Angående pensionering av vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
1923-03-09 · 22 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 17 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1923:213, Angående pensionering av vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213.
1
Nr 213.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionering
av vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda
personer; given Stockholms slott den 9 mars 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—14:o hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
P. Albin Hansson.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1923.
Närvarande:
Statsministern och ministern för utrikes ärendena Branting, statsråden
Lindqvist, Thorsson, Olsson, Sandler, Nothin, Svensson,
Hansson, Åkerman, Schlyter, Örne.
'' t ..:.J r r . '' • • L- . • . , i,.. . ; V • 1 ; >»*, . O
Departementschefen, statsrådet Hansson anhåller att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning inkomna framställningar angående beredande av
pension åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller förut anställda personer
samt anför därvid följande.
Bihang till riksdagms protokoll 1923. 1 samt. 174 käft. (Nr 213 214.) sgi 23 1
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213.
l:o.
Ang. pension . Uti en den 29 augusti 1922 dagtecknad skrift har försvarsverkens
tväiterskan c^v^a personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande
a. b. Lind- av pension åt tvätterskan vid Norrlands dragonregemente Anna Brita
5 Öbergd4 Lindqvist, född Öberg. Vidare har chefen för Norrlands dragonregemente
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 oktober 1922 gjort framställning i
enahanda syfte.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tvätterskan Lindqvist, som
är född den 8 oktober 1856, är hustru till arbetaren C. J. Lindqvist;
att hon varit anställd såsom tvätterska vid regementet från och med år
1902; att hon under de senaste åren från regementet uppburit en avlöning,
som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 950
kronor för år; att hon på grund av stort navelbråck och bensår är för
framtiden oförmögen till arbete; att hon till följd bärav och med hänsyn
till sin höga ålder bleve nödsakad lämna sin tjänst vid regementet
med utgången av år 1922; att hon städse visat sig pålitlig och duglig
under sin tjänstgöring vid regementet; samt att mannen Lindqvist,
vilken är född den 29 augusti 1854, under de senare åren av anställning
i enskild tjänst haft en årlig arbetsinkomst av allenast omkring
200 kronor samt är fattig och saknar ekonomiska möjligheter att fullt
trygga sin och hustruns ålderdom.
Chefen för sjätte arméfördelningen har tillstyrkt den av chefen för
Norrlands dragonregemente gjorda framställningen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 15 december 1922
avgivit utlåtande i ärendet samt därvid anfört, att departementet, i betraktande
av tvätterskan Lindqvists väl vitsordade verksamhet i statens
tjänst och då hon på grund av ålder och sjukdom nödgades att inom
kort lämna sin anställning vid regementet samt med hänsyn slutligen
därtill, att hon ej av sin man kunde erhålla full försörjning, funne det
vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att hon, sedan hon
entledigats Irån sin tjänst vid regementet, erhölle något understöd från
statens sida under sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt
understöd erinrade departementet därom, att riksdagen under de
senare åren beviljat befattningshavare i statens tjänst i liknande ställning
som Lindqvist pensioner från allmänna indraguingsstaten. Sålunda
hade 1921 års riksdag, efter därom av Kungl. Maj:t gjord framställning,
tillerkänt städerskan och portvakten vid navigationsskolan i Stockholm
Hilda Sofia Westergren, född Larsson, vilken varit anställd vid nämnda
3
Kungl. May.ts Proposition Nr 213.
skola i mer än 30 år, pension å allmänna indragningsstaten med 500
kronor årligen (riksdagens skrivelse nr 322, punkt 17). Detta pensionsbelopp
motsvarade omkring två tredjedelar av den fasta lön, hon uppburit
vid skolan. Med hänsyn till Lindqvists kortare anställningstid i
statens tjänst ansåge departementet, att det pensionsbelopp, som kunde
tillerkännas henne, icke borde beräknas så högt som till två tredjedelar
av den avlöning, hon i medeltal från regementet uppburit under de
senare åren, utan hölle departementet före, att en pension, motsvarande
omkring hälften av nyssnämnda avlöning, eller 450 kronor för år, kunde
anses skälig. Pensionen syntes böra få utgå från och med månaden näst
efter den, under vilken hon entledigades från sin anställning vid regementet.
På grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Lindqvist finge från och med månaden
näst efter den, under vilken hon entledigades från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indiagningsstaten
uppbära en årlig pension av 450 kronor.
I ärendet har statskontoret den 31 januari 1923 avgivit utlåtande samt
därvid anfört, att statskontoret icke funnit annan anledning till erinran
mot förevarande framställning än att pensionsbeloppet syntes väl högt
tilltaget i förhållande till vad som annars brukade beviljas åt arbeterskor
med ”endast tjugu års anställning. Statskontoret ville för sin del föreslå
en pension å samma belopp som av 1921 års riksdag beviljats
förestånderskan för sjömanskårens tvättinrättning i Karlskrona änkan
Gunilla Svensson, född Eriksdotter, eller 350 kronor (riksdagens skrivelse
nr 321, punkt 7); och tilläte sig statskontoret erinra, att å detta belopp
komme att utgå såväl pensionstillägg — för närvarande 180 kronor —
som dyrtidstillägg.
I likhet med vederbörande myndigheter anser jag mig böra tillstyrka,
att pension å allmänna indragningsstaten beredes Lindqvist, som, enligt
vad jag under hand erfarit, avgått ur tjänst med utgången av år 1922.
