Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror

1923-03-16 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:199, Med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 199.

1

Nr 199.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,

byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror; given

Stockholms slott den 16 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om utgörande av en

särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket

av pärlor med flera lyxvaror.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1923.

1 samt.

161 käft. (Nr 199.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

Förslag

till

förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp,

byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror.

Härigenom förordnas som följer:

I kap. Allmänna grunder för stämpelavgiftens utgörande.

1 §•

1 mom. Vid köp eller byte av äkta pärlor och ädla stenar, av

föremål, i vilka sådana pärlor och stenar äro infattade, samt av smycken

utav guld, silver eller platina, ävensom vid införsel till riket av utomlands

genom köp eller byte förvärvade föremål av angivna slag skall,

med undantag för de fall, varom i 3 § förmäles, för varje föremål, vars

värde överstiger 300 kronor, utgöras en särskild stämpelavgift. Avgiften

utgår med 10 kronor, då föremålets värde icke överstiger 350 kronor,

och därutöver med 5 kronor för varje ytterligare påbörjat belopp av 50

kronor; dock att, där föremål, som nu nämnts, gå i byte mot varandra,

stämpelavgift skall utgöras endast för det belopp, varmed det övriga

vederlag, som må hava betingats vid bytet, överstiger nämnda gränsvärden.

2 mom. Denna förordning äger icke tillämpning i fråga om ädla

stenar, som äro avsedda att omedelbart tjäna vetenskapligt, industriellt

eller annat liknande ändamål.

3 mom. Såsom köp eller byte anses i denna förordning jämväl

avtal, varigenom man av annan betingar sig, att han skall mot vederlag

något förfärdiga, vare sig han skall bestå ämnet därtill eller icke.

4 mom. Värdet av föremål, som i denna förordning avses, skall

vid köp anses motsvara köpeskillingen, stämpelavgiften däri icke inräknad,

och må vid byte eller införsel eller i fall, som avses i 2 §,

ej upptagas till lägre belopp än det, vartill föremålets värde inom riket

vid samma tidpunkt kan skattas.

2 §•

Stämpelavgift enligt denna förordning skall utgöras jämväl då

föremål, som i förordningen avses, av den, som med dylika föremål

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19(J. 3

driver handel, uttages till användning för eget bruk eller för att utan

vederlag överlåtas.

3 §•

Från stämpelavgift enligt denna förordning äro kronan och muséer

befriade.

Frihet från erläggande av stämpelavgift äger jämväl rum:

1) vid överlåtelse, då den, som med här avsedda föremål driver

sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig att föra handelsböcker,

i och för sin rörelse förvärvar dylikt föremål; samt

2) vid införsel,

a) då densamma företages av sådan näringsidkare, som under 1)

omnämnts, i och för rörelsen,

b) då fråga är om föremål, som är avsett att åter från riket utföras,

och

c) då den, för vars räkning införseln äger rum, innehaft föremålet

minst sex månader.

II kap. Om sättet för stämpelavgiftens utgörande samt om kontroll.

4 §•

Den, som i eller utan samband med annan rörelse eller näring

ämnar driva handel med föremål, som i denna förordning avses, vare sig

för egen räkning eller i kommission, skall därom, innan handeln börjas,

göra särskild anmälan, därest handeln skall idkas i Stockholm, hos överståthållarämbetet

och eljest hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen

skall drivas.

Sådan näringsidkare är skyldig föra särskild bok över överlåtelser,

vid vilka stämpelavgift enligt denna förordning skall utgöras. Nämnda

bok skall utvisa dagen för överlåtelsen, föremålet eller föremålen för

densamma, värdet å varje särskilt föremål samt den firmas eller den

persons namn och adress, till vilken överlåtelsen skett.

Anteckning om överlåtelse skall i nämnda bok införas för den

dag, då överlåtelsen äger rum.

I försäljningsboken skall anteckning göras jämväl om förhållande,

som avses i 2 §.

Försäljningsbok skall av den, vilken driver rörelse, varom ovan

sägs, bevaras i två år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

5 §•

För stämpelbeläggning användas enkla beläggningsstämplar (lyxstämplar).

6 §‘

Stämpelbeläggning ombesörjes av överlåtaren.

7 §•

Där överlåtare är jämlikt 4 § skyldig att föra särskild försäljningsbok,

anbringas stämpeln i försäljningsboken, antingen för varje

i boken antecknad överlåtelse eller ock månadsvis inom trettio dagar

efter varje månads slut för de under månaden antecknade försäljningarna.

8 §■

Makulering av i försäljningsboken anbragta stämplar skall verkställas

av de i 11 § omnämnda tillsyningsmän.

9 §.

1 mom. Överlåter annan än den, som är skyldig att föra särskild

försäljningsbok, föremål, som i denna förordning avses, anbringas stämpeln

å avräkningsnota, upptagande dagen för avtalet, föremålet eller

föremålen för avtalet samt värdet å varje särskilt föremål. Avräkningsnota

skall av överlåtaren upprättas och, behörigen stämpelbelagd, inom

tre dagar efter avtalets slutande överlämnas till den, till vilken överlåtelsen

skett. Makuleringen ombesörjes av överlåtaren genom påskrift

med bläck av år, månad och dag samt överlåtarens namn eller initialer.

2 mom. I fall, då jämlikt bestämmelse i tullstadgan föremål,

som i denna förordning avses, skall genom tullförvaltnings försorg

säljas å offentlig auktion, anses tullförvaltningen som överlåtare.

