Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 40 och 42 §§ i lagen den 22 juni 1921 (nr 378) om ströängars indragande till kronan

1923-03-20 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:207, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 40 och 42 §§ i lagen den 22 juni 1921 (nr 378) om ströängars indragande till kronan

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 40 och 42 §§ i lagen den 22 juni 1921

(nr 378) om ströängars indragande till kronan; given Stockholms

slott den 20 mars 1923.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse

av 40 och 42 §§ i lagen den 22 juni 1921 om ströängars indragande

till. kronan.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Linders.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 168 käft. (Nr 207.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 40 och 42 §§ i lagen den 22 juni 1921 (nr 378)

om ströängars indragande till kronan.

Härigenom förordnas, att 40 och 42 §§ i lagen den 22 juni 1921

om ströängars indragande till kronan skola erhålla följande ändrade

lydelse.

40 §.

1 mom. Ströängar skola till kronan avträdas, då fyra år förflutit

från det laga kraft åkommit beslut om deras indragande. Dock

må ströängsnämnden för särskilt fall, där synnerliga skäl föreligga, medgiva

ytterligare anstånd med högst fyra år.

Har ströäng eller del därav utsetts till odlingsområde för annau

fastighet eller är den helt eller delvis belägen inom område, varå efter

Konungens bemyndigande kolonisationsföretag blivit planlagt, skall ängen

avträdas, så snart laga kraft åkommit beslutet om ängens indragande.

Agaren njute i sådant fall ersättning för mistad avkastning under en tid

av fyra år från avträdandet; och varde beloppet av sagda ersättning bestämt

av ströängsnämnden.

2 mom. Har förrättning enligt denna lag hållits å fastighet och

har sedermera, innan tid för avträdande av ströäng är inne, ängen helt

eller delvis intagits inom område, varå efter Konungens bemyndigande

kolonisationsföretag blivit planlagt, vare fastighetens ägare skyldig att

omedelbart avträda ängen; och njute han i sådant fall ersättning för

mistad avkastning under den tid, som återstår, till dess ängen eljest

skulle avträdas. Kan ej överenskommelse om dylik ersättning träffas

mellan fastighetens ägare och revirförvaltaren, har ägodelningsrätten, på

ansökan av någon utav dem, att bestämma ersättningens belopp.

Har till ägodelningsrättens ordförande inkommit sådan ansökan,

utställe ordföranden ärendet till den andre partens hörande. Årendet.

varde av ägodelningsrätten företaget, då den av annan anledning sam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

man träder. Ej vare, med mindre särskilda skäl därtill föranleda, nödigt

att till ägodelningsrättens sammanträde kalla vare sig fastighetens ägare

eller revirförvaltaren eller allmänt ombud. Någon kostnad för ägodelningsrättens

befattning med ärende, som här avses, må ej beräknas,

över ägodelningsrättens beslut må ej klagan föras.

42 §-

Ersättning, som avses i 22 § eller 40 § 1 mom. skall av länsstyrelsen

utbetalas, så snart förrättningen vunnit laga kraft. Ersättning

enligt 40 8 2 mom. skall av länsstyrelsen utbetalas, så snart överenskommelse

träffats eller ägodelningsrätten meddelat beslut i ersättningsfrågan.

Annan odlingskostnad — — — fullgjort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1923.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 februari 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson

Åkerman, Linders, Schlyter, Örne.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders.

I skrivelse den 28 december 1922 har statens kolonisationsnämnd

framlagt förslag till viss ändring av lagen den 22 juni 1921 (nr 378)

om ströängars indragande till kronan.

I ärendet hava yttranden avgivits av länsstyrelserna i Västerbottens

och Norrbottens län samt lantmäteristyrelsen, varefter kolonisationsnämnden

ånyo yttrat sig.

Innan jag närmare ingår på kolonisationsnämndens förslag, torde

det tillåtas mig att lämna följande kortfattade redogörelse för vissa

delar av lagen om ströängars indragande till kronan.

Tr.. ströängar förstås i nämnda lag ägor, som hemman eller nybygge i

Västerbottens eller Norrbottens läns lappmark vid avvittring fått sig tillsvidare

tillagda a kronomark (1 §). Med vissa angivna undantag skola dessa ströängar

indragas till kronan i enlighet med i lagen givna bestämmelser (2 §). Vederlag

för ströängar, som indragas till kronan, utgår medelst bekostande av odling å den

fastighet, vartill ängarna höra. Odlingen skall vara sådan, att därigenom kan åt

fastigheten beredas höavkastning till samma myckenhet, som vid uppskattning

beraknas kunna skördas å ängarna (7 %). Till odlingsområde utses antingen mark

inom vederbörande fastighets egentliga ägoområde eller till fastigheten hörande

stroang eller ock kronomark, däri inbegripen äng, som linnes böra från annan

fastighet indragas till kronan (18 $). Ströängar, som indragas till kronan, skola

utan rubbning i skattetal å fastighet, från vilken ängarna avträdas, tilläggas kringliggande

kronomark (48 §).

