Med förslag till förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning
1923-03-16 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:188, Med förslag till förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
1
Nr 188.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas
i sammanhang med pressjästberedning; given Stockholms
slott den 16 mars 1923.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen
antaga härvid fogade förslag till förordning om begränsning av den
myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 151 käft. (Nr 188.)
1
2
Kungl. Maj:ts ''preposition Nr 188.
Förslag
till
förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas
i sammanhang med pressjästberedning.
Härigenom förordnas, som följer:
1 §■
I sammanhang med pressjästberedning må brännvin framställas
till en myckenhet av sammanlagt högst 4,500,000 liter av normalstyrka
för helt tillverkningsår räknat.
2 §•
Kungl. Maj:t fastställer årligen före den 1 september för varje
jästfabrik den andel av den i 1 § omförmälda myckenhet brännvin, som
under påföljande tillverkningsår må vid fabriken tillverkas.
Ansökan för ändamål, som nu sagts, skall vara av fabrikant till
Kungl. Maj:t inlämnad före utgången av juli månad.
8 §■
På kontrollstyrelsen ankommer att utfärda de särskilda kontrollföreskrifter,
som må finnas erforderliga för övervakande därav, att tillverkning
av brännvin vid jästfabrik icke sker till större myckenhet än
som för fabriken fastställts.
4 §•
Tillverkas vid jästfabrik större myckenhet brännvin än den enligt
2 § fastställda, vare straffet böter från och med femhundra till och med
tiotusen kronor.
5 §•
Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
3
6 §•
Åtal för förseelse mot denna förordning anstiilles av vederbörande
allmänna åklagare.
Åtal skall anliängiggöras vid allmän domstol.
Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse,
varom nu är sagt, fortsätter samma förseelse, skall, för varje gång
stämning därför utfärdats och delgivits, fällas till de böter, som för
dylik förseelse äro bestämda.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1923; dock att
vad i 2 § stadgas skall tillämpas redan före nämnda dag. Förordningen
upphör att gälla den 30 september 1924.
4
Kungl. Maj:t8 proposition Nr 189.
Kontrollm
styrelsen.
Utdrag av protokollet över fin ansar en den, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den
16 mars 1923.
N ärvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Schlyter, Örne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:
I skrivelse den 29 december 1922 har kontrollstyrelsen hemställt
om avlåtande av proposition till innevarande års riksdag med förslag
till sådana ändringar i förordningen den 11 oktober 1907 angående
tillverkning av brännvin, att för de fabriker, där brännvin framställes i
samband med press]ästberedning skulle fastställas ett visst högsta utbyte
av brännvin i förhållande till den tillverkade kvantiteten jäst.
Kontrollstyrelsens berörda skrivelse är i huvudsak av följande
lydelse:
»Enligt 2 § 2 mom. i gällande bränn vinstill verkningsförordning må i sammanhang
med pressjästberedning brännvinstillverkning äga rum jämväl under
den del av året, då brännvinstillverkning i allmänhet icke är tillåten (månaderna
maj—september), under de särskilda villkor, Kungl. Maj:t prövar erforderliga.
Ifrågavarande villkor hava meddelats i 35 § av ordningsstadgan för bränn vinsbrännerierna
i riket den 3 april 1908 (nr 25 s. 9). Där stadgas, att vid bränneri,
där pressjäst beredes, brännvinstillverkning må utövas även under tiden mellan
den 1 maj och den 1 oktober, dock endast för tillvaratagande av den vid jästberedning
såsom biprodukt uppkomna alkoholen samt under villkor, att vid bränneriet
under föregående tillverkningstid från den 1 oktober till den 1 maj blivit tillverkade
minst 20,000 kilogram ren jäst. Vidare föreskrives, att tillverkningen
under tiden mellan den 1 maj och 1 oktober skall så bedrivas, att kvantiteten ren
jäst uppgår till minst 25 kilogram eller vid bränneri, där melass användes såsom
råämne, till minst 45 kilogram för varje hektoliter brännvin av normalstyrka.
Ifrågavarande stadganden meddelades ursprungligen i en kungörelse den
18 mars 1898 (nr 21) — dock skulle utbytet ifråga om jäst vid användning av
melass såsom råämne uppgå till minst 50 kilogram för varje hektoliter brännvin
av normalstyrka. Tidigare hade bestämmelserna varit betydligt lindrigare, men då
några jästfabriker uppenbarligen tillverkade jäst allenast för att få bränna brännvin
under sommarterminen, befunnos skärpta bestämmelser erforderliga. Då utsädes
opaginerad Kontrollera mot PDF
b
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
bestämt, iitt brännvinsbränningen vid jästfabrikerna skulle få äga rum endast för
tillvaratagande av den vid jästberedningen såsom biprodukt uppkomna alkoholen.
De utbytestal, som därjämte bestämdes, grundade sig på erfarenheter från den dåvarande
jästfabrikationen. I slutet av 1890-talet voro emellertid tillverkningsmetoderna
jämförelsevis oenhetliga. Dels ti llämpades den äldre skumjästmetoden,
som föranledde ett mycket stort utbyte av brännvin, dels användes också den vid
denna tidpunkt jämförelsevis nya luftjästmetoden, som gav ett relativt litet brännvinsutbyte.
Vid skumjästmetoden växlade utbytet mellan 17.6 och 33.2 kilogram
jäst per 100 liter brännvin, under det att jästutbytet vid luftjästmetoden var
lägst 60 men ofta betydligt mer än 100 kilogram per 100 liter brännvin av normalstyrka.
Vid utarbetandet av de erforderliga bestämmelserna nödgades man
taga hänsyn till de synnerligen växlande utbytesresultaten. På grund av dessa
förhållanden medgiva de i 1898 års ovanberörda kungörelse fastställda och i stort
sett ännu gällande utbytestalen ett mycket stort utbyte av brännvin. Om gällande
utbytestal omräknas i förhållande till 100 kilogram ren jäst, få sålunda tillverkas
400 liter brännvin eller vid bränneri, där melass användes såsom råämne, 222 liter
brännvin av normalstyrka. Ifrågavarande utbytestal äro så höga, att det verkliga
brännvinsutbytet vid de svenska jästbrännerierna sedan år 1898 aldrig tillnärmelsevis
nått dessa tal.
Denna omständighet sammanhänger därmed, att sedan år 1898 tillverkningsmetoderna
i hög grad fullkomnats. Det ända till år 1918 efter hand sjunkande
brännvinsutbytet vid jästfabrikerna torde väsentligen bero på att luftjästmetoden
numera genomförts vid samtliga fabriker. Tillverkningsåret 1902—1903 framställdes
per 100 kilogram ren jäst i medeltal för rikets samtliga jästbrännerier 229 liter
brännvin. Utbytet av brännvinet sjönk därefter under de följande tillverkningsåren,
så att brännvinsutbytet tillverkningsåret 1909—1910 var 171 liter per 100
kilogram ren jäst, 1912—1913 115 liter per 100 kilogram ren jäst, 1914—1915 105
liter samt de bägge tillverkningsåren 1915—1916 och 1916—1917 102 liter per 100
kilogram ren jäst. Därefter har brännvinsutbytet ånyo ökats, så att under tillverkningsåret
1920—1921 erhöllos 141 liter samt under tillverkningsåret 1921—1922 147
liter brännvin per 100 kilogram ren jäst---. Sagda utbytestal äro emellertid
endast medeltal för rikets samtliga brännerier. Under tillverkningsåret 1920—1921
har ett bränneri erhållit över 200 liter brännvin per 100 kilogram jäst och två
brännerier mellan 190 och 200 liter brännvin per 100 kilogram ren jäst, under det
att ett bränneri icke framställt mer än 75 liter brännvin per 100 kilogram ren jäst.