Där någon, utan att själv uppträda som kontrahent, förmedlat avtalet,

åligger det denne att inom tid, som i 1 mom. sägs, upprätta och tillställa

den, till vilken överlåtelsen skett, den stämpelbelagda avräkningsnotan.

Vid försäljning å exekutiv auktion anses auktionsförrättaren såsom

förmedlare.

3 mom. För utgörande av föreskriven stämpel i fall, varom i

denna paragraf sägs, svare i varje fall även den, till vilken överlåtelsen

skett, och åligger det honom att, därest behörigen stämpelbelagd avräkningsnota

icke blivit honom tillställd, därom inom en vecka efter mot
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

tagandet av det eller de överlåtna föremålen göra anmälan hos vederbörande

tillsynsmyndighet eller tillsyningsman.

4 mom. Stämpelavgiften skall i fall, som avses i denna paragraf,

där ej annat avtalats, slutligen vidkännas av överlåtaren.

10 §•

1 mom. Vid införsel till riket av i denna förordning avsett föremål

anbringas stämpel å faktura, om sådan linnes, och eljest å konossement

eller Irakthandling eller ock å tullräkning. Sådan stämpelbeläggning

utföres av vederbörande tullmyndighet, vilken även har att ombesörja

makulering.

Den, för vars räkning införseln äger rum, är pliktig att på anfordran

av tullmyndigheten erlägga stämpelavgiften.

2 mom. Den, vilken vid införsel till riket av föremål, som i

denna förordning avses, gör anspråk på befrielse från skyldighet att

erlägga stämpelavgift, vare, när tullmyndighet finner anledning sådant

påfordra, skyldig avgiva skriftlig försäkran på heder och samvete rörande

förefintligheten av förhållande, som föranleder dylik befrielse.

3 mom. Åro tullmyndighet och avgiftspliktig av olika mening

angående stämpelavgiftens beräknande, varde frågan därom genom tullmyndighetens

försorg hänskjuten till generaltullstyrelsens prövning.

11 §■

Tillsyn över efterlevnaden av här ovan givna föreskrifter tillkommer

överståt.hållarämbetet och länsstyrelserna.

Sådan tillsyn utövas genom särskilda tillsyningsmän, som utses

av överståthållarämbetet för rörelse, som drives inom Stockholm, och

eljest av vederbörande länsstyrelse. Nämnda tillsyningsmän äga uppbära

dels särskilt arvode, som på förslag av överståthållarämbetet eller

länsstyrelserna fastställes av Kungl. Maj:t, dels ock vid resor i och för

uppdragets fullgörande resekostnads- och traktamentsersättning enligt

tredje klassen i gällande resereglemente.

12 §.

Den, vilken med föremål, som i denna förordning avses, driver

sådan rörelse, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker, är

skyldig att, när helst så påfordras, för tillsyningsmannen förete sina

försäljningsböcker samt andra handlingar och räkenskaper, såvitt de

avse nämnda rörelse.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

Tredskas någon att fullgöra vad honom sålunda åligger, äge överståthållarämbetet

eller länsstyrelsen förelägga den treds kande vite och

till sådant vite fälla.

Tillsyningsman vare pliktig att, då annan tillsyningsman för fullgörande

av-sin granskningsplikt äskar upplysning om visst angivet förhållande,

meddela vad han i sådant hänseende vid företagen granskning

inhämtat. Vad tillsyningsman sålunda eller vid fullgörande av sin granskningsplikt

inhämtat, må tillsyningsman yppa allenast i fall, då sådant

erfordras för anmälan till åtal för förseelse mot denna förordning eller

ock för utredning vid domstol i mål av dylik beskaffenhet.

III kap. Ansvarsbestämmelser.

13 §.

Underlåter den, som enligt 7 § är skyldig att föra försäljningsbok,

att i sådan bok göra behörig anteckning om skedd överlåtelse eller

om förhållande, som avses i 2 §, eller att i försäljningsboken anbringa

stämpel, böte från och med två till och med trettio gånger det felande

stämpelbeloppet. Lag samma vare, där den, som enligt 9 § är pliktig

upprätta avräkningsnota, underlåter att sådant inom föreskriven tid fullgöra

eller att förse avräkningsnotan med föreskriven stämpel, ävensom

där någon underlåter att fullgöra vad honom enligt 9 § 3 mom. åligger.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må straffet sänkas under

vad nu angivits, dock att minsta bot i varje fall skall vara tio kronor.

Förstör någon inom den i 4 § sista stycket angivna tid försäljningsbok,

vilken ännu icke varit föremål för granskning av tillsyningsman,

eller underlåter någon utan giltigt skäl att på anmaning av tullmyndighet

avgiva försäkran, som i 10 § 2 mom. sägs, straffes med

böter från och med tio till och med tiotusen kronor.

Har någon i försäljningsbok eller i avräkningsnota eller i försäkran,

som i 10 § 2 mom. omförmäles, mot bättre vetande lämnat

oriktig uppgift, och har genom förfarandet föranletts, att stämpelavgift

icke blivit till behörigt belopp utgjord, böte, där ej gärningen är enligt

allmän strafflag med straff belagd, från och med fem till och med

femtio gånger det stämpelbelopp, som genom det oriktiga förfarandet

undandragits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

14 §.

Bryter någon eljest mot vad i denna förordning tinnes föreskrivet,

straffes med böter högst femhundra kronor.

15 §.

Underlåter någon, som är skyldig att till tullmyndighet erlägga

stämpelavgift, att fullgöra detta, må beloppet genast utmätningsvis uttagas.

10 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning anhängiggöres av allmän

åklagare vid allmän domstol.