... a Fl''f)Karj om ströängars indragande till kronan och bestämmande av vederlag

för dem foretages till handläggning av en särskild nämnd, kallad ströängsnämnd

Konungen bestämmer för varje år antalet ströängsnämnder, som skola tillsa;]ta.

s’. sa(nt anvisar åt varje nämnd visst verksamhetsområde (9 §). Sedan alla

i avseende ströängsindragning förekommande frågor blivit behörigen

utredda, skall stroangsnämnden avgiva utlåtande (31 §). Senast sex månader efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

b

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 2<)7.

det förrättningen avslutats, skall ett exemplar av protokollet över förrättningen

tillställas fastighetens ägare, varjämte inom samma tid koncepthandlingarna till

förrättningen skola tillställas vederbörande revirförvaltare (32 §), som har att, i

vad kronans rätt angår, granska förrättningshandlingarna samt, där han finner

sådant påkallat, å kronans vägnar fullfölja talan mot förrättningen (33 §). Den,

som är missnöjd med ströängsnämnds utlåtande, skall, vid äventyr att detsamma

eljest vinner laga kraft, inom sextio dagar efter handlingarnas delfående ingiva

sina besvär till ordföranden i ägodelningsrätten (34 §)• över ägodelningsrättens

utslag må ej klagan föras i annat hänseende än såvitt fråga är, huruvida och i

vilken omfattning ströängar skola indragas till kronan. Besvär över ägodelningsrättens

utslag härutinnan anföres hos Konungen inom sextio dagar från det utslaget

gavs (37 §). Bestämmelser angående tidpunkten för indragna ströängars avträdande

innehållas i 40 §, som är av följande lydelse:

»Ströängar skola till kronan avträdas, dä fyra är förflutit från det laga

kraft åkommit beslut om deras indragande. Dock må ströängsnämnden för särskilt

fall, där synnerliga skäl föreligga, medgiva ytterligare anstånd med högst

fyra år.

Har ströäng eller del därav utsetts till odlingsområde för annan fastighet,

skall ängen avträdas, så snart laga kraft åkommit sagda beslut. Ägaren njute

i sådant fall ersättning för mistad avkastning under en tid av fyra år från avträdandet;

och varde beloppet av sagda ersättning bestämt av ströängsnämnden.»

Sådan ersättning, varom i 40 § sägs — liksom viss annan i 22 § omförmäld

ersättning — utbetalas av länsstyrelsen, så snart förrättningen vunnit laga

kraft (42 §).

Beträffande bestämmelsen om tiden för ströängarnas avträdande torde i detta

sammanhang böra erinras, att enligt Kungl. Maj:ts för riksdagen 1921 framlagda

förslag till lag om ströängars indragande till kronan (proposition nr 199) ängarna

skulle avträdas, då tre år förflutit från det laga kraft åkommit beslutet

om deras indragande, men att denna tid av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 221)

ansetts knappast tillräcklig för fullbordandet av de i odlingsplanen upptagna

arbetena, varför riksdagen funnit tiden böra utsträckas till fyra år.

Det av kolonisationsnämnden i skrivelse den 28 december 1922

framlagda förslaget avser sådan ändring av nämnda 40 §, att den däri

gjorda undantagsbestämmelsen om tidigare avträdande av ströäng, som

utsetts till odlingsområde för annan fastighet, utsträckes att gälla även

ströäng, som helt eller delvis är belägen inom område, varå kolonisationsföretag

blivit planlagt.

I sagda skrivelse har nämnden till en början erinrat, att det huvudsakliga

motivet för tillkomsten av lagen om ströängars indragande

till kronan torde få anses hava legat däri, att det för kolonisationen å

de norrländska kronoparkerna visat sig nödvändigt att till kronan återförvärva

de inom parkerna spridda enskilda ängsinnehaven. De områden

å kronoparkerna, som ägnade sig för uppodling, utgjordes näm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

ligen till icke oväsentlig del av ströängar. Detta hade framhållits, när

kolonisationskommittén 1919 framlagt sitt betänkande med förslag rörande

ströängsindragningen, och hade sedermera under årens lopp blivit

bekräftat. Vid de kolonisationsförsök, som enligt statsmakternas beslut

pågått allt sedan 1918, hade det visat sig, att i de inre delarna av

Västerbottens och Norrbottens län, där de egentliga ströängarna vore

tillfinnandes, intet enda av dessa försök kunnat genomföras annat än

efter förvärv av enskildas i odlingsområdena ingående ängslägenheter.

Samma förhållande måste i nämnda trakter väntas bliva regel även för

framtiden.

För de hittills skedda ströängsförvärven hade det varit nödvändigt

att — förutom i ett par undantagsfall — åvägabringa frivilliga överenskommelser

med ängarnas ägare. Undantagen avsåge fall, då kungörelsen

den 5 juni 1917 (nr 250) angående ströängars utbytande mot annan

mark kommit till tillämpning. Betingelserna för att genomföra ett

ägoutbyte vore dock ytterst sällan för handen, varför denna utväg praktiskt

taget kunde lämnas ur räkningen.

Härefter har nämnden lämnat följande redogörelse för hur det tillgått

vid av nämnden slutna frivilliga avtal om ströängsförvärv.

