Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

1923-03-10 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1923:208, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

1

Nr 208.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften; given Stockholms slott den 10

mars 1923.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

F. V. Thorsson.

1 ,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 169 höft. (Nr 208.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 208.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914

(nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften skall i nedan angivna delar erhålla följande

andrade lydelse: ’

1 §''

... °™ stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna

till toljande avdelningar:

Fjärde avdelningen:

Rikets hovrätter; — — —

pensionering av folkskollärare med

stuteriöverstyrelsen.

skolöverstyrelsen; statens anstalt för

flera; lantmäteristyrelsen; — — —

sionen; —

Femte avdelningen:

Statsdepartementen samt luftfartsmyndigheten; nedre iustitiérevi1

’ vid Kungl. Maj:ts orden.

3 §•

1 avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med

de har nedan i 7 § nämnda undantag, denna tariff:

Besolution,

dock skall---— utlämnas.

angående föreläggande enligt 26 kap.

7 § och 27 kap. 4 § rättegångsbalken

samt 218 § utsökningslagen

angående föreläggande enligt lagen

Expedition,---ark..........................

för — — — ifrågavarande lösen;

dock att sådan stämpelbeläggning

icke skal] äga rum beträffande expedition

från patent- och registreringsverket.

1 Avd.

Kr.

2 Avd. | 3 Avd. i 4 Avd.

5 Avd.

ö.; Kr. ö. Kr. ö. Kr. ö. Kr. ö.

1 —

2 _

2 —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 208.

3

8 §.

Följande enskilda handlingar skola, även där de äro utfärdade av

offentlig myndighet, förses med stämpel på sätt här nedan stadgas.

Avkomst eller annan förmån av fast egendom: — — — stämpel av

2 kronor.

Besvärsskrift, vilken ingives till annan hovrätt än krigshovrätt,

skall vid ingivandet förses med stämpel av 25 kronor. Från stämpelavgift,

som nu sagts, skola vara befriade allmän åklagare, tilltalad,

vilken i målet hålles häktad, annan tilltalad, som för talan i fråga om

honom ådömt ansvar, ävensom medellös person, då han författningsenligt

styrker sin fattigdom eller den eljest är kunnig, dock att uti

sådana mål, där tillämpning av lagen om fri rättegång kan komma i fråga,

stämpelfrihet äger rum endast för de fall, att fri rättegång beviljats.

Bodmeribrev; lika med Skuldebrev.

Undantagskontrakt; se Avkomst av fast egendom.

Vadeinlaga skall, då den ingives till hovrätt, förses med stämpel

av 25 kronor. Från stämpelavgift, som nu sagts, skall medellös

person vara befriad, då han författningsenligt styrker sin fattigdom eller

den* eljest är kunnig, dock att uti sådana mål, där tillämpning av lagen

om fri rättegång kan komma i fråga, stämpelfrihet äger rum endast

för de fall, att fri rättegång beviljats.

Vatten fallsrätt; se Nyttjanderätt till fast egendom.

34 §.

1. Åmbets- eller tjänsteman, notarius publicus — — — tillfalla

statsverket.

År annan handling än vadeinlaga och besvärsskrift till hovrätt

eller anmälan, varom sägs i andra stycket här ovan, icke behörigen försedd

med stämpel och erläggas ej genast efter erhållen tillsägelse penningar

till det felande stämpelbeloppet eller, där ämbets- eller tjänstemannen

ej är stämpelförsäljare, nämnda stämpelbelopp, må handlingen

icke mottagas. Beträffande vadeinlaga och besvärsskrift till hovrätt gällér

vad härutinnan i rättegångsbalken och utsökningslagen finnes stadgat.

Åmbets- eller tjänsteman, som — — — numrerad talong.

Då ämbets- eller tjänsteman jämlikt — — — för handlingen erfordras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

56 §.

Generalpoststyrelsen — — — påtryckas.

Om stämpelavgift för arv, testamente och gåva, om stämpelavgift

för spelkort, om stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och rom,

om stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, om stämpelavgift för

nationalitets- och registreringsbevis för luftfartyg samt om stämpelavgift

för certifikat för förare, navigatör och mekaniker å luftfartyg är särskilt

stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1923.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 208.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 10 mars 1923.

