Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning

1923-03-16 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:188, Med förslag till förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

1

Nr 188.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas

i sammanhang med pressjästberedning; given Stockholms

slott den 16 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

antaga härvid fogade förslag till förordning om begränsning av den

myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 151 käft. (Nr 188.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''preposition Nr 188.

Förslag

till

förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas

i sammanhang med pressjästberedning.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §■

I sammanhang med pressjästberedning må brännvin framställas

till en myckenhet av sammanlagt högst 4,500,000 liter av normalstyrka

för helt tillverkningsår räknat.

2 §•

Kungl. Maj:t fastställer årligen före den 1 september för varje

jästfabrik den andel av den i 1 § omförmälda myckenhet brännvin, som

under påföljande tillverkningsår må vid fabriken tillverkas.

Ansökan för ändamål, som nu sagts, skall vara av fabrikant till

Kungl. Maj:t inlämnad före utgången av juli månad.

8 §■

På kontrollstyrelsen ankommer att utfärda de särskilda kontrollföreskrifter,

som må finnas erforderliga för övervakande därav, att tillverkning

av brännvin vid jästfabrik icke sker till större myckenhet än

som för fabriken fastställts.

4 §•

Tillverkas vid jästfabrik större myckenhet brännvin än den enligt

2 § fastställda, vare straffet böter från och med femhundra till och med

tiotusen kronor.

5 §•

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

3

6 §•

Åtal för förseelse mot denna förordning anstiilles av vederbörande

allmänna åklagare.

Åtal skall anliängiggöras vid allmän domstol.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,

varom nu är sagt, fortsätter samma förseelse, skall, för varje gång

stämning därför utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som för

dylik förseelse äro bestämda.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923; dock att

vad i 2 § stadgas skall tillämpas redan före nämnda dag. Förordningen

upphör att gälla den 30 september 1924.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 189.

Kontrollm

styrelsen.

Utdrag av protokollet över fin ansar en den, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

16 mars 1923.

N ärvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, Örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

I skrivelse den 29 december 1922 har kontrollstyrelsen hemställt

om avlåtande av proposition till innevarande års riksdag med förslag

till sådana ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående

tillverkning av brännvin, att för de fabriker, där brännvin framställes i

samband med press]ästberedning skulle fastställas ett visst högsta utbyte

av brännvin i förhållande till den tillverkade kvantiteten jäst.

Kontrollstyrelsens berörda skrivelse är i huvudsak av följande

lydelse:

»Enligt 2 § 2 mom. i gällande bränn vinstill verkningsförordning må i sammanhang

med pressjästberedning brännvinstillverkning äga rum jämväl under

den del av året, då brännvinstillverkning i allmänhet icke är tillåten (månaderna

maj—september), under de särskilda villkor, Kungl. Maj:t prövar erforderliga.

Ifrågavarande villkor hava meddelats i 35 § av ordningsstadgan för bränn vinsbrännerierna

i riket den 3 april 1908 (nr 25 s. 9). Där stadgas, att vid bränneri,

där pressjäst beredes, brännvinstillverkning må utövas även under tiden mellan

den 1 maj och den 1 oktober, dock endast för tillvaratagande av den vid jästberedning

såsom biprodukt uppkomna alkoholen samt under villkor, att vid bränneriet

under föregående tillverkningstid från den 1 oktober till den 1 maj blivit tillverkade

minst 20,000 kilogram ren jäst. Vidare föreskrives, att tillverkningen

under tiden mellan den 1 maj och 1 oktober skall så bedrivas, att kvantiteten ren

jäst uppgår till minst 25 kilogram eller vid bränneri, där melass användes såsom

råämne, till minst 45 kilogram för varje hektoliter brännvin av normalstyrka.

Ifrågavarande stadganden meddelades ursprungligen i en kungörelse den

18 mars 1898 (nr 21) — dock skulle utbytet ifråga om jäst vid användning av

melass såsom råämne uppgå till minst 50 kilogram för varje hektoliter brännvin

av normalstyrka. Tidigare hade bestämmelserna varit betydligt lindrigare, men då

några jästfabriker uppenbarligen tillverkade jäst allenast för att få bränna brännvin

under sommarterminen, befunnos skärpta bestämmelser erforderliga. Då utsädes

opaginerad Kontrollera mot PDF

b

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

bestämt, iitt brännvinsbränningen vid jästfabrikerna skulle få äga rum endast för

tillvaratagande av den vid jästberedningen såsom biprodukt uppkomna alkoholen.

De utbytestal, som därjämte bestämdes, grundade sig på erfarenheter från den dåvarande

jästfabrikationen. I slutet av 1890-talet voro emellertid tillverkningsmetoderna

jämförelsevis oenhetliga. Dels ti llämpades den äldre skumjästmetoden,

som föranledde ett mycket stort utbyte av brännvin, dels användes också den vid

denna tidpunkt jämförelsevis nya luftjästmetoden, som gav ett relativt litet brännvinsutbyte.

Vid skumjästmetoden växlade utbytet mellan 17.6 och 33.2 kilogram

jäst per 100 liter brännvin, under det att jästutbytet vid luftjästmetoden var

lägst 60 men ofta betydligt mer än 100 kilogram per 100 liter brännvin av normalstyrka.

Vid utarbetandet av de erforderliga bestämmelserna nödgades man

taga hänsyn till de synnerligen växlande utbytesresultaten. På grund av dessa

förhållanden medgiva de i 1898 års ovanberörda kungörelse fastställda och i stort

sett ännu gällande utbytestalen ett mycket stort utbyte av brännvin. Om gällande

utbytestal omräknas i förhållande till 100 kilogram ren jäst, få sålunda tillverkas

400 liter brännvin eller vid bränneri, där melass användes såsom råämne, 222 liter

brännvin av normalstyrka. Ifrågavarande utbytestal äro så höga, att det verkliga

brännvinsutbytet vid de svenska jästbrännerierna sedan år 1898 aldrig tillnärmelsevis

nått dessa tal.

Denna omständighet sammanhänger därmed, att sedan år 1898 tillverkningsmetoderna

i hög grad fullkomnats. Det ända till år 1918 efter hand sjunkande

brännvinsutbytet vid jästfabrikerna torde väsentligen bero på att luftjästmetoden

numera genomförts vid samtliga fabriker. Tillverkningsåret 1902—1903 framställdes

per 100 kilogram ren jäst i medeltal för rikets samtliga jästbrännerier 229 liter

brännvin. Utbytet av brännvinet sjönk därefter under de följande tillverkningsåren,

så att brännvinsutbytet tillverkningsåret 1909—1910 var 171 liter per 100

kilogram ren jäst, 1912—1913 115 liter per 100 kilogram ren jäst, 1914—1915 105

liter samt de bägge tillverkningsåren 1915—1916 och 1916—1917 102 liter per 100

kilogram ren jäst. Därefter har brännvinsutbytet ånyo ökats, så att under tillverkningsåret

1920—1921 erhöllos 141 liter samt under tillverkningsåret 1921—1922 147

liter brännvin per 100 kilogram ren jäst---. Sagda utbytestal äro emellertid

endast medeltal för rikets samtliga brännerier. Under tillverkningsåret 1920—1921

har ett bränneri erhållit över 200 liter brännvin per 100 kilogram jäst och två

brännerier mellan 190 och 200 liter brännvin per 100 kilogram ren jäst, under det

att ett bränneri icke framställt mer än 75 liter brännvin per 100 kilogram ren jäst.