Sedan varje års kolonisationsförslag utarbetats, hade efter jämförande av

kolonatkartorna med akterna till skedda jorddelningsförrättningar utretts, vilka

ströängar, som ingått i kolonisationsområdet och vilka fastigheter de tillhört. Därefter,

och sedan det visat sig att ägoutbytesförfarandet icke lämpligen kunnat anlitas,

hade statens kolonisationsnämnd vänt sig till vederbörande revirförvaltare med

begäran om biträde för inköp av ängarna, vilket biträde städse beredvilligt lämnats

och i de flesta fall lett till ängarnas inköp på billiga villkor. Revirförvaltaren hade

även haft i uppdrag att anskaffa gravationsbevis för de ströängsägande fastigheterna,

att utverka medgivande av inteckningshavare att frigöra de köpta ströängarna från

inteckningar för fordran eller födoråd mot det att inteckningarna fått fastställas att

oförminskade gälla i återstående fastighet, att inlåna inteckningshandlingarna för

relaxationsåtgärders besörjande samt att anskaffa de övriga handlingar och intyg,

som i särskilda fall varit erforderliga. Köpeavtalen hade underställts Kungl. Maj:ts

prövning. Sedan avtalen godkänts, hade ombesörjts fastställelse å avsöndringarna

samt lagfart. Köpeskillingarna hade jämlikt Kungl. Maj:ts beslut utbetalts av

kolonisationsnämnden samt återgäldats av domänstyrelsen från det anslag, som varit

tillgängligt bland annat för inlösen av ströängar å kronoparkerna i Norrland och

Dalarna.

Beträffande de olägenheter, som sammanhängde med ströängarnas

förvärvande på sålunda beskrivet sätt, har nämnden anfört följande.

De inköpta ängarna bildade särskilda fastigheter. Det hade avsetts att, när

med den förberedda nya skifteslagstiftningen kunde förväntas tillkomsten av en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207. 7

laga form för fastigheters sammanläggning, härigenom skulle beredas möjlighet att

låta ströängsavsöndringarna sammansmälta med de kronoparker, varinom de vore

belägna.

Ett högst betydande arbete och en vidlyftig skriftväxling hade föranletts av

den nu nämnda ordningen för ströängsförvärven. De största svårigheterna hade

bestått i ordnandet av inteckningsfrågan, därvid man ofta hos inteckningshavare

mött obenägenhet att medverka till relaxationer. I ett och annat fall hade sådana

omöjliggjorts, såsom då vissa inteckningshandlingar icke kunnat återfinnas i original.

Kolonisationsnämnden hade även nödsakats att begära Kungl. Maj:ts tillstånd

till godkännande av vissa köpeavtal, trots det att de köpta ängarna icke kunnat

fullständigt frigöras från befintliga inteckningar för fordran och födoråd.---

Nämnden hade under åren 1918—1922 dels från 68 hemman och hemmansdelar

inom sex kolonisationsområden åt kronan inköpt 460,o i hektar ströängar till

en kostnad för själva markinköpen av tillhopa 36,438 kronor 28 öre, dels vidtagit

förberedelser för inköp från ytterligare 86 fastigheter inom nio kolonisationsområden

av 786,7 3 hektar ströängar. Dessutom påginge utredning för inköp av ströängar

inom fem av de 1922 tillkomna kolonisationsområdena. På grund av det omfattande

arbete, som vore förenat med denna form av ströängsförvärv, torde man fa

antaga, att ängarna därvid ställde sig något dyrare, än om förvärven skett med

tillämpning av lagen om ströängars indragande till kronan.

Kolonisationsnämnden liar vidare anfört.

Lagen om ströängars indragande till kronan hade trätt i kraft den 1 januari

1922, och det hade kunnat ifrågasättas, att den skulle komma till användning även

för indragning av de ströängar, som berördes av de under 1922 planlagda kolonisationsförsöken.

Kolonisationsnämnden, som ej varit främmande för denna tanke,

hade under våren 1922 hemställt om Kungl. Maj:ts bemyndigande att påkalla förrättning

för ströängsindragning även utanför ströängsnämndernas egentliga verksamhetsområden,

där sådan indragning å viss kronopark kunde erfordras för pågående

kolonisationsverksamhet. Det erhållna bemyndigandet härtill hade nämnden

dock icke begagnat sig av. Skälet härtill hade varit, att de nuvarande bestämmelserna

om tiden för tillträde av indragna ströängar icke medgåve tillträde så

snabbt som för den löpande kolonisationsverksamheten vore erforderligt. Bestämmelserna

i 40 § av lagen om ströängars indragande till kronan lämnade fastighetsägaren

i besittning av indragna ströängar i fyra år efter det indragningsåtgärden

vunnit laga kraft, och i vissa fall kunde denna tid ökas ända till åtta år. Med

en sådan bestämmelse vore det oförenligt att, såsom i regel borde förfaras, kunna

upplåta ett kolonat året efter det detsamma blivit å marken utstakat eller — såsom

fallet varit beträffande vissa kolonisationsområden — redan samma år som utstakningen

skett. Svårigheterna skulle visserligen kunna hävas, om kolonisationsnämnden

vore berättigad att träffa avtal med ströängsägarna om tidigare avträde

av indragna ängar. På grund av vanskligheterna att kunna åstadkomma sådana

avtal hade nämnden emellertid icke ansett sig böra väcka förslag därom, utan hade

nämnden under 1922 fortsatt med ströängsköpen, varigenom tillträdet städse kunnat

sättas till en för kolonisationens obehindrade fortgång lämplig tid. Givet vore, att

detta även vore en framkomlig väg för den tid, som åtginge till dess ströängsindragningen

i dess helhet hunne genomföras och ängarna skulle avträdas. Koloni
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

sationsnämnden hade dock icke ansett tillrådligt att fortgå på denna väg. Ströängsindragningen

hade inletts i långsammare takt än i kolonisationskommitténs

förslag varit avsett, och genom riksdagsbeslutet i saken hade även tiden för ängarnas

avträde väsentligt framflyttats utöver vad först varit avsett. Därigenom måste

ett fortsättande av systemet med frivilliga ströängsförvärv få en omfattning, som

— även frånsett kostnadsfrågan — vore ägnad att väcka starka betänkligheter.