Närva rande:

Statsministern och ministern för utrikes ärendena BraNTING, statsråden

Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson, Hansson,

Åkerman, Linders, Schlyter, örne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, kommunikations-,

ecklesiastik- och handelsdepartementen anför chefen för finansdepartementet,

statsrådet Thorsson:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majtts prövning vissa

förslag till ändringar i förordningen den 19 november 1914 (nr 383)

angående stämpelavgiften. Åndringsförslagen, vilka avse skilda ämnen,

hänföra sig till 1, 3, 8 och 34 §§ ävensom till hänvisningen i slutet av

förordningen.

Förut denna dag har Kungl. Maj:t beslutat förelägga riksdagen

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 26 kap. 7 § samt

27 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken ävensom till lag om ändrad lydelse

av 218 § och 219 § första stycket utsökningslagen. Förslagen avse

vissa åtgärder till minskande av tillströmningen av mål till rikets ho vi ätter

samt till ökaDde av hovrätternas arbetsresultat. Den åtgärd, som i förstnämnda

syfte förordats, avser införande av en högre avgift än den nuvarande

vadepenningen för fullföljd av talan till hovrätt, vilken avgift

skall utgöra 25 kronor. Avgiften är avsedd att uttagas i form av

stämpelavgift. Berörda proposition innehaller i anledning häiav endast

förslag till de ändringar i rättegångsbalken och utsökningslagen, vilka

föranledas av införande av dylik avgift. I sådant hänseende stadgas i

förslaget, att, därest kärande eller klagande icke erlagt föreskriven

stämpelavgift och det ej är uppenbart, att sådana omständigheter föreligga,

att han är befriad från dylik avgift, det skall föreläggas honom

att inom viss tid erlägga avgiften eller styrka sådana omständigheter,

Stämpel å

vadeinlagor

och besväreskrifter

till

hovrätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

s°m nyss sagts, vid äventyr att, om föreläggandet ej är fullgjort då

målet foretages till avgörande, klaganden skall hava förlorat sin talan.

Utkast till förordning angående de ändringar i stämpelförordningen,

som föranledas av införande av en dylik stämpelavgift, finnes

togat till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden den 13

januari 1923 i det ärende, vari beslöts att inhämta lagrådets yttrande

over upprattat förslag till berörda ändringar i rättegångsbalken och

utsokningslagen. I vissa av de uttalanden, som vid förslagets behändig

1 lagrådet gjordes av dess ledamöter, beröres även nyssnämnda

utkast. J

Beträffande deri principiella motiveringen till införande av en

sådan stämpelavgift, som här omförmälts, ävensom angående nvssberorda

yttranden av lagrådets ledamöter samt frågan, huruvida de

närmare reglerna om stämpelavgiften böra upptagas i allmän lag eller

i stampelforordningen, tillåter jag mig att hänvisa till de protokollsutdrag,

som bilagts den förut denna dag beslutade propositionen om

andringar i rättegångsbalken m. m. Jag har följaktligen, sedan jag

bitratt chefens för justitiedepartementet uppfattning därom, att bestämmelserna

om stämpelns belopp m. m. böra upptagas i stämpelförordningen,

nu endast att, även med hänsyn till vad som inom lagrådet

anförts i fragan, redogöra för de erforderliga ändringarna i nämnda förordmug.

Enligt beiörda utkast till ändringar i stämpelförordningen skulle

bestämmelserna om fullföljdsstämpel införas i den i 8 § i förordningen

intagna forteckningen över enskilda handlingar, vilka skola förses med

stämpel. Inom lagrådet har av en ledamot anmärkts, att föreskrifter

om stämpel a besvärs- och vadeinlagor ej lämpligen borde införas i

nyssnämnda paragraf. Vad denna anmärkning angår, är det visserligen

sant att besvärsskrift^!’ och vadeinlagor i viss mån äro av annan natur

an de i 8 § enligt dess gällande lydelse uppräknade enskilda handlingar,

llenna omständighet lärer emellertid icke böra förhindra, att, då sådant

ur andra synpunkter måste anses lämpligt, nu ifrågavarande handlingar

miogas i den i bokstavsföljd uppställda förteckningen över enskilda

handlingar, vilka skola stämpelbeläggas.

