgöra något annat än blott ett kassabokslut, vara nödsakad att avstyrka hela förslaget,

enär det enligt styrelsens förmenande i sådant fall bleve fråga om ett fullständigt

bokslut även vid budgetårets slut, och understryker styrelsen ånyo de redan förut

framhållna svårigheter ur arbetsbelastningssynpunkt, som skulle uppstå vid ett

sommarbokslut, särskilt för revirförvaltningarna, samt därav föranlett behov av

personalförstärkning.

Såsom framgår av vad jag nu anfört, hava endast få ämbotsmyndigheter

haft något av större vikt att invända mot en omläggning

av statens räkenskapsår till samma tidsperiod som budgetåret eller tiden

1 juli—30 juni. Det långt övervägande flertalet har antingen direkt

uttalat sig för en sådan omläggning eller ock i stort sett ej haft något

att erinra däremot.

För egen del har jag funnit det vara ett naturligt önskemål, att

efter omläggningen av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni jämväl räkenskapsåret

omlägges till samma tidsperiod. Endast om starka skäl tala

mot ett sammanförande av budget- och räkenskapsår synes man böra

frångå denna ordning.

Skiljer man budget- och räkenskapsår, blir förhållandet, att statens

i budgetredovisuingen upptagna kapital, vari bland anuat ingår statsverkets

kassafond, kommer att hänföra sig till en annan tidpunkt än

det i rikshuvudboken redovisade statskapitalet, vilket i viss mån skulle

försvåra bedömandet av det stntsfinansiella läget.

En annan olägenhet av skilda budget- och räkenskapsår är den

av riksdagen redan berörda svårigheten att kunna med tillhjälp av de

för en tidsperiod upprättade, med verifikationer försedda specialräkenskaperna

granska använde ingen och f örvaltningen av de för en annan

period beviljade riksstatsanslagen. För alla de verk, vid vilka st atsbokföringsreformen

ännu ej är genomförd och vid vilka räkenskaperna f<utfarande

upprättas allenast årsvis, måste för en granskning inom statsrevisionen

av medelsdispositionerna en särskild halvåisavslutning vidtagas, vilken

givetvis skulle kräva ett betydande extra arbete. Åven beträffande de

Departement9- chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition Nr 182.

ämbetsmyndigheter, som hava sina räkenskaper lagda enligt det nya

systemet, kvarstår den olägenheten, att man vid en specifik anslagsgr ans Ilning

måste använda månadsredovisningar, tillhörande tvänne olika årsräkenskaper.

De invändningar, som anförts mot en omläggning av räkenskapsåret

till budgetår, hava icke varit av principiell natur utan så gott som

uteslutande rört sig om svårigheterna att fa räkenskaperna och rikshuvudboken

färdiga i tillräckligt god tid för riksdagens revisorers

granskning.

Det är emellertid ej nödvändigt, att alla räkenskaper, vilka äro

underkastade granskning av riksdagens revisorer, skola samtidigt och

redan vid revisionsförrättningens början överlämnas till revisorerna.

Såsom riksdagen i den förut refererade skrivelsen den 23 maj 1922

omförmält, kan sålunda rikshuvudboken behöva avlämnas först under

revisionens fortgång, förslagsvis den 1 november.

Att efter en omläggning av räkenskapsåret till tiden 1 juli 30

juni vissa svårigheter ur arbetsbelastningssynpunkt förefinnas för riksräkenskapernas

färdigställande i tillräckligt god tid för statsrevisionens

granskning, kan icke bestridas. Svårigheterna synas dock icke vara

större, än att de med god vilja och lämpliga anordningar kunna

övervinnas.

Vad till en början angår den från en del myndigheter framhållna

olägenheten av omläggningen, att den med bokslutsarbetet sysselsatta

personalen skulle få möjligheten till semesterledighet under sommaren

beskuren samt bliva utsatt för arbetsforcering under den varma årstiden,

torde något hinder för beredande av semester för sagda personal

under försommaren i allmänhet icke förefinnas. Detta gäller framför

allt riksräkenskapsverket, som ej i full utsträckning kan påbörja bokslutsarbetet,

förrän räkenskapsmaterialet inkommit från övriga verk. Åtskilliga

verk skulle enligt den av riksräkenskapsverket uppgjorda planen hava

avgivit sin huvudbok så tidigt som den 1 augusti, varefter semester ju

kunde uttagas.