Förseelse mot bestämmelsen i 12 § tredje stycket sista punkten må

av allmän åklagare åtalas, endast där målsägande angivit förseelsen

till åtal.

17 §.

Av böter och viten, som utdömas enligt bestämmelserna i denna

förordning, tillfaller en tredjedel, dock högst femhundra kronor, åklagaren

och återstoden kronan.

I händelse av bristande tillgång till böters eller vitens fulla gäldande

förvandlas de enligt allmän strafflag.

IT kap. Om stämplarna och deras tillhandahållande m. m.

18 §.

Lyxstämplar skola vara att tillgå i valörer, som av generalpoststyrelsen

bestämmas.

När till försäljningsbok, avräkningsnota eller handling, som i 10 §

1 mom. omförmäles, erfordras stämpel till större belopp än en stämpel

innehåller, skola två eller flera stämplar begagnas.

19 §.

Generalpoststyrelsen skall i enlighet med de närmare bestämmelser,

som styrelsen äger utfärda, tillhandahålla stämplar av de särskilda slag,

som enligt 18 § skola vara att tillgå.

Blanketter till försäkringar, som i 10 § 2 mom. omförmälas, skola

tillhandahållas hos tullmyndighet.

Ett exemplar av denna förordning skall hållas tillgängligt för allmänheten

å varje stämpelförsäljningsställe.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

20 §.

Beträffande uppbörd och redovisning för stämplarna skall i tilllämpliga

delar iakttagas vad som finnes föreskrivet i VI kap. av förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften.

Övergångsbestämmelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller

till utgången av nämnda år.

Härvid skall iakttagas, att anmälan, som i 4 § avses, angående

drivande av rörelse ej erfordras, därest anmälan skett enligt 11 § i förordningen

den 11 juli 1919 om utgörande av en särskild stämpelavgift

i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera

lyxvaror.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Ilegenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schlyter, örne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anför:

Med en till 1919 års lagtima riksdag avgiven proposition, nr 251,

framlade Kungl. Maj:t förslag till förordning om en särskild stämpelavgift

i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl.

lyxvaror. Propositionen avstyrktes av bevillningsutskottet, men riksdagen

antog ett på bevillningsutskottets föranstaltande omarbetat förslag

i ämnet. Förordning utfärdades den 11 juli 1919 (nr 401).

Till 1920 års riksdag avgav Kungl. Maj:t i proposition, nr 47, förslag

angående fortsatt tillämpning av nyssnämnda förordning till utgången

av år 1921. Även detta förslag avstyrktes av bevillningsutskottet

men bifölls av riksdagen. Förordning i ämnet utfärdades den 28 maj

1920 (nr 224).

Något motsvarande förslag framställdes däremot icke av Kungl.

Maj:t till 1921 års riksdag. Vid föredragning den 7 januari 1921 i

statsrådet av förslag till inkomstberäkning för år 1922 meddelade dåvarande

chefen för finansdepartementet, att inkomsten av ifrågavarande

slag av skatt utav statskontoret uppskattats till 220,000 kronor för år

1922. Med framhållande, att detta vore en jämförelsevis obetydlig summa,

yttrade departementschefen följande:

»I betraktande härav och då beloppet med de vikande konjunkturerna torde

komma att ytterligare nedgå, samt då kontrollen med avseende å skattens uttagande

synes lämna åtskilligt övrigt att önska och dessutom ställer sig jämförelsevis dyrbar

i förhållande till de belopp, som inflyta, synes mig skäl knappast förefinnas att vidare

bibehålla ifrågavarande skatteform. I ämnet utfärdade bestämmelser, som gälla

intill utgången av år 1921, torde sålunda icke böra förlänas förlängd giltighet.»

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 161 käft. (Nr 199.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Gällande

bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

Fi’ågan om förlängning av berörda förordning framfördes emellertid

motionsvägen, och riksdagen beslöt i enlighet med motionärens yrkande

utsträckning av förordningens giltighet till utgången av år 1922.

Ej heller till 1922 års riksdag framlades någon proposition angående

berörda förordnings fortsatta tillämpning. Med användande av sin

motionsrätt föreslog emellertid bevillningsutskottet, att åt förordningen

skulle förlänas fortsatt giltighet till utgången av år 1923. Detta förslag

bifölls av riksdagen, och förordning i ämnet utfärdades den 21 juni

1922 (nr 328).

Då riksdagen sålunda upprepade gånger beslutat förlängning av

förordningen rörande en särskild stämpelavgift vid köp m. m. av vissa

lyxvaror, har jag uppdragit åt kanslirådet i finansdepartementet A. Nordlindh,

vilken inom departementet verkställt utredning och avgivit betänkande

med förslag angående en allmän lyxbeskattning, att utarbeta

en promemoria angående frågan om den form, i vilken berörda förordning

skulle kunna erhålla fortsatt giltighet även efter 1923 års utgång.

Jag har ock från kanslirådet Nordlindh mottagit en denna dag dagtecknad

promemoria i ämnet, till vars innehåll jag i det följande återkommer.

De grundläggande bestämmelserna i 1919 års förordning om utgörande

av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel

till riket av pärlor med flera lyxvaror hava av kanslirådet Nordlindh

sammanfattats sålunda.