För de övriga brännerierna hava under sagda period utbytestalen växlat mellan
123 och 141 liter per 100 kilogram ren jäst. Den tillverkade kvantiteten brännvin
under det första tiotalet år av 1900-talet höll sig omkring 6,000,000 liter, men
sjönk från tillverkningsåret 1909—1910 snabbt och utgjorde under tiden 1911—1918
omkring och under 4,000,000 liter. Från tillverkningsåret 1918—1919 har den
tillverkade kvantiteten snabbt ökats och utgjorde åren 1918—1919 och 1919—1920
omkring 6,300,000 liter, året 1920—1921 cirka 7,350,000 liter samt året 1921—1922
cirka 8,200,000 liter.
Med hänsyn därtill, att jästfabrikationen under senaste fyra tillverkningsåren
endast varierat mellan 5,100,000 och 5,500,000 kilogram, är enligt kontrollstyrelsens
mening den betydande ökningen av brännvinstillverkningen i förhållande
till jästfabrikationen värd att särskilt uppmärksammas. Vilka än orsakerna äro
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
till utvecklingen inom jäst fabrikationen under de senaste åren, torde det i varje
fall icke kunna göras gällande, att tillverkningsmetoderna nödvändiggöra den betydande
stegringen i brännvinsutbytet. Det torde väl ligga närmast till hands att
antaga, att det pris, som under de senare åren erhållits för brännvinet, uppmuntrat
jästfabrikanterna att öka brännvinsutbytet.
Jästbrännvinet är emellertid en mindervärdig vara och av sämre beskaffenhet
än annat i landet av jordbruksprodukter framställt brännvin. För att kunna i
den myckenhet, det nu förekommer, användas till förtäringsändamål underkastas
det en dubbel rening. Härigenom uppkomma dubbla reningskostnader i jämförelse
med annat brännvin. I trots härav anses det renade jästbrännvinet icke
kunna användas till högre brännvinskvaliteter. Reningsverken åsamkas sålunda
ökade kostnader på detta brännvin. I våra grannländer är jästbrännvinstillverkningen
icke på långt när så stor. I Danmark framställas enligt uppgift endast
200.000 liter sprit å 100 procent med en tillverkning av cirka 5,000,000 kilogram
jäst; i Norge användes all den framställda jästspriten för denatureringsändamål.
Med hänsyn därtill, att vid reningen av jästbrännvin reningsförlusterna
äro betydande, erhålles jämförelsevis mycket sekunda sprit (cirka 30 procent), som
endast kan användas för denatureringsändamål. Härigenom inskränkes användningsområdet
för sulfitspriten. Under de senaste åren hava, såsom framhållits av
sulfitspritsakkunniga, delvis under uppmuntran från statens sida anlagts åtskilliga
sulfltbrännerier. För sulfitspritfabrikerna möter det nu, på grund av den stora
tillgången på sekunda sprit, som väsentligen härstammar från jästfabrikerna, stora
svårigheter att vinna avsättning för det tillverkade sulfitbrännvinet. Men även
lantbruksbränneriernas avsättning har menligt påverkats av den ökade jästbrännvinstillverkningen.
På grund av den minskade efterfrågan å brännvin hava de
egentliga lantbrukshrännerierna i södra Sverige icke kunnat annat än till någon
del utnyttja sin tillverkningskapacitet, och de kvantiteter, som tillverkas vid dessa
hrännerier, uppgå numera per år icke till mer än hälften eller tredjedelen av vad
de tillverkade före kriget. Men samtidigt har den framställda jästbrännvinskvantiteten
ökats från omkring 4,000,000 liter av normalstyrka före kriget till cirka
8.200.000 liter tillverkningsåret 1921—1922.
På grund av nu anförda förhållanden gäller det enligt kontrollstyrelsens
mening att avväga jästbrännvinsproduktionen med hänsyn till annan brännvinsproduktion
och med hänsyn tagen till den i gällande ordningsstadga uttalade
grundsatsen, att brännvinstillverkning vid jästfabrikerna får ske ''endast för tillvaratagande
av den vid jästberedning såsom biprodukt uppkomna alkoholen’. Det
gäller med andra ord, att jästfabrikerna verksamt förhindras att göra brännvinsframstäilning
till huvudändamål för fabrikationen, och detta torde kunna ske
genom att ändrade utbytestal fastställas. Situationen är nu såtillvida gynnsammare
än år 1898, att samma tillverkningsmetod (luftjästmetoden) numera tillämpas
vid samtliga fabriker. Det föreligger därför möjligheter att väsentligt nedbringa
utbytestalen.
Uppgifter angående det normala utbytet av brännvin vid en jästfabrikation,
där brännvinet tillvaratages endast såsom biprodukt, föreligga i dr. W. Kibys
år 1912 offentliggjorda arbete ’P resshe fe fa b r i kat i o n ’. Enligt vad däri uppgives,
ställer sig brännvinsutbytet olika vid användning av melass såsom råämne och
vid användning av andra råämnen. Vid melass såsom råämne erhållas ungefär
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 188.
7
lika många liter brännvin av normalstyrka som kilogram jäst (Kiby sid. (i08—
611), under det att vid inmäskning av spannmål erhållas 40 procent jäst och omkring
12 procent sprit å 100 procent (Kiby sid. 570—571), vilket motsvarar 60 liter
brännvin av normalstyrka per 100 kilogram jäst. En annan fackman på området
doktor Fritzweiler, som från den 1 oktober 1922 är generaldirektör för tyska
riksspritmonopolet i Berlin, framhåller i eu den 17 april 1922 dagtecknad skrivelse,
som ställts till kontrollstyrelsens förfogande---, att man tidigare i Tyskland
räknat med ett utbyte av 20—24 kilogram pressjäst och 20 liter sprit å 100 procent
ur 100 kilogram mäskämnen (spannmål och majs). Sedan år 1910 hade
emellertid tillämpats ett nytt förfarande, som är baserat på kall behandling från
början, lång jästid samt starkt luftande vid tunnflytande vört. Härigenom utvinnes
ur spannmål och majs 40 procent god jäst och 10 till 12 procent sprit
beräknat efter 100 procent. Doktor Fritzweiler framhåller, att, om ur 100 kilogram
mäskämnen erhålles mer sprit än 13 liter (å 100 procent), när spannmål
användes, och mer än 16 liter (å 100 procent) vid användning av melass, det
vore att antaga, att fabrikationen strävade efter framställning av brännvin i
stället för av jäst; å andra sidan finge man antaga, att vid ett spritutbyte ned
till cirka 6 liter ur 100 kilogram mäskämnen jästen vore tillräckligt god, men
att man vid mindre spritmängder ej kunde räkna med varaktiga utbyten av drivkraftig
ren jäst.
Det är av intresse att mot bakgrunden av doktor Fritzweilers nyss refererade
uttalande om mängden av den sprit, som framställdes ur 100 kilogram
mäskämnen, när fabrikationen strävade efter framställning av brännvin i stället
för av jäst, ställa den svenska jästbrännvinstillverkningen under tillverkningsåret
1920—1921. Då inmäskades 13,807,221 kilogram spannmål, 3,768,127 kilogram
melass, 402,200 kilogram sirap och 2,774,120 kilogram maltgrodd eller sammanlagt
19,751,668 kilogram råämnen och framställdes 7,345,946 liter brännvin av
normalstyrka. För varje 100 kilogram inmäskade råämnen erhöllos alltså 35 liter
brännvin av normalstyrka. Sagda utbytestal är sålunda högre än den av doktor
Fritzweiler angivna siffran 26 liter av normalstyrka (13 liter å 100 procent) vid
spannmålsinmäskning och 32 liter av normalstyrka (16 liter å 100 procent) vid
melassinmäskning. Att märka är, att ifrågavarande siffra, 35 liter brännvin av
normalstyrka per 100 kilogram mäskämnen under tillverkningsåret 1920—1921, är
en medelsiffra för samtliga jästbrännerier. Flera brännerier hava ett långt större
hrännvinsutbyte per 100 kilogram mäskämnen. Det kan därför med fog göras
gällande, att de svenska jästfabriker, som hava höga utbytestal för brännvinet,
mera sträva efter att framställa brännvin än att tillverka jäst. Dessa fabriker synas
därför icke hava ställt sig den i ordningsstadgan angivna grundsatsen till
efterrättelse, att brännvinstillverkningen är medgiven endast för tillvaratagande
av den vid jästberedningen såsom biprodukt uppkomna alkoholen.
