Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse av rubriken nr 749 för plåtoch bleckvaror i gällande tulltaxa

1923-03-16 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:196, Angående ändrad lydelse av rubriken nr 749 för plåtoch bleckvaror i gällande tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

1

Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad lydelse

av rubriken nr 749 för plåt- och bleckvaror i gällande tulltaxa;

given Stockholms slott den 16 mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den

16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Linddqyist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,

Hansson, Åkerman, Schlyter, örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anför:

Enligt bestämmelsen i den efter rubrik nr 896 i gällande tulltaxa

intagna anmärkning skall för järnvaror, hänförliga till någon av rubrikerna

nr 882—884 eller 894—896 och vägande per stycke högst

10 kilogram, tillkomma såsom särskild tilläggstull, då de äro förgyllda

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 159 käft. (Nr 196—197.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Generaltull
styrelsen.

eller försilvrade, 80 öre per kilogram, och då de äro polerade, förnicklade,

emaljerade, lackerade, lormässingade eller g;ilvaniskt bronserade,

35 öre per kilogram. Den sålunda stadgade förhöjningen av grundtullen

för det fall, att varans yta är på visst sätt bearbetad, skall alltså

tillämpas endast i fråga om artiklar av högst 10 kilograms vikt.

Nämnda viktbegränsning vid tillämpningen av de på grund av

ytbehandlingen gällande högre tullsatserna saknar helt och hållet motsvarighet

beträffande de med förenämnda järnvaror i tull beskattningshänseende

eljest tämligen likställda, till rubrikerna nr 747—754 liänförliga

plåt- och bleckvaror. De för ytbehandlade sådana varor fastställda

tullsatserna gälla nämligen oberoende av vikten per stycke, i det

att tullen per kilogram skall utgå för förgyllda och försilvrade artiklar

(rubrik 747) med 1 krona, för emaljerade (rubrik 748) med 40 öre och

för förnicklade, förkopprade, förmässingade, bronserade eller lackerade

(rubrik 749) med 50 öre per kilogram.

I skrivelse den 31 januari 1923 har generaltullstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta, att rubrikerna nr 748

och 749 i gällande tulltaxa skola erhålla följande ändrade lydelse:

Plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda:

748 Emaljerade, vägande per stycke netto högst 10 kg.... 1 kg. 40 öre

749 Förnicklade, förkopprade, förmässingade, bronserade

eller lackerade, vägande per stycke netto högst

10 kg.................................................................................. 1 » 50 »

Efter att hava erinrat om tulltaxans bestämmelser i fråga om ytbehandlade

järnvaror samt på enahanda sätt behandlade plåt- och bleckvaror

ävensom framhållit den mellan berörda båda grupper av varor

förekommande olikhet i avseende å tullbeskattningen har generaltullstyrelsen

till stöd för sin nyssberörda hemställan vidare anfört i huvudsak

följande.

Denna principiella olikhet i fråga om tullbeskattningen av ytbehandlade järnvaror

och på liknande sätt behandlade plåt- och bleckvaror hade icke förefunnits

i 1906 års tulltaxa. Enligt denna taxa hade nämligen båda dessa slag av artiklar

hänförts till någon av rubrikerna 426 eller 427, för vilka hade gällt den allmänna

bestämmelsen, att en till någon av dem hänfårlig vara, som vägde mera än 10

kilogram per stycke, skulle för den överskjutande vikten beläggas med en tull av

endast 4 öre per kilogram. Emellertid hade 1906 års tulltaxekommitté ansett, att

den hänsyn till förhållandet mellan varans vikt och värde, som i sistnämnda tull
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr HJ6.

3

taxa fatt sitt uttryck i stadgandet om tullsatsernas reducering pa angivet sätt,

skulle kunna bättre göras gällande genom uppdelning av ifrågavarande artiklar i olika

viktgrupper med lägre tullsats per viktenhet för tyngre än för lättare vara, vilken

uppdelning, vad plåt- och bleckvaror beträffade, dock skulle hava större betydelse

endast ifråga om egentliga plåtslagararbeten. Under alla förhållanden hade kommittén

ansett givet, att för bleck- och plåtvaror, försedda med någon dyrbarare

ytbetäckning, intet behov av olika, efter vikten lämpade tullsatser förefunnes. Av

denna anledning hade kommittén föreslagit, att berörda uppdelning skulle inskränkas

till att avse allenast artiklar, som saknade ytbetäckning eller voro försedda

med annan sådan än förgyllning, försilvring, emaljering, förnickling, förkoppring,

förmässingande, bronsering eller lackering.