För de övriga brännerierna hava under sagda period utbytestalen växlat mellan

123 och 141 liter per 100 kilogram ren jäst. Den tillverkade kvantiteten brännvin

under det första tiotalet år av 1900-talet höll sig omkring 6,000,000 liter, men

sjönk från tillverkningsåret 1909—1910 snabbt och utgjorde under tiden 1911—1918

omkring och under 4,000,000 liter. Från tillverkningsåret 1918—1919 har den

tillverkade kvantiteten snabbt ökats och utgjorde åren 1918—1919 och 1919—1920

omkring 6,300,000 liter, året 1920—1921 cirka 7,350,000 liter samt året 1921—1922

cirka 8,200,000 liter.

Med hänsyn därtill, att jästfabrikationen under senaste fyra tillverkningsåren

endast varierat mellan 5,100,000 och 5,500,000 kilogram, är enligt kontrollstyrelsens

mening den betydande ökningen av brännvinstillverkningen i förhållande

till jästfabrikationen värd att särskilt uppmärksammas. Vilka än orsakerna äro

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

till utvecklingen inom jäst fabrikationen under de senaste åren, torde det i varje

fall icke kunna göras gällande, att tillverkningsmetoderna nödvändiggöra den betydande

stegringen i brännvinsutbytet. Det torde väl ligga närmast till hands att

antaga, att det pris, som under de senare åren erhållits för brännvinet, uppmuntrat

jästfabrikanterna att öka brännvinsutbytet.

Jästbrännvinet är emellertid en mindervärdig vara och av sämre beskaffenhet

än annat i landet av jordbruksprodukter framställt brännvin. För att kunna i

den myckenhet, det nu förekommer, användas till förtäringsändamål underkastas

det en dubbel rening. Härigenom uppkomma dubbla reningskostnader i jämförelse

med annat brännvin. I trots härav anses det renade jästbrännvinet icke

kunna användas till högre brännvinskvaliteter. Reningsverken åsamkas sålunda

ökade kostnader på detta brännvin. I våra grannländer är jästbrännvinstillverkningen

icke på långt när så stor. I Danmark framställas enligt uppgift endast

200.000 liter sprit å 100 procent med en tillverkning av cirka 5,000,000 kilogram

jäst; i Norge användes all den framställda jästspriten för denatureringsändamål.

Med hänsyn därtill, att vid reningen av jästbrännvin reningsförlusterna

äro betydande, erhålles jämförelsevis mycket sekunda sprit (cirka 30 procent), som

endast kan användas för denatureringsändamål. Härigenom inskränkes användningsområdet

för sulfitspriten. Under de senaste åren hava, såsom framhållits av

sulfitspritsakkunniga, delvis under uppmuntran från statens sida anlagts åtskilliga

sulfltbrännerier. För sulfitspritfabrikerna möter det nu, på grund av den stora

tillgången på sekunda sprit, som väsentligen härstammar från jästfabrikerna, stora

svårigheter att vinna avsättning för det tillverkade sulfitbrännvinet. Men även

lantbruksbränneriernas avsättning har menligt påverkats av den ökade jästbrännvinstillverkningen.

På grund av den minskade efterfrågan å brännvin hava de

egentliga lantbrukshrännerierna i södra Sverige icke kunnat annat än till någon

del utnyttja sin tillverkningskapacitet, och de kvantiteter, som tillverkas vid dessa

hrännerier, uppgå numera per år icke till mer än hälften eller tredjedelen av vad

de tillverkade före kriget. Men samtidigt har den framställda jästbrännvinskvantiteten

ökats från omkring 4,000,000 liter av normalstyrka före kriget till cirka

8.200.000 liter tillverkningsåret 1921—1922.

På grund av nu anförda förhållanden gäller det enligt kontrollstyrelsens

mening att avväga jästbrännvinsproduktionen med hänsyn till annan brännvinsproduktion

och med hänsyn tagen till den i gällande ordningsstadga uttalade

grundsatsen, att brännvinstillverkning vid jästfabrikerna får ske ''endast för tillvaratagande

av den vid jästberedning såsom biprodukt uppkomna alkoholen’. Det

gäller med andra ord, att jästfabrikerna verksamt förhindras att göra brännvinsframstäilning

till huvudändamål för fabrikationen, och detta torde kunna ske

genom att ändrade utbytestal fastställas. Situationen är nu såtillvida gynnsammare

än år 1898, att samma tillverkningsmetod (luftjästmetoden) numera tillämpas

vid samtliga fabriker. Det föreligger därför möjligheter att väsentligt nedbringa

utbytestalen.

Uppgifter angående det normala utbytet av brännvin vid en jästfabrikation,

där brännvinet tillvaratages endast såsom biprodukt, föreligga i dr. W. Kibys

år 1912 offentliggjorda arbete ’P resshe fe fa b r i kat i o n ’. Enligt vad däri uppgives,

ställer sig brännvinsutbytet olika vid användning av melass såsom råämne och

vid användning av andra råämnen. Vid melass såsom råämne erhållas ungefär

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 188.

7

lika många liter brännvin av normalstyrka som kilogram jäst (Kiby sid. (i08—

611), under det att vid inmäskning av spannmål erhållas 40 procent jäst och omkring

12 procent sprit å 100 procent (Kiby sid. 570—571), vilket motsvarar 60 liter

brännvin av normalstyrka per 100 kilogram jäst. En annan fackman på området

doktor Fritzweiler, som från den 1 oktober 1922 är generaldirektör för tyska

riksspritmonopolet i Berlin, framhåller i eu den 17 april 1922 dagtecknad skrivelse,

som ställts till kontrollstyrelsens förfogande---, att man tidigare i Tyskland

räknat med ett utbyte av 20—24 kilogram pressjäst och 20 liter sprit å 100 procent

ur 100 kilogram mäskämnen (spannmål och majs). Sedan år 1910 hade

emellertid tillämpats ett nytt förfarande, som är baserat på kall behandling från

början, lång jästid samt starkt luftande vid tunnflytande vört. Härigenom utvinnes

ur spannmål och majs 40 procent god jäst och 10 till 12 procent sprit

beräknat efter 100 procent. Doktor Fritzweiler framhåller, att, om ur 100 kilogram

mäskämnen erhålles mer sprit än 13 liter (å 100 procent), när spannmål

användes, och mer än 16 liter (å 100 procent) vid användning av melass, det

vore att antaga, att fabrikationen strävade efter framställning av brännvin i

stället för av jäst; å andra sidan finge man antaga, att vid ett spritutbyte ned

till cirka 6 liter ur 100 kilogram mäskämnen jästen vore tillräckligt god, men

att man vid mindre spritmängder ej kunde räkna med varaktiga utbyten av drivkraftig

ren jäst.

Det är av intresse att mot bakgrunden av doktor Fritzweilers nyss refererade

uttalande om mängden av den sprit, som framställdes ur 100 kilogram

mäskämnen, när fabrikationen strävade efter framställning av brännvin i stället

för av jäst, ställa den svenska jästbrännvinstillverkningen under tillverkningsåret

1920—1921. Då inmäskades 13,807,221 kilogram spannmål, 3,768,127 kilogram

melass, 402,200 kilogram sirap och 2,774,120 kilogram maltgrodd eller sammanlagt

19,751,668 kilogram råämnen och framställdes 7,345,946 liter brännvin av

normalstyrka. För varje 100 kilogram inmäskade råämnen erhöllos alltså 35 liter

brännvin av normalstyrka. Sagda utbytestal är sålunda högre än den av doktor

Fritzweiler angivna siffran 26 liter av normalstyrka (13 liter å 100 procent) vid

spannmålsinmäskning och 32 liter av normalstyrka (16 liter å 100 procent) vid

melassinmäskning. Att märka är, att ifrågavarande siffra, 35 liter brännvin av

normalstyrka per 100 kilogram mäskämnen under tillverkningsåret 1920—1921, är

en medelsiffra för samtliga jästbrännerier. Flera brännerier hava ett långt större

hrännvinsutbyte per 100 kilogram mäskämnen. Det kan därför med fog göras

gällande, att de svenska jästfabriker, som hava höga utbytestal för brännvinet,

mera sträva efter att framställa brännvin än att tillverka jäst. Dessa fabriker synas

därför icke hava ställt sig den i ordningsstadgan angivna grundsatsen till

efterrättelse, att brännvinstillverkningen är medgiven endast för tillvaratagande

av den vid jästberedningen såsom biprodukt uppkomna alkoholen.