I anledning härav och då jag beträffande pensionsbeloppets storlek biträder
statskontorets ståndpunkt, får jag hemställa, att Kungl. Maj .t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förra tvätterskan vid Norrlands dragonregemente Anna
Brita Lindqvist, född Öberg, må från och med den 1 januari
1923 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 350 kronor.
4 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213.
2:o.
åtlförreladci ■ • Uti en den 21 ll0vember 1922 dagtecknad skrift har försvarsverkens
maiieri- civila personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande
arbetaren av pension åt förre sadelmakeriarbetaren vid Andra livgrenadjärrege■
f. Bo,g. mentets intendenturverkstäder Gustaf Fredrik Borg. Vidare har befälhavaren
för Andra liv grenadj ärr ep ementet i skrivelse till Kungl. Maj:t den
15 december 1922 gjort framställning i enahanda syfte.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Borg är född den 28
augusti 1854; att han, som intill den 1 juli 1904 under ett tiotal år utfört
sadelmakeriarbete för kronans räkning i egen verkstad, sistnämnda
dag anställts såsom arbetare vid Andra livgreuadjärregementets intendenturverkstäder,
vilken anställning han innehaft till den 17 november 1922,
då han erhållit entledigande; att han under de senare åren vid regementet
uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i
medeltal omkring 1,430 kronor för år; att han lider av åderförkalkning
och börjande nervsjukdom, i följd varav han måste anses vara för närvarande
och med all sannolikhet även för framtiden ur stånd att med
eget aibete försörja sig; samt att han fullgjort sina tjänsteåligganden
vid regementet på ett synnerligen plikttroget och förtjänstfullt sätt och
såväl i som utom tjänsten ådagalagt ett hedrande uppförande.
Chefen för andra arméfördelningen har tillstyrkt den av befälhavaren
för Andra livgrenadjärregementet gjorda framställningen.
I ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement den 16 januari
1923 avgivit utlåtande och därvid anfört, att departementet, i betraktande
av Borgs långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då
han på grund av sjukdom vore ur stånd att med arbete försörja sig,
funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han
från och med månaden näst efter den, under vilken han erhållit avsked
från sin anställning vid regementet, komme i åtnjutande av något understöd
frän statens sida för sm återstående levnad. I lråga om storleken
av dylikt understöd syntes det departementet, som om understödet skäligen
borde bestämmas till det belopp, vilket i allmänhet plägat beviljas
åt arbetare vid armén i liknande ställning som Borg, eller till 600 kronor
för år. På grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Borg finge från och med december
månad 1922 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
Kungl. May.ts Proposition Nr 213. 5
Statskontoret liar don 14 februari 1923 avgivit utlåtande i ärendet
samt därvid anfört, att statskontoret, som i likhet med arméförvaltningens
intendentsdepartement funne billighetsskäl tala lör beviljande av någon
pension åt Borg, likväl — med hänsyn därtill att pensioner till det av
sagda myndighet föreslagna beloppet, 600 kronor, brukat beviljas endast
åt arbetare, som i minst 30 år varit anställda i statens tjänst icke
ansåge sig kunna tillstyrka högre pensionsbelopp än 500 kronor.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit och då jag i fråga
om pensionsbeloppets storlek ansluter mig till statskontorets ståndpunkt,
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre sadelmakeriarbetaren vid Andra livgren adjärregementets
intendenturverkstäder Gustaf Fredrik Borg må från
och med den 1 december 1922 under sin återstående livstid a
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500
kronor.
3:o.
Uti skrivelse den 21 november 1922 har försvarsverkens civila per- Ang.pension
sonals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande av pen- 1 mästaren
sion åt skomakarmästaren vid Göta ingenjörkårs intendenturverkstäder a. g. nagg.
Anders Gustav Hägg. Vidare har Hägg uti en till Kungl. Maj:t ställd,
den 9 januari 1923 dagtecknad skrift gjort framställning i enahanda
syfte.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hägg är född den 29 augusti
1841; att han varit anställd vid Göta ingenjörkårs intendenturverkstäder
dels såsom arbetare sedan den 1 maj 1884, dels ock såsom föreståndare
från och med år 1919, vilken sistnämnda befattning han fortfarande innehar;
att han under de senare åren vid kåren uppburit en avlöning, som,
frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 800 kronor för
år; att han på grund av organisk hjärtsjukdom och till följd av genom
ålder nedsatta kroppskrafter är urståndsatt att vidare fullgöra sin tjänstgöring
vid kåren samt för framtiden oförmögen att med arbete försörja
sig; samt att han, som tilldelats Patriotiska sällskapets medalj för långvarig
och trogen tjänst, under sin anställningstid vid kåren ådagalagt
nit och redlighet i tjänsten samt fört en hedrande vandel.
Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den av Hägg gjorda
ansökningen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 19 januari 1923 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet i betraktande
6
Ang. pension
åt färre skomakeriarbetaren
A. Johansson.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213.
av Häggs långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne det
vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från och med
månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning
vid kåren, komme i åtnjutande av något understöd från statens
sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd
erinrade departementet, att i allmänhet plägat beviljas pensioner
å 800 å 1,000 kronor åt vid armén anställda arbetare, vilka intagit
förmans ställning, samt å 600 kronor åt andra vid armén anställda
arbetare. Med hänsyn emellertid till Häggs korta anställningstid såsom
förman, omfattande en tid av endast omkring 4 år, samt i betraktande
jämväl därav, att hans avlöning vid kåren under de senare åren i medeltal
uppgått till endast omkring 800 kronor för år, ansåge departementet
sig icke kunna åt Hägg föreslå högre årlig pension än 600 kronor. På
grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Hägg finge från och med månaden näst efter
den, då lian erhölle avsked från sin anställning vid kåren, under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 600 kronor.