Följderna av att besvärsskrift eller vadeinlaga icke åtföljes av

stämpelavgift äro reglerade genom de föreslagna, i rättegångsbalken intagna

bestämmelserna. Den omständigheten, att en besvärsskrift eller

vadeinlaga icke åtföljes av stadgad stämpelavgift, skall sålunda icke

medlora den i oi § 1 mom. tredje stycket stämpelförordningen för motsvarande

fall stadgade påföljden, att handlingen icke må av veder
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:Is proposition Nr 208.

7

börande tjänsteman mottagas. IJå grund härav torde i 34 § 1 mom.

tredje stycket böra stadgas uttryckligt undantag från nyssnämnda påföljd.

I enlighet med vad vid ärendets behandling i statsrådet den 13

januari 1923 anfördes, torde stämpelfrihet böra åtnjutas av kronan samt

därjämte i besvärsmål av allmän åklagare, tilltalad, som är häktad i

målet, samt annan tilltalad, som för talan i fråga om honom ådömt

ansvar. Från stämpelskyldighet bör även medellös person vara befriad,

dock allenast under de villkor, som föreskrivas i 7 § stämpelförordningen.

I mål, i vilka fri rättegång kan komma i fråga, kan sålunda stämpelfrihet

åtnjutas endast efter det hovrätten beviljat vederbörande fri rättegång

därstädes. Då fri rättegång ifrågasättes, kommer alltså regelmässigt

prövning av frågan, om stämpelfrihet skall åtnjutas, icke till

stånd, förrän efter det ifrågavarande handling ingivits. Har den

klagande efter erhållet förläggande ingivit ansökan om eller sökt styrka

omständigheter, som berättiga till fri rättegång, och erhålles ej sådan

förmån, är han skyldig att inom den i föreläggandet bestämda tiden

inkomma med stämpelavgift.

Till förtydligande därav, att stämpelavgift icke skall ifrågakomma

vid ingivande av handlingar till krigshovrätten, har uttryckligt undantag''

för denna hovrätt införts i de föreslagna bestämmelserna.

I överensstämmelse med vad av en ledamot i lagrådet anförts,

lärer, då det huvudsakliga stadgandet om den föreslagna avgiften införes

i stämpelförordningen, i fråga om denna avgift bliva tillämplig även

bestämmelsen i 21 § andra stycket av nämnda förordning därom, att

part, som måst vidkännas stämpelavgift, skall äga hos Konungen göra

ansökan om restitution av stämpelavgiften. För det fall att vederbörande

tjänsteman i hovrätten meddelat föreläggande för den klagande att inkomma

med stämpelavgift och denne ställt sig föreläggandet till efterrättelse,

bliver hovrätten icke i tillfälle att pröva de påståenden, som

klaganden kan vilja framställa därom, att föreläggandet av en eller annan

anledning icke bort meddelas. Med hänsyn härtill synes det vara lämpligt,

att sådant påstående kan prövas i restitutionsväg, och jag har

därför icke funnit anledning att föreslå något undantag från berörda

bestämmelse i 21 §.

Enligt förut berörda förslag till ändringar i rättegångsbalken och

utsökningslagen är det avsett, att förelägganden att till hovrätten inkomma

med felande protokoll ävensom att erlägga stämpelavgift, respektive att

styrka omständigheter, som kunna befria från dylik avgift, icke skola,

såsom beträffande nu föreskrivna förelägganden gäller, meddelas av hov
-

Stämpelavgift

å förelägganden

enligt 26

kap. 7 § och

27 kap. 4 §

rättegångsbalken

m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

Stämpel å

expediiioner

luftfartsärenden.

rätten utan av en dess tjänsteman. För närvarande utfärdas föreläggande

att till hovrätt inkomma med protokoll såsom protokollsutdrag, för vilket

erlägges stämpelavgift av åtta kronor. I enlighet med vad av chefen

för justitiedepartementet anförts vid remissen till lagrådet, torde, då

av dylik tjänsteman utfärdade förelägganden icke skulle komma att

expedieras i form av protokollsutdrag, erfordras föreskrift i stämpelförordningen,

att sådant föreläggande skall stämpelbeläggas. Då detsamma

närmast synes vara jämförligt med kommunikationsresolution, vilken

utfärdas av tjänsteman i hovrätten, ävensom resolution angående föreläggande

enligt vattenlagen, synes föreläggande av nu ifrågavarande

slag böra i 3 § stämpelförordningen införas under rubriken »Resolution»

samt beläggas med stämpelavgift av två kronor. Enligt den allmänna

bestämmelsen i 7 § i nämnda förordning kommer den, som erhållit fri

rättegång i hovrätten, att bliva befriad från denna avgift.