Enligt kontrollstyrelsens mening böra de utbytestal, som kunna fastställas
för brännvinstillverkningen i förhållande till jästfabrikationen, grundas på de av
doktor Kiby och doktor Fritzweiler angivna medeltalen. Vid spannmålsinmäskning
synes ett utbytestal av 60 liter av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst kunna
tagas till utgångspunkt. Enär emellertid flera av de svenska jästfabrikerna samtidigt
med spannmål använda melass som inmäskningsämne —• i medeltal till 25
procent av samtliga mäskämnen — och brännvinsutbytet vid melass är högre och
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
då därjämte en säkerhetsmarginal uppåt synes vara skälig, torde för jästbrännerierna
i allmänhet böra fastställas ett bränn vinsutbyte av högst 75 liter brännvin
av normalstyrka per 100 kilogram ren jäst. Vid de brännerier, som under hela
tillverkningsåret skulle använda enbart melass jämte jästnäringsmedel, är emellertid
ett högre utbytestal skäligt, och anser kontrollstyrelsen detta tal inklusive
säkerhetsmarginal, kunna fastställas till 110 liter brännvin av normalstyrka per
100 kilogram ren jäst.
Därest den föreslagna åtgärden skall erhålla verklig effekt och åstadkomma
en begränsning av jästspritproduktionen, är det nödvändigt, att den avser jästfabrikernas
brännvinstillverkning under hela tillverkningsåret. Det är sålunda
icke tillräckligt, att reglerande bestämmelser, såsom hittills, i ordningsstadgan meddelas
att gälla allenast för tiden 1 maj—1 oktober, enär i så fall jästfabrikernas
spritproduktion under tiden mellan den 1 oktober och den 1 maj skulle vara
oreglerad. Men skola bestämmelserna ifråga avse hela tillverkningsåret, lärer Kungl.
Maj:t, med hänsyn till innehållet i 2 § 2 mom. i brännvinstillverkningsförordningen,
icke kunna meddela dessa bestämmelser i ordningsstadgan, utan torde det
vara erforderligt, att frågan förelägges riksdagen, varvid regleringen av jästbrännvinstillverkningen
realiseras genom en ändring av 2 § 2 mom. i brännvinstillverkningsförordningen.
----. Utöver vad kontrollstyrelsen härovan anfört såsom motiv för de
föreslagna utbytestalen, tillåter sig styrelsen framhålla, att, därest en betryggande
kontroll skall kunna anordnas, det högre utbytestalet endast får gälla vid bränneri,
där under hela tillverkningsåret enbart melass jämte jästnäringsmedel användes som
inmäskningsämne. Vid alla andra brännerier och sålunda även de, vid vilka melass
användes under en del av året (uteslutande eller i förening med andra inmäskningsämnen),
skall sålunda det lägre utbytestalet (75 liter per 100 kilogram) gälla. Till
jästnäringsmedel räknas maltgrodd, ammoniumsalter, superfosfat och dylikt. — I
gällande ordningsstadga har den kvantitet brännvin, som högst får tillverkas,
ställts i relation till kvantiteten Ten jäst’. I ''Särskilda föreskrifter rörande kontrollen
vid brännvinsbrännerierna’ (21 §) har kontrollstyrelsen närmare angivit,
huru kvantiteten Ten jäst’ skall beräknas. Kontrollstyrelsen förutsätter, att dylika
föreskrifter fortfarande skola meddelas, men har ansett, att begreppet Ten
jäst’ i förordningen bör närmare preciseras till Ten, pressad jäst’ d. v. s.
jäst, ur vilken vattnet genom pressning är utdrivet, så att torrsubstansen hos
jästen utan tillsats av potatismjöl uppgår till cirka 25 procent. — Med hänsyn
därtill, att på grund av framsteg i jästfabrikationen lägre utbytestal för brännvinsframställningen
framdeles kunna vara tänkbara, torde det böra lämnas Kungl.
Maj:t öppen rätt att fastställa lägre utbytestal eller de andra villkor, som kunna
vara erforderliga.
Enär det synes vara av vikt, att tillverkningen av jästbrännvin så snart
som möjligt begränsas, har kontrollstyrelsen föreslagit, att den ifrågasatta förordningen
skall träda i kraft den 1 maj 1923, före vilken tidpunkt det synes kunna
förutsättas, att riksdagen fattat beslut i ärendet.
Vid de förhandlingar, som ägt rum inom kontrollstyrelsen beträffande förevarande
spörsmål, har styrelsen haft överläggningar med de av chefen för finans
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
9
departementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1920 för revision
av brännvinstillverkningsförordningen tillkallade sakkunnige herrar ledamoten
av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Sven Persson i Fritorp, överkontrollören,
fil. dr. C. von Schéele, direktören V. Tham och direktören E. Vennerberg.
De sakkunnige hava enhälligt tillstyrkt framläggande av förslag i ämnet
av det innehåll, kontrollstyrelsen föreslagit.»
I anledning av kontrollstyrelsens framställning har utlåtande infordrats
från kommerskollegium samt tillfälle beretts flertalet jästfabrikanter
inom landet och Sveriges bränm-riidkareförening att avgiva
yttranden. Därjämte hava aktiebolaget Svensk sprit samt Västernorrlands
och Jämtlands läns handelskammare inkommit med skrivelser i
frågan.
Kommerskollegium, som i ärendet införskaffat yttranden från
Sveriges kemiska industrikontor, Stockholms handelskammare, Skånes
handelskammare, Smålands och Blekinge handelskammare, handelskammaren
i Karlstad samt handelskammaren i Gävle, anför i sitt utlåtande,
efter att hava lämnat en redogörelse för vad från olika håll i ärendet
framkommit, för egen del i huvudsak följande:
»Det synes kollegium ostridigt, att jästfabrikerna från och med år 1919 ökat
sin sprittillverkning något utöver vad åren närmast före världskriget må hava
ansetts normalt. Med hänsyn till den förebragta utredningen angående de anledningar
— delvis av tillfällig art —, som föranlett sagda förhållande, vill dock
kollegium icke beteckna denna ökning såsom anmärkningsvärd.
Jästfabrikernas andel i den totala leveranskvantiteten inhemskt brännvin
har emellertid vid den sjunkande konsumtionen och då jästfabrikerna åtnjutit genom
kontrakt tryggad avsättning för hela sin spritproduktion, förskjutit sig till jästfabrikernas
förmån, under det de två återstående inhemska huvudgrupperna av
sprittillverkare, jordbruksbrännerier och sulfitspritfabriker, fått underkasta sig synnerligen
kännbara inskränkningar i sina avsättningsmöjligheter. Att vid sådant
förhållande fråga uppstått om en reglering nedåt av jästfabrikernas spritproduktion
är ganska naturligt, och kravet på en sådan reduktion torde i och för sig icke
sakna fog. Från jästfabrikernas sida synes ej heller föreligga något principiellt
motstånd i sak, att döma bland annat av den omständigheten, att viss frivillig
begränsning redan av dem företagits för innevarande tillverkningsår.
