Sök i Ratio Lex

Angående lönefyllnad åt en teologie professor vid universitetet i Uppsala

1923-03-09 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:202, Angående lönefyllnad åt en teologie professor vid universitetet i Uppsala

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

1

Nr 202.

Kung1. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönefyllnad

åt en teologie professor vid universitetet i

Uppsala; given Stockholms slott den 9 mars 1923.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

_ Olof Olsson.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg enlen i statsrådet

å Stockholms slott den 9 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Schltter, Orne.

Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:

Frågan om indragning av universitetsprofessorernas prebenden

var under år 1920 förelagd såväl riksdagen som kyrkomötet.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 164 käft. (Nr 202.) 1

Ang. lönefyllnåd

åt en

teologie professor

vid

Uppsala universitet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is proposition Nr 202.

Vid 1920 års riksdag hade Kungl. Maj:t — sedan den s. k.

Skånekommittén verkställt utredning rörande möjligheten och lämpligheten

av prebendeinstitutionens i riket upphörande, till den del

densamma ännu kvarstode — i proposition nr 335 föreslagit riksdagen

att för sin del medgiva, att indragning av de teologie professorsprebendena

finge i den ordning Kungl. Maj:t prövade skäligt

bestämma och enligt den ersättningsgrund, som i Kungl. Maj:ts

cirkulär den 28 april 1882 funnes angiven, successivt genomföras.

Enligt skrivelse den 22 juni 1920 biföll riksdagen detta Kungl. Maj:ts

förslag.

Genom skrivelse (nr 10) till 1920 års kyrkomöte inhämtade

Kungl. Maj:t härefter, jämlikt § 114 i regeringsformen och prästerskapets

privilegier den 16 oktober 1723, kyrkomötets yttrande, huruvida

kyrkomötet medgåve de teologie professorsprebendenas indragning

i den ordning och enligt den ersättningsgrund, som angivits i

Kungl. Maj:ts ovannämnda, för 1920 års riksdag framlagda förslag.

Genom skrivelse den 16 november 1920 (nr 11) avlät kyrkomötet

svar å Kungl. Maj:ts framställning. Denna skrivelse -— avfattad

i enlighet med kyrkolagsutskottets förslag — innehöll dels

en anmälan, att kyrkomötet med anledning av Kungl. Maj:ts framställning

medgivit, att indragning av de teologie professorsprebendena

finge i den ordning, Kungl. Maj:t prövade skäligt bestämma

och enligt den i omförmälda cirkulär den 28 april 1882 angivna

ersättningsgrund successivt genomföras, dels ock en anhållan, att

Kungl. Maj:t täcktes vid begagnande av den Kungl. Maj:t sålunda

medgivna rätten till indragning av ifrågavarande prebenden föranstalta

därom, att till innehavarna av professorsbefattningarna i praktisk

teologi måtte fortfarande upplåtas prebenden på sätt Kungl.

Maj:t prövade skäligt bestämma.

Den s. k. Skånekommittén hade i sin ovannämnda utredning

på anförda skäl uttalat sig för indragning av samtliga professorsprebendena

och angivit den ordning, i vilken denna indragning enligt

kommitténs mening borde ske. Den i kyrkomötets omförmälda

anhållan berörda frågan om bevarande av prebenden för professorerna

i praktisk teologi vid de båda universiteten hade under föregående

skeden av nu förevarande ärende framkallat mycken diskussion,

därunder olika meningar gjorts gällande. Till protokollet över

ecklesiastikärenden den 19 mars 1920, som i utdrag åtföljde Kungl.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 202.

3

Maj:ts förutnämnda proposition nr 335, lämnade jag en redogörelse

för den meningsbrytning, vilken kommit till synes i de uttalanden,

som över Skånekommitténs förslag om de teologie profossorsprebendenas

indragning avgåvos av teologiska fakulteterna och de större

akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt av universitetskanslern,

ärkebiskopen och biskopen i Lunds stift. Själv yttrade jagvid

nämnda tillfälle:

Ehuru jag, såsom framgår av det nyss anförda, förmenar, att starka skäl

tala för indragning jämväl av de prebenden, som äro förenade med professurerna

i praktisk teologi, anser jag dock med hänsyn till den tvekan, som yppats från

teologiskt håll, möjlighet till vidare utredning i vissa hänseenden böra lämnas

öppen, innan definitivt beslut fattas om indragningen av dessa prebenden. De

spörsmål, som därvid skola undersökas, angå emellertid lämpligaste sättet för befrämjande

av den vetenskapliga forskningen inom den praktiska teologiens område

och av de blivande prästernas praktiska utbildning, således frågor, vilka

närmast höra under Kungl. Maj:ts prövning. Jag finner därför den omständigheten,

att de rent praktiska skälen för prebendeinstitutionens bibehållande på

denna enstaka punkt anses starkare än i fråga om övriga professurer, icke böra

utgöra hinder för riksdagen och kyrkomötet att i princip lämna sitt medgivande

till samtliga professorsprebendens indragning samt bemyndiga Kungl. Maj:t att,

i den ordning Kungl. Maj it prövar skäligt bestämma och enligt den ersättningsgrund,

som i cirkuläret den 28 april 1882 finnes angiven, successivt genomföra

sagda indragning.

Vad den i kammarkollegiets utlåtanden omförm älda utredningen

beträffar hade densamma satts i verket på grund av Kungl. Maj:ts

beslut den 18 juni 1920. Kungl. Maj:t anbefallde då universitetskanslern

att, efter vederbörandes hörande, till Kungl. Maj:t inkomma

med utredning och förslag dels angående de pastorat, som, därest

professorerna i praktisk teologi fortfarande komme att innehava

prebenden, borde anvisas härtill, varvid särskilt borde undersökas

möjligheten och lämpligheten att såsom prebenden anslå vederbörande

domkyrkoförsamlingar, dels angående möjligen erforderliga

föreskrifter i fråga om särskilda kompetensfordringar eller tillsättningsbestämmelser

för berörda professorsbefattningar samt beträffande

de ändringar, som kunde anses vara av nöden i avseende å

gällande föreskrifter rörande förste teologie professurerna samt angående

de blivande prästernas praktiska utbildning, dels ock rörande

de särskilda anordningar i övrigt, som möjligen från universitetens

synpunkt kunde befinnas önskvärda, därest en indragning av de

teologie professorsprebendena komme till stånd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Med utlåtande, som den 22 december 1920 inkommit till ecklesiastikdepartementet,

hade kanslern avgivit den begärda utredningen.

Jag anser mig ej böra fullständigt återgiva vad de teologiska

fakulteterna och de större akademiska konsistorierna i Uppsala och

Lund samt kanslern i ämnet anfört, men skall i korthet meddela

det huvudsakliga därav.

Beträffande då först frågan om vilka pastorat, som eventuellt

borde anslås åt professorerna i praktisk teologi såsom fortfarande

prebendeimielxavare, äro såväl fakulteter och konsistorier som kanslern

ense därom, att härtill borde i första rummet ifrågakomma domkyrkoförsamlingarna

i Uppsala och Lund. Där hade man bäst tillfälle

till fullt tillfredsställande anordningar för den praktiska undervisningen

på pastorsexpeditionen, inom ungdomsvården med dess

söndagsskolor och kyrkliga ungdomsföreningar och i själva domkyrkan.

Allt inom en större stadsförsamling förelåge ock mera månggestaltat

och rikare utvecklat än i mindre församlingar. Vederbörande

prebendeinnehavare kunde inom domkyrkoförsamlingen lättare bibehålla

kontakten med det kyrkliga livet och den kyrkliga verksamheten

i alla dess olika former. Hans lärjungar skulle ock få det

bästa tillfälle att höra honom och lära av honom.

Domkyrkoförsamlingarna skulle väl å sin sida, framhålles det vidare,

såsom prebenden i regel tillförsäkras väl kvalificerade män till

domprostar och ställföreträdare för dem, utsedda bland stiftets mest dugande

krafter. Innebure det verkligen eu uppoffring för en församling

att vara professorsprebende, kunde man onekligen med skäl begära

en sådan uppoffring av universitetsstäderna, som i övrigt hade ett

flertal av församlingarna själva tillsatta präster och njöto rikliga

andliga och materiella förmåner av universitetens förläggning dit.

Näst efter Uppsala domkyrkoförsamling hade det ansetts, att

den omedelbart till Uppsala gränsande Helga Trefaldighetsförsamling

med dess inom staden belägna kyrka och kyrkoherdeboställe kunde

ifrågakomma. I tredje rummet kunde därefter nämnas Granda Uppsala

församling, belägen i stadens nära grannskap — dock måste, därest

densamma för ifrågavarande ändamål valdes till kvarstående prebende,

med ändring av nu gällande löneregleringsresolution vid sidan

av prebendekyrkoherden där anställas en annan fast anställd och

av församlingen själv utsedd präst.

Näst efter Lunds domkyrkoförsamling hade såsom lämpligt pre
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 5

bände för professorn i praktisk teologi nämnts S:t Peters klosters

församling, vilken för närvarande ej är prebende. Lantpastorat, även

så närliggande som Stångby och Vallkärra, hade ansetts ej i samma

grad som stadsförsamlingar lämpa sig till prebende åt professorn i

praktisk teologi: den praktiska undervisningen måste ändock i allt

fall på ett eller annat sätt tillgodoses i någon av stadsförsamlingarna.