Genom proposition nr 127 till 1922 års riksdag inhämtade Kungl.

Maj:t riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat förslag till

förordning om luftfart, med förklarande att Kungl. Maj:t ville, efter

mottagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av

samma förslag och förordna om författnings utfärdande i ämnet. I § 41

av detta författningsförslag hade intagits bestämmelse därom, att Konungen

ägde meddela närmare föreskrifter om avgifter för registrering,

certifikats utfärdande och andra förrättningar enligt förordningen. I

skrivelse den 16 maj 1922, nr 159, har riksdagen anmält, att riksdagen

vid granskning av ifrågavarande förslag ej funnit skäl att mot detsamma

göra andra erinringar än dem, som i andra lagutskottets utlåtande nr 19

upptagits, vilka emellertid icke berörde nämnda paragraf i författningsförslaget.

Den 26 maj 1922 utfärdades härefter förordning (nr 383) om

luftfart och den 8 december 1922 kungörelse (nr 617) med vissa bestämmelser

rörande tillämpningen av luftfartsförordningen, vilka båda

författningar trätt i kraft den 1 januari 1923. I § 36 av berörda kungörelse

hava införts bestämmelser om stämpelavgift för nationalitetsoch

registreringsbevis för flygplan samt för ballonger och luftskepp, så

ock i fråga om certifikat för förare, navigatör och mekaniker å luftfartyg.

Nämnda paragraf är i denna del av följande lydelse:

»Nationalitets- och registreringsbevis för flygplan förses med stämpel

till belopp av 50 öre för varje fulla 10 kilogram av flygplanets lastförmåga.

Med lastförmågan förstås skillnaden mellan flygplanets största

tillåtna flygvikt och dess tomvikt, sådana de angivas i luttvärdighetsbeviset.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition Nr 208.

Nationalitets- och registreringsbevis för ballonger och luftskepp

lorses med stämpel till belopp av en krona för varje fulla 100 kubikmeter

av luftskeppets eller ballongens rymd.

Certifikat för förare, navigatör och mekaniker förses med stämpel

till belopp av 10 kronor.»

I samma paragraf har tillika stadgats, att av luftfartsmyndigheten

i andra fall utfärdade expeditioner förses med stämpel till de belopp,

som i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

finnas stadgade lör statsmyndighet, vilken hänföres till femte

avdelningen i samma förordning.

Vid utmätande av förenämnda avgifter för nationalitets- och registreringsbevis

för luftfartyg har viss hänsyn tagits till storleken av de

stämpelavgifter, vilka enligt stämpelförordningen skola erläggas för

vanliga fartyg med värde, motsvarande värdet å luftfartyg av genomsnittstyp.

Det synes mig lämpligt, att, såsom ock skett i vissa andra tall,

genom ett "stadgande i stämpelförordningen de sålunda meddelade bestämmelserna

om stämpelavgifter för nationalitets- och registreringsbevis

för luftfartyg samt i fråga om certifikat för förare, navigatör och mekaniker

å luftfartyg bringas i erinran; och torde detta böra ske i samband

med övriga sådana i stämpelförordningen förekommande hänvisningar.

Då de uppgifter, som enligt luftfartsförordningen åligga luftfartsmyndigheten,

anförtrotts chefen för den byrå inom kommunikationsdepartementet,

som handhar ärenden angående allmänna arbeten, automobiloch

lufttrafik, statens kraftverk m. m., synes nämnda myndighet böra

intagas bland de under femte avdelningen i 1 § stämpeiförordningen upptagna

samt infogas å plats närmast statsdepartementen.

Genom kungörelse den 11 februari 1921 (nr 47) angående expeditionslösen

vid statens anstalt för pensionering av folkskollärare med

flera har förordnats, att pensionsanstalten skall ifråga om expeditionslösen

hänföras till den fjärde av de i § 1 av förordningen angående expeditionslösen

den 7 december 1883 (nr 64) upptagna avdelningar.

I skrivelse den 10 juli 1922 har pensionsanstaltens styrelse hemställt

om vidtagande av åtgärd för anstaltens upptagande jämväl bland

de i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

omförmälda myndigheter, i vilket hänseende styrelsen föreslagit, att anBihang

till riksdagens protokoll 1923. 1 samt. 169 höft. (Nr 208.) 2

Departements
chefen.

