Sök i Ratio Lex

Angående rörelsekapital för statens domänverk

1923-03-10 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:183, Angående rörelsekapital för statens domänverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rörelsekapital för

statens domänverk; given Stockholms slott den 10 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Krön prinsen-Beg enl en i statsrådet å Stockholms

slott den 10 mars 1923.

V

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson. Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders följande:

Jag anhåller nu att få förelägga Kungl Maj:t frågan angående

rörelsekapital för statens domänverk.

Då jag den 8 januari 1923 i statsrådet anmälde de ärenden

rörande utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1923—1924, som

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 147 höft. (Nr 183.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Promemoria

av finansdepartementet

den 26

februari 1922.

Kungl. Majits proposition Nr 183.

angingo jordbruksdepartementet, yttrade jag beträffande nämnda fråga,

att, såsom chefen för finansdepartementet tidigare samma dag vid behandlingen

av inkomsterna omförmält, det vore avsett att förelägga

innevarande års riksdag förslag angående beredande av rörelsekapital

för statens domänverk, men att, då berörda förslag ännu icke förelåge

i det skick, att det kunde redan i statsverkspropositionen framläggas

för riksdagen, särskild proposition därom senare torde få avlåtas; och

hemställde jag, att i avvaktan härpå Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å riksstaten för budgetåret 1923—1924 bland utgifter för

kapitalökning, att täckas av andra statsinkomster än lånemedel, under

rubrik »Statens affärsverksamhet» till rörelsekapital för statens domänverk

beräkna ett anslag av 10,000,000 kronor. Denna hemställan blev

av Kung!. Alaj:t bifallen.

Frågan om beredande åt domänverket av rörelsekapital berördes

av chefen för finansdepartementet redan i dennes yttrande till statsrådsprotokollet

den 7 januari 1922 angående beräkningen av statens inkomster

för tiden 1 januari—3o juni 1923. I sagda yttrande framhölls

nämligen, att såsom rörelsekapital för domänverket syntes kunna användas

5 miljoner kronor av de lör inköp av skogbärande eller till skogsbörd

tjänlig mark avsedda medel, den s. k. markinköpsfonden.

Frågan blev sedermera föremål för ytterligare behandling i en

inom finansdepartementet utarbetad promemoria den 26 februari 1922.

I sagda promemoria framhölls till en början, hurusom domänverket icke

hade sig tilldelat något särskilt rörelsekapital, utan att såsom sådant användes

driftöverskott för föregående år, varav följt, att inlevereringarna till statsverket

av driftöverskottsmedel betydligt försenats. Sålunda hade av driftöverskottet

för år 1919, 22.3 miljoner kronor, ett belopp av 16.9 miljoner kronor då

ännu icke inbetalts till statsverket och av överskottet för år 1920, 26.4 miljoner

kronor, dittills icke levererats något alls. Beträffande det sistnämnda beloppet,

26.4 miljoner kronor, vore dock att märka, att den uraktlåtna levereringen av beloppet

ifråga i väsentlig grad föranletts därav, att virkeslikvider på grund av

beviljade betalningsanstånd eller bristande betalningsförmåga hos köparna icke

kunnat inflyta.

Domänverket saknade emellertid icke tillgångar, som utöver överskottsmedlen

skulle kunna disponeras såsom rörelsekapital. För sådant ändamål

skulle i viss-mån kunna användas behållningarna å markinköpsfonden samt förnyelsefonden

för återväxtkostnader. Behållningarna å dessa båda fonder, vilka

utgjordes, den förstnämnda av utav riksdagen beviljade anslagsmedel till inköp

av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark samt köpeskillingar för försålda

smärre kronolägenheter och den sistnämnda av årliga avsättningar av domänfondens

bruttoinkomster, uppgingo vid 1921 års utgång, enligt av domänstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 december 1921 angående inkomsterna

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

från statens domäner under år 1922 lämnad uppgift, till icke mindre än omkring

18 miljoner kronor, vilket belopp i berörda skrivelse förutsattes komma att vid

årsslutet i sin helhet vara innestående å girorälming i riksbanken.

Då emellertid domiinverket befunne sig i det läge, att verket ej kunde fullgöra

levereringarna till statsverket av föregående års driftöverskott, under det

att medel, tillhörande markinköps- och förnyelsefonderna till högst betydande

belopp i regel innestode å giroräkning i riksbanken, syntes starka skiil tala

för att genom anlitande av dessa fonder i viss mån tillgodose domänverkets

behov av stadigvarande rörelsekapital. Detta syntes lämpligen kunna ske sålunda,

att Kungl. Maj:t medgåve domänstyrelsen rätt att såsom rörelsekapital

för domänverket använda ifrågavarande fonders medel i den mån desamma

icke behövde hållas disponibla för täckande av utgifter under den närmaste

tiden för de ändamål, fonderna vore avsedda att fylla.

En annan utväg att till viss grad förskaffa domänverket tillgång till

rörelsekapital vore den av chefen för finansdepartementet i hans yttrande till

statsrådsprotokollet den 7 januari 1922 antydda, nämligen att från markinköpsfonden

för sådant ändamål definitivt frånskilja ett visst fixerat belopp, som

sedermera kunde så småningom i mån av tillgång på medel bringas upp till en

sådan storlek, att det kunde fylla verkets behov av rörelsekapital.

Vid 1921 års slut utgjorde behållningen å markinköpsfonden omkring 9

miljoner kronor, vari dock ej inräknats det å 1915 års riksstat anvisade anslag

å 1 miljon kronor till inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark m. m.,

som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1914 av statskontoret ännu

icke utbetalats till domänstyrelsen, utan fortfarande funnes reserverat.

Det syntes, som om behov av att för markinköp hava reserverat ett så

stort belopp som 9 miljoner kronor näppeligen kunde föreligga, utan syntes det

vara tillräckligt att för sådant ändamål hålla tillgängligt ett belopp av omkring

5 miljoner kronor.

I syfte att bereda domänverket ett fast rörelsekapital torde alltså till en

början, förutom nyssberörda reservation å 1 miljon kronor, kunna från markinköpsfonden

avskiljas ett belopp av 4 miljoner kronor. För vidtagande av en

dylik åtgärd syntes emellertid riksdagens medgivande böra inhämtas.