Det vore att märka, att de frivilliga förvärven icke såsom den allmänna ströängsindragningen

skapade garanti för att den för ängarna utgående penningersättningen

användes till ökning av fastigheternas avkastningsmöjligheter och värde.

I fråga om sättet för beredande av möjlighet för kronan att inom

kortare tid komma i besittning av ströängar har nämnden anfört följande:

Vid övervägande av denna fråga hade kolonisationsnämnden funnit den

lämpligaste lösningen vara att genomföra en sådan ändring av gällande bestämmelser,

att ströängar, som erfordrades för pågående kolonisationsföretag, skulle avträdas

så snart indragningsåtgärden vunnit laga kraft, därvid ägaren borde åtnjuta

ersättning för mistad avkastning under den tid, som han eljest skulle ägt att begagna

sig av ängarna. Detta innebure endast en naturlig utvidgning av den undantagsbestämmelse,

som redan funnes beträffande ströäng, som toges i anspråk såsom

odlingsområde för annan fastighet. Vid den utveckling till större intensitet,

som alltmera kännetecknade det norrländska jordbruket, skulle det säkerligen ej vara

till förfång för jordägarna att tvingas att några år tidigare lämna ifrån sig en del

slåtterlägenheter, då i alla fall tillräckliga medel ställdes till deras förfogande såväl

för att bereda ersättning för framtiden genom skörd från odlade vallar inom

fastigheternas egna områden som för inköp av foder under ett eller annat övergångsår,

innan den nya odlingen hunne komma till stånd. För statsverket åter

torde näppeligen någon ökad kostnad bliva följden av den ändring, som föreslagits.

Visserligen förutsatte denna ändring, att den statens myndighet, som hade hand

om kolonisationsverksamheten å kronoparkerna, skulle äga påkalla ströängsnämndernas

förrättningar inom vissa spridda områden, där arets förarbeten för kolonatutläggning

påginge och föranleddes härav något ökade resekostnader för ströängsnämnderna.

Helt visst uppvägdes dock såväl denna kostnadsökning som ersättningarna

för mistad avkastning väl av vad som vunnes genom att allt bestyr med

frivilliga avtal, inteckningsfrågans ordnande, fastställelse, lagfart och sammanläggning

undginges.

Det borde även nämnas, alt den föreslagna anordningen icke kunde antagas

få sådan räckvidd, att den skulle innebära någon alltför omfattande avvikelse från

de för ströängsindragningen fastställda grundreglerna. Enligt kolonisationskommitténs

beräkningar utgjorde arealen av ströängar inom tillämplighetsområdet för

lagen om ströängars indragande till kronan inemot 87,000 hektar. Med utgående

från erfarenheterna från det redan femåriga kolonisationsarbetet kunde antagas, att

endast en relativt ringa del härav skulle beröras av den ifrågasatta bestämmelsen.

Inpassandet av vissa ströängsindragningsförrättningar i det årliga

kolonisationsarbetet har kolonisationsnämnden tänkt sig ordnat på följande

sätt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

!*

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

1 god tid pa våren skulle den myndighet, som hade kolonisationsarbetets

ledning om händer, upprätta plan för de kolonatutläggningar, som skulle under

året förberedas, och därvid efter verkställd utredning angiva vilka byar och hemman,

som innehade ströängar inom de till kolonisation föreslagna trakterna men som

ännu icke övergåtts av förrättningar för ströängsindragning. 1 samband med

fastställande av planen för kolonatutläggningar föreskreve Kungl. Maj:t att förrättningar

föi'' indragning av därav berörda ströängar skulle äga rum i erforderlig

utsträckning. Kolonisationsmyndigheten skulle omedelbart ställa sig i förbindelse

med ströängsnämnderna, så att förarbetena för indragningen hunne verkställas

före utearbetets början, samt underrätta dem om den tid, då kolonatförslagen väntades

vara uppgjorda och å marken utstakade. De erforderliga indragningsförrättningarna

kunde på sa siitt i förväg utsättas i lämplig anslutning till ströängsnämndernas

verksamhet i övrigt. Förrättningarna torde i regel vinna laga kraft först under

det följande aret, men tidigare bleve det i regel heller icke nödvändigt att för

kolonatupplåtelser disponera de indragna ängarna.

Anmärkas borde, att ifrågavarande förrättningar skulle gälla ströängsindragning

för fastigheterna i deras helhet, under det att särbestämmelsen om tidigare

avträdande skulle avse endast de till fastigheterna hörande ströängar, som helt

eller delvis vore belägna inom respektive kolonisationsområden.

Mot denna anordning för indragningsfrågans behandling kunde invändas,

att de förberedande planläggningarna av kolonaten endast vore förslag, om vilka

man icke i förväg visste, huruvida de i allo kunde vinna bifall och bliva genomförda.