Skattskyldighet inträder vid köp eller byte av äkta pärlor och

ädla stenar, av föremål, däri sådana pärlor och stenar äro infattade,

samt av smycken utav guld, silver eller platina, ävensom vid införsel

hit till riket av utomlands genom köp eller byte förvärvade föremål av

angivna slag, med undantag för vissa särskilt uppräknade fall samt

under förutsättning att föremålets värde överstiger 300 kronor. Skatten

utgår med 10 kronor, då föremålets värde icke överstiger 350 kronor,

och därutöver med 5 kronor för varje ytterligare påbörjat belopp av

50 kronor; dock att, där föremål, som nu nämnts, gå i byte mot varandra,

stämpelavgift skall utgöras endast för det belopp, varmed det övriga

vederlag, som må hava betingats vid bytet, överstiger nämnda gränsvärden.

Vid överlåtelse av föremål, beträffande vilket stämpelplikt äger

rum, skall upprättas avräkningsnota och vid införsel av sådant föremål

anmälningssedel. Skyldighet att upprätta avräkningsnota åligger överlåtaren,

och enahanda skyldighet beträffande anmälningssedel åligger

den, för vars räkning införseln ägt rum. Stämpel åsättes avräkningsnota

eller anmälningssedel till det belopp, varmed stämpelavgiften

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition ''Nr 199.

Hkall utgå. Stämpelbeläggning av anmälningseedel verkställa av vederbörande

tullmyndighet. Den, som ämnar driva handel med föremål, som

i förordningen avses, åligger dels att göra särskild anmälan därom till

överståthållarämbetet eller vederbörande länsstyrelse, dels ock att beträffande

överlåtelser, vid vilka stämpelavgift skall utgöras, föra särskild

bok, som skall utvisa dagen för överlåtelsen, föremålet eller föremålen

för densamma, värdet å varje särskilt föremål, beloppet av den erlagda

stämpelavgiften samt namnet på den, till vilken överlåtelsen skett. Tillsyn

över efterlevnaden av förordningens föreskrifter tillkommer överståthållarämbetet

och länsstyrelserna. Tillsynen utövas genom särskilda

tillsyningsman, vilka äga uppbära dels särskilt arvode, som på förslag

av överståthållarämbetet och länsstyrelserna fastställes av Kungl. Maj:t,

dels ock vid resor i och för uppdragets fullgörande resekostnads- och

traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

Särskilda stämplar, benämnda lyxstämplar, tillhandahållas av generalpoststyrelsen.

Underlåter den, som är pliktig upprätta avräkningsnota

eller avgiva anmälningssedel, att sådant fullgöra eller att förse upprättad

avräkningsnota med föreskriven stämpel, eller underlåter den, till vilken

överlåtelsen skett och som icke fått behörigen stämpelbelagd avräkningsnota

till sig överlämnad, honom enligt förordningen åliggande anmälningsskyldighet,

är straffet böter från och med två till och med trettio gånger

det felande stämpelbeloppet, dock minst tio kronor. Åro omständigheterna

synnerligen förmildrande, kan straffet sänkas under vad nu angivits,

dock att minsta, bot i varje fall är tio kronor. Har någon i

avräkningsnota eller anmälningssedel mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift och därigenom föranlett, att stämpelavgift icke blivit till behörigt

belopp utgjord, är straffet böter från och med fem till och med

femtio gånger det stämpelbelopp, som genom det oriktiga förfarandet

undandraga, dock minst tjugufem kronor. I

I förenämnda promemoria har nu kanslirådet Nordlindh, under

hänvisning till berörda av honom tidigare avgivna betänkande, anfört

i huvudsak följande:

»Det förslag till förordning i ämnet, som av Kungl. Maj:t framlagts för

1919 års riksdag, innehöll i väsentliga delar andra bestämmelser än de av

riksdagen .sedermera antagna. Sålunda hade Kungl. Maj:t föreslagit, att beskattningen

skulle omfatta, utom ovannämnda varuslag, även guld-, silver- och

platinaarbeten utan infattade pärlor eller ädla stenar liksom ock halvädla

stenar. Därjämte var i Kungl. Ma,j :ts förslag minimibeloppet 100 kronor.

Vidare hade Kung!. Maj: t föreslagit, att avräkningsnota och anmälningssedel

skulle upprättas i två exemplar, att, då avräkningsnota utfärdades av den som

Promemoria

av kanslirådet

A. Nordlindh.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

dreve handel med föremål av ifrågavarande slag, för ändamålet inrättade

böcker skulle användas, i vilka blanketter till avräkningsnotor, försedda med

nummer i fortlöpande följd, skulle vara inhäftade, varje blankett genom perforering

delad i två likalydande, med samma nummer försedda hälfter, att

för stämpelbeläggning skulle användas dubbla beläggningsstämplar samt att

de båda exemplaren av avräkningsnotan eller anmälningssedeln skulle förses

med var sin hälft av stämpeln, därvid skulle iakttagas, att den med nr 1

märkta hälften anbragtes, beträffande avräkningsnota, å det exemplar av densamma,

som skulle förbliva i överlåtarens förvar.

Den av riksdagen godkända lydelsen av författningen överensstämde

med en på bevillningsutskottets föranstaltande och efter dess direktiv inom

finansdepartementet verkställd omarbetning av det med propositionen framlagda

förslaget.

Avkastningen av ifrågavarande skatt utvisas av följande, av generalpoststyrelsens

andra byrå den 21 februari 1923 meddelade uppgift. Beloppen av

försålda lyxstämplar hava utgjort

under år 19191 ........................ kronor 122,505: —

» » 1920 » 210,225: —

» » 1921 » 92,895: —

» » 1922 » 44,235: —

En nedgång i skattens avkastning är med hänsyn till den alltjämt pågående

depressionen ingalunda förvånande. Huruvida orsaken därjämte i

någon mån kan ligga i bristfälliga kontrollbestämmelser, är givetvis vanskligt

att bedöma. Beskattningens synnerligen dåliga resultat ger emellertid anledning

att se till, i vad mån gällande kontrollbestämmelser bereda möjlighet

till en effektiv uppsikt.

