Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om illägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse

1923-01-19 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:20, Med förslag till lag om illägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

illägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av

tiden för idkande av handel och viss annan rörelse; given

Stockholms slott den 19 januari 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

antaga härvid fogat förslag till lag om tillägg till lagen den 30

maj 1910 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan

rörelse.

GUSTAF.

Herm. Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 16 höft. (Nr 20.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 30 maj 191» (nr 270) om begränsning av tiden för

idkande av handel och viss annan rörelse.

Härigenom förordnas, att till lagen den 30 maj 1919 om begränsning

av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall foga»

en ny paragraf av nedan angivna lydelse:

17 §.

På därom gjord framställning må länsstyrelse, i den omfattning

sådant finnes påkallat, i fråga om försäljning av motor- och smörjoljor

samt andra för framförande av motorfordon nödvändiga varor medgiva

undantag från tillämpningen av denna lag.

Sådant undantag må dock endast avse försäljning från upplagsställe,

där försäljning av andra varor ej förekommer; och skola sådana

villkor för undantagets tillgodonjutande föreskrivas, att arbetstiden för

biträde, som användes vid försäljningen, skäligen begränsas.

Innan ansökning om undantag, varom här är fråga, beviljas, böra

ej mindre de, som i orten idka handel med varor, vilka undantaget skulle

avse, samt dessa handlandes biträden än även de, som där bruka motorfordon,

erhålla tillfälle att yttra sig över ansökningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr SO.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari

1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notion, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindqvist:

Genom särskilda remisser har Kungl. Maj:t infordrat yttranden

från socialstyrelsen över vissa till Kungl. Maj:t inkomna framställningar

om sådan ändring i lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden

för idkande av handel och viss annan rörelse, att eftergift från lagens

tillämpning må kunna medgivas i fråga om försäljning av motorbränsle

och andra förnödenheter för motorfordon. Socialstyrelsen har numera

inkommit med yttrande i ärendet med förslag till viss författningsändring.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan till behandling.

Enligt nämnda lag må handelsbod, med visst undantag beträffande

tiden närmast före julen, ej hållas öppen för allmänheten å söckendag å

förmiddagen före klockan 8 och å eftermiddagen efter klockan 7. I

avseende å bod, där handel idkas med mejeriprodukter och vissa andra

livsmedel, är dock stadgat det undantag från nyssnämnda bestämmelse,

att sådan bod må för försäljning enbart av dylika varor öppnas en

timme tidigare och hållas öppen en timme längre än nyss är sagt (1 §).

Beträffande sön- eller helgdag gäller såsom allmän regel, att handelsbod

ej å sådan dag må hållas öppen för allmänheten. Mellan klockan 7

och klockan 10 förmiddagen å sön- eller helgdag må dock bod hållas

öppen enbart för försäljning av mejeriprodukter och vissa andra livsmedel

samt färsk frukt och levande blommor (2 §).

Från de nu angivna, för landet i dess helhet gällande generella

reglerna kunna med hänsyn till särskilda förhållanden inom viss kommun

undantag inom vissa gränser medgivas av den myndighet, som utövar kommunens

beslutanderätt. Dylikt beslut erfordrar dock för sin giltighet veder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition nr SO.

hörande länsstyrelses fastställelse. Sålunda må beträffande söckendag tiden

för öppethållande utsträckas för stad eller köping med högst en timme på

morgonen och en timme på aftonen och för annan kommun med högst

två timmar på morgonen och två timmar på aftonen (3 § 2 st.). I fråga

om sön- eller helgdag må medgivande lämnas till försäljning av mejeriprodukter

och vissa andra livsmedel samt färsk frukt och levande blommor

under högst två timmar å tid efter klockan 1 eftermiddagen samt

enligt lag den 16 april 1920 (nr 154) jämväl under tiden mellan kl. 10

och 11 förmiddagen (3 § 3 st.).

Vidare stadgas förbud mot att under tid, då handelsbod ej må

hållas öppen, från boden utlämna eller försända vara, så framt den ej

är såld å tid, då boden fått hållas öppen, samt mot att å tid, då försäljning

i handelsbod enligt ifrågavarande lag må avse endast varor av

vissa slag, därifrån utlämna eller försända vara av annat slag, så framt

den ej är såld å tid, då sådan försäljning lagligen kunnat ske (8 § 1 st.).