Enligt kontrollstyrelsens mening böra de utbytestal, som kunna fastställas

för brännvinstillverkningen i förhållande till jästfabrikationen, grundas på de av

doktor Kiby och doktor Fritzweiler angivna medeltalen. Vid spannmålsinmäskning

synes ett utbytestal av 60 liter av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst kunna

tagas till utgångspunkt. Enär emellertid flera av de svenska jästfabrikerna samtidigt

med spannmål använda melass som inmäskningsämne —• i medeltal till 25

procent av samtliga mäskämnen — och brännvinsutbytet vid melass är högre och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

då därjämte en säkerhetsmarginal uppåt synes vara skälig, torde för jästbrännerierna

i allmänhet böra fastställas ett bränn vinsutbyte av högst 75 liter brännvin

av normalstyrka per 100 kilogram ren jäst. Vid de brännerier, som under hela

tillverkningsåret skulle använda enbart melass jämte jästnäringsmedel, är emellertid

ett högre utbytestal skäligt, och anser kontrollstyrelsen detta tal inklusive

säkerhetsmarginal, kunna fastställas till 110 liter brännvin av normalstyrka per

100 kilogram ren jäst.

Därest den föreslagna åtgärden skall erhålla verklig effekt och åstadkomma

en begränsning av jästspritproduktionen, är det nödvändigt, att den avser jästfabrikernas

brännvinstillverkning under hela tillverkningsåret. Det är sålunda

icke tillräckligt, att reglerande bestämmelser, såsom hittills, i ordningsstadgan meddelas

att gälla allenast för tiden 1 maj—1 oktober, enär i så fall jästfabrikernas

spritproduktion under tiden mellan den 1 oktober och den 1 maj skulle vara

oreglerad. Men skola bestämmelserna ifråga avse hela tillverkningsåret, lärer Kungl.

Maj:t, med hänsyn till innehållet i 2 § 2 mom. i brännvinstillverkningsförordningen,

icke kunna meddela dessa bestämmelser i ordningsstadgan, utan torde det

vara erforderligt, att frågan förelägges riksdagen, varvid regleringen av jästbrännvinstillverkningen

realiseras genom en ändring av 2 § 2 mom. i brännvinstillverkningsförordningen.

----. Utöver vad kontrollstyrelsen härovan anfört såsom motiv för de

föreslagna utbytestalen, tillåter sig styrelsen framhålla, att, därest en betryggande

kontroll skall kunna anordnas, det högre utbytestalet endast får gälla vid bränneri,

där under hela tillverkningsåret enbart melass jämte jästnäringsmedel användes som

inmäskningsämne. Vid alla andra brännerier och sålunda även de, vid vilka melass

användes under en del av året (uteslutande eller i förening med andra inmäskningsämnen),

skall sålunda det lägre utbytestalet (75 liter per 100 kilogram) gälla. Till

jästnäringsmedel räknas maltgrodd, ammoniumsalter, superfosfat och dylikt. — I

gällande ordningsstadga har den kvantitet brännvin, som högst får tillverkas,

ställts i relation till kvantiteten Ten jäst’. I ''Särskilda föreskrifter rörande kontrollen

vid brännvinsbrännerierna’ (21 §) har kontrollstyrelsen närmare angivit,

huru kvantiteten Ten jäst’ skall beräknas. Kontrollstyrelsen förutsätter, att dylika

föreskrifter fortfarande skola meddelas, men har ansett, att begreppet Ten

jäst’ i förordningen bör närmare preciseras till Ten, pressad jäst’ d. v. s.

jäst, ur vilken vattnet genom pressning är utdrivet, så att torrsubstansen hos

jästen utan tillsats av potatismjöl uppgår till cirka 25 procent. — Med hänsyn

därtill, att på grund av framsteg i jästfabrikationen lägre utbytestal för brännvinsframställningen

framdeles kunna vara tänkbara, torde det böra lämnas Kungl.

Maj:t öppen rätt att fastställa lägre utbytestal eller de andra villkor, som kunna

vara erforderliga.

Enär det synes vara av vikt, att tillverkningen av jästbrännvin så snart

som möjligt begränsas, har kontrollstyrelsen föreslagit, att den ifrågasatta förordningen

skall träda i kraft den 1 maj 1923, före vilken tidpunkt det synes kunna

förutsättas, att riksdagen fattat beslut i ärendet.

Vid de förhandlingar, som ägt rum inom kontrollstyrelsen beträffande förevarande

spörsmål, har styrelsen haft överläggningar med de av chefen för finans
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

9

departementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1920 för revision

av brännvinstillverkningsförordningen tillkallade sakkunnige herrar ledamoten

av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Sven Persson i Fritorp, överkontrollören,

fil. dr. C. von Schéele, direktören V. Tham och direktören E. Vennerberg.

De sakkunnige hava enhälligt tillstyrkt framläggande av förslag i ämnet

av det innehåll, kontrollstyrelsen föreslagit.»

I anledning av kontrollstyrelsens framställning har utlåtande infordrats

från kommerskollegium samt tillfälle beretts flertalet jästfabrikanter

inom landet och Sveriges bränm-riidkareförening att avgiva

yttranden. Därjämte hava aktiebolaget Svensk sprit samt Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare inkommit med skrivelser i

frågan.

Kommerskollegium, som i ärendet införskaffat yttranden från

Sveriges kemiska industrikontor, Stockholms handelskammare, Skånes

handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare, handelskammaren

i Karlstad samt handelskammaren i Gävle, anför i sitt utlåtande,

efter att hava lämnat en redogörelse för vad från olika håll i ärendet

framkommit, för egen del i huvudsak följande:

»Det synes kollegium ostridigt, att jästfabrikerna från och med år 1919 ökat

sin sprittillverkning något utöver vad åren närmast före världskriget må hava

ansetts normalt. Med hänsyn till den förebragta utredningen angående de anledningar

— delvis av tillfällig art —, som föranlett sagda förhållande, vill dock

kollegium icke beteckna denna ökning såsom anmärkningsvärd.

Jästfabrikernas andel i den totala leveranskvantiteten inhemskt brännvin

har emellertid vid den sjunkande konsumtionen och då jästfabrikerna åtnjutit genom

kontrakt tryggad avsättning för hela sin spritproduktion, förskjutit sig till jästfabrikernas

förmån, under det de två återstående inhemska huvudgrupperna av

sprittillverkare, jordbruksbrännerier och sulfitspritfabriker, fått underkasta sig synnerligen

kännbara inskränkningar i sina avsättningsmöjligheter. Att vid sådant

förhållande fråga uppstått om en reglering nedåt av jästfabrikernas spritproduktion

är ganska naturligt, och kravet på en sådan reduktion torde i och för sig icke

sakna fog. Från jästfabrikernas sida synes ej heller föreligga något principiellt

motstånd i sak, att döma bland annat av den omständigheten, att viss frivillig

begränsning redan av dem företagits för innevarande tillverkningsår.