Statskontoret har den 12 februari 192.3 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid tillstyrkt den av arméförvaltningens intendentsdepartement
gjorda hemställan.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skomakarmästaren vid Göta ingenjörkårs intendenturverkstäder
Anders Gustav Hägg må från och med månaden
näst efter den, under vilken han entledigas från sin anställning
vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
4:o.
Uti en den 21 november 1922 dagtecknad skrift har försvarsverkens
civila personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande
av pension åt förre skomakeriarbetaren vid Andra livgrenadjärregementets
intendenturverkstäder August Johansson. Vidare har befälhavaren för
Andra livgrenadjärregemmtet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 december
1922 gjort framställning i enahanda syfte.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson är född den 13
december 1850; att han, som intill den 1 december 1904 under ett tio
-
7
Ktmgl. Maj:ts Proposition Nr 213.
tal år arbetat för kronans räkning i egen verkstad, sistnämnda dag anställts
såsom skomakeriarbetare vid Andra livgrenadjärregementets intendenturverkstäder,
vilken anställning b an innehaft till den 14 december
1922, då han erhållit entledigande; att han under de senare åren vid
regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått
till i medeltal omkring 1,330 kronor för år; att han på grund av åderförkalkuing
och dåligt allmäntillstånd måste anses för närvarande och
med all sannolikhet även för framtiden vara ur stånd att med eget
arbete försörja sig; samt att han fullgjort sina tjänsteåligganden vid
regementet på ett synnerligen plikttroget och förtjänsfullt sätt samt
såväl i som utom tjänsten ådagalagt ett hedrande uppförande.
Chefen för andra arméfördelningen har tillstyrkt den av befälhavaren
för Andra livgrenadjärregementet gjorda framställningen.
I ärendet har arméförvaltningens intendentsdepartement den 16 januari
1923 avgivit utlåtande samt därvid anfört, att departementet i betraktande
av Johanssons långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och
då han på grund av sjukdom vore ur stånd att med arbete försörja sig,
funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han
komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående
levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd syntes det
departementet, som om underslödet skäligen borde bestämmas till det
belopp, vilket i allmänhet plägat beviljas åt arbetare vid armén i liknande
ställning som Johansson eller till 600 kronor för år. På grund
härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Johansson finge från och med ingången av år 1923 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 600 kronor.
Statskontoret har den 14 februari 1923 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört, att statskontoret, som i likhet med arméförvaltningens
intendentsdepartement funne billighetsskäl tala för beviljande av någon
pension åt Johansson, likväl — med hänsyn därtill att pensioner till
det av sagda myndighet föreslagna beloppet, 600 kronor, brukat beviljas
endast åt arbetare, som i minst 30 år varit anställda i statens
tjänst — icke ansåge sig kunna tillstyrka högre pensionsbelopp än 500
kronor.
Under åberopande av vad sålunda förekommit och då jag i fråga
om pensionsbeloppets storlek biträder statskontorets ståndpunkt, får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213.
att förre skomakeriarbetaren vid Andra livgrenadjärregementets
intendenturverkstäder August Johansson må från och
med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500
kronor.
5:o.
Ang.pension Uti skrivelse den 21 november 1922 har försvarsverkens civila per■irbeiarenK^j.
sona]s förbund hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande av
Andersson, pension åt skrädderiarbetaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder
Karl Johan Andersson. Vidare har Andersson uti en till
Kungl. Maj:t ställd, den 12 januari 1923 dagtecknad skrift gjort ansökning
i enahanda syfte.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson är född den 2
maj 1859; att han sedan den 15 september 1888 varit anställd vid
Kronobergs regementes skrädderiverkstad, vilken befattning han fortfarande
innehar; att han under de senare åren vid regementet uppburit
en avlöning, som, frånsett dytid still ägg, uppgått till i medeltal omkring
2,300 kronor för år; att han lider av ledgångsreumatism, i följd varav
hans arbetsförmåga är minskad; samt att han på ett tillfredsställande
sätt fullgjort sina tjänsteåligganden vid regementet.
I den 19 januari 1923 i ärendet avgivet utlåtande har arméförvaltningens
intendentsdepartement anfört, att departementet i betraktande av
Anderssons långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han från och
med månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin
anställning vid regementet, komme i åtnjutande av något understöd från
statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt
understöd syntes det departementet, som om understödet skäligen borde
bestämmas till det belopp, vilket i allmänhet plägat beviljas åt arbetare
vid armén i liknande ställning som Andersson, eller till 600 kronor
för år. På grund härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Andersson finge från och med
månaden näst efter den, då han erhölle avsked från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 6U0 kronor.
Statskontoret har den 14 februari 1923 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid anfört, att såsom av handlingarna framginge, Andersson till
följd av sjukdom fått sin arbetsförmåga minskad. Dock syntes denna
opaginerad Kontrollera mot PDF
(I
Kungl. Maj.ls Proposition Nr ‘413.
minskning ej vara av den omfattning, att på grund därav fråga hos vederbörande
uppstått om Anderssons entledigande. Vid sådant förhållande
och då framställning till riksdagen om utverkande av pension åt Andersson
syntes böra göras först i samband med det att fråga väckts om hans
avskedande, finge statskontoret hemställa, att förevarande framställningar
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Sedermera har chefen för Kronobergs regemente på given anledning
meddelat, att Anderssons arbetsförmåga vore i avsevärd grad nedsatt
och att regementschefen vid sådant förhållande ansåge önskvärt, att
Andersson kunde entledigas redan under den närmaste framtiden.