Stämpel å

expeditioner

från statens

anstalt för

pensionering

av folkskollärare

m. fl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

stalten måtte hänföras till den fjärde av de i 1 § av nämnda förordning

upptagna avdelningar.

Statskontoret har den 10 augusti 1922 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet.

Departementschefen.

I enlighet med vad statskontoret i ärendet föreslagit, torde den

ändring böra vidtagas i 1 § av stämpelförordningen, att statens anstalt

för pensionering av folkskollärare med flera hänföres till den fjärde av

de i samma paragraf upptagna avdelningarna, samt att anstalten bland

de under denna avdelning upptagna myndigheter placeras mellan skolöverstyrelsen

och lantmäteristyrelsen.

Patent- och Genom förordning den 7 juli 1921 (nr 394) angående ändring i

verket ti/u v*ssa delar av förordningen den 19 november 1914 angående stämpelkommande

avgiften har i slutet av den i sistnämnda förordnings 3 § intagna tariffen

eXP|ösen°nS’ införts föreskrift därom, att expedition, som avses i de vid verkställd

som omsatts reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m.

'' avgift.61'' meddelade bestämmelser angående indragning av expeditionslösen, och

som är utfärdad av ämbets- eller tjänsteman, vilken är underkastad

sådan bestämmelse, skall förses utöver eljest utgående stämpelavgift

med stämpel till belopp, motsvarande den indragna lösen. Förenämnda

den 7 juli 1921 fogades genom en kungörelse (nr 397) till § 5 i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen ett tredje stycke,

innefattande föreskrift om att lösen i fall, som nu sagts, ej skall debiteras

expeditionen, utan att stämpel till motsvarande belopp utgår.

Efter därom till 1922 års riksdag i ämnet avlåten proposition,

nr 224, vilken proposition i förevarande del av riksdagen bifallits, hava

emellertid genom förordning den 15 juni 1922 (nr 317) om ändring i

vissa delar av förordningen angående stämpelavgiften samt genom kungörelse

den 21 juni 1922 (nr 345) om ändrad lydelse av §§ 3 och 5 i

förordningen angående expeditionslösen sådana ändringar vidtagits i förberörda

båda författningsrum, att expeditionslösen omsättes i motsvarande

avgiftssatser enligt stämpelförordningen, icke blott då lösen blivit

indragen i sammanhang med verkställd reglering av ämbetsverks och

myndigheters löneförhållanden utan i varje fall, då expeditionslösen skall

författningsenligt redovisas till statsverket.

Vid omorganisationen av patent- och registreringsverket från och

med ingången av år 1915 förutsattes på sin tid, i fråga om den tjänstemän

hos verket tillkommande expeditionslösen, att, då det arbete, som i

patent- och registreringsverket betalades med lösen, vore av beskaffen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

het att böra hänföras till tjänsteåligganden, som skulle fullgöras mot

avlöning å stat, rätt till dylik expeditionslösen icke vidare borde av

vederbörande bibehållas och att, enär de med ifrågavarande expeditioner

förenade kostnader ävensom den gottgörelse för mistad expeditionslösen,

som till vederbörande tjänsteman kunde komma att utgå, skulle

likasom Övriga utgifter för upprätthållande av patent- och legistreiings

verkets verksamhet bestridas med till verket inflytande inkomster, de av

expeditionslösen härflytande inkomster borde komma ämbetsverket till

godo. Genom brev den 24 november 1914 förordnade ock Kungl.

Maj:t, att från och med år 1915 den tjänstemän i patent- och registreringsverket

författningsenligt tillkommande expeditionslösen skulle till

ämbetsverket redovisas, att det skulle åligga patent- och registreringsverket

att för varje år samtidigt med överlämnande av Övriga räkenskaper

till kammarrätten insända räkenskap jämväl för ifrågavarande

medel, samt att ämbetsverket skulle hava att meddela de för kontroll a

tjänstemännens lösenuppbörd erforderliga föreskrifter.