Beträffande erfarenheterna vid kontrollföreskrifternas tillämpning har

jag begärt upplysningar av den av överståthållarämbetet utsedde tillsyningsmannen,

notarien hos ämbetet K. E. Eriksson. Med ledning av vad denne i

ämnet meddelat torde följande kunna anföras beträffande utövningen av

denna kontroll.

Kontrollen tillgår i huvudsak så, att kassakladdarna genomgås och att

därvid de poster, som synas vara underkastade stämpel, eftersökas i den särskilda

försäljningsboken, där anteckningen, som nämnt, skall innehålla uppgift

om den erlagda stämpelavgiftens belopp. Därjämte anlitas för kontrollen

övriga försäljningsböcker i mån av behov. Finns nu i den särskilda boken

anteckning om stämpel och är det upptagna beloppet riktigt, så återstår kontrollen

därå, att motsvarande stämpel verkligen blivit åsatt avräkningsnotan.

För en sådan kontroll synes författningen icke bereda någon utväg annat än

genom föreskriften, att anteckningen i den särskilda försäljningsboken skall utvisa

namnet på den, till vilken överlåtelsen skett. Endast namnet på köparen

är emellertid i många fall icke tillräckligt för identifiering; och några upplysningar

därutöver är försäljaren icke skyldig att lämna; i många fall lär han

väl icke heller vara i stånd därtill. Skulle tillsyningsmannen emellertid lyckas 1

1 Då författningen trädde i kraft först den 1 september 1919, avser uppgiften för 1919

endast månaderna september—december.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

anträffa köparen, så är därmed icke mycket vunnet, då köparen kan strafflöst

förklara, att notan icke finnes i behåll.

Vidare har bemiilde tillsyningsman meddelat, att växlande bokföringssätt

beredde svårigheter vid kontrollen, varjämte eu del affärer, särskilt sådana som

utöva försäljning i andra hand och vilkas handel omfattar allehanda slag av

varor, ofta hade mycket otillfredsställande bokföring.

Det synes av vad sålunda anförts framgå, att de nuvarande kontrollbestämmelserna

icke bereda möjlighet till en tillfredsställande kontroll. I första

hand gäller det här följaktligen att undersöka, huruvida och på vilket sätt en

förbättrad kontroll må kunna åstadkommas. Närmast kommer därvid i beaktande

vad som rör sättet för stämpelbeläggningen.

Enligt det förslag till förordning angående omsättningsskatt å lyxvaror

(lyxskatt), som med mitt ovannämnda betänkande överlämnats, skall skatten

erläggas genom stämplar, vilka anbringas i den särskilda försäljningsbok,

som det enligt förslaget åligger skattskyldig näringsidkare att föra. I motiveringen

för bestämmelsen härom har erinrats, att enligt vår gällande stämpelförordning

dylikt sätt att anbringa stämplar är medgivet beträffande ränta

å depositionsräkning, i de fall då räntebesked icke utfärdas. Ett uttalande

om lämpligheten, under viss förutsättning, att beträffande stämpel för depositionsräkning

föreskriva stämpelbeläggning i bankens böcker såsom det enda

medgivna förfaringssättet gjordes av bevillningsutskottet vid 1921 års riksdag

i dess betänkande nr 44, avgivet i anledning av en proposition, nr 232, med

förslag till åtskilliga ändringar i stämpelförordningen. Utskottet förklarade

i fråga om stämpelavgift för depositionsräkning, att, under förutsättning att

stämplar över huvud skulle komma till användning, det otvivelaktigt vore

att föredraga, att icke mer än ett sätt för stämpel beläggning vore medgivet;

och då något större värde icke syntes kunna tilläggas den kontroll från allmänhetens

sida, som skulle möjliggöras genom obligatorisk stämpelbeläggning

av utfärdade räntebesked eller annan dylik handling, ville det synas utskottet,

som om den lämpligaste utvägen vore att föreskriva stämpelbeläggning i bankens

böcker.

Motiveringen för mitt förslag om stämpelbeläggning i näringsidkarnas

räkenskapsböcker innehåller vidare ett påpekande av det viktiga fiskaliska

intresset, att uppbörden av en skatt, som skulle erläggas av säljaren och som

denne måste söka taga ut av köparen, anordnades på sådant sätt att detta uttagande

försigginge så friktionsfritt som möjligt, samt att ett motsatt resultat

skulle nås, därest räkningarna stämpelbelades. I sammanhang härmed

hänvisades i berörda motivering till att den tyska omsättningsskattelagen,

vilken är byggd på deklarationsförfarande, innehåller förbud mot att i räkning

särskilt debitera skatten. Avsikten är, att skatten skall inräknas av

säljaren i de omkostnader, efter vilka varupriset bestämmes.

För möjliggörande av en bättre kontroll över fullgörandet av ifrågavarande

skatteplikt synas två huvudvägar erbjuda sig, nämligen antingen stämpelbeläggning

uteslutande i den särskilda försälja ingsboken eller ock bibehållande

av stämpel beläggning av avräkningsnotor och anmälningssedlar, förstärkt

genom begagnande av dubbla beläggningsstämplar. Beträffande det senare

tillvägagångssättet synas två alternativ kunna komma under över
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

vägande, det ena överensstämmande med ovan beskrivna, i Kungl. Maj:ts proposition

till 1919 års riksdag föreslagna anordning och det andra innefattande

att den stämpeldel, som icke åsättes räkningen, inklistras i den särskilda försal

jningsboken.