I anledning härav har statskontoret den 27 februari 192o avgivit
ytterligare utlåtande i ärendet och därvid anfört att, med hänsyn till
vad regementschefen sålunda meddelat, skäl syntes föreligga att hos nu
pågående riksdag göra framställning om pension åt Andersson för hans
återstående livstid. Mot vad arméförvaltningens intendentsdepartement
i sådant avseende föreslagit hade statskontoret intet att erinra.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbetaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder
Karl Johan Andersson må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.
6:o.
Uti skrivelse den 21 november 1922 har försvarsverkens civila personals
förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande av pension
åt skrädderi arbetaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder
Nils Johan Jonasson. Vidare har Jonasson uti en till Kungl.
Maj:t ställd, den 12 januari 1923 dagtecknad skrift gjort ansökning i
enahanda syfte.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jonasson är född den 3
oktober 1853; att han sedan den 1 oktober 1889 är anställd vid Kronobergs
regementes skrädderiverkstad; att han under de senare åren
vid regementet uppbxirit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått
till i medeltal omkring 2,200 kronor för år; att han lider av åderförkalkning,
i följd varav hans arbetsförmåga är betydligt minskad; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 saml. 171 käft. (hr 213 214.) sei 23 2
Ang. pension
åt skrädderiarbetaren
N.J. Jonasson.
Ang. pension
åt skrädderiföreståndaren
A. J. Skoog.
10 Kung!. Maj:ts Proposition Nr 213.
att han på ett tillfredsställande sätt fullgjort sina tjänsteåligganden vid
regementet.
Chefen för Kronobergs regemente har tillstyrkt den av Jonasson gjorda
ansökningen.
Armé för vältning ens intendentsdepartement har den 19 januari 1923 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet i betraktande
av Jonassons långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han
flan och med manaden näst efter den, under vilken lian erhölle avsked
från sin anställning vid regementet, komme i åtnjutande av något understöd
från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken
a,v dylikt understöd syntes det departementet, som om understödet skäligen
borde bestämmas till det belopp, vilket i allmänhet plägat beviljas
åt arbetare vid armén i liknande ställning som Jonasson, eller till 600
kronor för år. På grund härav hemställde departementet, att Kung].
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Jonasson finge från och med
månaden näst efter den, då han erhölle avsked från sin anställning vid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
I ärendet har statskontoret den 14 februari 1923 avgivit utlåtande
och därvid tillstyrkt den av arméförvaltningens intendentsdepartement
gjorda hemställan.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa,
att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbetaren vid Kronobergs regementes intendenturverkstäder
Nils Johan Jonasson må från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigas från sin anställningvid
regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor.
7:o.
Uti en den 24 november 1922 dagtecknad skrift har skrädderiföreståndaren
vid Smålands artilleriregementes intendenturverkstäder Axel
Jonas Skoog gjort ansökning om erhållande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Skoog är född den 4 februari
1863; att han varit anställd vid Smålands artilleriregementes skrädderiverkstad,
såsom arbetare under tiden den 6 juni 1900- den 31 december
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunijl. Maj.ts Proposition Nr 213.
1903 samt såsom föreståndare från och med den 1 januari 1904, vilken
sistnämnda befattning lian fortfarande innehar; att han undei aren 1918
1922 vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor för år; att han lider av
kronisk led- och muskelreumatism, åderförkalkning samt nervsvaghet,
följd varav hans arbetsförmåga är betydligt nedsatt; samt att han under
siri anställning vid regementet städse varit nykter och pålitlig samt fullgjort
sina tjänsteåligganden på ett tillfredsställande sätt ävensom i övrigt
visat ett synnerligen gott uppförande.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 29 december 1922
avgivit utlåtande i ärendet samt därvid anfört, att depaitementet i betraktande
av Skoogs väl vitsordade verksamhet i statens tjänst funne
det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att lian efter erhållet
avsked från sin anställning vid regementet komme i åtnjutande
av något understöd från statens sida för sin återstående levnad, uti
utlåtande den 15 mars 1920 ifråga om pension åt sadelmakeriarbetaren
E. A. Enberg (proposition nr 105 1921, punkt 1) hade statskontoret
anfört, bland annat, att högre pension än 600 kronor dittills icke plägat
tilldelas annan arbetare än den, som intoge förmans ställning. Sålunda
hade föreståndare för regementsverkstad erhållit 800 å 1,000^ kronor
i pension, i vilket avseende statskontoret hänvisade till 1919 ars lagtima
riksdags beslut, varigenom verkstadsföreståndarna vid Svea livgarde
G. T. Beijer och C. A. T. Berglund erhållit pensioner å 800
respektive 1,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 43). Med
stöd av angivna och av riksdagen godkända grunder för beräknande av
pension till arbetare i kronans tjänst ansåge departementet sig bora åt
Skoog, som tjänstgjort i egenskap av förman under en tid° av endast
omkring 19 år, föreslå en pension av 800 kronor för år. På grund av
vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Skoog finge från
och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid a allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 800 kronor.
