Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse av §§ 7 och 8 samt § 9 mom. 3 och 5 i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet

1923-03-02 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:187, Angående ändrad lydelse av §§ 7 och 8 samt § 9 mom. 3 och 5 i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

1

Nr 187.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad lydelse av

§§ 7 och 8 samt § 9 mom. 3 och 5 i förordningen den 18

juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet; given Stockholms

slott den 2 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

hand el såren den för denna dag, vill Kungl. Magt inhämta riksdagens

yttrande över därvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse

av §§ 7 och 8 samt § 9 mom. 3 och 5 i förordningen den 18 juni

1864 (nr 41) angående utvidgad näringsfrihet.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. E. Svensson.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, örke.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Svensson, anför efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 150 höft. (Nr 187.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

»Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning vissa

förslag till ändringar i förordningen den 18 juni 1864 (nr 41) angående

utvidgad näringsfrihet. Åndringsförslagen, vilka avse skilda ämnen,

hänföra sig till §§ 7 och 8 samt § 9 mom. 3 och 5, och skall jag i

det följande behandla desamma i paragrafföljd.

§ i
Genom

proposition (nr 191) till fjolårets riksdag föreslog Kungl.

Maj:t riksdagen att antaga vissa förslag till ändringar i förordningarna

den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker och den 11 oktober

1907 angående tillverkning av brännvin. Förslagen inneburo i

stort sett, att partihandeln med rusdrycker inom riket skulle i huvudsak

förbehållas för sådant ändamål bildade partihandelsbolag, vilka skulle

genom särskilda avtal antagas av Konungen. I det av särskilda sakkunniga

avgivna betänkande, varå berörda båda förslag grundade sig, hade

upptagits jämväl förslag till ändring av § 7 mom. 2 i förordningen den

18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, vilket förslag innebar

förändring i rätten att bedriva rening av till förbrukning inom riket

avsett brännvin.

I sådant hänseende hade föreslagits, att rening av dylikt brännvin

skulle få bedrivas allenast av bolag för partihandel med rusdrycker.

Vid anmälan i statsrådet den 10 mars 1922 av de sakkunnigas

förslag i sistnämnda del erinrade jag till en början, att enligt gällande

bestämmelser rening av brännvin genom destillering, jämlikt 9 § i

brännvinstillverkningsförordningen, finge under vissa förutsättningar äga

rum å bränneriställen, samt att av stadgandena i § 7 mom. 2 i näringsfrihetsförordningen

framginge, att rening i andra fall, än som avsåges

i brännvinstillverkningsförordningen, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd

finge bedrivas i byggnad, som för sådant ändamål inrättats efter ingången

av juli månad 1917. Jag yttrade vidare, att det enligt de sakkunnigas

uppfattning, särskilt till underlättande av kontrollen å reningsverken

och ur ekonomiska synpunkter, måste vara av största betydelse,

att reningsverksamheten, i vad den avsåge rening av brännvin för

förbrukning inom riket, förbehölles de under offentlig kontroll stående

partihandelsbolagen, och anförde därefter för egen del följande:

''Såsom de sakkunniga anfört, stå för närvarande samtliga reningsverk

för brännvin under aktiebolaget Vin- & spritcentralens kontroll.

Den rätt, som enligt gällande bestämmelser finnes för brännvinstillverkare

att bedriva rening av brännvin, har sålunda för närvarande endast

formell betydelse. I sak innebär de sakkunnigas förslag i förevarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

avseende alltså icke någon ändring i nu bestående förhållanden. Det

måste anses såsom en naturlig konsekvens av de föreslagna bestämmelserna

angående ordnandet av partihandeln med rusdrycker, att rätten

till rening av brännvin uttryckligen förbehålles partihandelsbolag, och

jag har därför ansett mig böra förorda ifrågavarande förslag till ändring

i näringsfrihetsförordningen, blott med oväsentlig formell ändring. På

sätt de sakkunniga anfört, lärer vid denna författningsändring hänsyn

icke behöva tagas till eventuella ersättningsanspråk från brännvinstillverkarnas

sida. I likhet med vad som föreslagits i fråga om ändringarna

i rusdrycksförsäljningsförordningen och brännvinstillverkningsförordningen,

synes den nya lydelsen av § 7 i förevarande förordning

böra träda i kraft den 1 januari 1933.’