Beträffande de av vissa länsstyrelser påpekade svårigheter, som

skulle uppkomma därigenom att bokslutsarbetet efter räkenskapsårets

omläggning på föreslaget sätt skulle infalla samtidigt med de under

månaderna juli och augusti forcerade förarbetena för prövningsnämndernas

sammanträden, torde böra erinras om den betydande lättnad,

som beretts länsstyrelserna genom den framflyttning med icke mindre

än två månader av tiden för avslutandet i länen av sagda nämnders

arbeten, vilken beslöts vid 1922 års riksdag.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Med anledning av den av riksräkenskapsverket framställda invändningen

mot den ifrågasatta omläggningen av räkenskapsåret, att denna

omläggning skulle utgöra hinder för budgetredovisningens framläggande

inom tre månader efter budgetårets utgång, ber jag få

framhålla, att, ehuruväl nämnda redovisning torde utan olägenhet kunna

avlämnas till statsrevisionen något senare än den 1 oktober, ett dylikt

uppskov icke synes behöva i regel ifrågakomma, detta med hänsyn

såväl till de arbetskrafter, vilka stå ämbetsverket till buds, som ock till

de lättnader för budgetredovisningens upprättande, vilka vunnits genom

införandet av månatliga redovisningar. Beträffande särskilt riksräkenskapsverkets

personalfråga vill jag allenast påpeka, att såsom ett viktigt

syfte med sammanförandet i ett verk av kammarrättens revisionsavdelning

och statskontorets riksbokslutsbyrå framhållits just, att under den

tid, då arbetet behövde forceras å bokslutet, därför kunde användas

lämplig del av revisionsavdelningens personal. Och vad angår riksräkenskapsverkets

uttalande, att det skulle bliva nödvändigt att i vissa fall

till förebyggande av felaktigheter i primärräkenskaperna från riksräkenskapsverket

detachera bokslutspersonal till vederbörande verk för att

där biträda vid räkenskapernas upprättande, vill det synas, som om

riksräkenskapsverket i detta sammanhang underskattat de fördelar, som

statsbokföringsreformen medfört. På grund av sagda reform har ju

nämligen, förutom den lättnad, som åstadkommits genom räkenskapernas

uniformering, förenkling och överskådligare uppställning, beretts möjlighet

att genom avgivande av månatliga medelsredovisningar, vilka i riksräkenskapsverket

kunna granskas månad efter månad, successive under

årets lopp få eventuella felaktigheter i redovisningarna undanröjda, till

fördel för upprättandet av årsräkenskapen.

Det synes svårt att förklara, att en arbetsomläggning, som i och

för sig ej medför någon direkt ökning i den utkrävda arbetsprodukten

utan endast en koncentrering av vissa delar av arbetet inom en kortare

tidrymd, skulle kunna kräva en så avsevärd förstärkning av arbetskraften,

som riksräkenskapsverket angivit. Jag kan också så mycket

mindre biträda en sådan uppfattning, som enligt min mening den

ifrågasatta omläggningen snarast skulle onödiggöra visst dubbelarbete,

som är förenat med att bibehålla räkenskapsåret vid kalenderår. Om

nämligen kassafondens ställning skall kunna redovisas jämväl i rikshuvudboken

— och jag förutsätter, att ett sådant krav ej kan eftergivas

— måste nämligen för sistnämnda fall vid kalenderårets utgång

upprättas en särskild avslutning av riksstatstitlarna, vilken skulle bliva

obehövlig, om både budget- och räkenskapsår utlöpte den 30 juni.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 146 höft. (Nr 182.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

På nu anförda skäl finner jag personalfrågan för riksräkenskapsverkets

del ej böra tillmätas någon avgörande betydelse för bedömandet

av det föreliggande huvudspörsmålet. I fråga om övriga verk och myndigheter

torde man, med bortseende tillsvidare från affärsverken, om

vilka jag strax skall yttra mig, kunna utgå från att, om överhuvudtaget

på grund av räkenskapsårsomläggningen några kostnader för förstärkta

arbetskrafter komma att uppstå, dessa komma att uppgå till skäligen

obetydliga belopp.

Vad riksräkenskapsverket anfört därom, att en omläggning av

räkenskapsåret komme att medföra, att tillsvidare måste anstå med tilltänkt

komplettering av rikshuvudboken med en fond för kronans publika

hus, är denna invändning av underordnad betydelse, enär den framförda

frågan ännu befinner sig på ett förberedande stadium. Då utredningen

i sinom tid föreligger färdig, lärer räkenskapsårets förläggning icke

komma att utgöra något som helst hinder för förslagets förverkligande.