Vidkommande denna reglering har nu kontrollstyrelsen föreslagit, att i förordningen

angående tillverkning av brännvin skulle införas bestämmelser av den

huvudsakliga innebörd, att brännvinstillverkning i samband med pressjästberedning

icke skulle få äga rum i större utsträckning än vad som motsvarar 75 liter

brännvin av normalstyrka för 100 kilogram ren pressad jäst, respektive vid melassbränning

100 liter av normalstyrka, Kungl. Maj:t dock obetaget att fastställa ännu

lägre utbytestal för brännvinet. I förhållande till tidigare bestämmelser av motsvarande

art i ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket — 400 liter brännBihany

till riksdagens protokoll 1923. 1 sarnl. 151 höft. (Nr 188.) 2

Kommers
kollegium.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Sveriges kemiska

industriko

ni or.

vin av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst, respektive vid melassbränning

222.2 liter brännvin av normalstyrka — skulle de nya utbytestalen, vilka äro

avsedda att gälla redan från och med den 1 maj 1923, innebära en högst betydande

åtstramning. Även i förhållande till de utbyten, som motsvara den avtalade leveransmängden

för innevarande år, 6.5 miljoner liter, skulle förslagets genomförande

betyda en avsevärd inskränkning av beräknade och kontrakterade leveranser jästsprit.

De invändningar, som från jästfabrikernas sida rests mot den ifrågasatta

lagstiftningsåtgärden, synas kollegium i mycket vara befogade. I den av kontrollstyrelsen

förebragta motiveringen har kollegium ej heller kunnat finna tillräckliga

skäl för ett statsingripande av föreslagen art. Särskilt synes den jäsningstekniska

utredning, som ligger till grund för de föreslagna nya utbytestalen, icke vara övertygande.

Vidare råda inom olika av kommerskollegium hörda korporationer alldeles

motsatta meningar om de ekonomiska konsekvenserna för jästfabrikerna av

de påtänkta bestämmelserna.

Ärendets brådskande natur har icke medgivit kollegium att i sistnämnda

avseenden verkställa en så ingående utredning, som skulle vara erforderlig för att

med säkerhet avgiva ett bestämt omdöme. Kollegium anser emellertid, att de

framställningar av saken, som innehållas i yttrandena från Sveriges kemiska industrikontor

och Stockholms handelskammare, sannolikt komma det verkliga förhållandet

nära. Full visshet lärer emellertid endast kunna vinnas genom fortsatt

utredning av ärendet under medverkan av representanter för jästfabrikerna och

för speciell svensk sakkunskap inom zymotekniken.

Vid sådant förhållande kan kollegium icke förorda ett omedelbart antagande

av kontrollstyrelsens förevarande förslag, utan synes detta böra underkastas förnyad

utredning och'' prövning.

Kollegium finner ett sådant förfaringssätt så mycket mera att förorda, som

i avvaktan å resultatet av omprövningen utväg faktiskt icke saknas för en tillfällig

reglering av jästfabrikernas sprittillverkning. Hinder torde nämligen icke

möta för eu frivillig uppgörelse mellan jästfabrikerna och Vin- och spritcentralen

angående viss begränsning av jästspritleveranserna även under kommande tillverkningsår

1923/1924.

Därtill kommer, att en sådan uppgörelse, även om den komme att avse

lägre årskvantitet än för närvarande är avtalad, kunde lämna jästfabrikerna möjlighet

att åstadkomma reduktionen genom kraftigare inskränkning vid någon eller

några fabriker än vid andra, vilket otvivelaktigt skulle innebära stora tekniska

fördelar under en övergångstid.

Kravet från det allmännas sida å en reduktion av jästsprittillverkningen

lärer icke nödvändigtvis behöva föranleda, att de enskilda jästfabrikanterna åläggas

att alla hålla lika låga utbytestal, utan torde åtminstone tillsvidare kunna tillgodoses

genom minskning av jästindustriens sammanlagda tillverkningskvantitet av

brännvin.»

Sveriges kemiska industrikontor avstyrkte i sitt till kommerskollegium

avgivna yttrande kontrollstyrelsens förslag. Såsom skäl härför

anförde industrikontoret, att utbytet av brännvin vid jästfabrikerna i

förhållande till utbytet av jäst mycket väsentligt understege det enligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

ordningsstadgan för rikets brännerier högsta tillåtna relativa utbytet.

Den absolut taget mycket betydande stegringen av den tillverkade kvantiteten

jästbrännvin, som kraftigast framträdde under tillverkningsåret

1 oktober 1921—1 oktober 1922, sammanhängde med den ökade åtgången

av jäst. Vid den tillämpning av vissa tyska experters uttalanden

på svenska förhållanden, som kontrollstyrelsen gjort, hade styrelsen

enligt industrikontorets mening bortsett från att de svenska och tyska

fabrikerna arbetade under väsentligt olika förhållanden. Den metod för

jästframställning, som i allmänhet tillämpades i Tyskland, lämnade ett

betydligt mindre utbyte av brännvin än i Sverige använda metoder.

Den tvska jästen vore emellertid av lägre kvalitet än den, som framställdes

i Sverige. Kontrollstyrelsens förslag förutsatte med nödvändighet

i detalj andra metoder än de i Sverige använda. Metoderna vore emellertid

antingen hemlighållna eller patenterade, och deras förvärvande

kunde således endast ske mot dryga licensavgifter. Eu övergång till

en ny metod krävde ej blott delvis ny apparaturuppsättning utan även

betydande byggnadstekniska förändringar. Industrikontoret ville emellertid

framhålla, att den starka ökning av jästbrännviusproduktionen, som

ägt rum, kunnat föranleda så pass stora olägenheter för övriga spritproducenter,

att eu minskning i densamma varit önskvärd. En sådan

hade emellertid redan ägt rum på frivillighetens väg, och man kunde

utgå ifrån att ytterligare reducering komme att ske.

Av de handelskammare, som uttalat sig i ärendet, funno sig Stockholms

handelskammare och handelskammaren i Karlstad, utan att direkt

motsätta sig en viss reglering av jästspritproduktionen, dock böra förorda

sakens ordnande på frivillighetens väg med undvikande såvitt

möjligt av lagstiftningens ingripande. Skånes handelskammare, Smålands

och Blekinge handelskammare samt Västernorrlands och Jämtlands läns

handelskammare förordade kontrollstyrelsens förslag. De sistnämnda

framhöllo härvid, att, medan produktionen av jästsprit avsevärt ökats,

såväl potatisbrännerier som sulfitspritfabriker måst avsevärt inskränka

sin produktion. Skånes handelskammare uttalade, att, efter de upplysningar,

som den från sakkunnigt håll inhämtat, det ej av tekniska skäl

torde möta något hinder att antaga de av kontrollstyrelsen föreslagna

bestämmelserna. Smålands och Blekinge handelskammare framhöll

särskilt, att det icke vore nödvändigt att bedriva jästfabrikationen på

sätt, som skett i Sverige de senaste åren. En eventuell övergång till

lägre jästutbyte skulle icke heller, enligt vad handelskammaren från

Handels
kamrarna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Jäst fabrikanterna.

sakkunnigt håll inhämtat, föranleda särskilda omkostnader för nyanskaffning

och ombyggnad.

I de yttranden, som inkommit från jästfabrikanterna, restes åtskilliga

invändingar mot det av kontroll styrelsen framlagda förslaget.