Över sagda promemoria lät chefen för finansdepartementet infordra

yttrande av domänstyrelsen. I utlåtande den 14 mars 1922 anförde

styrelsen, bland annat, följande.

Orsakerna till de försenade inlevereringarna av domänverkets driftöverskott

vore flera. En anledning hade berörts i promemorian, däri hänvisats till

beviljade betalningsanstånd åt vissa och bristande betalningsförmåga hos

andra virkesköpare. Domänstyrelsen ville dock framhålla en ytterligare orsak,

som måhända i ännu högre grad givit anledning till den uraktlåtna inbetalningen,

och denna orsak vore att .söka i själva sammansättningen av driftöverskottet.

Detta utgjordes nämligen endast till en mindre del av kontanta medel.

Till sin huvudsakliga del bestode överskottet av utestående fordringar samt virkeslager

och proviant, vilka tillgångar givetvis icke vore av beskaffenhet att

kunna inlevereras till statsverket.

Att överskottet över huvud kunnat påverkas av nämnda faktorer berodde

Yttrande av

domänatyrelsen

den 14

mars 1922.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

på det för domänverket gällande bokföringssystemet. Enligt detta skulle nämligen

i styrelsens huvudbok upptagas såsom inkomst köpeskillingen för under året

försålt virke, ehuru denna köpeskilling förfölle först under det följande året.

Likaledes skulle såsom tillgångar upptagas nedlagda avverknings- och förädlingskostnader

å vid årsskiftet inneliggande oförsålt virke samt vid samma

tidpunkt beräknade kostnader för proviantförrådet.

I vilken grad dessa icke inlevereringsbara tillgångar påverkat driftöverskottet,

framginge av följande sammanställning, som utvisade storleken av utestående

fordringar, virkeslager och proviantförråd vid utgången av åren 1919

och 1920:

Utestående fordringar

Virkeslager ...............

Proviantförråd............

81/n 1919

....................... 36,423,733:7 1

...................... 5,284,681: 6 8

........................137,148: 36

Säger kronor 41,845,563: 75

s7 is 1920

31,270,593: —

7,440,068: 12

35,515: 29

38,746,176: 41

Förestående poster å inkomstsidan i domänstyrelsens huvudbok — i runt

tal 40 miljoner kronor — kunde, såsom förut framhållits, icke inlevereras till

statsverket förr än de förvandlats till kontanta medel, vilket i gynnsammaste

fall inträffade under senare hälften av påföljande år. Domänstyrelsen ville

dock fästa uppmärksamheten på att icke ens de kontanta medlen utan vidare

kunde såsom överskottsmedel överlämnas till statsverket. I första rummet

måste de tjäna till rörelsekapital för domänverket, vidare borde de finnas tillgängliga

för styrelsen för täckande av utgifter, som förnyelse- och markinköpsfonderna

vore avsedda att fylla, och slutligen måste de vara disponibla för tillhandahållande

åt vederbörande ecklesiastika boställshavare av dem författningsenligt

tillkommande andelar av skogsförsäljningsmedel. Först, sedan dessa

ändamål tillgodosetts, hade domänstyrelsen ansett sig kunna taga under omprövning,

huruvida någon del av de kontanta medlen — vilka innestode huvudsakligast

å domänstyrelsens giroräkning men även, för tillgodoseende av länsstyrelsernas

behov av rörelsekapital för utgifter för statens domäner, i icke

oväsentlig omfattning å statsverkets giroräkning — kunde inlevereras till

statsverket.

Att domänstyrelsen trots de senare årens penningknapphet likväl kunnat

överlämna till statsverket en del av 1919 års överskott, ägde sin förklaring däri,

att styrelsen i avsevärd utsträckning använt de fonderade medlen till rörelsekapital.

För avhjälpande av de vidrörda olägenheterna kunde olika vägar tänkas.

Vilken väg borde väljas, berodde på det mål, man ville vinna. Därest man

önskade åstadkomma verklig ordning i redovisningen och överskådlighet i

budgetärt hänseende, borde sådana åtgärder vidtagas, att räkenskapsårets hela

driftöverskott kunde till statsverket inlevereras. Men förutsättningen därför

vore, antingen att domänverkets bokföring omlades efter kassaprincipen eller

att verket bereddes så stort rörelsekapital, att jämväl de i driftöverskottet ingående

icke kontanta medlen kunde inlevereras. Enär den förra vägen, särskilt

med hänsyn till statsbokföringen i övrigt, icke syntes vara framkomlig,

torde för vinnande av nämnda mål enda möjligheten vara, att domänverket bereddes

därför erforderligt rörelsekapital. Genom en sådan anordning skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

frågan lösas på ett för alla intresserade parter tillfredsställande sätt. Domänverket

skulle genom bibehållande av gällande bokföringsprinciper kunna framlägga

ett driftresultat, som utgjorde ett uttryck för den verkliga behållningen

av årets verksamhet, och ändock vara i tillfälle att såsom ett helt redovisa

årets bokförda överskott. De myndigheter, som medverkade vid uppgörandet

av statsverkets budget, skulle kunna vinna större överskådlighet i sitt arbete

och smidigare kontroll över att ett affärsdrivande verks medel inflöte.

Den invändning, som kunde göras mot denna anordning, nämligen att det

skulle vara oegentligt att inleverera jämväl inkomstrester och i virkeslager

bundna belopp syntes icke vara av betydelse. Därest de i driftöverskottet ingående

inkomstrester icke skulle komma att helt inflyta, komme ju icke inflytande

del av dessa att under därpåföljande år upptagas såsom utgift. Beträffande

virkeslagren komme i näst avgivande bokslut avräkning att ske mellan

lagrens ingångs- och utgångsvärden, allt åstadkommande vederbörlig förändring

i nästkommande driftöverskott.

Den enda väg, som sålunda ledde till målet, vore enligt styrelsens förmenande

beredande av rörelsekapital för domänstyrelsen.