Vad angår frågan om behovet av särskilda kompetensfordringar

eller tillsättningsbestämmelser för professorerna i praktisk teologi

hade man i Lund uttalat sig häremot. I Uppsala hade man, med

instämmande av kanslern, ansett, att, därest prebendena för professurerna

i praktisk teologi indroges, vissa särskilda kompetenskrav

borde uppställas beträffande sökande till dylik professur.

Den tredje fråga, varom utredning av Kungl. Maj:t begärdes,

angick tilläventyrs nödiga ändringar i avseende å gällande föreskrifter

rörande förste teologie professurerna. De gjorda uttalandena

gingo ut på att de nuvarande bestämmelserna i fråga om dessa professurer

borde upphävas. Titeln förste teologie professor borde dock,

enligt teologiska fakultetens i Uppsala och kanslerns mening, bibehållas

för äldste teologie professorn.

Beträffande behövligheten av ändringar i fråga om de blivande

prästernas praktiska utbildning hade man förklarat sådana ej vara

av nöden, därvid dock det större konsistoriet i Uppsala utgått från

förutsättningen att innehavaren av professuren i praktisk teologi,

såsom prebendeinnehavare, förbleve präst inom svenska kyrkan, ävensom

föreståndare för det s. k. praktiska övningsinstitutet. —- I Lund

hade man framhållit, bland annat, behovet för den praktisk teologiska

undervisningen av assistentinstitutionens förstärkning, därest

prebendet för professorn i praktisk teologi indroges.

I fråga slutligen om särskilda anordningar i övrigt, som kunde

befinnas önskvärda, därest de teologie professorsprebendena indroges,

hade man i Uppsala exempelvis tänkt sig anordnandet av gudstjänster

med särskild hänsyn till akademiska medborgare. Denna tanke

hade ej vunnit anslutning från Lund. Där hade man påkallat omedelbart

vidtagande av åtgärder för att tillförsäkra den praktiskt

teologiska undervisningen tillträde icke blott till domkyrkan, utan

även till de olika till domkyrkoförsamlingen hörande institutioner,

vilka hittills tagits i anspråk för denna undervisning.

Frågan om professorsprebendenas indragning kom så i det skede,

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

att framställning gjordes till 1921 års riksdag om beredande av

nödiga medel till ersättning åt vissa prebendarier för minskade inkomster

vid frånträdandet av prebendet. Ersättningsgrunderi är angiven

i förutnämnda cirkulär den 28 april 1882, varigenom förordnats,

att en var som därefter utnämndes till ämbete eller tjänst,

varmed enligt gällande bestämmelser prebendepastorat vore förenat,

skulle vara skyldig att, om och när Kungl. Maj:t så beslöte, avträda

prebendepastoratet mot fyllnad i den med ämbetet eller tjänsten

förenade lönen till belopp, vartill inkomsten av prebendepastoratet

funnes i lönestat upptagen eller vid lönereglering beräknad.

Ersättningsfrågans framläggande och godtagande av riksdagen

innebar emellertid ej indragning på en gång av samtliga professorsprebendena.

Vid denna indragning hade nämligen hänsyn måst tagas

dels till den nyss avhandlade frågan om bibehållande av prebendena

för professorerna i praktisk teologi, dels ock till att — enligt riksdagens

och kyrkomötets samstämmiga beslut — avvecklingen av

prebendeinstitutionen vid universiteten skulle ske successivt.

De förslag beträffande indragning av professorsprebenden, som

Kungl. Maj:t föreläde 1921 års riksdag och som av riksdagen godtogos,

omfattade endast vissa prebendepastorat. Då frågan förelåg

om indragning av ytterligare pastorat, yttrade jag, på sätt framgår

av statsverkspropositionen till 1922 års riksdag, bilagan åttonde

huvudtiteln, bland annat, följande:

Såsom jag redan förut antytt, har jag vid ett annat tillfälle givit uttryck åt

den uppfattningen, att starka skäl syntes tala för en indragning .av samtliga teologie

professorsprebenden, alltså även de prebenden, som äro förenade med professurerna

i praktisk teologi. Därest emellertid eu verklig fördel för dessa professorers

verksamhet såsom universitetslärare skulle kunna vinnas genom sagda

professorers bibehållande såsom prebendarier, anser jag det försvarligt att bibehålla

prebenden åt professorerna i praktisk teologi. Den av mig förut berörda utredningen

giver likväl enligt min mening ingalunda otvetydigt vid handen, att

den omständigheten, att professorerna i praktisk teologi hittills innehaft prebenden,

medfört någon dylik påtaglig fördel för deras verksamhet som universitetslärare.

Kanske torde det dock vara möjligt, att eu dylik fördel står att vinna,

därest åt sagda professorer anslås pastorat, vilka i och för undervisningens meddelande

hava ett lämpligare läge än de, vilka hittills varit anslagna åt professorer

i praktisk teologi, samt vidare vissa av min företrädare i statsrådsämbetet

antydda anordningar vidtagas. För att vara i stånd att fälla ett avgörande omdöme

i föreliggande spörsmål, anser jag därför möjlighet böra beredas vederbörande

professorer i praktisk teologi att utöva verksamhet såsom prebendarier under

nyss angivna för densamma gynnsamma förhållanden. Innan erfarenhet till fullo

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202. 7

sålunda vunnits, anser jag, att med frågans definitiva avgörande bör anstå tills

vidare.

Då jag sålunda stannar för, att professorerna i praktisk teologi tillsvidare

skola förbliva kyrkoherdar i vissa pastorat, erbjuder det, såvitt handlingarna utvisa,

ingen större svårighet för ett bedömande och avgörande av frågan, vilka

pastorat, som härvid äro de lämpligaste och härtill böra ifrågakomma. De akademiska

myndigheterna äro samtliga ense om, att domkyrkoförsamlingarna i

Uppsala och Lund härtill böra i främsta rummet ifrågakomma. Jag finner så

starka skäl tala för en dylik anordning, att jag utan tvekan ansluter mig till

denna uppfattning. Utgår jag sålunda från, att domkyrkoförsamlingarna böra

tillsvidare bibehållas vid sin prebendeegenskap, torde något hinder icke möta att

nu förorda en indragning av ännu återstående professorsprebenden.

I samband härmed erinrade jag vidare därom, att, innan ett

definitivt beslut rörande frågan om domkyrkoförsamlingarnas i Uppsala

och Lund bibehållande såsom prebenden åt professorerna i praktisk

teologi förelåge, vissa spörsmål måste vara närmare klarlagda,

såsom om förste teologie professorn och domprostens ställning in. m.

Hit hörde jämväl en utredning rörande den behållna inkomsten från

förste teologie professorn och domprostens prebendepastorat, vilken

utredning borde med det snaraste verkställas.

Efter det vederbörliga ersättningsmedel blivit av 1922 års riksdag

beviljade, meddelade Kungl. Maj:t den 21 april 1922 beslut angående

indragning av återstående teologie professorsprebenden med

undantag för Uppsala stads pastorat och det såsom prebende därmed

förenade Vaksala pastorat samt Lunds stads- och landsförsamlingars

pastorat.

Dessförinnan hade emellertid universitetskanslern erhållit anmodan

att efter vederbörandes hörande till Kungl. Maj:t inkomma

med förslag till de bestämmelser och föreskrifter, vilka, i den händelse

den till 1922 års riksdag avlåtna framställningen angående

fortsatt indragning av teologie professorsprebendena bleve av riksdagen

bifallen, tilläventyrs borde av Kungl. Maj:t utfärdas.

Sedan i anledning härav frågan av kanslern remitterats till de

akademiska myndigheterna, anförde teologiska fakulteten i Uppsala

i skrivelse den 17 maj 1922 till det större akademiska konsistoriet i

ämnet följande:

De frågor, som i samband med den i statsverkspropositionen till 1922 års

riksdag föreslagna ändringen inställa sig eller av Kungl. Maj:t särskilt förelagts

till besvarande, gälla dels den föreslagna prebendetjänstens karaktär av domprostbefattning

eller icke, dels den s. k. första teologie professurens ställning, vilken

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

hittills varit förenad med domprostbefattningen, dels möjligen erforderliga föreskrifter

i fråga om särskilda kompetensfordringar eller tillsättningsbestämmelser

för professuren i praktisk teologi, dels om ändringar kunna vara av nöden i

bestämmelserna om de blivande prästernas praktiska utbildning eller i samband

därmed i föreskrifterna för den bbvande prebendariens tjänstgöring i sin församling,

dels slutligen beträffande den föreslagna prebendariens löneförhållanden.

Vad l:o) beträffar den föreslagna prebendarietjänstens karaktär av domprostbefattning,

så vill fakulteten påpeka, att kyrkoherdetjänsten i Uppsala genom lagen

om prästerskapets avlöning den 9 december 1910, i enlighet med sedan början av

1600-talet gällande praxis, fastslagits såsom domprostbefattning (§ 5), något som

även i Kungl. Maj:ts löneregleringsresolution för Uppsala pastorat den 6 oktober

1916 ytterligare understrukits. Ett upphävande härav måste således, för att kunna

genomföras, föregås av kyrkolagsändring, varjämte må påpekas, att i och med

detsamma deh lönesumma, som från prebendet kommer professorn i praktisk

teologi till godo, med anledning av totallönens sjunkande från 10,000 kronors

domprostlön till 8,000 kronors kyrkoherdelön, kommer att minskas med 2,000

kronor.