Vidkommande denna reglering har nu kontrollstyrelsen föreslagit, att i förordningen
angående tillverkning av brännvin skulle införas bestämmelser av den
huvudsakliga innebörd, att brännvinstillverkning i samband med pressjästberedning
icke skulle få äga rum i större utsträckning än vad som motsvarar 75 liter
brännvin av normalstyrka för 100 kilogram ren pressad jäst, respektive vid melassbränning
100 liter av normalstyrka, Kungl. Maj:t dock obetaget att fastställa ännu
lägre utbytestal för brännvinet. I förhållande till tidigare bestämmelser av motsvarande
art i ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket — 400 liter brännBihany
till riksdagens protokoll 1923. 1 sarnl. 151 höft. (Nr 188.) 2
Kommers
kollegium.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
Sveriges kemiska
industriko
ni or.
vin av normalstyrka för 100 kilogram ren jäst, respektive vid melassbränning
222.2 liter brännvin av normalstyrka — skulle de nya utbytestalen, vilka äro
avsedda att gälla redan från och med den 1 maj 1923, innebära en högst betydande
åtstramning. Även i förhållande till de utbyten, som motsvara den avtalade leveransmängden
för innevarande år, 6.5 miljoner liter, skulle förslagets genomförande
betyda en avsevärd inskränkning av beräknade och kontrakterade leveranser jästsprit.
De invändningar, som från jästfabrikernas sida rests mot den ifrågasatta
lagstiftningsåtgärden, synas kollegium i mycket vara befogade. I den av kontrollstyrelsen
förebragta motiveringen har kollegium ej heller kunnat finna tillräckliga
skäl för ett statsingripande av föreslagen art. Särskilt synes den jäsningstekniska
utredning, som ligger till grund för de föreslagna nya utbytestalen, icke vara övertygande.
Vidare råda inom olika av kommerskollegium hörda korporationer alldeles
motsatta meningar om de ekonomiska konsekvenserna för jästfabrikerna av
de påtänkta bestämmelserna.
Ärendets brådskande natur har icke medgivit kollegium att i sistnämnda
avseenden verkställa en så ingående utredning, som skulle vara erforderlig för att
med säkerhet avgiva ett bestämt omdöme. Kollegium anser emellertid, att de
framställningar av saken, som innehållas i yttrandena från Sveriges kemiska industrikontor
och Stockholms handelskammare, sannolikt komma det verkliga förhållandet
nära. Full visshet lärer emellertid endast kunna vinnas genom fortsatt
utredning av ärendet under medverkan av representanter för jästfabrikerna och
för speciell svensk sakkunskap inom zymotekniken.
Vid sådant förhållande kan kollegium icke förorda ett omedelbart antagande
av kontrollstyrelsens förevarande förslag, utan synes detta böra underkastas förnyad
utredning och'' prövning.
Kollegium finner ett sådant förfaringssätt så mycket mera att förorda, som
i avvaktan å resultatet av omprövningen utväg faktiskt icke saknas för en tillfällig
reglering av jästfabrikernas sprittillverkning. Hinder torde nämligen icke
möta för eu frivillig uppgörelse mellan jästfabrikerna och Vin- och spritcentralen
angående viss begränsning av jästspritleveranserna även under kommande tillverkningsår
1923/1924.
Därtill kommer, att en sådan uppgörelse, även om den komme att avse
lägre årskvantitet än för närvarande är avtalad, kunde lämna jästfabrikerna möjlighet
att åstadkomma reduktionen genom kraftigare inskränkning vid någon eller
några fabriker än vid andra, vilket otvivelaktigt skulle innebära stora tekniska
fördelar under en övergångstid.
Kravet från det allmännas sida å en reduktion av jästsprittillverkningen
lärer icke nödvändigtvis behöva föranleda, att de enskilda jästfabrikanterna åläggas
att alla hålla lika låga utbytestal, utan torde åtminstone tillsvidare kunna tillgodoses
genom minskning av jästindustriens sammanlagda tillverkningskvantitet av
brännvin.»
Sveriges kemiska industrikontor avstyrkte i sitt till kommerskollegium
avgivna yttrande kontrollstyrelsens förslag. Såsom skäl härför
anförde industrikontoret, att utbytet av brännvin vid jästfabrikerna i
förhållande till utbytet av jäst mycket väsentligt understege det enligt
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
ordningsstadgan för rikets brännerier högsta tillåtna relativa utbytet.
Den absolut taget mycket betydande stegringen av den tillverkade kvantiteten
jästbrännvin, som kraftigast framträdde under tillverkningsåret
1 oktober 1921—1 oktober 1922, sammanhängde med den ökade åtgången
av jäst. Vid den tillämpning av vissa tyska experters uttalanden
på svenska förhållanden, som kontrollstyrelsen gjort, hade styrelsen
enligt industrikontorets mening bortsett från att de svenska och tyska
fabrikerna arbetade under väsentligt olika förhållanden. Den metod för
jästframställning, som i allmänhet tillämpades i Tyskland, lämnade ett
betydligt mindre utbyte av brännvin än i Sverige använda metoder.
Den tvska jästen vore emellertid av lägre kvalitet än den, som framställdes
i Sverige. Kontrollstyrelsens förslag förutsatte med nödvändighet
i detalj andra metoder än de i Sverige använda. Metoderna vore emellertid
antingen hemlighållna eller patenterade, och deras förvärvande
kunde således endast ske mot dryga licensavgifter. Eu övergång till
en ny metod krävde ej blott delvis ny apparaturuppsättning utan även
betydande byggnadstekniska förändringar. Industrikontoret ville emellertid
framhålla, att den starka ökning av jästbrännviusproduktionen, som
ägt rum, kunnat föranleda så pass stora olägenheter för övriga spritproducenter,
att eu minskning i densamma varit önskvärd. En sådan
hade emellertid redan ägt rum på frivillighetens väg, och man kunde
utgå ifrån att ytterligare reducering komme att ske.
Av de handelskammare, som uttalat sig i ärendet, funno sig Stockholms
handelskammare och handelskammaren i Karlstad, utan att direkt
motsätta sig en viss reglering av jästspritproduktionen, dock böra förorda
sakens ordnande på frivillighetens väg med undvikande såvitt
möjligt av lagstiftningens ingripande. Skånes handelskammare, Smålands
och Blekinge handelskammare samt Västernorrlands och Jämtlands läns
handelskammare förordade kontrollstyrelsens förslag. De sistnämnda
framhöllo härvid, att, medan produktionen av jästsprit avsevärt ökats,
såväl potatisbrännerier som sulfitspritfabriker måst avsevärt inskränka
sin produktion. Skånes handelskammare uttalade, att, efter de upplysningar,
som den från sakkunnigt håll inhämtat, det ej av tekniska skäl
torde möta något hinder att antaga de av kontrollstyrelsen föreslagna
bestämmelserna. Smålands och Blekinge handelskammare framhöll
särskilt, att det icke vore nödvändigt att bedriva jästfabrikationen på
sätt, som skett i Sverige de senaste åren. En eventuell övergång till
lägre jästutbyte skulle icke heller, enligt vad handelskammaren från
Handels
kamrarna.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
Jäst fabrikanterna.
sakkunnigt håll inhämtat, föranleda särskilda omkostnader för nyanskaffning
och ombyggnad.
I de yttranden, som inkommit från jästfabrikanterna, restes åtskilliga
invändingar mot det av kontroll styrelsen framlagda förslaget.