Den av kommittén på sin tid uttalade uppfattningen rörande obehövligheten

av att uppdela de ytbehandlade plåt- och bleckvarorna efter deras vikt per stycke

kunde åtminstone numera icke anses äga berättigande. Tid efter annan hade,

särskilt under de senare åren, förekommit till import olika artiklar, bestående av

grövre plåtarbeten, försedda med någon ytbeteckning, vanligen av sådant slag,

som enligt tullteknisk uppfattning måste betecknas såsom lackering. Dessa artiklar

hade på grund av ovan anförda förhållande betungats med en mycket hög

tull, vilken varit särskilt oläglig i de ofta nog förekommande fall, då den drabbar

transportanordningar och andra för industriellt bruk erforderliga, tekniska hjälpmedel.

Det hade inträffat, att tullen för dylika artiklar uppgått till avsevärt

högre belopp än varans värde.

Den å tyngre plåt- och bleckvaror förekommande ytbetäckningen utgjordes

oftast av lackering. Även andra i rubriken 749 omnämnda slag av ytbehandling

kunde emellertid förekomma, ävensom emaljering. Däremot hade exempel icke förekommit

på att tyngre plåt- och bleckvaror varit förgyllda eller försilvrade. Det

vore att märka, att, jämlikt bestämmelsen i 1 § mom. d) tulltaxeunderrättelserna,

till på ovan angivet sätt ytbehandlade arbeten vore att hänföra alla sådana, som

till någon, om ock ringa del blivit på sådant sätt behandlade. Vad särskilt

lackering beträffade, gåve densamma ofta till resultat synnerligen råa och ojämna

ytor, vilka knappast vore ägnade att i mera avsevärd mån höja varans utseende

utan huvudsakligen syntes hava till ändamål att skydda densamma mot rost.

Sådan lackering torde numera utföras helt enkelt medelst Instrykning med emaljfärgliknande,

hartshaltiga bestrykningsvätskor, som vid torkning utan ugnsbehandling

efterlämnade mer eller mindre glänsande, fasta överdrag. Att en yta efter

dylik bestrykning kunde bliva olika jämn, alltefter som grunden förbehandlats

medelst putsning, spackling eller annan grundning eller till följd av den större

eller mindre jämnhet, ytan erhållit vid valsningen, läge i sakens natur, liksom

även att bestrykningsvätskor av olika kvaliteter måste giva olika resultat. Emellertid

vore det ur tullteknisk synpunkt givetvis omöjligt att för bedömandet av

ytbetäckningens art gå in på sådana spörsmål som grundytans förbehandling,

lackeringsprocedurens förlopp och den använda fernissans eller emaljfärgens kvalitet.

Följaktligen kunde ej heller vid tulltaxans tillämpning göras skillnad mellan

olika kvalitetsgrader av lackering, utan måste även till utförande och utseende

ganska enkla slag av nämnda ytbetäckning tulltekniskt sett betraktas såsom

lackering. Den merkostnad, som sådan ytbetäckning förorsakade vid tillverkningen,

vore också jämförelsevis obetydlig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Yttranden av

fullmäktige i

järnkontoret,

Sveriges industriförbund

och kommerskollegium.

Berörda omständigheter vore givetvis ägnade att i än högre grad framhäva

det oformliga och ur trafikens synpunkt orättvisa i att för ifrågavarande artiklar

icke förefunnes den differentiering av tullsatserna efter vikten per stycke, som vore

genomförd beträffande andra, ej särskilt nämnda järnvaror. Då olägenheterna

härav, särskilt under den senare tiden, gjort sig alltmera gällande, syntes åtgärder

böra vidtagas för avhjälpande av de sålunda påtalade bristerna i tullagstiftningen

på ifrågavarande område. Med hänsyn till den förestående tulltaxerevisionen torde

emellertid den för ändamålet erforderliga förändringen icke böra för närvarande

göras mera omfattande än som oundgängligen krävdes. Den åsyftade förändringen

6yntes lämpligen kunna ernås därigenom, att tillämpningen av rubrikerna nr 748

och 749 inskränktes att gälla endast sådana på i rubrikerna angivit sätt bearbetade

plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda, som hade eu vikt av högst 10 kilogram

per stycke. Vid en sådan förändring skulle på dylikt sätt ytbehandlade artiklar,

som ägde en vikt av mer än 10 kilogram per styck, komma att hänföras till

någon av rubrikerna nr 750—753, i enlighet varmed tullen för artiklarna ifråga

komme att ligga mellan 6 och 15 öre, beroende av vikten per stycke. Härigenom

bleve de största olägenheterna av de nuvarande bestämmelserna avhjälpta, på

samma gång som ett första steg bleve taget till åvägabringande av den överensstämmelse

i tullbeskattningshänseende mellan plåt- och bleckvaror och andra

i tulltaxan ej särskilt nämnda järnvaror, som enligt styrelsens uppfattning vore

av behovet påkallad.