I framställning den 28 mars 1922 har nu patent- och registreringsverket,

med erinran om vad som sålunda vid verkets omorganisation

förekommit samt om 1921 års förenämnda författningsändringar i stämpelförordningen

och förordningen angående expeditionslösen, framhållit,

att det med hänsyn till ordalagen i dessa författningar skulle kunna

ifrågasättas, att desamma vore avsedda att gälla även den expeditionslösen,

som enligt berörda brev av den 24 november 1914 skulle redovisas

till patent- och registreringsverket. Då emellertid de skäl, som anförts

för denna lösens redovisande till patent- och registreringsverket, fortfarande

ägde gällande kraft, anhölle ämbetsverket, att, därest så funnes

erforderligt, åtgärder måtte vidtagas för undanröjande av berörda tvekan.

Frågans betydelse för ämbetsverket framginge bland annat därav, att

bruttoinkomsten av expeditionslösen år 1921 uppgått till över 33,000

kronor. .

Över patent- och registreringsverkets framställning avgav statskontoret

utlåtande den 24 april 1922, däri ämbetsverket anförde, bland

annat, att, då det vid patent- och registreringsverkets omorganisation

från ingången av år 1915 blivit fastställt, att den förut tjänstemännen

inom verket tillkommande expeditionslösen skulle inflyta till verket, åtgärder

syntes böra vidtagas i sådan riktning, att verket allt fortfarande

komrne i åtnjutande därav, och att således den genom förordningen

den 7 juli 1921 införda bestämmelsen om stämpelbeläggning i stället

för lösenavgift icke skulle tillämpas beträffande patent- och registreringsverket.

Statskontoret erinrade tillika om förutnämnda proposition nr

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

224 år 1922 och föreslog visst tillägg till den av Kungl. Maj:t föreslagna

bestämmelsen om lösens ersättande med stämpel å vissa expeditioner,

varigenom omförmälda syfte skulle vinnas.

Emellertid anbefallde Kungl. Maj:t genom remiss den 9 juni 1922

statskontoret och riksräkenskapsverket att gemensamt avgiva utlåtande

och förslag, huruvida och i vilken mån medel, som i form av stämpelavgift

inflöte till ämbetsverk, vilkas utgifter bestredes av särskilda inkomster,

borde disponeras av vederbörande verk, samt, därest sådant

ansåges böra ske, angående den form, i vilken berörda medel borde

tillgodokomma verket. Sådant utlåtande avgavs av ämbetsverken den

7 november 1922, och förklarade sig ämbetsverken icke kunna förorda

en rubbning av i ämnet gällande bestämmelser i riktning av återgång

beträffande de s. k. självförsörjande verken till den äldre ordningen för

uppbörd och redovisning av till statsverket indragen expeditionslösen,

då sagda bestämmelser blivit antagna på den grund, att expeditionslösens

utbytande mot stämpelavgift ansetts innebära stora fördelar ur

kontroll- och redovisningssynpunkt. Att medgiva återbetalning till

vederbörande verk av de vid verket i form av stämpel influtna och till

statskassan inlevererade lösenavgifter syntes endast vålla ökat arbete,

utan att verklig fördel därmed vunnes" Vad särskilt anginge patentoch

registreringsverket, anförde ämbetsverken, att, därest detta verk på

grund av frångången expeditionslösen skulle befinnas vara i behov av

ökning i inkomsterna i övrigt, sådan ökning torde kunna åstadkommas

genom höjning av patent-, varumärkes- eller registreringsavgifterna,

med vilka avgifter verkets utgifter egentligen skulle bestridas.

Eiån det sålunda fattade beslutet var emellertid föredraganden,

statskommissarien Ouchterlony, skiljaktig och anförde:

»Jag delar majoritetens uppfattning, att den egentliga stämpelavgiften, som

ostridigt äger skatts karaktär, icke bör komma vederbörande verk till godo. Vad

expeditionslösen angår är denna, även då den omsatts till stämpel, avsedd att utgöra

ersättning från den, som begärt expeditionen, för kostnaderna för densamma,

och då dessa, när expeditionslösen indragits till kronan, skola vid ett s. k. självförsörjande

verk helt bestridas av verkets egna inkomster, synes det mig vara

principiellt riktigt, att jämväl inkomsten av vid verket inflytande dylik lösen får

av verket disponeras. Av praktiska skäl torde emellertid jämväl vid dessa verk

expeditionslösen böra uttagas och redovisas såsom stämpelavgift för den händelse

inkomsten är ringa och sålunda av föga betydelse för verkets ekonomi. Så är

likväl icke fallet vid patent- och registreringsverket, och vid detta verks omorganisation

förutsattes uttryckligen, att expeditionslösen skulle komma verket till godo.