Under framhållande av att ingen representant för jästfabrikerna haft

tillfälle att deltaga i de överläggningar, som föregått förslagets framläggande,

hävdade jästfabrikanterna den uppfattningen, att förslaget

icke vilade på eu tillfredsställande jäsningsteknisk utredning. Särskilt

betonades, att den tillämpning på svenska förhållanden, som kontrollstyrelsen

gjort av vissa tyska uttalanden, icke vore berättigad. Den av

kontrollstyrelsen omförmälda »luftjästmetoden» voro icke eu enhetlig

metod utan ett gemensamt namn för en mängd sinsemellan i många

avseenden växlande metoder. Den metod, som mera allmänt tillämpades

i Tyskland, lämnade visserligen ett avsevärt mindre utbyte av brännvin

än de svenska metoderna, men den jäst, som framställdes, vore å andra

sidan av väsentligt lägre kvalitet än den, de svenska fabrikerna framställde.

Vidare skulle den av kontrollstyrelsen föreslagna generella, för

alla fabriker likformiga begränsningen av jästspritproduktionen medföra

betydande kostnader för ombyggnader av fabrikerna och ändrad apparatur.

Kostnaderna bleve ock större ju snabbare begränsningen måste

ske. Därjämte krävde förvärvande av patenterade metoder ej o!etydliga

kostnader. Ur jästfabrikernas sjmpunkt vore det vida att föredraga,

att i stället för fastställandet av viss för alla fabriker lika relation

mellan den kvantitet jäst och den kvantitet sprit, som producerades, eu

begränsning av den sammanlagda kvantitet jästsprit, som finge framställas

i landet, fastställdes. I sådant fall vore det tekniskt att föredraga,

att begränsningen till en början 6kedde vid enstaka företag,

varigenom erfarenhet vunnes om lämpligaste sättet att anordna jästtillverkning

med tillräckligt låg spritutvinning för att motsvara de nya

kraven i sådan riktning, på samma gång som kostnaderna för ändringarnas

genomförande begränsades.

För att ernå detta vore emellertid enligt jästfabrikanternas mening

särskild lagstiftning icke erforderlig. Den relativa stegring av jästspritproduktionen,

som ägt rum under de senaste åren, hade varit betingad

av tillfälliga omständigheter. Genom överenskommelse med aktiebolaget

Vin- oeh spritcentrulen hade dessutom redan jästspritproduktionen, som

under tillverkningsåret 1921—1922 uppgått till 8.2 miljoner liter brännvin

av normalstyrka, för tillverkningsåret 1922 —1923 begränsats till

6.5 miljoner liter brännvin av normalstyrka.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Sveriges bränneriidkareförening tillstyrkte i princip kontrollstyrelsens

förslag men ansåg de föreslagna ntbytestalen för höga och påyrkade

därför deras ytterligare nedsättande. Föreningen vide särskilt

framhålla, att, medan jästsprittillverkningen under de senare åren ökat,

produktionen vid potatisbrännerierna måst av olika anledningar kraftigt

inskränkas, vilket varit för jordbruket, särskilt potatisodlingen, mycket

oförmånligt.

Aktiebolaget Svensk sprit, som representerar landets samtliga

sulfitspritfabriker, tillstyrkte likaledes kontrollstyrelsens förslag. Bolaget

erinrade därvid särskilt om sulfitspritindustriens på grund av de ringa

avsättningsmöjligheterna för sulfitsprit synnerligen betryckta läge. Under

de fyra sista åren hade, framhölls det, endast ett fåtal av sulfitspritfabrikerna

kunnat hållas i drift. Bolaget har därjämte sedermera

överlämnat en särskild utredning angående jästsprittillverkningen i

Sverige med kritik av de av jästfabrikanterna fram torda synpunkter.

Särskilt framhålles i denna, att det ej vore för jäst fabrikerna tekniskt

nödvändigt att bedriva jästtillverkningen med så stort jästsprit utbyte,

som skett. Därjämte bestrides under anförande av vissa skäl det från

jästfabrikanthåll framförda påståendet, att ett genomförande av kontrollstyrelsens

förslag skulle betinga ny apparatuppsättning och eventuella

om byggnader av fabrikslokalerna.

Sedan kommerskollegii utlåtande och övriga i det föregående refererade

yttranden inkommit, har ärendet för avgivande av nytt yttrande

remitterats till kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsen anför i sitt i följd

härav avgivna utlå ande i huvudsak följande:

»Från åtskilliga håll har ifrågasatts, att den begränsning av brännvinstillverkningen

vid jästbrännerierna, vars erforderlighet icke från något båll

synes hava bestritts, lämpligast borde åvägabringas genom en frivillig överenskommelse

mellan jästfabrikerna å den ena sidan och aktiebolaget vin- och

spriteentralen å den andra. Denna uppfattning bar företrätts av kommerskollegium,

kemiska industrikontoret, Stockholms handelskammare och handelskammaren

i Karlstad. Såsom ett stöd för en sådan anordning bar särskilt hänvisats

till den frivilliga överenskommelse, som redan träffats för tillverkningsåret

1922—23. Kontrollstyrelsen, som ingalunda saknade kännedom om nämnda

överenskommelse, när styrelsen avgav sitt förslag i ärendet, var emellertid

då och är alltjämt av den uppfattningen, att det ur allmän synpunkt måste vara

riktigast att statsmakterna själva fatta beslut om en så viktig reglering av

näringslivet som den nu ifrågasatta. Varken hittills gällande avtal, om vilka

kontrollstyrelsen också äger noggrann kännedom, eller nya förbindelser, som

kunna komma att avgivas från jästfabrikanternas sida till partihandelsbolaget,

torde enligt kontrollstyrelsens mening kunna ersätta eller göra överflödig den

Sveriges

bränneri
idkare
förening.

Aktiebolaget

Svensk sprit,

Kontroll
styrelsen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

inskränkning genom lagstiftning av jästbrännvinsframställningen, som kontrollstyrelsen

alltjämt finner vara synnerligen starkt sakligt motiverad.

Men skall ett statsingripande äga rum, låter sig detta näppeligen göra

på annat sätt än genom en lagstiftning i ämnet, som avser tillverkningen vid

varje fabrik. Från jästfabrikernas sida har visserligen gjorts gällande, att,

om en begränsning borde ske, det syntes tillfyllest, att den sammanlagda

myckenheten av vid jästfabrikerna framställd sprit maximerades. En sådan

anordning förutsätter emellertid, att samtliga jästfabriker skulle vara sammanslutna

i ett enda företag. Så är emellertid icke förhållandet. För närvarande

finnas i Sverige fyra fabriker, som äro sammanslutna i svenska jästfabriksaktiebolaget

(nämligen fabrikerna i Göteborg, Tomelilla, Nässjö och Rotebro)

samt fyra fristående fabriker (i Stockholm, Jästängen, Uppsala och Kungskvarn),

av vilka fabrikerna i Stockholm och Jästängen emellertid uppgivas stå

svenska jästfabriksaktiebolaget nära. Dessutom finnes en fabrik i Gävle, som

arbetar utan spritutvinning. Huru lagstiftningen skulle kunna genomföra en

begränsning av brännvinstillverkningen vid samtliga de jästfabriker, som

arbeta med spritutvinning, utan att bestämmelserna skulle gälla varje särskild

fabrik, hava jästfabrikanterna icke ens antytt.

Den enklaste och riktigaste metoden synes därför vara, att en begränsning

av brännvinstillverkningen äger rum vid varje fabrik, vilket kontrollstyrelsen

i sitt utlåtande av den 29 december 1922 också föreslagit.

Mot detta förslag hava från jästfabrikernas sida framställts vissa erinringar,

som jämväl framförts av kommerskollegium och kemiska industrikontoret.

Innebörden av dessa erinringar är dels att kontrollstyrelsens förslag

icke skulle vila på en tillfredsställande jäsningsteknisk utredning ifråga om de

föreslagna gränsvärdena för tillåten spritmängd, dels att förslaget skulle innebära

en alltför brådstörtad och genomgripande omläggning av jästfabrikationen.