I fråga om rörelsekapitalets storlek ville styrelsen framhålla, att det

borde så tillmätas, att det satte styrelsen i stånd att oberoende av växlande

konjunkturer omedelbart efter bokslutet, sålunda omkring den 1 juni varje år,

inbetala hela det närmast föregående årets driftöverskott. För detta ändamål

syntes rörelsekapitalet böra beräknas täcka i första rummet det sammanlagda

beloppet av utestående fordringar, virkeslager och proviantförråd — under

normala år beräknat till 20 miljoner kronor — och vidare de till omkring 10

miljoner kronor beräkneliga driftkostnaderna under tiden från överskottets inbetalning

till statsverket till köpeskillingarnas inflytande i augusti och september

månader.

Funne man sig åter böra frångå kravet på hela driftöverskottets inleverering

vid bokslutet och endast vilja sätta domänverket i stånd att inleverera

inkomsterna, allteftersom de inflöte, krävdes givetvis ett snävare tillmätt

rörelsekapital. Då detta endast skulle täcka domänverkets och länsstyrelsernas

behov för de löpande utgifterna ävensom virkeslagrets värde, syntes i ty fall

ett rörelsekapital av 15 miljoner kronor vara tillfyllest.

Mot det i förenämnda promemoria omnämnda förslag att såsom rörelsekapital

använda förnyelse- och markinköpsfonderna, i den mån dessa icke vore

för avsedda ändamål för närmaste tiden erforderliga, hade styrelsen intet att

erinra.

Av chefen för finansdepartementet har vidare i ärendet dels hörts

statskontoret dels ock beretts fullmäktige i riksgäldskontoret tillfälle till

yttrande.

Statskontoret har i yttrande den 12 april 1922 anfört i huvudsak

följande:

»I budgetredovisningarna fr. o. m. år 1919 har tillämpats den principen,

att som affärsverkens överskott bokförts de belopp, som under budgetåret inbetalts

till statskontoret, och enligt vad som framgår av årets statsverksproposition

är nu avsett, att överskotten hädanefter genomgående skola i riks
-

Yttrande av

statskontoret

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

staten upptagas med de belopp, som beräknas kunna under budgetåret till statsverket

inlevereras. Med dessa ändrade regler för beräkning och bokföring av

driftöverskotten är tidpunkten, när överskottet för ett visst räkenskapsår inlevereras

till statsverket, icke längre av samma betydelse som tidigare. Det för

statsregleringen viktiga är, att affärsverken bliva i tillfälle att under budgetåret

inbetala de i riksstaten såsom för budgeten påräkneliga inkomster upptagna

beloppen, men däremot mera oväsentligt, till vilket eller vilka räkenskapsår

överskottet hänför sig. För befordrande av reda och översiktlighet i

statens räkenskapsväsende är det dock önskvärt, att icke inlevereringarna av

överskotten avsevärt försenas av brist på förlagsmedel.

I fråga om storleken av det för domänverket behövliga rörelsekapitalet

kan statskontoret dock icke dela domänstyrelsens uppfattning, att detta bör

tillmätas så, att det möjliggör inbetalning av även den del av det bokföringsmässiga

överskottet, som motsvarar utestående fordringar. En dylik inleverering

skulle innebära, att domänverket till statskontoret förskotterade medel,

som verket självt ännu icke uppburit, en oegentlighet, som synes så mycket

mera opåkallad som enligt vad nyss framhållits de bokföringsmässiga överskotten

icke äro bestämmande vid statsregleringen, och det ur denna synpunkt

icke är av särskild vikt att nämnda överskott omedelbart efter bokslutet varda

till statskontoret inbetalda. Domänstyrelsens alternativa förslag, att rörelsekapitalet

skulle motsvara medelsbehovet för bestridande av löpande driftsutgifter

och för täckande av de å virkeslagret nedlagda kostnaderna, finner

däremot statskontoret åtminstone principiellt riktigt.

Vad angår frågan, på vad sätt rörelsekapital skall kunna beredas domänverket,

måste statskontoret obetingat biträda den i den remitterade promemorian

framlagda åsikten, att markinköpsfonden och förnyelsefonden, böra,

i den mån de icke behöva hållas likvida för nära förestående utgifter, tagas i

anspråk för ändamålet. Detta är ju också i överensstämmelse med allmän

praxis inom det enskilda affärslivet, där ett företags fonderade medel oftast

användas i rörelsen, i stället för att motsvarande kapitalbehov eljest måste

fyllas genom anskaffande av nytt kapital. -----------

Utöver de belopp, som torde kunna beräknas tillgängliga av nämnda

fonder och varom någon utredning icke nu föreligger, lärer, om rörelsekapital

skall beredas domänverket i den omfattning i det föregående angivits, ett särskilt

anslag bliva erforderligt, vars storlek dock på grund av vad nyss anförts

icke nu kan angivas. Det synes dock vara anledning att tillmäta anslaget tämligen

snävt, enär för domänverket, vars inkomster i väsentlig grad inflyta

först på sensommaren eller hösten, behovet av rörelsekapital egentligen gör sig

gällande under årets förra hälft, vilket gör, att rörelsemedel, om de tillmätas

för rikligt, kunna komma att innestå oanvända under resten av året.

Statskontoret anser sig emellertid böra ifrågasätta, huruvida systemet

med uteslutande fasta anslag för rörelsekapital till affärsverken kan anses fullt

lämpligt. Förhållandena vid domänverket äro nyss berörda, och även vid

andra verk skulle kunna tänkas, att behovet av rörelsekapital så nedgår, att

härtill anslagna medel delvis bliva obehövliga. Även om detta kan motvägas

därigenom att verket underlåter att lyfta eventuellt anvisade kapitalökningsanslag,

kan dock inträffa, att medel innestå utan användning hos affärsverken

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

samtidigt som staten för fyllande av sitt medelsbehov måste verkställa upplåning.

