Angående anvisande av medel till tekniska högskolans byggnadskommitté för täckande av ett på grund av skiljedom utgivet belopp
1923-03-16 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:203, Angående anvisande av medel till tekniska högskolans byggnadskommitté för täckande av ett på grund av skiljedom utgivet belopp
Dokumentets text
1
Kungi. Maj.ts proposition Nr 203.
Nr 203.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anvisande
av medel till tekniska högskolans byggnadskommitté
för täckande av ett på grund av skiljedom utgivet
belopp; given Stockholms slott den 16 mars 1923.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Olof Olsson.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 16 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,
Åkerman, Schlyter, Öene.
Departementschefen, statsrådet Olsson anför härefter:
Sedan stenhuggaren Johan Svensson i Kilafors den 23 februari
1918 tecknat kontrakt med statsverket om utförande av granitarbeten
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 165 käft. (Nr 203 204.) 1
Anvisande av
medel till tekniska
högsko
-
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
nadskom- tekniska högskolans nybyggnader, blevo på grund av under ar
mitté
för tac- betets fortgång stegrade arbets- och materialkostnader grundvalarna
på”grund av ^ör beräkningarna rubbade, varigenom Svensson enligt av honom
skiljedom ut- verkställda beräkningar kom att på arbetet i fråga göra en direkt
givet belopp, förlust av 33,886 kronor 35 öre.
För att få täckning för de lidna förlusterna anhöll Svensson i
skrivelse den 25 februari 1920 bos Kungl. Maj:t, att nämnda förlust
måtte varda honom ersatt.
Sedan infordrade utlåtanden i ämnet avgivits av styrelsen för
tekniska högskolan, efter börande av tekniska högskolans byggnadskommitté,
av byggnadsstyrelsen samt av statskontoret, fann Kungl.
Maj:t genom beslut den 14 januari 1921 gott lämna ifrågavarande
ansökning utan bifall.
I sitt i ärendet avgivna yttrande hade byggnadskommittén tillstyrkt,
att Svensson måtte, utöver vad han enligt kontraktets beräkningsgrunder
erhållit, tillerkännas ett belopp av 25,350 kronor
81 öre, dock av medel, som ej stode till kommitténs förfogande.
I motion (nr 110) i andra kammaren vid 1922 års riksdag hemställdes
därefter, att riksdagen ville bevilja medel för att ersätta
Svensson för ifrågavarande förluster, uppgående till 33,886 kronor
35 öre, med ett till 25,350 kronor 81 öre reducerat belopp.
I sitt över motionen avgivna utlåtande anförde statsutskottet,
att den fråga, motionärerna dragit under riksdagens omprövning,
allaredan varit föremål för prövning och beslut från Kungl. Maj:ts
sida, därvid en i ämnet gjord, till Kungl. Maj:t ställd ansökning
icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Såväl i betraktande härav
som med hänsyn till den ställning, riksdagen tillförene intagit till likartade
ersättningsanspråk, och då utskottet icke funnit vad i motionen
till stöd för yrkandet anförts vara av den beskaffenhet att böra rubba
det åskådningssätt, som i dylika fall förut gjorts gällande, ansåg sig
utskottet, som jämväl hade att taga vederbörlig hänsyn till det
tryckta statsekonomiska läget, icke böra tillstyrka motionärernas
förslag.
Utskottet hemställde därför, att ifrågavarande motion ej måtte
vinna riksdagens bifall, och beslöt riksdagen i enlighet härmed.
I skrivelse den 2 november 1922 till Kungl. Maj:t anförde därefter
tekniska högskolans byggnadskommitté bland annat följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition Nr 203. •>
Genom kontrakt den 23 februari 1918 hade Johan Svensson i Kilafors för
kommitténs räkning åtagit sig vissa leveransarbeten rörande granit till högskolans
nybyggnad, varvid i kontraktet intagits följande bestämmelse: »Kan enighet mellan
entreprenören och byggherren ej uppnås rörande rätta tolkningen eller tillämpningen
av detta kontrakt jämte tillhörande ritningar och handlingar, skall tvistefrågan
icke dragas inför domstol utan hänskjutas till skil jomän enligt lag. fekil jomännen
skola vara tre sakkunniga, av överståthållarämbetet utsedda personel.