I sistnämnda avseende har anförts, att jästfabrikerna skulle nödgas dels inköpa

patenter för den nya tillverkningen med mindre spritutvinning, dels verkställa

ombyggnader och anskaffa ny apparatur.

Vad först beträffar den påstådda otillfredsställande jäsningstekniska utredningen,

har det anförts, att någon sakkunnig på detta område icke deltagit

i ärendets handläggning. Häremot vill kontrollstyrelsen framhålla, att styrelsen

grundat sitt förslag på de ingående utredningar, som verkställts av en

framstående tysk jäsningstekniker, dr W. Kiby. Gent emot honom har visserligen

anförts, att hans arbete är tio år gammalt, men denna omständighet

torde närmast lämna säkerhet för att kontrollstyrelsen icke byggt sitt förslag

på alltför nymodiga metoder. Från svenska jästfabriksaktiebolagets sida medgives,

att dessa metoder ej heller varit obekanta, samt att bolaget ''delvis’

använt dem under tiden 1914—1917. Under sagda år var också spritutvinningen

den lägsta som förekommit (lika mängd sprit mot lika vikt jäst), men om anledningarna

till att bolaget övergivit dessa metoder lämnar bolagets yttrande

ingen verklig upplysning. Att kontrollstyrelsens förslag grundar sig på tillförlitlig

jäsningsteknisk utredning, vitsordas också av den på detta område

sakkunnige f. d. professorn i kemisk teknologi vid kungl. tekniska högskolan

Peter Klason, vilkens uttalande härjämte i avskrift bifogas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

Svenska jästfabriksaktiebolaget gör visserligen gällande, att värdet av en

jästfabrikationsmetod bör grundas dels på den framställda jästens kvalitet, dels

ock på att procentuellt så mycket som möjligt av den använda råvaran förädlas

till nyttig produkt. I förstnämnda hänseende framhålles, att jiist, framställd

efter den tyska (Braasch’) metoden, skulle komma att innehålla alltför stor procent

mykoderma, varigenom jästens för brödbakning värdefulla egenskaper

skulle bliva mindre och särskilt dess hållbarhet röna menligt inflytande —

något som vore till nackdel i vårt land, där jästen vore underkastad längre

transporter och lagringstid. Kontrollstyrelsen är icke övertygad därom, att

den jäst, som framställes vid fabriker med stor spritutvinning, är överlägsen

jäst, som framställts i samband med låg spritutvinning. Som stiid för denna

uppfattning tillåter sig kontrollstyrelsen hänvisa till bilagda, av skånska ingenjörsklubben

verkställda utredning och därvid fogade bilagor, av vilka inhämtas,

att enligt analyser, verkställda på ett danskt jäsningsfysiologiskt laboratorium,

jästprov från Tomelilla jästfabrik, som arbetat med mycket hög spritutvinning,

visade tämligen stark utveckling av mykoderma, under det att ett jästprov

från Uppsala jästfabrik, som arbetar med ungefär den spritutvinning, kontrollstyrelsen

föreslagit, uppvisade endast svag utveckling av mykoderma. Sistnämnda

jästsort har fått det bästa omdömet av alla undersökta jästprov. Det

av svenska jästfabriksaktiebolaget gjorda påståendet, att den enligt tyska metoder

framställda jästen är av väsentligt lägre kvalitet än den vid svenska

fabriker framställda, innebär sålunda i varje fall en betydlig överdrift.

Vidkommande därefter svenska jästfabriksaktiebolagets uttalande därom,

att värdet av en jästfabrikationsmetod jämväl bör grundas på att procentuellt

så mycket som möjligt av den använda råvaran förädlas till nyttig produkt,

lärer detta endast kunna förstås sålunda, att därmed menas ekonomiskt nyttig

produkt. Med denna innebörd låter sig svenska jästfabriksaktiebolagets förfarande

att tillverka så mycket brännvin, som skett, väl försvara. Bolaget har

ju uppgivit, att anledningen till de senaste årens höga brännvinsutbyten delvis

varit, att bolaget hade inneliggande betydande lager spannmål, som det gällde,

att ’så hastigt som möjligt realisera’. På grund av de höga brännvinsprisen

erhöll bolaget för detta brännvin ett pris, som knappast motiveras av brännvinets

kvalitet. _En fortsättning på denna väg synes emellertid kontrollstyrelsen

ingalunda tillrådlig, enär det måste anses såsom ett allmänt intresse, att

icke mera jästbrännvin tillverkas än det, som nödvändigt måste erhållas vid en

jästfabrikation, inrättad utan hänsyn till att erhålla högt brännvinsutbyte. På

grund av gällande, på lång tid slutna kontrakt är nämligen jästbrännvinet med

hänsyn till kvaliteten överbetalt i förhållande till annat brännvin.

Det har från jästfabrikernas sida anförts, att anledningen till jästbrännvinets

dåliga beskaffenhet skulle vara, att fabrikerna icke själva finge i tillräcklig

grad rena brännvinet, och uppgiva fabrikerna, att kontrollstyrelsen förvägrat

dem att verkställa sådan rening. Så vitt kontrollstyrelsen kunnat finna

av tillgängliga handlingar, har ett sådant förbud aldrig meddelats, så mycket

mindre som fabrikerna enligt 9 § 1 mom. i brännvinstillverkningsförordningen

äro oförhindrade att verkställa rening.

I detta sammanhang vill kontrollstyrelsen upptaga till bemötande vad

som från svenska jästfabriksaktiebolagets sida anförts därom, att de svenska

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

fabrikerna arbeta med annat råmaterial än de tyska. Den svenska spannmålen

skulle enligt bolagets mening äga en i allmänhet mycket låg halt av jästgivande

äggviteämnen, vilken omständighet vore ägnad att öka brännvinsutbytet

på jästutbytets bekostnad. Gent emot denna uppfattning tillåter sig

kontrollstyrelsen hänvisa till ovan åberopade nttalande av f. d. professorn P.

Klason, vilken anför, att någon olikhet emellan spannmålen här i landet och i

Tyskland icke finnes.

Kontrollstyrelsen anser sig med vad ovan anförts hava tillräckligt bemött

vad från jästfabrikernas sida anförts därom, att den av styrelsen förebragta

utredningen skulle i jäsningstekniskt avseende vara otillfredsställande.

Utom den sakkunskap, som kontrollstyrelsen haft till stöd för sin ursprungliga

framställning, har kontrollstyrelsen numera f ått stöd även f rån skånska ingen jörsklubben

och professorn P. Klason, som båda vitsordat de av kontrollstyrelsen

föreslagna utbytestalen. Förslaget har också stöd i det faktiska förhållandet,

att en av jästfabrikerna, nämligen Uppsala ångkvarns aktiebolag sedan flera

år tillbaka arbetat med låg spritutvinning och stort jästutbyte samt härvid

lyckats framställa en mycket god jäst. Den omständigheten, att flertalet jästfabrikanter

hävda en motsatt uppfattning, och att deras skäl framförts även

av kemiska industrikontoret, synes kontrollstyrelsen icke vara av natur att vid

ett objektivt övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter

rubba resultaten av den utredning, kontrollstyrelsen verkställt.

Kontrollstyrelsen vill därefter övergå till de mot styrelsens förslag framställda

invändningarna av fabriksteknisk art.

Från svenska jästfabriksaktiebolagets sida har för kontrollstyrelsen framhållits

följande.

En övergång till metoder med större jästutvinning skulle för bolagets

fabriker vara förenad med betydande svårigheter och förluster. Beredning av

jäst enligt metoden med större jästutvinning skulle kräva längre jästid och i

följd härav större jäskarsutrymme. Kravet på tillbyggnader skulle därför

uppkomma. Vidare skulle anspråken på luftkompressorerna för luftning av

jästen ökas och kraftanläggningen få bliva mera omfattande. På särskilt de

större fabrikerna funnes icke tillräckliga reserver för att emotse de större kraven.