Det ligger i sakens natur, att ett affärsverks behov av förlagsmedel

kan visa betydande variationer såväl uppåt som nedåt, och det vore därför

önskligt, om det nuvarande stela systemet kunde göras smidigare och möjliggöra

en anpassning efter behovet. Om affärsverken i någon form så att säga erliölle

kredit hos riksgäldskontoret intill vissa belopp, skulle de kunna till riksgäldskontoret

inleverera överflödiga medel och likaledes vid behov få kassaförstärkning

intill det bestämda beloppet. Man skulle ju även kunna tänka sig,

att affärsverken, liksom nu statskontoret, skulle äga att till riksgäldskontoret

för förvaltning överlämna till rörelsekapital anslagna medel under tider, då de

icke äro härtill behövliga, liksom givetvis att efter rekvisition återbekomma

dem. Då det ligger i affärsverkens eget intresse att icke använda sig av mera

kapital, än vad som är erforderligt, eftersom verkens avkastning ställes i förhållande

till det under året i medeltal disponerade statskapitalet, föreställer

sig statskontoret, att frågan om beredande av tillräckligt rörelsekapital för

affärsverken skulle lättare vinna sin lösning, om för ändamålet anvisade medel

icke ovillkorligen måste av verken permanent och i sin helhet disponeras.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i skrivelse till chefen för

finansdepartementet den 8 juni 1922 till en början lämnat en på uppgifter

från vederbörande affärsverksstyrelser grundad redogörelse över

post- och telegrafverkens samt statens järnvägars och vattenfallsverks

rörelsekapital samt vidare anfört följande.

Av sagda redogörelse framginge, att beträffande nämnda verk frågan om

beredande av rörelsekapital i huvudsak vore ordnad genom anvisandet av särskilda

anslag och disponerandet av pensionsfonders och andra fonders fria

medel. Med de anordningar, som sålunda blivit vidtagna, hava fullmäktige

funnit nämnda verk böra vara i stånd att i behörig tid till statsverket inleverera

sina överskott. Något ytterligare behov av rörelsekapital för sagda verk syntes

fullmäktige ej föreligga.

I fråga om domänverket däremot läge frågan om rörelsekapital i ett annat

läge, i det att särskilda anslag saknades för ändamålet och inga pensionsfondsmedel

stode till förfogande. Verkets bokföringsmässiga överskott utgjordes till

väsentliga delar av icke likvida tillgångar.

Enligt vad fullmäktige av statskontoret under hand inhämtat, hade

ämbetsverket med det framförda uppslaget till omläggning av det dittills - varande systemet i fråga om rörelsekapital för flertalet av de affärsdrivande

verken ej avsett ändring i dittills gällande bestämmelser i berörda hänseende,

utan endast velat ifrågasätta, att vid behov av ytterligare rörelsekapital

dylikt skulle beredas genom, direkt medverkan av riksgäldskontoret.

För att bilda sig eu bestämd uppfattning i denna fråga erfordrades emellertid

först en närmare utredning, vilken enligt fullmäktiges mening borde omfatta

frågan i hela dess vidd. En sådan utredning torde dock ej lämpligen

kunna ske genom riksgäldskontorets försorg, i varje fall ej i detta sammanhang.

Därest skäl skulle anses föreligga för verkställande av en dylik utredning,

som utan tvivel skulle hava en ej ringa principiell betydelse, torde,

Yttrande av

riksgäldsfullmäktige

den 8

juni 1922.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Yttrande av

domänstyrelsen

den 13

december

1922.

Yttrande av

riksräkenskapsverket.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

i avvaktan på dess slutförande, kunna anstå med åtgärder för beredande av

rörelsekapital åt domänverket. Skulle däremot en sådan utredning icke

komma till stånd, kunde enligt fullmäktiges uppfattning frågan om domänverkets

rörelsekapital lämpligen lösas på sätt statskontoret ifrågasatt, d. v. s.

att markinköpsfonden och förnyelsefonden, i den mån de icke behövde hållas

likvida, toges i anspråk för ändamålet och därutöver, om så erfordrades, ett

mindre, fast anslag anvisades.

I förnyat yttrande till chefen för finansdepartementet den 13

december 1922 har domänstyrelsen uttalat sig om det av statskontoret

väckta förslaget om beredande åt domänverket av kredit i riksgäldskontoret.

Domänstyrelsen, som funne statskontorets förslag synnerligen beaktansvärt,

hölle dock före, att frågan först borde bliva föremål för närmare

utredning, helst som styrelsen i annat sammanhang komme att göra framställning

om införande av ränteberäkning för i statens verk nedlagt kapital.

För den skull syntes det styrelsen lämpligt, att riksräkenskapsverket erhölle

i uppdrag att i samråd med vederbörande verk verkställa utredning angående

lämpligaste sättet för beredande av rörelsekapital åt de affärsdrivande

verken.

I anslutning till vad statskontoret och riksgäldskontor anfört förordade

styrelsen, att, i avvaktan på sagda utrednings slutförande, markinköpsoch

förnyelsefonderna, i den mån så befunnes erforderligt och lämpligt, finge

tillsvidare användas såsom rörelsekapital för domänverket.

Riksräkenskapsverket har på anmodan av chefen för finansdepartementet

den 15 december 1922 avgivit yttrande i ärendet.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att ämbetsverket vore av den

åsikten, att det normala behovet av rörelsekapital för affärsfonderna borde

täckas medelst av riksdagen beviljat anslag till kapitalökning, på samma sätt

som ett privat affärsföretags soliditet krävde, att det icke saknade eget rörelsekapital,

men ämbetsverket hyste å andra sidan den uppfattningen, att

det sålunda bildade fasta rörelsekapitalet icke borde tilltagas alltför rundligt

och i allt fall icke så, att det täckte mera än vad som under normala förhållanden

vore erforderligt. För vad därutöver kunde behövas, syntes i första

hand böra anlitas disponibla medel tillhörande sådana fonder som domänstyrelsens

mark- och förnyelsefonder. Dock borde givetvis tillses, att dessa

medel icke droges från sitt egentliga ändamål i de fall, då de därtill behövdes.

Särskilt ville riksräkenskapsverket avstyrka förslaget att definitivt avskilja

viss del av domänverkets markfond, då-denna fonds medel behövdes för att

genom inköp av ny skogsmark på ett lämpligt och affärsmässigt sätt avrunda

redan befintliga skogsparker. Det borde därför enligt riksräkenskapsverkets

mening icke bliva tal om att annat än för någon tid framåt använda

markfonden såsom rörelsekapital.