Den hittillsvarande försöksverksamheten å detta område hade dock visat,

att det endast i obetydlig omfattning funnits anledning att frångå de preliminära

förslagen. I själva verket torde det för övrigt få anses vara av mindre vikt, om

ett eller annat beslut om tidigare avträde av ströängar komme att visa sig hava

varit överflödigt därigenom att vissa planlagda kolonat icke bleve medtagna i den

av statsmakterna slutligt fastställda kolonisationsplanen. Ängarna skulle nämligen

förr eller senare avträdas, och den omständigheten, att detta skett nagra år tidigare

än om de vanliga reglerna följts, torde såsom förut nämnts icke kunna föranleda

nämnvärd olägenhet för ströängsägarna och ej heller någon väsentligare kostnadsökning

för det allmänna.

På grund av vad statens kolonisationsnämnd sålunda anfört liar

nämnden hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen till

antagande följande av nämnden uppgjorda förslag till lag om ändrad

lydelse av 40 ''§ i lagen den 22 juni 1921 om ströängars indragande till

kronan.

Härigenom förordnas, att 40 § i lagen den 22 juni 1921 om ströängars indragande

till. kronan skall erhålla följande ändrade lydelse:

40 §.

Ströängar skola till kronan avträdas, då fyra år förflutit från det laga kraft

åkommit beslut om deras indragande. Dock må ströängsnämnden för särskilt fall,

där synnerliga skäl föreligga, medgiva ytterligare anstånd med högst fyra år.

Har ströäng eller del därav utsetts till odlingsområde för annan fastighet,

skall ängen avträdas, så snart laga kraft åkommit sagda beslut. Ägaren njute i

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 108 höft. (Ar 207.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

sådant fall ersättning för mistad avkastning under en tid av fyra år från avträdandet;

och varde beloppet av sagda ersättning bestämt av ströängsnämnden.

Vad sålunda stadgats i fråga om ströång, som utåetts till odlingsområde

för annan fastighet, galle ock beträffande ströång, som helt eller delvis är belägen

inom område, varå kölonisationsföretag blivit planlagt.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1923.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som i ärendet inhämtat yttrande av

den lantmätare, som förordnats till ledamot i ströängsnämnd mom länet,

däri denne tillstyrkt förslaget, har för egen del förordat bifall därtill.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har icke haft något att erinra mot förslaget.

Lantmäteristyrelsen har till sitt utlåtande fogat yttranden av vederbörande

överlantmätare samt lantmätaren i ströängsnämnden inom Norrbottens

län, och hava dessa anslutit sig till kolonisationsnämndens förslag.

För egen del har lantmäteristyrelsen icke funnit anledning till annan

erinran än att, enär efter vad styrelsen inhämtat avsett vore, att de

föreslagna nya bestämmelserna icke skulle äga tillämpning i fråga om

förrättning, som avslutats före lagens ikraftträdande, åt detta förhållande

möjligen borde givas uttryck i lagens slutbestämmelse.

Vid ärendets behandling i lantmäteristyrelsen, därvid deltagit jämte

generaldirektören byråchefen Hamrin och tillförordnade byråchefen BaggerJörgensen,

har föredraganden, byråchefen Hamrin. anmält avvikande mening

och därvid anfört följande:

»För att kunna undgå de svårigheter, som äro förenade med fortsatt förvärv

från enskilda av ängar, som böra tagas i anspråk för kolonisationsändamål,

har kolonisationsnämnden föreslagit, att den skyldighet att mot ersättning för

mistad avkastning omedelbart avstå ängar, som stadgats för det fall att ströäng

eller del därav utsetts till odlingsområde för annan fastighet, även skall gälla ströäng,

som helt eller delvis är belägen inom område, varå kolonisationsföretag blivit

planlagt. Med avseende å detta förslag synes så mycket mindre något vara att

erinra som den oklarhet i fråga om förrättningarnas inbördes ställning, vilken

synes föreligga beträffande stadgandet i andra stycket av förevarande paragraf,

icke är för handen i fall, som kolonisationsnämnden avser med sitt förslag. Till

ytterligare stöd för detsamma må upplysas, att ersättningen för de ängar, som

under år 1922 indragits i enlighet med ifrågavarande lag, uppgått till omkring

55 kronor i medeltal för hektar, under det ersättningen för de ängar, som blivit

inlösta efter privat uppgörelse, synes överstiga 79 kronor i medeltal för hektar.

Uppmärksamhet torde även böra ägnas åt de olägenheter, som följa av inlösen av

ängar genom köp, då därigenom uppkomma särskilda fastigheter, och det synes

ovisst, huruvida en blivande lagstiftning om sammanläggning kan komma att möjliggöra

dessa fastigheters sammanläggning med omgivande kronomark.

Kolonisationsnämndens förenämnda förslag tillgodoser emellertid behovet

av att omedelbart tillträda äng endast om kolonisatiönsföretaget är planlagt, innan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj.ts proposition Nr 207.

förrättning för ängens indragande till kronan sker, och man har ställt spörsmålet i

samband med bemyndigande för kolonisationsnäinnden att påkalla fönättning för

ströängsindragning även utanför ströängsnämndernas egentliga verksamhetsområden.

Man synes däremot icke hava tänkt på det fall, att det kan visa sig mer

eller mindre nödvändigt att till odlingsområde även disponera äng, som förut indragits

men beträffande vilken tiden för tillträdet ännu icke är inne, och icke

heller det nära till hands liggande förhållandet, att indragningsförrättningarna

nyss förut övergått en trakt, där det visar sig önskvärt att planlägga kolonisationsföretag.