Bland i övrigt anförda skäl mot räkenskapsårets förläggande till

budgetåret torde jag vidare böra erinra om att från vissa länsstyrelser

och andra ämbetsmyndigheter ifrågasatts, att en omläggning av statens

räkenskapsår borde föra med sig en omläggning av vissa kommunala

myndigheters och inrättningars samt mer eller mindre enskilda institutioners

räkenskaper. Utan att uttala någon mening om en dylik omläggnings

ändamålsenlighet vill jag framhålla, att den ej står i sådant

samband med frågan om statens räkenskapsår, att anledning föreligger

att i detta sammanhang närmare ingå härpå. Beträffande frågan, huruvida

räkenskapsårsomläggningen skulle komma att påkalla förändring

av statistiken i ytterligare mån än som betingas redan av budgetårets

omläggning, vill jag endast erinra, att statistiska centralbyrån icke —

vare sig i sitt utlåtande rörande budgetårets omläggning eller i sitt yttrande

angående förändringen av räkenskapsåret — anfört några skäl

från statistisk synpunkt mot omläggningarna ifråga.

Om jag alltså å ena sidan finner de av mig nu berörda erinringarna

mot en omläggning av räkenskapsåret till tiden 1 juli—30 juni av mindre

betydelse i förhållande till de skäl, som enligt min mening tala för en

dylik omläggning, vill jag å andra sidan medgiva, att från vissa av de

affärsdrivande verkens styrelser, i synnerhet domänstyrelsen, framhållits

olägenheter av betydenhet, som skulle följa av berörda omläggning.

De affärsdrivande verken intaga emellertid en särställning till statsregleringen,

i det att de till densamma endast avbörda sina nettoöverskott

och från densamma få mottaga vissa kapitalökningsanslag, medan

deras bruttoinkomster och utgiftsstater ligga helt vid sidan av stats
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

budgeten. Vid eu eventuell omläggning av statens räkenskapsår till att

sammanfalla med budgetåret kan man fördenskull utan olägenhet bibehålla

affärsverkens räkenskaper vid kalenderår, under den förutsättningen

nämligen att, på sätt framhållits i förutnämnda inom finansdepartementet

utarbetade promemoria i ämnet, räkenskapsavslutningar verkställas även

vid budgetårets utgång i erforderliga delar, för att de uppgifter, som

behövas för uppbyggande av affärsverkens och deras fonders konti i

rikshuvudboken, skola kunna tillhandahållas riksräkenskapsverket.

Med anledning av de erinringar, som framställts mot halvårsavslutningar

från vattenfalls- och domänstyrelsernas sida, ber jag få framhålla

följande.

Då telegraf- och järnvägsstyrelserna ansett sig kunna utan svårighet

och nämnvärda kostnader åstadkomma räkenskapsavslutning per den 30

juni, synes redan detta förhållande utgöra anledning att antaga, att de

svårigheter, vattenfallsstyrelsen befarat, skola vara överkomliga. Redan

nu uppgöras vattenfallsverkens redovisningar för månad, och föras även

huvudböckerna månadsvis. Emellertid lär fördelningen av kostnaderna

för vattenfallsstyrelsen på de många olika rörelsegrenarna vara ett mycket

tidskrävande arbete. Men det torde ej vara ogörligt att i en räkenskapsavslutning

den 30 juni göra en dylik fördelning ganska summarisk,

om den definitiva fördelningen uppskjutes till bokslutet den 31 december.

Åven i andra avseenden torde lättnader kunna ske beträffande räkenskapsavslutningen

för första halvåret. Inventeringar behöva givetvis ej

ske vid halvårsskiftet. Jag förutsätter emellertid, att vid den omläggning

av vattenfallsverkens bokföring, som redan lär vara påtänkt, i syfte att

vinna förenkling och centralisering, nödig hänsyn tages till möjligheten

att underlätta upprättandet av avslutning vid budgetårets utgång.

Vad därefter angår domänverket, lärer enligt inhämtade upplysningar

möjlighet förefinnas för domän styrelsen att genom ett utnyttjande

av de till styrelsen normalt ingående rapporter utan större kostnad

kunna lämna riksräkenskapsverket de uppgifter, som behövas för upprättandet

av domänstyrelsens och domänfondens konti i rikshuvudboken.