Vad 2:o) angår första teologie professorn, så synes det fakulteten — om

kyrkoherdebefattningen i Uppsala med bibehållande av domprosttjänsts karaktär

förenas med professuren i praktisk teologi och således ej eo ipso kommer att innehavas

av någon bland teologiska fakultetens äldre medlemmar — vara naturligt,

att ej förste teologie professuren förenas därmed, och under sådana förhållanden

kunde åtskilligt synas tala för, att detta framhävande av en professur framför

de övriga ej längre behölles. Emellertid vill teologiska fakulteten erinra därom,

att dess medlemmar samtidigt äro assessores i Uppsala domkapitel och att där —

särskilt för den händelse att framdeles domprostbefattningen komme att innehavas

av icke-professor, under det att ledamotskapet i domkapitlet i övrigt fortfarande

vore överlämnat åt de teologie professorerna (domkapitlet har härom i annat

sammanhang haft tillfälle göra ett uttalande) — vice-preses-skapet, i synnerhet om

ärkebiskopsämbetet någon längre tid behövde förvaltas av domkapitlet, lämpligen

borde efter skedd ändring i domkapitelsförordningen, överlämnas åt förste teologie

professorn. Kungl. Maj:ts förordning av den 18 september 1909, som föreskriver

om tillsättande av förste teologie professor, torde därför böra ändras i överensstämmelse

med nu inträdda förhållanden så, att titeln l:e teologie professor efter

anmälan tillkommer äldste teologie professorn.

Vad 3:o) gäller frågan om särskilda kompetensfordringar eller tillsättningsbestämmelser

för professuren i praktisk teologi, så äro enligt fakultetens mening

icke sådana av nöden, så länge prebende är förenat med denna professur, då där

i de särskilda förutsättningarna för professorns i praktisk teologi ledning av den

praktiska prästutbildningen kunna anses garanterade.

Vad 4:o) rörer frågan om ändringar kunna vara av nöden i bestämmelserna

om de blivande prästernas praktiska utbildning eller i samband därmed i föreskrifterna

för den blivande prebendarius tjänstgöring i sin församling, så anser

teologiska fakulteten intetdera, åtminstone för närvarande vara nödigt eller lämpligt.

I och med det, att professorn i praktisk teologi så fort sådan finnes tillsatt, plägar

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition Nr 202.

vara föreståndare för det praktisk-toologiska övningsinstitutet, så har lian eo ipso

möjlighet att för den praktiska utbildningen draga det gagn av prebende, som

med detsamma avses. Att bestämt reglera formerna för detta utnyttjande synes

icke fakulteten lämpligt, åtminstone under den första tiden, då det givna erfarenhetsmaterialets

begagnande i mycket måste få experimentets karaktär. För övrigt

måste härvid alltid hänsyn tagas till tillgängliga personliga krafter och förefintliga

olika organisationer, stundom frivilliga, inom församlingen, varför överhuvud ett

för olika fall passande reglerande torde vara mycket svårt att åstadkomma. Vad

angår prebendariens tjänstgöring i sin församling, är i löneregleringsresolutionerna

för Uppsala församling av den 6 november 1916 § 3 bestämmandet av kyrkoherdens

liksom övriga prästmäns tjänsteåligganden överlämnat åt domkapitlet.

Detta har ock i sin instruktion för prästerskapet i Uppsala under löneregleringsperioden

1 maj 1917—1 maj 1937 lämnat åt kyrkoherden (domprosten) den frihet

i arbetsväg som — åtminstone under den första tiden av den nya anordningen —

måste vara det bästa för prebende^änstens utnyttjande till den praktiska prästutbildningens

befordrande.

Beträffande 5:o) löneförhållandena, får fakulteten påpeka, att även vid detta

prebende måste — liksom förut vid samtliga — för att erhålla den prebendarien

tillkommande summan, först från prebendets lagbestämda lön det belopp avräknas,

som direkt åtgår till prebendets skötsel. Från de för kyrkoherdebefattningen i

Uppsala, under förutsättning av dess fortfarande bevarade domprostkaraktär, lagbestämda

kronor 10,000 jämte bostad torde under sådana förhållanden höra avräknas

— dels omkring 5,000 kronor till vice pastors och adjunkts avlöning från

prebendarien, dels kronor 1,500 till andra utgifter för prebende!, vadan sålunda

blott, i överensstämmelse med den från år 1905 gällande lönestat för prebenden,

omkring 3,500 kronor skulle tillkomma professorn i praktisk teologi från prebende!.

Skillnaden mellan denna summa och den för ordinarie professor bestämda måste

sålunda av allmänna medel upptagas i universitetets lönestat för professuren i

praktisk teologi. Den fria bostad, som enligt lagen om prästerskapets avlöning

tillkommer kyrkoherden, blir under sådana förhållanden den ersättning, som

prebendarien erhåller för de med prebende! förenade göromål utöver professorstjänstgöringen.

De bestämmelser och föreskrifter, vilka, i händelse det berörda förslaget blir

av riksdagen antaget, skola av Kungl. Maj:t utfärdas, synes teologiska fakulteten

således för närvarande blott vara:

1) en sådan ändring i kungl. förordningen den 18 september 1909 om tillsättning

av förste teologie professor och domprost, att det, som däld rörer domprost,

utgår, samt 2) sådan ändring i universitetets lönestat för professorn i praktisk

teologi, att skillnaden mellan den från prebendet utgående lönesumman och den

ordinarie professorslönen däri upptages såsom bidrag av allmänna medel.

I visst avseende var emellertid professorn i kyrkohistoria E.

Linderholm från fakulteten skiljaktig. Såsom av fakultetens protokoll

framgår, yttrade Linderholm vid frågans behandling inom fakulteten

följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 104 käft. (Nr 202.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

I övrigt biträdande fakultetens yttrande, får jag för min del beträffande

första punkten i fakultetens yttrande anföra följande:

Då fakultetens yttrande i dess första punkt icke synes taga hänsyn därtill,

att föreningen av professuren i praktisk teologi med prebendekyrkoherdetjänsten

i Uppsala domkyrkoförsamling jämte den därmed följande uppgiften att vara domprost

och v. ordförande i Uppsala domkapitel, enligt statsverkspropositionen, åttonde

huvudtiteln, till 1922 års riksdag, är att betrakta såsom ett provisorium,

utan förutsätter, att föreningen skall bli varaktig, och prebendet följaktligen med

ordinarie innehavare besättas, kan jag icke dela denna mening.

Såsom jag tidigare haft anledning att framhålla, synas mig också starka

skäl tala emot en permanent förening av två eller, nogare taget, tre var för sig

så betydande och krävande tjänster.

Allra först må till belysande härav erinras om det olämpliga i att förena

domprostvärdigheten och viceordförandeskapet i Uppsala domkapitel med en bestämd

professur, såsom nu professuren i praktisk teologi, enär detta får till följd,

att den maktpåliggande ledningen av det stora ärkestiftets styrelse och förvaltning

vid ärkebiskopens förfall, längre resor eller frånfälle, kommer att vid nytillsättningar

av professuren anförtros åt en på detta område oerfaren och oprövad

ledamot i stället för åt domkapitlets äldste eller för uppdraget lämpligaste ledamot.

Vad vidare angår chefskapet för domkyrkans prästerskap och högsta ledningen

av församlingsvården i det kyrkligt livaktiga Uppsala, så kunna dessa icke

gärna bli mera än något nominellt, därest professurens uppgifter skola behörigen tillgodoses.

Den verkliga ledningen, arbetet och ansvaret komma att praktiskt taget

framdeles som hittills vila på den ständige domkyrkovieepastorn, vars tjänst är

det bästa erkännandet av det de facto ohållbara i prebendeinstitutionen.

Vad än vidare angår föreningen av just professuren i praktisk teologi med

Uppsala domkyrkoförsamling som prebende synes mig denna förening icke vara

av professurens natur påkallad, enär denna liksom övriga professurer avser teoretisk

forskning och undervisning av vetenskaplig natur. Ej heller är denna förening

för teologie kandidaternas praktiska övningar behövlig, enär direktorn för

praktisk-teologiska övningsinstitutet samt assistenten och icke professorn i praktisk

teologi leda de praktiska övningarna i predikokonst, kristendomsundervisning

och tillämpning av kyrkolagen i församlingsexpeditionen och ämbetsförvaltning.

Professorns i praktisk teologi föreståndareskap för de praktiska övningarna är ju

i realiteten en sak, som har föga att betyda.

Att professorn i praktisk teologi skulle behöva vara kyrkoherde i en församling

för att kunna lära känna svenska kyrkans ordning och livsformer lärer

bliva svårt att hävda, alldenstund svenska kyrkan icke har några vare sig för

lekmannen eller en prästvigd professor oåtkomliga hemligheter.

Att professorn i praktisk teologi måste vara prebendekyrkoherde i Uppsala

för att giva direktor och assistent möjligheter att bättre utbilda teologie kandidaterna

genom deras insättande i det kyrkliga arbetet inom domkyrkoförsamlingen

lärer icke kunna göras synnerligen sannolikt. Ty som förut sagts, kan professorn

såsom prebendekyrkoherde icke utöva den faktiska och praktiska ledningen av

församlingsarbetet till sådan grad, att han skulle kunna dirigera studenternas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Mqj:ts proposition Nr 202.

verksamma deltagande i aktivt församlingsarbete medelst predikan och medverkan

i ungdomsföreningar och söndagsskolor, diakoni in. m. Och vidare har detta

tidigare försökts men misslyckats, emedan domkyrkoförsamlingen ej lät sig användas

såsom pastoralt försöksfält. Det är ju också klart, att något sådant icke

kan gå för sig allra minst år efter år, med ständigt nya outbildade krafter. Det

är min bestämda övertygelse, att ett nytt experiment kommer att misslyckas, om

det överhuvud taget kommer att ens på allvar försökas, vilket jag tillåter mig

betvivla.