Att man vid lagens tillkomst förbisett dessa liksom det av kolonisationsnämnden

berörda fall torde bero pa att man hade förebild till det stadgande,

som då upptogs, uti kungörelsen angående tilläggsavvittring och att man

ej tänkt på det behov av särskilda bestämmelser, som uppstod i och med det att

man omedelbart vidtog åtgärder för kolonisation å kronomarkerna......

Om nu ändring skall ske för att tillgodose det behov, som gör sig gällande

att för kolonisationsändamål omedelbart tillträda ängar, synes det böra ses till att

denna ändring sker på sådant sätt, att detta syfte vinnes sa fullständigt som möjligt.

Om därvid icke upptagas de fall, som ovan berörts, kommer man måhanda

vid åtskilliga kolonisationsföretag att bliva nödsakad att antingen uppskjuta dessa

till dess tre eller eventuellt flera år förflutit efter det förrättningar för stroangsindragning

övergått trakten eller också blir man hänvisad till att träffa öveienskommelse

med vederbörande om ängarnas avträde tidigare än som bestämts vid

indragningsförrättningarna. Det är givet, att dylika överenskommelser aro väsentligt

lättare att få till stånd än när det gäller förvärv av angar, men det ar

dock ingalunda uteslutet, att det understundom kan visa sig vara nog sa besvärligt

att mot skälig ersättning åstadkomma en uppgörelse. Emellertid ligger det i

sakens natur, att ett stadgande om möjlighet att tvångsvis göra rätten till tillträde

gällande är ägnad att underlätta dylika överenskommelser. Uti detta förhållande

torde ligga den största betydelsen av ett stadgande för tillgodoseende av

det särskilda behov, som ovan framhållits.

Då förutsättningen härvid är, att förrättning för ströängs indragning redan

avslutats, synes det bliva oundgängligt, att, därest frivillig överenskommelse om

ängens avträdande i förtid ej kan träffas, företaga särskild förrättning för bestämmande

av den ersättning, som skall utgå för minskad avkastning. Detta synes

emellertid icke böra möta några betänkligheter. Då ersättning lämnas, saknas

givetvis anledning, att här göra någon sammanställning med det förhållandet, att

riksdagen vid behandlingen av förslaget till ifrågavarande lag företog ändring i

fråga om tiden för avträdet från tre till fyra år. Givetvis bör förrättning ej pakallas,

om kostnaderna för ängens tillträde ställa sig stora och kanske överstiga

skillnaden mellan vederbörandes pretention och vad som må anses skäligt, for sa

vitt man ej anser lämpligt att statuera ett eller annat exempel.

Då äng, rörande vilken föreligger beslut om dess avträdande till kronan,

torde vara att anse såsom kronomark, synes dess utseende till odlingsområde ej

föranleda någon ändring av 18 § andra stycket i ifrågavarande lag. o

På grund av vad sålunda anförts tillåter jag mig föreslå tillägg Ull ifrågavarande

paragraf av ytterligare ett stycke av följande innehåll:

Har, efter det beslut meddelats om ströängs indragande till kronan, ängen

eller del därav utsetts till odlingsområde för annan fastighet eller intagits inom

opaginerad Kontrollera mot PDF

^ - Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

område, vard kolonisationsf''öretag blivit planlagt, skall ängen avträdas sd snart

laga kraft åkommit särskild förrättning, som skall hållas för bestämmande av

agaren tillkommande ersättning för minskad avkastning för tiden intill dess avträde

enligt först meddelat beslut skolat ske. För sådan särskild förrättning

skola bestämmelserna i 8, 10, 11, 13-16, 31 36, 38 och 39 §§ i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.»

I det förnyade utlåtande, som avgivits av kolonisationsnämnden, liar

nämnden anfört följande.

Lantmäteri styrelsen hade erinrat, att i lagens slutbestämmelse möjligen

borde givas uttryck åt det förhållande, att de nya bestämmelserna icke skulle äga

tillämpning i fråga om förrättning, som avslutats före lagens ikraftträdande,

km sädan inskränkning i tillämpningen hade avsetts vid lagförslagets framläggande,

men anledningen till nämnda erinran bortfölle, därest de föreslagna bestämmelserna

utvidgades på sätt i det följande komme att föreslås.

I mom lantmäteristyrelsen uttalad särskild mening hade byråchefen Hamrin

torordat viss utsträckning av de föreslagna bestämmelserna i syfte att bereda möjlighet

att i särskilda fall kunna taga i anspråk indragna ströängar efter indragni

ngsåtgär den men före den för ängarnas avträdande bestämda tiden. Någon

mera vägande principiell invändning häremot syntes icke kunna resas. Behov av

bestämmelser härom torde dock näppeligen förefinnas vad anginge äng, som utsetts

till odlingsområde för annan fastighet, varför förslaget i denna del torde

kunna lamnas åsido. Beträffande åter ströängars användning för kolonisationsandamal

skulle onekligen kolonisationsmyndigheterna få friare händer, om rättslig

möjlighet funnes att komma i besittning av redan indragna ströängar även före

den tid, dä enligt därom givna bestämmelser avträdandet skulle ske. Visserligen

hade kolonisationsnämnden hittills i allmänhet rönt tillmötesgående från ströängsägarna

vid frivilliga överenskommelser om ängarnas medtagande i kolonisationstöi

etagen, men undantag funnes dock, och en enda jordägares omedgörlighet kunde

betydligt försvåra ett sådant företag. I fråga om sättet för beredande av nämnda

möjlighet kunde dock kolonisationsnämnden ej ansluta sig till förslaget, att för

ändamålet skulle påkallas särskilda förrättningar av ströängsnämnder. En sådan

procedur bleve alltför omständlig och dyrbar i förhållande till de obetydliga ersättningar

för mistad avkastning, varom det skulle bli fråga. Ej heller syntes ströängsnämndernas

egentliga verksamhet böra splittras mer än nödvändigt, och när

denna verksamhet vore fullbordad, inträdde några övergångsår, då det skulle

bliva nödvändigt att tillsätta nämnder enbart för en eller annan tilläggsförrättning,

vilket skulle medföra uppenbara olägenheter.