Under framhållande av att ingen representant för jästfabrikerna haft
tillfälle att deltaga i de överläggningar, som föregått förslagets framläggande,
hävdade jästfabrikanterna den uppfattningen, att förslaget
icke vilade på eu tillfredsställande jäsningsteknisk utredning. Särskilt
betonades, att den tillämpning på svenska förhållanden, som kontrollstyrelsen
gjort av vissa tyska uttalanden, icke vore berättigad. Den av
kontrollstyrelsen omförmälda »luftjästmetoden» voro icke eu enhetlig
metod utan ett gemensamt namn för en mängd sinsemellan i många
avseenden växlande metoder. Den metod, som mera allmänt tillämpades
i Tyskland, lämnade visserligen ett avsevärt mindre utbyte av brännvin
än de svenska metoderna, men den jäst, som framställdes, vore å andra
sidan av väsentligt lägre kvalitet än den, de svenska fabrikerna framställde.
Vidare skulle den av kontrollstyrelsen föreslagna generella, för
alla fabriker likformiga begränsningen av jästspritproduktionen medföra
betydande kostnader för ombyggnader av fabrikerna och ändrad apparatur.
Kostnaderna bleve ock större ju snabbare begränsningen måste
ske. Därjämte krävde förvärvande av patenterade metoder ej o!etydliga
kostnader. Ur jästfabrikernas sjmpunkt vore det vida att föredraga,
att i stället för fastställandet av viss för alla fabriker lika relation
mellan den kvantitet jäst och den kvantitet sprit, som producerades, eu
begränsning av den sammanlagda kvantitet jästsprit, som finge framställas
i landet, fastställdes. I sådant fall vore det tekniskt att föredraga,
att begränsningen till en början 6kedde vid enstaka företag,
varigenom erfarenhet vunnes om lämpligaste sättet att anordna jästtillverkning
med tillräckligt låg spritutvinning för att motsvara de nya
kraven i sådan riktning, på samma gång som kostnaderna för ändringarnas
genomförande begränsades.
För att ernå detta vore emellertid enligt jästfabrikanternas mening
särskild lagstiftning icke erforderlig. Den relativa stegring av jästspritproduktionen,
som ägt rum under de senaste åren, hade varit betingad
av tillfälliga omständigheter. Genom överenskommelse med aktiebolaget
Vin- oeh spritcentrulen hade dessutom redan jästspritproduktionen, som
under tillverkningsåret 1921—1922 uppgått till 8.2 miljoner liter brännvin
av normalstyrka, för tillverkningsåret 1922 —1923 begränsats till
6.5 miljoner liter brännvin av normalstyrka.
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
Sveriges bränneriidkareförening tillstyrkte i princip kontrollstyrelsens
förslag men ansåg de föreslagna ntbytestalen för höga och påyrkade
därför deras ytterligare nedsättande. Föreningen vide särskilt
framhålla, att, medan jästsprittillverkningen under de senare åren ökat,
produktionen vid potatisbrännerierna måst av olika anledningar kraftigt
inskränkas, vilket varit för jordbruket, särskilt potatisodlingen, mycket
oförmånligt.
Aktiebolaget Svensk sprit, som representerar landets samtliga
sulfitspritfabriker, tillstyrkte likaledes kontrollstyrelsens förslag. Bolaget
erinrade därvid särskilt om sulfitspritindustriens på grund av de ringa
avsättningsmöjligheterna för sulfitsprit synnerligen betryckta läge. Under
de fyra sista åren hade, framhölls det, endast ett fåtal av sulfitspritfabrikerna
kunnat hållas i drift. Bolaget har därjämte sedermera
överlämnat en särskild utredning angående jästsprittillverkningen i
Sverige med kritik av de av jästfabrikanterna fram torda synpunkter.
Särskilt framhålles i denna, att det ej vore för jäst fabrikerna tekniskt
nödvändigt att bedriva jästtillverkningen med så stort jästsprit utbyte,
som skett. Därjämte bestrides under anförande av vissa skäl det från
jästfabrikanthåll framförda påståendet, att ett genomförande av kontrollstyrelsens
förslag skulle betinga ny apparatuppsättning och eventuella
om byggnader av fabrikslokalerna.
Sedan kommerskollegii utlåtande och övriga i det föregående refererade
yttranden inkommit, har ärendet för avgivande av nytt yttrande
remitterats till kontrollstyrelsen. Kontrollstyrelsen anför i sitt i följd
härav avgivna utlå ande i huvudsak följande:
»Från åtskilliga håll har ifrågasatts, att den begränsning av brännvinstillverkningen
vid jästbrännerierna, vars erforderlighet icke från något båll
synes hava bestritts, lämpligast borde åvägabringas genom en frivillig överenskommelse
mellan jästfabrikerna å den ena sidan och aktiebolaget vin- och
spriteentralen å den andra. Denna uppfattning bar företrätts av kommerskollegium,
kemiska industrikontoret, Stockholms handelskammare och handelskammaren
i Karlstad. Såsom ett stöd för en sådan anordning bar särskilt hänvisats
till den frivilliga överenskommelse, som redan träffats för tillverkningsåret
1922—23. Kontrollstyrelsen, som ingalunda saknade kännedom om nämnda
överenskommelse, när styrelsen avgav sitt förslag i ärendet, var emellertid
då och är alltjämt av den uppfattningen, att det ur allmän synpunkt måste vara
riktigast att statsmakterna själva fatta beslut om en så viktig reglering av
näringslivet som den nu ifrågasatta. Varken hittills gällande avtal, om vilka
kontrollstyrelsen också äger noggrann kännedom, eller nya förbindelser, som
kunna komma att avgivas från jästfabrikanternas sida till partihandelsbolaget,
torde enligt kontrollstyrelsens mening kunna ersätta eller göra överflödig den
Sveriges
bränneri
idkare
förening.
Aktiebolaget
Svensk sprit,
Kontroll
styrelsen
-
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
inskränkning genom lagstiftning av jästbrännvinsframställningen, som kontrollstyrelsen
alltjämt finner vara synnerligen starkt sakligt motiverad.
Men skall ett statsingripande äga rum, låter sig detta näppeligen göra
på annat sätt än genom en lagstiftning i ämnet, som avser tillverkningen vid
varje fabrik. Från jästfabrikernas sida har visserligen gjorts gällande, att,
om en begränsning borde ske, det syntes tillfyllest, att den sammanlagda
myckenheten av vid jästfabrikerna framställd sprit maximerades. En sådan
anordning förutsätter emellertid, att samtliga jästfabriker skulle vara sammanslutna
i ett enda företag. Så är emellertid icke förhållandet. För närvarande
finnas i Sverige fyra fabriker, som äro sammanslutna i svenska jästfabriksaktiebolaget
(nämligen fabrikerna i Göteborg, Tomelilla, Nässjö och Rotebro)
samt fyra fristående fabriker (i Stockholm, Jästängen, Uppsala och Kungskvarn),
av vilka fabrikerna i Stockholm och Jästängen emellertid uppgivas stå
svenska jästfabriksaktiebolaget nära. Dessutom finnes en fabrik i Gävle, som
arbetar utan spritutvinning. Huru lagstiftningen skulle kunna genomföra en
begränsning av brännvinstillverkningen vid samtliga de jästfabriker, som
arbeta med spritutvinning, utan att bestämmelserna skulle gälla varje särskild
fabrik, hava jästfabrikanterna icke ens antytt.
Den enklaste och riktigaste metoden synes därför vara, att en begränsning
av brännvinstillverkningen äger rum vid varje fabrik, vilket kontrollstyrelsen
i sitt utlåtande av den 29 december 1922 också föreslagit.
Mot detta förslag hava från jästfabrikernas sida framställts vissa erinringar,
som jämväl framförts av kommerskollegium och kemiska industrikontoret.
Innebörden av dessa erinringar är dels att kontrollstyrelsens förslag
icke skulle vila på en tillfredsställande jäsningsteknisk utredning ifråga om de
föreslagna gränsvärdena för tillåten spritmängd, dels att förslaget skulle innebära
en alltför brådstörtad och genomgripande omläggning av jästfabrikationen.