Gäller det åter, att professorn i praktisk teologi skall vara prebendekyrkoherde

i Uppsala för att bereda teologie kandidaterna möjlighet att få någon

kännedom om församlingsexpedition, så lärer denna auskultering i längden bli

domkyrkoförsamlingens expedition för mycket, helst som professorn själv icke

alltid lärer äga tid eller rutin för att själv giva den nödiga handledningen. Denna

måste följaktligen komma att vila på domkyrkoförsamlingens vice pastor och

prästerskap, som väl icke utan vidare kunna åläggas detta termin efter termin.

Skall den praktiska expeditions-utbildningen återigen bero av dessas goda vilja,

lärer denna kunna få tagas i anspråk även utan förmedling av eu prebendekyrkoherde,

vars tillvaro knappast är påkallad blott för denna saks skull.

Den nödiga praktiska utbildningen i avseende på pastoralt arbete och skötande

av göromålen i en pastorsexpedition kan, det bör här ånyo framhållas, icke

vinnas inom domkyrkoförsamlingen genom teologie kandidaternas terminligen förnyade

insättande en masse i dess pastorala verksamhet. Den enda rimliga och

riktiga utvägen är, att av Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med de teologie studerandenas

egen petition till Kungl. Maj:t i examensfrågan 1902, såsom villkor

för genomgående av de praktiskt-teologiska övningarna föreskrives minst ett halvt

års deltagande i församlings- och expeditionsarbete hos en för duglighet känd

kyrkoherde i större pastorat. Detta är också något, som utan kostnader kunde

företagas.

Med anledning av det ovan anförda, synes det mig alltså böra betonas, att

föreningen av professuren i praktisk teologi med prebendekyrkoherdebefattningen

i Uppsala jämte den därmed följande domprostvärdigheten och vice-ordförandeskapet

i Uppsala Domkapitel bör bli av blott provisorisk natur samt att förty

denna prebendekyrkoherdebefattning ej bör med ordinarie innehavare besättas efter

den nuvarande prebendariens avgång, utan av professorn i praktisk teologi

tills vidare uppehållas på förordnande.

Själva lönefrågan behandlade fakulteten ytterligare i en den 27

september 1922 dagtecknad, till konsistoriet ställd skrivelse, däri fakulteten

anför följande:

Då fakulteten i skrivelsen den 17 maj 1922 rörande de från prebendariens

lön i Uppsala domkyrkoförsamling för prebendets skötsel avgående penningbelopp

endast kunnat lämna approximativa uppgifter, varigenom ock det begärda

anslaget till professorslönens i praktisk teologi utfyllnad till fullständig professorslön

blott kunnat approximativt angivas, så får fakulteten — då bestämdare uppgifter

sedan dess kunnat erhållas ävensom med hänsyn till vissa i sagda skrivelser

ej påpekade omständigheter — göra följande komplettering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

1) Då prebendariens ersättning till den särskilda adjunkten av domkapitlet

fastställts till 2,900 kronor och den ersättning, som skall utgå till v. pastor, av

domkapitlet för Kungl. Maj:ts fastställelse föreslagits till 2,000 kronor, får fakulteten

med inräkning ytterligare av 1,500 kronor för med tjänsten förenade särskilda

utgifter — ett belopp, som ej heller överstiger den summa, som enligt

kungl. kungörelsen den 30 juni 1922 angående tillfällig löneförbättring... inom den

civila statsförvaltningen — stycket om teologie professor med prebendepastorat —

får innehavas utöver den vanliga professorslönen — beräkna den summa, som för

prebendets skötsel utgår, sammanlagt till 6,400 kronor, vadan 3,600 kronor skulle

såsom prebendariens kontanta inkomst återstå, vilken summa har att till lagbestämd

professorslön utfyllas.

2) Ytterligare bör såväl sedvanligt ålderstillägg som — då inkomsten från

prebendet är konstant och ej överskrider det för erhållande av tillfällig löneförbättring

bestämda belopp — rätt till sådan löneförbättring begäras.

Vid fakultetens sistnämnda skrivelse voro i utdrag fogade två

protokoll från Uppsala domkapitel, varav framgår, dels att domkapitlet

bestämt, att ersättning för bostad och vivre åt den adjunkt

med arvode enligt kungl. förordningen den 18 april 1914, som även

sedan nu gällande lönereglerings ikraftträdande under namn av domprostens

personlige adjunkt varit i Uppsala domkyrkoförsamling anställd,

skulle från och med den dag, då den nye domprosten komme

att tillträda sin befattning, utgå med 2,900 kronor för år räknat,

varjämte domkapitlet förklarat, att domprosten torde utöver professorslönen

på grund av honom särskilt åliggande skyldigheter behöva

tillerkännas minst 1,500 kronor om året, dels och att domkapitlet

till Kungl. Maj:t ingått med hemställan om höjande till

2,000 kronor (från förutvarande 1,800 kronor) av den ersättning för

år, som skulle utgå för uppehållandet av förordnandet som vice

pastor i domkyrkoförsamlingen.

Lönefrågan remitterades därefter till universitetets drätselnämnd,

som, enligt vad framgår av dess protokoll för den 24 oktober 1922,

härutinnan yttrade:

Den till domprosten i Uppsala domkyrkoförsamling utgående kontanta lönen

uppgår till 10,000 kronor, varjämte han åtnjuter fri bostad i församlingen tillhörigt

hus. Från den kontanta lönen skulle sålunda enligt teologiska fakultetens

förslag avgå:

Do den av domkapitlet bestämda ersättning till domprostens stän
-

dige adjunkt...................................kronor 2,900: —

2:o föreslagen ersättning till vice pastor................... » 2,000: —

3:o ersättning för domprostens särskilda utgifter för prebendet. » 1,500: —

eller kronor 6,400

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Vad den sistnämnda posten beträffar fann sig drätselnämnden kunna tillstyrka

beloppets avräkning från lönebeloppet med hänsyn till de avsevärda extra

kostnader, som måste anses drabba innehavaren av nu ifrågavarande professorsämbete

i egenskap av domprost och kyrkoherde; och då vidare den föreslagna

höjda ersättningen till vice pastor av drätselnämnden med hänsyn till stegrade

levnads- och avlöningskostnader måsto anses skälig, ansåg drätselnämnden sig

kunna tillstyrka ovannämnda av fakulteten framlagda beräkning av från dom
-

prostlönen avgående poster.

Av denna lön kronor 10,000 skulle sålunda för domprosten

såsom behållen lön återstå ett belopp av................. kronor 3,000: —

Då på universitetets stat för avlöning åt innehavaren av

Uppsala stads prebende finnes anslaget ett belopp av . ..... » 2,000: —

skulle för uppbringande av professorns i praktisk teologi såsom

innehavare av nämnda prebende lön till likhet med lön för andra

professorer vid universitetet erfordras ett tilläggsanslag av statsmedel

med....................................... » 1,900; —

eller kronor 7,500: —

Härförutom borde tillkomma honom ålderstillägg efter samma grunder och

med samma belopp som övriga professorer vid universitetet ävensom dyrtidstilllägg

och tillfällig löneförbättring.

A andra sidan ville drätselnämnden framhålla, att vid denna lönereglering

borde likasom skett vid senast företagna löneregleringar vid universiteten ur löneförmånerna

för ifrågavarande professorstjänst utgå de i universitetets stat för

l:ste teologie professorn och domprosten anslagna 12 famnar ved.

Drätselnämnden ville tillägga, att med den nu föreslagna löneregleringen

nuvarande professorns i praktisk teologi avlöning väsentligen komme att understiga

förutvarande domprostens och förste teologie professorns lön.

Vid nu förevarande frågors behandling inom det större akademiska

konsistoriet i Uppsala gjordes skiljaktiga meningar gällande.

Professor Glullstrand uttalade sig för avskaffande av titeln »förste

teologie professor» samt yttrade:

Då titeln »förste teologie professor», vilken synes antyda ett företräde framför

teologiska fakultetens övriga professorer, saknar varje berättigande, sedan dess

innehavare ej längre är domprost och ej heller på grund av innehavet har någon

som helst annan funktion, anser jag för min del att den bör avskaffas.

Jag får därför föreslå, att konsistoriet biträder teologiska fakultetens förslag,

dock med den ändringen, att hittillsvarande föreskrift om tillsättning av förste

teologie professor och domprost förklaras upphävd, samt att förstnämnda titel

avskaffas.

Professor C. A. Keuterskiöld föreslog, att konsistoriet måtte på

det sätt tillstyrka fakultetens framställning, att, med upphävande av

hittills gällande bestämmelser i den mån de ej redan upphört att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung1. Maj:ts proposition Nr 202.

gälla och under förutsättning att åtgärder av vederbörande omedelbart

vidtoges för att med förste teologie professorsbefattningen förena

vice presesskapet i Uppsala domkapitel, för framtiden teologiska

fakulteten skulle, vid ledighet, hos Kungl. Maj:t anmäla den av sina

ledamöter, som vore äldst och lämplig, till förste teologie professor.