Vilkendera parten, som skall betala kostnaden för skiljomännen, bestämmes av
desamma.» Sedan arbetena av Svensson slutförts, hade han erhållit och kvitterat
slutlik vid, beräknad enligt kontraktets föreskrifter. Under åberopande av
ovan intagna kontraktsbestfimmelse hade Svensson sedermera hos överståthållarämbetet
gent emot kommittén påkallat skiljemannaförfarande för avgörande av
ett av honom framställt anspråk på ytterligare ersättning för ifrågavarande leveran
sarbeten. Ehuru kommittén hos överståthållarämbetet påvisat att Svensson
begärt och kvitterat »slutlikvid» enligt kontraktet och att kontraktsförhållandet
mellan honom och kommittén avvecklats, vadan skiljemannaförfarande enligt
kontraktets bestämmelse ej kunde ifrågakomma, hade överståthållarämbetet utsett
skiljomän. Jämte det kommittén inför skiljenämnden i sak bestritt Svenssons krav,
hade kommittén under åberopande av ovan omförmälda till överståthållarämbetet
framförda skäl gjort invändning mot skiljenämndens behörighet att till prövningupptaga
Svenssons krav. Genom eu den 30 oktober 1922 meddelad skiljedom
hade emellertid skiljenämnden dels funnit vad kommittén anfört mot skiljenämndens
behörighet att till prövning upptaga Svenssons krav icke förtjäna avseende,
dels ock på anförda grunder förpliktat kommittén att till Svensson som ersättning
för av honom liden förlust utgiva 25,000 kronor jämte ränta, varförutom
nämnden förordnat, att skiljemännens arvode 2,400 kronor skulle gäldas av parterna
med hälften vardera och i sin helhet förskjutas av Svensson.
I anslutning till kommitténs ovan omförmälda mening, att skiljenämnden,
enär Svensson begärt och kvitterat slutlikvid och kontraktsförhållandet sålunda
upphört, icke varit behörig till prövning upptaga Svenssons krav, ansåge kommittén,
att den meddelade skiljedomen borde vid domstol klandras med yrkande
om dess undanrödjande. Dylikt klander av skiljedomen funne kommittén sig så
mycket hellre böra förorda, som såväl Kungl. Maj:t som riksdagen förut avslagit
det av Svensson framställda, av skiljenämnden numera till väsentlig del bifallna
kravet. Då emellertid en klandertalan vid domstol för statsverket komme att medföra
ökade kostnader för det fall, att talan icke vunne bifall, hade kommittén
ansett sig böra underställa saken Kungl. Maj:ts prövning.
I anslutning till vad ovan anförts anhöll kommittén om bemyndigande
att vid domstol låta anhängiggöra och utföra talan mot
Svensson med yrkande om undanrödjande av ifrågavarande skiljedom.
På grund av remiss avgav justitiekanslersäinbetet den 8 november
1922 utlåtande i ärendet och anförde därvid, bland annat, att
ämbetet, med den kännedom ämbetet hade angående rådande domstolspraxis
på hithörande rättsområde, trodde sig kunna våga det
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
påståendet, att den ifrågasätta klandertalan icke kade någon utsikt
att vinna bifall.
Genom beslut den 30 december 1922 fann Kungl. Maj:t gott
förklara, att Kungl. Maj:t funne klander mot ifrågavarande skiljedom
icke böra äga rum, i följd varav kommitténs i ärendet gjorda hemställan
lämnades utan bifall.
I skrivelse den 30 december 1922 har därefter kommittén meddelat
följande:
Kommittén hade samma dag av de medel, som stode till kommitténs förfogande
men som vore avsedda till paviljong för magnetometri 8,192 kronor,
hydroforanläggning 10,000 kronor samt därutöver, av den summa som vore beräknad
för fullbordande av laboratorieutrustningen, 8,859 kronor 25 öre, i enlighet
med skiljedomen utanordnat ett belopp av 27,051 kronor 25 öre. ’ Genom
denna av kommittén oförutsedda utgift skulle emellertid möjligheten att bestrida
kostnaderna för ovannämnda beräknade och högst viktiga arbeten med för desamma
beräknade medel gå om intet.
Pa det att icke en sådan brist måtte uppstå vid genomförandet
av det av Kungl. Maj:t godkända programmet för tekniska högskolans
nya byggnader, hemställde nu kommittén, att det täcktes
Kungl. Maj:t att av medel, som stode till Kungl. Maj:ts förfogande,
täcka ifrågavarande oförutsedda utgift med 27,051 kronor 25 öre.