Enligt 15 § är från tillämpning av lagens stadganden undantagen,

bland annat, för resande avsedd försäljning vid järnvägs- eller

ångbåtsstation, i järnvägsvagn eller å fartyg. Genom lag den 26 mars

1920 (nr 100) har tillfogats den bestämmelsen, att Konungen eller den

myndighet, Konungen bestämmer, äger att i den omfattning och på de

villkor, som prövas påkallade, meddela eftergift från lagens tillämpning,

därest så erfordras för att förse fartyg med skeppsfömödenheter eller

dem, som yrkesmässigt bedriva saltsjöfiske, med livsmedel eller andra

för fisket behövliga varor eller för tillgodoseende av annat dylikt, särskilt

trängande behov.

Kungl. automobilklubben har i en till Kungl. Maj:t ingiven, den

.26 augusti 1920 dagtecknad skrivelse anfört i huvudsak följande:

Motortrafiken hade numera blivit av omfattande betydelse och detta icke

minst på landsbygden, där trafiken från gästgivaregårdar och dylika platser ofta

ägde rum medelst motorfordon samt turisttraliken ävenledes i stor omfattning ombesörjdes

med sådana fordon. Det både därför framstått såsom ett betydande

avbräck i denna trafik, att motorbränsle och olja icke kunde erhållas på sön- eller

helgdag. De i 15 § i lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och

viss annan rörelse stadgade undantagen från lagens tillämpning avsåge nämligen

icke bränsle eller olja för motorfordon och det vore således, på grund av lagens

nuvarande lydelse, icke möjligt att på sön- eller helgdag erhålla för motortrafik

erforderliga driv- och smörjmedel.

Visserligen kunde med stöd av bestämmelserna i 8 § första stycket i nämnda

lag leverans av ifrågavarande varor äga rum å sön- eller helgdag, om de försålts

å för handelsbods öppethållande anslagen tid. Men då detta endast undantagsvis

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Majrts proposition nr ISO.

5

vore fallet, kurnle motortrafiken å sön- och helgdagar hliva i hög grad försvårad,

ja omöjliggjord. Dessutom vore att märka, hurusom berörda bestämmelser i 8 §

inbjöde till ett kringgående av lagen, därvid möjlighet föreläge att ifrågavarande

varor komrae att tillhandahållas till oskäliga priser. För turisttraliken bleve

lagen så mycket kännbarare, som denna i allmänhet torde vara obekant för utlänningar,

vilka näppeligen kunde förutsätta, att handeln med motorbränsle och

olja vore stängd på sön- och helgdagar. I andra länder vore sådan handel fri,

exempelvis i Norge, Danmark, Frankrike och England, vilka länder lämnade den

största strömmen av turister till vårt land.

På grund av vad sålunda anförts har automobilklubben hemställt

om sådan lagändring, att motorbränsle och olja finge salubjudas under

viss tid jämväl å sön- och helgdagar.

Därjämte har länsstyrelsen i Södermanlands län i skrivelse den 7 Framställseptember

1920 framhållit, bland annat, att särskilt för samfärdseln med lämstyrelautomobiler

och motorcyklar men även för motorbåtstrafiken förelåge ettse» » Söderverkligt

behov av att såväl å sön- och helgdagar som å söckendagar och ma''^--"nds

utan begränsning till vissa timmar av dagen kunna anskaffa erforderligt

motorbränsle. Det syntes fördenskull lämpligast att från tillämpning av

stadgandena uti ifrågavarande lag undantaga försäljning av motorbränsle

och möjligen även andra motorförnödenheter.

Socialstyrelsen har den 2 maj 1922 avgivit yttrande över före- Yttranden.

nämnda framställningar, därvid styrelsen överlämnat dels infordrat

yttrande från Sveriges trafikbilägares riksförbund dels införskaffade uppgifter

från länsstyrelserna rörande antalet försäljningsställen för eldfarliga

oljor i allmänhet, för bensin och därmed jämförligt motorbränsle

samt för eldfarliga oljor i större förråd ävensom dessa försäljningsställens

fördelning på landets olika delar, dels ock från Kungl. automobilklubben

inhämtade upplysningar angående detaljhandeln med bensin.

Sveriges trafikbilägares riksförbund hemställer i sitt yttrande, att Sveriges

förslag till ändring i förevarande lag måtte utarbetas, så att motor- äg™w riksbränsle,

olja, karbid, acetylengas och gummiringar finge försäljas under förbund,

hela dygnet.