Det större konsistoriet beslöt dels i enlighet med professor Grullstrands

förslag hemställa, att hittillsvarande föreskrift om tillsättning

av förste teologie professor och domprost måtte upphävas samt titeln

förste teologie professor avskaffas, dels och i enlighet med drätselnämndens

utlåtande hemställa, att för uppbringande av professorns

i praktisk teologi såsom innehavare av Uppsala stads prebende lön

till likhet med lön för andra professorer vid universitet ett tilläggsanslag

av 1,900 kronor måtte anvisas, att vidare ifrågavarande professor

måtte åtnjuta ålderstillägg efter samma grunder och med

samma belopp som övriga professorer vid universitet, ävensom dyrtidstillägg

och tillfällig löneförbättring, samt att vid denna lönereglering,

likasom skett vid senast företagna löneregleringar vid universiteten

ur löneförmånerna för ifrågavarande professorstjänst måtte

utgå de i universitetets stat för förste teologie professorn och domprosten

anslagna 12 famnar ved.

Mot konsistoriets beslut i dess förra del anmälde professor Reuterskiöld

reservation, vari anfördes följande:

Fakulteten motiverar sin framställning med önskan att eventuellt kunna i

förste teologie professorn få en vice preses i ärkestiftets domkapitel, men vill

samtidigt fastslå, att äldste professorn skall ''anmälas’ till titelns erhållande, ehuru

fakulteten i slutklämmen föreslår bestämmelser, som skulle ge fakulteten frihet

att såsom hittills anmäla vilken som helst av sina ledamöter därtill varvid i praxis

detta visserligen alltid blivit den äldste. Först må härtill erinras, att om endast

den äldste skulle kunna anmälas, hela anmälningsproceduren blir onödig, då det

säkerligen aldrig skulle inträffa, att ingen ''anmäld'', varförutom, om vice-presesbefattningen

i domkapitlet därmed förenades, anmälan tydligen alltid måste göras,

hur olämplig än den äldste kunde vara.

Konsistoriet har, måhända under intrycket att fakulteten icke rätt vetat vad

den egentligen menat och velat, avstyrkt dess förslag och hemställt om avskaffande

av titeln ''förste teologie professor’. Gällde det endast titeln, skulle jag förenat

mig härom med majoriteten. Men så är icke fallet, utan fakultetens motivering

förtjänar stort beaktande i vad den avser möjligheten att göra förste teologie

professorn till vice preses i stället för domprosten.

Att domprosten är vice preses enligt gällande rätt, är ostridigt. Lika ostridigt

är att det måste anses oriktigt, både att en nybliven professor i praktisk teologi,

som tillika är tillsvidare domprost, skall vara detta självskrivet framför äldre,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

mera lämpliga kolleger, om sådana finnas, och att vice-preses-uppdragct skall

bindas vid en befattning, som tillsvidare är bihang till eu helt annan befattning,

professuren i praktisk teologi. Utan tvivel vore det bättre, om vice preses uppdraget

förenades med annat självskrivet ledamotskap av domkapitlet i Uppsala,

och fakultetens uppslag att härtill begagna förste teologie professorn är värt allt

beaktande.

Emellertid tillkommer det ej konsistorium eller annan akademisk myndighet

att vidtaga åtgärder för genomförande av förslaget. Då jag dock anser att akademien

icke har anledning att förhindra en dylik, i viss män även för akademien

lycklig, utveckling, har jag ansett, att konsistoriet bort bifalla mitt förslag. Skulle

den äldste utan vidare alltid föreslås, vore enklare att i stadgan förklarades, att

äldste teologie professorn alltid är förste teologie professor, men då det kan inträffa,

att den äldste vore alldeles omöjlig som vice preses, bör valfrihet i någon

mån finnas, och då synes ett stadgande i angivna riktning vara det bästa.

Ehuru det förslag, som nu närmast påkallar riksdagens medverkan,

allenast liar avseende å Uppsala universitet, vill jag dock

även redogöra för vad av myndigheterna vid universitetet i Lund

anförts ifråga om de i det föregående berörda principfrågorna.

I skrivelse till det större akademiska konsistoriet av den 10

april 1922 har teologiska fakulteten i Lund anfört följande:

Med domprostbefattningen har hittills förste teologie professuren varit förenad,

fakulteten har redan förut yrkat, att de bestämmelser, som gälla den förenade

befattningen såsom domprost och förste teologie professor, må upphävas (kungl.

brevet den 9 juni 1911). En fråga, som ävenledes bör upptagas till avgörande, är,

huruvida titeln förste teologie professor bör fortfarande som hittills förekomma

och om den i så fall bör tillkomma fakultetens till utnämningsdatum äldste professor.

Fakulteten föreslår dess bibehållande för äldste professorn, oberoende av,

huruvida han är domprost eller ej.

Så länge prebende är förenat med professuren i praktisk teologi, äro enligt

fakultetens uppfattning icke några särskilda bestämmelser angående kompetensfordringarna

till denna professur av nöden.

Någon ändring i nu för Lund gällande bestämmelser för de blivande prästernas

praktiska utbildning nödvändiggöres icke av den föreslagna nya anordningen med

prebendet. Professorn i praktisk teologi i Lund är handledare av praktisk-teologiska

övningar och kan således i denna egenskap få direkt gagn av sin prebendeförsamling.

Såsom föreståndare för de praktisk-teologiska övningarna kan han dessutom

låta assistenten draga det gagn av prebendet, som med detsamma avses.

Beträffande prebendariens skyldighet att i bestämd ordning deltaga i församlingsvården

i prebendet höra föreskrifter därom enligt fakultetens uppfattning icke

utfärdas av Kungl. Maj:t på annat sätt, än som sker vid lönereglerings fastställande

i nyreglerade pastorat. I löneresolutionerna föreskrives, att tjänstefördelning

mellan pastoratets präster skall uppgöras och av domkapitlet godkännas.

En sådan tjänstefördelning i Lunds domkyrkoförsamling kommer att röra alla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts proposition Nr 202.

församlingens präster. Det torde vara olämpligt, att tjänstefördelningen, vad domprosten

angår, skulle fastställas av Kungl. Maj.t, och för övrigt av domkapitlet.

Likaledes torde det vara olämpligt, att tjänstefördelningen i sin helhet fastställes

av Kungl. Maj:t, då den enligt sakens beskaffenhet är av mera tillfällig natur.

Beträffande ett bestämt reglerande av de former, under vilka de blivande

prästerna, med utnyttjande av det inom prebendeförsamlingen givna erfarenhetsmaterialet,

skola införas i församlingslärarens och själasörjarens uppgifter, vill

fakulteten till en början framhålla, att de blivande prästerna på pastorsexpeditionen

böra införas i kyrkobokföringen. Genom de där tjänstgörande prästerna komma

de vidare i kontakt med de frågor, som gälla den mera yttre anordningen av

församlingslivet. De blivande prästerna böra vidare införas i församlingsarbetet.

Därvid föreligger en viss svårighet att utfärda detaljerade bestämmelser. Självfallet

böra de taga kännedom om söndagsskolearbete, ungdomsverksamhet, social

hjälpverksamhet genom diakonissor etc. Detta församlingsarbete är till största

delen av frivillig natur och således ej genom lag föreskrivet. Arten av detsamma

är vidare i hög grad beroende på de personliga krafter, som uppbära detsamma.

De blivande prästernas kontakt med församlingslivet måste därför lämpas efter

förhandenvarande förhållanden, som delvis äro utsatta för växling, varför detaljerade

bestämmelser, utfärdade av Kungl. Maj:t, torde visa sig opraktiska och

svåra att under en längre tid på enahanda sätt tillämpa. Lättare torde vara att

föreskriva auskultation vid konfirmationsundervisningen, men även här måste tilllämpningen

av en dylik föreskrift rätta sig efter förhandenvarande förhållanden.

Att domkyrkan i vidaste utsträckning kommer att användas vid de homiletiska

övningarna, så att predikoövningar på lärorummet bortfalla, är vidare en självklar

sak, varom särskilda bestämmelser dock icke torde behöva utfärdas.

I samband med svaret på föreliggande remiss vill fakulteten fästa uppmärksamheten

på en enligt dess uppfattning synnerligen viktig omständighet, som i

sinom tid blir föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. För den händelse domkyrkoförsamlingen

blir bibehållen såsom prebende, kommer den omedelbara ledningen

av pastoralvården att, såsom hittills, handhavas av en vice pastor. Fakulteten

anser, att det av flera skäl är synnerligen viktigt, att nämnda befattning

besättes med en högt kvalificerad kraft. För de blivande prästerna är detta av

stor betydelse. Församlingsarbetet blir för dem lärorikare, i samma mån det står

under väl kvalificerad ledning. Vidare bör det beaktas, att församlingen mindre

torde sakna förmånen av att själv välja sin kyrkoherde och helt disponera dennes

arbetskraft, om vicepastorsbefattningen blir av mera stadigvarande natur och ej

betraktas såsom en tillfällig övergångsplats. Förutsättningen även för detta senare

är, att vice pastorssysslan blir så avlönad, att en högt kvalificerad kraft står till

disposition, och att innehavaren icke har anledning att med det snaraste söka sig

annan befattning. Det här framhållna önskemålet torde mycket lätt kunna förverkligas

vid fastställande av ny lönereglering för Lunds pastorat.

Professor Aulén har reserverat sig mot bibehållande av titeln: »förste teologie

professor». Övriga punkter har fakulteten enhälligt biträtt.

Det större konstoriet i Lund åberopar fakultetens berörda yttrande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 202.

Med överlämnande av de akademiska myndigheternas nu åberopade

yttranden har kanslern i skrivelse den 27 november 1922 i

ärendet anfört, bland annat följande.