Riksräkenskapsverket tillstyrkte vidare den av statskontoret föreslagna

åtgärden för att bereda ett affärsverk ytterligare rörelsekapital, näm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

ligen att nämnda verk skulle erhålla en viss kredit, vilken åtgärd stode i full

överensstämmelse med inom affärsvärlden övligt anlitande av bankkredit.

Vad beträffade det penninginstitut, hos vilket dylik kredit borde öppnas, läge

det kanske närmast till hands att tänka pa riksbanken, men, då möjligen de

hinder, som där mötte i avseende å obetydligheten av riksbankens kreditivfond

(15,000,000 kronor) och obenägenheten för att engagera riksbanken i sådana

affärer vore svåra att övervinna, anslöte sig riksräkenskapsverket tillsvidare

till statskontorets förslag om utverkande av kredit hos riksgäldskontor.

Om tillräckligt stort rörelsekapital bereddes affärsverken, kunde det

emellertid oftare än tillförené inträffa, att dessa verk vissa tider av året

komme att ligga inne med tillfälligtvis obehövliga kontanta tillgångar. Det

kunde då bliva svårt för verkens styrelser att i de föreskrivna statistiska

tablåerna redovisa skälig avkastning på hela det disponerade kapitalet, då

enligt kungl. kungörelsen den 23 oktober 1915 (nr 400) affärsverksstyrelserna

vore skyldiga att hava sina kontanta, för omedelbart förestående utgifter

icke behövliga behållningar, där det utan väsentlig olägenhet kunde äga rum,

insatta å giroräkning i riksbanken, som å sådan räkning icke gåve någon

ränta. Det måste nämligen, enligt riksräkenskapsverkets mening, fasthållas

såsom ett statsfinansiellt intresse av största betydelse, att kravet på affärsmässig

skötsel ständigt oförminskat vidhölles gent emot statens affärsverk,

och man kunde icke, på samma gång man krävde affärsmässig avkastning,

stänga eller inskränka möjligheten för vederbörande att åstadkomma sådan

affärsmässighet. Det borde därför stadgas, att styrelserna för de ämbetsverk,

som handhade statens affärsverksamhet, skulle hava skyldighet

att tillse, att deras kontanta, för omedelbart förestående utgifter

icke behövliga behållningar bleve tillfälligt placerade på det med

hänsyn till såväl trygghet som ränteavkastning fördelaktigaste sätt. Kunde

detta icke ske på det sätt, att riksbanken i dylikt fall undantagsvis

lämnade ränta, och icke heller så, att riksgäldskontoret mottoge på för bägge

parter antagliga villkor vissa belopp till förräntning, så återstode alltid möjligheten

att anlita enskilda bankinrättningar med av Kungl. Maj:t godkänd

bolagsordning. Riksräkenskapsverket ville i sådant avseende fästa uppmärksamheten

på, att det av ämbetsverket förordade förfaringssättet icke

strede mot bestämmelserna i förutnämnda kungörelse den 23 oktober 1915.

Den skyldighet, som i denna kungörelse stadgades för penningförvaltande

allmänna verk och inrättningar samt av Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer

och kommissioner att insätta kontanta tillgångar å giroräkning i riksbanken,

vore nämligen uttryckligen begränsad till fall, där icke andra stadganden

meddelats. 1 full överensstämmelse därmed skulle ett stadgande komma att

stå, varigenom statens affärsdrivande verk undantoges från kungörelsens

tillämpningsområde, och hade sådant undantag redan skett, då Kung!. Maj:t

den 21 januari 1916 förordnade, att medel, tillhörande statens vattenfallsverks

fömyelsefonder, skulle, i den mån vattenfallsstyrelsen så prövade lämpligt,

överlämnas till riksgäldskontoret för förvaltning och förräntning.

Statskontorets förslag, att affärsverken skulle, liksom statskontoret,

äga att till riksgäldskontoret för förvaltning överlämna till rörelsekapital anBihang

till riksdagens protokoll 1823. 1 sand. 147 käft. (Nr 183.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

slagna medel under lider, då de icke vore för nämnda ändamål behövliga,

biträdde riksräkenskapsverket och hemställde tillika, att, då förräntningen

skedde inom samma penninginstitut, hos vilket krediten öppnats, det skulle

så ordnas, att samtliga medel, som affärsverket funne icke vara behövliga för

omedelbart förestående utgifter eller för inleverering till statskontoret av

överskottsmedel, överlämnades för förvaltning och förräntning till riksgäldskontoret.

De frågor, som sålunda väckts, hade emellertid en alltför stor räckvidd

för att på den korta tid, som återstode, innan proposition i huvudfrågan borde

för 1923 års riksdag framläggas, kunna i hela sin omfattning avhandlas.

Riksräkenskapsverket måste fördenskull inskränka sig till att behandla frågan

i vad den avsåge domänverket, för att senare efter utredning inkomma

med förslag beträffande de övriga affärsverkens rörelsekapital.

För att bedöma frågan om domänverkets behov av rörelsekapital hade

riksräkenskapsverket från domänstyrelsen införskaffat en promemoria i ämnet,

varav framgått, att behovet av rörelsekapital på det hela fortfarande

uppskattades till 30 miljoner kronor, varav endast 5 miljoner kronor ansåges

kunna mera konstant täckas genom användning av mark- och förnyelsefondernas

disponibla medel. Riksräkenskapsverket hade emellertid i anslutning

till statskontoret redan uttalat, att rörelsekapitalet utan olägenhet kunde

delas i ett fast rörelsekapital och ett löpande kreditiv. Det fasta rörelsekapitalet

borde av naturliga skäl icke sättas alltför högt, utan syntes med hänsyn

till de stora belopp, som utan tvivel åtminstone tillsvidare kunde för ändamålet

disponeras in* mark- och förnyelsefonderna begränsas till 10 miljoner

kronor. Detta kunde icke rimligtvis betecknas såsom otillräckligt, om domänstyrelsen

såsom fyllnad i form av löpande rörelsekapital erhölle kredit hos

riksgäldskontoret. Riksräkenskapsverket föreställde sig för övrigt, att behovet

av förlag till permanent virkeslager, vilket i förutnämnda promemoria

tillsammans med permanent förskott till flottledsföreningar, fonder m. m.

beräknats till 12 miljoner kronor, skulle i framtiden minskas, då domänstyrelsen

bleve i tillfälle att återgå till att sälja virket på rot, vilket torde

betingas av den rådande svårigheten för staten att avsätta det störa rörelsekapital,

som erfordrades för avverkning och lagring med därav följande möjligheter

till förluster.