I sitt utlåtande över ifrågavarande framställningar har socialstyrelsen Sociaii

huvudsak anfört: styrelsen.

Styrelsen, som i utlåtande den 17 december 1919 avstyrkt bifall till liknande

framställning, hade under den tid, som sedermera förflutit, ej kunnat undgå

att finna, att trafiken med motorfordon nått en mycket betydande utveckling.

Antalet inregistrerade automobiler och motorcyklar, som vid 1919 års utgång

utgjorde 8,506 respektive 9,059, hade sålunda vid utgången av år 1920 uppgått

till 18 241 respektive 18,266 och vid 1921 års slut till 27,359 respektive 18,530.

Med hänsyn till de sänkta prisen på automobiler, motorcyklar och brännoljor samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!. May.ts proposition nr 20.

de hittills föga nedsatta järnvägstaxorna syntes man hava skäl antaga, att berörda

utveckling ännu komme att fortgå. Vad som anförts rörande automobilerna och

motorcyklarna torde äga motsvarighet i avseende å motorfartygen och motorbatarna.

Motorfordonet torde sålunda såväl till lands som sjöss, ja även i luften, redan

vara eller vara på god väg att bliva ett viktigt, allmännyttigt trafikmedel. I

betraktande härav borde det tillses, huruvida det ej skulle låta sig göra att utan

intrång på de syften, som fullföljdes av den s. k. butikstängningslagen, tillgodose

ifrågavarande krav på tillgång’ till motorbränsle och andra förnödenheter för

motorfordon. Visserligen syntes motorfordonstrafiken för närvarande, utan förändrad

lagstiftning, reda sig ganska bra, men torde detta förhållande i avsevärd

mån böra tillskrivas bristande åtlydnad av ifrågavarande lag.

Socialstyrelsen erinrar härefter därom, att styrelsen i sitt tidigare

avgivna avstyrkande utlåtande i ämnet förmenat, att saken skulle ställa

sig annorlunda, om det endast vore fråga om ett antal lämpligt fördelade,

av någon intresserad sammanslutning anordnade depåer av motorförnödenheter.

Styrelsen meddelar, att förut omförmälda utredning angående

försäljningsställen för eldfarliga oljor inom landet av styrelsen föranstaltats

närmast i avsikt att undersöka, huruvida ej en försäljningsorganisation

i enlighet med nu antydda riktlinjer skulle kunna åvägabringas genom

medgivande av generellt undantag åt någon eller några kategorier av

dylika försäljningsställen. Av berörda utredning hade emellertid framgått,

att dessa försäljningsställens fördelning på olika orter och kategorier

vore sådan, att någon ändamålsenlig försäljningsorganisation icke gärna

läte sig uppbyggas på angivet sätt.

Härefter anför socialstyrelsen:

»Enligt styrelsens förmenande skulle en någorlunda tillfredsställande försäljningsorganisation

kunna bringas till stånd genom beviljande av erforderligt

antal lämpligt fördelade, särskilda undantag. Sådana undantag skulle emellertid

endast få medgivas under den förutsättning, att försäljningen av motorförnödenheter

bedreves utan samband med annan handel, och skulle förbindas med villkor,

som säkerställde vid försäljningen använda biträden mot oskäligt lång arbetstid.

Genom att göra de ifrågasatta försäljningsrättigheterna ben ende av prövning

och tillstånd för varje fall skulle avvikelserna från lagen kunna begränsas

till vad som med hänsyn till föreliggande behov kan anses påkallat. Enligt

styrelsens mening skulle undantag av fö i evarande art endast medgivas beträffande

större samhällen, i regel blott för ett försäljningsställe, samt viktigare vägknutpunkter.

Vidare skulle man med en dylik procedur ha möjlighet att fördela försäljningsställena

på lämpligt sätt — särskilt synes detta kunna förväntas, om

myndigheterna, såsom ändamålsenligt torde vara, rådförde sig med någon i avseende

å trafiken med motorfordon sakkunnig institution, exempelvis automobilklubben.