Av kungl. brevet den 29 april 1921, angående indragning av vissa professorsprebenden

m. m., samt kungl. brevet den 21 april 1922, jämförda med de

för universitetet i Uppsala och Lund gällande stater, framgår, att samtliga vid

teologiska professurer vid universiteten knutna prebenden, med undantag av dels

Uppsala stads och Vaksala prebendepastorat dels ock Lunds städs och landsförsamlingars

prebendepastorat numera blivit definitivt lösta från sin prebendeegenskap,

dock att detta upphörande av prebendeegenskapen beträffande fyra av

prebendena, nämligen dels Helga Trefaldighets pastorat och Gamla Uppsala pastorat

dels ock Hällestads, Dalby och Bonderups pastorat och Husie pastorat, icke

skall inträda förrän den 1 maj 1923.

Det bör uppmärksammas, att, ehuru av allt vad i ärendet förekommit och

särskilt av den motivering, som anförts av vederbörande departementschef i sammanhang

med det i 1922 års statsverksproposition framlagda förslaget i ämnet,

uppenbart framgår, att, såsom följd av riksdagens beslut i frågan åren 1921 och

1922, de professorsbefattningar, med vilka prebenden fortfarande skola vara förenade,

äro professurerna i praktisk toologi, likväl något definitivt beslut härom

ännu icke av Kungl. Maj:t meddelats, och att sådant beslut näppeligen torde

kunna förväntas förrän i sammanhang med utfärdande av de bestämmelser och

föreskrifter, angående vilka förslag nu infordrats.

Sålunda åsyftade bestämmelser och föreskrifter avse givetvis i första rummet

upphävande eller ändrande av vissa nu gällande stadganden. Dessa återfinnas

dels i utgiftsstaterna för universiteten i Uppsala och Lund och dels i de till samma

stater hörande särskilda föreskrifter, beträffande Uppsala universitet punkten 14

och beträffande Lunds universitet punkten 6.

Även vissa andra gällande bestämmelser beröras av ifrågavarande omorganisation,

nämligen § 45 i lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster den

9 december 1910, så lydande: »Kyrkoherdetjänst i pastorat, som är anslaget till

prebende, tillsättes i och genom tillsättning av den tjänst, vilken pastoratet såsom

prebende åtföljer» samt § 9 i Kungl. förordningen huru med rättegång uti

domkapitlen skall förhållas den 11 februari 1687, där det heter: »När preses själv

icke är tillstädes, skall domprosten dess ställe företräda.» Den förra bestämmelsen

bör tydligen, ehuru med förminskad innebörd, fortfarande kvarstå oförändrad,

varemot den senares bibehållande utan ändring eller tillägg är beroende av spörsmålet,

huru stadgandena om förste teologie professor och domprost eventuellt

komma att förändras. Ehuru denna fråga egentligen icke är av direkt betydelse

för universiteten, anser sig kanslersämbetet emellertid för sammanhangets skull

böra här nedan något beröra densamma.

Vad till en början angår universitetens utgiftsstater och först Uppsala universitets

stat, så vitt rör teologiska fakultetens professorer, vill kanslersämbetet,

som icke funnit anledning till någon erinran mot drätselnämndens vid Uppsala

universitet i denna del av ärendet gjorda utredning, ansluta sig till drätselnämndens

av det större akademiska konsistoriet därstädes biträdda mening.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 164 häjt. (Nr 202.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

Beträffande Vaksala pastorat, för vilket, på sätt inhämtas av statsverkspropositionen

till 1922 års riksdag, noten å sid. 135, ej något ersättningsbelopp behöver

av riksdagen utverkas, torde annan bestämmelse ej erfordras än i fråga om

den tid, från vilken detta pastorat skall upphöra att vara prebende. Denna tid är

enligt statsverkspropositionen avsedd att bestämmas till den 1 maj 1923.

Aven i Lund bör givetvis professorns i praktisk teologi avlöning bestämmas

till ett belopp, minst lika stort med vad övriga professorer åtnjuta i avlöningsförmåner.

De från domkyrkoförsamlingen till avlöning av kyrkoherde utgående

avlöningsmedel torde, för den händelse det å Lunds universitets stat uppförda

fyllnadsauslag av statsmedel, 3,480 kronor, får i staten kvarstå oförminskat,

vara för ändamålet fullt tillräckliga. Då de akademiska myndigheterna i Lund

emellertid härom icke lämnat några närmare upplysningar, lärer denna fråga tilläventyrs

tarva ytterligare utredning.

Att kyrkoherden i Uppsala domkyrkoförsamling tillika är självskriven domprost,

framgår av teologiska fakultetens i LTppsala yttrande, där till stöd härför

åberopas, bland annat, en mycket gammal praxis ävensom gällande löneregleringsresolution

för Uppsala pastorat; och någon ändring i detta förhållande har icke

blivit från något håll ifrågasatt. Då nu enligt den föreslagna nya ordningen professorn

i praktisk teologi skulle vara självskriven innehavare av kyrkoherdebefattningen

i Uppsala domkyrkoförsamling, är det klart, att professorn i praktisk teologi

^ också skall enligt samma ordning självskrivet vara domprost. Motsvarande

förhållande torde gälla beträffande domprostbefattningen i Lund.

Emellertid har med domprostbefattningarna i Uppsala och Lund hittills

varit förbunden egenskapen att vara »förste teologie professor» vid vederbörande universitet.

Detta spörsmål utgör icke blott en titelfråga. Det sammanhänger nämligen

på det närmaste med frågan, vem som skall vara vice preses i vederbörande domkapitel.

Då alla eller nästan alla teologie professorer tillika voro prebendaner,

kunde ju, genom teologiska fakultetens anmälan och Kungl. Maj:ts beslut, till

domprost — således även till vice preses — och förste teologie professor utses

bland teologiska fakultetens medlemmar den, som var lämpligast att i ärkebiskopens

eller i biskopens i Lund ställe utöva ordförandeskapet i domkapitlet. Vanligen

har härtill utsetts äldste teologie professorn, dock icke alltid. Även om i

regel äldste teologie professorn torde vara mest lämpad för uppdraget, kunna givetvis

undantag tänkas. Däremot torde det vara mindre lämpligt att, i enlighet

med det större konsistoriets i Uppsala förslag, fastslå en ordning, enligt vilken

det kan inträffa, att den yngste teologie professorn omedelbart vid sin utnämning

blir självskriven vice preses vid domkapitlet, nämligen då ny professor i praktisk

teologi och domprost tillsättes. Därför synes det vara riktigast att bibehålla institutionen

förste teologie professor, men på samma gång vidtaga sådan ändring

i gällande föreskrift om vice preses i domkapitel, att beträffande Uppsala och

Lunds stift härom skall gälla, att förste teologie professorn, vilken utses enligt de

till vederbörande universitetsstater hörande särskilda föreskrifter, skall i dessa

båda stiftsstäder vara vice preses i vederbörande domkapitel. Då för en sådan

lagändring lärer erfordras bifall av kyrkomötet, bör givetvis, från och med den

1 maj 1923 intill dess lagändringen blivit slutligen fastställd, domprosten, d. v. s.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition Nr 202.

kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen — professorn i praktisk teologi, tills vidare

fungera såsom vice preses.

I fråga om kompetensfordringar för professorn i praktisk teologi erfordras

tydligen icke några särskilda föreskrifter; att han inåsto vara priistvigd, framgår

ju utan vidare därav, att han skall vara självskriven kyrkoherde i viss församling.

Ej heller torde några ändringar i gällande bestämmelser om prästutbildningen

vid universiteten eller några nya bestämmelser om prebendets utnyttjande i

undervisningssyfte eller om prebendariens skyldigheter vara av nöden.

På grund av remiss har vidare kammarkollegiet den 31 januari

1923 utlåtit sig i ämnet, därvid kollegiet allenast yttrat sig i vad

angår frågan om erforderligt tilläggsanslag av statsmedel för uppbringande

av vederbörande professorers i praktisk teologi löner till

vanlig professorslön. I detta hänseende yttrar kollegiet.

Enligt genom kungl. resolution den 7 december 1866 fastställd löneregleringför

prästerskapet i Uppsala stads pastorat skulle i pastoratet vara anställda kyrkoherde,

tillika förste teologie professor och domprost, vice pastor och komminister.

Kyrkoherden skulle vara skyldig att, så länge pastoratet fortfore att vara prebende,

för pastoralvårdens uppehållande godtgöra vice pastor eller ock hålla adjunkt. Vid

tiden för utgången av denna lönereglering avlönade domprosten adjunkt, den s. k.

domkyrkoadjunkten, med 1,500 kronor årligen, varjämte församlingen anslagit ett

lönetillägg åt domprostens adjunkt av 1,000 kronor årligen. Utom nu nämnda

befattningshavare var i församlingen jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 25

januari 1907 anställd en pastoratsadjunkt mot åtnjutande av årlig lön av 3,000

kronor. Sistnämnde befattningshavare tillsattes genom val av församlingens vid

kyrkostämma röstberättigade medlemmar.

Sakkunniga för beredning av frågor om reglering av prästerskapets löneförmåner

hemställde i den 5 juni 1915 framlagt förslag till lönereglering för

prästerskapet i pastoratet, att därstädes måtte från och med den 1 maj 1917

anställas, förutom kyrkoherden och komministern samt dåvarande vice pastorn,

ytterligare en komminister, varförutom biträde av extra ordinarie prästman skulle

beredas genom anställande av två ständiga adjunkter. Det skulle enligt förslaget

åligga kyrkoherden, vilken alltid skulle till sitt biträde hava vice pastor, att till

den prästman, som förordnades till vice pastor, av kyrkoherdelönen årligen avstå

2,200 kronor, varemot något vikariearvode enligt bestämmelserna i nådiga förordningen

angående reglering av det extra ordinarie prästerskapets avlöning m. m,

den 18 april 1914 icke skulle till uämnda prästman utgå.