I ärendet har statskontoret den 12 februari 1923 avgivit utlåtande
samt dävid anfört, att, såsom av handlingarna i ärendet framginge, Skoog
fått sin arbetsförmåga betydligt nedsatt genom sjukdom. Denna sjukdom
svntes likväl ej hava gjort honom oförmögen till vidare tjänstgöring;
ej heller hade i anledning av densamma fråga uppstått om hans
entledigande. Vid sådant förhållande och då framställning till riksdagen
12
Ang. pension
åt sadcltnakeriföreståndaren
J. K. A.
Roggentin.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213.
om utverkande av pension åt Skoog syntes böra göras först i samband
med det att fråga väckts om hans avskedande, finge statskontoret hemställa,
att förevarande ansökning icke måtte föranleda någon Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd.
Chefen för Smålands artilleriregemente har sedermera på given anledning
meddelat, att Skoog på grund av hälsoskäl och nedsatta kroppskrafter
vore oförmögen att längre innehava befattningen såsom föreståndare
för regementets skrädderiverkstad, och att Skoog därför borde
entledigas senast hösten 1923.
I anledning härav har statskontoret den 27 februari 1923 avgivit
ytterligare utlåtande i ärendet och därvid anfört att, med hänsyn till
vad^ regementschefen sålunda upplyst, skäl syntes föreligga att hos nu
pågående riksdag göra framställning om pension åt Skoog för hans
återstående livstid. Mot vad arméförvaltningens intendentsdepartement
i sådant avseende föreslagit hade statskontoret intet att erinra.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiföreståndaren vid Smålands artilleriregementes
intendenturverkstäder Axel Jonas Skoog må från och med månaden
näst efter den, under vilken han entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800 kronor.
8:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1922 har chefen för
Bohusläns regemente gjort framställning om beredande av pension åt
sadelmakeriföreståndaren vid regementets intendenturverkstäder Johan
Kristian Arvid Roggentin.
. handlingarna i ärendet inhämtas, att Roggentin är född den 18
april 1856; att han under åren 1878—1882 haft anställning vid Svea
artilleriregemente, först såsom artillerist och därefter såsom andre konstapel;
att han under åren 1893—1906 utfört sadelmakeriarbeten för
Bohusläns regementes räkning samt under samma tid tjänstgjort såsom
besiktningsman i regementets sadelmakeriverkstad; att han år 1906 antagits
till föreståndare för nämnda sadelmakeriverkstad, vilken befattning
han fortfarande innehar; att han under de senare åren vid regementet
uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till''i medeltal
omkring 1,470 kronor för år; att han lider av åderförkalkning och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213. 1-5
kronisk hjärtmuskeliuflammation samt enligt egen uppgitt av svindelanfall,
i följd varav hans arbetsförmåga är avsevärt förminskad; samt
att lian under hela sin tjänstetid vid regementet visat stor skicklighet i
sitt arbete och uppfört sig mönstergillt.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har ar tullförvaltning em
intendentsdepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 januari 1923
anfört, att departementet i betraktande av Roggentins väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst funne det vara med rättvisa och billighet
överensstämmande, att lian efter erhållet avsked från sin anställning vid
regementet komme i åtnjutande av något understöd från statens sida för
sin återstående levnad. 1 fråga om storleken av dylikt understöd erinrade
departementet, att statskontoret i utlåtande den 15 mars 1920 ifråga om
pension åt sadelmakeriarbetaren E. A. Enberg (proposition nr 105/1921,
punkt 1) anfört, bland annat, att högre pension än C00 kronor dittills
icke plägat tilldelas annan arbetare än den, som intoge förmans ställning.
Sålunda hade föreståndaren för regementsverkstad erhållit 800
å 1,000 kronor i pension, i vilket avseende statskontoret hänvisade till
1919 års lagtima riksdags beslut, varigenom verkstadsföreståndarna vid
Svea livgarde G. T. Beijer och C. A. T. Berglund erhållit pensioner
å 800 respektive 1,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 43).
Med stöd av angivna och av riksdagen godkända grunder för beräknande
av pension till arbetare i kronans tjänst ansåge departementet sig böra
åt Roggentin, som tjänstgjort i egenskap av förman under en tid av
endast något mera än 16 år, föreslå en pension av 800 kronor för år.
På grund av vad intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Roggentin
finge från och månaden näst efter den, under vilken han erhölle
avsked från sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800 kronor.
Statskontoret har den 12 februari 1923 avgivit utlåtande i ärendet
och därvid tillstyrkt bifall till framställningen på sätt arméförvaltningens
intendentsdepartement hemställt.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att sadelmakeriföreståndaren vid Bohusläns regementes intendenturverkstäder
Johan Kristian Arvid Roggentin må från
och med månaden näst efter den, varunder han entledigas från
sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å
14
Kungl. May.ts Proposition Nr 213.
Ang. pension
åt faktoriarbetaren
P. V- Jansson.
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800
kronor.
9:o.