I fråga om v lken myndighet lämpligen borde beklädas med befogenhet att medgiva

bär ifrågavarande undantag, anser sig socialstyrelsen utan tvekan böra föreslå

vederbörande länsstyrelse. Såsom handhavande frågor angående tillämpningen

av förordningen om automobiltrafik samt firmaregistrering och eldfarliga oljor

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

7

samt i egenskap av högsta polismyndighet torde nämligen länsstyrelserna ha särskilda

förutsättningar att handlägga ärenden rörande här ifrågasätta undantag.

Den största svårigheten vid medgivandet av undantagen torde måhända

bliva att välja mellan konkurrerande företag. Med hänsyn till den stränga begränsning,

som skulle iakttagas vid undantags beviljande, och betydelsen för

trafiken av undantagsrättighetens tillfredsställande utövning torde länsstyrelsen,

utan alltför mycket beaktande av prioritet i avseende å tid för ansökan och tidigare

utövning av liknande försäljning, böra söka utröna, vilket av de företag,

som kunna komma i fråga, är att anse såsom det mest lämpliga. För att bereda

länsstyrelsen erforderliga upplysningar i detta avseende synes det vara lämpligt

att ej blott handlande inom branschen — vilka därigenom även skulle tillförsäkras

möjlighet att framträda såsom sökande — utan även innehavare av motorfordon

i orten skulle lämnas tillfälle att yttra sig över inkomna ansökningar om undantag.

Lämpligt torde kanske i en del fall bliva för länsstyrelsen att söka förmå

respektive konkurrenter att enas om gemensam försäljning.»

Med avseende å ett samtidigt tillgodoseende av de aiTärsanställdas

intresse anför socialstyrelsen vidare:

»En betydelsefull invändning mot den påyrkade eftergiften till förmån för

handeln med förnödenheter för motorfordon har varit, att man, da denna handel i stor

utsträckning bedrives i samband med försäljning av andra varor, skulle genom

en dylik eftergift — särskilt givetvis om eftergiften bleve generell — i väsentlig

mån rubba den genom butikstängningslagen äsyltade begränsning av arbetstiden.

Såsom erfarenheten visat, låter det sig nämligen i praktiken knappast göra att i

butiker med ett flertal slag av varor begränsa försäl jningen till endast något eller

några varuslag. Till förekommande av varje erinran i nu berörda avseende har

det synts styrelsen böra föreskrivas, att undantag endast får beviljas för försäljning

av ifrågavarande förnödenheter utan samband med annan handel. I betraktande

av att det här i alldeles övervägande mån är fråga om tillgodoseende av

behovet av brännoljor, torde undantaget måhända i åtskilliga fall kunna begränsas

till att avse allenast försäljning av dylika oljor, vilken försäljning numera i stor

utsträckning förmedlas av »Mack»- eller »Bowser»-distributionsapparater.»

Efter att hava anmärkt, att styrelsen givetvis icke avsåge, att under

undantaget skulle inbegripas mat- eller dryckesvaror, kläder eller andra

föremål, som kunde behövas på färd med motorfordon, men vilkas tillgänglighet

icke kunde anses såsom eu nödvändig betingelse för framförandet

av dylika fordon, fortsätter styrelsen:

»Genom att förbinda undantagen med föreskrifter, som skäligen begränsa

arbetstiden för dem, som användas till den genom undantaget medgivna försäljningen,

skulle man än ytterligare minska de eventuella, ogynnsamma verkningarna

av undantagen för handelns arbetstagare Nämnas må, att socialstyrelsen plägat

till sina medgivanden enligt lagens 16 § foga liknande villkor. Omöjligt torde

för övrigt icke vara. att betänkligheterna i förevarande avseende i vissa fall kunna

komma att fullständigt undanröjas genom användande av automatiska distributionsapparater.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Kommers
kollDginm.

Anmärkas kan måhända, att det skulle vara inkonsekvent att här särskilt

beakta biträdeuas arbetstid, då lagen i övrigt ej tager någon särskild hänsyn därtill

utan stadgar begränsning av tiden för öppethållande, oavsett om biträden användas

eller ej. Häremot kan genmälas, att den hänsyn till konkurrensen, vilken

nödgat lagstiftaren att framgå med samma stränghet även där biträden ej användas,

saknar skäl för sig i förevarande fall, där det ju ej kan bli tal om någon

egentlig konkurrens.

Ovan har anförts, att med sökanden konkurrerande handelsidkare borde

beredas tillfälle yttra sig över ansökningen. Då dylika undantag emellertid måste

anses beröra även handelsbiträdenas intressen och dessa biträden sannolikt också

skulle kunna lämna en del upplysningar av betydelse för ärendenas behandling,

torde motsvarande möjlighet böra beredas jämväl dem.»