På grund av remiss har kommerskollegium, efter att hava införskaffat

yttranden i ärendet från fullmäktige i järnkontoret och från

Sveriges industriförbund, den 10 mars 1923 avgivit utlåtande över

generaltullstyrelsens ifrågavarande framställning.

I likhet med de hörda korporationerna har kommerskollegium

ansett otvivelaktigt, att den av generaltullstyrelsen föreslagna tilläggsbestämmelsen

vore fullt befogad rörande till tulltaxerubrik 749 hörande,

lackerade plåt- och bleckvaror.

Vad däremot angår övriga av förslaget berörda varuslag hava

såväl fullmäktige i järnkontoret och Sveriges industriförbund som kommerskollegium

förklarat sig icke kunna för närvarande biträda generaltullstyrelsens

förslag.

I fråga om dessa varor hava fullmäktige i järnkontoret åberopat

ett av överingenjören A. Wahlberg i ärendet avgivet yttrande, däri

denne gjort gällande, att med hänsyn till den förestående allmänna

tulltaxerevisionen större förändringar i gällande tulltaxa ej borde göras

än som vore oundgängligen nödvändiga och att fördenskull, då de av

generaltullstyrelsen framhållna olägenheterna närmast gällde lackerade

plåt- och bleckvaror, det syntes tillfyllest, att ändring ägde rum beträffande

dessa.

Sveriges industriförbund har framhållit, att 1906 års tulltaxekommitté

på sin tid verkställt ingående undersökningar i fråga om tullbe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. 5

skattning av bleck- och plåtvaror och därvid funnit, att för sådana

varor, ytbehandlade på något av förenämnda sätt, behov av olika efter

vikten lämpade tullsatser ej förelåge. Med hänsyn härtill och då förbuudet

icke hunnit bilda sig en tillförlitlig uppfattning om verkningarna

för industrien av den föreslagna tillitaxeändringen i andra delar, än som

anginge lackerade plåt- och bleckvaror, har förbundet förklarat sig icke

kunna för närvarande tillstyrka ändringsförslaget beträffande på annat

sätt ytbehandlade varor.

De olägenheter, vilka enligt vad generaltullstyrelsen anfört äro en Departementsföljd

av de nuvarande tulltaxebestämmelserna i fråga om ytbehandlade chefenplåt-

och bleckvaror, hava icke varit från början insedda utan hava

under de senaste åren uppkommit på den grund, att enklare ytbehandling

till skydd mot rost m. m. ägt rum jämväl av grövre plåtoch

bleckvaror. Avsikten torde emellertid icke hava varit, att med

den högre tullsatsen för ytbehandlade sådana varor skulle träffas

större artiklar med så enkel ytbehandling som bestrykning med hartsämnen

eller dylikt. Enligt vad generaltullstyrelsen upplyst förekommer

det numera allt oftare, att grövre plåtslageriarbeten äro överdragna med

dylik enkel ytbetäckning. Det torde icke vara att antaga, att å dylika

arbeten anbringas dyrbarare lackering. På sätt myndigheterna i ärendet

hemställt synes det fördenskull vara lämpligt, att lackerade plåt- och

bleckvaror med en vikt av 10 kilogram per stycke må hänföras till någon

av rubrikerna nr 750—753 samt förty beläggas av en tull mellan 6 och

15 öre allt efter vikten per stycke. Vad däremot angår emaljerade,

förnicklade, förkopprade, förmässingade och bronserade plåt- och bleckvaror

torde på de av fullmäktige i järnkontoret och Sveriges industriförbund

anförda skäl någon ändring för närvarande icke böra föreslås.

Den ändring, vilken skulle äga rum, torde sålunda allenast böra avse

tulltaxerubriken nr 749 och innebära ett tillägg beträffande där avsedda

lackerade varor av innehåll, att sådana varor skola hänföras till

ifrågavarande rubrik, endast om de väga per stycke netto högst 10

kilogram.

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen att

dels besluta, att rubriken nr 749 i gällande tulltaxa skall erhålla

följande ändrade lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Kvantitet

för tull- beräkningen

Tullsats

Kr.

öre

Plåt och bleckvaror, ej särskilt nämnda:

749.

förnicklade, förkopprade, förmässingade eller

bronserade ävensom lackerade, vägande

per stycke netto högst 10 kg................

1 kg.

50

dels ock förklara, att ifrågavarande ändring skall träda i kraft å

dag, som Konungen bestämmer.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenteu

bifalla, och förordnar, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:102 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubriken nr 749 för plåtoch bleckvaror i gällande tulltaxa. s. 5 i texten
  2. BevU 1923:25 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av rubriken nr 749 för plåtoch bleckvaror i gällande tulltaxa. s. 1 i texten