För det till fast rörelsekapital behövliga beloppet, 10 miljoner kronor,

erfordrades anslag å riksstaten. Riksräkenskapsverket ville emellertid fästa

uppmärksamheten på, att statsregleringen icke därmed betungades, då domänstyrelsen

faktiskt redan för fyllande av rörelsekapitalbehovet tillgodofört

sig mer än dubbelt detta belopp från de föregående årens överskottsmedel,

vilka medel i mån som de lösgjordes ur lager m. m. skulle inlevereras till

statsverket. Statsverket hade alltså rätt att fordra, att, så snart anslaget till

fast rörelsekapital blivit å riksstaten tillgängligt, ett däremot svarande belopp

av överskottsmedlen från 1919 och 1920 skulle inlevereras till statskontoret.

Frågan inskränkte sig således i detta fall till en kvittningsåtgärd.

Om domänstyrelsen erhölle ett fast rörelsekapital å 10 miljoner kronor,

borde det för tillfälliga behov avsedda rörelsekapitalet behöva högst uppgå

till 20 miljoner kronor och således krediti vet hos riksgäldskontoret kunna

begränsas till nämnda belopp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition Nr 183.

Om emellertid dessa förmåner beviljades, borde å andra sidan den

fordran kunna ställas på domänstyrelsen, att,såsom styrelsen själv angivit,

styrelsen skulle omedelbart, sedan den kommit i åtnjutande av anslaget till

kapitalökning och till rätt till kredit hos riksgäldskontor et, till statsverket

inleverera icke blott ett belopp motsvarande anslaget, utan allt överskott, som

enligt dess avslutade räkenskaper tillkomme statsverket.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som ånyo beretts tillfälle att RiJagäiisfuiiyttra

sig i ärendet, hava i skrivelse till chefen för finansdepartementet ™andTde''n‘i

den 1 mars 1923 i huvudsak anfört följande. mars 1923.

Under erinran att den av fullmäktige i deras föregående yttrande

ifrågasatta allmänna utredningen ännu icke verkställts, finge fullmäktige

framhålla, att _ stora svårigheter mötte att intaga någon principiell ståndpunkt

till föreliggande fråga om rörelsekapital för domänverket. Det syntes

emellertid fullmäktige, som om tillräckliga skäl knappast förelåge att instämma

i riksräkenskapsverkets förslag, att rörelsekapitalet skulle göras så

stort, att domänverkets samtliga överskottmedel kunde till statsverket inlevereras

under budgetåret 1923—1924, vilket skulle medföra behov av en

kredit i riksgäldskontoret å intill 20 miljoner kronor. I frågans outredda

skick syntes det fullmäktige, som om det vore lämpligare att bestämma berörda

kredit till högst ett belopp, som motsvarade vad som utöver det i statsverkspropositionen

beräknade kapitalökningsanslag å 10 miljoner kronor till

rörelsekapital för statens domänverk och den av chefen för finansdepartementet

i hans anförande angående statsinkomsterna för tiden 1 juli 1923—30 juni

1924 om förmälda, av domänstyrelsen i utsikt ställda inleverering av domänverkets

överskottsmedel å 8 miljoner kronor ävensom 5 miljoner kronor av

fömyelsefonden erfordrades för att ernå den för riksstaten för budgetåret

1923—1924 påräknade inkomst av statens domäner å 30 miljoner kronor, eller

7 miljoner kronor.

Å den skuld, i vilken domänverket för berörda kredit kunde komma

att häfta till riksgäldskontoret, borde verket erlägga ränta, som med hänsyn

till förhållandena å penningmarknaden lämpligen torde böra bestämmas av

fullmäktige efter samråd med domänstyrelsen. Å andra sidan borde, på sätt

riksräkenskapsverket föreslagit, domänstyrelsen i gengäld vara berättigad

att i viss utsträckning till riksgäldskontoret överlämna kontanta medel. Krediten

syntes, i likhet med för åtskilliga andra ändamål tidigare beviljade krediter

att utgå av lånemedel, böra beviljas icke såsom anslag å budgeten utan

i form av ett i riksgäldskontorets reglemente infört bemyndigande för riksgäldskontoret

att, i den mån krediten toges i anspråk, upplåna därför erforderliga

medel.

I vissa av de avgivna yttrandena angående rörelsekapital för Departementsstatens

domänverk har även berörts frågan om de allmänna principer, de fen.

vilka borde följas vid beredande av förlagsmedel för statens affärsdrivande

verk ävensom de i samband härmed stående spörsmålen rörande

placering av nämnda verks för omedelbart förestående utgifter eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Rungl, Maj:ts proposition Nr 183.

inleverering till statsverket av driftöverskott icke erforderliga medel samt

införande av ränteberäkning för i affärsverkens rörelser nedlagt kapital.

Att i detta sammanhang upptaga dessa frågor till behandling i annan

mån än som påkallas av föreliggande spörsmål om lämpligaste sättet

för att bereda domänverket erforderligt rörelsekapital torde emellertid

icke vara behövligt.

Rörande frågan om rörelsekapital för statens domänverk har jag,

enligt vad som framgår av chefens för finansdepartementet anförande

till statsrådsprotokollet den 8 januari 1923 angående riksstatsinkomsterna

för budgetåret 1923—1924, i likhet med nämnde departementschef ansett

mig böra i princip biträda riksräkenskapsverkets i ämnet avgivna

förslag.