1 skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 30 januari
1923 har styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning
om beredande av pension åt faktoriarbetaren vid gevärsfaktoriet
Per Viktor Jansson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Jansson är född den 1
maj 1866; att han vunnit anställning vid Carl Gustafs stads gevärsiaktori
den 31 januari 1891 och därstädes tjänstgjort såsom besiktningsman
för piptillverkningen sedan år 1899; att han under åren 1918
—1922 uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till
i medeltal omkring 2,520 kronor för år; att lian på grund av kräfta i
huden är och kommer att förbliva oförmögen till arbete; samt att han,
som år 1921 erhållit silvermedalj för nit och redlighet i rikets tjänst,
med det bästa vitsord i fråga om flit och uppförande fullgjort sitt
arbete.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
artilleridepartement uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 februari 1923
anfört, att departementet ansåge billigt, att Jansson genom pension bereddes
någon hjälp till livsuppehälle under sin återstående livslid. Med
hänsyn till Janssons tjänstetid ävensom till de belopp, riksdagen under
de närmast föregående åren beviljat arbetsanställda vid arméns fabriker,
ansåge sig departementet böra föreslå, att det ifrågasatta understödet
bestämdes till 600 kronor för år. Artilleridepartementet hemställde sålunda,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Jansson en årlig pension under hans återstående livstid
av 600 kronor för år.
Statskontoret har i utlåtande den 14 februari 1923 tillstyrkt arméförvaltningens
artilleridepartements i ärendet gjorda hemställan.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att faktoriarbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
Per Viktor Jansson må från och med månaden näst efter den,
varunder han entledigas från sin anställning vid faktoriet, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 600 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuntjl. Maj:tt Proposition Nr £13.
10:o.
Uti skrivelse den 22 december 1922 har försvarsverkens civila
personals förbund hos Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande
av pension åt skrädderiarbetaren vid Gottlands infanteriregementes intendenturverkstäder
Niklas Theodor Hedman. Vidare har Hedman uti en till
Kungl. Maj:t ställd, den 22 januari 1923 dagteeknad skrift gjort ansökning
i enahanda syfte.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hedman är född den
6 februari 1858; att han under åren 1891—1901 varit anställd vid
Gottlands artillerikårs intendenturverkstäder, under åren 1902—1917 utfört
skrädderiarbete i sitt hem för Gottlands infanteriregementes räkning
samt från och med år 1918 utfört dylikt arbete å nämnda regementes
verkstäder, vid vilka han fortfarande har anställning; att han under de
senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till i medeltal omkring 650 kronor för år; att lian företer
vanliga tecken på senilitet, dock i något högre grad än som betingas
av hans ålder, och att hans arbetsförmåga anses vara i mycket höggrad
nedsatt; samt att han, som innehar vasamedaljen i silver, på. ett
noggrant och förtjänstfullt sätt utfört sitt arbete för kronans räkning.
Militärbefälhavaren på Gottland har i avgivet utlåtande framhållit,
att Hedman syntes böra tillerkännas någon pension.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 13 februari 1923
avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet i betraktande
av Hedmans långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst
funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att han
från och med månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked
från sin anställning vid regementet, komrne i åtnjutande av något understöd
från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken
av dylikt understöd finge departementet erinra därom, att åt arbetare
vid armén i liknande ställning som Hedman i allmänhet plägat beviljas
pensioner å 600 kronor för år. Med hänsyn emellertid därtill, att Hedman
under de senare åren från regementet uppburit en avlöning, som
uppgått till endast omkring 650 kronor för år, ansåge departementet sig
icke kunna åt honom föreslå högre årlig pension än 500 kronor. På
grund av vad inteudentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Hedman
finge från och med månaden näst efter den, då han erhölle avsked från
Ang. pension
(it skrädderiarbetaren
iY. T. Hedman.
Ang. pension
åt skrädderiarbetaren
0. Nordström.
16 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213.
sin anställning vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor.
Statskontoret har den 12 mars 1923 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid tillstyrkt den av arméförvaltningens intendentsdepartement gjorda
hemställan.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbetaren vid Gottlands infanteriregementes
intendenturverkstäder Niklas Theodor Hedman må från och med
månaden näst efter den, varunder han entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 500 kronor.
ll:o.
Uti skrivelse den 22 december 1922 har försvarsverkens civila personals
förbund hos Kungl. Maj:t gjort ansökning om beredande av pension
åt skrädderiarbetaren vid Skånska dragonregementets intendenturverkstäder
Ola Nordström. Vidare har Nordström uti en till Kungl.
Maj:t ställd, den 2 februari 1923 dagtecknad skrift gjort framställning
i enahanda syfte.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nordström är född den
26 december 1854; att han sedan den 2 januari 1910 är anställd såsom
skrädderiarbetare vid Skånska dragonregementets intendenturverkstäder;
att han under de senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som,
frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i medeltal omkring 1,200 kronor för
år; att han på grund av ålderdomsförändringar i kärlsystemet är oförmögen
att vidare uppehålla sin anställning vid regementet; samt att han
fullgjort sina tjänsteåligganden vid regementet på ett samvetsgrant
och plikttroget sätt.
Ar méförv ältning ens intendentsdepartement har den 9 februari 1923 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet i betraktande
av Nordströms väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då
han nu på grund av sjukdom ej kunde upprätthålla sin tjänst vid regementet
lunne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han från och med månaden näst efter den, under vilken han erhölle
17
Kungl. Muj:ts Proposition Nr 213.
avsked från sin anställning vid regementet, komme i åtnjutande av något
understöd från statens sida för sin återstående levnad. I fråga om storleken
av dylikt understöd erinrade departementet, att åt arbetare vid
armén i liknande ställning som Nordström i allmänhet plägat beviljas
pensioner med ett belopp av 600 kronor för år. Med hänsyn emellertid
därtill, att Nordström varit över 55 år gammal, då lian börjat arbeta
vid regementet och då han varit anställd vid regementet endast omkring
13 år, ansåge departementet sig icke kunna åt Nordström föreslå högre
årlig pension än 350 kronor. På grund av vad mtendentsdepartementet
sålunda anfört hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Nordström finge från och med månaden näst
efter den, då han erhölle avsked från sin anställning vid regementet,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 350 kronor.