I sistnämnda avseende har anförts, att jästfabrikerna skulle nödgas dels inköpa
patenter för den nya tillverkningen med mindre spritutvinning, dels verkställa
ombyggnader och anskaffa ny apparatur.
Vad först beträffar den påstådda otillfredsställande jäsningstekniska utredningen,
har det anförts, att någon sakkunnig på detta område icke deltagit
i ärendets handläggning. Häremot vill kontrollstyrelsen framhålla, att styrelsen
grundat sitt förslag på de ingående utredningar, som verkställts av en
framstående tysk jäsningstekniker, dr W. Kiby. Gent emot honom har visserligen
anförts, att hans arbete är tio år gammalt, men denna omständighet
torde närmast lämna säkerhet för att kontrollstyrelsen icke byggt sitt förslag
på alltför nymodiga metoder. Från svenska jästfabriksaktiebolagets sida medgives,
att dessa metoder ej heller varit obekanta, samt att bolaget ''delvis’
använt dem under tiden 1914—1917. Under sagda år var också spritutvinningen
den lägsta som förekommit (lika mängd sprit mot lika vikt jäst), men om anledningarna
till att bolaget övergivit dessa metoder lämnar bolagets yttrande
ingen verklig upplysning. Att kontrollstyrelsens förslag grundar sig på tillförlitlig
jäsningsteknisk utredning, vitsordas också av den på detta område
sakkunnige f. d. professorn i kemisk teknologi vid kungl. tekniska högskolan
Peter Klason, vilkens uttalande härjämte i avskrift bifogas.
15
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
Svenska jästfabriksaktiebolaget gör visserligen gällande, att värdet av en
jästfabrikationsmetod bör grundas dels på den framställda jästens kvalitet, dels
ock på att procentuellt så mycket som möjligt av den använda råvaran förädlas
till nyttig produkt. I förstnämnda hänseende framhålles, att jiist, framställd
efter den tyska (Braasch’) metoden, skulle komma att innehålla alltför stor procent
mykoderma, varigenom jästens för brödbakning värdefulla egenskaper
skulle bliva mindre och särskilt dess hållbarhet röna menligt inflytande —
något som vore till nackdel i vårt land, där jästen vore underkastad längre
transporter och lagringstid. Kontrollstyrelsen är icke övertygad därom, att
den jäst, som framställes vid fabriker med stor spritutvinning, är överlägsen
jäst, som framställts i samband med låg spritutvinning. Som stiid för denna
uppfattning tillåter sig kontrollstyrelsen hänvisa till bilagda, av skånska ingenjörsklubben
verkställda utredning och därvid fogade bilagor, av vilka inhämtas,
att enligt analyser, verkställda på ett danskt jäsningsfysiologiskt laboratorium,
jästprov från Tomelilla jästfabrik, som arbetat med mycket hög spritutvinning,
visade tämligen stark utveckling av mykoderma, under det att ett jästprov
från Uppsala jästfabrik, som arbetar med ungefär den spritutvinning, kontrollstyrelsen
föreslagit, uppvisade endast svag utveckling av mykoderma. Sistnämnda
jästsort har fått det bästa omdömet av alla undersökta jästprov. Det
av svenska jästfabriksaktiebolaget gjorda påståendet, att den enligt tyska metoder
framställda jästen är av väsentligt lägre kvalitet än den vid svenska
fabriker framställda, innebär sålunda i varje fall en betydlig överdrift.
Vidkommande därefter svenska jästfabriksaktiebolagets uttalande därom,
att värdet av en jästfabrikationsmetod jämväl bör grundas på att procentuellt
så mycket som möjligt av den använda råvaran förädlas till nyttig produkt,
lärer detta endast kunna förstås sålunda, att därmed menas ekonomiskt nyttig
produkt. Med denna innebörd låter sig svenska jästfabriksaktiebolagets förfarande
att tillverka så mycket brännvin, som skett, väl försvara. Bolaget har
ju uppgivit, att anledningen till de senaste årens höga brännvinsutbyten delvis
varit, att bolaget hade inneliggande betydande lager spannmål, som det gällde,
att ’så hastigt som möjligt realisera’. På grund av de höga brännvinsprisen
erhöll bolaget för detta brännvin ett pris, som knappast motiveras av brännvinets
kvalitet. _En fortsättning på denna väg synes emellertid kontrollstyrelsen
ingalunda tillrådlig, enär det måste anses såsom ett allmänt intresse, att
icke mera jästbrännvin tillverkas än det, som nödvändigt måste erhållas vid en
jästfabrikation, inrättad utan hänsyn till att erhålla högt brännvinsutbyte. På
grund av gällande, på lång tid slutna kontrakt är nämligen jästbrännvinet med
hänsyn till kvaliteten överbetalt i förhållande till annat brännvin.
Det har från jästfabrikernas sida anförts, att anledningen till jästbrännvinets
dåliga beskaffenhet skulle vara, att fabrikerna icke själva finge i tillräcklig
grad rena brännvinet, och uppgiva fabrikerna, att kontrollstyrelsen förvägrat
dem att verkställa sådan rening. Så vitt kontrollstyrelsen kunnat finna
av tillgängliga handlingar, har ett sådant förbud aldrig meddelats, så mycket
mindre som fabrikerna enligt 9 § 1 mom. i brännvinstillverkningsförordningen
äro oförhindrade att verkställa rening.
I detta sammanhang vill kontrollstyrelsen upptaga till bemötande vad
som från svenska jästfabriksaktiebolagets sida anförts därom, att de svenska
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
fabrikerna arbeta med annat råmaterial än de tyska. Den svenska spannmålen
skulle enligt bolagets mening äga en i allmänhet mycket låg halt av jästgivande
äggviteämnen, vilken omständighet vore ägnad att öka brännvinsutbytet
på jästutbytets bekostnad. Gent emot denna uppfattning tillåter sig
kontrollstyrelsen hänvisa till ovan åberopade nttalande av f. d. professorn P.
Klason, vilken anför, att någon olikhet emellan spannmålen här i landet och i
Tyskland icke finnes.
Kontrollstyrelsen anser sig med vad ovan anförts hava tillräckligt bemött
vad från jästfabrikernas sida anförts därom, att den av styrelsen förebragta
utredningen skulle i jäsningstekniskt avseende vara otillfredsställande.
Utom den sakkunskap, som kontrollstyrelsen haft till stöd för sin ursprungliga
framställning, har kontrollstyrelsen numera f ått stöd även f rån skånska ingen jörsklubben
och professorn P. Klason, som båda vitsordat de av kontrollstyrelsen
föreslagna utbytestalen. Förslaget har också stöd i det faktiska förhållandet,
att en av jästfabrikerna, nämligen Uppsala ångkvarns aktiebolag sedan flera
år tillbaka arbetat med låg spritutvinning och stort jästutbyte samt härvid
lyckats framställa en mycket god jäst. Den omständigheten, att flertalet jästfabrikanter
hävda en motsatt uppfattning, och att deras skäl framförts även
av kemiska industrikontoret, synes kontrollstyrelsen icke vara av natur att vid
ett objektivt övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter
rubba resultaten av den utredning, kontrollstyrelsen verkställt.
Kontrollstyrelsen vill därefter övergå till de mot styrelsens förslag framställda
invändningarna av fabriksteknisk art.
Från svenska jästfabriksaktiebolagets sida har för kontrollstyrelsen framhållits
följande.
En övergång till metoder med större jästutvinning skulle för bolagets
fabriker vara förenad med betydande svårigheter och förluster. Beredning av
jäst enligt metoden med större jästutvinning skulle kräva längre jästid och i
följd härav större jäskarsutrymme. Kravet på tillbyggnader skulle därför
uppkomma. Vidare skulle anspråken på luftkompressorerna för luftning av
jästen ökas och kraftanläggningen få bliva mera omfattande. På särskilt de
större fabrikerna funnes icke tillräckliga reserver för att emotse de större kraven.