Detta förslag innebär i huvudsak dels att markinköpsfonden

ävensom domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader skola tagas

i anspråk såsom förlagsmedel för domänverket, i den män ej nämnda

fonders behållningar erfordras för förestående utgifter för fonderna,

dels att ett fast rörelsekapital skall beredas nämnda verk genom överförande

till sådant kapital i form av anslag till kapitalökning av äldre

olevererade överskottsmedel, dels ock att domänverket skall beredas tillgång

till ett rörligt förlagskapital genom öppnande hos riksgäldskontoret

av kredit intill ett visst belopp för möjlig-görande av inleverering i rätt

tid till statsverket av uppkommande överskott. I gengäld skulle domänverkets

medel i den mån de icke omedelbart vore behövliga för bestridandet

av verkets utgifter eller överskottsleverering få insättas i

riksgäldskontoret. Domänverket skulle å krediten ifråga erlägga ränta

och å de hos riksgäldskontoret insatta medlen uppbära ränta.

Förslaget om regelmässigt anlitande såsom rörelsekapital av markinköps-

och förnyelsefonderna har jag funnit mig böra biträda. Att,

såsom hittills skett, i stor utsträckning under långa tider hava odisponerade

medel för dessa fonder innestående å giroräkning i riksbanken,

under det att domänverket i saknad av kontanta medel icke kunnat i

rätt tid fullgöra sina inbetalningar till statskontoret av driftöverskottsmedel,

kan nämligen icke vara lämpligt. Till frågan, i vilken omfattning

fonderna kunna tagas i anspråk för nämnda ändamål, skall jag strax

närmare återkomma.

Åven den föreslagna uppdelningen av det utöver sagda fondmedel

för domänverket erforderliga rörelsekapitalet i ett fast ordi ett rörligt

förlag finner jag mig böra tillstyrka. Medan det å ena sidan givetvis

är önskligt att åt verket bereda ett rörelsekapital så tillmätt, att några

svårigheter icke uppstå för inleverering i rätt tid till statsverket av

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition Nr 183.

driftöverskotten, måste det å andra sidan framstå såsom en angelägenhet

av vikt att icke genom anhopning tidvis eller mera konstant av överflödiga

rörelsemedel förminska verkets möjlighet att å det i dess rörelse

nedlagda kapitalet kunna uppvisa en rimlig räntabilitet. Såsom statskontoret

framhållit, skulle ock ett anvisande av enbart fast rörelsekapital

kunna medföra, att förlagsmedel till betydande belopp skulle kunna stå

oanvända, medan staten för fyllande av sitt medelsbehov måste verkställa

upplåning, något som givetvis ej bör förekomma.

Det fasta rörelsekapitalet synes böra tillmätas relativt snävt och

i allt fall icke bestämmas till högre belopp, än att det under alla

förhållanden i sin helhet kan anses för sitt ändamål erforderligt. Det

av riksräkenskapsverket föreslagna beloppet, 10 miljoner kronor, har ur

berörda synpunkt synts mig väl avmätt. Beloppet bör, såsom redan framhållits,

uppföras såsom anslag för kapitalökning till statens domänverk.

Då det avsetts, att domänverket skulle omedelbart, sedan anslaget blivit

tillgängligt, till statskontoret inbetala motsvarande belopp olevererade överskottsmedel,

torde anslaget i fråga böra anvisas att utgå av andra statsinkomster

än lånemedel. Därigenom skulle hela anordningen, såsom av

riksräkenskapsverket påpekats, i s jälva verket komma att inskränka sig

till en ren kvittningsåtgärd.

Beträffande sedan det belopp, vilket såsom rörligt förlagskapital

skulle ställas till domänverkets förfogande, har jag på de av riksräkenskapsverket

anförda skäl kommit till den uppfattningen, att det lämpligen

bör beviljas i form av en kredit hos riksgäldskontoret. Fullmäktige

i riksgäldskontoret hava häremot i huvudsak icke heller gjort någon

annan invändning, än att fullmäktige såsom sin mening framhållit, att

tillräcklig anledning icke syntes föreligga för ett instämmande i riksräkenskapsverkets

förslag, att nämnda kredit skulle bestämmas till ett

så högt belopp som 20 miljoner kronor. Enligt fullmäktiges åsikt borde

nämligen en kredit av 7 miljoner kronor kunna anses tillfyllest.

Såsom framgår av chefens för finansdepartementet förut berörda

anförande angående riksstatsinkomsterna för budgetåret 1923—1924,

har jag i likhet med nämnde departementschef funnit det av riksräkenskapsverket

ifrågasatta beloppet för högt ävensom ansett, att detsamma

skulle kunna nedsättas till hälften eller 10 miljoner kronor. För en

begränsning av krediten talar i första hand det förhållandet, att man

enligt mitt förmenande icke för framtiden kan förvänta en omsättningför

domänverket av tillnärmelsevis samma omfång som under krigsårens

högkonjuukturer utan måste räkna med en nedgång i densamma.

Till nedbringande av behovet av rörelsekapital bör jämväl

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

bidraga den omständigheten, att, efter vad man torde kunna antaga,

anstånd med erläggande av virkeslikvider icke skall i framtiden behöva

beviljas i samma utsträckning, som under de senaste åren varit fallet.

Slutligen är att uppmärksamma att domänverkets markinköps- och förnyelsefonder

böra kunna tagas i anspråk såsom tillfälligt rörelsekapital

i väsentligt större utsträckning än som förutsatts av riksräkenskapsverket,

och detta av följande skäl.

Markinköpsfonden hade vid 1922 års slut en behållning av i runt

tal 15.7 miljoner kronor, varav 5.7 miljoner i fordringar. Förnyelsefondens

behållning utgjorde vid samma tid 6.4 miljoner kronor kontanta

medel. Därest markinköpsfonden ständigt skulle vara till hands för

kontanta markinköp, kunde man måhända ej våga räkna med större

ständig tillgång av fondmedel såsom rörelsekapital än det av riksräkenskapsverket

angivna beloppet 5 miljoner kronor. Men det synes mig

vara en mindre lämplig anordning att under alla förhållanden kontant

betala gjorda markinköp. I fall, som avse större belopp och där det

utan svårighet — ofta måhända till fördel för såväl säljare som köpare

— låter sig ordna med successiva inbetalningar, synes en dylik ordning

vara att föredraga. De ränteutgifter, som skulle följa av en sådan ordning,

borde givetvis bestridas av markinköpsfonden liksom till denna

föras räntebetalningar för försålda smärre kronoegendomar, för vilka

köpeskillingarna skola ingå till fonden. De förbindelser, som domänverket

sålunda skulle ikläda sig, höra emellertid vid varje tillfälle begränsas

inom beloppet av den odisponerade behållningen å markinköpsfonden.