Av de sistnämnda alternativen vill det synas som om det senare vore

att föredraga; kontrollen underlättas säkerligen genom den större överskådlighet,

som stämplarnas anbringande i den särskilda boken erbjuder. Med utgångspunkt

härifrån kan det synas, som om ett plus i säkerhet skulle vinnas

genom användning av dubbla beläggningsstämplar, av vilka den andra delen

åsattes utfärdad räkning. Den möjlighet till kontroll från köparens sida, som

härigenom beredes, kan säkerligen i en del fall vara ägnad att avhålla frän

stämpelpliktens kringgående. Men om man ser förhållandena i stort, torde

ovan återgivna uttalande av 1921 års bevillningsutskott om värdet av en dylik

allmänhetens kontroll befinnas vara väl grundat. Om det sålunda är övervägande

sannolikt, att nyttan av räkningarnas stämpelbeläggamde icke är mycket

att bygga på, så är det å andra sidan alldeles säkert, att en betydande fördel

är att vinna genom att räkningarna icke stämpelbeläggas, detta ur den ovan

berörda synpunkten att därigenom frågan om skatten icke alls behöver komma

på tal mellan säljare och köpare. Säljaren får tillfälle att vid uppgörande av

sina försäljningspriser räkna med skatten såsom en annan omkostnad, och

köparen får ingen direkt påminnelse om den prisförhöjning som skatten medför.

Staten får att göra med endast den ena parten, säljaren, på vilken hela

ansvaret för skattens utgörande lägges. Även sistnämnda omständighet torde

bereda en stärkt grundval för kontrollen.

De sålunda påpekade fördelarna, bestyrkta, såsom ovan antytts, av erfarenheten

i Tyska riket synas böra tillmätas avgörande betydelse, vårföre

systemet med .st ampel belägga i lig endast i den särskilda försäljningsboken

här förordas.

För kontrollens effektivitet vore det säkerligen önskvärt, att densamma

kunde så anordnas, att den omfattade icke blott bokföringen utan även varulagren.

Det torde emellertid kunna antagas, att kostnaden för en dylik kontroll

icke skulle kunna hållas inom gränser, som stode i skäligt förhållande till

skattens avkastning, även om denna avsevärt ökades. Något förslag i fråga

om en på antytt sätt utsträckt kontroll har därför icke uppgjorts.

Då det gäller att söka göra ifrågavarande beskattning mera inbringande än

den i sitt nuvarande skick visat sig vara, ligger det nära till hands att överväga,

huruvida densamma icke lämpligen skulle kunna utvidgas att avse även

andra föremål än dem, den nu gäller. Emellertid finnas flere skäl, som tala

för den nuvarande begränsningen.

I ovannämnda av mig avgivna förslag till omsättningsskatt å lyxvaror

har lyx tagits i en betydligt vidsträcktare bemärkelse än den, från vilken 1919

års riksdag synes hava utgått, då riksdagen väsentligt inskränkte det av

Kungl. Maj:t föreslagna beskattningsområdet. Att ett vidsträckt lyxbegrepp

togs till utgångspunkt för det förstnämnda förslaget, berodde i främsta

rummet därpå, att en omsättningsskatt på lyxvaror i allmänhet, särskilt med

hänsyn till de med beskattningen förenade kostnaderna, icke ansågs hava till
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199. 15

räckliga skal för -sig, dä rest skatteobjektet icke bleve tillräckligt omfattande.

J lön na synpunkt bär icke samma betydelse, när fråga är om en skatt på endast

vissa slag av lyxvaror. De varugrupper, som äro föremål för den ifrågavarande

bo-s oss gällande skatten på vissa lyxvaror, hava säkerligen utvalts såsom

varande a,v utpräglad och typisk lyxnatur. I samma man gränsen för sistnämnda

skatt utvidgas, ger man fog för invändningen, att beskattningen blir

godtycklig, eftersom en skatt på åtskilliga andra varuslag kunde med lika berättigande

ifrågasättas.

Eu fördel med den snäva begränsningen ligger även däri, att skatten

kommer att beröra en relativt begränsad krets av näringsidkare. Ur kontrollsynpunkt

är fördelen härav påtaglig och viktig.

För bibehållande av den nuvarande begränsningen kan möjligen även

anses tala den omständigheten, att eu ökad beskattning av guld-, silver- och

platinavaror möjligen kan åstadkommas genom en höjning av den kontrollavgift,

som enligt förordningen angående kontroll å guld- och silverarbeten skall

erläggas för kontrollstämpels asättande. Det har icke ingått i den mig förelagda

uppgiften att undersöka, huruvida en sådan höjning, utöver den på

Kungl. Maj:ts förslag av 1922 års riksdag beslutade, må anses lämplig. Jag

tillåter mig emellertid att rörande inkomsten av nämnda kontrollavgift under

aren 1921 och 1922 överlämna bilagda sifferuppgifter, som myntdirektören

Wallroth benäget låtit sammanställa.1

För en utvidgning av området för ifrågavarande beskattning talar å

andra sidan ett vägande skäl. 1 allmänhet gäller, att de olika slagen av iyxförbrukning

icke äro bestämda av några starka individuella behov utan mera

av bruk och sedvänjor, vilka lätt växla. Genom skattebelastning på ett

visst slag av lyx ledes förbrukningen därför lätt över till någon annan lyx.

Man torde således knappast kunna överhuvud vänta något synnerligen gott

ekonomiskt resultat av en skatt, som avser endast en begränsad grupp av lyxföremål.