Metoderna, enligt vilka högt jästutbyte erhölles, vore vidare patenterade,
och det skulle vara förenat med stora kostnader att inköpa rätten att använda
sådana metoder. Bolaget hade redan ingått preliminärt avtal om inköp av en
sådan metod (en i Danmark patenterad metod), som bolaget ämnade tillämpa
vid en av sina fabriker. Metoden krävde emellertid betydande förändringar,
som icke omedelbart skulle kunna verkställas.
Även om kontrollstyrelsen icke anser uteslutet att på några fabriker
vissa ändringar måste vidtagas vid en övergång till metoden för jästframställning
enligt de utbytestal, kontrollstyrelsen föreslagit, håller kontrollstyrelsen
före, att dessa förändringar icke på långt när bliva av den omfattning, som
svenska jästfabriksaktiebolaget velat göra gällande. Såsom redan förut omnämnts
erhålles det utbytestal, kontrollstyrelsen föreslagit, vid en av de svenska
fabrikerna (Uppsala ångkvarns aktiebolag), och dess apparatur torde icke i
något viktigare avseende skilja sig från andra svenska jästfabrikers. Den
metod, som användes vid sagda fabrik, är ej heller patenterad. Enligt vad som
17
Kanyl. Maj:ts proposition Nr 188.
från sakkunnigt håll uppgivits för kontrollstyrelsen, kunna också de svenska
jäst fabrikerna utan större förändringar av sin apparatur övergå till de av
styrelsen ifrågasatta utbytestalen. Det förtjänar jämväl att erinras, att i det
uttalande, som gjorts av den skånska ingenjörsklubben, uttryckligen framhållits,
att någon ändring i den maskinella utrustningen ej vore behövlig och
att några tekniska svårigheter i övrigt icke förelåge för de svenska jästfabrikerna
att begränsa den nuvarande spritproduktionen till den omfattning, som
föreslagits av kontrollstyrelsen.
Då svenska jästfabriksaktiebolaget talat om de kostnader, som skulle
uppkomma för de svenska jästfabrikerna vid övergång till en annan metod,
torde bolaget hava åsyftat en övergång till den danska metoden, enligt vilken
spritutvinningen utgör endast eu ringa bråkdel av jästutvinningen. Kontrollstyrelsens
förslag avser icke att framtvinga användande av denna danska, patenterade
metod, men förslaget lägger självfallet icke något hinder i vägen för
tillämpandet av densamma.
På grund av vad sålunda anförts kan kontrollstyrelsen icke anse det
vara styrkt, att några väsentliga svårigheter av fabriksteknisk art föreligga för
genomförande av kontrollstyrelsens förslag.
_ Kontrollstyrelsen hade förutsatt, att proposition skulle kunnat avgivas
till riksdagen i så god tid, att tillämpning av de föreslagna bestämmelserna
skulle kunna äga rum från den 1 maj 1923 (sommarterminen). På grund av
den långt framskridna tiden synes det numera icke vara möjligt, att ikraftträdandet
äger rum vid nämnda tidpunkt, utan får kontrollstyrelsen hemställa,
att ikraftträdandet uppskjutes till det nästa tillverkningsårets början den
1 oktober 1923.
Med hänsyn till de invändningar, som framställts av Uppsala ångkvarns
aktiebolag, nämligen att tillämpandet av utbytesberäkningen näppeligen låter
sig genomföra efter medeltal för varje månad, anser kontrollstyrelsen, att sagda
beräkning vid varje fabrik bör grunda sig på tillverkningen av jäst och brännvin
under hela tillverkningsåret.
Såvitt kontrollstyrelsen kunnat finna, har riktigheten av de av kontrollstyrelsen
föreslagna utbytestalen bekräftats, möjligen med undantag för utbytestalet
för melassinmäskning, som måhända föreslagits något för högt. Såsom
anförts av skånska ingenjörsklubben, behöver, enligt nyare erfarenheter,
vid användning av melass som enbart inmäskningsmaterial alkoholutbytet ej
överstiga det vid användning av spannmål erhållna.
De av kontrollstyrelsen föreslagna olika utbytestalen för enbart melassinmäskning
och för annan inmäskning voro betingade av de uppgifter, som
vid det första utlåtandets avgivande voro tillgängliga. Utbytestalen för melassinmäskning
hava emellertid under nuvarande förhållanden här i landet
endast teoretisk betydelse, enär ingen svensk fabrik för närvarande bedriver
jästtillverkning med enbart melassinmäskning. Från såväl bageriidkarnas
jästaktiebolag (Jästängen) som ock från svenska jästfabriksaktiebolaget har
framhållits, att kontrollstyrelsens förslag till utbytestal för enbart melassinmäskning
skulle uppmuntra till användning av melass i stället för spannmål,
samt att såväl jäst som sprit härigenom skulle försämras. Denna invändning
synes närmast kunna motivera en sänkning av utbytestalet vid melassinmäskBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 151 höft. (Nr 188.) 3
Skånska
ingenjörs
klubben.
18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
ning, vilket i sådant fall med åberopande av de skäl skånska ingenjörsklubben
anfört skulle kunna sättas till 80 liter brännvin av normalstyrka för 100 kilogram
jäst. Därest Kungl. Maj:t skulle finna, att en dylik sänkning bör komma
till stånd, har kontrollstyrelsen intet att erinra mot att vid sådant förhållande
även utbytestalet vid annan inmäskning än enbart melassinmäskning, på grund
av den ringa skillnad, som förelåge mellan utbytestalen, höjes till 80 liter
brännvin å 50 procent för varje 100 kilogram jäst, varigenom ett enhetligt utbytestal
vunnes, något som för enkelhetens skull också vore önskvärt.
Till belysande av frågan om vilka konsekvenser beträffande den framställda
jästbrännvinskvantitetens storlek kontrollstyrelsens förslag skulle medföra,
vill styrelsen till sist anföra följande. Enligt kemiska industrikontorets
på jästfabrikanternas uppgifter tydligen grundade meddelande skulle under
tillverkningsåret 1922—1923 i Sverige framställas 5,600,000 kilogram jäst. Med
ett utbytestal av 75 liter brännvin av normalstyrka för 100 kilogram jäst erhållas
4,200,000 liter brännvin av normalstyrka, eller större kvantitet än den i
medeltal för åren 1910—1916 erhållna. Höjes utbytestalet till 80, erhållas
4,480,000 liter brännvin av normalstyrka. Även med det lägsta föreslagna utbytestalet
är sålunda inskränkningen av jästbrännvinsframställningen icke
större, än att den nätt och jämt återför utvecklingen till läget före kriget,
varvid samtidigt icke får förglömmas, att annan brännvinsframställning under
tiden högst väsentligt måst inskränkas.
Vad slutligen vidkommer den av bageriidkarnas jästaktiebolag ifrågasatta
anordningen, att kvantiteten sprit skulle beräknas, icke såsom nu är
fallet på vikten ’ren pressad jäst’ utan på den kvantitet råmaterial, som användes,
må framhållas, att, även om ett sådant system kan synas teoretiskt
tillfredsställande, kontrollen skulle bliva långt mera omfattande och i följd
härav kontrollkostnaderna större. En råmaterialskontroll skulle nämligen
kräva anställande av flere kontrollörer vid samma jäst bränneri.»