På dessa skäl hemställde jag, att riksdagens yttrande måtte inhämtas

över ett protokollet bilagt förslag till ändring av § 7 i näringsfrihetsförordningen,

i huvudsak överensstämmande med de sakkunnigas

förslag, och genom proposition (nr 240) inhämtades dylikt yttrande.

Berörda proposition angående ändringar i rusdrycksförsäljninsrsförordningen

m. m. blev icke av riksdagen bifallen. I anledning härav

fann riksdagen förslaget till ändring i näringsfrihetsförordningen icke

föranleda något yttrande.

Förut denna dag har Kungl. Maj:t beslutat ånyo förelägga riksdagen

förslag till nya bestämmelser angående partihandeln med rusdrycker,

vilket förslag i det väsentliga överensstämmer med förslaget

i samma ämne till fjolårets riksdag.

Eldigt förslaget skola stadgandena i 9 § i bränn vinstill verkningsförordningen

ersättas med en hänvisning till särskdt stadgande, varmed

avsetts berörda § 7 i näringsfrihetsförordningen.

Vad av mig förra året anfördes som skäl för att, i samband med

nyordnande av partihandeln, rätten att rena brännvin till inländsk förbrukning

borde förbehållas partihandelsbolagen, synes mig alltjämt äga

giltighet. Enligt min mening bör alltså liknande ändring i § 7 i

näringsfrihetsförordningen som den, mot vilken riksdagen förra året

uttalade sig, nu vidtagas, därest förslaget om partihandelns ordnande

vinner riksdagens bifall.

I detta sammanhang torde i § 7 mom. 2 i näringsfrihetsförorduingen

böra vidtagas ytterligare en ändring av huvudsakligen formell

natur.

Kungl. Maj:t har förut denna dag beslutat att genom proposition

föreslå riksdagen att antaga förslag till, bland annat, ny förordning om

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Framställning

från Sveriges

köpmannaförbund.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

tillverkning och beskattning av maltdrycker. I anledning härav lärer,

därest en sådan ny förordning bliver av riksdagen antagen, hänvisningen

i 2 mom. av nu ifrågavarande paragraf i näringsfrihetsförordningen

till gällande författning i ämnet böra utbytas mot hänvisning till den

nya förordningen.

§ 8.

Sedan fjolårets riksdag i anledning av proposition medgivit, att,

under förutsättning att bestämmelser utfärdades angående kontroll å

platinaarbeten, för kontroll och probering av dylika arbeten finge utgå

kontrollavgift och extra proberingsavgift efter vissa grunder, har Kungl.

Maj:t denna dag beslutat utfärda förordning angående kontroll å platinaarbeten.

Genom denna förordning hava stadgats särskilda bestämmelser

angående rätten att tillverka, införa och försälja dylika arbeten. På

grund härav torde bland de i § 8 i näringsfrihetsförordningen uppräknade

undantagen från den i § 1 av förordningen stadgade allmänna

rättigheten att idka handel eller annat näringsfång böra upptagas dylik

rörelse med platinaarbeten. Ett sådant tillägg bör lämpligen erhålla sin

plats under k) i § 8.

§ 9.

Slutligen har Sveriges köpmannaförbund i en den 12 februari

1923 dagteeknad skrift hemställt, att proposition måtte till innevarande

års riksdag avlåtas rörande införande av sådan bestämmelse i näringsfrihetsförordningen,

att försäljning, som i § 9 mom. 3 i förordningen

avses, s. k. realisation, icke må för aktiebolags räkning kunna företagas

utan erhållande av tillstånd därtill i den ordning, som berörda lagrum

föreskriver.

Efter att hava framhållit, att författningsrummet i dess nuvarande

lydelse syntes lämna utrymme för tvivelsmål, huruvida bestämmelserna

i detsamma vore tillämpliga å aktiebolag, men att till följd av utbildad

rättspraxis aktiebolag i motsats mot enskilda personer hittills icke behövt

söka tillstånd för idkande av realisationsförsäljningar, anför förbundet

i huvudsak följande.

Personer, vilka eljest icke skulle haft utsikt att erhålla vederbörande

myndigheters tillstånd till sådan försäljning, hade genom bildande av

aktiebolag förskaffat sig möjlighet att oberoende av dylikt tillstånd

verkställa omfattande varurealisationer å vilken ort som helst inom

riket. Sådana försäljningar bedreves även i icke ringa mån av utlän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 187.

5

ningar, vilka begagnade sig av svenska aktiebolag såsom bulvaner och

därigenom beredde sig rika tillfällen till s. k. dumping.