Statskontoret har den 5 mars 1923 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till förevarande
ansökningar i enlighet med den av arméförvaltningens intendentsdepartement
gjorda hemställan, dock att pensionsbeloppet syntes böra nedsättas
till 300 kronor.
Under åberopande härav och då jag ifråga om pensionsbeloppets
storlek biträder statskontorets ståndpunkt, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrädderiarbetaren vid Skånska dragonregementets intendenturverkstäder
Ola Nordström må från och med månaden
näst efter den, varunder hans entledigas från sin anställning
vid regementet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 300 kronor.
12:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 23 december 1922 dagtecknad
skrift har skrädderiarbetaren vid Södermanlands regementes intendenturverkstäder
Lars Fredrik Larsson gjort framställning om erhållande av
pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Larsson är född den 31
augusti 1842; att han alltsedan år 1863 utfört ackordsarbete för Södermanlands
regementes räkning samt efter år 1908 varit anställd vid regeBihang
till riksdagens protokoll 1923. 1 sand. 174 käft. (Nr 213—214.) 56i 23 3
Ang. pension
dt förre
skrädderiarbetaren
L. F. Larsson.
18
Kung l. May.ts Kr opposition Nr 213.
mentets intendenturverkstäder, där han sedan arbetat till utgången av
februari månad 1918, samt att han därefter för regementets räkning utfört
ackordsarbete i sitt hem, med vilket arbete han beräknades vara
sysselsatt intill utgången av februari månad 1923; att han under de
senare åren vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg,
uppgått till i medeltal omkring 400 kronor för år; samt att han
under sin anställning vid regementet fullgjort sitt arbete på ett omsorgsfullt
och fullgott sätt samt alltid uppfört sig synnerligen ordentligt.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 16 februari 1923
avgivit utlåtande i ärendet samt därvid anfört, att departementet i betraktande
av Larssons väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och då
han på grund av sin höga ålder måst lämna sin anställning vid regementet
funne det vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att
han komine i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin
återstående levnad. I fråga om storleken av dylikt understöd erinrade
departementet, att åt vid armén aDställda arbetare, vilka icke intagit förmans
ställning, i allmänhet plägat beviljas pensioner å 600 kronor. Med
hänsyn emellertid till den jämförelsevis korta tid, omfattande endast omkring
10 år, under vilken Larsson varit i regementets tjänst direkt anställd,
samt i betraktande jämväl därav, att hans avlöning vid regementet
under de senare åren i medeltal uppgått till endast omkring 400 kronor
för år, ansåge departementet sig icke kunna åt Larsson föreslå högre
årlig pension än 300 kronor. Då Larsson till och med februari månad
1923 beräknades hava arbetsinkomst från regementet, syntes pensionen
böra utgå från och med den 1 mars 1923. På grund av vad intendentsdepartementet
sålunda anfört hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att Larsson finge från och med den
1 mars 1923 under sin återstående livstid å allmänna indragning-sstaten
uppbära en årlig pension av 300 kronor.
Statskontoret har den 5 mars 1923 avgivit utlåtande i ärendet och
därvid anlört, att det av arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna
pensionsbeloppet visserligen skulle, pensions- och dyrtidstillägg
inberäknade, lör Larsson medföra högre årsinkomst än den hans anställning
vid regementet givit honom under åren 1918—1922. Då emellertid
Larsson under loppet av sistnämnda år uppnått åttio års ålder, syntes
vid pensionsbeloppets utmätande icke allt för stor vikt böra fästas vid
hans under de senaste åren uppburna inkomster. Statskontoret finge
därför instämma i den av intendentsdepartementet i ärendet gjorda hemställan.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213. 19
Under åberopande av vad sålunda förekommit och då, enligt vad
jag under hand inhämtat, Larsson upphört att arbeta för regementets
räkning med utgången av februari månad 1923, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre skrädderiarbetaren vid Södermanlands regementes
intendenturverkstäder Lars Fredrik Larsson ma från och med
den 1 mars 1923 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 300 kronor.
13:o.
Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 december 1922 har armé- Ang. pension
förvaltningens artilleiidepartement gjort framställning om beredande av toriarbetaren
pension åt förre faktoriarbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori jM.Svensson.
Johan Mauritz Svensson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson är född den 22
september 1842; att han varit anställd vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
från och med den 16 januari 1891 till den 17 april 1912, då lian
till följd av brist på arbete erhållit avsked; att han under åren 1907—1911
uppburit en avlöning av i medeltal omkring 1,350 kronor för år, att han
under sin tjänstgöring ådagalagt god arbetsduglighet, utmärkt flit och
ett hedrande uppförande; samt att han befinner sig i små ekonomiska
omständigheter.
1 sin förenämnda skrivelse har arméförvaltningens artilleridepartement,
under åberopande av 1921 års riksdags beslut rörande pension åt f. d
faktoriarbetaren N. R. Nordberg (riksdagens skrivelse nr 321, punkt 13)
anfört, att pensionen till Svensson syntes böra bestämmas till 400 kronor
för år. I anledning härav har artilleridepartementet hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att från allmänna indragningsstaten bevilja
Svensson en årlig pension under hans återstående livstid av 400 kronoi,
att utgå från och med den 1 januari 1923.