På grund av remiss har statskontoret den 27 februari 1923 avgivit
yttrande i ärendet och därvid anfört:
Ifrågavarande utgifter äro, enligt vad statskontoret inhämtat, av beskaffenhet
att böra gäldas av det under ett flertal år, senast i 1920 års riksstat, uppförda
reservationsanslaget till laboratoriebyggnad m. m. för tekniska högskolans fackskola
för kemisk teknologi. Ä ifrågavarande anslag förefanns vid 1921 års utgång
en reservation å 143,000 kronor, och uppgick behållningen å anslaget vid 1922
års utgång, enligt av kommittén lämnad uppgift, till omkring 60,000 kronor.
Därest till följd av nu ifrågavarande utgift å 27,051 kronor 25 öre berörda
anslag skulle visa sig otillräckligt för det därmed avsedda ändamålet, och det på
grund härav anses nödvändigt att anskaffa ytterligare medel, lärer ej finnas annan
utväg än att hos riksdagen äska den förstärkning av anslaget, som kan befinnas
behövlig.
Slutligen har rektorn vid tekniska högskolan, professor H. B.
M. Pleijel den 16 mars 1923 till ecklesiastikdepartementet inkommit
med en promemoria angående återstående utrustningsanslaget för
högskolans nybyggnader jämte en specifikation över de å byggnadsanslaget
återstående medel, tillsammans 74,079 kronor 85 öre, samt
Kanyl. May.ts proposition Nr 203. 5
deras användning, enligt vilken specifikation för huvudbyggnaden
beräknats 25,943 kronor 66 öre, för kemibyggnaden 42,132 kronor
38 öre samt för oförutsedda arbeten och för förutsedd ökning i kostnader
6,003 kronor 81 öre. Av specifikationen framgår vidare, att
den sammanlagda kostnaden för de utrustningsarbeten för de särskilda
institutionerna, vilka ej äro beställda eller bundna genom
kontrakt och med vilkas utförande utan större olägenhet kan anstå
till efter den f juli 1923, kan beräknas till 32,770 kronor 63 öre.
Såsom statskontoret anfört, borde här ifrågavarande utgifter
stanna å reservationsanslaget till laboratoriebyggnad m. m. för
tekniska högskolans fackskola för kemisk teknologi. Enligt vad professor
Pleijel påvisat i sin nyss omförmälda promemoria får emellertid
detta anslag i sin helhet anses vara behövligt för de återstående
viktiga byggnads- och utrustningsarbeten, vilka ingå i den år 1911
beslutade byggnadsplanen och vilkas ytterligare undanskjutande synbarligen
skulle vålla icke ringa olägenheter. I detta sammanhang
torde jag få erinra om att jag under punkt 120 av bilagan åttonde
huvudtiteln till 1923 års statsverksproposition gjort hemställan om
viss ändring i byggnadsplanen för tekniska högskolan, i syfte att, i
stället för den i nämnda plan ingående paviljongen för magnetometri,
må inom den s. k. gruvgården för oförändrad kostnad anordnas
ett magnetiskt experimentrum.
Enligt vad Pleijel meddelat, torde vissa arbeten för tekniska
högskolans fullständiga utbyggande till en kostnad av i runt tal
32,700 kronor kunna uppskjutas till tiden efter den 1 juli 1923.
Under innevarande budgettermin finnas alltså tillräckliga medel tillgängliga,
men under budgetåret 1923—1924 torde anslag böra beredas
även för dessa arbeten, så att de inom skälig tid må bliva
fullbordade i enlighet med godkänd plan. I likhet med statskontoret
anser jag det därför vara ofrånkomligt att hos riksdagen äska anslag
för ändamålet, vilket anslag torde böra avrundas till 27,000
kronor.
Medel för ifrågavarande ändamål finnas visserligen icke beräknade
i den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen, men
enligt vad jag inhämtat kommer chefen för finansdepartementet att
i fall av behov härom framställa erforderligt förslag.
Departe
mentschefen.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.
Under hänvisning till vad ovan anförts får jag därför hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för täckande av ett utav tekniska högskolans
byggnadskommitté på grund av skiljedom
utgivet belopp för budgetåret 1923—-1924 anvisa
ett extra anslag av 27,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall ävensom förordna,
att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:159 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majds proposition angående anvisande av medel till tekniska högskolans byggnadskommitté för täckande av ett på gru s. 16 i texten