Men om den nu ifrågavarande skatten gäller ju, icke blott att den är

begränsad till vissa varandra närstående varugrupper, utan även att inom

dessa ytterligare dragits en snäv gräns, bestämd med hänsyn dels till priset

och dels till föremålens användning. Sålunda kunna även mycket dyrbara

prydnadsartiklar av guld eller silver — även med emaljinläggningar-—såsom

bordsuppsatser, pokaler, bägare, inköpas, ulan att köpet träffas av skatten.

Syftet med den omarbetning, som på sätt ovan erinrats föranstaltades av 1919

års bevillningsutskott, synes hava varit att beskattningen icke skulle träffa

inköp av andra föremål än sådana, som obetingat kunde betecknas såsom lyxföremål.

Särskilt ville man, såsom reservanterna vid bevillningsutskottets betänkande

framhöllo, att husgeråd av silver skulle gå fria från skatten. På

grund av svårigheten att i lagstiftningen draga eu gräns mellan prydnadsföremål

och husgeråd blev emellertid gränsen dragen så, att från beskattningen

uteslöts mera än berörda syfte synes hava kräft. Samma svårighet föranleder

nu, att, därest man önskar något utvidga gränsen för det beskattade, utvidgningen

lätt blir större än som kunde vara önskvärt. Utan att skatten erhåller

en större omfattning än den nu har, torde den emellertid knappast kunna beräknas

giva så pass stor avkastning, att dess bibehållande över huvud är till
-

1 Här ej intagna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

räckligt motiverat. En utvidgning av gränsen för beskattade varuslag torde

därför böra vidtagas.

Vid en dylik utvidgning torde, om något ekonomiskt resultat av betydelse

skall ernås, icke kunna undvikas att upptaga den av Kungl, Maj:t år

1919 föreslagna bestämmelsen, enligt vilken guld-, silver- och platinavaror,

över eu viss prisgräns, skola, även utan infattade pärlor eller ädla

stenar och även om de icke utgöras av smycken, inbegripas under

beskattningen. Vad vidare beträffar prisgränsen, må först anmärkas,

att eu sådan, trots de påtagliga olägenheter med vilka den alltid är förenad,

icke gärna kan undvaras. Skulle skatten så utvidgas, att den komme

att avse alla guld- och silverarbeten, bleve nämligen antalet av de affärer, som

berördes av skatten och således måste kontrolleras, allt för stort. I sådant hänseende

må här endast erinras, att billiga prydnadsföremål av silver eller med

delar av silver, såsom broscher, spännen, nålar, bröst- och manschettknappar

samt kedjor, ävensom käppar med silverbeslag säljas i eu stor mängd galanteri-

och ekiperingsaffärer. En annan synpunkt, som i viss mån synes förtjäna

beaktande, är den, som år 1919 föranledde det ovan berörda uttalandet,

att husgeråd av silver borde gå fria från skatten. Det vill synas, som om det

vore skäligt att tillse, att inköp av sådana husgeråd som skedar och gafflar

av silver icke betungas med ifrågavarande skatt. Då det värde, som bestämmer,

huruvida skatteplikt föreligger, är det enskilda föremålets, torde ur sistberörda

synpunkt intet vara att erinra mot en prisgräns av 30 kronor, en

gräns, genom vilken även torde undvikas, att de av skatten berörda affärernas

antal sväller ut alltför mycket. Med den gränsdragning, som sålunda ifrågasättes,

torde det stämma överens, att även halvädla stenar indragas under beskattningen,

vilket Kungl. Maj:ts förslag år 1919 också innefattade.»

Av de uppgifter, som lämnats i nu berörda promemoria, framgår,

att avkastningen av stämpelavgiften å pärlor m. fl. lyxvaror de sista

åren varit ytterligt ringa. År 1921 uppgick skattens hela belopp ej till

93,000 kronor, år 1922 översteg den föga 44,000 kronor. Härifrån avgår

kontrollkostnaden, vilkeu torde uppgå till omkring 10,000 kronor årligen.

Då nu emellertid riksdagen tvenne år å rad utan initiativ från

Kungl. Magt fattat beslut om fortsatt tillämpning av 1919 års förordning,

synes härav kunna dragas den slutsatsen, att riksdagen önskat

fortbeståndet av en skatteform, som i så hög grad som denna vore ett

utslag av principen, att ren lyxkonsumtion borde vara föremål för en

särskilt hög beskattning. Denna princip skänker jag för min del min

anslutning. Däremot måste jag ställa mig betänksam mot en skatt,

som inbringar så obetydligt i förhållande till uppbörds- och kontrollkostnaden.

Bland de utvägar, som erbjudit sig, att göra nu ifrågavarande beskattningsform

mera givande, har i första hand framstått den att utvidga

gruppen av de föremål, som träffas av skatten. 1919 års propo
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kung!. Maj:ts proposition Nr 11)9.

sition gick härvidlag längre än det av riksdagen antagna förslaget. 1

kanslirådet Nordlindhs promemoria har nu ifrågasatts en utsträckt beskattning.

Jag vill för min del ej helt avvisa tanken på en utvidgning av

ifrågavarande slag av beskattning i den ena eller andra riktningen.