På grund av vad sålunda anförts, har socialstyrelsen föreslagit, att

till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av

handel och viss annan rörelse måtte fogas ytterligare eu paragraf av

huvudsakligen följande innehåll:

»Länsstyrelse må, i den omfattning så finnes påkallat, för försäljning av

motorbränsle och andra för bruket av motorfordon nödvändiga varor medgiva

undantag från tillämpningen av denna lag.

Sadant undantag må dock endast avse försäljning, som bedrives utan samband

med annan handel, och skall för undantagets tillgodonjutande föreskrivas

sådana villkor, att arbetstiden för biträde, som användes vid försäljningen, skäligen

begränsas.

Innan ansökan om undantag, varom här är fråga, beviljas, böra ej mindre

de, som i orten idka handel med varor, vilka undantaget skulle avse, samt dessa

handlandes biträden än även de, som där bruka motorfordon, beredas tillfälle att

yttra sig över ansökningen.»

I avgivet yttrande har kommerskollegium tillstyrkt författningsändringar

i huvudsaklig överensstämmelse med vad socialstyrelsen hemställt.

Kommerskollegium har dock anmärkt, att i första stycket av den föreslagna

nya paragrafen borde, för undvikande av utsträckning av försäljning

utöver det nödvändiga, orden »försäljning av motorbränsle och andra

för bruket av motorfordon nödvändiga varor» utbytas mot »försäljning av

motor- och smörjoljor samt andra för framdrivandet av motorfordon nödvändiga

varor». I andra stycket av samma paragraf syntes uttrycket:

»försäljning, som bedrives utan samband med annan handel», böra, såsom

otydligt, ersättas med: »försäljning från upplagsställe, där försäljning av

andra varor ej förekommer». Det tredje stycket syntes kollegium böra

utgå. Det kunde nämligen icke i alla fall vara erforderligt för länsstyrelse

att vidtaga de däri föreskrivna åtgärderna. I händelse av behov

torde länsstyrelse icke underlåta att höra vederbörande.

I anledning av socialstyrelsens yttrande, att undantag av förevarande

art endast skulle medgivas beträffande större samhällen, i regel

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kitngl. Maj.ts proposition nr SO.

0

blott för ett försäljningsställe, samt viktigare vägknutpunkter, bär kommerskollegium

vidare framhållit, att länsstyrelse vid beviljande av undantag

från lagen givetvis både att beakta såväl den trafikerande allmänbetens

som samtliga vederbörande försäljares berättigade intressen.

])en vid försäljningsställena anställda personalens berättigade anspråk

på söndagsvila, bar kommerskollegium funnit, med hänsyn, bland

annat, till de mycket skiftande förhållanden på olika orter, kunna lämpligast

tillgodoses på det sätt socialstyrelsen föreslagit.

Uti en vid kommerskollegii yttrande fogad promemoria har sprängämnesinspektören

framhållit i huvudsak följande:

Distribuering av bensin till motorfordons lästa behållare skedde numera Spr&ngbuvudsakligen

från underjordiska cisterner och endast undantagsvis direkt från ämnea

handelsbutik. Pump till dylik cistern måste nämligen ur säkerhetssynpunkt mon- iQ3Pelftörca.

teras utanför butikslokal, antingen i det fria eller i därför avsedd

Förråd och upplag av bensindunkar, där försäljning ägde rum från dylika, fordrade

särskilt för ändamålet inrättade magasin eller öppna lagerplatser. Som dessutom

flerstädes i tappningskiosk och stundom även i dunkmagasin förvarades smörjoljor,

gutnmiringar och andra för drivande av motorfordon erforderliga förnödenheter,

behövde därför själva butikslokalerna icke hållas öppna för utminutering

av ifrågavarande varor. Ur ren brandfaresynpunkt vore det av allra största vikt,

att erforderligt motorbränsle även under sön- och helgdagar kunde erhållas från

godkända anläggningar. På grund av tillgäng på erforderligt antal tappningsställen

vore nämligen ägare av motorfordon i regel icke rustade för tillfällig

lagring av större kvantitet bensin. Därest de hänvisades till att dagen före söneller

helgdag inköpa erforderliga bensinförråd, skulle dessa i flertalet fall säkerligen

komma att förvaras utan iakttagande av nödiga försiktighetsåtgärder.