Den efter beslut av 1921 års riksdag vidtagna ändringen i förordningen om stämpelavgiften,

varigenom expeditionslösen i vissa fall utbyttes mot stämpel, torde ute
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

slutande hava dikterats av de fördelar i fråga om redovisning och kontroll, som

härigenom vunnos. Att patent- och registreringsverket som en följd härav skulle

komma att gå i mistning av inkomsten av lösen synes, så vitt av riksdagshandlingarna

framgår, icke hava beaktats. Under sådana förhållanden torde den omständigheten,

att genom den vidtagna författningsändringen expeditionslösen vid

patent- och registreringsverket formellt redan förvandlats till skatt, icke böra tillmätas

avgörande betydelse. Att verket, såsom majoriteten förutsätter, skulle beredas

eventuellt erforderlig ersättning för frångången expeditionslösen genom höjning av

patent- och registreringsavgifterna, synes mig icke utgöra någon lämplig lösning

av frågan. Med stöd av det anförda far jag alltså uttala mig för att inkomsten

av expeditionslösen vid patent- och registreringsverket kommer detta verk till godo.

och vill jag erinra, att jämväl statskontoret i sitt den 24 april 1922 daterade utlåtande

över patent- och registreringsverkets remitterade framställning ställt sig

på samma ståndpunkt.

Vad angår den form, under vilken patent- och registreringsverket bör tillföras

inkomsten i fråga, så torde, da den å expeditionerna belöpande egentliga

stämpelavgiften skall såsom skattemedel ingå till statsverket, det ur redovisningssynpunkt

vara lämpligast, att expeditionslösen icke omsättes i stämpel, föi vilken

verket sedan erhåller gottgörelse, utan att den uppbäres och redovisas för sig, och

lärer i så fall, på sätt i statskontorets bemälda utlåtande föreslagits, i stämpelavgifts-

och expeditionslösensförordningarna böra angivas, att stadgandet om expeditionslösens

utbytande mot stämpel icke äger avseende å patent- och registreringsverket.»

Vid övervägande av vad som i detta ärende förekommit har jag Departementsfunnit

mig böra biträda den av statskontoret i dess tidigare utlåtande c e ensamt

av reservanten vid gemensamt sammanträde mellan statskontoret

och riksräkenskapsverket uttalade meningen. Då kostnaderna för ett

ämbetsverk i sin helhet skola bestridas av verkets egna inkomster och

man inriktar sig på att söka få kostnader och inkomster för verket att

balansera, synes det mig — ej minst ur bokföringssynpunkt — vara

i sin ordning, att samtliga inkomster, som utgöra direkt ersättning för

verkets kostnader, alltså även inkomsten av vid verket inflytande expeditionslösen,

i princip få disponeras av verket. Av praktiska skäl vill jag

emellertid stanna vid att föreslå ett tillämpande härav endast beträffande

patent- och registreringsverket. Dels torde detta verk vara det enda,

för vilket frågan har någon större ekonomisk betydelse, och dels är

detta verk också det enda, för vilket vid omorganisationen förutsatts en

inkomst direkt till verket av ifrågavarande slag. En höjning, på sätt

statskontoret och riksräkenskapsverket ifrågasatt, av patent-, varumärkeseller

registreringsavgifterna utöver vad som under de senaste åren skett

torde utan vidare kunna betecknas såsom utesluten.

Jag anser mig sålunda böra föreslå, att nu åsyftade stadgande j

stämpelförordningen omformuleras i den riktning, som statskontoret i

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 1 saml. 169 häft. (Nr 208.) 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

sitt den 24 april 1922 avgivna utlåtande föreslagit. I sammanhang

härmed bör då också vidtagas en motsvarande ändring i det genom

kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 397) tillagda och genom kungörelse

den 21 juni 1922 (nr 345) ändrade tredje stycket av§ 5 i förordningen

den 7 december 1883 angående expeditionslösen. På frågan om denna

ändring behöver jag dock icke nu närmare inlåta mig.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning1 om ändring i vissa delar

av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen

föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bil. litt. ... vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1923:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 angåe a1 i texten
  2. Bev1LU 1923:4 Sammmansatta bevillnings- och första lagutskottets utlåtande Nr 4 s. 1 i texten