I sitt den 31 mars 1916 i anledning av sakkunnigas förslag avgivna underdåniga

utlåtande hemställde kollegium av anförda skäl, att i pastoratet skulle vara

anställda, förutom kyrkoherde, tre komministrar och en ständig adjunkt. Därjämte

hemställde kollegium, att Kungl. Maj:t måtte i brev till domkapitlet i Uppsala

förklara såväl att domkapitlet ägde att, i den mån så befunnes erforderligt

eller lämpligt, förordna, att domprosten skulle tills vidare eller för viss tid i egenskap

av kyrkoherde hava biträde i tjänsten av annan prästman, som ock att på

grund härav utgående arvodes- och ersättningsbelopp skulle bestridas i den ordning,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

varom stadgades i 12—16 §§ i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den

9 december 1910 och i ovanberörda nådiga förordning den 18 april 1914.

Genom nådig resolution den 6 oktober 1916 fastställdes lönereglering för

prästerskapet i Uppsala församlings pastorat att träda i kraft den 1 maj 1917.

Därvid föreskrevs, att från och med sistnämnda dag skulle i pastoratet vara

anställda, förutom kyrkoherde, tillika domprost, tre komministrar, varjämte stadigvarande

biträde skulle beredas kyrkoherden genom anställande av ständig adjunkt,

ävensom att förutvarande vice pastorn i pastoratet skulle från och med samma

tidpunkt benämnas komminister och åtnjuta de med en av komministerstjänsterna

enligt löneregleringen förenade löneförmåner.

I sammanhang härmed förklarade sig Kungl. Maj:t vilja, därest domkapitlet

i Uppsala funne skäligt förordna antingen en av komministrarna i pastoratet att

under benämningen »vice pastor» eller två av komministrarna att under benämningarna

»förste vice pastor» och »andre vice pastor» biträda kyrkoherden i dennes

ämbetsgöromål, efter av domkapitlet gjord anmälan framdeles meddela beslut

angående den ersättning, som borde utgå till sålunda förordnad vice pastor.

Efter det domkapitlet förordnat komministern i pastoratet K. Ekman att

från den 1 maj 1917 tills vidare i egenskap av vice pastor biträda kyrkoherden

i dennes ämbetsgöromål, fastställdes genom nådigt beslut den 8 mars 1918 till

1,800 kronor beloppet av den ersättning, som skulle utgå till Ekman för den tid

han under ecklesiastikåret 1917 — 1918 och därefter, medan domprosten Stave

innehade kyrkoherdebefattningen i pastoratet, uppehölle förordnandet såsom vice

pastor i pastoratet.

Kollegium avgiver denna dag utlåtande över en av domkapitlet, efter det

domprosten Stave frånträtt kyrkoherdebefattningen, gjord framställning att sagda

ersättning måtte fastställas till 2,000 kronor att utgå från och med den 1 juli

1922 tills vidare under pastoratets fortsatta karaktär av prebende.

Enligt kollegii mening har Kungl. Maj:t genom sitt ovan omförmälda i

sammanhang med fastställande av gällande lönereglering för prästerskapet i

pastoratet meddelade beslut själv utstakat den väg, som borde följas, därest behov

yppades av biträde åt kyrkoherden utöver den honom i löneregleringsresolutionen

anvisade ständige adjunkten. Den möjlighet, som därigenom bereddes, har ännu

icke till fullo utnyttjats, då ju hitintills endast en vice pastor förordnats.

Emellertid har, såsom av handlingarna i ärendet framgår, en adjunkt med

arvode enligt den så kallade adjunktsavlöningsförordningen och under benämning

domprostens personlige adjunkt sedan den nya löneregleringsperiodens början

varit anställd i pastoratet. Ersättning för bostad och viver åt denne adjunkt har

jämlikt Uppsala domkapitels beslut den 27 september 1922 fastställts att från den

dag, då den nye domprosten komme att tillträda sin befattning, utgå med 2,900

kronor för år räknat.

På ovananförda grunder kan kollegium ej undgå att finna denna bostadsoch

viverersättning böra drabba prebendekyrkoherden, som alltså enligt kollegii

förmenande ej skulle kunna göra anspråk på att för den härav föranledda utgiften

undfå ersättning av det allmänna.

Ersättningen till vice pastor, som däremot torde böra avräknas å lönen, bär

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kun tji. Maj:ts proposition Nr 202.

såsom ovan nämnts nu av domkapitlet föreslagits skola utgå med förhöjt belopp

av 2,000 kronor. Domkapitlets förslag har av kollegium i denna dag avgivet

utlåtande tillstyrkts.

Kollegium kan inte finna tillräckliga skäl förebragta för verkställande av

avdrag å den kontanta kyrkoherdelönen med i universitetets drätselnämnds beräkning

upptaget och såsom ersättning för domprostens särskilda utgifter för prebendet

rubricerat belopp 1,500 kronor. Den prebendeinnehavaren tillkommande förmån

av fri bostad lärer kunna betraktas såsom gottgörelse för sådana särskilda utgifter

liksom för prebendeinnehavaren eventuellt åliggande särskilda skyldigheter.

Då sålunda, enligt kollegii beräkning, av domprostens kontanta lön 10,000

kronor skulle återstå ett belopp av 8,000 kronor, skulle något tilläggsanslag för

uppbringande av prebendeinnehavarens lön till samma belopp som övriga professorers

icke erfordras.

Kollegium vill i detta sammanhang framhålla, att Vaksala pastorat ännu

icke befriats från sin prebendeegenskap. Då emellertid beträffande detta pastorat

ersättningsbelopp icke behöver ifrågakomma, lärer bestämmelse om den tidpunkt,

varifrån indragningen skall träda i verkställighet, endast böra utfärdas i vanlig

ordning. Kollegium utgår ifrån att denna tidpunkt bestämmes till den 1 maj 1923.

Vad vidare angår ifrågasatta erforderliga bestämmelser beträffande prebendeinnehavarens

i Lund avlöningsförmåner finner kollegium, som lika med kanslersämbetet

anser ytterligare utredning härutinnan erforderlig, med denna frågas

närmare prövning kunna utan olägenhet anstå, till dess ny lönereglering blivit

fastställd för prästerskapet i Lunds pastorat.

Kollegium har vid granskning av föreliggande förslag utgått från den av

Kungl. Maj:t angivna förutsättning, nämligen att lönefyllnad bör beredas vederbörande

domprostar av universitetens anslagsmedel. Det torde emellertid kunna

anföras goda skäl för en anordning av i viss mån motsatt innebörd och ledande

till ett från såväl tjänsteinnehavarnas som vederbörande pastorats synpunkt mera

tillfredsställande resultat, som dessutom skulle komma i bättre överensstämmelse

med gällande prästlönelag. I sådant avseende får kollegium erinra om följande.

Prebendenaturen hos Uppsala pastorat har bibehållits icke i syfte att bereda

statsverket lättnad vid genomförande av universitetets stat eller för att bereda

vederbörande professor ökning i löneförmåner utöver vad han i sådan egenskap

regelrätt äger åtnjuta. Däremot bar prebendenaturen bibehållits uteslutande i

undervisningsintresse.

Det föreligger fördenskull så mycket mindre anledning att avlöna den professur,

med vilken prebendet är förenat, med ecklesiastika avlöningsmedel, som

innehavaren av de förenade professors- och domprosttjänsterna i intet avseende

kan undandraga sig de åligganden, som äro förenade med den förra tjänsten,

medan man däremot utgått från att han allenast i ringa mån skulle kunna tillgodose

sin rent prästerliga befattning.

Däremot äger professorn och domprosten uppenbarligen berättigade anspråk

på löneförmåner utöver sin professorslön för det arbete, som åligger honom i

hans egenskap av domprost. Detta berättigade anspråk kan utöver naturaförmånen

av fri bostad tillgodoses med belopp motsvarande skillnaden mellan professorslönen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departe
mentschefen.

Kungl. May.ts proposition Nr 202.

och den i lag till 10,000 kronor bestämda domprostlönen eller 2,500 kronor. Och

det torde kunna sättas i fråga, huruvida prebendeinnehavarens sammanlagda löneförmåner

i strid mot nämnda bestämmelse kunna sättas till lägre belopp än 10,000

kronor. Av domprostlönen skulle sålunda ett belopp av 7,500 kronor icke behöva

av församlingsmedlemmarna utdebiteras, men torde församlingen böra tillförbindas

att intill samma belopp avlöna de prästerliga arbetskrafter, som utöver vad genom

gällande prästlöneregleringsresolution anvisats, komma att erfordras på grund av

pastoratets prebendenatur. Därav följer, att arvoden till de i ovanberörda nådiga

beslut omförmälda förste och andre vice pastorer skulle komma att gäldas med

församlingsmedel.

Liknande anordning synes efter ikraftträdande av ny lönereglering för

prästerskapet i Lunds pastorat böra jämväl därstädes komma i tillämpning.

Slutligen har jag att anmäla en av kanslern med skrivelse av

den 27 november 1922 överlämnad, till Kungl. Maj:t ställd framställning

från det större akademiska konsistoriet i Uppsala, däri

konsistoriet hemställer, att professorn i praktisk teologi vid universitetet

Gr. V. Lizell måtte utnämnas och förordnas att från och med

dagen efter den dag, då domprosten E. Stave erhöll avsked, eller

alltså från och med den 1 juli 1922 och tillsvidare vara domprost

i Uppsala med frånträdande av sin nu innehavande prebendeförsamling

Gamla Uppsala, vilken sistnämnda församling därefter torde

böra vakanssättas till dess prebende! den 1 maj 1923 bleve indraget.