Det arbete, som genom den av socialstyrelsen föreslagna lagändringen

lomme att läggas på länsstyrelserna, syntes bliva avsevärt betungande och det

skulle komma att stöta på stora svårigheter för länsstyrelserna att rättvist fördela

ifrågavarande försäljningstillstånd. Den enda praktiska åtgärden vore ett

tillägg till 15 §, varigenom försäljning av motorbränsle och för drivande av motorfordon

nödvändiga varor inordnades bland undantagen från lagens tillämpning,

dock under villkor att varorna icke finge försäljas från handelsbutik samt att vid

försäljningen använda biträden säkerställdes mot oskäligt lång arbetstid.

I hela riket och icke minst i de norra delarna av landet, där järn- Departevägsförbindelserna

äro mindre goda, har nu automobiltrafiken en bety-mentschefen

dande och samhällsnyttig uppgift att ylla. Det orde för den skull ligga

i öppen dag, att förefintliga hinder för denna samfärdsels utveckling böra

undanröjas, i den män så kan ske utan förfördelande av andra berättigade

intressen. I detta sammanhang måste även hänsyn tagas till vad

av såväl socialstyrelsen som automobilklubben anförts därom, att de gällande

bestämmelserna i ämnet i stor utsträckning syntes inbjuda till ett

kringgående av lagen samt att bristande åtlydnad av bestämmelserna

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 16 käft. (Nr SO.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds proposition nr SO.

i fråga vore anledningen till att gällande lagstiftning icke medfört större

olägenheter för motorfordon strafiken. Vid sådant förhållande synes

det föreligga behov av en lagändring, som gör det möjligt för innehavare

av motorfordon att under veckans alla dagar på ett lagenligt sätt

fylla sitt behov av ifrågavarande förnödenheter. Lika med myndigheterna

anser jag emellertid, att en lagändring bör begränsas att avse

medgivandet av undantag från gällande bestämmelser blott då fråga är

om fristående försäljning av oljor och andra för framdrivandet av motorfordon

nödvändiga varor.

På sätt socialstyrelsen framhållit, böra därjämte eventuella olägenheter

för butiksbiträdena av en utsträckning av tiden för idkande av

handel såvitt möjligt undanröjas genom att vid beviljandet av ifrågasatta

undantag knytas vissa villkor om skälig begränsning av arbetstiden.

Sålunda böra biträdena tillförsäkras tillbörlig natt- och söndagsvila

eller, där intrång på sådan vilotid icke kan undvikas, mot intrånget

svarande ledighet under annan veckodag. I varje fall måste därjämte

tillses, att arbetstiden icke oskäligt förlänges. Lämpligt torde vara, att

den som gör ansökning om undantag, varom här är fråga, även får

framlägga förslag till de anordningar, som kunna erfordras för tillgodoseende

av angivna syfte.

Vad beträffar formen för den ifrågasatta lagändringen finner jag,

lika med socialstyrelsen, det lämpligast att, på sätt nyss antytts, undantag

må medgivas från lagens bestämmelser i förevarande hänseende,

samt att prövningen härav uppdrages åt länsstyrelserna. Den lokalkännedom,

som därvidlag kräves, torde i önskvärd grad besittas av dessa, och

den smidighet i tillämpningen, som utgör en så viktig förutsättning för

att den ifrågasatta lagstiftningen skall fungera tillfredsställande, lärer

svårligen kunna vinnas, om ifrågavarande dispensrätt uppdraees åt annan

myndighet. Innan dylika medgivanden lämnas, böra länsstyrelserna givetvis

söka åvägabringa all erforderlig utredning för åstadkommande av så

stor rättvisa och så lämplig fördelning mellan olika orter och leverantörer

som möjligt. Sålunda böra i regel även de i frågan på ett eller annat

sätt intresserade beredas tillfälle att yttra sig. Ehuru detta torde ligga

i sakens natur och vad kommerskollegium anfört mot införandet i lagen

av uttrycklig bestämmelse härom sålunda kan hava visst fog för sig,

synes mig, särskilt med hänsyn till att ett liknande stadgande redan

finnes i 5 § andra stycket av ifrågavarande lag, den av socialstyrelsen

föreslagna bestämmelsen om hörande av vissa näringsidkare, deras biträden

samt innehavare av motorfordon böra bibehållas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 20.