För de bofasta köpmännen å de orter, där realisationerna bedreves,

hade denna osunda konkurrens alltid varit till förläng. Under nu

rådande depression och valutaförhållanden måste dylika tillf''ällighetsförsäljningar,

som ofta omfattade betydliga varukvantiteter, anses särskilt

menliga.

Aven för allmänheten vore dessa realisationer till skada, enär de1

varor, som därvid utbjödes, ofta vore av ytterst underhaltig beskaffenhet,

vartill komme, att köparna icke sällan vilseleddes beträffande

varornas verkliga värde.

Ur beskattningssynpunkt syntes det förbundet vara ett anmärkningsvärt

missförhållande, att de kommuner, inom vilka försäljningar

av nu ifrågavarande slag anordnades av aktiebolag, som icke därstädes

ägde kontor av stadigvarande beskaffenhet, helt ginge miste om såväl

kommunalskatt för de ofta betydliga vinster, vilka hämtades av dessa

försäljningar, som de avgifter, vilka det jämlikt ovannämnda författningsrum

ålåge enskilda personer att utgiva. Åven med avseende å dessa

avgifter hade aktiebolagen erhållit en särskilt privilegierad ställning,

vilket i och för sig syntes förbundet innebära en uppenbar orättvisa.

Med hänsyn till de sålunda framhållna olägenheterna för såväl

näringslivet som allmänheten och kommunerna ansåge förbundet uttryckligt

stadgande om, att ifrågavarande författningsrum vore tillämpligt

jämväl å aktiebolag, av behovet påkallat.

Efter remiss har kommerskollegium den 24 februari 1923 avgivit Kommersutlåtande

i ärendet, därvid kollegium uttalat, bland annat, att ur syn- kolunwmpunkten

av de intressen kollegium hade att bevaka det måste anses

angeläget, att, så fort ske kunde, en författningsändring i den av förbundet

åsyftade riktningen och omfattande även ekonomiska föreningar

komme till stånd.

Spörsmålet, i vad mån näringsfrihetsförordningen eller grunderna Departements

för densamma äro tillämpliga å aktiebolag, har i teori och rätts- chefen
praxis

varit föremål för delade meningar. Vad särskilt angår frågan

om s. k. realisation, har högsta domstolen i ett rättsfall, refererat i

Nytt Juridiskt Arkiv, årg. 1913, avd. 1, sid. 75, med fyra röster mot

tre förklarat bestämmelserna om realisation icke vara tillämpliga å

aktiebolag. Av minoriteten förklarade två ledamöter, att grunderna för

stadgandet i 3 mom. av § 9 i näringsfrihetsförordningen ägde tillämp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

ning å aktiebolag, men att stadgandet icke efter sin lydelse vore tillämpligt

å dylika bolag. En ledamot ansåg, att ifrågavarande stadgande vore

direkt tillämpligt även å aktiebolag.

På sätt Sveriges köpmannaförbund i sin ovan återgivna framställning

framhållit, torde det få anses såsom en uppenbar oegentlighet och

brist i gällande lagstiftning, om aktiebolag i motsats mot enskilda och

handelsbolag skulle äga att utan tillstånd idka realisation. Samma skäl,

som tala för att enskilda och handelsbolag skola söka tillstånd till

idkande av dylik handel, synas mig gälla även i fråga om aktiebolag.

Och att enskilda, enligt vad förbundet uppgivit, kringgå författningsrummets

syfte genom att pro forma bilda ett aktiebolag, vilket får

tjänstgöra såsom bulvan för den enskilde, finner jag i hög grad stötande

för rättskänslan. Utan att fatta ståndpunkt i den omstridda frågan,

i vad mån grunderna för näringsfrihetsförordningen i allmänhet äro

tillämpliga å aktiebolag, har jag därför ansett lämpligt, att § 9 mom.

3 i näringsfrihetsförordningen erhölle sådan ändrad lydelse, att därav

otvetydigt framginge, att detta stadgande vore direkt tillämpligt

å berörda sammanslutningar. Det synes därvid bäst stå i överensstämmelse

med sakens natur och grunderna för näringsfrihetsförordningen,

att stadgandet förklaras äga tillämplighet även å ekonomiska

föreningar. Såvitt känt har det visserligen icke hittills förekommit, att

någon dylik förening bedrivit försäljningsverksamhet av ifrågavarande

slag. Det torde dock icke vara uteslutet, att enskilda personer, med

begagnande av vissa bestämmelser i gällande lag om ekonomiska föreningar,

skulle kunna, sedan andra vägar blivit stängda, bilda bulvauföretag

i föreningsform. Ett sådant förfarande bör givetvis förebyggas.