Formellt sett torde ifrågavarande angelägenhet lämpligast ordnas

så, att domänstyrelsen bemyndigas utställa reverser på de oguldna beloppen.

Det torde emellertid vara lämpligt, att Kungl. Magt i samband

med beslut om ifrågakommande markinköp lämnar domänstyrelsen föreskrift

om det betalningssätt, som bör anlitas, då annan än kontant likvid

ifrågasättes.

Därest nu angivna tillvägagångssätt kommer till användning, är

det uppenbart, att domänverkets fondmedel skola kunna i ökad utsträckning

tagas i anspråk såsom rörelsekapital och följaktligen anspråken på

krediten hos riksgäldskontoret i motsvarande mån minskas.

Att nedsätta sagda kredit under ett belopp av 10 miljoner kronor

lärer likväl icke böra ske. Riksgäldsfullmäktige hava vid sin uppskattning

av kreditbehovet utgått från det i statsverkspropositionen för budgetåret

1923—1924 beräknade överskottet från domänverket och därvid

antagit, att 5 miljoner kronor skulle kunna för inlevererande av sagda

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 183.

överskottsmedel tag-as av berörda fondbehålluingar. Sagda fondmedel

torde emellertid behöva, i den mån de kunna frigöras, tagas i anspråk

redan för realiserandet av statsregleringen för första halvåret 1923.

En nedsättning av krediten under 10 miljoner kronor skulle därför

äventyra möjligheten att under budgetåret 1923—1924 inleverera det i

budgetförslaget beräknade inkomstbeloppet från domänverket. Jag vill

emellertid framhålla, att ifrågavarande kredit i regel torde behöva komma

till användning i mycket begränsad omfattning.

För att få reda och ordning beträffande inlevereringen av domänverkets

överskottsmedel bör man fastslå en viss tidpunkt, inom vilken

medlen ifråga böra vara inlevererade. Det lämpliga härvidlag synes

vara, att överskottet för ett visst år inlevereras före utgången av juni

månad nästföljande år. Härigenom kommer alltså överskottet att kunna

uppföras i närmast följande budgetredovisning. Emellertid sker den

huvudsakliga inbetalningen av virkeslikviderna först i augusti och september

månader. För tiden mellan den 30 juni och inbetalningarna

ifråga får då krediten hos riksgäldskontoret tagas i anspråk. Men då

köpeskillingarna för virket inflyta, böra dessa givetvis användas för att

minska och efterhand helt avveckla krediten. På så sätt torde krediten

årligen komma att tagas i anspråk under ett par månader.

Då alltså krediten i regel endast behöver anlitas under en relativt

kort tid, synes ur denna synpunkt icke möta betänklighet mot att beloppet

bestämmes till 10 miljoner kronor.

Beträffande sättet för anvisandet av ifrågavarande belopp är jagav

samma uppfattning som fullmäktige i riksgäldskontoret. Att för en

varierande kredit uppföra ett anslag å riksstaten synes mig nämligen

icke lämpligt, utan torde i enlighet med fullmäktiges förslag krediten

beviljas i form av ett bemyndigande för riksgäldskontoret att i den

mån krediten tages i anspråk upplåna härför erforderliga medel.

Likaså finner jag mig böra instämma i det av fullmäktige gjorda

uttalandet, att domänverket å den skuld, för vilken verket kan komma

att häfta till riksgäldskontoret, skall vara skyldigt att erlägga ränta,

ävensom att denna ränta lämpligen bör av fullmäktige efter samråd

med domänstyrelsen bestämmas med hänsyn till de rådande förhållandena

å den allmänna penningmarknaden.

Enligt riksräkenskapsverkets förutnämnda förslag- skulle statens

domänverk äga att till riksgäldskontoret för förvaltning och förräntning

överlämna de kontanta medel, vilka för verkets utgifter eller överskottslevereringar

icke vore för den närmaste framtiden behövliga. Jag har

i likhet med chefen för finansdepartementet anslutit mig jämväl till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 183.

detta förslag och vill med avseende därå allenast framhålla, att domänverket

å de medel, som sålunda insättas i riksgäldskontor, bör gottgöraB

ränta efter samma räntefot, som fastställts för av verket lyftade

kreditbelopp.

I händelse av bifall till vad nu föreslagits ifråga om beredande

av rörelsekapital åt statens domänverk, torde verkets olevererade överskottsmedel

för åren 1919—1923 kunna till statskontoret inbetalas före

den 1 juli 1924.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels å riksstaten för budgetåret 1923—1924 bland utgifter för

kapitalökning, att täckas av andra statsinkomster än lånemedel, under

rubrik »Statens affärsverksamhet» till rörelsekapital för statens domänverk

anvisa ett anslag av ........................................... kronor 10,000,000;

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontor att ej mindre för

beredande åt domänverket av ytterligare rörelsekapital tillhandahålla

sagda verk en rörlig kredit av intill 10,000,000 kronor än även till

förvaltning mottaga samma verks för omedelbart förestående utgifter

eller inleverering till statsverket av driftöverskott icke erforderliga

medel;

dels besluta, att å såväl lyftade kreditbelopp som till förvaltning

överlämnade medel skall utgå ränta, som av fullmäktige i riksgäldskontoret

efter samråd med domänstyrelsen bestämmes med hänsyn till

de å den allmänna penningmarknaden rådande förhållanden;

dels ock bemyndiga domänstyrelsen att för likviderande av utav

Kungl. Maj:t beslutade inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig

mark utfärda reverser, dock vid varje tidpunkt till belopp ej överstigande

behållningen å domänverkets markinköpsfond.

Vad föredragande departementschefen sålunda,

med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

jRune Thygesen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:209 Skrivelse till Konungen angående reglering av utgifterna för kapitalökning för budgetåret 1923—1924 i vad angår jordbruksärendena. s. 1 i texten
  2. JoU 1923:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående rörelsekapital för statens domänverk. s. 1 i texten