Redan vid ett föregående tillfälle har jag givit uttryck åt den

uppfattningen, att frågan om bibehållande av domkyrkoförsamlingarna

såsom prebenden åt professorerna i praktisk teologi icke torde få anses

definitivt avgjord, utan att denna tjänsteförening vore att betrakta

såsom en försöksanordning, varigenom vissa erfarenheter skulle kunna

vinnas, i vad mån en sådan anordning vore för dessa professorers

verksamhet såsom universitetslärare nyttig och för prästutbildningen

över huvud gagnelig. Utgår man sålunda från, att det endast är fråga

om ett provisorium, vilket i sinom tid kommer att avlösas av mera

fasta förhållanden, synas de av myndigheterna berörda principfrågorna

under ärendets behandling gjorts mera komplicerade än nödigt varit.

Innan jag ingår på spörsmålet om tilläggsanslaget till Uppsala

universitet vilket nu närmast påkallar riksdagens medverkan —

anser jag mig med några ord böra angiva, hur jag betraktar de av

myndigheterna omdebatterade mera principiella frågorna,

I anslutning till min nyss angivna åskådning om den provisoriska

karaktären av prebendenaturens bibehållande för domkyrkoför
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202.

samlingarna synes mig från Kungl. Maj:ts sida ett förklarande böra

givas av innebörd, att sagda församlingar skola tills vidare och till

dess Kungl. Maj:t annorlunda beslutar vara såsom prebenden förenade

med professurerna i praktisk teologi. Detta innebär i sak detsamma,

som reservationsvis inom Uppsala teologiska fakultet kommit

till uttryck, i vilken reservation dessutom förekomma derå synpunkter,

vilka synas mig vara förtjänta av beaktande, särskilt då

ett definitivt ordnande av hithörande frågor varder aktuellt. I och

med ett dylikt förklarande blir professorn i praktisk teologi tillsvidare

kyrkoherde i vederbörande domkyrkoförsamling och eo ipso

domprost samt vice preses i domkapitlet. Någon olägenhet av att

ifrågavarande professor tjänstgör såsom vice preses kan jag icke

finna, da det, som jag haller för sannolikt, endast är fråga om en

provisorisk anordning. Någon utnämning eller förordnande av kyrkoherde

och domprost, på sätt av det större konsistoriet i Uppsala ifrågasatts,

lärer vid sådant förhållande icke erfordras. I samband härmed

torde Kung! Maj:t ock böra förordna om upphörande från och med

den 1 maj 1923 av Vaksala pastorats prebendenatur. Vad beträffar

titeln »förste teologie professor» finner jag, i likhet med större

akademiska konsistoriet i Uppsala, icke tillräckliga skäl vara anförda

för dess bibehållande. Givetvis bör vad i universitetens stater förekommer

ifråga om förste teologie professor uteslutas ur dessa.

Därest någon erinran från riksdagens sida icke kommer till uttryck

gent emot denna uppfattning, anser jag, att Kungl. Maj:t senare bör

fatta beslut i detta hänseende, liksom Kungl. Maj:t i samband härmed

torde böra förklara, att vad nu är föreskrivet i fråga om tillsättning

av domprost och förste teologie professor hädanefter skall upphöra

att gälla.

Varder under övergångstiden nu så ordnat, att professorn i praktisk

teologi tillsvidare tjänstgör såsom kyrkoherde i vederbörande

domkyrkoförsamling och därigenom ock såsom domprost och vice

preses i domkapitlet, uppställer sig frågan, huru förhållandena skola

ordnas, därest en annan anordning av den praktiska prästutbildningen

än ifrågavarande tjänstekombination befinnes ändamålsenlig.

Därest Kungl. Maj:t i sinom tid upphäver domkyrkoförsamlingarnas

prebendenatur, inträder i stället för professorn-prebendarien en av församlingen

vald kyrkoherde, enligt praxis och gällande lönereglerings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kung!. May.ts proposition Nr 202.

resolution tillika benämnd domprost. Enligt förordningen huru med

rättegång uti domkapitlen skall förhållas den 11 februari 1687 är

emellertid en dylik kyrkoherde-domprost icke ledamot av domkapitel

i universitetsstad. I dylikt domkapitel sitta nämligen förutom ärkebiskopen,

respektive biskopen i Lund allenast de teologie professorerna

vid respektive universitet. Då vidare i samma förordning stadgas,

att domprosten skall »när preses själv icke är tillstädes, dess ställe

företräda», skulle ''givetvis sagda domkapitel komma i avsaknad av

vice preses, därest icke särskilda föreskrifter härom meddelas. Nu

senast berörda frågor avse emellertid förhållanden efter ett eventuellt

upphävande av domkyrkoförsamlingarnas prebendenatur och torde,

då sistnämnda spörsmål varder aktuellt, böra upptagas till övervägande.

En ändring i berörda förordning den 11 februari 1687

tarvar uppenbarligen kyrkomötets medgivande.

Beträffande lönefrågan gäller det nu endast Uppsala universitet,

för vilket ett särskilt tilläggsanslag är ifrågasatt. I Lund blir denna

fråga ej aktuell förrän vid tidpunkten för utlöpande av gällande löneregleringsperiod

eller den 1 maj 1925.

Lönefrågan synes mig böra betraktas på ett i viss mån annat

sätt än som kommit till uttryck i myndigheternas utlåtanden. Jag

vill då först erinra, hurusom förutvarande prebendiarien åtnjöt, utöver

fri bostad, dels den honom enligt gällande prästlöneregleringslag

och löneregleringsresolution tillförsäkrade domprostlönen å 10,000

kronor, dels det å universitetets stat för avlöning åt den teologie

professor, som är prebendarie i domkyrkoförsamlingen, uppförda beloppet

av 2,000 kronor, dels ock honom enligt löneregleringsresolution

såsom kyrkoherde i Vaksala pastorat tillförsäkrad lön av 3,750

kronor. Av den sammanlagda kontanta lönen å 15,750 kronor hade

prebendarien att utbetala dels vederbörligt belopp såsom ersättning

för bostad och vivre åt domprostens personlige adjunkt, dels ock ersättning

å 1,800 kronor till vice pastor.

Förhållandena komma nu att ställa sig annorlunda, då prebendenaturen

hos Vaksala pastorat bör upphöra med den 1 maj 1923

och domprosten allenast äger uppbära domprostlönen å 10,000 kronor

samt det i universitetets stat uppförda beloppet å 2,000 kronor,

tillhopa 12,000 kronor, samt med bibehållen skyldighet att lämna

såväl ersättning för bostad och vivre åt domprostens personlige ad
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 202. 25

junk!, sistnämnda ersättning numera fixerad till 2,900 kronor, som

ersättning till vice pastor, vilken ersättning av kammarkollegium

föreslagits till 2,000 kronor och av Kungl. Maj:t genom beslut den

9 mars 1923 jämväl fastställts till denna summa. Med dessa avdrag

kommer den behållna inkomsten för domprosten-professorn att

uppgå till 7,100 kronor. Nu är emellertid genom gällande lag och

löneregleringsresolution för Uppsala domkyrkoförsamling domprosten

tillförsäkrad eu kontant avlöning av 10,000 kronor, och det torde

vara ofrånkomligt att även i förevarande fall utgå från denna

summa. Det belopp, som sålunda skulle erfordras för uppbringande

av domprosten-professorns avlöning till 10,000 kronor, utgör alltså

2,900 kronor. För tiden den 1 maj 1923—den 30 juni 1924 skulle

alltså erfordras 3,383 kronor 33 öre eller avrundat 3,384 kronor.

För ändamålet är i statsverkspropositionen beräknat ett belopp av

allenast 2,060 kronor. För täckande av skillnaden mellan detta

belopp och det nyss förut angivna torde chefen för finansdepartementet

komma att i fall av behov därom framställa erforderligt

förslag.

Detta tilläggsanslag å 3,384 kronor anser jag, i betraktande av

hela denna anordnings provisoriska karaktär, böra utgå på extra stat.

Gfivetvis bör ifrågavarande befattningshavare icke åtnjuta rätt till

ålderstillägg eller tillfällig löneförbättring i likhet med vanlig universitetsprofessor.

Det vedanslag, som i universitetets stat förekommer

för domprosten och teologie professorn, torde ej längre böra

ifrågakomma. Såsom jag ovan anfört i anledning av upphävande

av titeln förste teologie professor synes mig Kungl. Maj:t böra

besluta i fråga om avförande av sagda vedanslag ur universitetets

stat.

Bliver sedermera domkyrkoförsamlingens prebendenatur upphävd,

föranleder detta givetvis, att det i staten uppförda beloppet av 2,000

kronor måste höjas till sedvanlig professorslön, 7,500 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag,

det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

att till lönefyllnad åt professorn i praktisk

teologi vid Uppsala universitet för tiden 1 maj

1923—30 juni 1924 anvisa för budgetåret 1923—

1924 ett extra anslag av 3,384 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 164 Käft. (Nr 202.) 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 202,

Vad föredragande departementschefen sålunda

hemställt behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter,

bifalla; och skall proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Harald Frisk.

Stockholm 1923, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl Maj:ts dels i vissa punkter under åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående fo s. 5 i texten
  2. SU 1923:43 Utlåtande, i anledning av Kungl Maj:ts dels i vissa punkter under åttonde huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställningar angående fortsatt indrag s. 2 i texten