I fråga om samtliga affärsverk bör för övrigt gälla, att den räkenskap,

som uppgöres per den 30 juni, icke bör av riksräkenskapsverket

självständigt granskas, utan bör densamma undergå revision först i

samband med bokslutet per den 31 december. Det synes mig ock böra

kunna ordnas så, att affärsverkens införande i rikshuvudboken grundas

allenast på rapporter till riksräkenskapsverket, så uppställda i enlighet

med av verket lämnade formulär, att ur desamma utan vidare kunna

hämtas alla de siffror, som böra inflyta i rikshuvudboken.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

Då det givetvis är av stort intresse, att affärsverkens definitiva

årsresultat bliva för riksdagen ävensom för allmänheten lätt tillgängliga,

bör på grundval av de fullständiga boksluten den 31 december genom

riksräkenskapsverkets försorg från trycket utgivas en sammanställning

av affärsboksluten i enlighet med rikshuvudbokens uppställning. 1 samma

publikation kunna då införas de statistiska tablåerna, vilka alltså för framtiden

skulle grunda sig på de definitiva räkenskapsresultaten.

Med hänsyn till vad nu anförts, synas några betänkligheter icke

behöva hysas mot möjligheten att göra en omläggning av räkenskapsåret,

så att detta med undantag för de affärsdrivande verken kommer att

sammanfälla med budgetåret.

Såsom framgått av den av mig lämnade redogörelsen torde man

ej kunna beräkna, att rikshuvudboken skall föreligga avslutad förrän

omkring den 1 november. Med denna eventualitet har riksdagen jämväl

räknat i sin skrivelse i ämnet. Någon allmän förskjutning i tiden

för avlämnande av budgetredovisningen torde man däremot ej behöva

förutsätta. Det försenade avlämnandet till statsrevisionen av rikshuvudboken

lärer emellertid icke bliva till någon verklig olägenhet, då statsrevisionens

huvudsakliga arbetsmaterial — specialräkenskaperna — föreligger

färdigt vid revisorernas sammanträde. Av samma anledningtorde

ej heller vara att befara några större olägenheter, därest på grund

av särskilda förhållanden under något år budgetredovisningen skulle

hinna färdigställas först någon kortare tid efter den 1 oktober.

Nu berörda förhållanden torde få en avgörande betydelse, då det

gäller att framdeles taga ställning till frågan om ökning av statsrevisionens

sammanträdestid. Givet- är att, om denna tid utsträckes att

omfatta jämväl första hälften av december månad, olägenheterna av att

rikshuvudboken avlämnas till statsrevisorerna först i början av november

ytterligare minskas. Frågan om statsrevisionens sammanträdestid liksom

om övriga förändringar beträffande revisionens verksamhet behöver

emellertid icke upptagas till avgörande förrän vid 1924 års riksdag.

Innan den av riksdagen begärda utredningen i dessa avseenden igångsättes,

är det emellertid önskligt att erhålla uttalande, om riksdagen

finner den förut berörda förskjutningen i tiden för avlämnandet av rikshuvudboken

vara av den betydelse, att en omläggning av räkenskapsåret

ej bör komma till stånd.

Därest nu statens huvudräkenskapsår omlägges att sammanfalla

med budgetåret, blir det en given följd, att ett särskilt bokslut måste

upprättas för första halvåret 1923 liksom för affärsverken en räkenskaps
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 182.

avslutning bör ske den 30 juni 1923. Sagda bokslut behöver emellertid

icke i någon mån forceras. 1923 års statsrevisorer böra nämligen endast

granska 1922 års räkenskaper, vadan arbetet med rikshuvudboken

för nämnda halvår ej behöver igångsättas förrän efter det budgetredovisningen

för samma tid föreliyger färdig.

Sker den ifrågasätta räkenskapsomläggningen, torde under 1924

två statsrevisioner få äga rum, en för första halvåret 1923 och en för

budgetåret 1923—1924.

Med hänsyn till den sålunda föreliggande möjligheten att utsträcka

tiden för upprättandet av räkenskaperna för första halvåret 1923, inklusive

rikshuvudboken, torde några särskilda kostnader för arbetsförstärkning

för verkställandet av sagda halvårs bokslut icke behöva beräknas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande

rörande omläggning av räkenskapsåret för statens verk och myndigheter,

med undantag för de affärsdrivande verken, till att omfatta tiden

1 juli—30 juni.

Vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 146 käft. (Nr 182.)

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.