Metoderna, enligt vilka högt jästutbyte erhölles, vore vidare patenterade,

och det skulle vara förenat med stora kostnader att inköpa rätten att använda

sådana metoder. Bolaget hade redan ingått preliminärt avtal om inköp av en

sådan metod (en i Danmark patenterad metod), som bolaget ämnade tillämpa

vid en av sina fabriker. Metoden krävde emellertid betydande förändringar,

som icke omedelbart skulle kunna verkställas.

Även om kontrollstyrelsen icke anser uteslutet att på några fabriker

vissa ändringar måste vidtagas vid en övergång till metoden för jästframställning

enligt de utbytestal, kontrollstyrelsen föreslagit, håller kontrollstyrelsen

före, att dessa förändringar icke på långt när bliva av den omfattning, som

svenska jästfabriksaktiebolaget velat göra gällande. Såsom redan förut omnämnts

erhålles det utbytestal, kontrollstyrelsen föreslagit, vid en av de svenska

fabrikerna (Uppsala ångkvarns aktiebolag), och dess apparatur torde icke i

något viktigare avseende skilja sig från andra svenska jästfabrikers. Den

metod, som användes vid sagda fabrik, är ej heller patenterad. Enligt vad som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 188.

från sakkunnigt håll uppgivits för kontrollstyrelsen, kunna också de svenska

jäst fabrikerna utan större förändringar av sin apparatur övergå till de av

styrelsen ifrågasatta utbytestalen. Det förtjänar jämväl att erinras, att i det

uttalande, som gjorts av den skånska ingenjörsklubben, uttryckligen framhållits,

att någon ändring i den maskinella utrustningen ej vore behövlig och

att några tekniska svårigheter i övrigt icke förelåge för de svenska jästfabrikerna

att begränsa den nuvarande spritproduktionen till den omfattning, som

föreslagits av kontrollstyrelsen.

Då svenska jästfabriksaktiebolaget talat om de kostnader, som skulle

uppkomma för de svenska jästfabrikerna vid övergång till en annan metod,

torde bolaget hava åsyftat en övergång till den danska metoden, enligt vilken

spritutvinningen utgör endast eu ringa bråkdel av jästutvinningen. Kontrollstyrelsens

förslag avser icke att framtvinga användande av denna danska, patenterade

metod, men förslaget lägger självfallet icke något hinder i vägen för

tillämpandet av densamma.

På grund av vad sålunda anförts kan kontrollstyrelsen icke anse det

vara styrkt, att några väsentliga svårigheter av fabriksteknisk art föreligga för

genomförande av kontrollstyrelsens förslag.

_ Kontrollstyrelsen hade förutsatt, att proposition skulle kunnat avgivas

till riksdagen i så god tid, att tillämpning av de föreslagna bestämmelserna

skulle kunna äga rum från den 1 maj 1923 (sommarterminen). På grund av

den långt framskridna tiden synes det numera icke vara möjligt, att ikraftträdandet

äger rum vid nämnda tidpunkt, utan får kontrollstyrelsen hemställa,

att ikraftträdandet uppskjutes till det nästa tillverkningsårets början den

1 oktober 1923.

Med hänsyn till de invändningar, som framställts av Uppsala ångkvarns

aktiebolag, nämligen att tillämpandet av utbytesberäkningen näppeligen låter

sig genomföra efter medeltal för varje månad, anser kontrollstyrelsen, att sagda

beräkning vid varje fabrik bör grunda sig på tillverkningen av jäst och brännvin

under hela tillverkningsåret.

Såvitt kontrollstyrelsen kunnat finna, har riktigheten av de av kontrollstyrelsen

föreslagna utbytestalen bekräftats, möjligen med undantag för utbytestalet

för melassinmäskning, som måhända föreslagits något för högt. Såsom

anförts av skånska ingenjörsklubben, behöver, enligt nyare erfarenheter,

vid användning av melass som enbart inmäskningsmaterial alkoholutbytet ej

överstiga det vid användning av spannmål erhållna.

De av kontrollstyrelsen föreslagna olika utbytestalen för enbart melassinmäskning

och för annan inmäskning voro betingade av de uppgifter, som

vid det första utlåtandets avgivande voro tillgängliga. Utbytestalen för melassinmäskning

hava emellertid under nuvarande förhållanden här i landet

endast teoretisk betydelse, enär ingen svensk fabrik för närvarande bedriver

jästtillverkning med enbart melassinmäskning. Från såväl bageriidkarnas

jästaktiebolag (Jästängen) som ock från svenska jästfabriksaktiebolaget har

framhållits, att kontrollstyrelsens förslag till utbytestal för enbart melassinmäskning

skulle uppmuntra till användning av melass i stället för spannmål,

samt att såväl jäst som sprit härigenom skulle försämras. Denna invändning

synes närmast kunna motivera en sänkning av utbytestalet vid melassinmäskBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 151 höft. (Nr 188.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Skånska

ingenjörs
klubben.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

ning, vilket i sådant fall med åberopande av de skäl skånska ingenjörsklubben

anfört skulle kunna sättas till 80 liter brännvin av normalstyrka för 100 kilogram

jäst. Därest Kungl. Maj:t skulle finna, att en dylik sänkning bör komma

till stånd, har kontrollstyrelsen intet att erinra mot att vid sådant förhållande

även utbytestalet vid annan inmäskning än enbart melassinmäskning, på grund

av den ringa skillnad, som förelåge mellan utbytestalen, höjes till 80 liter

brännvin å 50 procent för varje 100 kilogram jäst, varigenom ett enhetligt utbytestal

vunnes, något som för enkelhetens skull också vore önskvärt.

Till belysande av frågan om vilka konsekvenser beträffande den framställda

jästbrännvinskvantitetens storlek kontrollstyrelsens förslag skulle medföra,

vill styrelsen till sist anföra följande. Enligt kemiska industrikontorets

på jästfabrikanternas uppgifter tydligen grundade meddelande skulle under

tillverkningsåret 1922—1923 i Sverige framställas 5,600,000 kilogram jäst. Med

ett utbytestal av 75 liter brännvin av normalstyrka för 100 kilogram jäst erhållas

4,200,000 liter brännvin av normalstyrka, eller större kvantitet än den i

medeltal för åren 1910—1916 erhållna. Höjes utbytestalet till 80, erhållas

4,480,000 liter brännvin av normalstyrka. Även med det lägsta föreslagna utbytestalet

är sålunda inskränkningen av jästbrännvinsframställningen icke

större, än att den nätt och jämt återför utvecklingen till läget före kriget,

varvid samtidigt icke får förglömmas, att annan brännvinsframställning under

tiden högst väsentligt måst inskränkas.

Vad slutligen vidkommer den av bageriidkarnas jästaktiebolag ifrågasatta

anordningen, att kvantiteten sprit skulle beräknas, icke såsom nu är

fallet på vikten ’ren pressad jäst’ utan på den kvantitet råmaterial, som användes,

må framhållas, att, även om ett sådant system kan synas teoretiskt

tillfredsställande, kontrollen skulle bliva långt mera omfattande och i följd

härav kontrollkostnaderna större. En råmaterialskontroll skulle nämligen

kräva anställande av flere kontrollörer vid samma jäst bränneri.»