Emellertid torde målet kunna vinnas på annat och enklare sätt. Under

förutsättning, att lagen fastsloge statens rätt att för kolonisationsändamål omedelbart

taga indragen ströäng i anspråk, gällde det endast att avgöra på vad sätt

den ersättning, som skulle utgå för mistad avkastning under vissa år, skulle bestammas.

Kolonisationsnämnden hade övervägt de olika utvägar, som härvid kunde

sta till buds, såsom att i lagen fastställdes visst belopp för år, och hektar, att ersättningen

bestämdes av skiljemän eller, efter utredning, av länsstyrelsen eller av

agodelningsrätt. En anordning sådan som den sistnämnda torde vara den lämpligaste.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

K un al. Maj:ts proposition Nr 207.

Ägodelningsrätten hade vid förrättningar för ströängsindragning en funktion, som

i sig inneslöte behandling av likartade frågor. Denna myndighet sammanträdde

i regel en eller flera gånger årligen, och ifrågavarande ärenden torde kunna till

nedbringande av kostnaderna behandlas vid dessa sammanträden. Parternas inställelse

torde i de allra flesta fall bliva överflödig, då skriftlig utredning utan

större svårighet borde kunna förebringas. En fördel vore även, att ägodelningsrätt

vid ströängsindragning vore sista instansen i alla frågor av mindre vikt.

Kolonisationsnämnden föreställde sig, att anlitande av rättsmedel för att nå det

avsedda syftet mycket sällan skulle komma i fråga. Givetvis borde i första rummet

försökas få frivillig överenskommelse till stånd. I anslutning till den i lagen om

ströängars indragande till kronan införda grundsatsen om att vederbörande revirförvaltare

vore den, som närmast hade att bevaka det allmännas intresse i indragningsfrägorna,

torde revirförvaltaren böra söka få till stånd en sådan överenskommelse

samt, om detta i något fall ej lyckades, underställa saken ägodelningsrättens

avgörande. Rätt till sådan hän vändning borde även tillkomma ströängsinneha

varen.

Kolonisationsnämnden har med utgående från vad sålunda anförts

uppgjort följande förslag till ändring dels av 40 § i lagen om ströängars

indragande till kronan, dels även av 35 och 42 §§ i samma lag,

vilka senare paragrafer erfordrade en av tillägget till 40 § påkallad

komplettering.

35 §.

Hava besvär etc. — — — — rättens biträde.

Har till ägodelningsrättens ordförande inkommit ansökan enligt 40 §

mom. 2 från fastighetens ägare eller revirförvaltaren, utställe ordföranden

ärendet till den andre partens hörande; och vare ej, där icke särskilda skäl

därtill föranleda, nödigt att till ägodelningsrättens sammanträde kalla vare

sig fastighetens ägare eller revirförvaltaren eller allmänt ombud.

40 §.

Mom. 1. Ströängar skola till kronan avträdas, då fyra år förflutit från det

laga kraft åkommit beslut om deras indragande. Dock må ströängsnämnden för

särskilt fall, där synnerliga skäl föreligga, medgiva ytterligare anstånd med högst

fyra år.

Har ströäng eller del därav utsetts till odlingsområde för annan fastighet,

skall ängen avträdas, så snart laga kraft åkommit sagda beslut. Ägaren njute i

sådant fall ersättning för mistad avkastning under en tid av fyra år från avträdandet;

och varde beloppet av sagda ersättning bestämt av ströängsnämnden.

Vad sålunda är stadgat i fråga om ströäng, som utsetts till odlingsområde

för annan fastighet, gäUe ock beträffande ströäng, som helt eller

delvis är belägen inom område, varå med Konungens bemyndigande kolonisationsföretag

blivit planlagt.

Mom. 2. Har förrättning enligt denna lag hållits å fastighet och har

sedermera, innan tid för avträdande av ströäng är inne, ängen helt eller del
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

vis intagits inom område, varå med Konungens bemyndigande kolonisationsföretag

blivit planlagt, vare fastighetens ägare skyldig att omedelbart avträda

ängen mot ersättning för mistad avkastning under den tid, som återstår,

till dess ängen eljest skulle avträdas. Kan ej överenskommelse om dylik ersättning

träffas mellan fastighetens ägare och revirförvaltaren, har ägodelningsrätten,

på ansökan av någon utav dem, att bestämma ersättningens

belopp.

42 %.

Ersättning, som avses i 22 § eller 40 § mom. 1, skall av länsstyrelsen

utbetalas, så snart förrättningen vunnit laga kraft. Ersättning enligt 40 §

mom. 2 skall av lätisstyrelsen utbetalas, så snart överenskommelse träffats

eller ägodelning srätten meddelat beslut i ersättningsfrågan,

Annan odlingskostnad etc. — — — fullgjort.