Emellertid kan jag ej bortse från att en mera väsentlig utvidgning av

området för den nuvarande lyxstämpelskatten måste innebära en jämförelsevis

mycket stark ökning av antalet beskattade föremål och troligen

även av antalet affärsmän, som skulle bliva underkastade skyldighet

att föra försäljningsböcker. Härav skulle utan tvivel följden bliva

större kontrollkostnader. Jag vill ock bringa i erinran den av 1922

års riksdag godkända höjningen av de för kontroll å guld- och silverarbeten

stadgade avgifter, vilken kontroll numera utsträckts att avse

även platinaarbeten. En ökad inkomst av förbrukningen av de varor,

det här gäller, kunde utan tvivel — på sätt i promemorian jämväl framhållits

såsom möjligt — vinnas genom en ytterligare höjning av dessa

avgifter. Kontrollavgifterna hava visserligen för närvarande ej karaktär av

skatter. Genom en mera väsentlig ytterligare höjning av desamma kan det

emellertid ifrågasättas, om det ej i verkligheten skulle bliva fråga om

en beskattning. En dylik beskattningsform vid sidan av lyxstämpelavgifter

synes mig i själva verket också möjlig. Den skulle i varje

fall erbjuda fördelen av en effektiv kontroll. A andra sidan skulle

emellertid vid en sådan beskattning hänsyn komma att tagas endast

till metallvärdet — värdet av det nedlagda arbetet skulle komma

att lämnas ur räkningen. Härtill må tilläggas, att redan den år 1922

verkställda höjningen ej kan anses så alldeles obetydlig.

Jag är sålunda icke beredd att nu föreslå en utsträckning av

beskattningen beträffande de varuslag, varom nu är fråga.

Det torde emellertid icke vara uteslutet, att utan omläggning av

skatten ett något bättre resultat skall kunna vinnas genom en ändring

av gällande bestämmelser om kontrollen. Givetvis är det ej möjligt att

bedöma, i vad mån det dåliga utbytet av den nuvarande skatten är ett

resultat av depressionen och i vad mån skälet därtill är att söka i en

bristfällig kontroll. Jag håller för min del för troligt, att sistberörda

omständighet i varje fall ej kan helt lämnas ur räkningen.

I 1919 års proposition hade föreslagits en dubbel kontroll på så

sätt, att avräkningsnotor skulle upprättas i två exemplar, av vilka

vartdera skulle förses med en del av en dubbel beläggningsstämpel. Det

ena exemplaret av avräkningsnotan skulle förvaras hos vederbörande

handlande. Förslaget i denna del bifölls emellertid ej av riksdagen,

som förmenade, att en dylik kontroll skulle bliva alltför omständlig, och

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 161 käft. (Nr 199.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

i stället beslöt det nuvarande systemet med stämpel blott å avräkningsnotorna.

Kanslirådet Nordlindh har nu i sin berörda promemoria för

normala fall föreslagit en stämpelbeläggning av försäljningsböcker; vid

försäljning av andra än handlande skulle det nuvarande systemet bibehållas.

Det förordade nya systemet synes ej vara mera invecklat än

det nuvarande utan tvärtom enklare. Försäljningsböcker skola finnas

redan nu, och en stämpelbeläggning i dessa böcker kan ej medföra

stort besvär. Å andra sidan skulle skyldigheten att i normala fall upprätta

avräkningsnotor bortfalla. Med det sålunda föreslagna systemet

skulle åtminstone kontroll kunna hållas därå, att skatt erlägges för de

fång, som finnas införda i försäljningsboken — för närvarande brister

det även härutinnan. Fn kontroll därå, att försälj ningsboken är i stort

sett riktig, bör kunna erhållas genom en jämförelse med fakturor och

handelsböcker. Däremot skulle ett godtagande av nämnda system innebära,

att den kontroll, som nu utövas av den köpande allmänheten,

skulle bortfalla. Jag är emellertid benägen tro, att denna kontroll måste

tillmätas ett mindre värde än en kontroll å handlandena. I detta hänseende

kan hänvisas till innehållet i meranämnda promemoria. En möjlighet

vore visserligen att gå in för dels bibehållandet av den nuvarande

kontrollen, dels införandet av det nu ifrågasatta systemet vid sidan

därav. Ett sådant förfärande, vilket skulle medföra ett utbytande av

de enkla beläggningsstämplarna mot dubbla sådana, skulle emellertid

innebära i huvudsak detsamma som den anordning, vilken 1919 års

riksdag avvisat. Jag anser mig på den grund icke böra förorda detsamma,

utan finner mig böra biträda det av kanslirådet Nordlindh framlagda

förslaget.

Sedan tillfälle givits att pröva nu berörda kontrollsystem, kan

givetvis fråga uppkomma att till förnyat övervägande upptaga spörsmålet,

huruvida, i händelse av behov, ett större utbyte av skatten å

lyxvaror kan och bör vinnas genom utökning av den grupp av föremål,

som avses med skatten.

I anslutning till ett av kanslirådet Nordlindh till finansdepartementets

lagbyrå överlämnat författningsutkast har nu därstädes utarbetats

ett förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift

i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl.

lyxvaror.

Beträffande detta förslag torde någon särskild detalj motivering i

allmänhet ej vara erforderlig. Jag vill dock framhålla, att såsom en 2 §

införts uttrycklig bestämmelse därom att, då handlande ur sin affär uttager

föremål för eget bruk eller för att utan vederlag överlåtas, detta

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 199.

är att likställa med försäljning. Straffbestämmelserna hava givetvis även

undergått omarbetning i anslutning till den ökade betydelse, som tillagts

försäljningsböckerna, samt till det ändrade förfarandet beträffande beskattningen

av varor, som införas till riket. Dessutom må framhållas, att

bestämmelsen om rätt för angivare till andel i böter utgått.

Föredragande departementschefen uppläser härefter berörda författningsförslag

samt hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall och förordnar, att proposition

av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Grip.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:146 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, by s. 1 i texten
  2. BevU 1923:33 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller infö s. 1 i texten