11

Då antalet försäljningsställen inom varje län måste bliva ganska

stort, för att syftet med ifrågavarande anordning skall vinnas, torde

tillfälle finnas för länsstyrelserna att åstadkomma rättvisa emellan de

olika engrosförsäljarna av motorbränsle. Någon anledning att för deras

skull företaga ombyten av försäljningsställen lärer således icke föreligga.

Annorlunda ställer det sig, enligt min mening, i fråga om de särskilda

orternas och affärsinnehavarnas intressen. Det kan för dem vara av

vikt, att icke de ökade möjligheter till försäljning av ifrågavarande förnödenheter,

som nu ifrågasatta medgivanden torde medföra, uteslutande

förbehållas vissa en gång för alla bestämda återförsäljare. Jämväl de

affärsanställdas berättigade krav på söndagsvila kunna lättare tillgodoses,

om ifrågavarande distributionsrätt turvis utövas av olika affärer. Å andra

sidan hava motorfordonsinnehavarna intresse av, att de försäljningsställen,

varifrån försäljning må äga rum även å sön- och helgdagar, icke ombytas

alltför ofta samt att åtminstone vid varje sådant ombyte meddelande

därom i god tid dessförinnan på lämpligt sätt offentliggöres. Emellertid

torde genom ett lämpligt kungörelseförfarande motorfordonsinnehavarnas

intressen kunna i huvudsak tillgodoses, utan att ifrågavarande försäljningsmedgivanden

för beständigt fastlåsas vid vissa återförsäljare och

vissa orter. Att medgivandena icke böra lämnas på alltför kort tid, är

dock klart.

Vad slutligen angår formuleringen av lagtexten ansluter jag mig

därutinnan till det av kommers kollegium gjorda ändringsförslaget, vilket

synes mig giva ett mera otvetydigt uttryck åt vad man med de nya

bestämmelserna åsyftar.

Sedan departementschefen därefter uppläst ett i enlighet med ovan

angivna grunder inom departementet upprättat förslag till lag om tillägg

till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel

och viss annan rörelse, hemställer departementschefen, att lagrådets

utlåtande över nämnda förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, inhämtas medelst utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna

bifall.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds proposition nr SO.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 30 maj 1919 (nr 270) om begränsning av tiden för

idkande av handel och viss annan rörelse.

Härigenom förordnas, att till lagen den 30 maj 1919 om begränsning

av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall fogas

en ny paragraf av nedan angivna lydelse:

17 §.

På därom gjord framställning må länsstyrelse, i den omfattning

sådant finnes påkallat, i fråga om försäljning av motor- och smörjoljor

samt andra för framdrivande av motorfordon nödvändiga varor medgiva

undantag från tillämpningen av denna lag.

Sådant undantag må dock endast avse försäljning från upplagsställe,

där försäljning av andra varor ej förekommer; och skola sådana

villkor för undantagets tillgodonjutande föreskrivas, att arbetstiden för

biträde, som användes vid försäljningen, skäligen begränsas.

Innan ansökning om undantag, varom här är fråga, beviljas, böra

ej mindre de, som i orten idka handel med varor, vilka undantaget skulle

avse, samt dessa handlandes biträden än även de, som där bruka motorfordon,

erhålla tillfälle att yttra sig över ansökningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds proposition nr 20.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majds lagråd den 16 januari

1923.

Närvarande:

justitierådet Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Stenberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 8 januari

1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för

det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättat

förslag till lag om tillägg till lagen den 30 maj 1919 {nr 270) om begränsning

av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsrådet

Willand Aschan.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Erik Öländer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!,. Maj ds proposition nr 20.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 januari

1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Notiiin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Chefen ör socialdepartementet, statsrådet Lindqvist, anmäler lagrådets

den 16 januari 1923 avgivna utlåtande över det den 8 i samma

månad till lagrådet remitterade förslaget till lag om tillägg till lagen den

30 maj 1919 nr 270) om begränsning av tiden för idkande av handel och

viss annan rörelse, däri lagrådet förklarat sig lämna förslaget utan anmärkning.

Departementschefen hemställer, att förslaget, efter att hava undergått

en mindre redaktionsändring* matte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

förordna, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas til riksdagen.

Ur protokollet.

Cour. Falkenberg.

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

22.1374

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.