Kolonisationsnämnden har vidare på given anledning meddelat

följande rörande de ekonomiska konsekvenserna av de föreslagna bestämmelserna.

Kolonisationsnämnden hölle för antagligt, att ströängsindragningen konune

att fortgå i omkring 12 år och ströängarna således hava med några få undantag

slutligt avträtts inom högst 16 år. För kolonisationen skulle, under förutsättning

att den bedreves i den omfattning kolonisationskommittén föreslagit, under samma

tid komma att tagas i anspråk tillhopa högst 8,000 hektar ströängar, varav omkring

hälften eller 4,000 hektar i genomsnitt tre år före den för ängarnas avträdande

i lagen såsom regel bestämda tiden. Om årsavkastningen i förhållande

till gängse saluvärden å ströängar, omkring 60 kronor, beräknades till omkring

4 kronor per hektar, skulle ersättningarna för mistad avkastning uppgå tillhopa

till omkring 50,000 kronor eller under en period av sexton år i genomsnitt 3,000

kronor för år. Härtill komme ökade resekostnader för ströängsnämnderna samt

kostnader för ärendenas behandling av ägodelningsrätt. Dessa kostnader torde

stanna vid högst 500 kronor i medeltal årligen.

Den förebragta utredningen lärer klart ådagalägga, att därest ströängsindragningen

skall bliva av därmed avsedd betydelse för kolonisationsarbetet

i Norrland, en ändring av ströängslagen i det av kolonisationsnämnden

ifrågasatta syfte bör vidtagas.

Därvid synes mig ändringen icke böra inskränkas till att avse

allenast ströängar, som vid blivande förrättningar komma att indragas,

utan omfatta även redan indragna ehuru ej avträdda ängar.

Såsom kolonisationsnämnden framhållit, torde ifråga om sist avsedda

ängar i de flesta fall kunna träffas frivillig överenskommelse om

ersättning för mistad avkastning. Kolonisatkmsnämndens förslag att i

de rena undantagsfall, då så ej kan ske, hänskjuta avgörandet till ägodelningsrätten

synes mig äga företräde framför förslaget att låta ersätt
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 207-

ningens bestämmande ske genom särskild förrättning av ströängsnämnden.

De föreslagna bestämmelserna för ägodelningsrättens befattning

med dylikt ärende torde emellertid böra i vissa avseenden kompletteras.

Sålunda anser jag det böra stadgas, att ärendet skall företagas, då ägodelningsrätten

av annan anledning sammanträder, samt att någon kostnad

ej må beräknas för ägodelningsrättens befattning med ärendet. Med

hänsyn till tvisteföremålets ringa värde torde olägenheten av härigenom

uppkommande dröjsmål med tvistens avgörande väl uppvägas av fördelen

att få tvisten kostnadsfritt avgjord. Vidare anser jag det böra uttryckligen

utsägas, att klagan ej må föras över ägodelningsrättens beslut

i ärendet.

Jag vill framhålla, att enligt kolonisationsnämndens senaste författningsförslag

det såsom tredje stycke i 1 mom. av 40 § tillagda

nya stadgandet avser ströäng inom område, varå med Konungens bemyndigande

kolonisationsföretag blivit planlagt. Genom denna formulering

synes mig stadgandets tillämplighet vara på ett tillfredsställande

sätt angivet och begränsat.

Bestämmelserna för ägodelningsrättens befattning med ifrågavarande

ärenden torde kunna lämpligare infogas i 40 § än i 35 §.

Vidkommande slutligen de kostnader, som de av mig nu förordade

bestämmelserna komma att medföra, synas dessa i varje fall icke

under budgetåret 1923—1924 kunna uppgå till sådana belopp, att någon

ändring av förut gjorda beräkningar påkallas därav.

Departementschefen uppläser härefter i enlighet med av honom

angivna grunder avfattat förslag till lag om ändrad lydelse av 40 och

42 §§ i lagen den 22 juni 1921 (nr 378) om ströängars indragande till

kronan, vilket förslag finnes såsom bilaga A fogat vid detta protokoll1;

och hemställer departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte förordna,

att lagrådets yttrande över förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen

omförmäler, inhämtas medelst utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Allan Tigerschiöld.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

Utdrag av -protokollet, hållet i Kungl. Maj.is lagråd den

15 mars 1923.

Närvarande:

justitierådet Sundberg,

regeringsrådet Thulin,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Stenberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16

lebruari 1923, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av 40 och 42 §§ i lagen den

22 juni 1921 (nr 378) om ströängars indragande till kronan.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av kanslirådet Erland Falk.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning. ♦

Ur protokollet:

Erik Öländer.

1

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 207.

17

Utdrag av protokollet över jordbrulcsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 20 mars 1923.

Närvarande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BraNTING, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Linders anmäler lagrådets

den 15 mars 1923 avgivna utlåtande över det den 16 nästlidna

februari till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av

40 och 42 §§ i lagen den 22 juni 1921 (nr 378) om ströängars indragande

till kronan, däri lagrådet förklarat sig lämna förslaget utan anmärkning.

Departementschefen hemställer, att förslaget matte jämlikt § 87

regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 168 höft. (Nr 207.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:128 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 40 och 42 §§ i lagen den 22 juni 1921 om ströängars i a1 i texten
  2. 2LU 1923:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 40 och 42 §§ i lagen den 22 juni 1921 om ströängars indragande till s. 1 i texten