I sitt till kontrollstyrelsens skrivelse fogade yttrande framhåller

skånska ingenjörsklubben, att jästfabrikationen kunde, allt efter prisläget

å de utvunna produkterna, inställas på ökning eller minskning av

endera av dessa produkter. Påståendet att en begränsning av brännvinsproduktionen

vid jästfabrikerna till den omfattning, som kontrollstyrelsen

föreslagit, nödvändiggjorde omändringar av fabrikernas maskinella

utrustning hade, enligt klubbens mening, följaktligen intet stöd i

verkligheten. Den av jästfabrikanterna företrädda uppfattningen, att

jäst från de jästfabriker, som arbetade med låg spritutvinning, vore

sämre än jäst från de fabriker, som arbetade med hög spritutvinning,

vore felaktig. Som stöd härför ville klubben åberopa vissa analysutlåtanden

från Jörgensens jäsningsfysiologiska laboratorium i Köpenhamn.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition Nr 188.

Det lärer vara obestridligt, att den av kontrollstyrelsen väckta Departement»- frågan är av den betydelse, att den påkallar statsmakternas uppmärk- e,iefen‘

samhet. På grund av kända förhållanden har brännvinskonsumtionen

i Sverige under do senaste åren minskats i avsevärd grad och produktionen

som följd härav måst i motsvarande utsträckning inskränkas.

De kvantiteter brännvin, som tillverkas vid de egentliga lantbruksbrännerierna

i södra Sverige, uppgå numera icke till mer än hälften eller

tredjedelen av vad som tillverkades före kriget. Sulfitspritfabrikerna

hava också av skäl, på vilka jag i detta sammanhang saknar anledning

närmare ingå, vissa svårigheter att inom landet vinna avsättning för sin

tillverkning.

Samtidigt hava emellertid de svenska jästfabrikerna i ej ringa

grad ökat sin produktion av brännvin. Denna ökning sammanhänger

i viss mån med den ökning av jästproduktionen, som under samma tid

ägt rum, men den torde därjämte, såsom framgår av kontrollstyrelsens

utredning, till avsevärd del vara föranledd av den omständigheten, att

jästfabrikerna anordnat sin tillverkning på sådant sätt, att det relativa

utbytet av brännvin stegrats. Mot en sådan stegring vore enligt min

mening i och för sig mindre att erinra, därest den kunde anses vara en

nödvändig följd av modernare tillverkningsmetoder. Det lärer emellertid,

av vad som från olika håll i ärendet anförts, framgå, att så ej varit

förhållandet. Under sådana omständigheter finner jag vägande skäl

föreligga att söka få till stånd en begränsning av jästspritproduktionen.

Kontrollstyrelsen har ansett en dylik begränsning böra ernås genom

intagande i brännvinstillverkningsförordningen av föreskrifter om ett

högsta tillåtet utbyte av brännvin för varje ett hundra kilogram jäst,

som tillverkas. Kommerskollegium, som på angivna skäl icke finner

sig kunna förorda ett omedelbart antagande av ett dylikt förslag, anser

kraven på en begränsning av jästfabrikernas spritproduktion, som enligt

dess mening icke i och för sig saknar fog, kunna tillgodoses genom

frivillig överenskommelse mellan jästfabrikerna och aktiebolaget Vinoch

spritcentralen. Kommerskollegium hänvisar härvid till det förhållandet,

att redan för tillverkningsåret 1 oktober 1922 — 30 september

1923 genom dylik överenskommelse viss reduktion av jästsprittillverkningen

åvägabragts, och uttalar, att hinder icke torde möta för en dylik

frivillig uppgörelse angående jästspritleveransema även för tillverkningsåret

1923—1924. Svenska jästfabriksaktiebolaget har ock sedermera

förklarat sig villigt medverka till en begränsning av leveranskvantiteten

jästbrännvin under tillverkningsåret 1 oktober 1923—1 oktober 1924

till 5,500,000 liter brännvin av normalstyrka. I likhet med kontroll
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

styrelsen anser jag det emellertid vara riktigast, att statsmakterna

själva fatta beslut om en så viktig reglering av näringslivet som den

nu ifrågasatta.

Med hänsyn till vissa av de invändningar, som framförts mot det

av kontrollstyrelsen framlagda förslaget, anser jag mig dock ej kunna

förorda detsamma oförändrat.

Från jästfabrikanternas sida har mot kontrollstyrelsens förslag rests,

bland annat, den invändningen, att fastställandet av ett visst för alla

jästfabriker lika utbytestal skulle förorsaka omkostnader för ombyggnader

och ändrad apparatur, som åtminstone i viss mån skulle kunna undvikas,

därest allenast den totalkvantitet sprit, som finge tillverkas i samband

med pressjästberedning, maximerades. Kontrollstyrelseu har gentemot

en dylik anordning erinrat, att därvid förutsattes, att alla jästfabriker

vore sammanslutna i ett enda företag, något som icke vore förhållandet.

Vad styrelsen sålunda anfört anser jag dock icke vara avgörande. Bestämmelserna

kunna lämpligen givas den form, att det kan läggas i

Kungl. Maj:ts hand att bestämma fördelningen på de särskilda jästfabrikerna,

varvid Kungl. Maj:t lärer böra taga all skälig hänsyn till frivillig

överenskommelse om fördelning mellan de olika fabrikerna av

den fastställda maximikvantiteten. Kan enighet fabrikerna emellan icke

vinnas, har Kungl. Maj:t att träffa sitt avgörande under hänsynstagande

till jästproduktionens storlek vid respektive fabriker och övriga på frågan

inverkande omständigheter. I överensstämmelse med dessa synpunkter

är det förslag, som jag funnit mig böra förorda till antagande, utarbetat.

Enligt upplysningar, som kommit mig tillhanda, kan jästproduktionen

för tillverkningsåret 1 oktober 1923—30 september 1924 beräknas

komma att uppgå till 5,800,000 kilogram. Det av kontrollstyrelsen i

dess senare skrivelse föreslagna utbytestalet 80 innebär, om man utgår

från en jästproduktion av nyss angiven storlek, att under tillverkningsåret

1923—1924 skulle få tillverkas högst 4,640,000 liter jästbrännvin

av normalstyrka. Med det av kontrollstyrelsen i dess första skrivelse

föreslagna utbytestalet 75 — det för jästbrännerier med enbart melassinmäskning

föreslagna högre utbytestalet 110 lärer, såsom ock av kontrollstyrelsen

framhålles, här i landet sakna praktisk betydelse, enär för

närvarande ingen fabrik använder enbart melass såsom inmäskningsämne

— skulle högsta tillåtna jästbrännvinsproduktionen bliva 4,350,000

liter. Efter övervägande av de på frågan inverkande omständigheter

finner jag mig böra föreslå, att den högsta kvantitet jästbrännvin, som

må framställas, fastställes till 4,500,000 liter av normalstyrka för helt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.

tillverkningsår räknat. Med den utformning, jag givit förslaget, lärer

detta icke kunna medföra några alltför stora svårigheter för jästfabrikerna.

Med hänsyn till önskvärdheten av att jästfabrikerna beredes skälig tid

för anpassning efter de nya bestämmelserna, anser jag, att bestämmelserna

böra träda i kraft först från och med det tillverkningsår, som

tager sin början den 1 oktober innevarande år.

Då det lärer vara önskvärt, att praktisk erfarenhet vinnes i fråga

om verkningarna av de av mig föreslagna bestämmelserna, innan de

definitivt antagas, anser jag, att de ej böra intagas i brännvinstillverkningsförordningen

utan utfärdas genom särskild förordning, vars

giltighetstid begränsas till tillverkningsåret 1 oktober 1923—30 september

1924.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning om begränsning av den

myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

antaga berörda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att

proposition, av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Departement»-

chefens

hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 151 käft. (Nr 188).

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:150 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sam a1 i texten
  2. BevU 1923:35 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med p s. 1 i texten