Därest mom. 3 ändras på ovan angivet sätt, synes det erforderligt,

att i mom. 5 vidtages en mindre jämkning av redaktionell art.

De föreslagna ändringarna i § 8 samt § 9 mom. 3 och 5 torde

böra träda i kraft den 1 juli innevarande år. Ändringarna i § 7 däremot

lära, i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande

omförmälda ändringar i rusdrycksförsäljningsförordniugen, icke böra

träda i kraft förrän den 1 januari 1924. Då i fråga om den nya maltdryckstillverkningsförordningen

tiden för ikraftträdandet föreslagits till

den 1 oktober 1923, torde emellertid härjämte böra föreskrivas, att

under tiden 1 oktober—31 december 1923 den i § 7 mom. 2 intagna

hänvisningen till 1907 års maltdryckstillverkningsförordning skall avse

den nya förordningen.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 187.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med förestående

anförande avfattat förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 7 och

8 samt § 9 mom. 3 och 5 i förordningen den 18 juni 1864 angående

utvidgad näringsfrihet (Bilaga A) samt hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över berörda

förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall och förordnar, att proposition

i ämnet skall till riksdagen avlåtas av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Elin Rydeberg.

Bilaga A.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av §§ 7 och 8 samt § 9 mom. 3 och 5 i förordningen

den 18 juni 1864 (nr 41) angående utvidgad näringsfrihet.

Härigenom förordnas, att §§ 7 och 8 samt § 9 mom. 3 och 5 i

förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet skola

i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 7.

Mom. 1. Sådan fabrik, därvid — — — — i yrket.

Mom. 2. Rening av brännvin, avsett för förbrukning inom riket,

må bedrivas allenast av partibandelsbolag, varom förmäles i 12 § i

förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.

I övrigt må tillverkning eller beredning av drycker, hållande mer än

2Va volymprocent alkohol, i andra fall, än som avses i förordningen

den 1923 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

och förordningen den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin,

icke, utan att Kungl. Maj:t därtill lämnat tillstånd, äga rum i

reningsverk, vinfabrik eller annan byggnad, som för ifrågavarande verk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 187.

samhet anlagts eller inrättats efter ingången av juli månad 1917. Lag

samma vare angående tillverkning och beredning av nu ifrågavarande

drycker i härför förut använd byggnad, varest sådan verksamhet nedlagts

av annan anledning än reparation och ej återupptagits före ingången

av juli månad 1917.

§ 8.

Vad genom § 1 är stadgat om rättighet att idka handel eller

annat näringsfång äger icke tillämpning å:

a) bokhandel eller — — — — utövande i stad;

k) tillverkning, införsel eller försäljning av guld-, silver- och

platinaarbeten; och

l) handel med — — — särskilt stadgat.

§ 9-

Mom. 3. Vill handlande — — — egendom.

Vill aktiebolag eller ekonomisk förening å ort, där kontor av

stadigvarande beskaffenhet icke inrättats, på kortare tid idka handel,

varom nu nämnts, åligger aktiebolaget eller föreningen att i enahanda

ordning, som nyss angivits, därtill söka tillstånd; skolande vid ansökningen

fogas dels vederbörligt registreringsbevis för aktiebolaget eller

föreningen, dels förteckning å varulagret, dels uppgift å den eller dem,

som skola utöva försäljningen eller biträda därvid, dels ock beträffande

denna eller dessa personer sådana intyg, som beträffande biträden äro

här ovan i detta mom. föreskrivna.

Finner — — — tillgodokomma.

Mom. 5. Bevis om tillstånd, som meddelats enligt mom. 3 och 4,

skall i huvudskrift eller styrkt avskrift vid försäljningens utövande ständigt

medföras av den eller dem, som utöva försäljningen eller biträda

därvid, för att vid anfordran uppvisas.

Denna förordning träder i kraft, vad angår § 8 samt § 9 mcm. 3

och 5, den 1 juli 1923 samt, vad angår § 7, den 1 januari 1924; dock

att under tiden 1 oktober—31 december 1923 vad i § 7 mom. 2 stadgas

rörande förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker i stallet skall äga avseende å förordningen

den 1923 i samma ämne.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. 1LU 1923:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad'' lydelse av §§ 7 och 8 samt § 9 mom. 3 och 5 i förordningen den 18 juni 1864 angående utvidg s. 1 i texten