Statskontoret, som den 28 februari 1923 avgivit utlåtande i ärendet,
har tillstyrkt den av arméförvaltningens artilleridepartement gjorda framställningen.
Under åberopande av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
20
Kungi. Maj:ts Proposition Nr 213.
att förre faktoriarbetaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori
Johan Mauritz Svensson må från och med den 1 januari
1923 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 400 kronor.
14:o.
Ang. penSi°n Uti skrivelse den 4 januari 1923 har chefen för Skaraborgs regemente
furiren framställning om beredande av pension åt indelte furiren vid re°''e
c.
a. Thorsdi. mentet Carl August Thorsell. °
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Thorsell är född den 27
september 1854; att han varit anställd vid regementet såsom indelt
soldat sedan den 25 september 1874, och att han sedan mars månad
• „ tJänstg''jort j regementets matinrättning, där han sedan år 1913
jämväl upprätthållit kokerskebefattningen; att han under de senare åren
vid regementet uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått
till i medeltal omkring 1,080 kronor för år; att han företer tecken
på allmän åderförkalkning med därav följande nedsättning av arbetsförmågan
samt därjämte reducering av muskulaturen med åtföljande
tiötthet vid längre tids gående och stående, i följd varav han anses vara
oduglig till fortsatt tjänst vid regementet; samt att han, som erhållit
svärdsmedaljen ävensom vasamedaljen i silver av 8:de storleken, fullgjort
sin tjänst vid regementet på ett synnerligen skickligt och plikttroget sätt
och fort en i allo hedrande vandel.
Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt den av chefen för
Skaraborgs regemente gjorda framställningen.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har den 12 januari 1923
avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att departementet i betraktande
av Thorsells långa och väl vitsordade verksamhet i statens tjänst och
då han på grund av ålder och sjukdom inom kort nödgades lämna sin
anställning vid regementet funne det vara med rättvisa och billio-het
överensstämmande, att han efter erhållet avsked från regementet föi°sin
återstående levnad komme i åtnjutande av något understöd utöver det
underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, vartill han författningsenligt
bleve berättigad. 1 fråga om storleken av dylikt understöd syntes det
departementet, som om Thorsell borde erhålla pension med ett belopp,
vilket jamte underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa motsvarade sådan
pension, som i allmänhet plägat beviljas åt arbetare vid armén i liknande
Kungl. Maj. ts Proposition Nr 213.
21
ställning som Thorsell eller med 000 kronor för år. På grund av vad
intendentsdepartementet sålunda anfört hemställde departementet, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Thorsell finge från och med
månaden näst efter den, under vilken han erhölle avsked från sin anställning
vid nämnda regementes matinrättning, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten i årlig pension uppbära ett belopp, som
med inräknande av det underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, vilket
kunde bliva honom tilldelat, uppginge till 600 kronor.
Statskontoret, som den 13 februari 1923 avgivit utlåtande i ärendet,
har anfört, att av handlingarna syntes framgå, att Thorsells arbete i
Skaraborgs regementes matinrättning fullgjorts i hans egenskap av furir
vid regementet. Förevarande ansökning avsåge alltså beviljande av en
tilläggspension åt honom såsom belöning för hans långa och utomordentligt
väl vitsordade militära anställning. Visserligen hade riksdagen i ett
flertal fall beviljat pensioner åt militära befattningshavare av manskaps
grad att utgå vid sidan av dem tillkommande understöd från Vadstena
krigsmanshuskassa, men hade detta gällt personer, som genom skada i
tjänsten eller genom sjukdom, ådragen under tjänstgöring, blivit helt
eller delvis urståndsätta att försörja sig och som av en eller annan
anledning ej kunnat komma i åtnjutande av livränta enligt förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring. Med hänsyn till de konsekvenser det skulle
kunna medföra att åt Thorsell utverka pension utöver den, som författningsenligt
tillkomme honom från Vadstena krigsmanshuskassa, syntes
det statskontoret knappast tillrådligt att bifalla förevarande framställning.
Därest emellertid i anledning av de i ärendet framhållna omständigheter
sådan tilläggspension funnes böra utverkas åt Thorsell, syntes det av
arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagna pensionsbeloppet få
anses väl avpassat.
Såsom av handlingarna i ärendet framgår har Thorsell alltsedan
mars månad 1907 tjänstgjort i Skaraborgs regementes matinrättning samt
därvid uppburit en avlöning, som, frånsett dyrtidstillägg, uppgått till i
medeltal omkring 1,080 kronor för år. Vid sådant förhållande och då
den omständigheten, att Thorsell under nämnda tid kvarstått i tjänst
såsom indelt, icke synes mig böra utgöra hinder för att honom beredes
särskild pension i anledning av hans arbete vid regementets matinrättning,
biträder jag den av arméförvaltningens intendentsdepartement gjorda
framställningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 213.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.
att indelte furiren vid Skaraborgs regemente Carl August
Thorsell må från och med månaden näst efter den, under vilken
han erhåller avsked från sin anställning vid regementet, under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension till så stort belopp, att pensionen jämte vad
honom må bliva tilldelat från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår
till sammanlagt 600 kronor.
Vad departementschefen ovan under puukterna l:o
— 14:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifalla samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lindman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1923:183 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds i särskilda propositioner gjorda framställningar rörande pension dels åt vissa i lantförsvarets tjänst ans s. 1 i texten
- BU 1923:42 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts i särskilda propositioner gjorda framställningar rörande pension dels åt vissa i lantförsvarets tjänst anställda eller f s. 3 i texten