I sitt till kontrollstyrelsens skrivelse fogade yttrande framhåller
skånska ingenjörsklubben, att jästfabrikationen kunde, allt efter prisläget
å de utvunna produkterna, inställas på ökning eller minskning av
endera av dessa produkter. Påståendet att en begränsning av brännvinsproduktionen
vid jästfabrikerna till den omfattning, som kontrollstyrelsen
föreslagit, nödvändiggjorde omändringar av fabrikernas maskinella
utrustning hade, enligt klubbens mening, följaktligen intet stöd i
verkligheten. Den av jästfabrikanterna företrädda uppfattningen, att
jäst från de jästfabriker, som arbetade med låg spritutvinning, vore
sämre än jäst från de fabriker, som arbetade med hög spritutvinning,
vore felaktig. Som stöd härför ville klubben åberopa vissa analysutlåtanden
från Jörgensens jäsningsfysiologiska laboratorium i Köpenhamn.
19
Kungl. Maj.ts proposition Nr 188.
Det lärer vara obestridligt, att den av kontrollstyrelsen väckta Departement»- frågan är av den betydelse, att den påkallar statsmakternas uppmärk- e,iefen‘
samhet. På grund av kända förhållanden har brännvinskonsumtionen
i Sverige under do senaste åren minskats i avsevärd grad och produktionen
som följd härav måst i motsvarande utsträckning inskränkas.
De kvantiteter brännvin, som tillverkas vid de egentliga lantbruksbrännerierna
i södra Sverige, uppgå numera icke till mer än hälften eller
tredjedelen av vad som tillverkades före kriget. Sulfitspritfabrikerna
hava också av skäl, på vilka jag i detta sammanhang saknar anledning
närmare ingå, vissa svårigheter att inom landet vinna avsättning för sin
tillverkning.
Samtidigt hava emellertid de svenska jästfabrikerna i ej ringa
grad ökat sin produktion av brännvin. Denna ökning sammanhänger
i viss mån med den ökning av jästproduktionen, som under samma tid
ägt rum, men den torde därjämte, såsom framgår av kontrollstyrelsens
utredning, till avsevärd del vara föranledd av den omständigheten, att
jästfabrikerna anordnat sin tillverkning på sådant sätt, att det relativa
utbytet av brännvin stegrats. Mot en sådan stegring vore enligt min
mening i och för sig mindre att erinra, därest den kunde anses vara en
nödvändig följd av modernare tillverkningsmetoder. Det lärer emellertid,
av vad som från olika håll i ärendet anförts, framgå, att så ej varit
förhållandet. Under sådana omständigheter finner jag vägande skäl
föreligga att söka få till stånd en begränsning av jästspritproduktionen.
Kontrollstyrelsen har ansett en dylik begränsning böra ernås genom
intagande i brännvinstillverkningsförordningen av föreskrifter om ett
högsta tillåtet utbyte av brännvin för varje ett hundra kilogram jäst,
som tillverkas. Kommerskollegium, som på angivna skäl icke finner
sig kunna förorda ett omedelbart antagande av ett dylikt förslag, anser
kraven på en begränsning av jästfabrikernas spritproduktion, som enligt
dess mening icke i och för sig saknar fog, kunna tillgodoses genom
frivillig överenskommelse mellan jästfabrikerna och aktiebolaget Vinoch
spritcentralen. Kommerskollegium hänvisar härvid till det förhållandet,
att redan för tillverkningsåret 1 oktober 1922 — 30 september
1923 genom dylik överenskommelse viss reduktion av jästsprittillverkningen
åvägabragts, och uttalar, att hinder icke torde möta för en dylik
frivillig uppgörelse angående jästspritleveransema även för tillverkningsåret
1923—1924. Svenska jästfabriksaktiebolaget har ock sedermera
förklarat sig villigt medverka till en begränsning av leveranskvantiteten
jästbrännvin under tillverkningsåret 1 oktober 1923—1 oktober 1924
till 5,500,000 liter brännvin av normalstyrka. I likhet med kontroll
-
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
styrelsen anser jag det emellertid vara riktigast, att statsmakterna
själva fatta beslut om en så viktig reglering av näringslivet som den
nu ifrågasatta.
Med hänsyn till vissa av de invändningar, som framförts mot det
av kontrollstyrelsen framlagda förslaget, anser jag mig dock ej kunna
förorda detsamma oförändrat.
Från jästfabrikanternas sida har mot kontrollstyrelsens förslag rests,
bland annat, den invändningen, att fastställandet av ett visst för alla
jästfabriker lika utbytestal skulle förorsaka omkostnader för ombyggnader
och ändrad apparatur, som åtminstone i viss mån skulle kunna undvikas,
därest allenast den totalkvantitet sprit, som finge tillverkas i samband
med pressjästberedning, maximerades. Kontrollstyrelseu har gentemot
en dylik anordning erinrat, att därvid förutsattes, att alla jästfabriker
vore sammanslutna i ett enda företag, något som icke vore förhållandet.
Vad styrelsen sålunda anfört anser jag dock icke vara avgörande. Bestämmelserna
kunna lämpligen givas den form, att det kan läggas i
Kungl. Maj:ts hand att bestämma fördelningen på de särskilda jästfabrikerna,
varvid Kungl. Maj:t lärer böra taga all skälig hänsyn till frivillig
överenskommelse om fördelning mellan de olika fabrikerna av
den fastställda maximikvantiteten. Kan enighet fabrikerna emellan icke
vinnas, har Kungl. Maj:t att träffa sitt avgörande under hänsynstagande
till jästproduktionens storlek vid respektive fabriker och övriga på frågan
inverkande omständigheter. I överensstämmelse med dessa synpunkter
är det förslag, som jag funnit mig böra förorda till antagande, utarbetat.
Enligt upplysningar, som kommit mig tillhanda, kan jästproduktionen
för tillverkningsåret 1 oktober 1923—30 september 1924 beräknas
komma att uppgå till 5,800,000 kilogram. Det av kontrollstyrelsen i
dess senare skrivelse föreslagna utbytestalet 80 innebär, om man utgår
från en jästproduktion av nyss angiven storlek, att under tillverkningsåret
1923—1924 skulle få tillverkas högst 4,640,000 liter jästbrännvin
av normalstyrka. Med det av kontrollstyrelsen i dess första skrivelse
föreslagna utbytestalet 75 — det för jästbrännerier med enbart melassinmäskning
föreslagna högre utbytestalet 110 lärer, såsom ock av kontrollstyrelsen
framhålles, här i landet sakna praktisk betydelse, enär för
närvarande ingen fabrik använder enbart melass såsom inmäskningsämne
— skulle högsta tillåtna jästbrännvinsproduktionen bliva 4,350,000
liter. Efter övervägande av de på frågan inverkande omständigheter
finner jag mig böra föreslå, att den högsta kvantitet jästbrännvin, som
må framställas, fastställes till 4,500,000 liter av normalstyrka för helt
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 188.
tillverkningsår räknat. Med den utformning, jag givit förslaget, lärer
detta icke kunna medföra några alltför stora svårigheter för jästfabrikerna.
Med hänsyn till önskvärdheten av att jästfabrikerna beredes skälig tid
för anpassning efter de nya bestämmelserna, anser jag, att bestämmelserna
böra träda i kraft först från och med det tillverkningsår, som
tager sin början den 1 oktober innevarande år.
Då det lärer vara önskvärt, att praktisk erfarenhet vinnes i fråga
om verkningarna av de av mig föreslagna bestämmelserna, innan de
definitivt antagas, anser jag, att de ej böra intagas i brännvinstillverkningsförordningen
utan utfärdas genom särskild förordning, vars
giltighetstid begränsas till tillverkningsåret 1 oktober 1923—30 september
1924.
Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning om begränsning av den
myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med pressjästberedning,
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
antaga berörda förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att
proposition, av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Grip.
Departement»-
chefens
hemställan.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 151 käft. (Nr 188).
4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:150 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sam a1 i texten
- BevU 1923:35 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om begränsning av den myckenhet brännvin, som må framställas i sammanhang med p s. 1 i texten